Korrekta uppgifter om arbetslösheten

Fru talman! Monica Green har frågat statsministern hur statsministern ska säkra och kontrollera att regeringens uppgifter om arbetslösheten är korrekta. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Målet med regeringens sysselsättningspolitik är att varaktigt få fler i arbete främst genom ett minskat utanförskap. Därför har politiken framför allt inriktats mot att minska såväl sjukfrånvaron som arbetslösheten samt att öka arbetskraftsdeltagandet. En olycklig jämförelse mellan två sysselsättningsserier - där den ena mätte sysselsättningen i åldersgruppen 16-64 år och den andra i åldersgruppen 15-74 år - gjorde att Fredrik Reinfeldt gav felaktiga uppgifter om sysselsättningen. Vi kommer naturligtvis att skärpa kvalitetssäkringen så att sådana misstag inte upprepas i framtiden. Sedan dess har Statistiska centralbyrån publicerat sysselsättningsstatistik för hela året 2009. Helårssiffrorna visar att trots den allvarliga krisen har sysselsättningen ökat med ungefär 70 000 personer mellan 2006 och 2009. Antalet personer i arbete har ökat starkt och sjukskrivningar och antalet förtidspensionärer har minskat. Även om sysselsättningen enligt prognoserna minskar under det första halvåret 2010 förväntas sysselsättningen under denna allvarliga lågkonjunktur inte falla under 2006 års nivå. Regeringens politik har bidragit till att Sverige ser ut att klara krisen bättre än väntat och bättre än många andra länder. Tack vare en ansvarsfull finanspolitik under krisen där arbetslinjen hävdats har Sverige bättre offentliga finanser och minst lika bra sysselsättningsutveckling som de flesta andra länder.

Fru talman! Tänk så fel det kunde bli! Statsministern satt i tv och sade att 100 000 fler har fått arbete och att det gått bra under mandatperioden, trots att det blivit precis tvärtom. Tänk att man kan vara så förblindad av sin så kallade jobbpolitik att man tror på felaktiga siffror från Finansdepartementet. Att det kan bli så galet! Det måste antingen vara en medveten strategi att man ska fixa och tricksa med siffrorna så att folk inte riktigt vet hur läget är, att folk inte vet hur hög arbetslösheten är, eller också är det en omedveten felsägning eller handling, att man alltså är så förblindad av att politiken har fungerat att man inte ser det totala misstaget med de 100 000 färre arbetslösa. Det har faktiskt blivit fler arbetslösa, och fler är i utanförskap. Det är 70 000 fler i utanförskap i dag än 2006 när den borgerliga regeringen tog över - 70 000 fler om man räknar på Moderaternas sätt, såsom man gjorde i valrörelsen. Nu vet jag att Moderaterna vill tricksa även med dessa siffror och försöka komma undan med att det nog inte är riktigt så många och att man nu har andra siffror. Nu vill man räkna på ett annat sätt. Det är tragiskt att det blir fel. Det var positivt och bra att Anders Borg omedelbart gick ut och talade om att det var fel, att han tog på sig misstaget. Det är dock tragiskt att Anders Borg lämnat felaktiga uppgifter och att Fredrik Reinfeldt så blint trodde på siffrorna. Dessutom hakade Göran Hägglund i debatten på när det gällde den felaktiga siffran 100 000. Nu säger Anders Borg att det var en olycklig jämförelse och att man ska skärpa sig i framtiden. Det är bra, men det hjälper inte människorna av kött och blod, människorna där ute i verkligheten, de som nu lider svårt av den borgerliga politiken, den som ni, Anders Borg, kallar för jobbpolitik men som går ut på att de som är arbetslösa ska bli fattiga, för om de blir fattiga hittar de sig ett jobb. Det kallas för incitament. Precis samma princip har ni när det gäller de sjuka. Om människor bara blir tillräckligt fattiga blir de friska. Även det kallar ni för incitament. Den politiken har lett till att de arbetslösa straffas. Ni bekämpar inte arbetslösheten. Ni bekämpar de arbetslösa och straffar dem. Så kan man inte ha det i en bra stat. Vi ska försöka se till att alla kommer med i framtiden. Därför behövs det investeringar för jobb, även gröna jobb, och utbildning, investeringar i flerfamiljshus och i infrastruktur och en bred satsning på både arbetsmarknadsutbildningar och andra typer av utbildningar. Det står vi socialdemokrater för. Det var vi socialdemokrater som såg till att vi hade ordning och reda i ekonomin och ett överskott i budgeten när Anders Borg fick ta över. Det är det som har gjort att Sverige hittills klarat sig relativt bra i denna kris. Nu måste vi se framåt. Man måste lära sig av sina misstag. Människor har lidit svårt av den borgerliga klasspolitiken, och skillnaderna ökar dag för dag på grund av den politik som den borgerliga regeringen bedriver. Det är inte bra.

