Kritik mot lärare som följer skollagen

Fru talman! har frågat mig om det är rimligt att Barn och elevombudet utdömer skadestånd till eleven i fall där Skolinspektionen gjort bedömningen att lärarens agerande följt skollagen. Han frågar också vilka omedelbara initiativ jag och regeringen kommer att ta för att se över uppdraget till Barn- och elevombudet samt vilka planerade åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att öka lärarnas och rektorernas befogenheter i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statens skolinspektion och Barn- och elevombudet, BEO, övervakar den del av skollagen (2010:800) som handlar om åtgärder mot kränkande behandling (6 kap.). Skolinspektionen har tillsyn över att skolhuvudmän och deras personal bedriver verksamheten enligt de bestämmelser som gäller. BEO:s roll är att utreda kränkande behandling som riktats mot barn eller elever. Om BEO:s utredning visar att ett barn eller en elev utsatts för kränkande behandling och det finns förutsättningar att kräva skadestånd från den som driver skolan företräder BEO barnet eller eleven i domstol om barnet eller eleven medger det. Jag som minister är förhindrad att bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende om hur den ska tillämpa lag.

Internationell forskning visar på ett starkt samband mellan lärmiljöer präglade av ordningsproblem och skolprestationer, både på individ- och skolnivå. Rektorn leder arbetet i skolan och läraren leder arbetet i klassrummet. Det framgår av läroplanerna att lärarna i det arbetet ska uppmärksamma och tillsammans med övrig personal vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och motverka alla former av diskriminering och kränkande behandling. Arbetet mot kränkande behandling är grundläggande för att tillgodose barns och elevers rätt till god utbildning i en trygg miljö. Det är själva syftet med Skolinspektionens och BEO:s uppdrag i denna del, och regeringen avser inte för närvarande att ändra deras uppdrag.

Regeringen beslutade i augusti 2018, efter förslag från 2015 års skolkommission, att förtydliga rektorns ansvar när det gäller trygghet och studiero i de läroplaner som gäller för skolorna. Det markeras också i läroplanerna att elever ska visa respekt för och hänsyn mot skolans personal och andra elever. De beslutade ändringarna i läroplanerna för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, för sameskolan samt för gymnasieskolan träder i kraft den 1 juli 2019.

Det är dags för ett ökat fokus på att säkerställa att lärare och rektorer har möjlighet att bedriva sitt viktiga arbete i skolan. En del i det är den överenskommelse som slutits mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, januariavtalet, som bland annat syftar till att skapa studiero i skolan. Tillsammans har vi kommit överens om att en nationell plan för studiero och trygghet i skolan ska tas fram och genomföras. Nu påbörjas arbetet för att genomföra avtalet i denna del, något jag ser fram emot.

Fru talman! Jag vill tacka utbildningsminister Anna Ekström för svaret.

Varför inlämnar Liberalerna en interpellation om lärarnas befogenheter och skolledarnas befogenheter? Varför är det här en viktig fråga för oss att lyfta fram på högsta politiska nivå, i Sveriges riksdag? Jo, det beror på något vi återkommande har sett i Lärarförbundets rankningar och rapporter, i Lärarnas Riksförbunds rankningar och rapporter och i SCB:s granskning, som man senast gjorde 2017. Då gjorde man en stor undersökning där man tittade på lärare utanför yrket. Det har visat sig att 60-65 procent av dem som lämnat yrket gjort det på grund av stress, arbetsbelastning och arbetsmiljöproblem. För 10 procent av dem som lämnat läraryrket är det en direkt konsekvens av hot, våld och trakasserier från elever eller deras vårdnadshavare. 40 procent av dem säger också att de inte fått något stöd av rektorer, skolpolitiker eller nationella regler för att hantera situationer gentemot elever och vårdnadshavare. Det är därför vi lyfter fram den här problematiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan antydas att vi exemplifierar med något enskilt fall, men det är fråga om något som vi återkommande kan se i medier, i skolinspektionsbeslut och i Barn- och elevombudets beslut. Det handlar om situationer där det kommer kritik - visserligen mot huvudmannen - för ingripanden man gjort till exempel mot en stökig elev i klassrummet för att bringa arbetsro och studiero i enlighet med skollagen. När ärendet granskas i efterhand visar det sig att läraren inte har gjort några formella fel. Då väljer Barn och elevombudet att driva frågan om skadestånd. I extrema fall har det handlat om att betala 50 000 kronor till den elev som enligt Barn- och elevombudet blivit kränkt, men det är vanligare med 10 000 eller 15 000 kronor.

