Körkortsregler för de med mindre brister i sitt synfält

Herr talman! Staffan Danielsson har frågat mig om jag mot bakgrund av det material han har presenterat är beredd att till exempel tillsätta en oberoende utredare för att granska de svenska regelverken i denna fråga i ett internationellt perspektiv, i syfte att anpassa de svenska reglerna till internationell praxis eller till exempel regelverken i Norge, som har bland världens lägsta dödlighet i trafiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har höga ambitioner på trafiksäkerhetsområdet och fattade under hösten 2016 beslut om en nystart för nollvisionen. Svenskt trafiksäkerhetsarbete är framgångsrikt, och dödstalen i vägtrafiken har halverats sedan millennieskiftet. Nollvisionen har även väckt intresse internationellt.

De trafikmedicinska kraven på förare utgår från EU:s tredje körkortsdirektiv. Alla som har ett körkort utfärdat inom EU ska uppfylla de minimikrav på det medicinska området som ställs av direktivet. Medlemsstaterna ska införa kraven i nationell lagstiftning, och införandet kan - liksom inom många andra områden - variera mellan medlemsstaterna. I Sverige är Transportstyrelsen den myndighet som i detalj föreskriver de trafikmedicinska kraven.

Transportstyrelsens föreskrifter har tagits fram i samråd med den medicinska expertisen inom ögonsjukdomar och har översatt synfältskraven i EU-direktivet till väl definierade gränsvärden. I och med att gränsvärdena kräver mätning med apparatur som används inom ögonsjukvården blir systemet med gränsvärden transparent för alla medborgare och rättsliga instanser.

Systemet är ett sätt att undvika godtyckliga bedömningar, vilka skulle leda till stor variation och ökad rättsosäkerhet. Det finns också en möjlighet att få en testning i simulator till självkostnadspris. Systemet för detta är fortfarande under utveckling.

Synfältskraven som gäller i Sverige är åldersstandardiserade, vilket innebär att man som patient vid en sådan undersökning jämförs med ett referensmaterial av personer i samma ålder utan ögonsjukdomar. För att räknas som en avvikelse från synfältskraven krävs enligt de svenska reglerna en tydlig och stor avvikelse från det normala för åldersgruppen.

Flera andra EU-länder har införlivat texten från direktivet i nationell lagstiftning utan att ange hur den ska användas. Dessa länder har därmed lämnat åt sjukvårdens praxis att bedöma detta från fall till fall. Det finns även länder som liksom Sverige har tydligt föreskrivna regler. Ländernas dispenspraxis kan dock skilja sig från svensk praxis i sådana ärenden.

De svenska kraven är framtagna utifrån en avvägning av risker från trafiksäkerhetssynpunkt och ur ett tillgänglighets- och rörlighetsperspektiv för den enskilde medborgaren. Min utgångspunkt är att Transportstyrelsens trafikmedicinska expertis kontinuerligt utvärderar de medicinska körkortskraven utifrån en omvärldsanalys som beaktar flertalet faktorer, varav praxis inom EU är en.

Jag avser därmed inte i nuläget att tillsätta en särskild utredare för att granska Transportstyrelsens synfältskrav i ett internationellt perspektiv.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min djupt allvarliga interpellation om de hundra- eller tusentals personer med mindre brister i sina synfält som i Sverige orättmätigt, anser jag, berövas sina körkort.

Jag är naturligtvis djupt besviken på svaret, som enbart återger vad ledande personer på Transportstyrelsen anser sedan flera decennier och som är Sveriges regler.

Jag ger röst åt så många desperata personer som plötsligt berövas sina körkort, trots att de ser bra. De tvingas att göra tester i synmaskiner som Humphrey, med huvudet fixerat, under oerhörd stress och med världens strängaste krav. Det är det enda som avgör om de får behålla körkortet eller inte. De får inte, som väl i alla andra länder, göra utvidgade körprov. Detta har Sverige förbjudit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När nu en körsimulator äntligen tagits fram av VTI i Linköping, som är professionella, har Transportstyrelsen sett till att reglerna är mycket stränga även här. Man får inte förbereda sig inför provet, man får bara försöka en gång och man måste betala 20 000 kronor, vilket gör detta till en klassfråga, fru minister, som ger endast dem med resurser möjlighet att göra provet.

Ändå köar redan 500 personer, tror jag, hos VTI, vilket säger det mesta om mörkertalet av de tusentals som berövats sina körkort. De första simulatorproven visar ändå att runt hälften klarar proven, vilket ju belägger hur många som i decennier har fråntagits sina körkort utan grund.

