kunskaper i matematik och naturvetenskap

Fru talman! Axel Darvik har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att elevernas kunskaper i matematik och naturvetenskap ska förbättras. Att svenska elever inte förbättrat sina resultat inom matematik och naturorienterande ämnen är allvarligt. För ett land som Sverige, där befolkningens kunskap är en avgörande konkurrensfördel, är det ytterst allvarligt att vi tappar mark inom dessa centrala ämnesområden. Mitt mål är att svenska elevers resultat i matematik och naturvetenskapliga ämnen ska vara ledande vid internationella jämförelser. För att nå dit krävs åtgärder som beslutas av regering och riksdag men också insatser från skolans huvudmän samt samhället i övrigt. Regeringen har vidtagit och kommer att vidta en rad åtgärder med syfte att förbättra elevernas resultat. Skolans huvudmän har en viktig uppgift i att ge skolan tillräckliga resurser, stödja utvecklingsarbete och så långt som möjligt anställa behöriga lärare. Väsentligt är också att ge redan anställda lärare möjlighet att förstärka och utveckla sin kompetens. Goda kunskaper i matematik är nödvändiga för att kunna tolka och hantera olika uppgifter och situationer i skolan och i samhället. Det är därför viktigt att se över vad som kan göras för att förstärka detta viktiga ämne. Regeringen tillsatte under 2003 en matematikdelegation med syfte att förändra attityder till och öka intresset för matematik. Delegationen har tagit ett samlat grepp om matematikundervisningen, alltifrån de små barnens ramsor och räknelekar i förskolan till högskolans avancerade teoretiska modeller. Matematikdelegationen lyfter särskilt fram vikten av att förnya undervisningen och pedagogiken i matematikämnet. Utan att föregripa remissbehandlingen av delegationens förslag (SOU 2004:97) vill jag se en bred satsning på förnyelse av matematikundervisningen. Det kräver kunniga och välutbildade lärare men också mer av samverkan mellan lärare och mellan skolan och arbetslivet. Här behövs betydande insatser för kompetensutveckling av lärare i samverkan mellan staten, kommunerna och högskolorna. Näringsliv, stat och kommuner bör också tillsammans genomföra en nationell kampanj för att öka stödet för matematiken i hela skolsystemet. Jag avser att inbjuda företrädare för näringslivet till ett sådant gemensamt initiativ för matematiken. När delegationens förslag har remissbehandlats kommer regeringen att återkomma med konkreta förslag till insatser. Regeringen har därutöver som ett komplement till Matematikdelegationens handlingsplan för matematiken gett Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att utarbeta motsvarande strategi för hur intresset för naturvetenskap och teknik bättre kan tas till vara och utvecklas. Avsikten är att Matematikdelegationens förslag och myndighetens handlingsplan tillsammans ska kunna ligga till grund för en kraftfull nystart för undervisningen i matematik, teknik och naturvetenskap. Regeringen har under de senaste åren genomfört ett antal insatser som redan har förbättrat eller kommer att förbättra elevernas resultat de närmaste åren. De studier som publicerats under hösten tyder också på att de försämringar vi sett avstannat under de senaste åren. Mycket av försämringarna är ett resultat av de besparingar som skolan utsattes för under 1990-talet och som nu till en del återställts. Genom ökade resurser och tydligare krav på skolan, bland annat när det gäller utvärdering av elevernas utveckling i relation till målen, bör utvecklingen nu kunna vändas. Under 2004 har regeringen tilldelat de nationella resurscentrumen för matematik, teknik och naturvetenskapliga ämnen totalt 18 miljoner kronor för att initiera kompetensutveckling och andra utvecklingsinsatser inom de matematiska, naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Regeringen ger också stöd till ett antal teknik- och naturvetenskapscentrum, så kallade science centers , till exempel Tom Tits Experiment i Södertälje. Som ett sista exempel på de konkreta åtgärder regeringen vidtagit vill jag lyfta fram att Myndigheten för skolutveckling i sin verksamhet än mer ska