Kostnaderna för vattendirektivet

Herr talman! Sten Bergheden har frågat mig om jag är medveten om kritiken som riktats mot de åtgärdsprogram för vattenförvaltningen som vattenmyndigheterna presenterat och vad jag avser att vidta för åtgärder utifrån detta. Sten Bergheden har vidare frågat vilka kontakter på EU-nivå som tagits och vem som ska betala för omställningen och åtgärderna.

Jag vill börja med att säga att precis som Sten Bergheden konstaterar är det självklart att vi ska ha rent vatten. Och precis som han också konstaterar har det framförts en del kritik mot vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram, bland annat när det gäller föreslagna åtgärder inom jordbrukssektorn. Jag är fullt medveten om kritiken mot bristande konsekvensanalyser. Men jag vet också att arbetet inte har stannat vid det. Arbetet pågår för fullt hos vattenmyndigheterna med att utifrån de synpunkter som kommit in utveckla, förändra och förbättra förslagen. Jag vill betona värdet av rent vatten också för näringen. Det är en oerhört viktig resurs, som sagt var inte minst för jordbruket.

Att förbättra vattenkvaliteten och leva upp till kraven i vattendirektivet är förstås en utmaning. Det gäller att de nödvändiga åtgärder som behöver vidtas är både miljöeffektiva och kostnadseffektiva. I det sammanhanget är processen med att analysera åtgärdsprogrammets konsekvenser viktig. I den ingår att bedöma åtgärdernas ekonomiska och miljömässiga konsekvenser samt att kvantifiera kostnader och nytta. Vattenförvaltningsförordningen ställer krav på en sådan analys av konsekvenserna.

Vattenmyndigheterna har överlämnat förslagen till åtgärdsprogram till regeringen för prövning. Beredningen av ärendet pågår i Regeringskansliet för närvarande, och jag kan inte förekomma resultatet av det arbetet.

Vattendirektivets krav gäller i alla EU:s medlemsländer och är en utmaning inte bara för oss i Sverige utan för hela EU. Det sker en kontinuerlig diskussion och ett erfarenhetsutbyte inom ramen för den gemensamma genomförandestrategin. I det arbetet deltar, förutom representanter för medlemsländerna och kommissionen, även bland annat bransch- och intresseorganisationer. Här diskuteras olika aspekter på genomförandet av direktivet, allt från rent tekniska frågor till mer komplicerade genomförandeproblem. En del i syftet är att dra nytta av varandras erfarenheter i genomförandet.

När det gäller finansieringsfrågan är det klart att genomförandet av åtgärderna kommer att kosta. Därför är det viktigt att åtgärderna är kostnadseffektiva, men det är också viktigt att man på lämpligt sätt samverkar med exempelvis landsbygdsprogrammet så att förutsättningar för att få stöd för nödvändiga åtgärder stärks. Hur som helst måste vi räkna med att många kommer att behöva vara med och ta ansvar för att vi ska få till de åtgärder som behövs för att förbättra och bibehålla vattenkvaliteten i våra sjöar och vattendrag både för oss själva och för kommande generationer.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Först och främst kanske vi ska konstatera att Sveriges sjöar och vattendrag är bland de absolut renaste vattnen i världen. Under lång tid har markägare, företag, kommuner och andra jobbat för en bra vattenkvalitet och tagit miljöhänsyn.

Det nya vattendirektivet sätter oss i en helt ny situation. Vi ska riva upp tidigare åtgärder som har genomförts för att avvattna vissa områden för att kunna ha odlingslandskap och gå tillbaka till dammar som är byggda på 1700-talet och återställa dem i ursprungsskick. Och vad är ursprungsskick? Här måste vi ha en tydlig signal från regeringen och även från riksdagen om att vi inte kan börja riva upp allt det vi har gjort i landet, utan vi ska vidta åtgärder som är rimliga och kostnadseffektiva.

Innan man går vidare med nästa steg i den här processen är det viktigt att studera de stora vattenprojekt man har hållit på med i detta land tidigare. Ett sådant stort projekt har varit Hornborgasjön i Skaraborg, där jag kommer från. Ambitionen var då att höja sjön och att samtidigt få mer djurliv runt omkring. I dag är det många tranor därnere, men det är väldigt många gäss som har tagit över hela sjön. Och nästan varenda ko har försvunnit från betade strandängar, vilket har påverkat fågellivet i övrigt runt omkring. När man gör sådana här förändringar och börjar reglera om vattennivåer och vattendrag måste man vara medveten om att det kan medföra andra väldigt stora förändringar.