Även om Barn- och elevombudet riktar sitt beslut mot huvudmannen har det i återkommande fall visat sig att det är den enskilde läraren som har utlöst processen, granskningen och skadeståndsanspråket. Och det är oftast läraren som får sparken, blir uppköpt eller på grund av den väldigt stökiga situationen säger: Jag klarar inte av att stanna kvar i det här yrket. Konsekvensen blir att man lämnar skolan. Det är det vi menar, fru talman, med interpellationsrubriken Kritik mot lärare som följer skollagen, och det är därför jag har frågat regeringen om ni tycker att det är rimligt att det är på det här viset. Det är därför vi har frågat regeringen om ni har några planer på att se över uppdraget till Skolinspektionen och i synnerhet Barn och elevombudet. Det är en märklig lösning, tycker jag personligen, att detta i dag är en avdelning inom Skolinspektionen. Så har det varit sedan Socialdemokraterna hade makten våren 2006, då man inrättade den här institutionen och utsåg ett särskilt barn- och elevombud.

Jag vill också betona från Liberalerna att det här inte handlar om att vi skulle säga ja till mobbning i skolan. Vi väcker varje år motioner mot mobbning. Jag har till och med som ledamot motionerat i kammaren om att det ska vara kriminaliserat i skollagen att mobba andra elever. Lärare som begår brott och gör tokiga saker ska naturligtvis polisanmälas och som en sista åtgärd bli av med sin lärarlegitimation. Men nu handlar det inte om detta, utan om lärarnas befogenheter och om att vi har statliga verk som underminerar lärarnas befogenheter.

Fru talman! Jag håller med Roger Haddad om att det är oerhört viktigt att säkerställa att lärarnas arbetsmiljö är trygg och säker. Den ska vara sådan att lärarna vill stanna kvar i yrket, men också sådan att lärarna kan lägga sin kraft och sitt krut på det som är det allra viktigaste i skolan, nämligen undervisningen. De ska inte behöva sitta och vara oroliga eller rädda över att normala åtgärder i yrkesutövningen skulle kritiseras.

Jag är också väl medveten om att lärarnas arbetsuppgifter är svåra. En lärare i ett klassrum har samtidigt en plikt att säkerställa att det är tryggt och säkert i klassrummet för de barn som finns där. Det kan medföra att läraren ibland till och med kan vara skyldig att till exempel åtskilja barn som slåss eller ingripa när barn riskerar att skada varandra eller skada sig själva. Här har läraren en aktiv plikt att agera - en vårdplikt eller en tillsynsplikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är vi alla helt överens om att vi inte vill ha en skola där barn och elever är rädda för att bli fysiskt illa behandlade av sina lärare. Den skolan har vi lämnat bakom oss för länge sedan. Jag, som träffar många lärare, har ofta hört om den oro man har; man känner att det finns en plikt att ingripa, samtidigt som det är svårt att veta precis var gränsen går för när man ska bli kritiserad. Men jag kan försäkra Roger Haddad om att jag aldrig har träffat på en enda lärare som önskar sig att i verktygslådan ha en möjlighet att fysiskt bestraffa barn eller fysiskt gå hårt åt barn. Jag tror att vi är överens om att det här är svåra arbetsuppgifter som är en nödvändig del av läraryrket och som ibland kan vara komplicerade att reglera. Då är det klokt att ha en reglering som säger att läraren har en rätt och en skyldighet att ingripa men att eleverna ska vara skyddade mot kränkningar som går för långt.

