Konsekvenser av neddragningar på studieförbunden

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Kalle Olsson har frågat mig hur jag så här långt bedömer konsekvenserna av studieförbundens neddragningar och om jag avser att vidta några åtgärder mot bakgrund av detta.

Folkbildningen, både studieförbunden och folkhögskolorna, är viktig för såväl samhälle som individ. Regeringen värnar folkbildningen.

Varje budget handlar om prioriteringar, och förslaget om en justering av statsbidraget föregicks av noggranna avvägningar inom Regeringskansliet. Nivån på statsbidraget till studieförbunden har från och med 2024 justerats till förmån för åtgärder inom folkhögskolan och andra områden, till exempel inom utbildning för vuxna.

Genom regeringens budgetproposition för 2024 förstärktes statsbidraget till folkhögskolorna med 100 miljoner kronor 2024, en nivå som beräknas bestå permanent. I budgetpropositionen för 2025 har regeringen också föreslagit en förstärkning av det särskilda utbildningsstödet med 25 miljoner kronor.

Jag vill framhålla att för 2025 föreslår regeringen att cirka 1,6 miljarder kronor fördelas i statsbidrag till studieförbund och cirka 2,4 miljarder kronor till folkhögskolor. Sammanlagt rör det sig om cirka 4 miljarder kronor till folkbildningens verksamheter. Det är ett fortsatt omfattande statligt stöd till studieförbund och folkhögskolor runt om i landet. Det är också viktigt att påpeka vikten av det delade finansieringsansvaret för folkbildningen. Detta innebär att staten, regionerna, kommunerna, huvudmännen och enskilda har ett gemensamt ansvar för att finansiera folkbildningens verksamheter.

Regeringen följer folkbildningens utveckling noga genom de återrapporter Folkbildningsrådet lämnar till regeringen. I sammanhanget vill jag också nämna Folkbildningsutredningens betänkande Bildning, utbildning och delaktighet - folkbildningspolitik i en ny tid (SOU 2024:42).

På senare år har flera exempel på fusk och fel inom folkbildningen avslöjats. Det är därför viktigt att arbeta vidare med Folkbildningsutredningens förslag, som syftar till att säkerställa en mer ändamålsenlig styrning, uppföljning och kontroll av statsbidraget till folkbildningen. Betänkandet har remitterats, och jag ser fram emot att ta del av remissinstansernas yttranden inför den fortsatta beredningen av utredningens förslag.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Pehrson för svaret, även om det kanske inte var mycket till svar på min fråga. Det kan vi återkomma till.

Vi är snart ett år in i regeringens fleråriga neddragningar på studieförbunden. Över en treårsperiod drar man bort en halv miljard av den statliga finansieringen till studieförbunden. Jag noterar att statsrådet i sitt svar använder ordet "justering" när han beskriver neddragningarna - som om vi talar om en liten förändring på marginalen. Hade det varit fråga om en justering hade vi nog inte behövt den här debatten.

Det här handlar om att regeringen kapar bort en tredjedel av de statliga stöden till studieförbunden. Det går naturligtvis inte att fullt ut överblicka konsekvenserna än, särskilt inte de långsiktiga. Men det är en brutal förändring. Vi ser väldigt oroväckande tendenser vad gäller vart vi är på väg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jämtland, min valkrets där jag tar min utgångspunkt, är en av de regioner i landet där procentuellt flest medborgare deltar i studiecirklar. Jämtland är också ett utpräglat glesbygdslän. En av de stora farhågorna när regeringen gick fram med de här försämringarna var att mindre orter på landsbygd och i glesbygd skulle bli de stora förlorarna. Vi vet att medborgare i glesbygdskommuner i väsentligt större utsträckning deltar i studieförbundens verksamhet.

Fram till det att de här nedskärningarna inleddes fanns studieförbunden i alla landets kommuner, i stort sett. Det är i sig helt unikt. Det är väl bara Svenska kyrkan bland civilsamhällets aktörer som kan mäta sig med den närvaron.