Fru talman! Jag tänkte ställa några frågor till finansministern, som hävdar att Sverige klarat krisen bättre än andra länder där arbetslinjen har hävdats. Därför måste vi reda ut vad Anders Borg egentligen menar med arbetslinjen. Låt mig försöka exemplifiera med en kvinna i Hofors. Hon heter Monika och håller på att bli blind. Nu tvingas hon ut av Arbetsförmedlingen för att söka jobb. Är det Anders Borgs arbetslinje? Eller handlar det enligt Anders Borg om skatteskillnaden, att om man jobbar betalar man proportionellt mindre i skatt än om man inte jobbar? Om man tar ut föräldraledighet ska man ha en annan skattesats, är det arbetslinjen? Eller menar Anders Borg pensionärerna, att många av dem egentligen ska ut och jobba och att vi därför har den skatteskillnaden? Är det detta som ingår i Anders Borgs och regeringens arbetslinje? Jag får inte riktigt grepp om det hela. Anders Borg talar vitt och brett om arbete och bidrag och har på så vis lagt sig under täcket och sagt att det är regeringens arbetslinje. Arbete går före bidrag, ja, så är det, men när man hamnar i en sådan situation som Monika i Hofors, som håller på att förlora synen helt och ändå är anvisad att gå till Arbetsförmedlingen - ta bussen till Gävle och åk och jobba! - då undrar jag om det är en viktig del i regeringens arbetslinje. Nu ser vi det motsatta hända i 90 procent av landets kommuner, nämligen att antalet människor som är tvungna att söka försörjningsstöd, socialbidrag, ökar. Det är precis motsatsen mot arbetslinjen. En bidragslinje har blivit konsekvensen av den här regeringens politik. Det vore tacknämligt om Anders Borg under debatten om Monica Greens interpellation kan tydliggöra vad som egentligen är regeringens arbetslinje. (ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att interpellationen handlar om korrekta uppgifter om arbetslösheten. Det var inte mycket om försäkringar och så vidare som ingick i den frågan.)