prioritera matematik och elevers läs- och skrivförmåga. Kopplingen mellan läsförmåga och möjligheten att tillgodogöra sig andra ämnen är central och får inte glömmas bort. Det finns också insatser som riktar sig mot skolan i dess helhet och som även påverkar matematiken och de naturorienterande ämnena positivt. En sådan är kravet att skolan ska lämna kvalitetsredovisningar, vilket innebär att alla skolor måste ta kvalitetsarbetet på större allvar. En annan insats är de individuella utvecklingsplanerna som stärker uppföljningen av den enskilda elevens kunskapsutveckling. De individuella utvecklingsplanerna förstärker också kontakten mellan skolan och hemmet, vilket är en viktig faktor för att skolans arbete ska bli framgångsrikt. Ett tredje exempel är den särskilda satsningen på personalförstärkning som ökar skolans personal och därmed ger förutsättningar för att minska klasstorlekarna.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret från skolministern. Situationen när det gäller matematik och naturvetenskapliga ämnen är alarmerande i Sverige i dag. Jag tycker att det är mycket bra att skolministern har insett den mycket svåra situation som Sverige nu befinner sig i. Internationella jämförelser visar att det finns länder som klarar sig mycket bättre än vad Sverige gör. Finland är ett exempel i vårt närområde - ett land som inte skiljer sig särskilt mycket från Sverige, men där resultaten i de här ämnena är mycket bättre. Man ligger i topp, är i världsklass. För ett tag sedan träffade jag Stina som är 17 år och går på gymnasiet. På något sätt kom vi att prata om matematik. Hon sade: Jag kan ingenting alls om matematik. Jag vände mig naturligtvis mot detta och sade: Jodå, det är klart att du kan. Kämpa på så ska du se att det går bra på nästa prov. Hon sade då: Så där har lärarna alltid sagt till mig. Jag vet inte hur många det är som har klappat mig på huvudet och sagt att det ordnar sig. Men det är först nu på gymnasiet som jag har fått insikten och vetskapen om att jag antagligen lider av matematikens motsvarighet till läs- och skrivsvårigheter, dyskalkyli. Ingen har tidigare förstått mina problem. Det är först nu som jag har fått en riktig utvärdering, men det är för sent. Jag såg hur hoppets och framtidstrons låga i ögonen på Stina redan hade slocknat. Jag förstod också hur viktigt det är med utvärdering, att den kommer in tidigt, och att stöd och hjälp sätts in för dem som behöver det så fort problemen uppstår. Socialdemokraterna har ju gått en annan väg. Den utbildning som fanns för speciallärare finns inte längre. Det utbildas inga speciallärare i Sverige som skulle kunna hjälpa elever med den här typen av problem. Förutom att speciallärare åter bör utbildas behövs det också en satsning på lärarna, att lärarutbildningen till exempel också skulle kunna drivas i samarbete med tekniska högskolor, som har den främsta expertisen när det gäller matematik. För lärare bör det också vara möjligt att kunna individualisera undervisningen mer och dela in grupper i lika nivåer, till exempel en normal nivå och en mer avancerad nivå, möjligen liknande den allmänna och särskilda kurs som har funnits. De möjligheterna har ju tagits bort. Ministern lyfte här upp en satsning på resurscentrum, som i och för sig är bra och lovvärd. Det behövs fler satsningar på kompetensutveckling. Men den satsningen motsvarar ungefär 18 kr per elev i grundskolan. 18 kr - jag tror inte att det är det som kommer att göra någon skillnad! Den flummiga skolpolitik som vi har sett under en lång tid är ju faktiskt den som har ansvaret för att man har raserat resultaten. Vad som behövs är i stället ett återupprättande av bildningsidealet och också att ge möjligheter för elever att hitta en utbildningsväg, en metod, som passar. Att kunna anpassa utbildningen efter individen måste vara ett ledande motto och inte att det ska vara som i dag, när alla elever ska stöpas i samma form, där samma typ av utbildning ska passa alla. För mig är det uppenbart att regeringen inte har förmått att göra de viktiga förändringar som krävs. Jag tror att Sverige i stället behöver en ny regering.

