kriminalvårdens ekonomi

Fru talman! Karin Granbom har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att få kriminalvårdens budget i balans. Resurserna till kriminalvården har under en tid varit i fokus. Karin Granbom och jag debatterade frågan så sent som i februari i år. Då konstaterade jag att regeringens satsningar på kriminalvården innebär att resurserna till verksamheten kommer att öka med drygt 1 miljard kronor fram till 2007. För att de höjda anslagen ska göra största möjliga nytta är det viktigt att verksamheten bedrivs så effektivt som möjligt. Därför bejakar regeringen det effektiviseringsprogram som kriminalvården själv beslutat och som nu genomförs. I detta arbete ingår bland annat att hitta effektivare arbetsformer. Kriminalvården har nyligen redovisat hur personalresurserna kan användas effektivare. Av redovisningen framgår att betydande effektiviseringar kan göras utan att säkerhet, rättssäkerhet eller programverksamhet eftersätts. I debatten i februari sade jag också att regeringen skulle göra en förnyad bedömning av kriminalvårdens resursbehov. Så har nu skett. Regeringen gör bedömningen att ytterligare resurser behöver tillföras kriminalvården redan innevarande år. Det framgår av vårpropositionen. Samtidigt vet vi att kriminalvården i år genomgår stora förändringar. Därför kommer vi att nära följa utvecklingen och återkommer med närmare besked om hur kriminalvårdens resursbehov ska mötas i budgetpropositionen i höst. Redan nu har dock kriminalvården fått en utökad räntekontokredit. Kriminalvårdens ansträngda ekonomi hänger bland annat samman med den kraftiga klientökning vi sett de senaste åren, vilken i sin tur har lett till platsbrist inom kriminalvården. Jag vill dock framhålla att stora ansträngningar görs för att förbättra beläggningssituationen. Närmare 900 nya häktes- och anstaltsplatser inrättades förra året, och utbyggnaden fortsätter. I måndags invigdes en ny anstalt i Västervik med 110 platser, och för två veckor sedan öppnades en anstalt i Mariestad med 70 platser. Kring årsskiftet öppnas ännu en ny anstalt, denna med ca 340 platser. Detta kommer naturligtvis att förbättra beläggningssituationen avsevärt. Regeringen satsar med andra ord stort på kriminalvården. Jag vill dock inte påstå att vi har gjort tillräckligt. Ökningen av antalet klienter ställer ytterligare krav på bland annat säkerheten, behandlingen och sysselsättningen inom kriminalvården. Regeringen avser därför att återkomma i budgetpropositionen i höst, bland annat i fråga om kriminalvårdens resurser.

Fru talman! Förra gången jag och justitieministern diskuterade kriminalvården låg kriminalvården 400 miljoner back. Myndigheten hade just med nöd och näppe klarat sig från att spränga anslagskrediten på 10 %. Vid det här tillfället sade jag till Bodström att om inte 500 miljoner tillfördes i vårbudgeten skulle det innebära stora problem för fortsatt utbyggnad, betalning av löner, hyra och annat som var på gång. Satsningar på utbildning och behandling skulle mer eller mindre uteslutas. Då tyckte jag att tonen från Bodström var något hoppingivande, precis som om ministern hade insett att läget var riktigt kaotiskt. När väl budgetunderlaget för 2006 och årsredovisningen för 2004 hade inkommit - och rentav bekräftade vad jag sade - skulle nog pengar komma. Men inte! Det blev 0 kr till kriminalvården i vårpropositionen. Därför står vi här i dag. I dag tuffar kriminalvården på mot ett överskridande på helt orimliga 16 %, det vill säga 800 miljoner kronor back. Detta sker samtidigt som andra rättsliga myndigheter måste knipa åt något väldigt eftersom de över huvud taget inte får överskrida sin budget. Till kriminalvården säger regeringen i stället att man ska köra på rakt mot enorma övertrasseringar samtidigt som de andra myndigheterna verkligen ska hålla sig i skinnet. Det är en märklig och inkonsekvent politik. Bodström säger nu att pengar ska tillföras innevarande år och att det har framkommit av VÅP:en. Jag har VÅP:en med mig, och jag har läst den flera gånger. Det står inte så; åtminstone är det väldigt virrigt. Det är en märklig formulering. Det står att det möjligen ska ske, att det ska komma pengar innevarande år och att regeringen ska återkomma i budgetpropositionen för 2006. Betyder det att pengar kommer 2006, eller kommer de 2005? När