Kustbevakningens ledningsorganisation

Fru talman! Eva Sonidsson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att säkerställa att vi får samma övervakning och bevakning längs hela den svenska kusten. Åsa Lindestam har frågat mig vilket mitt ställningstagande är till förslaget från Kustbevakningen. De både interpellationerna ställs mot bakgrund av Kustbevakningens pågående interna översyn gällande myndighetens framtida regionala organisation som internt presenterades i januari 2011. Jag besvarar därför interpellationerna i ett sammanhang. Under hösten 2009 presenterade KBV:s generaldirektör ett internt arbete med att se över myndighetens organisation och arbetssätt. I detta arbete ingår ett antal myndighetsinterna utredningsuppdrag, bland annat översynen av regionledningarna och ledningscentralerna. Målet med inriktningsarbetet är enligt Kustbevakningen att skapa så mycket operativ förmåga som möjligt och att utväxlingen av kustbevakningsinsatserna ska vara optimal. Kustbevakningens inriktning för översynen har bland annat varit att skapa förutsättningar för att öka antalet anställda i den sjögående verksamheten. Kustbevakningen beräknar att kunna frigöra resurser för operativ verksamhet i storleksordningen 20 miljoner kronor. Översynen av den regionala organisationen är inte föranledd av uppdrag från Försvarsdepartementet. Kustbevakningen är en självständig myndighet, och regeringen beslutar inte om Kustbevakningens interna organisation. Myndighetens interna organisation bestäms och fastställs av myndigheten genom beslut av dess generaldirektör. Några beslut rörande förändringar av Kustbevakningens regionala organisation har inte fattats av myndigheten. Förslaget analyseras för närvarande av Kustbevakningen. Översynens förslag innebär att myndigheten kvarhåller strukturen med huvudkontor, regionledningar och kuststationer precis som i dag. Kustbevakningens huvudsakliga samverkanspunkt i den operativa verksamheten och regionala ledningen sker via marinens sjöcentral i Göteborg, där Kustbevakningen enligt översynens förslag kommer att finnas kvar och också förstärkas. Kustbevakningen tillförs stora materiella förstärkningar i form av såväl flygplan som fartyg. Dessa förstärker myndighetens förmåga, och samtidigt har Kustbevakningen genomfört en rad omplaceringar av befintliga fartyg. Fartyg har omplacerats till såväl Umeå som Gävle. Dessa åtgärder stärker också den operativa förmågan i de norra delarna av Östersjön. I och med Kustbevakningens resursförstärkningar i form av fartyg och flygplan, omplaceringar av existerande fartyg och den hjälp Sverige erhåller genom internationella samarbetsavtal finns en god beredskap för miljöräddningstjänst till sjöss längs hela den svenska kusten.

Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret. I svaret - jag läser innantill - står det: "Översynens förslag innebär att myndigheten kvarhåller strukturen med huvudkontor, regionledningar och kuststationer precis som i dag". Man skulle kunna tolka det som att det inte blir någon förändring utan att vi får behålla alla våra regionledningskontor som vi har i dag, men så enkelt är det väl inte. Jag tycker inte att utredningen talar till Härnösands fördel. Stockholm och Göteborg är alternativ som lokaliseringsorter. I utredningen säger man också att man ska spara drygt 20 miljoner. Vad finns det egentligen för garantier för detta? Jag anser att det finns mycket brister i utredningen hittills. Att till exempel göra en konsekvensanalys efter beslut känns lite som att gå bakvägen. I Västernorrland har en mängd regementen lagts ned även under vår tid, på den tiden i överenskommelse med Centerpartiet. Vi ersatte dem med en mängd statliga ersättningsjobb. Men nu är dessa statliga ersättningsjobb i princip borta från länet. Bara i Härnösand har man de senaste åren tappat drygt 1 200 statliga jobb, och nu riskerar ytterligare nästan 30 personer att förlora sina jobb. Dessa personer har i sin tur familj med make eller maka och barn, så det kanske är totalt 100 personer som berörs av detta. De måste kanske följa med verksamheten dit den placeras eller flytta från kommunen för att söka annat arbete. Tyvärr har vi ju inte så mycket arbete att tillgå i våra norrländska län. Att tappa drygt 100 personer är mycket för en kommun som har så pass få invånare. Av de 30 personer som enligt detta i så fall ska få lämna sina jobb är det vad jag har förstått bara några som kan gå ut i den operativa verksamhet som finns i dag. Det är inte alla som kan växla från en dag till nästa och klara uppgiften att gå ut på sjön. Det innebär kanske att de hamnar i arbetslöshet eller måste flytta, som jag sade tidigare. Ur ett regionalpolitiskt perspektiv tycker jag att det finns anledning att peka på att det är ett ganska stort antal statliga arbetstillfällen som har dragits bort från Härnösand under dessa år. Det tycker jag talar emot att lägga ned ytterligare statliga myndigheter och flytta verksamhet från Härnösand till exempel till Stockholm, som i dag är en väldigt överhettad region. Därför vill jag fråga ministern: Tycker inte ministern att det behövs en viss styrning för att alla regioner i vårt land ska kunna utvecklas så att jobben får stanna kvar?