Chefsläkare Lars Englund på Transportstyrelsen är den som med stort inflytande symboliserar Sveriges unikt stränga och fyrkantiga regler på detta område. Han argumenterar ständigt för att redan mindre brister i synfältet gör att man kör på cyklister och fotgängare vid övergångsställen. Om stora delar av synfältet är borta ska man ju inte ha körkort, och då finns dessa risker. Men vid mindre brister kompenserar de flesta dessa genom att vrida på huvudet när de kör bil.

Sverige har som enda land i världen, tror jag, av förmenta rättviseskäl och för att ögonläkare och körprovare ska slippa svåra avvägningar, det vill säga göra sitt jobb, förbjudit praktiska utvidgade körprov.

Ett enda storskaligt exempel visar hur fel detta är. Norge är vårt västra grannland. I Norge är antalet trafikdödade per miljon människor det kanske lägsta i världen, och lägre än i Sverige. Norge har ingen körsimulator utan låter dem med mindre synfältsbrister göra körprov för erfarna bedömare över hela landet.

Om tusentals personer som i Sverige berövats sina körkort långt innan Anna Johansson blev trafikminister i stället hade bott i Norge eller i andra länder hade de fått behålla sina körkort utan att trafikolyckorna hade ökat.

Jag har varit i kontakt med så många av dessa drabbade och lider med dem. Transportstyrelsen litar på sina fyrkantigt tillyxade, stränga regler och har ingen medkänsla och så inte heller regeringen, tyvärr.

Trafiksäkerhetsprofessorn Kjell Ohlsson och den mycket erfarne ögonläkaren Bo Philipson är starkt kritiska till Transportstyrelsens stränga regler liksom ledande experter i länder som Australien och USA.

Det hedrar S- och MP-gruppen i trafikutskottet att de våren 2014 stödde en liknande motion från mig, och det hedrar Centerpartiet och Sverigedemokraterna att de också gör det. Däremot är det oerhört trist att statsrådet och en utskottsmajoritet i dag åter hänvisar till Transportstyrelsens subjektiva och delvis felaktiga uppgifter om regler i andra länder och om kraven i syntestmaskiner.

I nästa inlägg ska jag visa på hur Transportstyrelsen silar mygg och sväljer kameler. Men min fråga till ministern är: Norge, med världens lägsta trafikdödlighet, har ingen körsimulator och tillåter praktiska körprov, vilket Transportstyrelsen förkastar - gör ministern det också?

Herr talman! Jag har inte för avsikt att bedöma eller betygsätta hur andra länder hanterar detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väldigt svåra frågor. Utgångspunkten måste naturligtvis vara att det ska vara så lite godtycklighet som möjligt i de här besluten och att trafiksäkerheten ska säkerställas så långt som möjligt.

Det pågår ett arbete inom Transportstyrelsen, där bland annat simulatortestverksamheten är ett viktigt område att utveckla vidare. Avsikten är att den simulator som i dag finns på VTI i Linköping så småningom naturligtvis ska prövas och utvärderas. Förhoppningen är att med dagens tekniska utveckling ska denna teknik kunna finnas på fler håll i landet och att man därmed också ska kunna få ned priserna väsentligt. Det här är en fråga som jag vet diskuteras på Transportstyrelsen.

Jag har lite svårt att förstå detta med en oberoende utredning. Det antyder att Transportstyrelsen på något sätt går någon annans ärenden, och jag har lite svårt att se vem denne någon annan i det här fallet skulle vara. Min uppfattning är nog att Transportstyrelsen arbetar utifrån de direktiv och det uppdrag man har från regeringen, det vill säga att upprätthålla regelverk som främjar trafiksäkerhet och att balansera det mot behovet av rörlighet och tillgänglighet för enskilda medborgare.

Det här är en fråga som jag tror kommer att lösa sig med tiden.

Nackdelen med prov ute i verklig trafik är att risken för godtycklighet ökar, eftersom det är svårt att säkerställa att olika personer som testas vid olika tillfällen och på olika platser testas med samma förhållanden. Ljusförhållanden, vad som dyker upp alternativt inte dyker upp framför fordonet, hur vägar är beskaffade och så vidare skiljer sig naturligtvis åt, och det riskerar att leda till en bedömning som inte grundar sig på samma kriterier. Så vill vi inte heller ha det, tror jag att vi ändå kan vara överens om. Men vi kan också vara överens om att det sätt på vilket det fungerar i dag inte är optimalt.

Jag sätter stort hopp till den utveckling av den nya tekniken som nu pågår i samarbete mellan Transportstyrelsen och VTI och att den tekniken ska hjälpa oss att lösa problemet på lite sikt.