Återigen vill jag lyfta fram att vattendirektivet kommer att påverka lantbruket. Någon har skrivit att det handlar om ungefär 80 000 hektar, vilket motsvarar bara ett markvärde på 8-15 miljarder kronor som ska plockas bort från markägarna. Det handlar också om att vi plockar bort skörd på 80 000 hektar. Säg 5 ton per år, så handlar det om att det försvinner 400 000 ton mat som är producerad på ett av de kanske mest miljövänliga ställena på jorden. Vi använder väldigt lite kemikalier och gödning i övrigt.

Om vi lägger ned 80 000 hektar här i landet, tar bort djuren från våra strandängar och lite annat beroende på ändringarna i vattendirektiven kommer det att innebära att vi flyttar iväg miljöproblemen och kommer att importera mer mat, med tanke på att vi minskar vår egen matproduktion. Det gör att vi kommer att förlora en massa arbetstillfällen i landet som flyttar någon annanstans där man producerar mat under helt andra förhållanden och dessutom kanske mycket mer miljöovänligt än vad vi gör här i landet, vilket innebär att det blir en belastning för klimatutvecklingen i övriga världen.

Vi behöver analysera vad vi har gjort tidigare i de här delarna. Det handlar om att göra en utvärdering av Hornborgasjön. Vi har länge krävt att man ska se över detta. Man behöver dra lärdom av detta och ha en dialog med markägare och övriga. Och framför allt: Om det nu visar sig att prislappen kommer att landa på 20 miljarder kronor, hur har man tänkt att fördela kostnaden? Detta måste väl ändå vara samhällets ansvar. Man kan inte belasta de enskilda fastighetsägare och markägare som hamnar i detta läge. Det skulle i så fall vara slutet och döden för många att först lägga ned jordbruksmark och dessutom bekosta nedläggningarna.

Herr talman, miljöministern! Det är oerhört viktigt med vatten och rent vatten. Sverige är ett väldigt gynnat land, ett land rikt på naturresurser, åkrar och skogsmark, och rikt på livgivande nederbörd, vatten, även om vi ibland tycker att det är trist när vi har semester. Men vatten ger liv, och vatten är nödvändigt. Vatten är ett jätteproblem globalt, som miljöministern vet, och Sverige är i ett väldigt bra läge för att utnyttja sina rika naturresurser och ta hjälp av nederbörden.

Sverige har en stark miljölagstiftning och kunniga lantbrukare som känner starkt engagemang för djurskydd och miljö och för att lämna bra jordar vidare till nästa generation. Även miljömässigt finns det alltså en medvetenhet, och vi har en stark miljölagstiftning som gör att vi har ett bra utgångsläge.

EU:s vattendirektiv tar tag i den här frågan och ska gälla alla EU-länder och flytta fram positionerna. Det är bra. Det ska givetvis implementeras på ett rimligt och sansat sätt. Sverige har här valt ett annat sätt än kanske alla andra EU-länder, nämligen det juridiska, via domstolar i stället för via parlamentariska församlingar. Jag har varit och är tveksam till detta. Det kan vara en risk att besluten blir alltför fyrkantiga och radikala. Ansvaret för det här åvilar på intet sätt miljöministern, utan det ligger tio år tillbaka i tiden och hos andra regeringar som valde den här vägen. Men det är rätt anmärkningsvärt och speciellt att man valde den vägen, och det gör det extra viktigt att, som Sten Bergheden har gjort här, väcka frågan i en interpellation. Det var för att ansluta mig till den som jag gick upp här i talarstolen.

Det finns en oro i luften. Tjänstemän sitter och funderar på det här och vill väl och har starka miljöutgångspunkter. Det har kommit radikala förslag - och det backas lite här när det gäller dem - men det finns en uppenbar risk att kostnaderna som kommer att åläggas jordbruket blir betydligt högre i Sverige än i andra länder trots att Sverige redan ligger i täten före snart sagt alla andra länder.