Jag har talat med representanter för studieförbunden hemmavid, och det är en mycket dyster bild som förmedlas. Det är lokaler som sägs upp. Det är personal som sägs upp. På ett av studieförbunden är de nu två anställda kvar.

Fru talman! Det säger sig självt att när personal och lokaler försvinner blir det väldigt svårt att hålla igång verksamheten - särskilt när vi talar om ett län som Jämtland, som utgör 12 procent av Sveriges yta. Det är samma sak i Västerbottens och Norrbottens inland. För att kunna bedriva meningsfull verksamhet måste du ha en rimlig geografisk närvaro. Det funkar inte att be någon åka 10, 15 eller 20 mil för att delta i en studiecirkel.

Utvecklingen är inte oväntad. Det som händer är exakt det som man tidigt varnade för: Mindre orter på landsbygd och glesbygd blir de stora förlorarna när regeringen ger sig på studieförbunden.

Jag märker att Johan Pehrson vill blanda in folkhögskolorna i resonemanget. Gör inte det! Det finns ingen folkhögskola i Svenstavik, Strömsund eller Malå. Däremot finns studieförbunden på plats - eller fanns, i alla fall. För vad händer i bygderna nu när studieförbunden tvingas dra sig tillbaka och sänka ambitionerna, när vävstugan i byn måste stänga, kursen för att ta jägarexamen ställs in och språkkaféet upphör? Jo, det första som händer är att det blir tystare och tråkigare. Men allvarligare är att civilsamhället bryts ned. Det gemensamma luckras upp. Kontaktytor försvinner, och till slut återstår - ja, vadå, Johan Pehrson?

Johan Pehrson svarar inte på frågan hur han bedömer konsekvenserna av neddragningarna på studieförbunden. Har han ingen åsikt i den frågan? Nu har det ju gått ett år. Är Johan Pehrson nöjd med att studieförbunden tvingas säga upp medarbetare och lokaler och sänka ambitionerna? Håller han med om att det här är ett stenhårt slag mot landsbygden?

(Applåder)

Fru talman! Jag har under november besökt fyra av studieförbunden i Örebro län för att få en bild av vad som sker i deras verksamheter när statsbidragen nu genomgår en brutal förändring, som Kalle Olsson sa. Det är fyra studieförbund med lite olika inriktning på sin verksamhet och helt olika förutsättningar att verka.

Jag mötte verksamhetschefer som å ena sidan är taggade och glada över det gedigna arbete som Folkbildningsrådet har gjort med att se över hur bidragen ska fördelas mellan studieförbundens olika verksamheter. Man ser att det ger stora möjligheter till större fokus på kvalitet i verksamheten och bättre förutsättningar för samverkan mellan olika förbund. Man tycker att man skapade sig en bra grund för framtiden. Å andra sidan har samma verksamhetschefer sett regeringen rycka undan mattan för finansieringen av den verksamheten. I stället för att utveckla får man avveckla stora delar av verksamheten. Konsekvenserna av det ser vi över hela landet just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet Johan Pehrson och jag är båda från Örebro. På flera orter i Örebro län monterar studieförbunden nu ned sina skyltar. Det blir mörkare och tystare i vårt län i Hällefors, Laxå och sannolikt fler orter framöver.

Jag vill lyfta fram en särskild aspekt av nedskärningarna som nu sker. Det handlar om musikverksamheten. Jag vet att Johan Pehrson, precis som jag själv, gärna lyssnar på Lars Winnerbäck. Det är väl inte konstigt; jag har förstått att det är de svenska partiledarnas absoluta favoritartist. Lars Winnerbäck är en av de artister som har varit noga med att berätta att han aldrig skulle ha blivit den han är utan den kommunala musikskolan och Studiefrämjandet.

Jag ser själv fram emot att Kent nästa år ställer sig på scen igen, 35 år efter att de bestämde sig för att bilda band ihop. Det gjorde de enligt legenden i en replokal på Balsta musikslott i Eskilstuna. Balsta musikslott drivs av Studieförbunden i samverkan.