Nu kritiserar Roger Haddad med stor kraft den myndighet som är satt att bedöma de svåra situationer som lärare kan hamna i men också de komplicerade lägen som elever utsätts för. Det är för mig helt självklart att den kritiken inte bör riktas mot myndigheten. Den bör riktas mot den lagstiftning som togs fram under alliansregeringens tid. Det var faktiskt Jan Björklund som var föredragande statsråd när skollagen antogs. Det var Nyamko Sabuni som var föredragande statsråd när diskrimineringslagen med de kränkningsbegrepp som fanns antogs.

Roger Haddad och jag är överens om att den situation som råder i svenska skolor ska präglas mer av trygghet och studiero. Det är skälet, Roger Haddad, till att våra båda partier tillsammans har skrivit ett avtal, januariavtalet, där vi har åtagit oss att ta fram regelverk, en nationell plan för studiero och se över de möjligheter som finns för disciplinära befogenheter. Det är just därför att vi vill att lärarna ska kunna utföra sitt arbete med respekt för barnen men också med trygghet i sin yrkesutövning.

Tack för frågan, Roger Haddad, och tack för engagemanget! Låt oss jobba tillsammans i den här frågan, och låt oss gemensamt sluta att skjuta på pianisten.

Fru talman! Det är obegripligt att statsrådet inte besvarar mina frågor. Jag vill veta vad statsrådet tänker göra åt lagstiftningen eller Barn- och elevombudet. Du säger själv att det är en politisk fråga. Du är ytterst ansvarig. Du har suttit på departementet i två och ett halvt år. Du har varit utbildningsminister fast med fokus på gymnasiet. Även där har man BEO-ärenden.

Ditt parti har haft ansvar för de här frågorna de senaste fyra och ett halvt åren. Det var ditt parti och din regering som inrättade funktionen våren 2006. Det är viktigt att bedöma situationen som den är i dag. Jag menar att regelverket måste ses över. Svaret som jag får i en kort mening är att regeringen för närvarande inte avser att ändra dess uppdrag.

Vi kan ta några exempel, fru talman. Lärare lyfter upp en elev som blockerar framkomligheten på en skola i Lidköping. Barn- och elevombudet anser att det var kränkande för eleven och driver frågan om skadestånd. I Mölndal sker det stenkastning på skolgården och även kastning av föremål. Läraren ingriper. Barn- och elevombudet anser att det var kränkande av läraren att ingripa i den situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har ett annat uppmärksammat fall med en mycket stökig elev i tidigare ålder i grundskolan i Mellansverige. Där tvingas en lärare ingripa för att visa ut eleven för att bringa klarhet. Det är precis det som statsrådet säger. Personalen ska vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga alla former av diskriminering och kränkande behandling.

Problemet är att när lärarna gör det blir de kritiserade. De blir det ibland av den egna rektorn, de lokala skolpolitikerna eller indirekt via Barn- och elevombudet. Jag hävdar bestämt att det i varje enskilt fall handlar om att en enskild lärare har agerat för att upprätthålla en viss situation utanför klassrummet, i korridoren eller absolut vanligast i klassrummet.

Då ska inte och kan inte regeringen hänvisa till ett kommande arbete enligt januariavtalet. Det är inte det jag frågar om. Jag är inte intresserad av den delen. Det handlar om beslut där en avdelning inom Skolinspektionen gör sin bedömning.

Det är uppenbart när jag lyssnar på statsrådets muntliga föredragning och svaren att ni inte har kontaktat Skolinspektionen, men det har jag gjort. Det finns de på Skolinspektionen på den andra juridiska avdelningen som ifrågasätter Barn- och elevombudets bedömningar och beslut. Den frågan har varit uppe i myndigheten i åtminstone ett år. Det går inte bara att säga: Allting som de gör är korrekt. Det tycker inte ens den egna myndigheten.

