Krisberedskap och livsmedelsförsörjning vid stängda gränser samt naturkatastrofer

Herr talman! Daniel Bäckström har frågat inrikesministern hur lång tid statsrådet bedömer att livsmedelsförsörjningen klaras med nuvarande beredskap om transporterna till landet hindras och strategiskt viktiga hamnar blockeras i en krissituation. Dessutom frågas om vilka åtgärder statsrådet anser behövs för att säkra tillgången till livsmedel i hela landet vid kriser som vida överstiger den enskildes beredskapsansvar om 72 timmar. En ytterligare fråga ställs om vilka ytterligare initiativ statsrådet kommer att ta för att minska sårbarheten vid krissituationer som hotar livsmedelsförsörjningen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Först vill jag hålla med Bäckström om att det här är ett viktigt område. Vi har en förändrad säkerhetspolitisk hotbild, och våra beroenden för en säker försörjningsförmåga ökar. Den första frågan är dock knepig och beror på vilken årstid vi har och vilka delar av landet som hindras. En fullständig blockad bedöms av försvarsexperter och ansvariga myndigheter som osannolikt och finns inte med i de risk- och sårbarhetsanalyser som de bevakningsansvariga myndigheterna gör årligen. Däremot kan man tänka sig att delar av landet kan få problem med tillförseln på grund av allvarlig samhällsstörning exempelvis i form av en naturolycka eller att riktade angrepp förhindrar tillförseln av förnödenheter.

I och med kalla krigets slut och Sveriges inträde i Europeiska unionen bedömdes att tillgången på livsmedel kan säkras genom den fria handeln inom EU och omvärlden och genom ett ansvarstagande från de stora livsmedelskedjornas sida. Därför togs regleringar bort som anger former eller strukturer för en livsmedelsförsörjning/beredskapslagring i kris eller under höjd beredskap. Tilltro sattes också till EU:s solidaritetsklausul, som anger att medlemsländerna i händelse av en katastrof eller terroristattack ska hjälpa andra. Den bedömningen gäller fortfarande.

Det är dock inte relevant att enbart se på livsmedelsförsörjningen som en isolerad företeelse. En effektiv livsmedelsförsörjning är beroende av insatsvaror såsom exempelvis fordonsbränsle och gödningsmedel, förädlingsindustri, lagerhållning, distributionsvägar, dagligvaruhandel, el och möjlighet till att köpa varor med kontanter eller kort. Därför är det inte enbart tillgången på livsmedel som är av betydelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan gäller vilka åtgärder som behövs för att säkra tillgången till livsmedel i hela landet vid kriser som vida överstiger den enskildes beredskapsansvar om 72 timmar.

Den enskilde bör ha beredskap för att klara sin egen försörjning och säkerhet. Det kan exempelvis handla om att ha förnödenheter i hemmet.

Livsmedelsverket har ett nationellt övergripande ansvar för samordning av kris- och beredskapsplanering för livsmedelsförsörjningen i ledet efter primärproduktionen samt för dricksvattenförsörjningen. Livsmedelsverket har en privatoffentlig samrådsgrupp för fortlöpande diskussioner om samverkan, säkerhet, lagerhållning, distribution med mera med företag, dricksvattenproducenter, kommuner och andra intressenter. Livsmedelsverket får även meddela föreskrifter om försiktighetsmått i syfte att förebygga och avhjälpa skadeverkningarna av sabotage eller annan skadegörelse som kan påverka Sveriges livsmedelsförsörjning, däri inbegrips också dricksvatten.

Slutligen frågas om vilka ytterligare initiativ som kommer att tas för att minska sårbarheten vid krissituationer som hotar livsmedelsförsörjningen.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 arbetet med en nationell livsmedelsstrategi. Utgångspunkten för arbetet med livsmedelsstrategin är att det finns en stor potential i den svenska livsmedelsproduktionen och efterföljande led. Mål för arbetet är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelsproduktionen samtidigt som de relevanta nationella miljömålen nås. En ökad livsmedelsproduktion i Sverige leder till bättre förutsättningar för en god nationell försörjningsberedskap. Sveriges egen produktion av livsmedel har givetvis betydelse för vår försörjningsförmåga i såväl kris som under höjd beredskap. Regeringen avser att återkomma kring utformningen av mål inom ramen för livsmedelsstrategin när propositionen läggs på riksdagens bord.