det gäller räntekontokrediten, det vill säga kontot som man betalar löpande utgifter från, hyror, löner och så vidare, har kriminalvården fått okej att låna lite extra. Man har väl fått låna från någon annan rättslig myndighet som har lite pengar över på checkkontot. Den akuta situationen är uppklarad, men fortfarande handlar det om att kriminalvården har fått ta ett lån. Det ska man komma ihåg. Regeringens politik på området är både virrig, kortsiktig och oansvarig. Nu när man går in i en enmyndighetslösning har jag hört att man har diskuterat ett namnbyte. Namnet Kriminalvårdsstyrelsen ska bytas ut till - ja, vadå? - kriminalvården, kriminalvårdsmyndigheten eller rentav påföljdsmyndigheten eftersom det knappt ges någon vård i verksamheten längre. Kriminalvårdsförvaring kanske vore ärligt. Men jag hoppas ändå att man slutar vid namnet kriminalvården eftersom jag hoppas att man också i fortsättningen ska bedriva - eller åtminstone sätta i gång - en ordentlig vård och behandla kriminella. Då krävs det ordentliga satsningar. Bodström skyller ofta på att det är många intagna i kriminalvården därför att polisen har fått så mycket att göra. Visst är det bra att polisen får tag på fler av dem som begår kriminella gärningar. Men inte är det särskilt effektivt för den sammanlagda brottsligheten om polisen får tag i några och stoppar dem i förvaring någon månad och de sedan i fängelset kan knarka, träffa andra kriminella och kanske bli ett varv mer aggressiva och sedan komma ut igen. Kriminalvården är inte en slutstation som man av rösttaktiska skäl kan hantera hursomhelst. Kriminalvården kan också ses som den första länken i kedjan. Många brottslingar återfaller och begår fler brott. Ge dem ett ordentligt handtag i kriminalvården, och bryt kedjan. Då slipper polisen gripa så många, och vi i samhället slipper en hel del av de obehagliga upplevelser som brottslighet innebär.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Vi har hört melodin några gånger i kammaren att regeringen "satsar stort" när en verksamhet körs med enorma underskott. De nya platser som tillkommer är till stor del dubbelbeläggning. Justitieministern måste erkänna att det är ingen ideal lösning. Man döms till fängelse, och där ska det vara en bra verksamhet. Det är vi överens om. Om det sedan är så är en annan sak. Man ska ha rätt till att vara inlåst på ett eget rum för att kunna komma till rätta med sina problem. Med dubbelbeläggningen finns problem ur säkerhetsperspektiv, arbetsmiljöperspektiv och för kvaliteten på rehabiliteringen av de intagna. Massplatserna har i regel inte något särskilt fokus på ett särskilt innehåll. Det finns planer, men vad gäller vissa psykmoduler sätts inte en spade i jorden inom kriminalvården förrän man får ett klartecken om att det finns pengar. I alla fall är det budskapet från generaldirektör Lars Nylén. I fråga om lokalplaneringen känns det oroande att vår myndighet på området planerar och planerar och försöker få fram nya platser, men rätt som det är kommer nya besked när justitieministern har förhandlat med sina vice justitieministrar i Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De är för övrigt alltfler på Justitiedepartementet, vilket borde oroa fler än mig vad gäller synen på rättsstaten. Här kommer de in, och då får lokalplanen delvis slängas i papperskorgen. Numera ska kriminalvården vara en del av Glesbygdsverket och regeringens regionalpolitik. Det går stick i stäv med de ambitioner som generaldirektören har om att ha anstalter på ställen som ökar möjligheten till rehabilitering, som ökar möjligheten till att få till anstalten hjälp med specialistsjukvård, till exempel psykiatri, eftersom man vill minska antalet resor ut från anstalterna. Däri ligger höga säkerhetsrisker med rymningar och så vidare. Det är si och så med de stora satsningarna. En höjd kreditram är bra kortsiktigt, men krediten är uppsagd och ingen vet hur den ska lösas. Jag har ingenting emot den effekt av de hårda besparingarna som nu går fram när det gäller effektiviseringar. Det är bra. Men allt kommer på en gång, och det beror på att regeringens totala budget i stort sett har havererat på senare tid. Staten drivs med enorma underskott. Då får också kriminalvården dras med extrema besparingar. De hårda besparingarna leder till exempel till att man