Det här är inte bara anekdoter, utan listan över band och artister som uppstått ur studiecirklar och studieförbunds replokaler är lång - så lång att man inte kan bortse från den när man konstaterar att Sverige näst USA är världens största nettoexportör av musik. Men med den här regeringen stryps studieförbundens verksamheter. Nu läggs replokalerna ned på bred front i Sverige. Det sker i Göteborg, Borås, Umeå, Luleå, Gävle, Falun, Kristianstad, Västerås, Norrköping, Linköping och i Örebro län i Karlskoga.

I Karlskoga lägger Studieförbundet Vuxenskolan och Studiefrämjandet ned sammanlagt 15 lokaler. I de replokaler som blir kvar höjs avgiften för dem som deltar. Vi ser samma sak - att avgifterna höjs - i de verksamheter som blir kvar. Då blir det färre, framför allt bland dem med liten plånbok, som kan ägna sig åt musikverksamhet i Sverige. Mångfalden minskar. Färre ungdomar kommer att ha möjlighet att bilda band som kan bidra till svensk musikexport.

Jag har hört Johan Pehrson förklara och försvara slakten på studieförbunden med att man prioriterar utbildningar som ger jobb. Men jag undrar vilka jobb som skapas av att det blir 15 replokaler färre i Karlskoga. Vilka jobb skapas av att unga musiker inte får möjlighet att öva tillsammans, och på vilket sätt leder det till fler arbeten?

Fru talman! Johan Pehrson har precis fått lyssna till beskrivningar av konsekvenserna av nedskärningarna för studieförbunden när en tredjedel av resurserna tas bort. Vi kan redan nu ana konsekvenserna i hela landet. Vi kan se konsekvenserna i musikverksamheten. Faktum är att det precis har kommit en rapport, Replokalskris i musiksverige, som handlar om att musikhus just nu stängs i hela landet.

Jag är själv sprungen ur en musiksläkt och har spelat i kyrkor och församlingshem, folkets hus och lokaler överallt. Jag kan vittna om att om det inte hade varit för studieförbunden hade de scenerna och möjligheterna för unga musiker att pröva sina vingar inte funnits. Det finns inga kommersiella aktörer som vill arrangera musikverksamhet och träningsverksamhet i stora delar av landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en lista med berömda band som har börjat sin bana i studieförbunden. Där kan vi lägga till The Hives och hur många band som helst i Sverige. Listan är lång, och den visar vilken stor betydelse studieförbunden har för musikverksamheten i Sverige.

Nu läggs musikhus och kulturhus ned. Listan är lång, och jag kan fortsätta på den som Karin påbörjade: Malmö, Borås, Västerås, Kristianstad, Gävle, Falun och Luleå.

Det kommer inte in någon annan aktör och erbjuder alternativ, utan där står ungdomar och barn och har ingenstans att spela instrument och utöva musik. Där står musiker som har kunnat delge sin erfarenhet och sprida glädje och kultur men som nu blir av med sina uppdrag och möjligheter.

Detta sker i ett läge där kommunerna skär ned på kulturskolornas verksamhet till följd av att samma regering som Johan Pehrson sitter i drar ned på anslagen till kulturskolan, typiskt nog, men också anslagen till kommunerna. Det innebär att man i ungefär 80 procent av landets kommuner nu inte har pengar eller råd att satsa på kulturskolan, utan man höjer avgifterna och minskar resurserna.

Vi får ett tystare Sverige. Vi får ett tråkigare Sverige. Vi får ett tristare Sverige. Och vi får ett Sverige som blir kulturfattigt. Det är ödets ironi att jag står här med en liberal. En gång i tiden stod ju Liberalerna tillsammans med socialdemokratin och slogs för folkbildning - för kultur åt alla och för att göra Sverige inte bara till en rigid stat som disciplinerar medborgarna utan till ett rikt Folkrörelsesverige, med utbildning, bildning och kultur till alla. Det är detta som har skapat det Sverige som vi känner till.

Hur ska Johan Pehrsson agera för att säkerställa att vi nu inte förstör möjligheterna för Sverige att vara ett rikt kulturland?