Fru talman! Grunden för Monica Greens fråga är vad vi har för sysselsättningsutveckling. Det här går tillbaka till att den här regeringen har en politik för full sysselsättning. Det är det som är målet för politiken, nämligen att vi ska ha ett samhälle som präglas av sammanhållning, trygghet, välfärd för alla och naturligtvis det självbestämmande och den frihet som kommer av att man kan försörja sig genom eget arbete. Låt oss då titta på statistiken. I februari 2006 var 4 316 000 personer mellan 15 och 74 år sysselsatta. I februari 2010 var 4 451 000 personer mellan 15 och 74 år sysselsatta. Det är alltså en ökning med 134 000. När det gäller sysselsättningen för personer mellan 16 och 64 år var 4 251 000 sysselsatta i februari 2006, och nu i februari 2010 är det 4 326 000. Det är två utfallssiffror. I det fallet är det 75 000 fler. Om vi jämför gruppen 15 till 74 år, den internationellt godkända statistiken, är det en ökning på ungefär 135 000 personer i sysselsättning. Det här är naturligtvis en intressant notering att göra, givet att vi har gått igenom den värsta krisen sedan depressionen. Vi fick i dag ESV:s prognos. De räknar med att vi har ett överskott på nästan 2 procent av bnp under 2013 och att det sedan stiger upp till nästan 3 procent lite längre fram. De räknar utifrån en tillväxtprognos på 2 procent i år och 3 procent de kommande åren. Det är den starkaste återhämtningen, om man bortser från Polen - om jag kommer ihåg till exempel EU-kommissionens tillväxtprognoser. Det skulle betyda att sysselsättningen 2011 till 2013 stiger med 125 000 personer enligt Ekonomistyrningsverket och att arbetslösheten minskar från 9 till 8 till 7 till 6 procent under de kommande åren. Den öppna arbetslösheten med gamla måttet går ned från 6,6 till 5,3 procent. Det här är naturligtvis en bedömning som ESV är ansvarig för och som de får stå för, men det är klart att det vore glädjande för Sverige om vi kunde se en arbetslöshet som går från 9 till 8 till 7 till 6 procent. Det skulle vara ett uttryck för att Sverige är på väg tillbaka till ungefär de arbetslöshetsnivåer vi hade före krisen. Sedan ska vi naturligtvis arbeta vidare mot full sysselsättning. Vi är ju aldrig nöjda. Det socialdemokratiska alternativet är att höja skatten för löntagare, höja a-kassan, återställa sjukförsäkringen och dramatiskt höja beskattningen på företag genom att ta bort nedsatta ungdomsarbetsgivaravgifter och återställa förmögenhetsskatten. Det här väcker ett par frågor. Kommer nu jobben? är den stora frågan. Har ESV rätt? Kommer jobben? Får vi 125 000 i sysselsättning de kommande åren? Det kan vi inte veta. Men vad vi kan vara helt säkra på är att det blir mycket mer osäkert om jobben kommer, om man gör det dyrare att anställa och mindre lönsamt att vara företagare och väsentligt svagare efterfrågan i ekonomin därför att vi höjer skatten för vanliga människor. Nästa fråga är naturligtvis hur mycket arbetslösheten kan minska. Kan vi se 9, 8, 7 eller 6 som prognos de kommande åren? Arbetslösheten kan minska mycket mindre om man höjer skatten för vanliga löntagare och återställer arbetslöshetsförsäkring och de andra bidragssystemen. Då slår flaskhalsarna till i ekonomin tidigare. Vi kan vara osäkra på om prognosen är 9, 8, 7 eller 6, men vi kan vara helt säkra på att om vi lägger om kursen, drar tillbaka arbetslinjen och gör det mindre lönsamt att arbeta kommer arbetslösheten att bita sig fast på en väsentligt hög nivå.

