Kulturarvslyftet

Fru talman! Berit Högman har frågat arbetsmarknadsministern vilken beredskap det finns för att korrigera planerna och regelverket för Kulturarvslyftet så att det verkligen kan bli bra arbetstillfällen inom kulturarvssektorn samtidigt som nödvändiga och viktiga uppgifter blir utförda. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. De medel och regelverk som är avsedda för Kulturarvslyftet kommer att finnas på plats vid årsskiftet. I början av 2012 kommer verksamheterna att vara i ett planerings- och uppbyggnadsskede. De kommer därefter att byggas upp successivt under året. Att institutionerna inte räknar med att ha projekt i gång redan i början på året är därför en rimlig bedömning. Jag kommer däremot att följa utvecklingen noga. Regeringskansliet har redan under hösten haft en nära dialog med såväl Riksantikvarieämbetet som Arbetsförmedlingen. Min bild är att myndigheterna arbetar aktivt tillsammans för att satsningen ska slå väl ut. Om verksamheten får en mindre omfattning än vad vi bedömt kommer vi givetvis att analysera vilka hindren är och mot bakgrund av det överväga eventuella förändringar.

Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaret på interpellationen. Anledningen till att jag ursprungligen ställde interpellationen till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström var att kulturministern vid frågestunden för två tre veckor sedan svarade på en fråga, dock inte från mig, där kulturministern sade att hon hade förtroende för arbetsmarknadsministern och Arbetsförmedlingens sätt att hantera frågan. Efter att ha hört svaret är jag inte helt övertygad om att vi är på rätt väg i fråga om Kulturarvslyftet. Det är inte första gången som kultursektorn möter arbetsmarknadspolitiken. Det har funnits ett antal projekt genom åren, och vi socialdemokrater har tagit ansvar för en del av dem. Det har varit Sesam och, inte minst, Access. Det var på initiativ av Socialdemokraterna, som i våras väckte en motion, som ett enigt kulturutskott gjorde ett tillkännagivande som handlade om att använda arbetsmarknadspolitiken för att utveckla kulturarvsfrågorna. Det som skiljer den här satsningen från de tidigare är att man valt att ha en väl definierad målgrupp för arbetsmarknadsinsatserna. Tidigare har det funnits ett uttalat syfte att stärka arbetsmarknaden inom kultursektorn; så var det beträffande Accessjobben. Här handlar det om personer som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och som därmed har svårare att konkurrera på arbetsmarknaden. Det är målgruppen för Kulturarvslyftet. Det ställer vi upp på, men det kräver samtidigt att man från regeringens sida inser vad man faktiskt gör och vad man fattar för beslut. Utifrån detta tycker jag mig redan ha hört att det finns för lite pengar till utbildningsinsatser. Med tanke på vad som kan krävas både av blivande arbetstagare och inte minst av blivande arbetsgivare behövs utbildningsinsatser för att det ska bli ett riktigt arbete, ett kvalitativt bra jobb. Varje människa som får ett kulturlyftsjobb ska känna att det är ett bra jobb och också känna sig stolt över att gå till det jobbet. Av samma skäl kan det behövas fler handledare. Det är viktigt att vi ser detta som en kvalitativ insats med ett tydligt mål, nämligen att det ska förbättra och förstärka kulturarvet. Handlar det om digitalisering, måste det finnas system för det, och det måste ske val av teknik. Dessutom måste det finnas ett tydligt mål med digitaliseringen; den ska syfta till att göra kulturarvet visningsbart. Tyvärr kan vi inte säga att det blivit riktigt på det sättet vad gäller tidigare insatser. Min främsta kritik, kulturministern, handlar om regeringens räkneexempel beträffande hur många jobb det skulle ge - över 4 000 jobb. Jag tycker att det bygger på synen släng in och släng ut arbetskraft som om det vore fråga om springvikarier i servicesektorn. Vår ambition när motionen skrevs och när kulturutskottet gjorde tillkännagivandet var ett annat. Därför vill jag fråga: Hur mycket är statsrådet beredd att korrigera planerna när vi redan nu ser att det inte kommer att bli ett 2012 såsom det är skrivet i propositionen? Kan det bli längre anställningar och därmed färre personer? Kan exempelvis lönebidraget bli högre?