Fru talman! Det borde vara en signal till oss politiker: Se till informationen och situationerna, och gör någonting. Förändra uppdraget, lägg ned Barn- och elevombudet och bygg upp någonting nytt. Vill man anmäla en elev som har mobbat kan man i alla fall göra det till Skolinspektionen oberoende av Barn- och elevombudet. Det är bara att ändra uppdraget.

Skolinspektionen gör generella granskningar när det gäller stöd till elever, skolsituationen och arbetsmiljön. Den har ett gigantiskt och viktigt uppdrag. Den borde självklart kunna få ett samordnande uppdrag även när det gäller elever som kränks eller mobbas.

När det gäller lärarna finns det en struktur. De blir antingen polisanmälda eller föremål för Lärarnas ansvarsnämnd. Det är hög tid att se över det regelverket, statsrådet.

Fru talman! Roger Haddad hävdar med stor tydlighet och kraft från talarstolen att han förstår att jag inte kan uttala mig om enskilda fall. Han går vidare till att säga att han inte förväntar sig att jag ska uttala mig om enskilda fall för att sedan gå igenom ett antal av honom själv utvalda enskilda fall som han förväntar sig att jag ska kommentera. Jag är fullkomligt övertygad om, Roger Haddad, att i samma stund som jag gör det skulle Roger Haddad inte tveka att ifrågasätta lämpligheten av att ett statsråd uttalar sig om just enskilda fall.

Min övertygelse är att vi har ett läge i den svenska skolan där lärare känner en oro för sin arbetsmiljö, precis som Roger Haddad nämnde. Lärare som har haft kontakt med mig lyfter i allt större utsträckning fram den besvärliga arbetsmiljö som finns. Det finns en medvetenhet om de beslut som lärare fattar inom bråkdelen av en sekund. De ska som vuxna blixtsnabbt avgöra hur de ska förfara i en situation som kan vara både hotfull, otäck och skrämmande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har den allra största respekt för att lärarna bör ha stöd och känna samhällets stöd i ryggen när lärarna fattar de tuffa besluten. Men jag hävdar lika bestämt att vi som har fått ansvaret att förfoga över lagstiftning bör titta på bjälken i det egna ögat innan vi tittar på grandet i andras ögon.

Den lagstiftning som Roger Haddad går till storms emot är en viktig del av den skollag som alliansregeringen med Jan Björklund i spetsen knäsatte 2010. Den lagstiftning som Roger Haddad tar sådant avstånd från i riksdagens talarstol har sin grund i den diskrimineringslagstiftning som Nyamko Sabuni lade fram som statsråd.

Det är nu läge för att vi tillsammans säkerställer att det januariavtal som våra båda partier tillsammans har slutit kan användas till att stärka lärarnas möjligheter att utöva sitt viktiga yrke. Vi är överens om att tryggheten och studieron ska öka i skolan. Vi är överens om att vi ska se över vilka disciplinära befogenheter som lärare och rektorer behöver för att kunna upprätthålla ordning och studiero.

Detta är ett glädjebudskap till Roger Haddad. Vi kommer att jobba ihop med de här frågorna. Jag ser fram emot att göra det. Jag är besjälad av att kunna göra det på ett sådant sätt att elever inte ska behöva vara rädda för att bli kränkta i skolan och lärare inte ska behöva vara rädda för att ett sekundsnabbt fel kan ödelägga en hel karriär.

Låt oss arbeta tillsammans. Min hand är utsträckt till Roger Haddad för ett gemensamt arbete i den här viktiga frågan. Jag är också tacksam att ledamoten lyfter fram frågan både i medierna och i talarstolen. Det är viktigt att vi säkerställer att lagstiftningen blir så bra att lärarna med frimodighet kan vara de vuxna i klassrummen, på skolgårdarna, i korridorerna och i matsalen i våra skolor.