Jag har tidigare, i en skriftlig fråga till Johan Pehrson, begärt att regeringen åtminstone ska genomföra en kartläggning så att man vet vad konsekvenserna blir av den brutala slakt av studieförbunden som man just nu genomför. I frågesvaret sa Johan Pehrson att man inte är beredd att göra någon sådan kartläggning.

Jag tänker ändå ställa frågan en gång till: Finns det inte en poäng med att veta hur mycket folkbildnings, bildnings- och musikverksamhet som nu försvinner i Jämtland, Kronoberg, Örebro och hela landet och vilka konsekvenser detta faktiskt får?

Låt oss se till att få en ordentlig debatt om vad kulturen betyder i Sverige. Smit inte undan från ansvaret, regeringen! Just nu sker ett dråpslag mot kulturen, och Sverige blir tystare och tråkigare.

(Applåder)

Fru talman! Tack för att jag får delta i denna debatt! Jag är egentligen anmäld till två kommande interpellationsdebatter om sjukvårdsfrågor och andra frågor som Tidöpartierna ägnar sig åt, såsom angiveri och tolkavgifter, men jag kan inte avstå från att gå in i denna debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer från Halland och bor i Varberg. Där hade vi ett reportage i tidningen för bara några dagar sedan om de neddragningar som man nu tvingas göra inom studieförbunden i Halland. Det kanske inte låter så mycket i detta sammanhang, här i Sveriges riksdag, men 13 tjänster tvingas man nu gemensamt dra bort vid årsskiftet från studieförbundet Vuxenskolan, från ABF, från Sensus studieförbund och från Studiefrämjandet i Halland.

Vad betyder då 13 tjänster? Jo, det handlar i slutändan om studiecirklar som inte kommer att genomföras. Det handlar om kulturaktiviteter som inte kommer att genomföras. Det är människor där ute som drabbas. Det handlar inte i första hand om de 13 personer som blir av med sina arbeten utan om de barn och ungdomar och de gamla och äldre som skulle ha tagit del av verksamheterna och om de invandrare som ville förkovra sig, kanske i svenska, eller bli en mer integrerad del av samhället. Det är de som skulle ha tagit del av verksamheterna.

Det är det här som regeringen slår emot och håller på att slakta genom att ta bort en tredjedel av de statliga anslagen till studieförbunden.

Samtidigt befinner vi oss i en tid där allt mer ansvar kommer att behöva läggas på civilsamhället. Föreningar kommer att behöva ta ett större ansvar i samhället. Studieförbunden borde rätteligen ta ett större ansvar i samhället. Kyrkor och samfund kommer att få göra det för att vi ska klara vårt gemensamma uppdrag inom välfärden framöver.

Att regeringen då samtidigt går in och slår stenhårt mot en av de aktörer som är en viktig del av civilsamhället innebär naturligtvis att det blir mycket svårare att klara uppdragen framöver.

Varför gör då Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna så här, kan man fråga sig. Jo, i den artikel i Hallands Nyheter som beskrev vad som händer i Halland svarade faktiskt en riksdagsledamot från Sverigedemokraterna på just den frågan. Svaret löd: "Vissa av de här studieförbunden har tydliga muslimska och politiska kopplingar och ett intresse av att svartmåla SD och de andra styrande högerpartierna."

Så sa Erik Hellsborn från Sverigedemokraterna i tidningen. Det handlar alltså om att tysta röster som är kritiska mot den sittande regeringen. Vi som har vår bakgrund i folkrörelsen och i civilsamhället vet hur viktiga studieförbunden är för det demokratiska samhället och för utvecklingen av demokratin.

Min fråga till Johan Pehrson är därför: Står statsrådet bakom det som Sverigedemokraterna säger är motivet till att man nu drar ned på anslagen till studieförbunden?

Fru talman! Nej, är svaret på den sista frågan. Jag har svårt att tro att Christofer Bergenblock tror att det är så.

Om man har följt debatten om hur det har sett ut i studieförbunden kan man konstatera att den granskning och kontroll av verksamheterna som har gjorts av både medierna, Riksrevisionen och andra har visat att det har funnits otroligt mycket fusk, fel och rena bedrägerier.

