Kvaliteten i förskolan och vårdnadsbidraget

Fru talman! Den svenska förskolan är verkligen unik. Gång på gång toppar förskolan listan på de verksamheter som medborgarna har absolut störst förtroende för. Den är också ett föredöme internationellt. Men paradoxalt nog verkar den vara mer uppskattad utomlands än av regeringen. Nu aviserar man en rad olika åtgärder som kommer att urholka den svenska förskolan. Det handlar om vårdnadsbidraget, barnomsorgspengen och det som redan är infört sedan tidigare, nämligen den fria etableringsrätten. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att Folkpartiet nu har gett upp sin tidigare kamp mot det kvinnofientliga vårdnadsbidraget som bland annat Bengt Westerberg ledde. Man har gett upp, och vårdnadsbidraget kommer nu att bli ett faktum. Sveriges Kommuner och Landsting har uppskattat att vårdnadsbidraget kommer att kosta kommunerna ungefär 3 miljarder kronor. Det motsvarar ca 9 000 anställda inom förskolan och innebär mer än en tioprocentig neddragning av personalen. Tio anställda på ett dagis riskerar alltså att bli nio, för någonstans ska ju pengarna tas när vårdnadsbidraget ska betalas av kommunerna. Regeringen har hävdat att vårdnadsbidraget handlar om föräldrarnas valfrihet och att det inte kommer att påverka tillgängligheten till förskolan eller dess kvalitet. När man införde kontantstøtte , vårdnadsbidrag, i Norge, någonting som det norska Arbeiderpartiet nu avskaffar, visade det sig att det blev precis tvärtom. Vårdnadsbidraget utnyttjades självfallet framför allt av kvinnor - det är ingen nyhet - och av väldigt många invandrarkvinnor i storstädernas förorter som inte hade fått något arbete. Med andra ord var det just de barn som hade absolut störst behov av barnomsorgens och förskolans kompensatoriska ansvar som ställdes utanför. Det är klart att detta också påverkar ekonomin. Regeringen har sagt att detta inte kommer att ske, för barnomsorgen kommer att vara precis som tidigare. Det är inte sant. Det kan säkert några av de lundapolitiker som sitter här redogöra för sedan. I Lund har Folkpartiet också kapitulerat. Nu ska vårdnadsbidraget införas. Ett argument som man använder är just detta att nu kommer trycket mot barnomsorgen att minska. Det ser man som något positivt. Min fråga till statsrådet är: Vidhåller statsrådet fortfarande uppfattningen att ett vårdnadsbidrag inte kommer att påverka förskolans utformning och kvalitet? Vi vill i stället utveckla förskolan, och det från ett till sex års ålder. Vi vill förstärka kvaliteten och det pedagogiska innehållet. Varför ska inte till exempel barn som vill lära sig läsa och skriva få lov att göra det? Varför ska inte små fyra- och femåringar få lov att pröva ett nytt språk redan i förskolan? Mandarin på dagis skulle kunna få en ny innebörd. Det är så vi vill utveckla förskolan. Vi vill inte urholka den genom vårdnadsbidrag. Jag kan bara beklaga att Folkpartiet har gett upp den kampen. Jag skulle vilja ha ett svar på frågan om skolministern fortfarande anser att vårdnadsbidraget inte kommer att påverka förskolans kvalitet.

