Kostnaderna för att slopa den bortre tidsgränsen

Fru talman! Johan Forssell har frågat hur regeringens uträkning ser ut för att beräkna kostnaden för att avskaffa den bortre parentesen. Vidare undrar Johan Forssell vilka uppgifter som vägts in och när denna uträkning gjordes. Johan Forssell undrar även hur regeringens uträkning har påverkats av den information som vi nu kan ta del av i rapporten från Ekonomistyrningsverket.

Ett av regeringens budskap inför valet 2014 var att den bortre tidsgränsen skulle avskaffas - sjuka människor inte ska utförsäkras bara därför att de har varit sjuka en viss tid. Den bortre tidsgränsen har skapat en otrygghet och en ovisshet som rimmar illa med de egenskaper som jag vill att sjukförsäkringen ska kännetecknas av. Detta löfte har därför nu infriats. Sedan den bortre tidsgränsen infördes 2010 har människor utförsäkrats vid ca 110 000 tillfällen. Ca 70 procent av dessa människor har varit kvinnor. Personer har på detta sätt tvingats lämna sjukpenningen både två och tre gånger.

Att borttagandet av den bortre tidsgränsen ökar utgifterna för sjukpenninganslaget har regeringen tydligt klargjort i samband med budgetpropositionen för 2016. Själva tanken är ju att människor ska fortsätta att uppbära sjukpenning i stället för att bli utförsäkrade. I detta sammanhang kan påpekas att regeringens kostnadsbedömning var väl överensstämmande med bedömningen som expertmyndigheten som ansvarar för prognoserna inom sjukförsäkringsområdet gjorde, nämligen Försäkringskassan. Samtidigt kommer kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken att minska, då inga personer längre kommer att påbörja ALI och i stället uppbära aktivitetsstöd.

Ekonomistyrningsverket angav i samband med en artikel i Dagens Industri den 28 januari sin bedömning av reformens effekter avseende skattebortfallet. Jag kommer nu, liksom jag har gjort vid tidigare tillfällen i kammaren, att redogöra för varför uppgifterna i budgetpropositionen inte alls är jämförbara med beräkningarna gjorda av Konjunkturinstitutet och ESV. Det handlar om innehåll, metodik, sikt och vad man redovisar.

Först och främst är myndigheternas bedömning gjord utifrån antaganden om hur arbetskraftsutbudet, sysselsättningen, potentiell bnp och slutligen det offentlig-finansiella saldot påverkas på lång sikt. Det är ett helt annat angreppssätt än den anslagsmässiga redovisning i termer av utgifter som kännetecknar budgetpropositionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men Konjunkturinstitutets bedömning innehöll inte bara avskaffandet av den bortre tidsgränsen utan även den höjda ersättningen av inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning, och, som KI skriver, antagandet "att Försäkringskassan i allt mindre utsträckning prövar rätten till ersättning vid de fasta tidsgränserna i rehabiliteringskedjan".

Ytterligare en egenskap som skiljer de två bedömningarna åt är att Konjunkturinstitutet redovisar långsiktig effekt, vilket ej ska jämföras med den relativt kortsiktiga natur en budgetproposition har - fyra år.

Konjunkturinstitutets bedömning är således helt väsensskild från regeringens bedömning i budgetpropositionen. Detta framgår tydligt av konjunkturläget i juni 2015, då Konjunkturinstitutet redogör för detta. Notera att detta är en jämförelse med Konjunkturinstitutets bedömning - för någon sådan rapport som Johan Forssell hänvisar till från ESV finns inte. ESV har alltså enbart uttalat sig i nämnda artikel i Dagens Industri, aldrig behandlat frågan i någon rapport.

Det är en styrka för Sverige att vi har flera oberoende organ som gör samhällsekonomiska bedömningar. Jag ska som minister varken ha synpunkter eller kommentarer på de bedömningar som ESV har gjort i detta sammanhang, utan kan endast konstatera att de inte är jämförbara med de utgifter som redovisats i budgetpropositionen samt att regeringens bedömningar som sagt överensstämde mycket väl med de som Försäkringskassan senare gjorde.