på många anstalter där man har lyckats bra med att rekrytera nytt folk, personer med hög akademisk kompetens för att möta personer med mycket svåra bakgrunder, unga kriminella som är mycket störda eller sexualbrottslingar, får nu gå först. Det är i alla fall den rapport jag får när jag åker runt på fängelser i Sverige. Det leder till att den efterfrågade och väl eftersträvansvärda kvalitetshöjningen, att förutom de många engagerade vårdare som har jobbat länge i kriminalvården också få in fler specialister som ska jobba med de mest problemfyllda, minskar. Jag hörde justitieministern säga "satsa stort", men jag känner att det finns ett besvärande retorikgap till verkligheten. Det gäller framför allt hos människor utanför det här huset som varje dag befinner sig i kriminalvården och försöker göra något åt den tuffa situation som råder där.

Fru talman! Att det framstår som virrigt, Karin Granbom, kanske beror på vem som läser, inte vem som skriver. Låt mig ändå klargöra så att det inte blir några missuppfattningar att vi har sagt att det kommer att tillföras pengar i år. Jag kan säga det en gång till: Det kommer det att göra. Pengar kommer att tillföras nu. Den budgetprocess som faktiskt redan har påbörjats kommer att presenteras till hösten. Jag kan redan nu säga, utan att specificera ett exakt belopp, att det kommer att handla om ett antal hundra miljoner. Vi är helt överens om att de behövs även för innevarande år. Varför lades detta inte in i vårbudgeten när vi nu vet att pengarna kommer att tillföras? Jo, av följande skäl: Det pågår arbete med att göra flera myndigheter till en myndighet. Det pågår ett arbete om en verksamhetsanpassning. Det är en viktig del i effektiviseringen. Det handlar helt enkelt om att arbeta de tider som bäst behövs och att det ska bli en jämnare fördelning av personer inom kriminalvården på olika anstalter. Det handlar om platsutbyggnad, och det handlar om att få förslag på en ny kriminalvårdslag i början av juni. I stället för ett visst belopp på våren och ett annat belopp eventuellt på hösten är det bättre att arbetet pågår under våren och sommaren, och sedan återkommer vi vid ett tillfälle, vilket naturligtvis ger en bättre konsekvens. Vi är helt överens, och det kommer att tillföras pengar. Det är självklart att vi inte kan hamna i den situation som Karin Granbom säger. Det är helt enkelt inte tillåtet. Där är vi helt överens. Sedan vill jag säga att det inte är någon tvekan om att den platsbrist som har funnits men där det nu börjar bli bättre också är värd att nämnas. Det ser man på statistiken. Platsutbyggnaden har börjat ge resultat. Det är ingen tvekan om att det har varit en svår situation för kriminalvården. Det beror delvis på satsningar på polis och åklagare, vilket vi naturligtvis har kunnat förutse. Men det beror framför allt på att domstolarna har höjt sin praxis till 15-20 %. Det kanske är många borgerliga partier som är nöjda med det, men det är i alla fall ett faktum. Det är lite svårare att förutse det, både för regering och för riksdag. Det ligger alltså på en höjning på så mycket som 15 %, och det påverkar självfallet också antalet platser i kriminalvården. Det jag vill understryka är att det görs väldigt många bra saker inom kriminalvården som är värda att lyftas fram, inte minst för kriminalvårdens egen skull. Karin Granbom säger att det inte finns någon vård. Det är inte sant. Tvärtom är det flera saker som under den senaste tiden, och de senaste åren, verkligen har blivit bättre. Vi har en behandling av missbrukare med de särskilda satsningar som har gjorts på ett sätt som aldrig tidigare har funnits. Vi har satsningar när det gäller kvinnomisshandel på ett sätt som inte har funnits tidigare. Vi har en satsning på sexualdömda på Norrtäljeanstalten tillsammans med Rädda Barnen som inte har funnits tidigare. Jag tycker, inte för vår skull i regeringen utan inte minst för kriminalvårdens skull, att det är viktigt att också lyfta fram de positiva sidorna, på samma sätt som det är viktigt att ta upp de saker som inte är bra och som det förtjänar att riktas kritik mot, inte minst att man ska tillmäta nuvarande situation det allvar som den kräver. Jag tycker därför att det är viktigt att ge en lite mer balanserad bild, därför att den helt enkelt är bättre överensstämmande med verkligheten.

