Kunskaps- och kompetensutveckling om hedersförtryck

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag och regeringen kommer att säkerställa att alla yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn och ungdomar på landets skolor får rätt och relevant kunskap och kompetens om hedersförtryck och hedersnormer. Amineh Kakabaveh har också frågat om jag avser att vidta åtgärder för att garantera att skolans rektorer och ledare har de kunskaper och kompetenser om hedersförtryck och hedersnormer som behövs för att de ska kunna vägleda sina medarbetare som dagligen kommer i kontakt med barn och unga, särskilt unga flickor som är utsatta för hedersförtryck. Vidare har Amineh Kakabaveh frågat mig om jag och regeringen kommer att skicka ett regleringsbrev till berörda myndigheter, lärosäten och skolväsendet för att de ska känna både stöd och krav på sig att aktivt förebygga hedersförtryck och diskriminering. Slutligen har Amineh Kakabaveh frågat mig om jag avser att vidta åtgärder inom mitt ansvarsområde för att stoppa en relativisering av hedersförtryck och hedersbrott inom vissa lärosäten.

Låt mig börja med att understryka att det inte ska finnas någon som helst plats för hedersrelaterat våld och förtryck i vårt samhälle, allra minst i skolan. All utbildning i skolväsendet ska utformas utifrån våra grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna. Skolan har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barns och ungas trygghet och självkänsla. Det som är viktigt för att arbetet ska fungera är de relationer som de som arbetar i skolan kan skapa till eleverna och deras hem.

Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att stärka kunskapen och kompetensen om hedersrelaterat våld och förtryck hos all skolpersonal. Bland annat har Statens skolverk nyligen redovisat regeringsuppdraget om att stärka det systematiska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck inom skolväsendet genom kunskapshöjande insatser och stöd för olika personalgrupper inom skolan och förskolan. Myndigheten har bland annat genomfört en kompetensutvecklingsinsats i form av en digital utbildning med processtöd för rektorer och elevhälsopersonal i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Skolverket har också tillsammans med Socialstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att genomföra ett utvecklingsarbete för tidiga och samordnade insatser för barn och unga. Särskilda insatser ska riktas mot barn och unga som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen har också beslutat om nya läroplansskrivningar för att stärka undervisningen i sexualitet, samtycke och relationer. De nya skrivningarna innebär ett tydligt ansvar för skolan att se till att alla elever får kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck. Skolan ska dessutom motverka, förebygga och bemöta hedersrelaterat våld och förtryck med kunskap och aktiva insatser.

Att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck är en prioriterad fråga för regeringen. Flera av de 99 åtgärderna i regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor är särskilt inriktade på just detta. Regeringen har genomfört och genomför en rad straffrättsliga lagstiftningsåtgärder för att stärka skyddet för dem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Flera myndigheter har också fått uppdrag som syftar till att på olika sätt stärka kompetensen om samt förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

När det gäller Amineh Kakabavehs frågor om forskning och högre utbildning ligger dessa utanför mitt ansvarsområde som skolminister. Jag kan ändå svara kort att regeringen har genomfört satsningar på forskning inom området. I den senaste forskningspropositionen framhålls att hedersrelaterat våld och förtryck är ett omfattande samhällsproblem. Det finns behov av mer kunskap om vilka metoder som kan leda till en evidensbaserad och verkningsfull praktik, bidra till att förebygga våld och andra brott samt förhindra återfall i brott. Därför har Vetenskapsrådet fått i uppdrag att genomföra ett nationellt forskningsprogram om brottslighet. De första utlysningarna förväntas öppna i vår.

I examensbeskrivningarna för de utbildningar som Amineh Kakabaveh anger - lärarutbildningarna och socionomutbildningen - finns tydliga examensmål om mänskliga rättigheter. I lärarutbildningarna har vi dessutom infört ett nytt examensmål för att säkerställa att alla lärarstudenter har kompetens i frågor som rör identitet, sexualitet och relationer. Högre utbildning är dock inte detaljreglerad och bör inte heller vara det då lärosätenas akademiska frihet är av vikt. Utifrån bland annat högskoleförordningen, i vilken till exempel examensbeskrivningarna anges, högskolelagen och den styrning som finns i universitets och högskolors regleringsbrev har lärosätena ansvaret för att planera utbildningarnas upplägg och innehåll.

Fru talman! Jag vill tacka skolministern för svaret. Det är trevligt att vi debatterar för första gången här i kammaren.