Fru talman! Vi kan nog vara överens om att vi behöver stärka uppföljningen. Det är därför regeringen avser att komma med förslag om att införa individuella utvecklingsplaner redan från första året, planer som ska vara framåtsyftande och koncentrera sig på vilket stöd och vilken hjälp eleven behöver för att uppnå de tydliga mål som vi har satt upp för den svenska skolan. Vi kan nog också vara överens om att det är bekymmersamt med de resultat som vi ser inom matematiken och de naturorienterande ämnena, men framför allt inom matematiken. Matematiken är ett oerhört viktigt ämne, inte bara för matematikens egen skull utan också för att den är ett viktigt verktyg för att kunna analysera och logiskt förstå olika samband. Det är därför regeringen avser att under året komma med förslag om en förnyelse av matematiken som ämne men också om en kompetenssatsning för lärarna inom matematiken, precis som Matematikdelegationen har föreslagit. Dock vill jag göra det här i en bred nationell samling så att vi får en kraftfull förändring av matematiken. En del av de bekymmer som framkom i till exempel Matematikdelegationens rapport är ju just att matematikämnet av många elever betraktas som alltför verklighetsfrånvänt. Därmed saknar man också ofta motivation. Man säger att ämnet är "tråkigt". Därför känner man inte heller motivation att kunna tillgodogöra sig det på ett bra sätt. Detta måste förändras, för det är ett oerhört viktigt ämne. Om vi är överens om detta måste jag dock säga att jag blir lite mer fundersam över de förslag som Folkpartiet lägger fram, som bland annat handlar om en förändrad lärarutbildning. Det är ju en lärarutbildning som på intet sätt har haft något med dessa resultat att göra, för inte en enda lärare hade kommit ut ur denna nya lärarutbildning när dessa resultat mättes. Det är först den här terminen som de första utexaminerade lärarna kommer ut från den nya lärarutbildningen. Därför blir det lite ihåligt när en av åtgärderna är att göra om lärarutbildningen. En annan sak är den här haltande jämförelsen med Finland. Finland klarar sig bra i de olika rapporter som har kommit, men man kan också konstatera att jämförelsen inte är helt rimlig att göra alla gånger. Vi vet att det finns stora skillnader mellan elevsammansättningen i den finska skolan och elevsammansättningen i den svenska skolan. Den svenska skolan möter en helt annan elevgrupp än den finska skolan gör. Jag skulle också vilja ta tillfället i akt att fråga en sak. Om det nu är ett systemfel i den svenska skolan, som Folkpartiet framhäver gång på gång, som har lett till den här försämringen i fråga om matematiken, hur kan det då komma sig att samma rapporter visar att kunskaperna och förmågan i till exempel det engelska språket har ökat och förbättrats märkbart under perioden? Jag tror att vi ska vara ärliga och säga att det är klart att det 90-tal vi hade med stora besparingar inom den offentliga sektorn, också inom skolan, kombinerat med väldigt många reformer och högre ambitioner, naturligtvis har lett till att vi har vissa sämre resultat inom till exempel matematiken. Det är viktigt att vi nu satsar på skolan, satsar på matematiken, men också jobbar med uppföljning och utvärdering och utvecklar skolan vidare.