Fru talman! Ja, Bodström, den här gången var det äntligen tydligt, och jag vill tacka dig för den tydligheten. Virrigheten berodde inte så mycket på mig, kan jag säga, för i VÅP:en är det virrigt. Men den här gången var det tydligt, och det vill jag tacka för. De här nya pengarna behövs verkligen. Jag håller med om att en del effektiviseringar vad gäller personalen nog kan ske, att man ska kunna ha en jämnare fördelning och att man ska kunna jobba mer utspritt över dygnet. Samtidigt kvarstår att det ska ske en hel del uppsägningar. Säg då att det görs nyanställningar på några av de nya anstalterna. Det betyder att det inte blir lika många anställda per intagen. Det är allvarligt, därför att det ger konsekvenser för behandlingen, för verkställigheten och för säkerheten. Det är viktigt att de här pengarna kommer för att man ska fortsätta utbyggnaden. Just nu är man tveksam i fråga om hur man ska fortsätta med utbyggnaden. Man har fått ett Norrlandspaket att förvalta, och det är jag kritisk till. Det är ett exempel på att det bedrivs någon typ av glesbygdspolitik. Det är klart att de i Norrland blir väldigt glada, men man åsidosätter en hel del av de mål som har funnits tidigare. Man kommer inte att kunna fylla platserna med norrländska kriminella, utan man får skicka dit en hel del från resten av landet. Vi vet att det innebär en hel del problem, när det gäller både rehabilitering och säkerhet. När fängelserna blir säkrare - det har nyligen gjorts ett oerhört bra jobb med att öka den fysiska säkerheten - vet vi att man i stället gör gisslantagningar eller går på transporter. Därför kanske det inte alltid är så lämpligt att skicka folk långa sträckor ut i vårt land. Jag vill fortsätta att prata om säkerheten och att personalen kommer att minska, eftersom jag har någon minut kvar. Det innebär en hel del säkerhetsrisker. Jag har fått höra att till exempel personalen på Hall nattetid kommer att minska från åtta till sex personer på hela anstalten. Då börjar det hos den personal som finns där infinna sig en känsla av att de är för få för att klara situationen om det skulle hända någonting. Även om man tycker sig kunna göra en del effektiviseringar, fördela över hela dygnet och så vidare börjar man nå ett slags gräns där personalen känner sig hotad. I Sekos rapporter om hur många incidenter som sker i kriminalvården kan man se att det sker mycket allvarliga incidenter varje vecka. En del av dem beror på att det har blivit mer ensamarbete för dem som arbetar i kriminalvården.