Det är knappast konstigt att man kan säga att man satsar på studieförbunden när man tar medborgarnas skattepengar och skickar in 1,6 miljarder. Jag har stor respekt för att man tycker att det är för lite. Man kan självfallet tycka att vi skulle skicka in ännu mer pengar. Ordet "slakt" får dock stå för er.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är viktigt att studieförbunden nu prioriterar och fokuserar på det som de tycker är viktigast. Samverkan mellan studieförbund nämndes, och det är väl alldeles utmärkt för att effektivisera användningen av skattepengarna så att de kommer folkbildningen till godo och inte försvinner i administration.

Jag är den förste att säga att jag noga följer effekterna av förändringen. Om man skickar in något mindre resurser från staten är det klart att det sannolikt leder till tuffa prioriteringar, vilket jag har stor respekt för, och behov av effektivisering. Jag följer detta noga. Vi satsar ändå 1,6 miljarder, även om jag har respekt för att man kan tycka att det är för lite.

Fru talman! Jag har under mitt långa - rika är kanske att ta i - men i många delar lyckliga liv varit cirkelledare i folkbildningens tjänst. Jag har städat folkbildningens lokaler, jag har torkat väggarna från lera efter drejningskurser och keramikkurser och jag har hanterat spill från förbränningsugnar. Jag vet vilken roll studieförbunden spelar. Jag vet vilken viktig roll de kan spela.

Jag vet också vilka kurser de har som så att säga inte per definition träffar själva kärnan i folkbildningen utan utgör verksamhet som kan bedrivas även i andra former. Föreningar har ju andra lokaler. Vi pratar om musik, och vi ser ju mängder av musikutveckling och band som startas på fritidsgårdar, vilket är fantastiskt. Som nämnts har kyrkorna också lokaler, även om all musik såklart inte passar att spelas i kyrkan, generellt sett. Det kanske i stället blir en viss genre. Men det finns en bredd där med, har jag sett när jag har varit ute på besök. Även i hembygdsföreningar finns det lokaler.

Jag följer detta noga, jag läser rapporterna och jag träffar de personer som är förtvivlade. Men jag möter också dem som tycker att det är viktigt att man prioriterar och ser till att studieförbunden samverkar maximalt för att nå ut till människor med en meningsfull folkbildningsverksamhet, vilket är grunden för studieförbunden.

Fru talman! Jag blev lite ställd när Johan Pehrson började prata om samverkan och nämnde föreningslivet och kyrkan. Det är ju precis det som är problemet nu, fru talman: Det blir ingen samverkan när studieförbunden tvingas lämna de mindre orterna. När de inte finns kvar längre och när de har sagt upp sina lokaler går det ju inte att ha någon samverkan. Det är det som är hela problemet här: Det finns ingen att samverka med. Det blir särskilt påtagligt just på de mindre orterna, där det kanske bara finns en - eller snart ingen - anställd kvar.

Jag gav några exempel i mitt första anförande på hur förutsättningarna nu radikalt försämras och hur det ser ut när personal och lokaler sägs upp. Då ska man som sagt veta att vi inte har sett slutet på nedskärningarna. Vi har snart genomlevt det första året, men det kommer ju nya besparingar nästa år. Året efter det kommer det ytterligare besparingar.

Det som händer när man blir väldigt liten är att man också blir sårbar. Det kanske står och faller med en enda person som finns kvar på kontoret på studieförbundet. Det är ofta en person som är väldigt besjälad och vill väldigt mycket. Jag talade med en verksamhetsledare häromdagen som sa: Vi får se hur länge man pallar - man måste brinna så totalt för att orka hålla igång. Han satt ensam på kontoret i Västerbottens inland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den stora faran nu är just att studieförbunden med tiden inte orkar, inte förmår, upprätthålla den samverkan med det omgivande samhället som Johan Pehrson nämner. Man tappar helt enkelt i relevans och betydelse därför att man har blivit så pass försvagad. Man är inte längre den partner som kommuner, organisationer och andra föreningar vänder sig till, och så tynar man sakta bort.