Fru talman! Den första frågan ställde jag från början i Sälen på Folk och försvar. Jag kände inte då att jag fick ett bra svar, och därför vill jag komma tillbaka och ställa frågan igen. I den utredning som har gjorts på Kustbevakningen föreslås att ledningen ska finnas på två ställen. Samtidigt pågår i vårt land någonting inom Försvarsmakten där man bestämmer att Försvarsmakten behöver samverka med andra myndigheter. Alltså flyttar man ut delar från högkvarteret, just för att över myndigheterna kunna samverka om vissa delar. Jag är lite förvånad över att det kan få gå till på det viset. Den här genomlysningen, som jag inte hade läst alldeles noga när jag var på Folk och försvar men som jag nu har tittat riktigt noga på, kan jag se har tagits upp även från många andra. Det är dels personal, dels kommunalråd, länsstyrelser och fack som har skickat in sina synpunkter. Jag tänker inte säga mer än att jag tycker att den är otillräcklig. Jag kan också läsa i SFS förordning från 2007 att man ska ha ett regionalt tillväxtarbete myndigheter emellan. Jag vill fundera lite tillsammans med ministern om vi inte håller på att göra ett väldigt felgrepp just nu när det gäller detta. Här står att myndighetsgemensamma insatser ska genomföras. Är det så ska man jobba tillsammans. Det ska vara en decentraliserad verksamhet, och man ska samråda med de berörda som finns. Den här utredningen går precis stick i stäv med detta, fast den borde ta hänsyn till det som står i förordningen. När det gäller att fortsätta stödja och samverka med varandra kan vi se vad andra myndigheter har gjort. När man har jobbat tillsammans har det blivit väldigt bra. Jag var själv väldigt delaktig på den tiden vi hade Gotsam på Gotland. Där hade vi från början både Försvarsmakten, Kustbevakningen, tullen, polisen och kanske någon till som jobbade väldigt rationellt och bra. Någon av myndigheterna kunde få nys om att det hände saker som inte borde hända, och så kunde man tillsammans nysta i det. Man satt i samma hus, man kunde dricka kaffe tillsammans och det var väldigt lätt att gå över gränserna. I Gotsam var alltså inte 1+1=2, utan det kunde bli både 3 och 4. Det var väldigt behändigt. Gotsam finns tyvärr inte kvar, och det tror jag är en väldig förlust för oss. Det kanske pågår liknande projekt någon annanstans med andra myndigheter, men för mig var Gotsam något väldigt bra. Jag skulle vilja att vi tittade över det här, men då ska det vara med transparens och förankring och med synpunkter från personalen. Jag tror nämligen att när man jobbar där ute som kustbevakare, tullare eller vad det nu kan vara för någonting så har man en väldigt god överblick över verksamheten, och man ser var man kan tjäna på att finnas. Då ska vi inte ha verksamheter som bara ligger i Stockholm eller i Göteborg eller i Stockholm och Göteborg som föreslås här. Vi ska i stället ha någonting där man kan jobba tillsammans och hjälpas åt, för det är då vi kommer att bli allra starkast. Jag vill därför att vi ska fortsätta vara på många ställen i Sverige, kunna samverka med andra myndigheter och ta en stor hänsyn till den förordning som också säger att det ska vara ett regionalt tillväxtarbete, myndighetsgemensamma insatser och en decentraliserad verksamhet.