Vi måste först och främst se på krisberedskapen ur ett helhetsperspektiv. Det påpekar regeringen bland annat i propositionen Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020 (2014/15:109). Vad som framgår i propositionen är att det krävs analyser och planering av hur leveranssäkerheten och beredskapen inom livsmedelsförsörjningen kan förbättras inför till exempel förhöjd beredskap. Uppdrag har givits till berörda myndigheter, och regeringen avser att återkomma i frågan. När det gäller regeringens ambitioner för svensk försörjningsberedskap i händelse av en situation då import av livsmedel och förnödenheter riskerar att begränsas, är målet att fortsätta arbetet med att säkerställa de samhällsviktiga funktionerna och värna civilbefolkningen.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Helt klart är vi inne i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. I vårt närområde händer det saker löpande. Efter att vi tog beslutet i juni om totalförsvarets uppdrag framöver och om den försvarspolitiska inriktningspropositionen som gäller för de närmaste fem åren har mycket hänt och mycket fortsätter att hända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är i hög grad ett importberoende land. Vi talar om att ungefär hälften eller knappt hälften av livsmedelsförsörjningen sker genom svensk produktion. Och försörjningsgraden minskar. Detta riskerar att bli en mycket stor säkerhetsrisk. Det handlar om många olika kriser och händelser, både militära och icke militära. Sårbarheten har växt i takt med att logistiken och upplägget för transporter och lagerhållning har förändrats de senaste åren.

Detta gör att man verkligen kan fundera över hur länge livsmedelsverksamma företag och organisationer klarar livsmedelsförsörjningen till vår befolkning. Hur lång tid dröjer det innan det är tomt i hyllorna i affärerna om hamnarna inte skulle fungera och om transporterna till Sverige slutar att fungera? Även om ministern bedömer att en total bojkott inte är sannolik kan delar av transportsystemet påverkas starkt. Då dröjer det inte länge innan detta börjar visa sig i praktiken.

Det finns en del analytiker som jobbar med denna frågeställning. Jag vet att man jobbar mellan SLU, Försvarshögskolan och andra för att se på olika scenarier.

Vi saknar egna lager av livsmedel. Vi är också beroende av, precis som ministern påpekade, insatsvaror till vårt jordbruk. Det handlar om gödning, och det handlar om protein. Men det handlar också om bränsle till våra maskiner. Hur länge har vi diesel till traktorerna - traktorer som ska användas för att få fram mer mat - om det skulle bli ett avbrott i transportkedjan?

Jag tycker att det är positivt att ministern poängterar att detta är ett viktigt område, att han också nämner det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde och att det har förändrats och att detta kommer att påverka oss.

Grundläggande för både försvarsarbete och totalförsvarsplanering är att det finns mat. Mat är bränsle för kroppen. Utan mat kommer totalförsvarsförmågan att påverkas rejält.

Jag tror att det är jätteviktigt att det i kommande totalförsvarsplanering görs omfattande sårbarhetsanalyser i fråga om individnivå, i fråga om systemtänket för hela riket men även i fråga om beroendet av omvärlden. Inte minst viktigt är det att man i livsmedelsstrategin betonar denna koppling. Vi behöver nämligen ha en inhemsk produktion som så mycket som möjligt säkrar våra intressen.

Detta är en viktig och stor trygghetsfråga. Det handlar om att vi tillsammans ska kunna ta ansvar men också se helheten, precis som ministern påpekar. Detta är en central del i kommande beredskapsarbete.

Jag vill fortsätta med frågan hur importberoendet egentligen ser ut och vilken bild ministern har av detta. Det är ett svårt fält att beskriva, men det påverkas.

Jag har läst en artikel där ministern har uttalat sig om att vår självförsörjningsgrad i fredstid har betydelse för vår försörjningsförmåga i kris. Men också andra faktorer är av stor betydelse. Det handlar om infrastruktur och en fungerande marknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret dras en slutsats utifrån en analys som gjordes för drygt 20 år sedan. Regeringsföreträdaren framhåller i svaret betydelsen av EU-inträdet och kalla krigets slut. Nu är vi i ett helt annat säkerhetspolitiskt läge, och det måste också regeringen reflektera över.

Herr talman! Jag tror att Daniel Bäckström och jag är överens om att vi är ett mycket importberoende land. Men vi är inte ensamma om det. Det är en utveckling som vi delar med många andra länder. Det har att göra med att vi handlar mycket över nationsgränser, inte minst inom EU. Det gör också att man kanske inte är så självförsörjande som man var en gång i tiden och som också vårt land var, utan man förlitar sig på att denna handel ska fungera.

