Konsekvenser av mindre ändringar av RUT-avdraget

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig om jag har några beräkningar som visar att självfinansieringsgraden ökar när RUT-avdraget halveras och om jag kan garantera att kravet från Vänsterpartiet att avskaffa RUT-avdraget inte kommer att bli regeringens politik.

Anette Åkesson har frågat mig hur jag kommenterar utvecklingen i Danmark till följd av de förändringar de gjort av sitt system, främst under år 2000, och varför utvecklingen inte blir densamma i Sverige. Hon har också frågat mig varför det är viktigare att sätta dit höginkomsttagare än att se till att öka antalet jobb för unga och nyanlända, minska svartjobben samt underlätta för kvinnors företagande.

Regeringen vill att RUT-avdraget ska vara kvar, och vi har en uppgörelse med de borgerliga partierna om insatser för att stärka mottagandet av asylsökande och etableringen av nyanlända. I uppgörelsen ingår som bekant förslaget att RUT-avdraget utvidgas till att inkludera ytterligare trädgårdsarbete, flyttjänster och it-tjänster i hemmet.

Som jag tidigare sagt är motiven bakom de förändringar av RUT-avdraget som regeringen tidigare genomfört eller föreslagit att RUT-avdraget inte ska bidra till att öka klyftorna mellan elever samt att det ska riktas mer mot vanliga hushåll. Därför har skattereduktionen för hjälp med läxor och annat skolarbete slopats, och därför vill vi genomföra de förändringar som beslutades av riksdagen i samband med budgetpropositionen för 2016.

Vidare bedöms inte självfinansieringsgraden i RUT-avdraget påverkas i stor utsträckning då få RUT-köpare förväntas påverkas av halveringen av taket.

Vad gäller Danmark genomförde de jämförelsevis stora begränsningar av sin motsvarighet till RUT-avdraget under perioden 2000-2004. Att utbetalningar av en skattereduktion minskar när begränsningar görs är helt naturligt. Utbetalningarna av RUT-avdraget bedöms inte minska i samma omfattning som i Danmark då de förändringar regeringen föreslår är mycket små i jämförelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! RUT-avdraget är en framgångsfaktor för svensk ekonomi. Det är en mycket stor lättnad och ett stöd för många människor, såsom de personer som genom RUT-avdraget har ett arbete att gå till, ett tydligt syfte och ett tydligt yrkesliv, där de kan utvecklas som person och förtjäna sitt eget uppehälle. Det betyder väldigt mycket att ha ett jobb att gå till.

RUT-avdraget, herr talman, var en viktig åtgärd för att pressa tillbaka det mycket stora utanförskap som Magdalena Anderssons tidigare regering lämnade efter sig.

RUT-avdraget har därför bidragit till ökad jämställdhet och gjort det möjligt för många kvinnor att mer uttrycka sin arbetsvilja och arbetsglädje på den reguljära arbetsmarknaden. Därmed har löneskillnaderna också pressats tillbaka. Som exempel kan nämnas, finansministern, att för första gången någonsin i svensk historia arbetar en majoritet av svenska kvinnor heltid. Det skedde under Alliansens tid.

RUT-avdraget var också viktigt för att upprätthålla den inhemska efterfrågan i en mycket djup internationell ekonomisk kris - den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen. Trots det kunde 350 000 fler arbetstillfällen skapas i Sverige. Inte alla, och långt ifrån en majoritet, men många kom till tack vare RUT-avdraget.

Herr talman! Detta väcker frågor till finansministern. Vi har alltså en reform som enligt alla bedömningar som jag har tagit del av är självfinansierad. RUT-reformen bekostar alltså sig själv genom att färre lever på bidrag, fler lever på egenförsörjning, fler konsumerar och fler deltar i ekonomin genom att själva arbeta. På så sätt finansierar RUT-reformen sig själv.

Ändå är det just den som finansministern ger sig på med en halvering av RUT-avdraget, vilket enligt tidigare beräkningar från Finansdepartementet beräknas kosta ungefär 1 000 arbetstillfällen. Trots att det enligt alla bedömare inte ger en enda krona till in i de offentliga finanserna ger sig finansministern på den här reformen.

Herr talman! Jag undrar alltså hur finansministern resonerar när hon står här i talarstolen och ger sig på restaurangmomsen som en mycket ineffektiv reform, men väljer att behålla restaurangmomsnedsättningen. Sedan står finansministern här och säger: RUT-reformen är effektiv, men den ger jag mig på!