Fru talman! Ämnet för den här interpellationsdebatten är självklart den utredning som Kustbevakningens ledning tillsatte för att titta över effektiviseringen av sin organisation. Kustbevakningen har under de senaste åren varit under väldigt kraftig uppbyggnad med en förstärkning både med nya flygplan och med nya fartyg. Detta har gjorts för att möta dels de utökade befogenheter som Kustbevakningen har fått via lagstiftning och befogenhetsutredning, dels de nya utökade uppgifterna vad gäller miljöhänsyn förstås. Jag företräder Blekinge här i riksdagen, och i Blekinge, närmare bestämt i Karlskrona, ligger Kustbevakningens huvudkontor, tillika regioncentral och ledningscentral, som också är föremål för den här utredningen. Då ska vi säga att den här utredningen, som är ett internt material i Kustbevakningen, ännu inte har lett till beslut och ännu inte är presenterad för ministern, och ministern kan självklart inte föregå några beslut från myndigheten själv. Däremot finns det all anledning att belysa ett antal av de utredningsresultat som har kommit fram hittills. Man kan också från verksamhetssynpunkt ha lite funderingar. Arbetet med en konsekvensanalys av det första utredningsarbetet har redan startat. Vi inväntar självklart med stort intresse detta. I den här konsekvensanalysen kan man förvänta sig mycket av det som interpellanterna faktiskt har lyft upp här i dag, det vill säga hur man avser att organisera sig gentemot de uppgifter man har. Vi har en lång kuststräcka, och Kustbevakningen har att bevaka den. Vår kuststräcka ser olika ut. Den är annorlunda uppe i Härnösand än i Stockholms skärgårdsområde, i Blekinge och i södra delen av västkusten. Det medför olika uppgifter. Så är det. Hur fungerar myndighetssamverkan? Vi har haft många myndigheter med ansvar över sjöarenan. Dessa ska självklart samverka också vad gäller de beröringsområden som Befogenhetsutredningen tar fram. Det är ju någonting som jag önskar få svar på, egentligen av generaldirektören så småningom eller i konsekvensanalysen. Varför har inte detta, i alla fall i det här skedet, vägts in? Det är också fråga om samarbete med polis och det är samarbete med tull vad gäller brottsutredningar och brottsförebyggande arbete. Det åligger självklart varje myndighet själv att organisera sin egen verksamhet, men ibland kan vi se att samverkande myndigheter kanske går åt lite annorlunda håll. Jag tänker närmast på till exempel Försvarsmakten som jobbar väldigt mycket med Kustbevakningen. Där är man inne i en decentraliseringsfas i vissa delar. Att då, som det första utredningsförslaget från Kustbevakningen har visat, gå till en mer centraliserad verksamhet får ju en att fundera lite grann. Jag tycker att det vore viktigt att man också lyfte fram den ekonomiska biten, hur ekonomin ser ut inom den egna verksamheten. Jag tror i grund och botten att det vi ser är en uppbyggnad av skuld inom myndigheten som vi behöver se över. Mycket av utredningsarbetet borde egentligen koncentreras på det.