Fru talman! Anders Borg återkommer till att det ska vara lönsamt att arbeta, att det ska vara incitament, att man ska vara fattig om man är arbetslös annars hittar man inget arbete. Det är en cynisk människosyn att inte lita på människor, att tro att människor fuskar bara för att man ska ha en trygghet under tiden man är arbetslös. Det är en cynisk människosyn. Hur är det med sysselsättningsgraden, Anders Borg? Det är alltid den vi har diskuterat tidigare, men nu vill inte Anders Borg diskutera sysselsättningsgraden längre. Antalet människor som kan gå ut i arbete är fler. Det är fler arbetslösa nu. Sysselsättningsgraden har minskat från 65,9 procent till 63,8 procent. Anders Borg sade ingenting i valrörelsen om att han skulle fixa så att sysselsättningsgraden skulle minska. Jag drar mig till minnes att Anders Borg hade helt andra målsättningar när det gäller sysselsättningsgraden. Den borgerliga regeringen - som var i opposition - påstod att de skulle fixa jobben. Man sade att man har en arbetslinje. Det har blivit precis tvärtom. Människor har blivit arbetslösa. Fler och fler skakas nu av arbetslöshetskrisen. Jag var på Arbetsförmedlingen i Skövde i går. På ett år, från februari 2009 till nu, har långtidsarbetslösheten bland unga ökat med 400 procent. Det kallar jag inte arbetslinje, Anders Borg. Vi ska göra det billigare att anställa de arbetslösa ungdomarna när vi får tillbaka regeringsmakten till hösten. Vi ska göra det enklare för småföretag, och vi ska se till att människor får en utbildning och en arbetsmarknadsutbildning. Vi investerar för att människor ska komma tillbaka i arbete. Vi straffar inte de arbetslösa genom att säga att bara de blir fattiga tar de sig nog ett jobb. Det måste faktiskt finnas arbete att söka, Anders Borg. Jag kommer tillbaka till Anders Borgs tricksande igen. Anders Borg påstår att antalet i utanförskap har gått åt rätt håll. Men det har blivit 70 000 personer fler under mandatperioden. Det har riksdagens utredningstjänst räknat ut. Dessutom säger Anders Borg att jobbskatteavdraget har fungerat. Men antalet jobb blir färre, inte fler. Sysselsättningsgraden har minskat med 2 procentenheter, alltså över 100 000 personer under er mandatperiod. Anders Borg säger att Sverige har klarat sig bättre än andra länder. Men arbetslösheten i Sverige har ökat mer än Europagenomsnittet under er mandatperiod. Det är inte trovärdigt, Anders Borg. Vi ska tillbaka till full sysselsättning. Jag vet hur det var. Under 2006, det senaste året vi styrde, tillkom 153 000 nya jobb. Under ert första år vid regeringsmakten tillkom 80 000 nya jobb. Det är också ganska bra, men det är inte tillräckligt bra. Sedan kom tvärniten i de nya jobben. Våren 2008 tillkom endast 8 000 nya jobb, och sedan vet vi hur det gick med varselvågen. Man ska kunna regera ett land även i dåliga tider. Man borde tala om för väljarna i en valrörelse att vallöftena gäller bara om det är vackert väder, bara om det är högkonjunktur, annars kommer man inte att klara landet. Ni borde ha varit ärligare i valrörelsen, Anders Borg.

Fru talman! Skillnaden mellan Anders Borg och socialdemokrater är att Anders Borg gör prognoser, lägger ut teorier, medan vi tittar på vad som händer. Vi tittar nu på vad som har hänt under mandatperioden. Vi kan mäta ett antal olika indikatorer. Anders Borg är nöjd. Han säger att Sverige har klarat sig bäst. Sverige kommer bäst ur krisen. Han kommenterar då inte att det finns 118 000 fler arbetslösa. Det är finanskrisen. Anders Borg har naturligtvis inget ansvar där, säger han själv, eftersom Sverige har klarat sig bäst. Låt oss göra en utvärdering av hur det har gått. Hur gick det med jobben? Låt oss titta på mitt hemlän Gävleborg. Där finns det nästan 5 000 arbetslösa ungdomar - sammanlagt över 18 000. Titta på långtidsarbetslösheten som biter sig fast och bara ökar. Titta på alla ungdomar som sitter i någon typ av åtgärd, som det heter, men som är passiv förvaring! Det finns massvis med sådana här saker vi kan peka på. Titta på bostadsbyggandet, Anders Borg! Det är alldeles för lite. Titta på studenternas ekonomi! De har ingenstans att bo, har tappat mycket när det gäller ekonomi och så vidare. Titta på verkligheten, Anders Borg! Stå inte här och lämna teorier om hur det eventuellt skulle kunna bli i Anders Borgs värld om Socialdemokraterna vinner valet. Låt oss utvärdera Anders Borg och vad han har åstadkommit. Jag är helt överens med massvis med andra människor i det här landet: Det går åt fel håll. Tyvärr - jag hoppas verkligen inte att Anders Borg är nöjd med situationen i landet, för bättre går det minsann att göra.