Det är klart att det här är Sverigedemokraternas våta dröm, långsiktiga plan och förhoppning - kalla det vad du vill - men det tragiska är att Liberalerna, av alla partier, agerar hantlangare för den här politiken. Eller är det så att Johan Pehrson ser någonting som vi inte ser? Ser han hur andra aktörer nu kliver fram och fyller de tomrum som studieförbunden lämnar efter sig? I så fall får han gärna redogöra för det.

Det vi andra ser hända nu är nämligen hur SD-regeringen med hög precision ger sig på folkrörelsesamhället - det där fantastiska trädet med alla sina grenar och utskott som har kopplingar till och samarbeten med ungdomsgrupper, teatergrupper, pensionärsorganisationer och lantbrukarnas organisationer. Det gäller även de politiska partierna; Johan Pehrsons eget parti bedriver sina interna utbildningar inom ramen för studieförbunden. På samma sätt lär vi socialdemokrater och våra fackliga vänner oss mötesteknik och att skriva motioner i ABF:s regi.

Frågan är som sagt om Johan Pehrson ser tecken på att andra aktörer nu kliver fram och fyller de tomrum som studieförbunden lämnar efter sig. Ser han marknadskrafterna leta sig ut i byarna och göra det som de i alla fall aldrig tidigare har gjort? Ser han några tecken på det?

I sitt svar nämner Johan Pehrson också kommunerna och regionerna. Tänker han sig att det är de som nu ska fylla tomrummen? Är det de kommuner som med den här regeringen får mindre pengar som ska städa upp och kompensera när regeringen vänder studieförbunden ryggen?

(Applåder)

Fru talman! Utbildningsministern pratar om samverkan, och samverkan är bra. Studieförbunden har samverkat under många år, bland annat i Balsta musikslott i Eskilstuna. Men man kan inte samverka bort en besparing på en halv miljard; det går inte.

Politik handlar om att prioritera, och som socialdemokrater skulle vi aldrig prioritera så som den nuvarande regeringen gör. Man prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagare före i stort sett allt annat - före sjukvårdens behov, före grundläggande infrastruktur, före klimatomställning och före folkbildning och studieförbundens verksamhet. Tidöregeringen prioriterar dem som redan har före det som vore bra för Sverige på både kort sikt och lång sikt.

I den här debatten i dag borde Johan Pehrson förklara på vilket sätt det är en klok prioritering att rycka undan mattan för studieförbundens verksamheter runt om i landet - i Örebro län i Karlskoga. På vilket sätt är det en klok prioritering att rycka undan mattan för studieförbundens möjligheter att bidra till arbetstillfällen och den svenska musikexporten? På vilket sätt bidrar det som sker i Karlskoga till ett bättre samhälle?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tar mig friheten att avsluta mitt sista inlägg i den här debatten med att citera Lars Winnerbäck igen, ur Östgöta Correspondenten i september förra året:

"Varför ska JAG betala för att några tomtar ska få spela oboe? Klart att du ska! Vi gör det tillsammans för att samhället ska kännas attraktivt nog att delta i. För att vi ska känna samhörighet och tillhörighet. För att vi vet att dom som halkar utanför och inte känner den samhörigheten söker sig till mörkare utkanter. Och dom blir inte lönsamma."

På vilket sätt är det här lönsamt för Sverige?

Fru talman! I diskussionen om den samhällsutveckling vi har sett under senare år hör vi ofta, inte minst från polisen, att det blir allt viktigare med förebyggande arbete.

Det handlar om att se till att ungdomar hamnar i miljöer som inte är skadliga för dem eller leder in dem på brottets bana. Finns det något bättre än att komma in i idrottsrörelsen, i civilsamhället eller i studieförbundens musik- och kulturverksamhet? Det bästa sättet att vaccinera fram rätt värderingar är genom erfarenheter av att musicera tillsammans, upptäcka glädjen och få självförtroende och självkänsla. Då lockas man inte in i andra karriärer eller andra risker.

