Konsekvenserna för svensk landgränsöverskridande infrastruktur om vägkorridor Ring 5 i Danmark stoppas

Fru talman! Anders Åkesson har frågat mig hur jag ser på konsekvenserna för svensk landgränsöverskridande infrastruktur om vägkorridor Ring 5 i Danmark skrotas. Han har frågat om jag anser att det finns skäl att ge Sverigeförhandlingen ett utvecklat uppdrag att förhandla om flera alternativ till en ny fast förbindelse mellan Sverige och Danmark för att finna den bästa möjliga lösningen, om jag avser att inleda samtal med Danmark för att hantera frågan om en ny förbindelse i syfte att finna möjliga lösningar för de återstående alternativen och om jag anser att en framtida förbindelse med Danmark i första hand ska tillgodose behovet av järnvägskapacitet eller vägkapacitet.

Frågorna ställs mot bakgrund av att folketinget i Danmark i december 2015 hade en första behandling och debatt om ett förslag om att upphäva vägkorridoren Ring 5.

Som jag svarade i en interpellationsdebatt för drygt ett år sedan har den befintliga Öresundsförbindelsen kapacitetsproblem, vilket gör den sårbar för händelser som dåligt väder, fel på järnvägen och olyckor. Samtidigt är en ny förbindelse förknippad med betydande kostnader och förutsätter ett stort engagemang från dansk sida.

Av direktiven till Sverigeförhandlingen framgår också att järnvägens tillgänglighet och kapacitet på sikt kan behöva stärkas mot kontinenten genom ytterligare en fast förbindelse över Öresund. Det framgår också att förutsättningarna för en sådan investering dock behöver utredas vidare och att Danmarks engagemang i frågan är avgörande, oavsett kommande bedömningar. Sverigeförhandlingen har därför i uppdrag att ta initiativ till och föra samtal med företrädare för Danmark om ytterligare en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark och att lämna ett förslag till process för fortsatt hantering av frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverigeförhandlingen har nyligen lämnat sitt andra delbetänkande. I det ges en lägesrapport för Sverigeförhandlingens arbete med en ny fast förbindelse över Öresund. Där framgår att Sverigeförhandlingen hittills har bedrivit ett utredningsarbete ensidigt på svensk sida, för att få ett bra beslutsunderlag avseende såväl befintlig infrastrukturs nyttjande som kapacitet och om hur länge kapaciteten kan räcka utifrån prognosbedömningar.

Sverigeförhandlingens plan är att under 2016 fortsätta arbetet med att uppdatera uppgifter om bland annat anläggningskostnader, samhällsekonomiska effekter, miljömässiga förutsättningar och tänkbara finansieringssätt för förbindelse över Öresund. Sverigeförhandlingen avser att återkomma med resultat av utredningsuppdragen under 2016.

Sverigeförhandlingens delbetänkande är nu ute på bred remiss till den sista mars, samtidigt som vi analyserar det inom Regeringskansliet.

Trafikverkets så kallade inriktningsunderlag för infrastrukturplaneringen inför planperioden 2018-2029, som överlämnades till regeringen den 30 november förra året, är också ute på remiss.

Detta kommer att utgöra underlag för en proposition i höst med förslag till inriktning för infrastrukturplaneringen och ekonomiska ramar för planperioden. När riksdagen har slagit fast en inriktning följer åtgärdsplanering i syfte att ta fram en trafikslagsövergripande nationell plan samt länsplaner för transportinfrastrukturen. Fastställelse av planerna beräknas till våren 2018. Regeringen tar ställning till frågan om konkreta åtgärder i den kommande åtgärdsplaneringen.

Mot bakgrund av det jag nu redovisat blir mina svar på Anders Åkessons frågor att jag utifrån Sverigeförhandlingens redovisning uppfattar det som att Sverigeförhandlingen redan har, och ser det som en del av sitt uppdrag, att studera olika alternativ i fråga om en ny fast förbindelse mellan Sverige och Danmark. I det arbetet ingår bland annat att belysa konsekvenserna för Sverige om planerna på Ring 5 läggs ned och att studera om en framtida förbindelse med Danmark i första hand ska tillgodose behovet av järnvägskapacitet eller vägkapacitet. Med utgångspunkt i vad som kommer fram i det arbetet finns en bättre grund för fortsatta samtal mellan Sverige och Danmark.