Fru talman! Jag kan försäkra Raimo Pärssinen att jag inte är nöjd. Jag är djupt oroad för att det finns en sannolikhet för att vi skulle gå tillbaka till den politik som Socialdemokraterna har velat genomföra genom alla år, med höjda skatter, höjda bidrag och Amsåtgärder, i stället för en jobbpolitik som leder till fler människor i sysselsättning. Raimo Pärssinen säger att vi ska utvärdera vad som har hänt, inte prognoserna. Låt oss då igen konstatera att från februari 2006 till februari 2010 har sysselsättningen ökat bland dem som är 16-64 år med ungefär 75 000 personer. Från februari 2006 till februari 2010 är det en ökning bland dem som är 15-74 år - det internationellt vedertagna sättet att mäta sysselsättningen - med 134 000. Det är vad som har hänt. Trots att vi har gått igenom ett depressionsliknande förlopp i världsekonomin, trots att vi haft den värsta krisen sedan 30-talet, har vi alltså haft en ökning av sysselsättningen från början av 2006 till början av 2010. Det är naturligtvis intressant att Ekonomistyrningsverket räknar med att vi har ett överskott på 1 procent 2012, 2 procent 2013 och nästan 3 procent 2014. När andra länder ska höja skatten och skära ned i välfärden står Sverige väl rustat därför att vi har stora överskott i våra offentliga finanser. ESV räknar med att vi har en sysselsättningsökning under de här åren på i storleksordningen 125 000 om arbetslösheten går från 9 till 8 till 7 till 6 procent. Det är naturligtvis väldigt glädjande om en sådan utveckling skulle komma på plats. Full sysselsättning är kärnan i vår politik med vad det innebär av trygghet, välfärd och möjligheter till självbestämmande för människor. Det är grunden för politiken. Varför är jag djupt oroad? Ja, ta fram den socialdemokratiska motionen. Den är väldig tydlig: Försämra jobbavdraget, använd 14 miljarder till att förstärka a-kassan, återställ sjukförsäkringen, bygg ut traditionell Amspolitik, höj skatten för unga, försämra förutsättningarna för företagande. Om man genomför det är det att rulla tillbaka arbetslinjen. Man gör det mer lönsamt att inte arbeta, mindre lönsamt att arbeta och väsentligt dyrare att anställa. Det är kärnan i den socialdemokratiska politiken. Vad skulle det betyda? Ja, låt oss konstatera att det skulle betyda att risken ökar för att jobben inte kommer. Gör man det dyrare att anställa ökar risken för att jobben inte kommer. Det går inte att dra någon annan slutsats. Om man nedmonterar arbetslinjen, höjer a-kassan, tar tillbaka jobbavdraget och vidtar alla de andra åtgärderna ökar risken för flaskhalsar i ekonomin. Då ökar risken för att arbetslösheten inte kan minska från 9 till 8 till 7 till 6 procent utan stannar någonstans på vägen och att vi i stället får inflation och löneökningar. Det är precis det som oroar mig. Det allvarligaste hotet mot full sysselsättning utgör en socialdemokratisk valseger i höstens val. Det skulle innebära att vi började gå tillbaka från arbetslinjen. Och det är arbetslinjen som har gjort att vi har minskat de offentliga utgifterna, ökat skatteintäkterna, fått en arbetslöshet som inte utvecklats så illa som vi befarade och en sysselsättning och arbetade timmar som har utvecklats väsentligt bättre än vad vi trodde. Prognoser tror du inte på, Raimo Pärssinen, utan vi ska utvärdera vad som händer. Från februari 2006 till februari 2010 är det plus 75 000 och plus 134 000 i sysselsättningsökning. Det är naturligtvis inte tillräckligt. Full sysselsättning förutsätter att vi får lägga fast en politik som fortsätter att göra det mer lönsamt att arbeta, som fortsätter att bygga rättvisa genom att bekämpa arbetslösheten, som fortsätter att lägga grunden för välfärd för alla genom starka offentliga finanser och en politik för full sysselsättning.