Jag är medveten om att högskolefrågorna tillhör utbildningsminister Anna Ekströms portfölj. Men lärarutbildningen är viktig också för en skolminister.

I sitt svar hänvisar statsrådet till Nationellt centrum för kvinnofrid som för över tio år sedan fick ett regeringsuppdrag att utreda i vilken utsträckning frågor om hedersrelaterat våld och förtryck behandlas på lärarutbildningarna. I en rapport från 2010 redovisades att endast 2 av totalt 23 svenska lärosäten med lärarutbildning tog upp hedersrelaterat förtryck i sin utbildning. Och ingen av dessa högskolor berättade något om hur mycket tid som då avsattes för att undervisa i ämnet.

Det är sant att mycket har hänt sedan dess, och det är bra att nya läroplaner träder i kraft till sommaren. Men eftersom det inte finns några uppföljande studier föreslår jag att regeringen ska ge direktiv om en ny kartläggning av i vilken utsträckning ämnet hedersrelaterat våld och förtryck behandlas på lärosätena. Detta är väldigt viktigt, särskilt när det handlar om lärarprogrammet men också andra relevanta yrkesprogram.

Det är sant att det har skett mycket med lagstiftningen, men det är mycket kvar att göra. Det är omöjligt, menar jag, att utvärdera resultatet av arbetet med att öka kompetensen om hedersförtryck och våld utan en sådan uppföljande kartläggning.

Det är bra och viktigt att Skolverket och Socialstyrelsen har fått direktiv om att höja kompetensen hos yrkesverksamma. Att regeringen prioriterar frågan borde också särskilt markeras i den kommande vårbudgeten.

Regeringen borde ta initiativ till, men också fullt ut finansiera, ett särskilt kunskapslyft för skolpersonal i frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag menar att skolan är en frizon för flickor som måste få stöd av personal som kan hantera problematiken och som kan förstå att barnen är utsatta för hedersrelaterat våld.

Detta är också ett förebyggande arbete och borde gälla samtliga utbildningar vid lärosäten och alla yrkesgrupper där man kommer i kontakt med målgruppen hedersutsatta. Det räcker inte med att reformera utbildningarna för dem som just nu studerar till lärare, utan jag menar att det är lika viktigt med fortbildning för redan yrkesverksamma. Och det ska inte vara en budgetfråga för kommunerna.

Det här är väldigt viktigt, och jag vill verkligen gärna höra vad skolministern tycker om de här frågorna. Kommer regeringen att tänka på att det långsiktiga arbetet mot hedersförtryck ska märkas i budgeten? Ansvaret ska inte bara läggas på kommunerna eller detta bara finnas med en gång i budgeten, för vad händer sedan när det kommer nya lärare och yrkesgrupper? Detta är väldigt viktigt med tanke på att det behövs ett förebyggande arbete när det gäller både barnen och föräldrarna.

Fru talman! Jag delar Amineh Kakabavehs engagemang för frågan och också känslan för hur komplext det här är.

Jag träffade Bris i går, och de beskriver det så här: Gemensamt i många samtal är att barnen beskriver hur deras föräldrar säger att reglerna, kontrollen och våldet är för barnens bästa, för att barnet ska få en bra framtid. När jag hör det här ryser jag, för jag tänker på att barn föds utan normer. De vet inte vad som är normalt och inte, och de ingår i ett sammanhang där de får höra att våldet och förtrycket är för deras eget bästa. Då förstår vi hur svårt det här är och hur komplext det är.

Det är därför jag vill att skolan ska vara en frizon. Det är därför vi har gjort en satsning så att det finns 35 000 fler medarbetare i skolan i dag än när vi tillträdde 2014. Vi har också gjort krafttag mot segregationen.

Jag vill påpeka att det i vissa skolor, om man har en elevsammansättning som är väldigt segregerad, är väldigt svårt att bryta normer. Det konstiga är att alla vet vad skolsegregation är, men ingen vet vad motsatsen är. När man pratar om den allsidiga elevsammansättningen, som ska ge alla elever en möjlighet att förstå hur livet kan vara för andra och som ska få oss att reflektera över olikhet och lära oss saker, är det ingen som förstår vad det är. Det är i den här segregationen och i utanförskapet som läroplanen just nu blir något väldigt viktigt som alla barn möter och som alla lärare måste ta till sig. Därför är det viktigt att alla elever får en reflektion i lärares sammanhang.