Hur ser logiken bakom det ut? Hur kan man vilja behålla reformer som man anser vara ineffektiva medan man i stället väljer att ge sig på och försämra reformer som man anser vara effektiva?

Det kan ju vara så, herr talman, att det svenska folkets rekordlåga förtroende för regeringen och Socialdemokraternas rekordlåga siffror i opinionsundersökningar bygger just på att politiken inte hänger ihop, inte är hederlig, inte har ett tydligt syfte och inte har en tydlig grund. Den verkar mer verkar vara ett lapptäcke för att köpa Vänsterpartiets och Miljöpartiets stöd och samtidigt få göra allt för att behålla makten. Då kan man stå här och tala illa om reformer och sedan behålla dem och stå här och berömma reformer och sedan halvera dem. Det är inte en politik som går hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret, även om jag kan konstatera att min tredje fråga inte har besvarats alls.

Under hela hösten har finansministern använt sig av tre argument för att försvara försämringen av RUT-avdraget. Det första är att det endast är "mindre", "mycket små" eller till och med "minimala" förändringar. Det andra är att det bara är 1 procent av köparna som drabbas av försämringen, och det tredje är att det bara är de rika försämringarna slår mot. Jag tänker bemöta argumenten.

Att de försämringar som S-MP inför är mindre, mycket små eller minimala, kan diskuteras. S-MP halverar summan, förändrar de tjänster man kan söka avdrag för, inför en åldersgräns och krånglar till reglerna i och med att de från och med årsskiftet inte längre kommer att vara desamma som för ROT-avdraget. Min interpellation handlar just om vilka konsekvenser även mindre förändringar får på regelverket.

I Danmark blev förändringarna år 2000 en brytpunkt då branschen vände från tillväxtbransch till en bransch i fritt fall. De förändringarna bedömdes också som små. Reduktionsgraden för trädgårdsarbete sänktes till 35 procent. Barnhämtning tillkom medan djurrastning, fönsterputsning och flyttpackning inte längre räknades till de avdragsgilla tjänsterna. Men man var inne och krånglade till det, precis som den svenska regeringen gör. Det var inte längre lika lätt att komma ihåg vad som gäller, och man gav signaler om att branschen är osäker.

Några år senare, 2002, sänktes reduktionen för städning från 50 procent till 40 procent, och mindre tjänster exkluderades. Det fick till resultat att branschen fortsätter att minska.

År 2004 infördes slutligen att endast pensionärer får göra avdrag. Det kan man naturligtvis bara kalla en större förändring, men samtidigt slog just den förändringen inte så hårt. Branschen hade redan tappat så mycket på grund av de tidigare mindre förändringarna - från knappa 500 miljoner danska kronor i omsättning per år 2000 till mindre än 100 miljoner kronor år 2004 - att detta endast innebar att utvecklingen stagnerade och kurvan planades ut på en låg nivå.

För att gå in på de andra två argumenten - att det bara är 1 procent som drabbas samt att det bara är rika som drabbas - ifrågasätter jag endast till viss del sakinnehållet, även om den största ökningen bland RUT-avdragen sker bland medelinkomsttagare. Däremot ifrågasätter jag relevansen av argumenten.

Om man ser till vilka som har tjänat på RUT-avdragen är det de som har fått de nytillkomna jobben. Det är till stor del unga och nyanlända, grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden och de vars jobb tidigare var svarta och nu är vita och därmed ger rätt till avtalsenliga löner och pensionspoäng. Det är de som har kunnat starta företag för att en ny marknad har utvecklats. Det är kunderna - både de som är rika och övriga - eftersom de minskade skattekilarna har gjort det möjligt att köpa fler tjänster av sådant man annars hade gjort själv, nu med tillgång till försäkringar. Det är även de arbetsgivare vars arbetstagare jobbar några timmar extra för att man köper hemservicetjänster. Det är dessutom samhället, som har fått ökade skatteintäkter i form av inkomstskatter och företagsskatter.

Jag missar säkert någon eller några kategorier, men detta är alltså åtminstone sex kategorier som drar nytta av RUT-avdragen, som inte kostar samhället något. Genom att vilja försämra villkoren för de rika, som utgör en halv kategori, försämrar regeringen med öppna ögon för övriga fem och en halv kategorier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför räknar inte finansministern ett jobb som servar rika som ett riktigt jobb?

Herr talman! Det Anette Åkesson säger är korrekt: Den sista frågan i hennes interpellation är inte riktigt besvarad i interpellationssvaret. Jag har dock svarat på frågan under flertalet gånger av de tidigare elva interpellationsdebatter vi har haft om RUT-avdraget. Det handlar om att vi vill göra denna förändring därför att vi vill rikta RUT-avdraget mer till vanliga familjer. Bakgrunden är att vi vill stärka legitimiteten i systemet.