Jag kan även notera att Moderaterna i sin budgetmotion för 2016 hade samma bedömning som regeringen i frågan om kostnaderna för den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Utgifterna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt sedan 2010, och att bryta den ökande sjukfrånvaron är en av regeringens viktigaste utmaningar. Regeringen har därför lanserat ett omfattande åtgärdsprogram som jag har redogjort för tidigare. Regeringen fortsätter noggrant att följa utgiftsutvecklingen för sjukförsäkringen och kommer senast i den ekonomiska vårpropositionen att redovisa sin fortsatta bedömning. I det fall sjukfrånvaron fortsätter öka avser regeringen att återkomma med ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för det utförliga svaret.

Jag har skrivit den här interpellationen mot bakgrund av att utvecklingen går åt fel håll i sjukförsäkringen. Vi har haft många debatter på detta tema. Vi ser hur problemen växer och hur regeringen tyvärr, menar jag, gör väldigt lite för att vända denna utveckling. Mycket av det som görs riskerar snarare att förvärra problemen.

Jag ska ge en liten bakgrund till detta. Att regeringen har valt att slopa den bortre tidsgränsen har blivit mycket kritiserat av inte minst regeringens egna myndigheter. Jag tänker till exempel på Inspektionen för socialförsäkringen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De har alla varnat för att sjukfrånvaron kommer att öka som en följd av den politik som regeringen genomför.

Det finns flera problem med detta. Ett är naturligtvis den kamerala aspekten. Fler människor som är sjuka innebär att färre kan vara med och arbeta. Det kommer att innebära ökade kostnader för staten. Mest allvarligt är dock den mänskliga effekten, alltså att människor inte kommer att kunna gå till sina arbeten eller studera utan i stället blir sjukfrånvarande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av oss har nog i färskt minne de problem som fanns under den förrförra mandatperioden, före valet 2006. Då skenade dessa problem iväg. Till slut valde man att försöka lösa dem, om man kan säga så, genom att förtidspensionera bort människor.

Regeringen har dock valt att anslå ett antal 100 miljoner kronor för den slopade tidsgränsen.

Det som sedan har hänt är att Ekonomistyrningsverket nyligen har gått ut och varnat, får man ändå säga, i Dagens Industri för att den faktiska kostnaden kommer att bli väldigt mycket högre. Anledningen till det är att när man gör sådana förändringar får det effekter på arbetsutbudet. Färre människor kommer att arbeta, och fler kommer att hamna i sjukfrånvaro. Och det får effekter, kanske inte år ett och kanske inte heller år två. Men långsiktigt kommer kostnaden att bli betydligt högre än vad regeringen har budgeterat. Det handlar, fru talman, inte om några småsummor. Enligt ESV är skattebortfallet, alltså de skatteintäkter som hade kunnat komma in till staten och som vi hade kunnat lägga på välfärdens kärna eller på att förbättra för företagandet för att få fler jobb, 2 miljarder kronor.

Detta är en utveckling som ESV varnade för i sin novemberprognos över statens budget och de offentliga finanserna. Där skriver man: "Andra reformer, som exempelvis att taket i a-kassan höjs, att nedsättningen av arbetsgivaravgifter för unga slopas och att den bortre gränsen i sjukförsäkringen tas bort, väntas däremot ha en negativ effekt på sysselsättningen."

Jag tycker att det är lite märkligt att när denna kritik kommer slår regeringen den ifrån sig. Regeringen säger att man inte ska ha synpunkter på detta. Det är mycket märkligt eftersom detta inte är vilken fråga som helst, utan detta handlar om statens budget och våra gemensamma resurser och hur de ska användas.

ESV är en expertmyndighet, och det är deras uppgift att lämna prognoser, att nagelfara beräkningar och komma med synpunkter så att vi alla kan göra ett bättre arbete. Jag tycker att denna kritik faktiskt förtjänar att tas på lite större allvar än att regeringen bara säger att man inte ska kommentera detta.

Om socialförsäkringsministern anser att ESV har fel skulle jag vilja veta var någonstans i dessa beräkningar som de har fel.

Fru talman! Vi har prövat den andra politiken som handlade om att försämra sjukförsäkringen och ha en bortre parentes, en så kallad stupstock. Vi såg resultatet. Alla dessa utförsäkrade människor fick sina liv sönderslagna, och de blev inte friskare för att de kastades ut ur försäkringen.

