kostnaderna för skadegörelse

Interpellationsdebatt 20 maj 2003
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Anf. 48 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Gunnar Andrén har ställt en fråga mot bakgrund av den skadegörelse som skedde den 1 maj kring Stureplan i Stockholm. Han har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att undanröja de ekonomiska skador som kan drabba näringsidkare vid sådan förstörelse. Att en grupp av människor på detta sätt hänger sig åt systematisk förstörelse av andras egendom och krossar glasrutor, det är naturligtvis fullständigt oac- ceptabelt. Som Gunnar Andrén konstaterar är det självklart att förövarna ska ersätta de skador som de orsakat. Skador som drabbar affärsinnehavare och fastig- hetsägare kan innebära svåra ekonomiska påfrest- ningar för enskilda näringsidkare. Genom att teckna försäkringar finns det möjligheter att minska de risker som är förenade med plötsliga och oförutsedda hän- delser. Trots detta kommer näringsidkare att själva få bära kostnader för självrisker och skador som inte går att försäkra sig emot, om ingen förövare kan hållas ansvarig. Men jag har svårt att se att staten skulle kunna gå in och garantera ersättning i sådana fall. Jag är alltså inte beredd att aktualisera något övergripan- de allmänt och strikt ansvar för ekonomiska skador som vållas av enskilda.

Anf. 49 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag får tacka för svaret som inte var så uppmuntrande. Det är en strikt juridisk bedömning som justitieministern lämnar. Det har jag i och för sig förståelse för att en justitieminister ska lämna. Jag har i min interpellation försökt beskriva den situation som de enskilda näringsidkare det handlar om helt oförskyllt kom att befinna sig i denna dag. Vi har dessvärre haft andra sådana tillfällen. Ett sådant tillfälle som har uppmärksammats oändligt mycket mer var Göteborgshändelserna i juni år 2001. Där hamnade ett stort antal personer i exakt samma situa- tion. Vi är helt överens om att det i grund och botten är skadegörarna som alltid ska ersätta. Problemet är, som justitieministern väl vet, att det inte alltid är helt lätt, för att uttrycka sig försiktigt, att påträffa och lagföra dessa människor som förstör för andra. Man kan säga att det är tur att det inte är mänskligt blod som spills i en sådan omfattning. Värdesaker är nå- gonting annat, och de kan i allmänhet ersättas på något sätt. Men den stora skada som ibland kan inträffa, som inträffade vid Stureplan, bestod i att så många brotts- lingar, för att uttrycka sig rakt på sak, stal lite var för sig. De länsade till exempel en hel uraffär på allt vad den urhandlaren hade. Han försätts i en väldigt svår situation när hans lager av varor helt försvinner. Den här urhandlaren och andra som oförskyllt hamnar i samma situation kommer, såvitt jag förstår, att få väldigt svårt att teckna försäkringar för just den här typen av brottslighet. Den har nästan karaktären av force majeure. Även om det inte är ett jordskred eller någonting liknande så är det mycket svårt att få täck- ning för den här typen av brott. Jag vill ändå fråga statsrådet hur han ser på den delen, när man inte kan få en försäkring tecknad och andra händelser har inträffat där inte någon annan än samhället i slutändan kan skydda den enskilde, som har gjort så gott han har kunnat. Om det skulle finnas ett sådant skydd skulle det ta bort grunden för en del andra försäkringar. Jag förstår att det också är ett försäkringstekniskt problem. Ändå måste min fråga bli: Finns det inte någonting som man kan fundera på kring detta, när den här typen av oförutsedda och dessbättre också ovanliga händelser inträffar, där samhället någonstans har misslyckats att skydda en- skild egendom?