Sedan skiljer sig vårt beroende åt mellan olika områden. Vi importerar ungefär 50 procent av våra livsmedel. Det är alltså ungefär 50-50. Men det finns också vissa livsmedel som vi har överskott på i Sverige, exempelvis spannmål. Men vårt grannland Finland har inte det. Vi har också en hög försörjningsgrad av matfågelkött. Det finns olika exempel på det.

När man planerar för dessa olika hotbilder har man olika sannolikhetsscenarier för det.

Våra expertmyndigheter har inte lyft fram en total avspärrning som en aktuell hotbild. Jag utgår från att så är fallet. De gör nog en korrekt bedömning.

I ljuset av det försämrade omvärldsläget och den ökade osäkerheten angav regeringen i propositionen Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020 att planering för det civila försvaret ska återupptas. Uppdrag har nu getts till berörda myndigheter som ska se över och redovisa vilka åtgärder som behöver vidtas för att vi ska kunna värna civilbefolkningen. Den första redovisningen kommer att ske redan i juni 2016. Det kommer givetvis att komma flera olika rapporter om den här viktiga frågan.

Vi ska inte glömma bort att det också finns ett egenansvar. Vi har ett eget ansvar för att se till att ha vatten och mat för i alla fall minst 72 timmar. Det är inte orimligt att man har det egna ansvaret. Men det behövs mycket informationsinsatser om det. Frivilliga organisationer, som Civilförsvarsförbundet, har en viktig roll när det gäller att jobba med information om det här till enskilda individer.

Samhället kan inte lösa det här på egen hand. Det finns också ett egenansvar.

Herr talman! Jag instämmer i att det är ett delat ansvar, mellan det offentliga och oss som individer och medborgare. Men den samlade bilden är regeringens och riksdagens ansvar. Jag ställde interpellationen till minister Ygeman. Den överlämnades till landsbygdsministern. Det är ju flera ministrar som har ansvar för de här frågorna.

72-timmarsperspektivet är viktigt. Vi har nyligen tagit fram en föreskrift i försvarsutskottet. Det är en uppdaterad version med information till den enskilde om kris eller krig skulle inträffa.

Men vad händer bortom tre veckor, när det ansvar som Livsmedelsverket har i dag har passerat? Vem har det samordnade ansvaret för att se till att det finns en helhetsbild för hur insatserna ska prioriteras och vad som behöver göras i det svenska samhället när krisen slår till? Var vi står är inte tillräckligt samordnat eller utrett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Konsekvenserna blir oerhört stora om livsmedelsproduktionen avstannar, om tillförsel av viktiga råvaror och också incitament för att bedriva produktion uteblir och om logistiken, som är sårbar, prövas hårt. Jag är oerhört angelägen om att det som ministern poängterar, att det här ska bli en viktig del i livsmedelsstrategin, också ska bli verklighet.

Enligt vissa analytiker skulle samhället inte klara en allvarlig kris i dag. Mjölk, bröd och basvaror skulle snabbt ta slut i affärerna. Färskvarorna skulle sina, och mejeriprodukterna skulle ta slut i butikerna. Det skulle också efter ett par tre dagar bli en tydlig brist på drivmedel. Det offentliga kommer att bli utsatt. Det gäller bespisningar på skolor och äldreboenden. Man kommer att prioritera vissa grupper. Men i det längre perspektivet saknas en utförlig beskrivning av de praktiska konsekvenserna.

Jag menar att ett utvecklat svenskt jordbruk och en ökad produktion av livsmedel i Sverige är grundläggande för att kunna ha stabil krisberedskap framöver.

Vi behöver uppdatera bilden. Det är inte acceptabelt att referera och analysera dagens situation utifrån ett annat säkerhetspolitiskt läge. Vi är helt överens om att det förändras och att det har försämrats allvarligt de senaste åren. Efter händelserna i Ukraina och i Krim och efter övningar i och kring Östersjön och incidentrapporter om dessa blir bilden annorlunda.

Det tar tid att ställa om. Det tar tid att skapa långsiktiga styrningar men också förutsättningar. Inte minst i en situation då det svenska jordbruket är under hård press behöver vi också jobba integrerat. Det här hör ihop - vår svenska produktion och krisberedskapen.

Jag noterar att det inte finns särskilt många förslag på åtgärder i ministerns svar. Det hänvisas till strategin. Den är viktig. Det är kommande återkopplingar från både MSB, som skriver en del om detta, och Försvarsmakten.