Fru talman! Jag vill tacka Berit Högman för en viktig interpellation. Den lyfter fram ett mycket viktigt område. Jag som socialpolitiker med intresse för kultur välkomnar verkligen Kulturarvslyftets grundutgångspunkter. Å ena sidan ser man ett jätteproblem med dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Å andra sidan värnar man om att investera i vårt kulturarv på ett sunt sätt. Att gifta samman dessa två egenskaper i en höstbudget, som den nu aktuella, är enligt min mening mycket förtjänstfullt. Vad gäller den tekniska diskussionen om de 800 miljoner som avsätts kan man konstatera att en tredjedel går till handledarutveckling samtidigt som det återstår en stor resurs till dem som ofta står långt från arbetsmarknaden och behöver allt stöd för att kunna komma in på den. Därför är det kanske lite cyniskt att tala om springvikarier i servicesektorn när vi talar om en mycket utsatt grupp människor. Det handlar om individer som på alla sätt behöver arbetsträna och få stöd för det och som behöver ha anpassade arbetsplatser utifrån det funktionshinder de har för att kunna göra en samhällsinsats. Vad kan vara viktigare än att dessa individer får möjlighet att göra en samhällsinsats genom att stärka vårt kulturarv? När det gäller arbetsgivarsidan är det naturligtvis viktigt även för kulturarbetare att få ett statligt stöd för att lära sig att hantera inte vilken arbetskraft som helst utan människor med olika funktionshinder. Det måste anpassas till den verksamhet som de behärskar, nämligen kulturen och kulturens plats i vårt samhälle. Jag tycker därför, fru talman, att man kan konstatera att detta är en stor satsning inom kulturbudgeten i år, men det är också en mycket viktig insats i vår socialbudget, inte minst ur socialförsäkringssynpunkt. När vi har arbetat med sjukförsäkringsreformens förbättringar har vi insett att det är den grupp som kommit att bli den som kanske tjänar allra mest på de insatser som görs för att förbättra sjukförsäkringen. Det är viktigt att i grunden tänka på denna yrkeskategori människor som vi i ett inkluderande samhälle i framtiden måste värna om och anpassa arbetsplatser för, så att de slutligen får en fast anställning där. Om det finns människor med olika slags funktionshinder och vi inte anpassar arbetsplatserna för dem och därmed låter såväl arbetstagaren som arbetsgivaren - genom det stöd som ges i denna proposition - känna en tillfredsställelse i att möta varandra, är det naivt att tro att vi kommer framåt på den vägen. I förlängningen tror jag att samhället dessutom måste åstadkomma en attitydförändring på arbetsgivarsidan när det gäller att anställa funktionshindrade. Där måste staten ta sitt ansvar och hjälpa till så att såväl den anställda som arbetsgivaren ersätts för de extra intrång det kan innebära att anpassa en arbetsplats. Det ska leda till att man ser det som en av de kanske finaste insatser man från arbetsgivarhåll kan göra, att ställa upp för den grupp som tyvärr oftast står allra längst från arbetslivet. Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att Kulturarvslyftet är en viktig start, och det är viktigt att regeringen följer upp den. Precis som ministern sade kommer man också att göra det, och därmed tycker jag att Berit Högmans kloka frågeställningar i princip har besvarats. Att följa upp en viktig reform har alltid varit alliansregeringens ambition.

Fru talman! Det är roligt att även Finn Bengtsson deltar i debatten. Det är alltid roligt när det är fler än endast interpellanten och statsrådet som diskuterar. Det här är en viktig fråga. Kulturarvet och vården av det är en av regeringens tydligaste prioriteringar på kulturområdet. Därför var jag mycket glad över att vi kunde göra satsningen tillsammans med Arbetsmarknadsdepartementet. Jag vill inte på något sätt ta äran av kulturutskottet som varit enigt och lyft fram behovet av arbetsmarknadsinsatser på kulturområdet, men det finns faktiskt en förhistoria. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och jag har nämligen tidigare talat om möjligheten att göra någonting gemensamt, inte minst efter de besök som vi gjort på Arbetsförmedlingen Kultur. Det skedde långt innan utskottet reagerade. Icke desto mindre tycker jag att det är mycket bra att ett enigt utskott står bakom detta. Här finns en tydlig koppling till arbetslinjen. Det är viktigt att människor får känna att de kan hitta betydelsefulla och meningsfulla jobb. De jobb som behöver göras inom kulturarvet är efterfrågade, nödvändiga och riktiga jobb. Det finns ett enormt behov av att bygga upp kunskap, inte minst har det blivit möjligt genom den digitalisering som nu sker. Access var ett tvåårigt projekt som infördes av den socialdemokratiska regeringen, vilket vi också stödde från moderat håll. Projektet har betytt mycket för museer, arkiv och bibliotek. Den här regeringen förlängde satsningen med två år och 100 miljoner så att arbetet skulle kunna slutföras. Jag vill minnas att enligt de utvärderingar jag har sett har det skapats många permanenta jobb i sektorn efter det att Accessprojektet avslutades. Det finns absolut mycket gott att lära av samarbetet och skäl att följa det arbete som nu ska sätta i gång. Ibland springer vi före vår tid. Budgeten presenterades i september - det är några månader sedan - och vi ska komma ihåg att budgeten fortfarande inte är antagen och klubbad i riksdagen. Frågan behandlas som om den är historia, och nu väntar man på nästa insats. Jag har varit tydlig i mina kontakter med hela kulturarvssektorn redan från det att beskedet kom att man ville göra satsningen. Jag har sagt att de ska förbereda sig eftersom det här med största sannolikhet kommer att få riksdagens gillande. Från årsskiftet finns möjligheterna. Jag har också mött många positiva reaktioner från de olika intressenter som finns med. Nu är det här en satsning som kan gälla många, inte bara de statliga, regionala och kommunala institutionerna som arbetar med vårt rika kulturarv. Det är också den stora ideella sektorn, och det är något helt nytt. Hembygdsrörelsen är en viktig del i arbetet för det svenska kulturarvet med närmare en halv miljon medlemmar. Det finns runt 2 000 arbetslivsmuseer. Hur många jobb det så småningom kommer att ge upphov till är naturligtvis svårt att beräkna exakt, men vår tro och bedömning efter de diskussioner vi har haft med Arbetsmarknadsdepartementet och Kulturdepartementet är att det kan vara möjligt att få i gång 1 200 jobb under 2012. Jag kommer att göra mitt yttersta för att det också blir så.