Fru talman! Först vill jag kort säga till Eva Sonidsson, som talade om att regementen hade lagts ned i hennes län även under Socialdemokraternas tid vid makten, att det faktiskt är så att det endast är under Socialdemokraternas tid vid makten. Alliansregeringen har inte lagt ned något regemente över huvud taget under vår tid vid makten. Över till dagens ämne. Som jag har konstaterat tidigare är det här arbetet inte föranlett av ett uppdrag från departementet, men utifrån den information som jag har fått upplever jag att den process man har i Kustbevakningen präglas av öppenhet och möjlighet till diskussion kring förslagen. Jag vet det också utifrån brevväxling som förekommer mellan myndigheten och berörda kommuner. Efter diskussioner med de fackliga organisationerna har KBV:s generaldirektör beslutat att några områden ska analyseras ytterligare. Det gäller att säkerställa översynens ekonomiska beräkningar till exempel, att titta närmare på personalkonsekvenser på kort och lång sikt, att den regionala samverkan ska beskrivas närmare och att man också gör en arbetsmiljöanalys och en sammanställning av olika riskbedömningar. Kustbevakningen har alltså inte fattat några beslut. Det är ett internt utredningsförslag. Jag kan ibland, ska jag säga, känna en viss tveksamhet över den enorma vilja till politisering av myndigheters interna angelägenheter som visas i riksdagen, långt innan förslagen ens är färdigberedda eller processade inom myndigheten. Det är ju varje myndighets skyldighet att ständigt hålla sin organisation up-to-date och rationell. Det blir tråkigt om politiken ska försöka förhindra varje form av utredning eller diskussion. Det Kustbevakningen i det här fallet har sagt är att man kan översätta effektiviseringen till 37 tjänster på fartyg, operativ effekt och nytta. Jag noterar bara att ingen av Socialdemokraternas företrädare i debatten talar just om detta. Man stärker den operativa verksamheten till sjöss - syftet med myndighetens uppgifter. Att avfärda intern effektivisering på 20 miljoner är att hämma en förbättrad operativ förmåga, om man inte samtidigt tillför myndigheten nya resurser så att den ändå kan klara de operativa behoven. Det gör inte Socialdemokraterna. Det sade jag också till Åsa Lindestam i Sälen, som hon refererade till. Budet i våras, i samband med vårbudgeten, var att Socialdemokraterna ville skära 35 miljoner från Kustbevakningen. Lägger vi ihop att man säger nej till effektiviseringar innan de ens är färdigberedda och dessutom inte vill stärka budgeten utan till och med skära i den uppstår det hål i den operativa verksamheten. Det tror jag att också Åsa Lindestam inser vore problematiskt. Samverkan mellan Kustbevakningen och Försvarsmaktens högkvarter fortgår som tidigare. För närvarande pågår ett särskilt arbete med att utveckla samverkan och samarbete mellan myndigheterna. I den delen vill jag helt hålla med Åsa Lindestam i beskrivningen av vikten av civil och militär samverkan, av myndighetssamverkan. Kustbevakningens bedömning så långt är dock att samverkan med Försvarsmakten inte påverkas av utredningens förslag. Jag tycker i grunden att det är positivt att Kustbevakningen har som ambition och mål att effektivisera verksamheten och skapa större möjligheter för den sjögående verksamheten. En utökad sjögående verksamhet stärker ju förmågan för vårt land att förebygga problem och hantera situationer längs hela Sveriges kust. Det stärker också den operativa förmågan längs Norrlandskusten som här diskuterades. Det är vidare så att Kustbevakningen bland annat genom myndighetsförordningen har i uppdrag att hushålla väl med resurserna, att effektivisera verksamheten så långt det är möjligt. Organisationen har varit i det närmaste oförändrad sedan 1998. Samtidigt har man fått nya uppgifter. Det är i grunden bra att man gör en översyn. Samtidigt vill jag gärna vara tydlig med att säga att jag också tycker att det i grunden är väldigt bra att generaldirektören gör det här på ett öppet och lyssnande sätt och att man har beslutat sig för att göra fördjupade analyser på ett antal delområden innan myndigheten går till beslut.