Vår gemensamma strävan måste vara att lyfta upp detta som en prioriterad fråga i totalförsvarsplaneringen.

Herr talman! Precis som jag sa i mitt förra inlägg har regeringen gett myndigheterna i uppdrag att belysa hela frågeställningen, bland annat ansvarsfrågan som du tar upp, Daniel Bäckström. Den kommer att belysas. Den första rapporten kommer vi att få redan nu i juni. Det kommer givetvis att komma en lång rad förslag för hur de här frågorna ska hanteras.

Det är en mycket komplex fråga. Den handlar om mycket annat än bara själva livsmedlet. Det handlar, som har nämnts, om transporter, it-system, elnät med mera.

Det är också avgörande att man samverkar, samordnar och planerar det här. Beredskapen beror på ett stort antal samverkande faktorer om vi ska lyckas. Jag ser därför med tillförsikt på det arbete som Livsmedelsverket inlett inom den samrådsgrupp man kallar för Skal, samarbete krisberedskap av livsmedelsförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Försvarshögskolan, polisen och flera myndigheter, LRF och kommuner har nyligen inlett ett projekt om samhällssäkerhet och civilt försvar inom jordbrukssektorn och livsmedelskedjor. Det blir ytterligare ett bidrag för att förbättra vår livsmedelsberedskap.

Vi har en del arbete framför oss. På grund av det förändrade säkerhetsläget är det ett mycket viktigt område att jobba vidare med. Vi är nog bara i början.

Herr talman! Det är givetvis mycket som ska återtas och reflekteras över den närmaste tiden. Det blir viktigt att följa upp uppdraget, hur vi ska gå vidare med totalförsvarsplaneringen i nästa steg.

Det hänvisas till solidaritetsöverenskommelsen, klausulen mellan EU-länderna. Man kan också vända på frågan och fundera på ifall något annat land i krisläge skulle behöva vår hjälp med livsmedel, hur mycket kan vi då hjälpa till med med den produktionsnivå vi har i dag? Och vilka konsekvenser kan det få i nästa steg, ifall vi också hamnar i ett krisläge?

Det finns många bra reflektioner. Men ministern poängterar också en viktig sak; nyckeln till bättre försörjningsberedskap ligger i en kraftigt ökad livsmedelsproduktion. Det skriver jag verkligen under på. Det handlar också om hela-landet-perspektivet. Att minska sårbarheten, att minska transporterna, att bygga hållbarare transporter och att minska miljöpåverkan - flera värden kan ingå i helhetsperspektivet och arbetet för att göra samhället mer robust och långsiktigt ansvarstagande. Det gäller även att engagera fler civila i att ta ansvar och initiativ.

Livsmedelsstrategin åberopas. Det ska bli intressant att se om ministern kommer att reflektera över hur vi kan minska importberoendet och öka livsmedelsproduktionen i Sverige.

Det här är en viktig del. Sedan finns det andra frågor som rör vattenförsörjning och annat som också kommer att ingå som viktiga perspektiv på livsmedelsfrågor.

Tack för svar! Och tack för debatten!

Herr talman! Även vår livsmedelsexport är en del av vår självförsörjningsgrad. I dag har vi en självförsörjningsgrad på ungefär 50 procent och en export på 10 procent. Om vi lyfter in exporten har vi faktiskt en självförsörjningsgrad på 60 procent.

Jag tror att livsmedelsstrategin också kommer att handla om att öka vår export.

Det handlar egentligen om att öka vår totala produktion. Vare sig produktionen konsumeras i landet eller utanför landet är den viktig på många olika sätt. Den är viktig för tillväxt, för sysselsättning och för landsbygden samtidigt som den bidrar till att säkerställa en självförsörjningsgrad i orostider på ett bättre sätt. Livsmedelsstrategin är en viktig del i den här frågan.

Här har regeringen hög ambitionsnivå. Den proposition som nu kommer att läggas på riksdagens bord handlar givetvis om att öka vår produktion. Sedan kommer man också att ha handlingsplaner för att man ska nå målen. De kan se olika ut över tid beroende vilken regering som har makten och hur man snabbt vill nå de mål som jag hoppas att man kan anta gemensamt här i Sveriges riksdag och att man i en så viktig fråga törs lägga partipolitisk prestige i papperskorgen och anta målsättningarna med ett tungt klubbslag. Nu ökar vi vår livsmedelsproduktion i landet Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.