Vi kunde också i slutet av den förra regeringsperioden se att sjukskrivningarna ökade igen, trots alla försämringar och nedskärningar av sjukförsäkringen. Vi kunde alltså se att det var ett dubbelt misslyckande, både att folk fortsatte att vara sjuka och behövde sjukskrivas och att livet blev ännu värre för dem som kastades ut ur försäkringen. De blev både sjuka och fattiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kostnaderna för att ta bort stupstocken, eller den bortre parentesen, måste också vägas mot kostnaderna för ett permanent utanförskap för dem som blir utförsäkrade. Det finns nämligen inga tecken som tyder på att de snabbt har kommit i arbete och blivit friskare - snarare tvärtom. De hamnar i en beroendeställning till anhöriga för sin försörjning eller får söka försörjningsstöd. Man kan se att ju fler som får försörjningsstöd, desto längre bort från arbetsmarknaden kommer de. Om man verkligen vill att människor ska arbeta är det viktigt att behålla dem i sjukförsäkringen och även i arbetslöshetsförsäkringen. Den kostnad som detta innebär tycker jag därför inte är så relevant i sammanhanget när man tittar på de enorma kostnader som ett permanent utanförskap innebar för dessa människor när vi hade den bortre parentesen.

Dessa sjuka människor tvingades in i ALI, arbetslivsintroduktion. Myndigheterna visste att många av dessa människor inte klarade av detta. De var helt enkelt för sjuka. Men regelverket var som det var, och människor tvingades att gå dit för att över huvud taget få någon ersättning.

Det är såklart ett mänskligt lidande som vi nu förhoppningsvis slipper med ändrade regler. Men det är också fråga om kostnader. Och i den ändan kan man spara, precis som Annika Strandhäll säger.

Men allting handlar inte om kronor och ören, utan vi måste också tala om de mänskliga värdena och det mänskliga lidandet. Detta är någonting som har slagit hårt inte bara mot de drabbade sjuka människorna utan också mot hela deras familjer, inte minst mot många barn som har drabbats av detta.

Detta är anledning nog att göra något åt problemet. Det finns också bra argument för att hjälpa människor i stället för att kasta ut dem ur försäkringen. Det fungerar bättre. Vi behåller dem i sjukförsäkringen med det självklara målet att de ska bli friska och komma i arbete. Det är syftet med allt. Men varje fall är individuellt, och det ska bedömas av läkare. Det är också en läkare som bedömer om man har rätt att vara sjukskriven eller inte. Det är ingen förändring i dag.

Om man enligt läkaren inte har rätt att vara sjukskriven får man inte heller vara det. Men den här frågan gäller de fall där det är fråga om en längre, svår sjukskrivning. Bland annat finns arbetsrelaterade sjukdomar som definitivt har med arbetsmiljön att göra. Där gör regeringen ett stort arbete för att förbättra arbetsmiljön. Jag tror att brister i arbetsmiljön är den viktigaste förklaringen till ökningen av sjukskrivningar. Där kan mycket göras.

Sedan är det frågan om hur sjukvården fungerar. Där har regeringen satsat för att se till att man så snabbt som möjligt blir frisk och kommer tillbaka.

Vi måste vara medvetna om att alla inte kommer tillbaka, men vi ska hjälpa alla så långt det går. Ingen som är sjuk ska dömas till fattigdom.

Fru talman! Man kan börja med, Johan Forssell, att fundera över det faktum att under de sista fyra åren av er regeringstid ökade sjuktalen med över 50 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Johan Forssell vet likaväl som jag att de utförsäkringar som ni ägnade er åt i hög utsträckning var en lek med statistik. Ni utförsäkrade människor ur sjukförsäkringen.

Apropå att lyssna på expertmyndigheter uttryckte inte minst Arbetsförmedlingen att de människor som utförsäkrades och som kom till Arbetsförmedlingen för att gå på ALI i många fall var för sjuka eller för oroade för sin ekonomi för att kunna ta till sig insatserna. Det gjorde att den tiden blev en karens. Efter lite fifflande med statistiken kom man in igen som ett nytt piggt sjukfall i försäkringen. Det var vad ni ägnade er åt. Det kallar inte jag för att ta itu med problemen.

Den här regeringen har satt upp ett tydligt mål för vart vi ska nå och var sjuktalen ska ligga till 2020. Vi har utformat ett brett åtgärdspaket inom sju olika områden med 25 olika åtgärdspunkter riktade till försäkringskassa, samordningsförbund, hälso- och sjukvård och arbetsgivare. Jag har kommit hit från att precis ha varit i samtal med arbetsmarknadens parter i frågorna.