Fru talman! Vi tillförde ersättningsjobb i samband med vår nedläggning av regementen så det kan vi väl lämna därhän. Att vi reagerar tidigt på den utredning som lämnats, som vi ofta gör, är ju för att vi vet att det när det väl fattas beslut går snabbt. Då är det kanske lite sent att påverka. Det känns ändå tryggt att de har dragit åt handbromsen och begärt in ytterligare utredningsunderlag för att fatta beslut. Det känns positivt så här långt. Vi får ändå tro att man har insett att utredningen inte är fullödig och att engagemang från kommunen, till exempel Härnösand, och länsstyrelsen ändå har gett resultat. Det känns inte som om loppet är kört. Den regionledning vi har i Härnösand i dag har utvecklats i mycket god samverkan med andra myndigheter verksamma längs Norrlandskusten. Det är väldigt positivt. Det är en samverkan som i många fall bygger på bra personkännedom och goda relationer med andra aktörer. Det är inte lika lätt att behålla denna goda samverkan, varken geografiskt eller mentalt, om regionledningar flyttas till Stockholmsregionen eller någon annan större region som ligger långt från Norrlandskusten. I det här fallet kan man hoppas att det kanske inte är hugget i sten att ledningen ska flyttas från Härnösand. Den kan lika väl ligga i Härnösand. Det känns ändå inte som att utredningen än så länge har talat till Härnösands fördel. Det har mer varit till storstadsregionernas fördel. Precis som Åsa Lindestam säger ska de statliga myndigheterna prioritera myndighetsgemensamma insatser i det regionala tillväxtarbetet. Det har vi bestämt i riksdagen. Det är naturligt att beakta möjligheten till decentralisering av verksamheter. Man ska samråda med länsstyrelser och så vidare. Det har man även gjort i det här fallet på olika sätt. Utredningen föreslår tvärtom, det vill säga att centralisera verksamhet. Det känns inte riktig bra. När försvaret föreslår att det ska bli fler regioner föreslår Kustbevakningen färre. Polisen ska utredas, och Kustbevakningen ska fatta snabba beslut. Det känns som att vi behöver en samlad krisberedskap för att vi ska klara av att se över helheten, det vill säga vilka myndigheter som kan samverka och få så mycket verksamhet för pengarna som möjligt. Allt annat är ändå slöseri med skattemedel. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter att belysa frågan på ett så bra sätt som möjligt så att vi kan eftersträva det vi vill ha, det vill säga så mycket verksamhet som möjligt för de skattemedel vi har att tillgå. Jag är inte så övertygad om att när personal flyttas från ett ställe till ett annat att de klarar av uppdraget direkt. Jag vet att det finns personal i till exempel Härnösand som inte klarar av att gå ut direkt i verksamhet och jobba. Där måste antingen ske uppsägningar, annat folk anställas eller utbildas. Därför tror jag inte att växlingen med att säga upp personal blir så glasklar. Man gör det lite lätt för sig.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag håller med om att det är bra att utreda. Det är alltid bra att spara in på vissa håll och satsa på andra. Så ska vi nog alltid jobba. Här känner jag att det är lite för snävt tänkande. Här är det fråga om stuprör. Kustbevakningen och Försvarsmakten tillhör ministern, men de andra gör inte det. De tittar inte på detta samtidigt. Det här har vi politiker kunnat satsa på i stället. Vi har sagt: Gör det bästa möjliga tillsammans. Utred tillsammans. Då har vi fått svaret att man vill jobba ihop på vissa ställen, och då har vi fått en effektiv organisation. I dag tittar var och en på sig själv. För två år sedan pratade jag om tullen på samma sätt. Sedan fick den ministern backa. I dagsläget har jag förstått att man anställer 140 i stället för att ta bort en mängd tjänster. Det händer alltid saker när man pratar om frågan. Det är bra att vi gör det. Det är lätt att ta bort i den egna organisationen, men helhetslösningen måste vi politiker jobba med. Vi klarade av Gotsam. Den lösningen var bra. Det går att sitta tillsammans med många som representerar olika departement och ministrar och komma överens om vad som är bekymret. Jag har besökt ett antal ställen där man samarbetar i andra sammanhang. Var och en löser sin uppgift, men när man lägger ihop dem blir det något fantastiskt mycket mer än var och en för sig. Det är en politisk del. Det kan vi inte komma ifrån. Det här är en stupränna där var och en har tittat på sin egen del. Det är inte okej. Tullen kan få nys om en sändning från ett annat land som de kan göra vissa saker med när sändningen kommer till hamnen. Innan dess har Kustbevakningen koll på vart fartygen är på väg. I hamnen hjälps man åt. Polisen tar över, så småningom tar rättsväsendet över och sedan vidare till domstol. Det är i den delen vi behöver jobba ihop. Ledningscentraler måste finnas där vi tittar på dessa saker. Vad är det som gör att vi kan dubblera och göra tripplar av de verksamheter vi håller på med? Det här är vad vi ska göra. Det är en politisk sak. Vi kan säga att varje myndighet ska jobba för sig och att vi inte ska lägga oss i som politiker. Men det är farligt. Vi ser bara vår egen lilla ruta, men vi måste ta det bredare greppet.