Den här regeringen går dock in och skär ned, med precision, på just civilsamhället. Man jagar personer med civilsamhällesbakgrund i en del statliga myndigheter. Man argumenterar för och genomför en politik som drar undan fötterna för studieförbund och föreningsliv. Om svaret från Johan Pehrson är att vi ska samverka måste grundfrågan självklart vara: Med vem då, om det inte finns någon kvar?

Det kanske går an här i Stockholm, med ABF-huset och allting. Här finns det många aktörer. Men i Kosta, som jag kommer ifrån från början, finns det inte så många aktörer att samverka med. Det gäller även andra små orter i landet, eller för den delen mellanstora kommuner. Det är också där vi ser att man nu skär ned på kommunens kulturerbjudanden. Snart är det väl nästan bara kyrkan kvar som kan erbjuda arenor för avgiftsfritt musicerande.

Därför blir grundfrågan, som Johan Pehrson faktiskt inte har svarat på: Varför vill regeringen inte veta hur det står till? Varför vägrar man göra en kartläggning av effekterna av besparingarna på studieförbunden? Är det tryggare att blunda för verkligheten? Plocka fram underlag så att vi kan få se om det är regeringens bild av effekterna av "justeringarna" som stämmer eller om det är oppositionens bild av de dramatiska konsekvenserna som är korrekt! Gör en sammanställning!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Det var ju ett tydligt nej - statsrådet ställde sig inte bakom det som Sverigedemokraterna säger att detta handlar om, det vill säga att tysta kritiska röster. Uppenbarligen är det så att man i regeringen har olika motiv för de drakoniska neddragningar som nu görs på studieförbundsverksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Johan Pehrson presenterade sitt motiv blev jag ändå beklämd. Motivet uppgavs vara det fusk och de fel som funnits och de bedrägerier som förekommit i studieförbundsverksamheten. Menar statsrådet på fullt allvar att vi ska straffa studieförbunden i Halland, som har gjort rätt, om ett studieförbund i Botkyrka har gjort fel?

Jag är själv lärare. Det händer lätt att man börjar skälla på elever som är närvarande över dem som är frånvarande. Det är mänskligt att göra på det viset. Men nu befinner vi oss ändå i kammaren i Sveriges riksdag och debatterar regeringens motiv för att göra dessa neddragningar. Jag blir väldigt beklämd över det motiv som ministern anför.

Vi vet att dessa neddragningar inte kommer att slå generellt mot studieförbunden. De kommer att slå specifikt hårt mot boende på landsbygden, äldre och funktionsnedsatta, som har de mest subventionerade aktiviteterna. Hur har statsrådet tänkt kompensera för de neddragningar som nu görs när det gäller människors möjlighet till utveckling och till att göra sin demokratiska röst hörd?

(Applåder)

Fru talman! Det verkar inte som att vi kommer särskilt mycket längre. Här har vi fyra sanningssägare som vet exakt hur det ser ut, men ändå vill de kartlägga. De vet exakt hur det kommer att bli. Det kommer att bli ett mörker. Det kommer att bli kulturskymning. Detta, som gäller 1,6 miljarder, kommer att bli ett dråpslag mot folkbildningen.

Jag har stor respekt för att man vill satsa mer, men det här är ju inte den enda verksamhet som behöver prioritera, effektivisera och se över vad som kan göras bättre eller vad någon annan eventuellt kan göra.

Jag hörde att det finns lärare i lokalen. Utmärkt! Vi prioriterar skolan. Vi prioriterar yrkesutbildning. Vi prioriterar att människor ska kunna bli självförsörjande, så att de kan utöva intressen och kanske investera i en kurs som är avgiftsbelagd - studieförbunden har ju både kurser som är gratis och sådana som kostar pengar.

De får 1,6 miljarder av staten för att investera i detta. Jag förstår att man kan säga och tycka att de ska ha ännu mer, men vi menar att det finns möjlighet att effektivisera och göra detta bättre.