Att säga att vi inte tar frågan på allvar är att leka med orden. Att vända utvecklingen med de ökande sjuktalen är en av de mest prioriterade frågorna för mig och en av de topprioriterade frågorna för regeringen. Låt mig vara tydlig på den punkten, Johan Forssell, att om det var någon som lekte med statistik var det den borgerliga regeringen. Vi försöker göra skillnad på riktigt i frågorna.

Johan Forssell känner väl till, likaväl som jag gör, att regeringen följer de beräkningstekniska konventionerna i budgeten. I budgeten redovisas, som Johan Forssell vet, en sammantagen bedömning av effekterna av regeringens politik på potentiell bnp och sysselsättning. Våra reformer i budgeten och deras finansiering bedöms samlat leda till en något högre potentiell bnp och en högre potentiell sysselsättning samt en lägre jämviktsarbetslöshet framöver.

Vi är tydliga med att det inte är meningsfullt att göra bedömningar av långsiktiga effekter på sysselsättning och bnp av enskilda reformer utan vi gör det samlat. De bedömningar som regeringen har gjort avseende kostnaderna för borttagande av den bortre tidsgränsen delas också av Försäkringskassan, som är vår expertmyndighet. Det är också en bedömning som delas av Moderaterna själva. Så här skrev ni i er egen budgetmotion:

Moderaterna säger nej till att riva upp den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Detta bedöms stärka de offentliga finanserna med ca 300 miljoner kronor per år.

Fru talman! Det är glädjande att statsrådet läser i Moderaternas budgetmotioner. Det får hon gärna göra oftare. Det finns faktiskt en hel del klokt där att fånga upp, kanske inte minst om hur utvecklingen i sjukförsäkringen ska vändas. Det verkar finnas behov av nya idéer eftersom utvecklingen faktiskt inte går åt rätt håll. Utvecklingen går åt fel håll. Med de prognoser som regeringen själv har lagt fram verkar utvecklingen fortsätta att gå åt fel håll under lång tid framöver.

Man kan ha olika inställning till politik. Min är att man ska försöka lära av historien, och man ska också försöka vara pragmatisk. När det kommer ny information ska man inte slå dövörat till. Om informationen är saklig ska man ta intryck av den och om det är befogat faktiskt försöka förändra sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hillevi Larsson talar mycket om den tidigare utvecklingen. Jag vill bara påpeka en sak, nämligen att Hillevi Larsson satt själv i riksdagen när den förra socialdemokratiska regeringen hanterade området. Vi har i färskt minne hur det gick. Förtidspensioneringar blev svaret. 140 personer varje dag lämnades, gömdes och glömdes i ett långt utanförskap. Jag tycker att Hillevi Larsson ska vara lite mer ödmjuk när hon talar om mänskligt lidande och fundera över hur hon själv har varit med och hanterat frågorna tidigare.

Vi i Moderaterna anslöt oss till regeringens bedömning när vi gjorde vår budget i höstas, men vi sa också att vi är oroliga för att det här kommer att få mer långsiktiga effekter. De effekterna, fru talman, kommer att leta sig in i regeringens budget, antingen i högre utgifter eller i lägre skatteintäkter. Det är lite märkligt att man har det kortsiktiga kamerala förhållningssätt, att man gör en budget på sitt sätt och om någon gör det på något annat sätt eller inte som man själv gör tar man inte hänsyn eller ens kommenterar det.

Visst är det väl så att även socialförsäkringsministern inser att om skatteintäkterna minskar som följd av en reform blir det faktiskt en kostnad för reformen. Om man budgeterar på anslag A, B eller C - kalla det vad man vill - är inte så viktigt i sammanhanget, men det härrör ändå till den reformen.

Att slopa den bortre tidsgränsen är en reform som regeringen genomdriver i strid med expertisen hos sina egna myndigheter. Det går inte att bortse från det. Jag har läst remissvaren från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Inspektionen för socialförsäkringen, som alla varnar för detta. Även TCO höjer varningsflagg, som man uttryckte det, mot att genomföra reformen. ESO hade nyligen ett seminarium där man också uttryckte skepsis. Professor Mårten Palme har gjort tydligt att han anser att det är viktigt att ha en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. Det namnet kanske klingar bekant för många socialdemokrater. Det finns en bred kritik mot vad regeringen just nu gör på området.