Jag tycker inte att Danmark är en särskilt lämplig jämförelse när det gäller de förändringar som har gjorts i det danska systemet och den förändring som vi nu gör i RUT. I Danmark gjorde man en rad förändringar. Bland annat sänktes subventionsgraden på till exempel städarbete från 60 till 40 procent. Det är en betydligt större förändring än den vi gör. Man tog bort fönsterputs, precis som Anette Åkesson helt korrekt beskriver. Det var 20 procent av de RUT-tjänster som köptes i Danmark på den tiden. Man tog alltså bort 20 procent bara genom detta, och det är naturligtvis en mycket större förändring än den enprocentsförändring som vi gör.

Man har också mot slutet nu - vilket är det som verkligen har minskat subventionerna i Danmark - ändrat avdraget så att det numera enbart går till pensionärer och till ett maxbelopp på 6 000 danska kronor om året. Det går självklart inte att jämföra med den minimala förändring som vi gör i Sverige.

Niklas Wykman hävdar av någon outgrundlig anledning att detta är en halvering av RUT-avdraget. Det är det naturligtvis inte. Det är en halvering av taket, men subventionsgraden av RUT-avdraget är kvar. Det bedöms påverka ungefär 1 procent av RUT-köparna, detta givet att de har en genomsnittlig inkomst på nästan 1 miljon kronor. Bedömningen kan nog vara att de kanske kommer att fortsätta att köpa tjänsterna även när de inte längre får denna RUT-subvention.

Poängen med förändringen är som sagt att stärka legitimiteten i systemet. Men vi gör en väldigt liten förändring. Den ska jämföras med den förändring vi gör i ROT, som är betydligt större. Det handlar bland annat om att ROT är en betydligt mindre kostnadseffektiv subvention än RUT-arbetet. Det är därför vi gör en distinktion i hur vi gör förändringarna.

Självfallet finns det en logik i hur regeringen väljer att göra olika skatteförändringar. ROT-subventionen är betydligt dyrare per jobb. Där gör vi en större förändring. RUT är betydligt mer kostnadseffektiv. Där gör vi en väldigt liten förändring. Arbetsgivaravgiften för ungdomar är kostnadsineffektiv, och den tar vi bort helt. Självklart har vi ett resonemang i regeringen om vilka skatteförändringar vi gör och om motiven bakom dessa.

Vad gäller restaurangmomsen är det väl känt att vi från Socialdemokraternas sida gick till val på att förändra restaurangmomsen medan Miljöpartiet, den andra delen av regeringen, gick till val på att inte förändra den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Miljöpartiets inflytande i regeringen har väl märkts lite si och så på slutet. Det är säkert möjligt för finansministern att bedriva den politik hon själv önskar.

Finansministern säger att det självklart förs resonemang i regeringen om de skattereformer och reformer den genomför. Det är bra att regeringen för den typen av resonemang, men det är en återkommande logik från regeringens sida att inte tillkännage de här resonemangen för svenska folket. Man vill inte vara öppen och transparent och inte redovisa sina resonemang och sina skattningar av reformerna när det gäller vad de kan tänkas få för effekter eller hur de kan påverka ekonomin. De här resonemangen väljer regeringen att tiga om och inte tillkännage oss andra, inte berätta om, utan i slutna rum ska man sitta och resonera, och sedan försöker man politisera diskussionen så mycket som möjligt i sann SSU-anda. Det tycker jag inte är värdigt en finansminister och en regering år 2015.

Herr talman! Det är angeläget att fråga regeringen hur man resonerar. Jobbskatteavdraget har gång på gång kritiserats av Magdalena Andersson för att inte vara bra, trots att det beräknas leda till ungefär 130 000 fler arbetstillfällen. Ändå behåller regeringen jobbskatteavdragen. Man gör förvisso en försämring och avtrappar jobbskatteavdragen, vilket gör att Sverige nu får världens högsta marginalskatter. Det har vi tidigare testat, och det slutade i mer eller mindre ekonomisk katastrof för det här landet. Ändå väljer regeringen att göra på det sättet. Men i grunden behåller man jobbskatteavdragen. Man behåller de stora delarna av jobbskatteavdragen, trots att man kritiserar dem mycket.