Fru talman! I sin interpellation tar Marie Granlund upp frågor om mål och kvalitet i förskolan. Samtidigt drar hon paralleller till en kommun som är styrd av en borgerlig allians, nämligen Lund. I juni 2007, för knappt ett år sedan, hade jag besök av ett av våra kommunalråd, det tekniska kommunalrådet och moderaten Tomas Avenborg. Han var upp från Lund för att ta emot tidningen Fokus pris för årets bästa boendekommun, och år 2007 var det Lund. Vad mäter man där? Jo, det är lite av det som Marie och Jan Björklund var inne på. Det är vilken kvalitet man har i förskolan, vilken kvalitet man har i skolan och andra faktorer som gör att man trivs att bo i en kommun. I den undersökningen kom man fram till att förskolan var en av de viktigaste faktorerna till att man valde att bosätta sig i en kommun. Där låg Lund väldigt högt. Jag tror, precis som Marie Granlund, att de här frågorna är viktiga för den enskilde. Det har också gjort att man drivit de här frågorna om kvalitet, mångfald och valfrihet så hårt i det borgerligt styrda Lund. Man var tidigt ute med olika alternativ. Man hade möjlighet att välja mellan privat och kommunal barnomsorg. Man var också tidigt ute med det som man kallar trebarnssystem där ett antal föräldrar kunde gå ihop och bilda ett barnomsorgskollektiv. Varför gjorde man detta i Lund till skillnad från andra städer? Jo, det berodde mycket på att det inte ser likadant ut i Lund som i Mellerud, Bengtsfors eller Stockholm. Lund har väldigt många studenter och studentfamiljer som har andra krav på barnomsorg än vad man kanske har i andra kommuner där man har förvärvsarbetande föräldrar. Man vill ha lite alternativ. Man vill också ha möjlighet att ha barnomsorg på andra tider än traditionella familjebildningar. Detta gör att man som kommunalpolitiker är tvungen att titta på den valfriheten för att kunna ge föräldrar en bra barnomsorg oavsett om de jobbar åtta timmar på ett fast jobb eller jobbar på obekväma arbetstider. Man öppnade också tidigt dagis på obekväma arbetstider med mera. Jag tror att det är viktigt att man ser detta i förhållande till hur man ser på barnomsorgen. Jag tycker att det är viktigt, precis som både Jan Björklund och Marie har varit inne på, att man erbjuder den barnomsorg folk vill ha. Vill man ha kommunal barnomsorg så ska man naturligtvis få det. Vill man ha möjlighet att ta ett vårdnadsbidrag så ska man ha möjlighet till det. Vill man ha möjlighet att välja ett alternativt dagis, antingen inom den kommunala omsorgen eller i ett enskilt alternativ, så ska man kunna göra det. Det jag reagerar på i den här interpellationen är att man generaliserar. Man säger att det här inte kommer att fungera därför att man inför vårdnadsbidrag och att det inte kommer att fungera därför att man i Lunds kommun har valt att sänka skatten. Så är det inte, Marie. Du är välkommen att besöka Lunds kommun. Jag har pratat med kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid om att det finns en stående inbjudan om att titta på hur en bra, fungerande barnomsorg fungerar i en kommun som är styrd av alliansen.

Herr talman! Den här interpellationen besjälas av kritik mot vårdnadsbidraget. Det är egentligen det och värdering av vårdnadsbidraget som den framför allt handlar om. Det får man respektera - vi kan ha olika åsikter - men tyvärr är den full av rent sakliga felaktigheter som ska styrka argumentationen. Liksom Christine Jönsson bor jag i Lund och har jobbat som kommunpolitiker i Lund i många år, men det behöver man inte ha gjort för att se att det är fel. Man kan slå upp jämförelsetal för skolhuvudmän och se hur mycket det ligger i Marie Granlunds fakta. Marie Granlund hävdar ju att Lund har dålig barnomsorg eller är på väg att få det, har köer till barnomsorgen, är en lågskattekommun och så vidare. I verkligheten har Lund ingen kö utan tvärtom har man en högre ambition än vad lagen säger om att ge barnomsorgsplats inom tre månader. Man har maxgränser för gruppstorlekar. Snittstorleken är 13 barn per grupp jämfört med 17 i motsvarande kommuner. Man satsar mer på skola och barnomsorg än till exempel Marie Granlunds hemkommun Malmö. Kostnaden per barn i barnomsorgen är 125 200 kronor. I Malmö ligger den på 110 000 kronor. När man lägger ihop kostnaderna för alla barn blir det ganska stora skillnader. Samma siffror ser vi när det gäller satsningar på skola, grundskola och gymnasieskola, i Malmö och Lund. Däremot, på tal om "lågskattekommun", har Lund och Malmö exakt samma skattesats i dag, men Lund satsar mer på skolan än vad Malmö gör. Nu är det här kanske inte i första hand en diskussion om Lund och Malmö, utan det var mest för att visa att det finns ett antal sakfel i den här interpellationen. Lika dåligt räknar Socialdemokraterna när man debatterar det här för hela riket. Man använder siffran 3 miljarder - att vårdnadsbidraget skulle ge en merkostnad totalt i landet på 3 miljarder. Jag vet inte hur man har kommit fram till den siffran. Det satt några tjänstemän från Socialdepartementet och försökte få fram den, och vår slutsats var att Socialdemokraterna måste ha räknat fel och trott att vårdnadsbidraget gäller till det att barn har fyllt fyra år. Det gäller alltså bara tills de har fyllt tre. I verkligheten är det i dag 11 procent av föräldrarna med barn i den ålder som är aktuell som i dag inte utnyttjar barnomsorgen alls. Skulle alla de begära vårdnadsbidrag så blir det en merkostnad i hela landet på 600 miljoner - en rimlig kostnad i sådana här sammanhang för att öka valfriheten. Om däremot ännu fler väljer vårdnadsbidrag i stället för barnomsorg så sjunker naturligtvis kostnaderna för den kommunala barnomsorgen. Alliansregeringen har som sagt lagt fram förslag om ett familjepolitiskt paket, jämställdhetsbonus, vårdnadsbidrag, barnomsorgspeng och kvalitet i förskolan. Ett mycket viktigt inslag i detta paket, som Marie Granlund går förbi, är att föräldrar som delar på ansvaret får uppmuntran, och möjlighet till ökad valfrihet stimuleras dessutom. Socialdemokraterna har ju inte presenterat någon politik med uppmuntran till jämställt utnyttjande av föräldraförsäkringen, varken i regeringsställning eller i opposition. Däremot vägrade Socialdemokraterna, när vi debatterade det här i socialförsäkringsutskottsdebatten i riksdagen, att svara på om de är intresserade av till exempel fullständig kvotering och så vidare. Jag tycker att det är synd att på det här sättet haka upp sig på denna valfrihetsdel i reformen, för det här är första gången sedan Bengt Westerberg som socialförsäkringen och föräldraförsäkringen får en rejäl skjuts framåt mot att uppmuntra jämställdhet. Det glömmer Marie Granlund helt.