Man kan göra olika bedömningar och man kan tycka annorlunda, men om man är i regeringsställning är det väl rimligt att när man skickar ut frågor på remiss att man också tar hänsyn till de svar man får in. Vad är det annars för poäng med att skicka ut frågor på remiss om man ändå inte är beredd att lyssna?

Jag önskar att regeringen hade en lite mer pragmatisk inställning och såg till att lyssna in när det kommer fakta från forskare, myndigheter och experter. Just nu går utvecklingen åt fel håll på området, och den går snabbt åt fel håll.

Fru talman! Jag börjar med att gå långt tillbaka i tiden med den förra socialdemokratiska regeringen. Det finns forskning om det som hände då. Det som forskningen kort sammanfattat kom fram till var att huvudproblemet var att man inte anpassade arbetsplatserna tillräckligt till de sjukskrivnas behov. Antalet sjukskrivna växte egentligen inte; det var samma antal sjukskrivna. Men det blev längre sjukskrivningar på grund av att det viktiga steget med anpassad arbetsplats för att kunna komma tillbaka tyvärr fallerade. Arbetsgivarna gjorde helt enkelt inte det som de skulle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det ställs nu tydliga krav på arbetsgivarna, inte minst i den framlagda arbetsmiljöstrategin som gäller både fysisk och psykisk arbetsmiljö, för det är ju många sjukskrivningar nu som har sin grund i psykiska diagnoser.

Vi tittar noga på de forskningsresultat som kommer och självklart på den politik vi har bedrivit tidigare. Men jag tycker att det också finns anledning för Moderaterna att vara självkritiska med tanke på resultaten under de förra två mandatperioderna.

När det gäller sjukförsäkringen har vi talat om kostnaderna, och jag tror att kostnaderna om man inte hjälper människor blir mycket större än om man hjälper dem. Vi har också talat om det mänskliga lidande som det innebär att bli utförsäkrad.

En sak som jag också skulle vilja lyfta fram är principen att när man är sjuk och inte kan försörja sig ska man få hjälp och ersättning. Orsaken till det är att de människor som får detta har avstått lön under sitt arbetsliv, ibland kanske under 40 års arbetsliv. Ska man då inte få någonting tillbaka? Det rimmar väldigt illa med rättviseprincipen. Det tycker jag är dubbla skäl för att faktiskt få hjälp när man är sjuk och också få hjälp att komma tillbaka till jobb.

Fru talman! Johan Forssell pratar väldigt ofta om dessa remissvar, och i många av dem uttrycktes det att det skulle vara olyckligt om man tog bort den bortre tidsgränsen utan att vidta några åtgärder.

Johan Forssell vet att regeringen har vidtagit en mängd åtgärder för att vända utvecklingen efter det att remissinstanserna lämnade sina svar. Det är åtgärder som har riktats till hälso- och sjukvård, försäkringskassa, arbetsgivare och samordningsförbund, och vi kommer att presentera fler åtgärder för att vända utvecklingen.

Skillnaden, Johan Forssell, mellan er politik och vår politik är att vi försöker vända den här utvecklingen på riktigt, det vill säga stötta människor tillbaka till hälsa och arbete igen, och det gör man inte när människor har ramlat igenom den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, utan det gör man tidigt i ett sjukfall. Där brast ni ordentligt.

Faktum är till och med att under era sista fyra år i regeringsställning lyckades ni inte bara utförsäkra 100 000, utan ni lyckades dessutom sitta och titta på utan att vidta några åtgärder medan sjuktalen steg med 50 procent, Johan Forssell. Ni väntade på att människor skulle bli utförsäkrade.

Apropå att lyssna på utvärderingar och ta del av forskning på området visar de uppföljningar som har gjorts att det var en mycket liten del av de personer som utförsäkrades som kom tillbaka till arbetsmarknaden igen. Jag skulle vilja säga att den åtgärden var ett komplett misslyckande.

Det som regeringen nu försöker göra är att med alla till buds stående medel vända utvecklingen på riktigt där den kan och ska vändas, nämligen genom att bygga ett mer hälsofrämjande arbetsliv där man kan få stöd och hjälp och genom att utforma arbetsplatser som stimulerar till friska och hälsosamma medarbetare och som på ett bra sätt bidrar till att utveckla både företag och samhälle.