Fru talman! Jag förstår att den jämförelse som finns där man jämför med andra nordiska länder, till exempel Finland, är mycket besvärande för Socialdemokraterna. Den visar att ett grannland klarar sig mycket bättre med en annan typ av skolpolitik och en annan inriktning än vad vi har. Skolministern lyfter här upp att vi har en annan typ av elevsammansättning, en annan elevgrupp. Ja, den förklaringen har ju kommit tidigare från Socialdemokraterna, att anledningen till att Sverige har sämre resultat är att vi har större andel invandrare bland våra elever. Jag tycker att det är en mycket tråkig argumentation som kommer från Socialdemokraterna att detta skulle vara anledningen. Det stämmer ju inte alls med verkligheten. Frågar man Skolverket säger de just att rensat från alla typer av social bakgrund och så vidare har definitivt resultaten för svenska elever gått ned. I den internationella TIMSS-undersökningen visas att åttondeklassarna i dag klarar sig sämre än vad sjundeklassarna gjorde 1995. Det är en svidande kritik av den skolpolitik som har förts. Sverige har rasat mest av alla länder när det gäller matematik och naturvetenskapliga ämnen. Säger man att detta enbart är beroende på elevgruppens sammansättning är man faktiskt ute och fiskar i lite grumliga vatten, och det tycker jag är mycket olyckligt. Det är fel väg som vi har slagit in på i Sverige med den regering som vi har haft, någonting som är olyckligt. Men det går att nå bättre resultat - det vet jag definitivt - med en annan typ av politik. Matematik är ett oerhört viktigt ämne och en av hörnpelarna också för att man ska kunna förstå problemlösning och för att man ska kunna skapa struktur. Därför är det naturligtvis också viktigt på många andra områden än just den strikta matematiken. Jag hoppas att skolministern, när han nu säger att utvärdering är viktigt, även kan ta in en hel del andra typer av verktyg i den här verktygslådan än de individuella utvecklingsplanerna, till exempel skriftliga omdömen, att man har internationella test från årskurs tre och att man har betyg som kommer in tidigare än i dag. Då får man ju en verktygslåda som är betydligt bättre fylld och som också ger en möjlighet att ge den utvärdering som behövs för att man ska kunna veta var man ligger, var man har sina styrkor och var man har sina svagheter. Då får också varje elev möjlighet att få just en individualiserad utbildning. Sedan är naturligtvis också lärarna oerhört viktiga i detta, att man har lärare med passion för sitt ämne, som kan sitt ämne och som också har möjlighet att under tiden i sin lärarroll fördjupa sig i sitt ämne. Lärarna bör också få chansen att organisera sig ämnesvis. Man bör kunna ha lektorer som har en koppling till forskningen för att kunna ha en mycket hög nivå på kunskaperna i matematiken. Det är lärare som har en passion och stor kunskap i matematik som har möjlighet att förmedla kunskap, kan engagera sig i ämnet och göra det intressant. Jag hoppas att skolministern förstår sambandet. Jag hoppas också att det kan komma tillbaka i förslag framöver. Om det inte gör det är det i valet 2006 som vi hoppas på en annan inriktning, men jag hoppas att det kommer förr.

Fru talman! Jag betvivlar att Axel Darviks önskan om en annan regering skulle förändras av om det kommer 10, 20 eller 100 förslag inom det här området. Jag tror att den önskan kommer att kvarstå i vilket fall. Den är inte beroende av detta, utan det är mer fråga om att ta makten för maktens egen skull. Fru talman! Jag talade om de orsaker som står bakom de försämrade resultat vi ser inom framför allt matematikens område. De handlade framför allt om de besparingar som skedde under 1990-talet kombinerat med ett antal stora reformer och att lärartätheten minskade i den svenska skolan. Till detta kan också Matematikdelegationens förklaringar läggas om att matematikämnet är i behov av förnyelse - på grund av det jag redogjorde för förut. Jag resonerade kring att man naturligtvis bör vara försiktig med statistiska jämförelser mellan länder, särskilt när det är länder med så oerhört olika elevgrupper. Det känns något lustigt att bli anklagad av Axel Darvik och Folkpartiet för att fiska i grumliga vatten när man säger något som rimligen borde vara en självklarhet för vem som helst som ser hur vårt samhälle ser ut. Det är ett mångfaldssamhälle som på många sätt är ett oerhört bra och rikt samhälle. Men vi måste naturligtvis se att vårt skolsystem möter en helt annan utmaning eftersom vi har satt upp ambitionen att alla ska gå genom utbildningssystemet med godkända betyg och en god utbildningsgrund. Jag blir något fundersam när Folkpartiet gång efter gång pratar om att upprätthålla bildningsidealet. Men Folkpartiet lägger fram förslag efter förslag som handlar om att så tidigt som möjligt sortera elever. De ska sorteras genom allmän och särskild kurs, genom kortare yrkesinriktade program, genom att ha kvarsittning av nioåringar. Är det att upprätthålla bildningsidealet? Jag skulle vilja säga att det snarare är en tillbakagång till den skola vi hade för 20 år sedan, en skola som på intet sätt producerade de goda resultat vi ändå ser på många håll i vårt land. Nej, jag tror att vi skulle behöva ta gemensamma tag för att se till att förbättra vår gemensamma skola, hela vårt skolväsende. Ska det vara möjligt att ha med Folkpartiet i det arbetet bör man lämna offside på högerkanten. Man har nu hamnat så pass långt dit att till och med Moderaterna framstår som rimliga i jämförelse. Vi behöver ta gemensamma tag och ha en nationell samling kring att förbättra kunskaperna, inte minst i matematik. Jag tror att vi kan vara överens om att vi alla vill ha en bra skola. Men jag tror inte att den skolan kommer genom att sortera barn och ungdomar efter vad vi vet brukar hamna på deras socioekonomiska bakgrund.