Fru talman! Jag vill göra en liten korrigering. Det är riktigt att vi gör en historisk tillbakablick. Jag deltog aktivt i debatten om tullen. Finansminister Anders Borg backade inte. Det handlade inte om att han någonsin hade behövt kliva fram i denna fråga. Processen var precis som den är här, nämligen att ett internt utredningsmaterial debatterades men där man inom Tullverket hade en vision om hur Tullverket ska se ut, klart och tydligt, 2012. Det kommer att kosta. Om inte dessa medel tillförs behöver vissa neddragningar göras. Där fanns en plan. Förstärkningarna skulle göras. Det var inte alls fråga om att backa. Tvärtom gick Anders Borg tullen till mötes. Det som bekymrar mig i debatten just nu är att jag saknar något. Jag hoppas att det interna utredningsmaterialet kompletteras med en klar vision och en ekonomisk struktur över hur de omfattande materialinvesteringarna har sett ut. Jag är också lite bekymrad över hastigheten med vilket materialet har kommit fram. Utredningen har tagit ett halvår, och nu är det en månad för konsekvensanalys. Det är lite för kort tid för att väga in i ett djuplodande arbete vad gäller myndighetssamverkan. Jag skickar frågan vidare. Adressaten är ju gd i den interna diskussionen, inte försvarsministern. Min avslutande kommentar i mitt förra inlägg gällde att jag tror att det här kan bli en finansiell fråga till slut. Det behöver tillföras mer pengar. Jag fick aldrig svar i valrörelsen på varför Socialdemokraterna ville spara 35 miljoner.

Fru talman! Jag instämmer i vad ministern säger när det gäller att våra myndigheter ska vara effektiva. Det finns krav på våra myndigheter, oavsett vilken statlig myndighet det är fråga om, att effektivisera verksamheterna. Varje år ställs kraven att se över verksamheter. Hur ska man effektivt bedriva verksamhet? Det är inget som vi har olika uppfattningar om. Någon gång måste en myndighet genomgå större förändringar, och någon gång behöver en myndighet inte göra det. Det kan bli fråga om årliga justeringar i verksamheten. Förra gången försvaret behövde göra stora förändringar råkade vara när Socialdemokraterna styrde. Då lades en hel del verksamhet ned i mitt län, Västernorrland. Vi såg poängen i att hela landet ska leva. Därför försökte vi skapa ersättningsjobb. Samtidigt som det finns stora krav, fru talman, på att den statliga verksamheten ska vara effektiv är staten en stor aktör på marknaden. Man köpte varor och tjänster för 161 miljarder under 2009. Det var allt från stridsvagnar till kaffebullar. Om utredningen kommer fram till slutsatsen att det bara är stora städer som duger för kompetens och verksamhet i det här landet kommer kaffebullen och taxiresan inte företagen ute i landet till del. Då blir det en koncentration på stora städer, och slutprodukten blir en räntehöjning eller något annat. Därför är det viktigt att inte bara säga att våra myndigheter, i detta fall Kustbevakningen, ska effektivisera verksamheten. Den är inte en fristående satellit som ska effektivisera verksamheten bara utifrån egna förutsättningar, utan det finns faktiskt en poäng med hur man samverkar med samhället i övrigt. Det är det vi anmärker på här. Det är det interpellationerna handlar om. Hur får man in detta i det stora sammanhanget? Man konstaterar också i själva utredningen, vad jag har hört, att det blir lite problem i samverkan med ett antal myndigheter. Därför är det i det här fallet viktigt att titta på om en tvåregionslösning, som det står, innebär att man samverkar på ett effektivt sätt. Därför är det viktigt att vi nu lyfter fram frågan, och därför är det viktigt att ministern har mycket kännedom om det här. I slutändan är det ministern som är ansvarig för att vi har en väl fungerande kustbevakning i landet som är samordnad med alla andra resurser som vi behöver i det här landet och som är väldigt effektiv.