Det som jag egentligen ville lyfta fram med det här inlägget är att det absolut sämsta för vattensituationen globalt, i Norden och i Sverige och för miljö, biologisk mångfald och kretslopp i Sverige vore om det redan mycket hårt pressade svenska jordbruket lades ned och att maten som vi äter ersattes av importmat från andra länder med större vattenproblem och som läcker mer och så vidare.

Här har vi risken: Skulle, med de allra bästa avsikter, de här domstolarna och vattenförvaltningarna lägga fram förslag som är tuffa och kostar mycket, som Sten Bergheden sa, blir det svårt för det svenska jordbruket. Det är oerhört hårt pressat. Det läggs ju ned. På 20 år har vi tappat en tredjedel av vår animalieproduktion, och den ersätts av en allt mer växande import från länder långt härifrån med en helt annan påverkan på vatten och vad gäller djurskydd. Det man måste se upp med här är att inte med de bästa ambitioner vilja ha det perfekt och ligga långt före andra länder i Sverige om effekterna blir så stora att bönder lägger ned sina jordbruk, marken växer igen, den biologiska mångfalden försämras, kretsloppet försämras och vattenresurserna inte utnyttjas i Sverige utan belastas mycket på andra håll. Det vore det allra värsta för miljön och för vattensituationen i Sverige och globalt. Jag vill alltså skicka med miljöministern en vädjan om att verkligen ta detta i beaktande.

Herr talman! Tack för möjligheten att debattera den här viktiga frågan som handlar om det svenska jordbruket och livsmedelsproduktionen. Som jag förstår det är ingången i båda debattörernas medskick och diskussioner engagemanget i att vi genomför vattenåtgärder i Sverige i samklang med målet att få ett jordbruk som är mer konkurrenskraftigt och som i kraft av sitt miljöarbete kan leverera mer livsmedel, inte minst till Sverige. Vi är ett av de länder i Europa som har sämst livsmedelstrygghet, och det är, precis som påpekades här tidigare, ett resultat av att man minskat livsmedelsproduktionen i Sverige och ökat importen. Jag skulle vilja säga att det ena kommer av det andra. Man ökar importen, och därmed minskar efterfrågan på de kvalitetsprodukter som produceras i det svenska lantbruket. Den spiralen måste vi vända, och det är anledningen och bakgrunden till regeringens arbete kring en nationellt samlande livsmedelsstrategi där jag hoppas att man också kan få en stark uppslutning bakom hur vi på flera sätt kan säkerställa en strategi ut ur ökad import och minskat svenskt lantbruk och i stället går åt andra hållet. Jag håller helt med dem som här i debatten har pekat på värdet av ett levande svenskt lantbruk som bygger på de rika naturresurser som vi har här i landet och som förädlar dem till goda livsmedelsprodukter.

Vatten är ju en naturresurs för jordbruket. Alla landsbygdsföretagare vet - och alla småbarn vet, höll jag på att säga - att vatten är grunden till livet på jorden och så vidare. Av Sten Bergheden framstod det lite som att vattenvårdsarbetet i Sverige, som vi har genomfört ganska omfattande i modern tid och på flera ställen väldigt väl, är någonting som bara ska kläs i säck och aska och att det är dåligt för Sverige att vi har ett starkt vattenarbete. Det tror inte jag. Jag tror att vi har allt att vinna på att ha ett starkt vattenarbete. Inte minst ger det förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk, och det ger också förutsättningar för en biologisk mångfald som ger den robusthet som vi behöver ha i systemet när vi ska kunna försörja planetens allt större befolkning, och det ger också ett starkare samhälle.

Man kan naturligtvis vara orolig, och jag förstår att innan beslut har slagits fast och reformarbeten har klubbats igenom finns det många aktörer som är oroliga och gärna vill måla upp det värsta scenariot. Siffrorna och en del annat som har tagits upp i den här debatten tyder på att underlaget från vattenmyndigheterna har varit undermåligt. Den kritiken finns. Jag ser den och har inte annat att tillföra än att konsekvensanalyserna har varit för dåliga. I den diskussion som nu förs och behöver föras har de inte kunnat leverera en säkerhet och trygghet kring att åtgärder är väl avvägda. Det måste till, och det tror jag behövs oavsett vilken modell man väljer när det gäller hanteringen av det här. Nu blir det en regeringshantering, åtminstone en översyn, av de här delarna, och det är också vattendelegationer som har regional förankring, det vill säga det är inte några domstolar i den delen, utan det är det när det gäller andra delar.