Herr talman! Det ministern och Transportstyrelsen egentligen säger är att i Norge vet de inte vad de håller på med, att deras körprov är godtyckliga och att de riskerar människors liv. Norge har lägre trafikdödlighet än Sverige.

Varför ska inte ögonläkare och erfarna körkortsprövare få göra sitt jobb? I stället testas det i Sverige i en syntestmaskin under oerhörd stress. Sedan har vi simulatorn som ett steg åt rätt håll, men det räcker inte.

Sverige sätter alltså upp stränga krav på test som de med mindre synfältsbrister måste klara med huvudet fixerat i en synmaskin. Klarar man inte stressen och de stränga kraven får man inte körkortet tillbaka, punkt slut.

De som fråntas sina körkort är de som läkare tvingas anmäla till Transportstyrelsen vid minsta brist i synfältet. Då anses man trafikfarlig. Körkortet ska tas direkt, och man får inte köra bil.

Mångdubbelt fler i trafiken med samma synfältsbrister eller större går inte till läkare och märker inte att de har mindre brister. Det kan vara äldre, 80-95 år. Synen påverkas och blir sämre ju äldre man blir, även synfältet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förare med synfältsbrister som har EU- och internationella körkort, som har testats, kör i Sverige i tio- och hundratusentals. Vore de mindre brister i synfältet, som gör att Transportstyrelsen omgående berövar tusentals personer sina körkort, så allvarliga som Transportstyrelsen hävdar måste ju Transportstyrelsen bedriva en omfattande uppsökande verksamhet för att få fast alla de mångdubbelt fler på svenska vägar som kör med samma eller större synfältsbrister. Men se, det gör Transportstyrelsen inte alls, märkligt nog. Tvärtom motsätter sig Transportstyrelsen att allmänna syntester över huvud taget görs under människors körkortsinnehav.

Chefsläkare Englund har i stället deklarerat en stor tilltro till människors egna omdömen: De slutar säkert att köra bil när synen och synfälten blir sämre utan kontroll. Detta är oerhört märkligt. Personer med mindre synfältsbrister får inte visa sin körduglighet i praktiska körprov där man får vrida på huvudet. Kraven är stenhårda. Samtidigt får mångdubbelt fler personer med samma eller större synfältsbrister obehindrat köra vidare på våra vägar utan att Transportstyrelsen lyfter ett finger för att kontrollera deras syn.

Transportstyrelsen måste begå allvarliga tjänstefel när man bara kontrollerar det fåtal som anmäls till Transportstyrelsen men inte gör något alls åt de mångdubbelt fler som utan åtgärd kör vidare på våra vägar. Om inte regeringen granskar denna märkliga uraktlåtenhet från Transportstyrelsen faller ansvaret tungt också på regeringen. Detta är något som Justitieombudsmannen och kanske KU borde granska.

Min bedömning är att Transportstyrelsen nog gör rätt som inte regelbundet vartannat eller vart femte år kontrollerar syn och synfält på körkortsinnehavare. Exemplet från Norge visar att man har världens kanske lägsta trafikdödlighet.

Då framstår den rigida strängheten för dem som läkare tvingas rapportera till Transportstyrelsen som fullständigt oförklarlig. Om de som kör vidare med mindre brister i sitt synfält inte är trafikfarliga, hur kan då de som klarar ett praktiskt körprov vara det?

Trafikutskottet säger i sitt kommande betänkande att man förutsätter att Sveriges regler inte är strängare än andra länders och att Transportstyrelsen ska mildra dem om så är fallet. Trafikministern antyder något liknande.

Men både utskottet och ministern sätter bocken till trädgårdsmästare då det är Transportstyrelsen, som är väldigt sträng, som ska utvärdera sina egna regelverk. Denna analys kräver rättvisa för de människor som drabbas och att en oberoende utredare tillsätts.

Herr talman! Jag skulle kunna göra flera invändningar mot Staffan Danielssons sätt att argumentera och att hävda saker med viss tvärsäkerhet - saker som jag nog vågar påstå att Staffan Danielsson faktiskt inte kan belägga.

Men jag avstår från det och konstaterar i stället att detta, precis som Staffan Danielsson redogör för, är ett problem. Det är också något som Transportstyrelsen har uppmärksammat, och man har ett aktivt arbete för att utveckla denna typ av tester.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det givetvis viktigt att den som har körkort i Sverige har tillräckligt god syn och inte minst tillräckligt brett synfält för att kunna upptäcka saker omkring bilen - detta för att säkerställa att vi har en god trafiksäkerhet.