Fru talman! Budgeten är inte antagen, och förberedelserna pågår. Den ska gälla inte bara institutionerna utan också kulturarvet i ett brett perspektiv. Det är alldeles riktigt. Även där vet vi att Hembygdsförbundet och hembygdsrörelsen hade önskat mer utbildningsinsatser. Det kräver ännu mer av förberedelser av det skälet att de ska vara fler än institutionerna. Det ska vara fler som kan använda sig av dessa krafter. Då krävs det ännu bättre utbildningsinsatser av både arbetsgivare och arbetstagare. Jag pratade, Finn Bengtsson, om de korta anställningstiderna. Det är ett utslag av ett slags cynism. Jag tror att när man väl har fått ett jobb tar det ett tag att lära sig, och det är synd att behöva sluta innan man är färdiglärd. Det är därför som siffrorna 1 200 jobb redan nästa år och över 4 000 totalt för mig är utopiska om vi har målet att det ska vara bra arbetsplatser, bra jobb, bra arbetsgivare och meningsfulla arbetsuppgifter i ett längre perspektiv för hela Kulturarvssverige. Utgångspunkten för insatsen måste vara att det i första hand inte är fråga om att frisera de urusla siffrorna på långtidsarbetslösheten. De får regeringen hantera på ett annat sätt. Det här måste vara en satsning som innebär meningsfulla, bra jobb till människor som är värda ett jobb och ska ha ett jobb och även kvalitativa insatser för kulturarvet. Det är viktigt, och jag vill gärna höra det från kulturministern, särskilt när hon säger att hon har haft diskussioner med Arbetsmarknadsdepartementet. Det får inte vara så att det första skälet till detta är att frisera urusla siffror för långtidsarbetslösa. Det måste vara fråga om att skapa meningsfulla och bra jobb för människor som har rätt till ett jobb. Det är en skillnad i det.

Fru talman! Jag håller helt med om att det slutliga målet naturligtvis är att fler funktionshindrade ska få fast anställning. Om vi tittar på hur det ser ut kan vi som arbetar i offentlig sektor säga att problemet är att det är de privata arbetsgivarna som i dag är bäst på att anställa de funktionshindrade. Offentlig sektor är sämre på att anställa funktionshindrade. I alla besök jag har gjort på Försäkringskassan och i samband med arbetslivs- och introduktionsbesök på arbetsförmedlingarna har man konstaterat att de funktionshindrade i slutändan sällan får den fasta anställningen. Därför är det så viktigt att varje instrument från statens sida används för att stimulera såväl de funktionshindrade - som arbetstagare - som arbetsgivare att vilja komma samman och etablera ett förtroendefullt samarbete så att arbetsgivarna känner en trygghet i att våga anställa. De är väl värda att överväga. Därför är satsningen så positiv. Det kokar ned till tre huvudfrågeställningar. En sådan är behovet i stort. Arbetsförmedlare säger att de egentligen har det tiodubbla behovet. Då hamnar vi i ett resonemang om vilket budgetutrymme staten har för att påbörja ett sådant incitamentsskapande för att förhoppningsvis få fler fasta anställningar för funktionshindrade i framtiden. Vi har ett begränsat budgetutrymme som ska tjäna många syften. Det finns många andra som också behöver stöd. Därför landar man i 4 400 anställningar, vilket jag tycker är en fantastiskt hög siffra att starta med. Om man kan lyckas med de 1 200 platserna som ministern aktivt kommer att följa upp har vi gjort en stor insats. Vi får inte glömma bort att vår budget förhoppningsvis kommer att klara sig bättre under nästkommande år än budgeten för en hel del andra länder i Europa. Därför ser jag förhoppningsfullt på att det går att utvidga en sådan satsning just i Sverige, som modell för andra länder när de så småningom har rett ut sina ekonomiska problem som tyvärr är mycket allvarligare än de svenska problemen.