Jag tycker att man ska vara lite försiktig med hur man uttrycker sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är vår absoluta ambition att vända den här utvecklingen, Johan Forssell. Vi står i den här kammaren och debatterar gång efter gång borttagandet av den bortre tidsgränsen. Du anför då ofta att regeringen inte vidtar några åtgärder, och vid något tillfälle har jag stått här och läst upp vilka åtgärder regeringen vidtar för att vända utvecklingen. Sedan kommer nästa interpellation och då står vi och diskuterar borttagandet av den bortre tidsgränsen igen.

Jag skulle vilja säga att i de här frågorna är det Johan Forssell och Moderaterna som står för en idélöshet. Men jag skulle verkligen uppskatta en konstruktiv diskussion med Moderaterna om deras förslag för att bidra till att vända utvecklingen, för det kan inte bara vara att kasta ut folk ur sjukförsäkringen. Det är klart att då går kostnaderna ned, men man löser inget problem.

Fru talman! Jag tror att socialförsäkringsministern missförstår mig lite. Jag har aldrig sagt att regeringen inte vidtar åtgärder. Problemet är att ni vidtar fler åtgärder. Det som hela den här interpellationsdebatten handlar om, och flera andra som vi har haft tidigare, är att ni gör saker som kommer att få felaktig effekt. Det är det som är själva grunden till att vi har stått här vid så många tillfällen.

Jag vill också till Hillevi Larsson säga att om man utvärderar vad Alliansen gjorde kanske man också ska nämna att sjukfrånvaron som helhet faktiskt minskade under Alliansens tid vid makten. Det är också något som statsrådet återkommer till. Men hon väljer ut, fru talman, en mindre period av regeringstiden och ser inte helheten. Facit är att sjukfrånvaron minskade under Alliansens tid vid makten. Vi är många som kommer att fortsätta utvärdera hur den här regeringen sköter sig.

Jag är orolig för att regeringen håller på att tappa kontrollen över sjukfrånvaron. Utvecklingen går mycket snabbt åt fel håll. Regeringens egna myndigheter varnar för att genomföra de reformer regeringen lägger fram. Och den kritik som kommer - det har väl den här debatten också visat - viftas bort väldigt lättvindigt. Det som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Inspektionen för socialförsäkringen och nu också ESV tycker är fel. Nej, vi kör vårt race här.

Jag ställer mig frågan: När ska regeringen börja lyssna till sina egna experter och forskare? För det kan väl inte vara så, fru talman, att socialförsäkringsministern är nöjd med utvecklingen hittills under mandatperioden? Vi ser ju faktiskt hur sjukfrånvaron ökar och förväntas öka väldigt snabbt kommande år.

Det är dags att regeringen tänker om.

Fru talman! Tack, Johan Forssell, för debatten!

Johan Forssell säger att det är fel åtgärder. En tydlig målsättning är att sjukfrånvaron över tid bör ligga lågt och stabilt i ett land som Sverige. En åtgärd som jag vet att Moderaterna åtminstone tidigare har tyckt är viktig och bra har regeringen nu genomfört.

Vi stärker Försäkringskassans handläggning vid de tidiga tidsgränserna i rehabiliteringskedjan. Det gör vi på grund av att det är nödvändigt, eftersom prövningarna vid de tidiga tidsgränserna i sjukförsäkringen drastiskt föll under Ulf Kristerssons tid som socialförsäkringsminister, samtidigt som man utförsäkrade 100 000 personer. Man kan tycka att det inte låter så farligt, men för de enskilda individerna innebar det att arbetsförmågan inte prövades efter 90 och 180 dagar, att de ramlade igenom sjukförsäkringen och inte fick tillgång till de åtgärder som behövs för att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden igen. Regeringen har nu vidtagit åtgärder mot detta och förstärkt Försäkringskassans resurser och möjligheter att göra dessa prövningar, och de gör det nu i mycket större utsträckning än vad de gjorde under den borgerliga perioden. Det går alltså åt rätt håll, Johan Forssell.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi håller nu sakta på att implementera vårt åtgärdspaket i dialog med parterna på arbetsmarknaden och i dialog med våra ansvariga myndigheter. Och precis som jag sa i mitt tidigare inlägg handlade den remisskritik som du väljer att kalla det, det observandum som riktades, de facto om ifall regeringen inte skulle vidta några åtgärder. Det har vi gjort.

Vi kommer att vända den här utvecklingen och vidta alla åtgärder som krävs för att göra det.

Överläggningen var härmed avslutad.