Norge är inte ensamt om att ha god trafiksäkerhet. Sverige utmärker sig i internationella jämförelser, och vi ligger i den absoluta toppen tack vare att vi har strängare regler på ett antal områden. Det gäller bältesanvändning, hur barn ska färdas i bil, alkohollagstiftning och bilkörning, hastighetsgränser och så vidare. Vi har höga ambitioner och sätter till skillnad från många andra länder trafiksäkerheten högt. Vårt mål är att noll människor ska skadas allvarligt eller dödas i trafiken. Det medför såklart att vi har strängare regler på en del områden.

Jag vågar inte hävda att vi inte riskerar att få en ökad trafikosäkerhet med mindre stränga krav på synfält. Jag tror inte att Staffan Danielsson heller vågar påstå det om jag står på mig. Men jag avstår som sagt från det.

Som jag sa i mitt inledningsanförande tror jag på den tekniska utveckling som nu sker med den simulator som redan finns i Linköping och som prövas med goda resultat. Jag hoppas att den ska kunna spridas till fler ställen i landet och att det därmed ska bli en betydligt lägre kostnad för att låta sig testas.

Drygt hälften av dem som betalar de ganska dryga pengarna för att bli testade i simulatorn får inte behålla sitt körkort. Man kan på goda grunder anta att de som betalar dessa pengar för att bli testade själva uppfattar att de ser ganska bra, för annars hade de inte tagit detta extra steg.

Det går nog inte heller att dra slutsatsen att det är nästan hälften som blir felaktigt fråntagna körkortet av alla dem som inte blir testade i simulator.

Vi kan vrida och vända på detta, men till syvende och sist är det en avvägning mellan höga trafiksäkerhetskrav och den enskildes möjlighet till tillgänglighet och självbestämmande.

Herr talman! Jag talar inte om alla, utan jag talar om dem som har mindre brister och som klarar praktiska körprov, som i Norge och alla andra länder.

Utskottet säger i sitt kommande betänkande att Sverige inte ska ha strängare regler vad gäller synfält, och är de strängare ska Transportstyrelsen anpassa dem. Jag hoppas att ministern tycker detsamma.

Ministern svarade inte på min fråga. Transportstyrelsen är jättesträng mot dem som rapporteras medan man inte gör något mot dem som inte rapporteras men som har samma eller större brister, är äldre och kör bil. Om det är så farligt är det tjänstefel att inte granska alla som kör bil och alla som kommer med internationella körkort eller EU-körkort, som ju har genomgått mycket lättare syntester. Det är mycket märkligt.

Jag har engagerat mig i frågan och skrivit 15 blogginlägg. Där finns material som visar att Sverige är unikt stränga, vilket Transportstyrelsen menar att Sverige inte alls är. Där visas också att det görs körprov i alla andra länder, vilket Transportstyrelsen nu äntligen medger efter att i alla år ha sagt till regering och riksdag att vi har samma regler. Det stämmer alltså inte.

Den som vill titta på argumentationen hänvisar jag till mina 15 blogginlägg. Om ni googlar mitt namn, Staffan Danielsson, hittar ni dit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vädja till trafikministern, som har innehaft sitt ämbete i ett par år och inte varit med under tidigare år med alliansregeringar och andra regeringar, och till Transportstyrelsens nya generaldirektör Annika Sjöberg att låta oberoende krafter som inte är så låsta, låt vara inom regeringen och Transportstyrelsen, granska Sveriges regler i förhållande till praxis i andra länder.

Herr talman! Sveriges regelverk förhåller sig som sagt till EU:s tredje körkortsdirektiv. Transportstyrelsen ansvarar för hur det praktiskt ska genomföras och vilka exakta krav som ska ställas.

Jag tror inte att det är meningsfullt att göra en jämförelse med andra länder. Vi har rådighet att själva bestämma över vilka krav vi ställer så länge de inte kolliderar med EU-regelverket.

Det finns dock stora behov av att utveckla testverksamheten för att säkerställa en rättvis bedömning. Här sätter jag stort hopp till den tekniska utvecklingen.

Det kommer säkert att fortsätta att diskuteras huruvida syntester med visst intervall för att säkerställa fortsatt god syn hos den breda allmänheten är nödvändig eller inte. Jag utgår från att denna diskussion kommer att finnas kvar.

Ju längre man kommer i att minska trafikdödlighet, desto svårare blir det att ta nästa steg. Vi har vidtagit ganska många åtgärder på trafiksäkerhetsområdet som andra länder inte har vidtagit, och vi har nått goda resultat. Det innebär dock att varje nytt steg vi tar för att närma oss noll kräver lite högre ambitionsnivå än vad andra länder har. Detta ska vi vara stolta över, men samtidigt ska vi självklart säkerställa en rättvis och rättssäker bedömning av medicinska skäl för att få ha körkort eller inte.

Överläggningen var härmed avslutad.