Fru talman! Jag är väldigt besviken på regeringens och statsrådets hantering av den här frågan. Man kan inte när man har suttit i en regering i fem år hänvisa till gamla regelverk. Ni har haft fem år på er att förändra lagstiftningen. Sluta att hänvisa till gamla beslut som fattades 2009. Det är tio år sedan. Ni måste ha kunnat göra något åt situationen. Det är ni som är ansvariga på Utbildningsdepartementet.

Det är också en stor besvikelse att vi inte kan säga något till alla lärare och rektorer. Det gäller dem som har slutat, blivit uppsagda eller fått sparken. Jag har aldrig fått kontakt med så många rektorer och lärare som efter när jag lämnat in denna principiellt viktiga interpellation med frågorna till statsrådet. Det beror på att detta är en fråga som många inte kan hantera lokalt.

Det finns en oro hos många lärare för att ingripa. Man är rädd - man är väldigt rädd för att bli anmäld. Och detta är inte något som jag har hittat på. Man kan gå in på vilken skola som helst eller prata med vilket lärarfack som helst; de kommer att föra fram det här. Det är därför vi är angelägna om att lagen ändras.

Det har ingenting att göra med den nationella plan som är aviserad. Jag vet i dag inte ens exakt vad den kommer att innehålla. Statsrådet säger: Kritisera inte myndigheten, för det handlar om regelverket! Men det är ju därför jag har den här debatten med regeringen. Vad i regleringen och regelverket tänker ni göra någonting åt och förändra? Svaret jag får i dag är återigen att regeringen inte avser att ändra uppdraget, det vill säga på "politiska" betyder det att lagstiftningen kommer att fortsätta att gälla som det ser ut i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är helt oacceptabelt. Vi kommer att bestrida detta, och vi kommer att jaga er i regeringen för att få till en förändring - det kan jag lova. För det här är inte acceptabelt.

Fru talman! Roger Haddad går återigen till storms. Och det han går till storms mot är en nidbild.

Jag har nu stått i den här talarstolen och bejakat att det problem som Roger Haddad lyfter upp är ett problem som vi bör arbeta med. Vi har ett ansvar för att säkerställa att Sveriges lärare kan ordna undervisning och utbildning i skolan på ett sådant sätt att elever aldrig blir kränkta men också på ett sådant sätt att lärare kan utöva sitt yrke med frimodighet. Vi är helt överens om detta.

Vi är också överens om att det här är frågor som vi vill jobba tillsammans med. Roger Haddad säger att han inte vet vad en nationell plan om studiero kommer att innefatta. Mitt svar till Roger Haddad är att det ligger i hans, mina och våra partivänners händer. Vi ska tillsammans arbeta med trygghet och studiero i skolan, och vi ska tillsammans arbeta med att stärka läraryrket. Det har våra partiledare skrivit under på i januariavtalet, och jag ser det som en stor och viktig arbetsuppgift att tillsammans med Roger Haddad säkra att det blir verklighet.

Jag inbillar mig inte att det är enkelt. Men jag tycker att frågan förtjänar att man tar den på så stort allvar att man diskuterar det som är innehållet i lagstiftningen om trygghet och studiero och lagstiftningen om vilka befogenheter som ska finnas snarare än att, som Roger Haddad gör i sin interpellation, fråga efter instruktionerna till en myndighet som lyder under regeringen.

Jag vill återigen tacka Roger Haddad för att han lyfter denna viktiga fråga och försäkra att jag kommer att ta detta på mycket stort allvar. Under den mandatperiod som ligger framför mig, när jag har ansvaret att vara utbildningsminister, kommer frågan att stå högt upp på dagordningen för Sveriges lärares skull men också för Sveriges elevers skull. Den svenska skolan ska vara en plats som är trygg både för lärare och för elever.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.