Jag har nyligen tagit initiativ till ett samarbete med de nordiska grannländerna om gränsöverskridande infrastruktur och transporter. Vid mitt besök i Köpenhamn för ett par veckor sedan, då jag träffade min danske kollega, kom vi också överens om att samarbeta om fortsatta åtgärder för att stärka Öresundsregionens utveckling och integration.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Johansson för svaret.

Bakgrunden till min interpellation är att gränsöverskridande persontransporter ned mot kontinenten över Danmark är något av ett fundamenta i svensk infrastrukturplanering och har varit det under mycket lång tid. Planerna för vad vi ska göra den dagen Öresundsbrons fulla kapacitet har tagits i anspråk har också byggt på just det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en tanke om någon form av fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. Den har i sin tur byggt på Ring 5, den västra förbindelsen förbi Köpenhamn ned mot kontinenten. Detta har vår svenska nationella planering byggt på. Ett av uppdragen till Sverigeförhandlingen är, precis som statsrådet säger, att kika på förutsättningen att bygga på detta.

Tiden då Öresundsbrons fulla kapacitet är tagen i bruk är snart här, kanske i synnerhet som vi kan förvänta oss ett ökat tryck när den dansk-tyska förbindelsen över Fehmarn bält är byggd. Man talar om ökad transitförbindelse, gods, på sträckan från Oslo längs med svensk västkust och ned över Danmark mot kontinenten.

Då kommer det att fordras en ny fast förbindelse över Öresund, och precis som statsrådet säger är detta ett danskt-svenskt projekt som förutsätter högt engagemang i båda länderna.

Det var mot bakgrund av det jag interpellerade när det blev känt att den danska riksdagen, folketinget, helt uppenbart kan vara i färd med att ta bort en del av förutsättningarna för Ring 5 och därmed en fast förbindelse över det danska fastlandet ned mot Tyskland.

För den som går in och tittar på uppdraget eller utredningsdirektivet till Sverigeförhandlingen, fru talman, blir det uppenbart att det förutsätter en Helsingör-Helsingborg-förbindelse. Förhandlarna skriver själva i ett pm från september i fjol om Öresundsförbindelsen att uppdraget är att "redovisa de ekonomiska förutsättningarna för en ny förbindelse HH (för väg och järnväg), inklusive alternativa finansieringsmöjligheter". Lite längre in i materialet skriver de att "med utgångspunkt i tidigare inriktning på svensk och dansk regeringsnivå, Region Skånes politiska inriktning samt hittills framtaget utredningsmaterial förefaller Helsingborg-Helsingör vara den geografiska utgångspunkten för fortsatta studier av en ny fast förbindelse mellan länderna".

Därför, fru talman, tackar jag än en gång statsrådet för svaret. Det bekräftar ju min fråga. Men på vilket sätt, vill jag upprepa, har man kommunicerat med Sverigeförhandlingen om den nya situationen i Danmark så att inte Sverigeförhandlingen utreder från en förutsättning som möjligen inte finns? Det är ju det som är det intressanta.

Fru talman! Sverigeförhandlingen håller sig naturligtvis à jour med vad som händer på olika områden som berör dess uppdrag. Det här har inte varit föremål för någon särskild diskussion mellan regeringen och förhandlingen, men jag förutsätter att Sverigeförhandlingen håller sig uppdaterad.

Jag vill dock påminna om att det som har skett i folketinget i Danmark ingalunda är något upphävande av Ring 5, utan vad det handlar om är att tre mindre partier har upptryckt en sådan önskan. Det gäller dock inte de tre stora partierna. Det gäller inte heller den nuvarande transportministern i Danmark, Hans Christian Schmidt, så det finns inget överhängande hot om att det här vägreservatet ska upphävas - i alla fall inte inom den närmaste tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är dessutom övertygad om att det finns behov av att förstärka de politiska kontakterna mellan den svenska och den danska regeringen men också mellan den svenska och den finska regeringen och den svenska och den norska regeringen om den gränsöverskridande arbetspendlingen och godstrafiken.