Herr talman! Att kunna ta ställning till de ekonomiska konsekvenserna av ett så dåligt utrett förslag är omöjligt. Förslaget bör därför utredas grundligare med en fullödig beskrivning av de kommunalekonomiska effekterna, till exempel genom att beskriva hur vårdnadsbidraget kan slå i olika kommuntyper. Inte minst saknas en analys av hur vårdnadsbidraget kommer att påverka förskolans resurser samt vilka vårdnadsbidragets effekter blir när det samordnas med avdragsrätten för hushållsnära tjänster. Så står det i Lärarförbundets yttrande till Socialdepartementet över konsekvenserna när det gäller vårdnadsbidraget. Jag tror att Ulf Nilsson har all anledning att fundera på om det här förslaget över huvud taget har någon som helst fast förankring i analys och hur konsekvenserna blir i den kommunala sektorn. Det finns bara en plånbok i en kommun. Gör man någonting extra så får man ta ut det någon annanstans. Att försöka ge någon sorts bild av att vårdnadsbidraget inte ger några effekter eller att man med enkel matematik eller höftningar i analysen kan lösa det här, det är att föra folk bakom ljuset. Det här är ett problem som man måste ta tag i, och där har regeringen inte i sina förslag och funderingar över huvud taget någon grund att stå på. Det finns alltså all anledning att peka på en bakläxa för regeringen när det gäller den biten. Gå hem och gör ett bättre jobb! När det gäller själva vårdnadsbidraget tycker jag att man ska ta utgångspunkt i Pirls och PISA:s undersökningar av skolresultat. Det har visat sig att tioåringar som har gått i förskola har bättre resultat när det gäller läs- och skrivfärdigheter än övriga barn. Förskolan har positiva och varaktiga effekter när det gäller skolresultat. Även den sociala kompetensen påverkas i positiv riktning. Det är med andra ord gynnsamt att barn börjar i förskolan före tre års ålder. Ibland målas i den politiska debatten upp en motsättning mellan föräldrarnas tid med barnen och förskolan. Det menar jag är mycket olyckligt. Det krävs tid för föräldrarna, men det krävs också en kvalitetsmässigt bra förskola, och på den punkten finns ingen motsättning. Jag tycker att det regeringen sysslar med på den här punkten är olyckligt. Jag tycker att man i stället för att koncentrera så mycket kraft på vårdnadsbidraget som någon sorts framtidsreform skulle koncentrera kraften på förskolans kvalitet. Vårdnadsbidraget riskerar att få starka negativa konsekvenser på förskolan i kommunerna. Därför står den i direkt motsats till kvaliteten i förskolan. Tillsammans med avdragsrätten för hushållsnära tjänster banar det vägen för billiga, privata omsorgslösningar. Det blir sammantaget ett rejält statligt bidrag som öppnar för anställning av privata barnflickor i mer välbeställda familjer. Det är det ena perspektivet. Det andra är, vilket erfarenheter från Norge visar, att det i invandrartäta områden blir en stark överrepresentation vad gäller att utnyttja vårdnadsbidraget. Just de barn som är i behov av en stark och intensiv språkutveckling går miste om detta, och kontakten med det svenska språket riskerar att skjutas upp till skolstarten vid sju års ålder. Vad har de eleverna då för möjligheter att klara skolan på ett bra sätt? Jag har också funderat på hur vårdnadsbidraget hänger ihop med den så kallade arbetslinje som regeringen säger sig stå för. Det skulle vara intressant att höra ministerns kommentar dels på den punkten, dels beträffande de övriga saker som jag nämnt i mitt inlägg.