Jag skulle också vilja säga att en hel del vattenvårdsarbete går hand i hand med en bättre jordbruksnäring. Vi har landsbygdsprogrammet där regeringen gick in med ett program i juni där man nu omfördelar 5 miljarder årligen till exempelvis gårdsstöd för bland annat åtgärder som också kommer att komma vattenvårdsarbetet till del. Det här är alltså åtgärder som går hand i hand och som redan genomförs.

Herr talman! Tack, ministern! Jag vill förtydliga att jag tror att vi har gjort bra grejer här i landet för att rädda en bra vattenkvalitet, men jag tror att vi behöver utvärdera en hel del av de projekt vi har gjort tidigare och verkligen försöka dra lärdom av vad som var målet med de projekten. Uppnådde vi verkligen dem eller genomförde vi dem bara och sedan lämnade dem? Jag tog upp ett sådant exempel, nämligen Hornborgasjön i Skaraborg, där man självklart borde gå till botten och se om vi verkligen uppnådde de effekter som vi förväntade oss av den här vattenförändringen som vi gjorde. Fick vi betande djur, fick vi fler fåglar runt sjön och ökade mångfalden som vi hade hoppats på, eller ska vi dra någon lärdom av det här? Det är viktigt att vi har med oss det när vi sedan säger att vi ska återställa andra delar till ursprungligt skick. När vi vidtar vissa åtgärder kan det faktiskt försämra och förvärra situationen.

Jag tror också att det är oerhört viktigt att alla de här förändringarna görs i dialog med markägare, fastighetsägare, kommuner och andra så att man hittar den bästa och mest ekonomiska lösningen och på så sätt kan få en acceptans och förståelse.

Sedan tror jag också att det är viktigt att regeringen är tydlig med att detta är en så stor insats att regeringen tar på sig huvuddelen av ansvaret för finansieringen. Jag tror också att det skulle vara en bra måttstock på att om Sverige som land tycker att det här är viktigt är vi också beredda som land att betala för förändringarna för att rädda detta.

Men vi måste också ha med oss att när vi gör de här förändringarna kommer enskilda lantbrukare och andra att tvingas att lägga ned sin djurproduktion om de inte redan har gjort det för att de inte har betesmarker kvar. Vi kommer att tappa mångfald på andra delar runt omkring som i dag är betade. Det här måste vi väga, och vi måste ta den striden med EU och övriga så att vi inte bara följer med i detta och tar hem andra förluster till landet i stället.

Jordbruksverket har i sitt åtgärdsprogram föreslagit en prövning av regeringen. Jag förstår på ministern att det är den som pågår nu. Om det finns någonting att säga där är det klart att det är värdefullt för dem som är oroliga. Jag tror att det är bra att det sker en politisk prövning av detta på något sätt och att vi har en dialog, så att vi hittar en långsiktig lösning.

En sak som komplicerar detta ärende ytterligare är att våra myndigheter här i Sverige inte är riktigt överens om vad som ska och behöver göras och hur man ska lösa detta. Det vittnar väl om att frågan är betydligt större och allvarligare och behöver få ta den tid den tar, så att vi inte förhastar det här utan tar det i rätt ordning.

En annan del som vi behöver lyfta fram och som vi är påverkade av indirekt gäller de småskaliga elkraftsbolagen. Man borde väga in den delen innan man börjar stänga ned dessa och tvinga dem till nya avtal, tillstånd och annat. Man borde ta med i prövningen vad vi kan göra för att även de småskaliga kraftverken ska kunna överleva och producera miljövänlig el samt upplevelser och kulturmiljöer runt om på landsbygden.

Det här med vattenprojektet, vattendirektivet och alltihop är större än vad det är, och därför tror jag att det är viktigt att det får ta den tid det tar. Jag tror att det är bra om regeringen är tydlig med att den kommer att ta huvudansvaret för finansieringen och därmed lugnar ned en hel del av den oro som finns runt om på landsbygden i dag för vad som ska göras. Det lägger en våt filt över vad man vågar gå vidare med om man nu måste börja ställa om och bygga om sina vattensystem igen.