Jag har som jag nämnde i mitt svar tagit initiativ till ett gemensamt ministermöte - inte för att synkronisera eller lägga ihop våra respektive planer men för att hålla varandra informerade och identifiera gemensamma utmaningar som kan behöva gemensamma planprocesser.

Jag har som sagt också tagit initiativ till en bilateral kontakt med den danska ministern om hur vi kan stärka utvecklingen av Öresundsregionen bortom det som just nu är aktuellt för Öresundsbron, det vill säga att vi tillfälligt har tvingats minska framkomligheten.

Detta har också visat på behovet av att ha en strategi för hur vi går vidare. Vi har nått väldigt långt i integreringen av den svenska och den danska sidan av Öresund, men vi är övertygade om att det finns ytterligare saker vi kan göra. Det kan handla om infrastruktur för transporter, men det kan också handla om regelverk, skatteregler, biljettsystem och annat. Jag har tagit initiativ till att träffa den danske ministern och fortsätta diskutera de gemensamma behov och utmaningar som vi står inför. Jag har hittills haft väldigt konstruktiva och bra samtal med ministern och hoppas att det kommer att fortsätta.

Däremot kan vi i den svenska regeringen självklart inte i någon större utsträckning påverka hur den danska regeringen eller den danska riksdagen, folketinget, väljer att hantera sin transportplanering. Vi kan möjligen ha synpunkter. Men jag hade inte uppskattat att den danske ministern talade om för oss i Sverige vilka vägreservat vi ska ha kvar, och jag förutsätter att det danska folketinget vill råda i den typen av frågor. Därför har vi egentligen ingen möjlighet att påverka detta. Vi har däremot ett stort intresse av att diskutera gemensamma frågor på det här området.

Fru talman! Ministern tog själv upp integrationsfrågan i Öresundsregionen. Det är klart att den just nu är extremt hårt påverkad av de id-krav som Sveriges ensidigt infört. Det är en annan fråga, men det är klart att det stör relationen Sverige-Danmark. Det är ju en nordisk gränsunion som varat i decennier som hux flux rivs upp, och det vet vi skapar problem för transportslagen, både färjetrafik och fasta förbindelser.

Men för att återgå till Ring 5 och internationell trafikplanering, kan man säga, för det är vad det handlar om: Att bygga broar är som att dansa tango - det krävs minst två, och det är bra om man dansar i samma takt och i samma riktning. Det är klart att det underlättar om den svenska planeringen för internationell transportinfrastruktur kan förutse och ha en god dialog med och inblick i våra grannländers motsvarande planering. Annars blir planeringen omöjlig och näst intill meningslös.

Vi vet båda att Sverigeförhandlingen är ett väldigt stort infrastrukturprojekt som vi förväntar oss finns med i eller kopplas till den infrastrukturproposition som regeringen förväntas lägga fram under hösten. Då är det såklart bra om den siktar någorlunda rätt och är i samsyn med ministerns danska kollega på den del av den gemensamma kusten eller Öresundsregionen där en förbindelse är möjlig att upprätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har inte riktigt samma bild av betydelsen av det danska initiativet. Jag kan konstatera att det danska folketinget i likhet med den svenska riksdagen är engagerat i frågan och håller på med infrastrukturplanering. Det diskuteras att ta bort något som varit ett fundament i de internationella förbindelserna under mycket lång tid: Ring 5 väster om Danmark.

Därför måste jag upprepa frågan. Tittar regeringen och Sverigeförhandlingen på några alternativa lösningar i händelse av att det som ministern framställer som en liten politisk kraft kanske trots allt blir större och framgångsrikt? Vad gör den svenska regeringen i ett sådant läge? Vårt höghastighetståg måste ju landa någonstans. Det är inte tänkt att det ska stanna i Öresundsregionen.

Fru talman! Det ligger som sagt i uppdraget till Sverigeförhandlingen att titta på olika alternativ, och förhandlarna konstaterar själva att de behöver utreda både hur kapaciteten ser ut i befintlig förbindelse, när det kan tänkas finnas behov av ytterligare förbindelse samt var och på vilket sätt det i så fall kan genomföras.

