Anf. 127 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Liksom Hans Wallmark blev också jag lite förvånad över talet här om en nedmontering. Vad är det då som vi, som det heter, monterar ned?
Den stora satsning som Socialdemokraterna ständigt återkommer till är att man skulle ha ett temaår, ett kampanjår. Men vi har haft ett antal sådana. Jag vet inte hur mycket spår dessa har lämnat efter sig. Vi tycker inte att det är en särskilt god idé.
Många gånger kommer idéer upp som sedan aldrig tas till vara. Rent spontant är jag väldigt skeptisk till projekt därför att de inte alltid följs upp, utan det blir tappade eldsjälar, tappade sugar.
En annan fråga som Gunilla Carlsson tog upp är den om En bok för alla. Den debatten hade vi i fjol. Det heter att det skulle vara en stor satsning. Ja, jag vet inte riktigt. En bok för alla har funnits sedan början av 1970-talet. Förvisso har staten bidragit med 10 miljoner kronor.
Så sent som i helgen träffade jag i Uppsala representanter för En bok för alla. De såg så glada ut. Jag fick till och med en bok. Såvitt jag förstår kommer de att fortsätta ungefär som tidigare, så den kulturskymningen, den nedmonteringen, ser jag inte heller. Däremot kan vi glädjas åt att väldigt många barnböcker kommer ut och åt att det framför allt är barnböcker som lånas på biblioteken.
Sedan kommer jag till frågan om vad vi gör. Ja, i regeringens regleringsbrev lyfter vi betydligt tydligare än som gjordes under den socialdemokratiska regeringen - för att göra en sådan jämförelse - fram barns delaktighet i de kulturella institutionerna. Det gör vi nu mycket tydligare än tidigare. Det visar sig också i mycket av verksamheterna, såväl på teatrar som på museer och i andra verksamheter.
Vi har också, som vi kom in på under den föregående interpellationsdebatten, ökat möjligheterna för barn och unga upp till 19 år att ta del av de kanske väl så spännande tillfälliga utställningarna, som man tidigare behövde betala för. Det är också en framgång.
Man gör i mitt broderdepartement Utbildningsdepartementet en stor satsning, 900 miljoner kronor, på att läsa och skriva för barnen i de lägre klasserna, vilket är oerhört viktigt. Har man inte läsningen med sig missar man ju allt det övriga sedan. Om jag ska ge mig på någon form av kritik mot Socialdemokraterna här är det väl att man totalt har negligerat bildningsspåret, vilket vi i dag ser följderna av. Men det kan vi gå in på i en annan debatt.
Kulturrådet prioriterar också satsningar på barn och unga, vilket visar sig tydligt nu. När man betalar ut bidrag till dansgrupper, musik, teater och annat är det barn och ungdom som prioriteras. Det kan inte heller ha undgått Gunilla Carlsson.
I fråga om vilka som har fått del av Skapande skola-pengarna är det inget jag har i huvudet, men de siffrorna finns att hämta - kommuner och skolor också - på Kulturrådets hemsida. Jag har också sett att det har noterats väldigt flitigt i lokalpressen vilka som har fått och vilka som möjligen har glömt att söka och fått bannor lokalt för att de inte har hållit sig framme.
Vi kan också konstatera att intresset har varit större än vad vi nästan hade vågat hoppas, så de pengar som är avsatta överträffas med råge av önskemålen. Även jag vill, liksom Gunilla Carlsson, gratulera de elever som från i höst kommer att kunna ta del av Skapande skola.