Fru talman! Justitieministern börjar återkomma till det faktum att det sägs att man har höjt praxis i våra domstolar. Jag skulle vilja ifrågasätta det något. Kan det inte vara så att vi har en allt grövre brottslighet, som gör att domstolarna rimligen är tvungna att döma till ganska allvarliga och långa fängelsestraff? Vi har en våldsspiral i samhället som är obehaglig. Vi har bara på senare tid haft flera rätt otäcka våldsdåd, inte minst här i Stockholm, som är mycket ruskiga. Det säger en del om det samhälle som har växt fram på senare år. Det måste finnas en förklaring till att det går snett. Det görs inte tidiga insatser mot missbruk. Det görs inte tidiga insatser mot människor som har psykiska störningar. Det görs inte insatser mot ungdomar som är på väg käpprätt åt pipan. Regeringen har ett samlat ansvar för det, tycker jag. Att Riksåklagaren driver på och får fram att ett något mindre antal ecstasytabletter ska bedömas som ett mycket grövre narkotikabrott än tidigare är väl någonting som jag är tacksam för. Jag hoppas att justitieministern inte behöver ställa en retorisk fråga och undra om några är nöjda med det. Jag tycker att grova narkotikabrott ska betraktas mycket allvarligt, och det hoppas jag att justitieministern också gör. Vad sedan gäller innehållet: Ja, det görs ett fantastiskt bra arbete ute på kriminalvårdsanstalterna. Det är många engagerade människor som gör enorma insatser för att hjälpa de människor som finns där och som kan vara så skadade. Men i tio år har tiden för både arbete, behandling och utbildning minskat, medan administrationen har ökat. Det är under den tid som Thomas Bodströms regering har suttit vid makten, så det är rätt allvarligt. Vad gäller särskilda insatser och stöd kan man också säga något. Jag har här en personaltidning som har fått pris. Den heter Runt i Krim, och den är mycket bra. "Skogomes psykavdelning har 20 intagna. De har ingen sysselsättningsplikt men tillgång till en terapiverkstad. Om intagna vill ha hjälp med sitt psyke erbjuds de tabletter. Någon psykolog finns däremot inte." Så står det i Runt i Krim. Det är 20 intagna, med mycket svåra psykiatriska bilder. Det finns ingen psykolog. Behöver de hjälp får de tabletter. Så ser det ut i dag. Detta är inte värdigt svensk kriminalvård.

Fru talman! Om det finns tveksamheter hos Folkpartiet om utbyggnaden kan jag försäkra att det inte finns hos generaldirektören för Kriminalvårdsverket. Vi är helt överens om det arbete som nu bedrivs. Det är ju vi som får information om utbyggnaden. Det är så det går till. Det finns inga tveksamheter när det gäller den saken, bland annat därför att vi har gett det besked som vi här också ger till Karin Granbom och Johan Pehrson. När det gäller personalen är det med största sannolikhet så att det kommer att behövas fler människor, med tanke på den utbyggnad som sker inom kriminalvården. Däremot är det viktigt att man arbetar de tider då man bäst behövs inom kriminalvården, precis på samma sätt som de förändringar vi nu har gjort inom polisen innebär. När det gäller kriminalvården ser vi också situationer som innebär att en anstalt kan ha 50 intagna och en annan anstalt också kan ha 50 intagna men med dubbelt så många i personalen. Det är inte acceptabelt. Ur ren rättvisesynpunkt - det hör man inte minst från vårdarna själva - kan man i den situationen inte bara springa ut i medierna eller till andra politiska partier för att få stöd och fråga vad man ska göra åt situationen. Det finns ett ansvar. Det kommer naturligtvis att bli bättre när vi går över till en myndighet. Det är den situationen vi nu befinner oss i, och vi kan inte finna oss i att vara i den situationen, där vi accepterar detta eller att det framställs en bild av att det bara görs nedskärningar. Vi måste ta ett ansvar, och kriminalvården måste ta ett ansvar, precis som vilken myndighet som helst. Det är det arbetet man gör nu, och det arbetet försöker vi stötta. Det handlar alltså inte om några allmänna neddragningar utan om att använda de resurser som finns på ett bättre sätt, att man ska jobba på de tider då man bäst behövs och att det helt enkelt ska bli mer rättvist mellan anstalterna. Det kommer naturligtvis att behövas många fler människor på de anstalter som nu byggs ut. När det gäller praxis vill jag säga att det har hänt en del otäcka våldsdåd och en del otäcka mord. Den statistiken har varit densamma i 30 år. Det är ungefär 100 fall av dödligt våld per år. Det går ned till 90 ibland och upp till 110 ibland. Det ligger där. Det har skett tidigare, det sker nu och det kommer tyvärr också att ske i framtiden. Det finns ganska noggranna undersökningar om att praxis har höjts utan några lagändringar. Vi ska inte behöva höja narkotika till att vara den högsta och strängaste narkotikalagstiftningen och vidga klyftan till övriga Europeiska stater. Jag tycker att vi har - och vi är överens om att vi ska ha - en restriktiv och repressiv narkotikapolitik. Det har antagligen också gett bra resultat. När det gäller narkotikapolitiken är det inte där problemen ligger utan det handlar bland annat om att man måste ges möjlighet till bättre vård, inte minst när man kommer ut från fängelset. Jag hoppas också på ytterligare förbättringar med den nya kriminalvårdslagen. Jag hoppas och tror att det finns en stor överensstämmelse i vår uppfattning att vi måste ge bättre incitament och mjölighet att genomgå behandlingarna och påverka sin egen situation. Jag kan medge att jag inte är nöjd med den situation vi har där alla ska sitta exakt lika lång tid oavsett om man försöker återanpassa sig till samhället eller om man på olika sätt missköter sig. Det är inte en bra situation. Det tycker jag att vi ska ändra på.