Man ska inte sticka under stol med att intresset från dansk sida för att stå för den anslutande infrastrukturen vid en Helsingborg-Helsingör-förbindelse har varit ganska ljumt. Delvis beror det självklart på den miljö i vilken en sådan järnväg skulle gå genom Danmark. Det är också ett av skälen till att jag har tagit initiativ till samtal med både den förutvarande och den nuvarande transportministern i Danmark. Jag ser behovet och nödvändigheten av att så gott det går ha politisk samsyn på gemensamma projekt och utmaningar.

Fehmarn Bält-förbindelsen kommer självklart att utgöra en oerhört viktig länk mot Kontinentaleuropa också ur svenskt perspektiv. Förutsättningen för att vi ska kunna använda den för att få bättre fungerande både godstransporter på järnväg och persontransporter ned mot Kontinentaleuropa är att vi får en förbindelse genom Danmark som fungerar.

Det här är verkligen en högaktuell fråga som jag har för avsikt att fortsätta att resonera om med våra danska vänner. Men jag tror att man ska ha viss respekt för att det brinnande intresse som Sverige möjligen har för att komma till när Fehmarn Bält-förbindelsen är byggd kanske inte riktigt delas av Danmark. De har fullt upp, kan man nog säga, med att få förbindelsen på plats.

Det innebär inte att vi inte ska fortsätta att föra resonemang. Jag uppfattar att det finns en konstruktiv anda för att diskutera gemensamma satsningar både med Danmark och med våra andra nordiska grannländer. Det blir alltmer tydligt att vi är en integrerad region. Vi kommer att behöva stärka våra regionala samband i de delar där vi har gränsöverskridande trafik och omfattande pendling samt inte minst godstransporter. Det kommer att vara ett fokusområde för regeringen framgent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack än en gång för svaret och samtalet, statsrådet! Sverige är ett av de mest exportberoende länderna i världen. Det förutsätter att vi kan exportera, landvägen eller sjövägen, de kullager, Volvobilar, skogsprodukter och annat som vi tillverkar. I det fallet kommer Fehmarn Bält att vara en nyckelinvestering som vi inte har rådighet över, utan det har danskar och tyskar.

Samtidigt har danskarna säkert förutspått rätt mycket trafik över Fehmarn Bält-förbindelsen, vilket i sin tur ger trafikavgifter och i stor utsträckning bygger på en samplanering, Skandinavien-Danmark-kontinenten. Det kan inte vara helt omöjligt att föra dialog med dem. De är säkert inte beredda att göra en dålig affär.

Om jag tolkar statsrådet så att uppdraget till Sverigeförhandlingen och den svenska infrastrukturplaneringen är att titta på flera trafikalternativ över Öresund blir jag lugn, men jag vill gärna få det bekräftat.

Jag vill också fråga om det finns motsvarande insikt på den danska sidan. Vi känner båda till att det sedan länge har varit småljummet på den danska sidan vad gäller en västlig förbindelse förbi Köpenhamn. Finns motsvarande insikt om Skandinavien-Danmark-Tyskland, om Fehmarn Bält och möjligheten att tjäna pengar på den förbindelsen? Det underlättar säkert dialogen i så fall.

Om jag tolkar statsrådet rätt och det tydligt framgår för Sverigeförhandlingen och andra infrastrukturplanerare att titta på flera alternativ så är jag lugnad.

Fru talman! Om det är tydligt uttryckt kan man möjligen fundera på, men självklart ingår det i uppdraget att se på vilket sätt vi kan stärka kapaciteten i Öresundsregionen. I det ingår som en naturlig del att om man ser att man av olika skäl inte kan komma fram en väg måste man givetvis utreda andra möjligheter.

Jag vidhåller att ett danskt intresse och en aktiv medverkan i en sådan diskussion är helt nödvändig för att vi ska kunna ta steg framåt. Jag hoppas därför att vi får konstruktiva samtal på ministernivå mellan Sverige och Danmark, men också mellan myndigheter, för att säkerställa att vi har en planering som går hand i hand och för att stärka det skandinaviska samarbetet och sambandet mellan Norden och Kontinentaleuropa. Det är definitivt i linje med regeringens ambitioner på området.

Överläggningen var härmed avslutad.