Anf. 50 Jeppe Johnsson (M)

Herr talman! Narkotika på krogen eller rån mot butiker kan man inte skylla krogägaren eller affärsin- nehavaren för, även om krogägaren har ett ansvar för vilka han släpper in. Justitieministern säger: "Genom att teckna försäk- ringar finns det möjligheter att minska de risker som är förenade med plötsliga och oförutsedda händelser." Det är försäkringens idé. Men när vi har ett rättssam- hälle på reträtt som inte har möjlighet att stoppa folkmassor på detta sätt eller när försäkringsbolagen, som Gunnar Andrén var inne på, till slut inte tecknar försäkringar, var går då gränsen för den enskildes ansvar? Statens kärnuppgift är att skydda medborgarna in- klusive företagarna mot brott. Det kan inte vara bu- tiksägarens uppgift när det inte går att teckna försäk- ringar. Butiksrånen i Sverige har i år ökat med 63 %. I hälften av fallen har man haft skjutvapen. Det drab- bar uraffärer, affärer med märkeskläder, jourbutiker, närbutiker, kiosker och bensinstationer. Det är inte bara den ekonomiska förlusten, som ibland kan vara så stark att man får lägga ned sitt företag, utan också kränkningen mot enskilda näringsidkare som kanske har lagt ned sin själ och sin tid för att bygga upp fö- retaget. Det finns exempel på att premien har höjts från ungefär 200 000 per år till 400 000 per år. Det finns säkert företag på vissa ställen, kanske i centrala Stockholm, som kan bära en sådan försäkringspremie. Men med självrisker kan det bli för betungande. Jag kan ta ett litet exempel från min hemstad Sölvesborg. Exemplet är gammalt; jag kan inte lasta nuvarande justitieminister för det. Det var en radio- och TV- affär. Handlaren vidtog alla säkerhetsåtgärder som man kunde vidta. Hans bror som var smed gjorde ett galler som inte gick av för småsaker. Han sov i affä- ren. Tyvärr fick han lägga ned. Han hade inte råd att betala försäkringarna. Det här är ett problem som är allvarligt och ett hot mot enskilda människor och företagande. Det har förekommit och förekommer att personer blir utförsäkrade även här. Man får inte lov att teckna en försäkring. Vilket råd ger justitieministern till de näringsidka- re som inte längre kan teckna en försäkring?

Anf. 51 Thomas Bodström (S)

Herr talman! Om staten alltid ska gå in och täcka upp kommer det inte att vara en enda person som tecknar försäkringar i framtiden. Gunnar Andrén var också inne på det. Det skulle i princip upphäva en del av försäkringsbranschen. Det är inte möjligt att göra på det sättet. Det är fel att rättsväsendet är på reträtt, som Jeppe Johnsson säger, och det känner han väl till. Vi har till exempel genom satsningen på poliser fått en ökning på netto 500 poliser sedan årsskiftet 2000/01, om man ser på de poliser som kommer ut i år. Vi behöver inte fördjupa oss i det. Vi har haft så många debatter om det tidigare. Jag tycker att det är fullt rimligt att undersöka hu- ruvida man ska införa en absolut kontrolleringsplikt eller möjligtvis en kontrolleringsplikt med undantag. Jag kan dock redan nu säga att en absolut kontrolle- ringsplikt utan några som helst undantag skulle för- ändra hela försäkringsbranschen. Det gäller ju inte bara i dessa fall, utan det kan vara fråga om personer som kanske är sjuka, har haft tidigare skador och så vidare. Det är de principer som finns i hela försäk- ringsbranschen. Visst finns det ett ansvar, och visst kan man tänka sig att gå längre. Det finns inget som säger att det är absolut stopp här. Man ska dock ha klart för sig att man är inne på den fria försäkringsbranschen och reglerar den. Och skulle man ha en absolut kontrolle- ringsplikt i alla de fall som kan vara ömmande måste vi nog socialisera hela försäkringsbranschen så att vi i framtiden bara har statliga försäkringsbolag. Alterna- tivet är att vi får mångdubbelt högre försäkringspre- mier. Det är naturligtvis fritt att välja, men man ska ha klart för sig att detta nog blir konsekvensen. Men, som sagt, visst finns det ett ansvar för att se närmare på möjligheterna att flytta positionerna när näringsidkare blir drabbade på detta sätt.