Fru talman! Ja, en väl fungerande kustbevakning består i en väl fungerande operativ verksamhet, och det är därför jag inte avfärdar interna förslag som handlar om effektivisering utan tycker att myndigheten själv får titta vidare på det. För läsaren av detta protokoll vill jag tydliggöra: Detta är inte en försvarsdepartementsfråga. Detta är inte ett färdigt förslag från en myndighet som ska politiskt dömas av. Det vi diskuterar i dag är ofärdiga förslag i en pågående process i en myndighetsintern diskussion. Sedan vill jag också förtydliga att Åsa Lindestam helt slår in öppna dörrar. Det är inte våra debatter i kammaren som styr om myndigheter samverkar eller inte. Vi har en myndighetsförordning på plats, 6 §, och den tydliggör att myndigheter ska verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och för staten som helhet. Samverkan mellan myndigheter är alltså ett kärnuppdrag att säkerställa. Det är inte så, som Jasenko Omanovic sade, att utredningen konstaterar att det är problem med samverkan. Tvärtom säger Kustbevakningen själv att man klarar samverkan. Men det är bra att man tittar vidare på det. Kustbevakningen och Försvarsmakten har redan i dag ett väl utbyggt och fungerande samarbete, och det pågår ett arbete med att ta fram överenskommelser med Kustbevakningen och Försvarsmakten där en rad olika områden för samarbete kommer att gås igenom, identifieras och fastslås. Det är väldigt bra att den civilmilitära samverkan stärks på myndighetsnivå i Sverige. Det gynnar både Försvarsmakten och Kustbevakningen. Dock tycker jag att vi lite blandar ihop saker. De åtgärder som nu kommer i Försvarsmakten, som de olika debattörerna hänvisar till, handlar om att inrätta fyra regionala staber för markterritoriell ledning, alltså hemvärn och civilmilitär samverkan, med en något annan karaktär än det vi talar om här och nu. Jag vill också nämna - jag har gjort det tidigare, men det är viktigt - att vi i Försvarsdepartementet håller på att ta fram ett utredningsdirektiv för hur den operativa samverkan och samordningen mellan Sveriges marina resurser och sjösamverkande myndigheter kan utvecklas för att få ökad effektivitet. Med marina resurser avses de resurser som till exempel fartyg, anläggningar och ledningscentraler inklusive personal och berörda myndigheter disponerar för att utföra sitt uppdrag. Det syfte vi vill åstadkomma är närmare samverkan och samordning mellan civila myndigheter och civilmilitär samverkan mellan myndigheter. Vi hoppas att en sådan översyn kan inledas under året och pågå till sommaren 2012. Här har vi alltså ett par väldigt konkreta saker. Vi har myndighetsförordningen, och inte minst 6 §, som styr samverkan mellan myndigheter. Ni har också kunnat notera att vi vill gå vidare med en särskild utredning som tittar på hur man får bättre samverkan när det gäller de marina resurserna. Sedan vill jag återigen påminna: Det är väldigt lätt att bara vara emot. Men om man är emot myndighetsintern effektivisering, närhelst det uppkommer och i vilken myndighet det än uppkommer, och samtidigt skär ned på de myndigheternas anslag är det enda man då gör att sänka den operativa effekten. Här vill Kustbevakningen kunna flytta resurser motsvarande 37 tjänster ut i den operativa verksamheten. Om man då är emot att finansiering sker via myndighetsintern effektivisering måste man rimligen tillföra de pengarna, och det gör inte Socialdemokraterna. Om man stoppar varje förslag till effektivisering och inte ger mer pengar innebär det att man skär ned den operativa nyttan av Kustbevakningens verksamhet. Det är den som sanerar olja och skyddar Sverige.

Fru talman! Vi är för i Härnösand i alla fall - så långt är vi för och inte emot. Jobben är viktiga, och de är kanske viktigare för oss uppe i Norrlandslänen än för storstadsregionerna. Där finns det både ett flöde av att byta jobb och ett utbud av jobb som är mycket större än vad det är i glesbygden och i de trakter som jag kommer från. Det kanske inte är bara de nästan 30 personerna som berörs av den här förändringen - om den nu kommer att genomföras, vilket vi får se - utan det är även en del civil personal runt omkring som följer med. Jag känner ändå lite hopp nu när man har bromsat upp det här lite grann och fortsätter att utreda. Det kanske finns anledning för oss att stå här i talarstolen igen i en interpellationsdebatt längre fram när det visar sig att det kommer till skarpt läge och det finns ett bättre, konkret förslag att debattera. Vi får väl hålla tummarna för att det blir ett bättre utfall av den kommande utredningen, som ska presenteras längre fram.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag tror att det är bra att en utredning får gå lite mer på djupet än vad den här har gjort. Jag förstår att man själv har satt i gång den inom myndigheten, men jag tror trots det att det vore bra om vi gjorde en lite större och bredare utredning tillsammans med de andra myndigheterna. Tillbaka till SFS-förordningen. Prioriteten är ju myndighetsgemensamma insatser och decentraliserad verksamhet. Jag tror att man kan hämta väldigt mycket där. Vi kan titta på kusten. Det händer mycket saker på land, men det händer mycket saker även efter vår kust, som är speciell. Jag roade mig med att ta fram uppgiften att vi har 240 mil kust, 2 400 kilometer, men hälften av den finns i Norrland, alltså 120 mil kust. Där ska det vara tomt på ledning om den här utredningen får råda. Jag tror inte att det är riktigt bra. Jag tror att man behöver ha ledning över hela Sverige, för det är väldigt omfattande. Kusterna är olika, och det är stora skillnader i vad som händer efter kusten. Oljan kanske kommer någonstans efter vår kust, men det kan också hända andra saker där uppe där det inte längre finns personer som kan ingripa - när man fraktar farligt gods eller gör andra saker - när det är tomt på ledning. Det är den delen jag vänder mig mot. Vi måste alltså ha en bredd över hela Sverige när kusten är så pass lång, och då måste man jobba tillsammans med alla dem som finns på plats. Det är min poäng i det här.