Herr talman! Till skillnad från Peter Hultqvist klarar regeringen av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det går att både ge föräldrar valfrihet när barnen är väldigt små, att få mer tid med sina barn, och samtidigt höja kvaliteten i den svenska förskolan. Det finns ingen motsättning i det. Jag tror att väldigt många föräldrar - jag erkänner att jag själv tillhör dem - känner att de i ett skede då de befinner sig mitt i yrkeslivet och samtidigt har barn har svårt att få livspusslet att gå ihop. Regeringen gör därför ett antal reformer för att underlätta för dem. Hög kvalitet i förskolan är naturligtvis en förutsättning för att människor ska våga ha sina barn i förskolan, och vi har hög kvalitet i förskolan. Kvaliteten kan dock bli ännu bättre. När barnen är små ger vårdnadsbidraget de föräldrar som vill möjlighet att kunna vara något mer med sina barn. Förändringar i föräldraförsäkringen genom jämställdhetsbonus ger förutsättningar och stimulans för att föräldraledigheten ska delas ännu mer jämställt än i dag. Jag tror att detta sammantaget är bra för både barnen, familjerna och valfriheten. Också avdragsrätt för hushållsnära tjänster är en del i detta. Det tas upp i interpellationen. Jag tänker mycket på stressade barnfamiljer som får möjligheter till det. Även den som inte har barn hemma utan bor på en herrgård i Sörmland drar av en massa pengar. Det är alltså fullt tillåtet även i det fallet. Ännu mer gäller det dock människor som befinner sig i yrkeskarriären, har barn hemma och ska få livspusslet att gå ihop. Också den reformen underlättar alltså för människor. Jag förstår inte varför vi skulle avstå från att göra reformer som underlättar för människor att leva sina liv. När det gäller förskolans kvalitet finns det ett par saker att diskutera. Det var en formidabel sågning som våra riksdagsledamöter från Lund gjorde av Marie Granlunds interpellation beträffande påståendena om hur det förhåller sig. En intressant komplettering kan vara att det är samma skattesats i Lund som i Malmö, och trots det satsar de borgerliga i Lund mycket mer på förskolan än vad Malmö gör. Det glömde Marie Granlund att nämna. Det socialdemokratiskt styrda Göteborg är den kommun i Sverige som har de i särklass flesta anmärkningarna från Skolverket när det gäller att leva upp till åtagandena beträffande förskolan enligt skollagen. Det socialdemokratiskt styrda Göteborg har den absolut största mängden anmärkningar. Anmärkningarna gäller även barnomsorgsgarantin, alltså att leva upp till den genom att ge barnen plats i tid och så vidare. Det kan ju inte vara vårdnadsbidraget som skapat detta problem i Göteborg. När det kommer till kritan handlar det om oförmågan att prioritera förskolan. Borgerliga kommuner satsar mer på förskolan än socialdemokratiska. Det är sanningen. När det gäller sådant som staten kan göra, för förskolan är trots allt kommunernas ansvar, vill jag nämna förskollärarutbildningen. Faktum är att sedan Socialdemokraterna genomförde den nya förskollärarutbildningen för sju år sedan har intresset för att bli förskollärare i Sverige sjunkit dramatiskt. Det var en stor och viktig reform sades det när den genomfördes. I verkligheten vill allt färre bli förskollärare, och det är stor brist på förskollärare i dag. För det första gör regeringen en ny lärarutbildningsreform där förskollärarutbildningen kommer att återfå en egen identitet i stället för att endast vara en mycket liten del av grundskollärarutbildningen, som Socialdemokraterna gjorde den till. Att vara förskollärare ska innebära att man har en egen identitet. För det andra gör vi en viktig förändring i läroplanen genom att peka ut att förskollärarna ska ha ansvaret för verksamheten i förskolan. Socialdemokraterna har aldrig vågat uttala detta eftersom de då skulle stöta sig med Kommunal och LO, som organiserar barnskötarna. Därför står det i läroplanen för förskolan att "arbetslaget" tar ansvaret, i stället för "förskollärarna". Om Socialdemokraterna börjar tänka om på den punkten välkomnar jag naturligtvis det.