Fru talman! Man kan försöka komma ifrån att inte göra några jämförelser, men jag vill ändå ha möjligheten att göra dem. Ibrahim Baylan säger att det är en självklarhet att det finns skillnader i vårt samhälle. Problemet för Ibrahim Baylan är att om man frågar Skolverkets statistiker och experter, som har tittat på just de undersökningar som har gjorts, säger de att de inte kan dra de slutsatser som Ibrahim Baylan gör, nämligen att skillnaderna mellan Finland och Sverige beror på vilken elevsammansättning som finns. Det finns inga sådana belägg. Ändå upprepas detta gång på gång när jämförelsen med Finland kommer upp. Jag vet att det finns ett antal områden som definitivt behöver förändras när det gäller den svenska skolan för att stärka matematikämnet. Det gäller bland annat att ha arbetsro i klassrummet, att läraren är den naturliga ledaren och har den befogenhet som krävs, tidig utvärdering för att stötta de elever som har problem, att erbjuda den stimulans som krävs, hög kvalitet med behöriga lärare, att lärare har möjlighet att utvecklas inom sina ämnen och så vidare. Detta kan låta så självklart för alla som lyssnar på debatten, men det har inte varit självklart. Det är därför som jag får stå här i riksdagens talarstol och kräva dessa saker. Det är därför som Folkpartiet har drivit detta. Detta är en del av det bildningsideal som vi vill återupprätta, det som en gång byggdes tillsammans med socialdemokrater och liberaler men som inte längre existerar.

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi har en skola som präglas av trygghet och studiero. Det kan vi vara överens om. Det är en självklarhet. Vem vill ha en skola som präglas av oro? Det är en gåta för mig att Folkpartiet framhärdar i det som är så självklart för oss alla. Sedan var det jämförelsen med Finland och de analyser som är gjorda. I en särskild OECD-analys - det är OECD som gör analysen - av de finska resultaten konstaterar författarna till rapporten att det inte finns en enda förklaring till de finska resultaten. Det handlar i stället om en kombination av faktorer. Bland dessa kan nämnas kulturellt betingade faktorer som till exempel elevernas egna intressen och fritidsintressen, att barn och ungdomar i Finland läser mycket, även pojkar, till skillnad från det vi ser i Sverige. Biblioteken spelar en viktig roll. Läraryrkets höga status är naturligtvis också en viktig faktor. Den finska lärarutbildningen är lång och har hög akademisk nivå. Men sedan kommer den sista förklaringen som OECD gör, nämligen att den finska elevgruppen är homogen - till skillnad från den svenska gruppen som på många sätt är betydligt bredare. Det är en tillgång för Sverige, Axel Darvik. Men likväl måste du ändå se att det svenska skolsystemet med den blandningen i våra klassrum har helt andra förutsättningar och kräver helt andra saker. Jag tror att vi kan vara överens om att vi behöver förstärka och förnya matematikämnet, men jag tror att vi ska akta oss noga för att tro att det finns enkla lösningar, som Folkpartiet föreslår, som handlar om att sortera, att införa allmän och särskild kurs, att stämpla Godkänd och Icke godkänd på sju- och åttaåriga tjejers och killars pannor.