Fru talman! Nej, jag är inte emot effektivisering, utan jag har hela tiden pratat om hur viktigt det är att våra myndigheter är effektiva och vilka krav vi ställer på dem. Så säger ministern här att vi är emot effektiviseringen. Det stämmer inte alls. Det här handlar bland annat om mina grannar, Härnösandsborna - och jag är själv Härnösandsbo. Det här är en intern utredning, och till skillnad från ministern har jag varit oförskämd nog att läsa den. Där står det faktiskt: tvåregionslösning, nackdelar; det är svårt att samverka på ett effektivt sätt. Så sägs det även där. Kustbevakningen säger själv att det inte finns några problem med tvåregionslösningen, utan det finns just samverkansproblem. Det är ganska viktigt. Som Åsa Lindestam redan har sagt handlar det om 120 mil. Tittar man i Europa kan man se att det är ungefär som kusten i Kroatien, Monte Negro, Albanien och en liten del av Grekland också. Det motsvarar alltså en stor yta. Ytterligare ett moment i det hela är den osäkerhet som finns när det gäller miljöövervakningen. Det finns fortfarande ett avtal med Kustbevakningen. Men det går ut vid årsskiftet, och då vet man inte hur det blir. Det är viktigt med miljöövervakningen.

Fru talman! Lång kust kräver flera och bättre fartyg. Det är grunden. Det är den operativa effekten som ger säkerhet. I det förslag som vi nu diskuterar men som ännu inte har dömts av ingår också att Kustbevakningen ska vara etablerad med personal som kan hantera samverkansbehovet på vissa orter i landet där det inte finns distriktsledningsstaber. Vilka? Ja, Härnösand och Malmöregionen föreslås vara sådana områden där man har distriktsinspektörer stationerade. Där kom samverkansbehovet, och där kom också det förslag som finns för att hantera det. Det innebär inte att någon av dagens kustbevakningsstationer kommer att försvinna eller att den fastslagna fartygsplanen förändras. Det innebär att Kustbevakningen planerar att ett av de nya fartygen i 031-klassen kommer att få Härnösand som hemmahamn och att myndighetens nya svävare, som kommer i februari i år, placeras i Luleå. Återigen: Det är den operativa förmågan som möter kraven som en lång kust ställer. Samverkansbehovet hade man alltså även i sin egen utredning ett förslag för att hantera. Min inställning är fortsatt den att Kustbevakningen äger frågorna om sin utredning, hanteringen av den, diskussioner med anställda, parter, länsstyrelser och andra berörda, som kommuner. När det är klart kommer Kustbevakningens generaldirektör, som äger beslutet, att fatta ett beslut. Det är inte en fråga som ligger på Försvarsdepartementet. Men jag vill säga att min allmänna inställning är att varje myndighet har i uppdrag att ha en trimmad organisation, så att man kan leverera den operativa effekt som gagnar Sveriges säkerhet. Därför är jag glad över att vi ökar förmågan också längs Norrlandskusten. Jag vill gärna beskriva för dem som bor i Härnösand att det kommer ny förmåga och nya fartyg som stärker säkerheten. Det är det allra viktigaste med Kustbevakningens uppdrag.