Herr talman och miljöministern! Jag välkomnar självfallet det som miljöminister Romson uttalade om jordbrukets betydelse i Sverige, om att vi har en bra status och ett bra utgångsläge och om att det som behövs är en ökning - kraftfull, tycker jag - av livsmedelsproduktionen med våra goda naturresurser på ett miljömässigt bra sätt.

Jag tycker också att det är bra att vi har ett parlamentariskt livsmedelsstrategiskt arbete för att tillsammans kunna ge jordbruket bättre förutsättningar än i dag. Jordbruket är väldigt hårt konkurrensutsatt med den här friare marknaden. Man får inte betalt för sina mervärden i handen. Detta arbete välkomnar jag, och där är vi helt överens. Likaså är vi överens om att vatten är betydelsefullt och ska skyddas på ett bra sätt och så vidare.

Det finns som ministern vet en stor oro inom näringen och hos enskilda lantbrukare för vad förslagen kan komma att betyda för den egna gården. Kanske måste man ta en tredjedel ur produktion och göra dammar? Man blir orolig. Det finns förslag i luften om att rädda Östersjön och minska växtnäringsläckaget genom att allt jordbruk som läcker och har avrinning mot Östersjön skulle bli ekologiskt, trots att det jordbruket läcker lika mycket eller mer. Detta finns inte med hos vattenmyndigheterna utan har mer förts fram på politisk väg än så länge, men sådana förslag oroar också. Det skulle vara ett oerhört radikalt ingrepp om man gick en sådan väg.

Jag välkomnar även att miljöministern säger att konsekvensanalyserna från de instanser som börjat jobba med frågorna har varit för dåliga. Jag instämmer helt i det, och det är väldigt glädjande att miljöministern har samma uppfattning som jag. De får göra sin hemläxa och återkomma med konsekvensanalyser som är rimliga och som också jämför med vad som händer i övriga EU-länder.

Herr talman! Jag tackar för en god diskussion om ett viktigt område. Som påpekades går vatten in i väldigt många verksamheter, och därmed kommer också åtgärdsprogrammen in i många verksamheter, vilket jag tror har försvårat diskussionen; det blir uppdelat på många olika aktörer, och många känner sig samfällt oroliga för just sin bit, känner att de inte riktigt får svar, att det inte finns någon helhet.

Inte desto mindre känner jag mig trygg med att Sverige har ett gott vattenarbete och en god kunskap om hur man ytterligare kan modernisera och förbättra vattenarbetet utifrån de förutsättningar för vatten som vi har i vårt land. Vi är medvetna om att förutsättningarna inte ser likadana ut i hela Europa. Men det är inte fel att man ur europeisk synvinkel är angelägen om att alla medlemsländer upprätthåller ett stärkt vattenarbete. Det är också länder som vi konkurrerar med i jordbrukshänseende, så vi är naturligtvis angelägna om att ett högkvalitativt vattenarbete genomförs över hela Europa.

Vi ska också vara medvetna om att det finns mycket historia angående vattenavrinning. Något som nämnts och som vi nu ser alltmer av är utdikningen för ny åkermark i Sverige kontra de senaste årens stora och många gånger lyckosamma projekt för återställande av vissa strategiska våtmarker - utifrån en biologisk synvinkel, men också utifrån klimatsynvinkel. Dels läcker inte jordarna lika mycket, dels och framför allt kan man få en buffertzon för de ändrade nederbördsmängder som kommer nu.

Tittar man strategiskt på våtmarksarbetet tror jag att man kan se att det här är någonting som stärker landsbygden och jordbruksföretagens möjlighet att upprätthålla kvalitet under lång tid, för det kommer att öka kvaliteterna i markerna, sett utifrån att det kan påverka omställningsfaktorer och naturligtvis även differentiera företagarens möjlighet till utkomst; man säljer nu alltmer upplevelser i landsbygdsföretagen, ska vi vara medvetna om. Jag tror att detta är någonting bra, också när det gäller energi, ett annorlunda bete och så vidare. Men frågorna är stora och komplexa, och när de läggs ihop på det här sättet förstår jag att det blir mycket oro i landet.

När det gäller kritiken mot konsekvensanalyserna i de tidigare förslagen från vattenmyndigheterna kan jag säga att det helt uppenbart finns ett behov av att stärka dem. Jag tror att man får ta det här i två steg.