Anf. 52 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! I den andra huvudfrågan, att staten inte kan gå in och alltid garantera, är vi helt överens. Det skulle ju i grunden förändra hela försäkringsvä- sendet och försäkringstänkandet. I stället handlar det om vissa utomordentligt spe- ciella situationer. En sådan situation, som onekligen är oförutsebar, är att ett EU-toppmöte förläggs till Göteborg. Inget försäkringsbolag kan i grund och botten föreställa sig att det ska inträffa i just Göte- borg. Samma sak gäller när det handlar om en första- majdag eller någon annan dag. Även om det är möj- ligt är det dock svårt att tänka sig att det en sådan dag inträffar något av nästan upploppskaraktär i en viss del av Stockholm. Det har karaktären av det som brukar kallas force majeure. Det är alltså oförutsebart. Jag vill absolut inte att vi ska göra staten till ett försäkringsbolag. Det skulle vara högst olämpligt. Däremot måste staten fundera över hur man ska han- tera de enskilda människor som, trots att de tecknat försäkringar som är rimliga, ändå råkar ut för sådana oförutsedda händelser. Det äventyrar hela deras nä- ringsverksamhet och framtid över huvud taget. Jag förstår att statsrådet har svårt att komma med några löften nu, och det begär jag inte heller. Men statsrådet kan väl ta med sig den tanke som jag har väckt. Man får ju hoppas och utgå från att det inte handlar om många fall, utan endast ett fåtal. Och dem måste man kanske behandla på ett, som det ibland heter, okonventionellt sätt.

Anf. 53 Jeppe Johnsson (M)

Herr talman! Nej, jag vill inte heller att man soci- aliserar försäkringsbranschen. Men tyvärr har sam- hället utvecklats på ett sådant sätt att den ursprungliga tanken inte längre alltid fungerar. Jag kan inte slita mig från frågan om antalet poli- ser, oavsett hur många poliser justitieministern säger att vi är på väg att få eller har fått. Man kanske inte kan ha tillräckligt med poliser för detta, men det måste vara möjligt att ha fler än nu. Därmed skulle rättsväsendet också kunna lösa flera av de här brotten. I dag har vi fler väktare än poliser, och det kanske man måste ha. Men jag upplever att vi på något sätt håller på att privatisera ett område som jag absolut inte vill privatisera. Det finns många andra områden som jag först skulle vilja privatisera. Det verkar vara så att den i samhället som har råd att skaffa lås, larm och försäkringar kan ha ett skydd. Den som inte har råd till detta har inget skydd. Här måste samhället stå starkt. Och jag tycker inte att justitieministern bara ska prata om hur många poliser som kommer att tillsättas. Det måste också leda till resultat.

den 9 maj

Interpellation 2002/03:343

av Gunnar Andrén (fp) till justitieminister Thomas Bodström om kostnaderna för skadegörelse

Den 1 maj 2003 urartade en icke tillåten demonstration i Stockholms centralaste delar, vid Stureplan. Ett stort antal näringsidkare drabbades av skadegörelse för betydande belopp, sönderslagna fönster, stölder och annan oordning.

Frågan är: Hur kan man hålla enskilda näringsidkare skadeslösa mot sådan förstörelse som inte bara leder till omedelbar skada utan också gör att betydande ekonomiska värden går till spillo på sikt?

I första hand bör självfallet ordningsmakten förebygga skadegörelsen. I den mån detta omöjliggörs av skilda skäl som oförutsebara skeenden eller otillräckligt antal poliser i tjänst måste självfallet skadorna ersättas av förövarna. Om det då visar sig att sådana inte kan anträffas, eller lagföras, är det näringsidkarnas försäkringar som ska träda in.

Men det är svårt att för näringsidkare att kunna teckna försäkringar till överkomliga priser när faran för försäkringsbolagen framstår som alltför stor att försäkringen kommer att leda till förlust också för försäkringsbolaget. Om försäkring nekas hamnar näringsidkaren i den omöjliga situationen att

  • polisingripande inte skett,
  • våldsverkarna inte lagförs och
  • försäkringar inte kan tecknas eller inte täcker den uppkomna skadegörelsen.

Vem ska då svara för de ekonomiska förlusterna, psykiska skador oräknade?

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga ministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att undanröja de ekonomiska skador som kan drabba näringsidkare vid oförutsebar förstörelse av det slag som skedde den 1 maj i år i Stockholm?