Jag vill också säga att det finns flera samarbeten, som jag nämnde, med Skolverket och Socialstyrelsen. Men det är viktigt att hela samhället är med. Den här regeringen har beslutat att vi ska bryta segregationen och få bort gängkriminaliteten, och det här är faktiskt en del av det. Vi kan inte tillåta saker som är förtryckande och kriminella.

Därför är det väldigt många saker som görs. Jämställdhetsmyndigheten har fått ett uppdrag. Jag vet också att de jobbar mot högre studier, alltså mot universitet och högskolor, så att alla ska få den här kunskapen.

Vi vet att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd också har ett uppdrag från regeringen i frågan.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har också ett uppdrag från regeringen att arbeta med de här frågorna på ett eller annat sätt och även att kartlägga hur det ser ut för unga och framför allt för hbtqi-personer, som också är drabbade av hedersrelaterat våld och förtryck.

Barnafrid vid Linköpings universitet har ett uppdrag. Polismyndigheten och IVO har också ett uppdrag, liksom Sis som jobbar med unga kriminella, framför allt pojkar, och ska titta på maskulinitetsnormer och hedersförtryck.

Det här arbetet måste ske brett. Ingen ska missa att vi har det här uppdraget.

Fru talman! Tack, skolministern, för svaret! Segregationen är fruktansvärd och förstärker hedersförtrycket. Jag var skolkurator i Botkyrka 2000 och var då i en skola där det inte fanns ett enda barn med invandrarbakgrund som visste vad hedersförtryck egentligen var - de visste bara att de var utsatta. Men är man med samma människor som är utsatta anammar man aldrig friheten, så är det, och därför har vi svikit hundratusentals barn under 20 år.

Så länge skolan inte förstatligas måste regeringen hitta andra sätt att styra skolorna till att arbeta bättre med frågor om hedersrelaterat våld och förtryck, som också ministern var inne på gällande både hbtqi-personer och föräldraarbete. Föräldrarna måste få veta att barnkonventionen är lag i det här landet och att det finns regler och normer som man måste hålla sig till för att upprätthålla barns rättigheter.

Så länge religiösa och privata skolor finns och upprätthåller hederskultur och hedersförtryck måste regeringen hitta andra sätt att motarbeta det och förbättra. Jag hoppas också att regeringen snart kommer med förslag som får stöd i riksdagen. Vill vi ha ett samhälle uppdelat i vi och dom, eller ska vi ha ett samhälle där alla barn känner sig hemma? Vår feminism, jämlikhet och jämställdhet gäller faktiskt alla.

Det är bra med nya läroplaner och att Skolverket tar fram en utbildning. Men det räcker tyvärr inte. Regeringen bör ta ett större finansieringsansvar för att vidareutbilda skolledare och personal i detta ämne.

Det nationella kompetensteamet arbetar med att upprätthålla en stödtelefon. Men när vi i Varken hora eller kuvad besöker skolor runt om i landet har jag själv märkt att man i de flesta skolor inte ens känner till kompetensteamet eller stödlinjen.

Mer fokus måste helt enkelt läggas på det förebyggande arbetet och inte bara på akuta ärenden, menar jag. Kompetensen kan inte bara centreras till Linköping utan måste spridas över hela landet. Det är inget hot mot den akademiska friheten att göra en ny kartläggning av i vilken utsträckning lärosätena i sina lärarutbildningar och andra centrala utbildningar undervisar om hedersrelaterat våld och förtryck.

Den fria forskningen, menar jag, hotas inte av tydligare nationella examensmål. Därför måste det vara upp till Högskoleverket att avgöra hur mycket man kan undvika eller förminska problemet och ändå anses fullfölja de nationella examensmålen. Jag menar att relativiseringen av hedersförtryck har pågått länge inom många lärosäten. Nu är det dags att stå upp för de här flickorna och alla människors lika rättigheter och möjligheter. Skolministern läste själv ett stycke. I många skolor skulle man, om man hörde detta, säga emot och vara enig om det. Men när det gäller invandrarflickor och invandrarkvinnor är man tyst.

Fru talman! Jag delar Amineh Kakabavehs oro för att det här området kommer att tyna bort och försvinna i andra uppdrag. Regeringen har ändå tre fokusområden, och jag tycker egentligen att alla de områden som vi prioriterar, bland annat att ta tillbaka den demokratiska kontrollen, har med den här frågan att göra. Man kan inte driva en skola och i skolans profil ha någonting förtryckande som har med kultur eller religion att göra. Vi inför kontroll av den som vill starta en skola, och har man ett sådant här beteende ska man inte få skoltillstånd.