Fru talman! Så här på slutet har jag för vana att vara lite hoppfull. När jag skrev mitt anförande kände jag mig inte särskilt hoppfull och hade lite svårt att komma på vad jag skulle säga. Jag kan verkligen säga att jag känner mig lite mer hoppfull nu när vi börjar tala samma språk. Justitieministern och regeringen har verkligen bestämt sig för att det måste komma nya pengar eftersom kriminalvården inte kan fortsätta som i dag. I och med att Thomas Bodström har sagt detta kan jag säga att jag erkänner att det finns en del bra vård och att personalen gör en hel del bra saker. Men jag ser också att det finns en del ganska allvarliga brister inom kriminalvården som måste åtgärdas. Det finns en hel del våld. När jag senast var på en anstalt hörde jag av dem som arbetar där att de ser alltmer aggression och att de inte klarar av det. De får sätta alltfler i isolering. Många av de intagna upplever en stor tristess. Allt detta är inte bra. Det vill jag framföra till justitieministern. Jag sitter med i utredningen av den nya kriminalvårdslagen och vet vad den innehåller. Den innehåller en hel del bra saker. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att den ju inte direkt kommer att påverka kriminalvårdens ekonomiska situation och inte heller utbyggnaden. Det måste till mer resurser, och fortsatt utbyggnation måste ske. Jag kan avsluta med att säga att jag hoppas att vi får en betydligt bättre sommar den här sommaren. Vi vet att rymningarna brukar öka sommartid. Förra året hade vi ju en hel del mycket allvarliga rymningar. Jag håller tummarna för att vi slipper se dem det här året.

Fru talman! Det är klart att det kommer att rymma människor från svenska fängelser i år liksom andra år. Det har det redan gjort. Vi kan dock se en väldigt positiv trend. Låt oss hoppas att vi slipper de brutala fritagningar vi såg förra året. I en värld där det sitter människor som har begått grova brott kommer det naturligtvis att hända saker även i framtiden. Jag kan hålla med Karin Granbom om att det finns saker som kan göras bättre. Det handlar inte bara om platsutbyggnad. Det kommer nog alltid att vara så att saker och ting kan göras bättre. Jag tror aldrig att vi, oavsett vem som har regeringsmakten, kan säga: Nu kan ingenting bli bättre när det gäller kriminalvården - eller något annat område över huvud taget. Det förslag till kriminalvårdslag som kan komma tror jag att man ska hålla isär från ekonomin. Det handlar, tycker jag, om den ideologiska synen på kriminalvården. Det ekonomiska är en annan diskussion. Det är viktigt att man håller isär det. Jag har tidigare konstaterat att vi har en stor samsyn när det gäller kriminalvården och det tycker jag att vi kan se positivt på. Det finns så oerhört många områden där vi inte är överens, så om vi hittar ett område där vi har en stor samsyn tycker jag faktiskt att det är positivt.