Herr talman! Jag tycker fortfarande att Lund är ett bra exempel när man där går ut och säger att vårdnadsbidraget kommer att minska trycket på barnomsorgen. Man använder vårdnadsbidraget till att lösa detta. Ulf Nilsson säger att jag sagt att det är en lågskattekommun och så vidare. Det har jag inte alls sagt. Läs interpellationen! Om ni har synpunkter på svenskundervisningen är det väl för att det var bättre på 50-talet; det är ju det årtionde som ni i Folkpartiet brukar hylla mest. Då kunde man kanske lära sig att läsa och skriva. Det står ingenting om det i interpellationen. Däremot står det att Lunds borgerliga regim sänkt skatten, och det kanske Ulf Nilsson inte kan säga emot. Han kanske inte heller kan säga emot de artiklar som tidningarna fylls av, de som handlar om föräldrauppror mot större barngrupper. Detta kommer att ytterligare förvärras när man inför ett vårdnadsbidrag som ska lätta på trycket i barnomsorgen. Jag skulle vilja säga till Jan Björklund, som svänger sig med sanningen, att i skollagsarbetet, som vi genomförde innan vi förlorade i valet, hade vi kommit fram till att förskolläraren ska vara den som leder det pedagogiska arbetet i förskolan. Detta vet Jan Björklund, och därför kan vi avsluta den diskussionen. Jan Björklund sprider en mängd osanningar, vilket är ganska frustrerande. Det är anmärkningsvärt att Folkpartiet, som tidigare stått upp och kämpat mot vårdnadsbidraget, över en natt ändrat sig och nu talar om valfrihet och hyllar vårdnadsbidraget. Det är en make-over som heter duga. Först trodde jag att de lagt sig platt för Kristdemokraterna, men nu argumenterar de livligt för ett vårdnadsbidrag som kommer att minska jämställdheten, som kommer att se till att de barn som allra mest behöver förskolans kompensatoriska roll inte kommer att få den. Om ni inte tror på detta undrar jag varför ni inte åker till Norge och tittar på vad kontantstøtte inneburit där. Jämställdheten har minskat, de barn som har störst behov av förskolan har stängts ute på grund av detta. Det är inte så, Ulf Nilsson, att vi inte driver jämställdhetsfrågor vad gäller föräldraförsäkring och annat. Vi har till exempel sagt, vilket Ulf Nilsson vet, att vi ställer upp på en jämställdhetsbonus under förutsättning att man tar bort vårdnadsbidraget. Det är jätteviktigt att komma ihåg. Vårdnadsbidraget kommer, som sagt, att innebära att de barn som behöver förskolan allra mest inte kommer att få den barnomsorgen. I Malmö är Folkpartiet emot vårdnadsbidraget, och det tackar vi för. Jag vågar inte tänka på vad det skulle innebära för min hemstad om en mängd barn som i dag har tillgång till förskolan helt plötsligt inte fick den möjligheten. Det ser ganska olika ut i Sverige, och det ser också ganska olika ut mellan städerna. Jag är övertygad om att förskolan har en jätteviktig roll att spela. Men Folkpartiet vill gå tillbaka till 50-talet med hemmafruar, vårdnadsbidrag, realskola. Det är deras politik. De önskar sig tillbaka till en svunnen tid, men så fungerar det inte. Lärandet börjar inte som Jan Björklund brukar säga på lågstadiet. Lärandet börjar i förskolan. Lärandet börjar inte heller när man är tre, utan det börjar långt tidigare. Det måste vi uppmuntra, och därför måste vi sätta in ytterligare resurser i stället för att defensivt lägga oss för ett vårdnadsbidrag.

Herr talman! Det resonemang som vi hör från Socialdemokraterna känner vi igen från den lokala debatten där Socialdemokraterna är rädda för de olika alternativ som kan komma upp. Man kan nämligen, enligt Socialdemokraternas sätt att se, välja fel. Därför kan jag känna en viss frustration när Peter Hultqvist säger att vårdnadsbidraget är dåligt. Då är det väl inga större bekymmer, för i så fall kommer ingen att välja det. I stället väljer man förskola, och då är allt frid och fröjd enligt Peter Hultqvists sett att se det. Jag vill också framföra att det beslut som fattats är ganska logiskt. Man ska utreda vilka konsekvenser det får för den kommunala förskolan och för kommunens ekonomi att ett vårdnadsbidrag införs. Det är naturligtvis det beslut man som kommunalpolitiker har att ta, att titta på de effekter som finns. Marie Granlund sade i slutet av sitt inlägg att förutsättningarna är olika. Det är helt rätt. Som jag sade i mitt tidigare inlägg har man i Lund valt en inriktning som innebär att man vänder sig till den grupp medborgare som finns där; man har nattöppna dagis, möjligheter till förlängning på kvällar och så vidare. Det handlar alltså om att möta den befolkning och de behov som finns just i Lund. Man har också gett föräldralediga och arbetslösa en större möjlighet att ha barn på förskolan än vad lagen kräver. Det ligger till grund för beslutet att utreda och titta på konsekvenserna av vårdnadsbidraget. Jag har fullt förtroende för att mina borgerliga kamrater i Lund kommer att se till vad som är bäst för valfriheten och möjligheten till olika alternativ för de lundaföräldrar som finns. Jag vill också rekommendera Marie Granlund lokaltidningen Lunds artikel den 30 januari 2008 där man konstaterar att det är bra betyg till Lunds förskola där man kan se dessa olika delar. Jag lägger artikeln på din plats, Marie, så kan du titta på den sedan.