Fru talman! Jag ska vara snäll. Det börjar ändå närma sig jul. Jag tolkar trots allt Berit Högmans interpellation som en omtanke om kulturarvssektorn och de 4 400 jobb som förhoppningsvis kommer att skapas. Det är på något sätt lustigt att när Socialdemokraterna tar till orda och det handlar om pengar är det aldrig nog. Det ska alltid till mer pengar. Det här är en stor satsning. Det handlar om 800 miljoner kronor för tre år till kulturarvssektorn. En sådan satsning har inte skådats tidigare. Det första Berit Högman säger är att det är för lite och att det behövs mer. I det här ryms ändå 270 miljoner direkt avsatta och öronmärkta för Riksantikvarieämbetet så att de kan anställa de handledare som Berit Högman frågar efter. De handledarna är också professionella. Det är nya jobb även på det området - arkeologer, bibliotekarier, arkivarier, museimänniskor och andra som har en bred och djup kunskap om kulturarvet. Jag är glad över denna satsning. Berit Högman var inne på friserade siffror om långtidsarbetslösa. Nu blir jag inte riktigt klok på det. Det här är precis motsatsen. Det här handlar om att lyfta människor ur arbetslöshet, människor som vill ha meningsfulla, riktiga jobb. Det här är riktiga jobb. Det här är meningsfulla jobb. Tidigare förtidspensionerades människor efter en bristande rehabilitering. Det här är precis motsatsen. Berit Högman borde vara jätteglad, precis som jag är. Det är positivt att det skapas jobb. Alla jobb behövs. Inte minst behövs jobb inom den här sektorn.

Fru talman! Jag har, kulturministern, här i dag inte talat om pengar. Jag har talat om vikten av omtanke om de människor som är målgruppen för denna satsning på Kulturarvslyftet. Jag har talat om vikten av att skapa kvalitet i det som görs, både när det gäller dem som får jobben och när det gäller insatser för arbetsgivarna så att de blir bra arbetsgivare. Detta är viktigt om det är första gången på många år som man har kontakt med arbetslivet. Jag har talat med hembygdsrörelsen som har stärkt mig i tron att dessa förebyggande insatser är mycket viktiga för att Kulturarvslyftet ska bli bra. Jag kan också konstatera att jag och vi tror att korta anställningar för att få en snygg statistik som visar hur många som har fått jobb inte är lösningen på detta. Då är det bättre att ha längre anställningar som ökar anställbarheten. Precis som Finn Bengtsson säger måste målet vara att det ska leda till en fast anställning. Sannolikheten att det ska ske vid en fyramånadersanställning är ganska liten. Det är den typen av korrigeringar som det handlar om. Vi och jag kommer att ställa oss bakom detta beslut när vi fattar beslut innan veckan är slut, men för den skull måste vi tillåta oss att ha en större omtanke om människan än om regeringens arbetslöshetsstatistik. Det är av detta skäl som jag har ställt denna interpellation.

Fru talman! Vi ska inte hänga upp oss så mycket på vem som sade vad. Men jag hörde absolut Berit Högman säga att detta var för lite och att det behövdes mer. Inte desto mindre är detta en viktig satsning. Det handlar om att hjälpa människor tillbaka in på arbetsmarknaden. Det är inte sagt att det är just inom kulturarvsområdet som dessa personer så småningom kommer att vilja arbeta. Men detta är ett område där det verkligen behövs en kraftsamling, och den kan också passa mycket väl ihop med de möjligheter som Riksantikvarieämbetet nu får. I morgon kommer jag att göra ett besök i Uppsala tillsammans med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Med på denna resa är också representanter för länsstyrelsen. Vi kommer att besöka arkiv, bibliotek och museer för att tillsammans med representanter för Riksantikvarieämbetet diskutera de eventuella problem som kan uppstå, vad vi behöver vara vaksamma på och vilka möjligheter vi har för att verkligen se till att detta blir bra. Inom kort, före jul, har jag också inbjudit till ett möte på departementet där Hillevi Engström, Arbetsförmedlingens chef Angeles Bermudez-Svankvist, de båda riksantikvarierna, den avgående och den tillträdande, samt naturligtvis tjänstemän från våra respektive departement kommer att delta så att vi alla ska dra åt samma håll för att se till att detta blir en riktigt bra satsning för de människor som ska få jobba här men också naturligtvis för kulturarvet som är en mycket viktig fråga för mig.