Jag följer detta noga. Studieförbunden är inte de enda som bidrar till folkbildning. Vi har prioriterat att skjuta till permanenta resurser till folkhögskolorna. Vi har också gjort stora investeringar i bibliotek, inte minst i Sveriges skolor, för att se till att barn lär sig läsa, vilket ju är en förutsättning för att delta i en del av studieförbundens verksamhet. Det är också en förutsättning för att över huvud taget kunna skriva en text, oavsett vilken nivå man når.

Jag vill inte recensera Lars Winnerbäck, men jag har sett jättemycket verksamhet som fortgår i många musiklokaler. Man har alltså 1,6 miljarder att fördela.

Fru talman! Många av oss här är ju kritiska mot regeringens neddragningar på studieförbunden. När man är kritisk är det brukligt att försöka lägga fram och förklara varför man tycker att verksamheten är viktig. Jag hoppas att det har framgått under den här debatten varför vi gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vore naturligtvis väldigt bra om regeringen tog frågan på allvar och systematiskt gick igenom hur detta påverkar studieförbunden - inte minst på de mindre orterna, som jag har återkommit till flera gånger.

Jag tänkte inte säga någonting mer om varför studieförbunden är viktiga, utan jag tänkte låta Johan Pehrson själv göra det. Så här skriver Johan Pehrson och Liberalerna:

Studieförbunden är ett nav i kulturens infrastruktur. De är unika genom att de arrangerar kulturaktiviteter även på mycket små orter. Folkbildningen gör människor till medskapare i stället för passiva konsumenter av kultur och bildning. Stödet till studieförbunden ska präglas av långsiktighet.

Detta, fru talman, var Johan Pehrsons och hans partis ord inför valet 2022. De har gått från dessa vackra - närmast passionerade - formuleringar till att i dag, två år senare, administrera brutala neddragningar på samma studieförbund. Det är nästan overkligt. Som opposition blir det svårt att förhålla sig till det och att sätta ord på det.

Samtidigt vet vi ju alla vad detta egentligen handlar om. Det handlar om Sverigedemokraterna, ett parti som avskyr tanken på att människor samlar sig, organiserar sig, lär sig nya saker och har kul ihop eller, för den delen, bidrar till integration. För SD är det en livsfarlig och närmast existentiellt hotande tanke att vi tack vare studieförbunden skulle klara integrationen och sammanhållningen och bli ett bättre samhälle tillsammans. Betydligt svårare är det att se vad Johan Pehrson ser som så hotfullt i att fria individer tillsammans tar ansvar för sig själva och sin bygd.

Nu närmar vi oss 2025, som blir ett nytt nedskärningsår. Ser Johan Pehrson med tillförsikt på det? Ser han anledning att agera eller att på något vis dra i nödbromsen?

(Applåder)

Fru talman! Att ansvarsfullt göra denna omprioritering till andra utbildningsinsatser för folkbildning kräver att man lägger fram en plan och i tid visar att detta sker stegvis. Jag menar att det är att ta ansvar.

Jag ser hur studieförbunden nu kämpar med att ställa om. Jag ser hur nya kurser kommer till hos studieförbunden och hur de förändrar innehållet. Mycket av detta är ju helt fantastiskt. Det är därför vi fortsätter att göra en så stor satsning från staten på detta tillsammans med andra.

Vi har inget annat mål med den politik vi för än att kommunerna ska bli mer blomstrande, få högre skatteintäkter och - med regeringens statsbidrag - kunna prioritera studieförbunden eller andra aktörer. När människor samlas behöver det inte alltid ske i studieförbundens regi. Att människor deltar i en bokcirkel utanför studieförbundens regi är också folkbildning, ska man komma ihåg. Det är ju inte så att studieförbundens folkbildning är den enda folkbildning som sker. Jag tänker till exempel på den folkbildning som sker på våra bibliotek och de kulturaktiviteter som finns på folkhögskolorna, dit vi skjuter till resurser, till exempel för att hjälpa människor med olika former av funktionsvariation att få ökat tillträde. Detta är en väldigt viktig verksamhet som också ingår i begreppet folkbildning.

Jag ser framför mig att det fortsatt kommer att göras prioriteringar, men vi lägger också andra resurser på andra delar som bidrar till folkbildning, till exempel bibliotek i den svenska skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.