Herr talman! Jag inbillar mig att jag kan läsa innantill. Jag undrar om jag har fel på glasögonen när Marie Granlund sade att jag hade läst fel. Men sedan hittade jag den här meningen i interpellationen: I Lunds kommun har den borgerliga majoriteten beslutat att skatten ska sänkas, detta samtidigt som det finns en lång kö till barnomsorgen. Lund har kortare kötider till barnomsorgen än snittet. Ambitionen är att ha en månad kortare tid än vad lagen säger. Det står att skatten ska sänkas. Lunds kommun har tidigare sänkt skatten till Malmös nivå men har inga uttalade planer att sänka skatten framöver. Faktum kvarstår att kvaliteten på barnomsorg och förskola är hög, grupptätheten låg och lärartätheten hög, och det gäller hela skolan. Det är ingen tillfällighet. Det är inget att stå här och skryta om. Men det är ett väldigt olyckligt exempel från Marie Granlunds sida på en kommun som skulle ha problem. Den hamnar normalt sett bland de fem bästa i Sverige i jämförelser av både barnomsorg och skola. Herr talman! Hela den här debatten är egentligen mindre ett bekymmer om förskolan och mer en skräckmålning av vårdnadsbidraget. Jag förstår det inte, och det är också inkonsekvent. Å ena sidan kommer vårdnadsbidraget att göra att barnen stannar hemma till sju års ålder och inte får någon skolförberedande verksamhet. Å andra sidan säger ni i andra sammanhang att det är så låg summa på vårdnadsbidraget att inga människor kommer att ha råd att använda sig av det. Det är över huvud taget en väldig inkonsekvens i debatten. Hade vi i stället diskuterat familjepolitik hade det varit lämpligare med den utgångspunkten. Som helhet är paketet ett stort steg framåt för både jämställdhet och valfrihet med tanke på den jämställdhetsbonus som regeringen föreslår.

Herr talman! Internationellt hyllas Sverige för kombinationen av generös föräldraförsäkring och sammanhållen förskola för barn i åldern ett-fem år med god kvalitet. Satsa på föräldraförsäkringen i stället för ett vårdnadsbidrag som Norge nu avskaffar. Det är inte så att man internationellt hyllar några vårdnadsbidrag. Jag vill också upprepa min kritik som också Lärarförbundet så målande visade i sitt remissvar. Det är en slarvig analys och dålig ekonomiskt underlag. Regeringen har gjort ett dåligt jobb att titta på konsekvenserna för kommunerna av vårdnadsbidragets införande. En förälder som arbetar heltid ska samtidigt kunna få ett vårdnadsbidrag. Det är inte förälderns tid med barnen som är det viktiga. Förskolan ska betala det i form av kvalitetssänkning. Är det rimligt? Man tar pengar från förskolan för att föräldrar ska anställa barnflicka i välbeställdas hem. Det är ett kompletteringsbidrag för välbeställda. Är det var vi ska ha? Är det rimligt? I kombination med hushållsnära tjänster och avdragsrätten ser vi den ena strukturen: hjälp till välavlönade. Den andra strukturen är invandrargrupper som cementeras i hemmet. Det är invandrarkvinnor som cementeras där och barn som blir utan språkutveckling som de behöver. Så ser det ut. Man cementerar de som behöver intensiv språkutveckling i hemmen och skickar pengarna till de välbeställda. Man stärker utanförskapet och för en högerinriktad klasspolitik. Det är sanningen, Björklund.