Vi ser även att det handlar om att bryta brottsligheten och segregationen. Det här är brottsligt. Vi har gjort det ännu mer brottsligt, och därför är det viktigt att vi tydliggör att segregation leder till sådana här brott. Som det beskrivs av Bris handlar det också om syskon och unga som måste utsätta sina nära och kära för förtryck, vilket också är ett sätt att förtrycka. Det här är bara fel. Samhället måste stå upp alla tillsammans och bryta segregationen och den här sortens kriminalitet.

Vi ser också att de 350 miljoner som regeringen har skjutit till för 2021 och 2022 kommer att användas till väldigt viktiga åtgärder som handlar om läroplanens implementering, framför allt på områden som handlar om sexualitet och identitet och de gränssättningar som berör dessa områden. Där är hedersrelaterat våld ett tydligt område som kommer att belysas, och det gör att även de som har en äldre lärarutbildning kommer att sätta sig in i området.

Den här regeringen har en väldigt bred ansats, och därför är det väldigt många myndigheter som har fått uppdrag, både Polismyndigheten och andra. Även forskning är ett väldigt viktigt område. Det gör att fler lärosäten kommer att intressera sig för området, och jag hoppas att mer forskning ska ge oss mer kunskap.

Det här är ett djupt, svårt och komplicerat problem som inte kommer att lösas på en gång. Men jag tror att det går med hjälp av mycket envishet och beslutsamhet. Precis som Amineh Kakabaveh gör så väldigt bra ska vi aldrig sluta prata om saken.

Fru talman! Tack, ministern, för analysen och problembeskrivningen! Men det behövs som sagt mer i budgeten än bara för 2022 och 2023. Jag hoppas att regeringen kommer att markera detta i budgeten framöver också, för vi måste se till att gå till botten med det på olika plan. Jag vet att både statsministern och många ministrar är djupt engagerade. Det är viktigt, men arbetet ska inte bara försvinna inom olika myndigheter utan ska ut i skolorna och ut i samhället.

Jag blir nedringd av studenter och elever som framför allt läser till lärare, socionomer och andra yrkesgrupper. De är besvikna på att de får lära sig så lite om hedersförtryck i sina utbildningar och vill därför intervjua mig i sina studier.

Många unga med egna erfarenheter av hedersförtryck klagar också på att lärarna har relativiserat och förminskat frågorna. Här lyckas en flicka från ett segregerat område förkovra sig och utbilda sig, och så kommer hon till universitetet där hennes egen erfarenhet förnekas av en lärare. Jag menar att detta är väldigt beklämmande, och därför måste lärosätena ta sitt ansvar. Jag hoppas att fler studenter intervjuar sina lärare om varför man inte får lära sig mer om ämnet i utbildningen på lärarhögskolan eller socionomprogrammet.

Jag hoppas verkligen att det här kommer att tas på större allvar och att arbetet inte stannar i byråkrati hos myndigheterna, för det behövs ute i samhället, i skolan, i socialtjänsten och så vidare.

Fru talman! Jag vill tacka Amineh Kakabaveh för debatten i en väldigt viktig fråga.

Det systematiska arbetet blir en viktig pusselbit, precis som när det gäller arbetsmiljöarbete och det systematiska kvalitetsarbetet i skolan. Alla som jobbar med unga, oavsett om det är inom socialtjänsten, skolan eller högskolan, ska flera gånger och inte bara en gång om året ställa sig frågan vad det är man ser, och för att kunna bedöma vad det är man ser krävs kunskap.

Jag har själv varit rektor och sett glada flickor som leker tillsammans, och jag har tänkt att vad härligt att de har det så bra. När en av flickorna sedan inte kommer tillbaka efter lovet förstår jag att de kanske inte hade det så bra. Jag frågar, och alla är tysta. Ingen pratar.

Verkligheten finns där, men innan vi förstår det är det svårt. Det döljs i språk och i kulturella uttryck, och vi kanske inte har medarbetare som förstår, som kan språken och har modersmålet. Grunden är att vi måste våga lära känna elever, ha en dialog och våga ställa frågan. Vi måste göra det ofta och följa upp, och när vi har fakta på bordet ska vi tydligt åtgärda och återigen fråga hur det går.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.