Fru talman! Man undrar ju om Anders Borg själv tror på det han står och säger just nu. Man undrar ju om alltihop bara är retorik och tricksande med siffror, om Anders Borg nu försöker dra en rövare eftersom han inser att han kommer att förlora regeringsmakten till hösten. Det var den svenska modellen, som Socialdemokraterna byggde upp i det här landet, som gjorde att Sverige både stod starkt i de kriser vi har haft tidigare och har haft så bra sysselsättningsmål. Sysselsättningsgraden är det som vi får räkna, för man får räkna alla människor som kommer ut på arbetsmarknaden, Anders Borg. Även ekonomer som Anders Borg får räkna med det när det kommer ut fler från skolorna och större ungdomskullar än tidigare. Sysselsättningsgraden har minskat under er tid vid regeringsmakten. Det är Socialdemokraterna som har sett till att vi har haft en jobblinje. Ni bedriver en linje med ökade klyftor. Er politik går ut på att det ska trissas fram låglönejobb. Ert eget finanspolitiska råd säger att ni inte är tydliga nog med det. Er politik går ut på passivitet, att man ska vara passiv, fattig och arbetslös. Vår politik går ut på aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Det kallar Anders Borg nu Amstrams, eller hur han uttryckte det. Ja, vi säger att människor ska vara trygga och ha en ekonomisk trygghet när man är arbetslös. Det står vi för. Vi menar att trygga människor vågar. Och vi vet att det är det som har varit framgångsrikt genom tiderna. Det är det som har gjort att vi har hållit ihop klyftorna och sett till att människor får bra löner. Socialbidragen ökar i varenda kommun, Anders Borg. Arbetslösheten ökar. Och arbetslösheten bland välfärdsarbetarna ökar också, eftersom kommunerna nu måste dra ned. 25 000 människor har redan fått lämna i kommunsektorn, och ni räknar med att 60 000 människor får lämna i kommunsektorn. Det ser inte jag som någon jobblinje, Anders Borg.

Fru talman! Full sysselsättning är grunden för såväl frihet som rättvisa och välfärd. Full sysselsättning, att alla som vill och kan arbeta är på arbetsmarknaden och arbetar, är kärnan i den politik regeringen bedriver. Vi ska naturligtvis utvärdera resultaten. Vi går igenom den värsta krisen sedan depressionen, den värsta krisen sedan 30-talet, den värsta kris världsekonomin har upplevt. Det är vad vi nu befinner oss mitt i. Trots det kan man konstatera att när vi nu fick arbetskraftsundersökningen för februari ligger sysselsättningen för dem som är 15-74 år 134 000 högre än i februari 2006, och om vi tar dem som är 16-64 år ligger den 75 000 högre - under den värsta kris vi har upplevt sedan depressionen. ESV:s prognos har väldiga fördelar, för den är pedagogisk: 1, 2 och 3 - det är så vi får det finansiella sparandet från 2012, 2013 och 2014. 1, 2 och 3 procent - så mycket stiger överskottet under de år vi ser framför oss. Arbetslösheten faller med 9, 8, 7 och 6 procent under de år vi har framför oss. Det är relativt bra prognoser, enkla att komma ihåg. Vad belyser de? Jo, de belyser att vi har ordning i svensk ekonomi. De belyser att vi kan räkna med att sysselsättningen fortsätter att stiga efter krisen. Vad är hotet mot det? Hotet mot det är att rulla tillbaka arbetslinjen. Vad är det man föreslår här? Det är en kraftig försämring av jobbskatteavdrag och en kraftig höjning av a-kassan. Det är en del. Det gör det mindre lönsamt att arbeta. Sedan ska man höja arbetsgivaravgifterna med 10 miljarder för unga människor och ta tillbaka en lång rad andra skatter på företagssidan. Det gör det mindre lönsamt att anställa. Kombinationen av de här åtgärderna skulle öka risken för att det dröjer innan jobben kommer. Kombinationen av de här åtgärderna skulle öka risken för att svensk ekonomi kör in i flaskhalsar och att vi landar i en situation där arbetslöshetsnedgången och sysselsättningsökningen bryts av. Den allvarligaste risken för full sysselsättning i Sverige utgörs av en rödgrön regering efter höstens val.