Det ena är de åtgärdsprogram som vi behöver få till stånd och få beslut om i Sverige. Det ger en trygghet i att det handlar om ett moderniseringsarbete där staten är mån om att det inom ramen för bland annat landsbygdsprogrammen kommer reformer som ute i landet klickar an i varandra, det vill säga att man får stöd utifrån ett arbete som stärker både jordbruksföretagaren och vattenarbetet. Det är också därför regeringen var angelägen om det program för landsbygdsprogrammet som man gick in med. Det var mycket tydligare än tidigare ram för miljöarbetet i den här delen. Det vill jag skicka med.

Det andra är att vi i förlängningen har en diskussion att ta när det gäller hur vi säkerställer att vi i framtiden får mycket bättre konsekvensanalyser från vattenmyndigheterna. I delar av utredningar och sådana saker har man tittat på myndighetsstrukturer, uppdrag och så vidare. Jag hoppas att få återkomma till riksdagen för en diskussion kring om den här omgångens vattenåtgärdsprogram föranleder att vi också tar en mer strukturell titt på det arbetet i framtiden.

Herr talman! Jag tackar ministern. Det är också viktigt att lyfta fram den ståndpunkt som Jordbruksverket tar med i sitt senaste remissvar från den 26 juni, där man tydligt trycker på att det är "olyckligt om åtgärdsprogrammet fastställs i sin nuvarande form innan diskussionerna kring livsmedelsproduktion och jordbrukets konkurrenskraft har utmynnat i konkreta mål och strategier".

Jag tror att det är rätt viktigt att vi nu är inne i ett läge där vi håller på och jobbar på hur vi ska få ett konkurrenskraftigt lantbruk och kunna öka både matproduktionen och exporten och skapa arbetstillfällen på landsbygden. I det läget är det farligt att gå fram med beslut som direkt skulle skära ned den här delen utan att vi först vet vilka konsekvenser det får.

Jag delar Jordbruksverkets bedömning att man borde vänta in de utredningar, kommittéer och annat som jobbar med de här frågorna för att se vad det är för marker vi behöver i framtiden för att kunna producera det vi har förväntat oss och hur vi kan lösa detta på ett vettigt sätt. Det blir väldigt konstigt för lantbruket om man å ena sidan försöker jobba med att stärka konkurrensen men å andra sidan skapar kostnader som gör att du förlorar mark och dessutom ska ta pengar själv för att bygga om och lägga ned den mark som du i framtiden kommer att förlora ännu mer på att inte kunna producera på.

I det läget måste man väga detta och bedöma vad som egentligen är rimligt för ett företag och för landsbygden, som vi ändå vill ska blomma upp och skapa jobb och skapa svensk mat. Enligt de flesta bedömare tillhör Sveriges lantbruk världens renaste. Vi producerar väldigt mycket bra mat med liten påverkan av kemikalier.

Jag tackar ministern för svaret.

Herr talman! Jag vill tacka Sten Bergheden för en intressant interpellation om en fråga som jag förvisso redan har diskuterat här i kammaren vid ett otal tillfällen. Men jag ser fram emot att fortsätta debattera den, inte minst relationen mellan det viktiga miljöarbete som sker runt om i Sverige, många gånger kopplat till landsbygden och lantbrukets förutsättningar, och behovet av ökad konkurrenskraft i form av ökad livsmedelsäkerhet. Det är frågor som kommer att återkomma.

Enligt tidsplanen för åtgärdsprogrammen ska beslut fattas under hösten. Det är åtminstone EU:s tidsplan. Vi får titta på det och kommer inom ramen för det arbete som nu pågår inom Regeringskansliet också att titta på hur tidsramarna är satta, i relation till vilka typer av beslut vi kan fatta i den delen.

Redan förra gången vi fastställde åtgärdsprogrammet för vatten var det uppe hos regeringen och vände. Men jag vill också skicka med att jag ser att den typen av problem och kritik som har uppkommit när det gäller konsekvensanalyserna, inte minst i kommunikationen från vattenmyndigheterna till sektorerna, nog också tarvar att vi, utöver att lösa frågan med åtgärdsprogrammen här och nu, tittar lite på strukturer framöver.

Därför uppskattar jag att få komma hit och debattera dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.