Herr talman! Det lät ett tag som att vi var på väg till en SSU-demonstration på första maj i Pajala. Det var ett kamptal utan dess like. Det fanns inte en enda olycka som inte skulle vederfaras svenska folket med det lilla bidrag som införs den 1 juli som en frivillig möjlighet för kommunerna. Jag tror med förlov sagt, Peter Hultqvist, att det är en något överdriven bild du ger. Jag tror att vi alla i grunden inser problematiken för småbarnsföräldrar att få tiden att gå ihop. Om vårdnadsbidraget i någon liten mening kan hjälpa till och ge föräldrarna något större möjlighet att få mer tid för sina egna barn är det inte så att vi tycker att det är en katastrof. Däremot, Marie Granlund, är det helt riktigt att det skulle få en helt annan effekt om vårdnadsbidragen skulle konstrueras som någon form av heltidslön som man har möjlighet att ta ut år efter år och man i princip skulle finansiera en hemmafrukarriär. Det är inte så det är upplagt. Upp till att barnen är tre år får man en summa som de flesta tycker är ganska blygsam. Det ger en någon liten möjlighet att vara lite mer med sina barn. Jag tror inte att Sveriges föräldrar tycker att det är något katastrofalt. Det är en möjlighet som en del kommer att utnyttja, och andra gör det inte. Men det kommer inte att skapa någon permanent ny svensk hemmafrukår à la 50-talet. Ni har ett behov av att se spöken på ljusa dagen. Det är sanningen. Det är skrattretande hur ni drar på mot reformen som är rätt blygsam. Jag lovar att jorden inte kommer att gå under den 1 juli, och i varje fall inte av det här skälet. När det gäller förskolans kvalitet är det intressant. Marie Granlund säger att Socialdemokraterna är för att förskollärarna ska ha ansvaret för förskolan. Det var bara det att ni förlorade valet som gjorde att det inte blev så. Det är intressant. Redan år 1997 när ni införde läroplanen för förskolan fanns det en borgerlig opposition här i kammaren som föreslog att det då skulle skrivas in att förskollärarna skulle ha ansvaret. Men ni sade att arbetslaget skulle ha ansvaret. Ni kapitulerade för LO. Från år 1997 hade ni år 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005 och 2006 på er. Ni hade sju åtta år på er att genomföra detta som ni nu säger är så självklart. Det var synd att ni förlorade valet. Men säg inte att ni inte haft tid att ändra på det. Vi hävdade detta hela tiden. Lärarförbunden, som ni citerar, var mycket kritiskt till ert beslut år 1997. I de byrålådor som jag letar i på Utbildningsdepartementet hittar jag ingenting som tyder på något omtänkande för er del när det gäller att förskollärarna skulle ha ansvaret. Det regleras över huvud taget inte - om Marie Granlund nu lyssnar på mig - i skollagen utan i läroplanen för förskolan. Det har ingenting med skollagen att göra. Ni fattade besluten att underkänna förskollärarnas utbildning och ansvar. Vi kan slå olika kommuner i huvudet på varandra som exempel och se på hur de styrs. Jag konstaterar bara att det är det socialdemokratiska Göteborg som får mest kritik av Skolverket. Men det vi kan göra någonting åt är bland annat förskollärarutbildningen. Där är det intressant, Marie Granlund. Kommer ni att ställa er bakom att riva upp den reform som gjordes år 2001 när ni i praktiken lade om förskollärarutbildningen så att allt färre vill gå den? Kommer ni att ställa er bakom att nu återge förskollärarutbildningen en egen identitet igen som ni avskaffade år 2001? Kan ni erkänna att den reformen har blivit problematisk?

Herr talman! Det är bara att konstatera vilken vikt Jan Björklund lägger vid förskolan. Han använder inte ens den talartid som finns för att diskutera dessa viktiga frågor. Först vill jag fråga Ulf Nilsson: Har skatten sänkts eller inte i Lund? Jag inser att det börjar bli lite löjligt. Skatten har sänkts, föräldrarna protesterar, barngrupperna har blivit större och ett vårdnadsbidrag ska införas. Det kan du inte säga någonting emot. Jag kan också lämna över en tidningsartikel om just detta. Ett bidrag på 3 000 kronor i månaden kommer inte att göra att vem som helst kommer att vara hemma. Det kommer att vara väldigt många lågutbildade kvinnor som kommer att välja det. Det är lågutbildade kvinnor som inte fått komma in på arbetsmarknaden som kommer att välja detta. Deras barn kommer att stängas ute från förskolan. Det är många gånger dessa barn som behöver förskolan allra mest. Ni kan hålla på med era språktester och annat, men språkutvecklingen i förskolan är otroligt viktig. Många barn kommer att stängas ute från detta, och de kommer inte att räddas av några språktester. Jag tycker, precis som Peter Hultqvist, att det är viktigt att se detta i ett sammanhang. Det handlar om att springa och städa hos varandra och göra avdrag för hushållsnära tjänster. Då behövs inte den utbildningsnivå som har funnits tidigare. Det handlar om vårdnadsbidraget. Barnomsorgspengen blir nästa slag. Det kommer att bli en påverkan. Det här är inget nollsummespel. Pengarna ska tas någonstans ifrån, och de kommer i många fall att tas från förskolan. I Lunds kommun säger man att detta kommer att minska trycket mot barnomsorgen. Det är väl så tydligt som det kan bli? Jan Björklund vet att vi hade på gång att införa att förskollärarna skulle få ansvaret. Jag förstår inte varför vi behöver tjafsa om det. Jag tycker att det som kommer att hända är oerhört allvarligt, och jag beklagar Folkpartiets omsvängning.

Herr talman! Det blir inte mer sant för att man upprepar saker gång på gång - uppenbarligen bluffsiffror. Ni som är riksdagsledamöter från Skåne får göra upp med kommunerna i Skåne. Jag konstaterar att i den kommun där Marie Granlund har varit ordförande i socialdemokratiska partiet - som styrs av Socialdemokraterna sedan 1990-talet - satsar man mindre på förskolan än vad grannkommunen Lund gör, som Marie Granlund tar som exempel. Det är bara att konstatera. Jag förstår inte varför Marie Granlund inte kan erkänna det rakt upp och ned. Vi har på gång ett antal reformer på förskoleområdet. Jag tycker att det vore bra om vi kunde nå enighet om att bland annat avveckla den reform som Socialdemokraterna genomförde 2001 - om Marie Granlund kunde lyssna när jag försöker svara på hennes frågor. Förskollärarutbildningen är en riktig nyckelfråga för förskolan. Vi kan stå här och slå varandra i huvudet om allt möjligt, men riksdagen förfogar inte över hur mycket kommunerna satsar på förskolan. Riksdagen förfogar över bland annat förskollärarutbildningen. Den reform som genomfördes 2001 har lett till att allt färre vill bli förskollärare. Nu måste alltså i stor utsträckning outbildad personal eller barnskötare anställas i stället för förskollärare. Avsikten med reformen var säkert att få fler förskollärare. Vi varnade för att det inte skulle bli så, och vi fick rätt. Det är färre och färre som vill bli förskollärare. Trendbrottet kom precis med er reform. Vi varnade för det. Är ni beredda, Marie Granlund, att hjälpa till att återge förskollärarutbildningen den tydliga identitet den hade före 2001? Det är det centrala. Det kan riksdagen avgöra. Det är inte en kommunal fråga.

Herr talman! Mats Pertoft har frågat mig om hur jag avser att garantera att förmedlingen av vetenskaplig pedagogisk forskning till de enskilda skolorna upprätthålls när Myndigheten för skolutveckling läggs ned och hur jag förhåller mig till en fördröjning av framtida kvalitetshöjande reformer i den svenska skolan på grund av nedläggningen av Myndigheten för skolutveckling. Jag vill satsa på undervisning, inte på byråkrati. Regeringen har i linje med denna prioritering lämnat förslag som innebär en mer effektiv myndighetsstruktur för skolväsendet (prop. 2007/08:50). Genom att skapa en tydlig och överskådlig myndighetsstruktur, med färre myndigheter, ges förutsättningar för att på bästa möjliga sätt understödja en god måluppfyllelse inom skolväsendet. Statens skolverk övertar Myndigheten för skolutvecklings viktigaste uppgifter, till exempel uppdraget att sprida kunskap om de senaste pedagogiska forskningsrönen till skolorna. Skolverket kommer också att få i uppdrag att genomföra de nationella utvecklingsinsatser som staten fattar beslut om. Den viktigaste utvecklingen sker ute i skolor och verksamheter genom initiativ från lärare och skolledare. Staten ska stödja skolornas och huvudmännens utvecklingsarbete genom att ge dem bättre tillgång till kvalificerade sammanställningar av forskningsbaserad kunskap. Denna kunskap kan härröra från olika vetenskapliga discipliner som på olika sätt bidrar till att förbättra kvaliteten i skolan. Som regeringen har aviserat i budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1) och i propositionen Nya skolmyndigheter (prop. 2007/08:50) kommer en utredning att tillsättas för att se över statens samlade resurser för analys och utvärdering inom utbildningsområdet. Det är bland annat viktigt att se över hur information om forskning av relevans för skolans måluppfyllelse och pedagogiskt verksamma bäst kan spridas. Vad gäller Mats Pertofts andra fråga är svaret att jag inte har för avsikt fördröja några kvalitetshöjande reformer på grund av nedläggningen av Myndigheten för skolutveckling. Tvärtom ligger regeringens förändringsagenda för den svenska skolan fast. Jag uppfattar att det finns ett brett stöd bland såväl lärare och rektorer som föräldrar och elever för huvuddelen av våra förslag.