Restaurangmomsen kritiserar man också mycket och säger att den är ineffektiv, men man behåller den. Man kritiserar den förra regeringen för att fastighetsskatten togs bort, för att rätt typ av reformer på bostadsmarknaden inte gjordes och för att människor inte beskattades mer för sina hem. Magdalena Andersson har flera gånger varit mycket tydlig med att det stora misstaget av alliansregeringen var att man tog bort fastighetsskatten och inte höjde andra skatter på boende. Ändå höjer regeringen inte skatten på boende. Man återinför inte fastighetsskatten.

När det gäller RUT-avdraget däremot, som är till gagn för många grupper som har svårt att göra sig hörda i samhället, till exempel utrikes födda med svag etablering på arbetsmarknaden, vågar regeringen sig på ett rejält hugg. Mot kvinnor, som är tyngda av att ta ett stort ansvar hemma för städning, tvätt och barn och därmed går miste om chanser i yrkeslivet, orkar regeringen slå till. Mot utrikes födda, ungdomar med svag ställning på arbetsmarknaden och kvinnor tyngda av normer att ta ansvar i hemmet vågar regeringen slå till med försämringar. Mot villaägarna däremot, nejdå, där vågar och orkar regeringen inte, utan i den frågan kastar man i stället bara floskler mot tidigare regeringar.

Är inte det lite märkligt ur en maktanalysvinkel, som vi kan kalla det, eftersom Vänsterpartiet ingår i regeringens budgetunderlag, att man agerar på det sättet? Man kan gå fram med försämringar för de grupper som har svårast att göra sina röster hörda, men när det gäller andra nöjer man sig med att kritisera tidigare regeringar.

Finansministern gör någon form av negativ beskrivning av min fråga om att man halverar RUT-avdragen och hävdar att de inte alls är halverade. Av dem som hör det och får sin möjlighet till avdrag reducerad från 50 000 kronor till 25 000 kronor skulle nog de flesta med lite enkel matematik komma på att det faktiskt är en halvering. 25 000 gånger två är 50 000 och 50 000 delat på två är 25 000, och då upplever man nog att man har fått en halvering. Så mycket kontakt med verkligheten borde en finansminister ha att hon inser det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har som sagt tidigare bara haft en enda interpellation på det här temat, och jag betonade när jag skrev den här interpellationen att den enbart skrevs för att jag inte fick något svar på den här frågan. Det gällde speciellt Danmark, men det har jag fått svar på nu.

Gång på gång anklagas vi moderater för att strida för de rika. Jag vill hävda att M strider för jobben och därmed unga och nyanlända som fått vita jobb, alla kunder oavsett inkomst, de, oftast kvinnor, som har startat företag som hade en god tillväxt fram till att hotet om försämringar av villkoren från S-MP-regeringen kom, de arbetsgivare som har fått lite mindre stressade arbetstagare och samhället som fått ökade skatteintäkter. Men S-MP däremot bryr sig inte om någon av dessa, bara de får sätta dit rika RUT-köpare.

Ja, det sistnämnda är såklart min egen tolkning, men eftersom jag inte får något annat svar från finansministern står det än så länge oemotsagt. Än så länge har finansministern inte kommit med något argument för varför man väljer att försämra villkoren. Det ger ju inga extra tillskott i skattekistan, vilket man skulle kunna tro.

Jag kan ana i retoriken att Socialdemokraterna har ideologiska betänkligheter. Jag håller definitivt inte med, eftersom i princip alla tjänar på att RUT-avdragen är kvar, inte specifikt de med höga inkomster. Men om det nu är så, varför inte stå för det?

Det finns en uppenbar risk att även de mindre försämringarna och tillkrånglandet av systemet får samma effekter som i Danmark. Varför riskerar S-MP-regeringen det? Kurvan bröts som sagt år 2000, och då var inte förändringarna särskilt stora.

Varför riskerar S-MP att försämra för just en bransch som har låga trösklar för att komma in på arbetsmarknaden, som inte kräver någon direkt utbildning och som kan vara en bra väg för att komma in på arbetsmarknaden när man inte kan svenska och här får möjligheten att lära sig?

RUT-jobben är instegsjobb. Varför försvåra för dem? Och varför är kundernas inkomst avgörande? Vilken betydelse har det för jobbet hur mycket pengar en kund tjänar? De avgörande fördelarna med RUT-avdragen kommer till sin rätt oavsett vilken inkomst kunderna har. Inom vilken annan bransch är det avgörande vad kunden tjänar?

Herr talman! I Danmark år 2000, när det var ett fall i hur mycket avdrag man gjorde för RUT-tjänster, var det inkörningsproblem på skattemyndigheten. Det är troligen förklaringen till att det dök i början och sedan återhämtade sig ganska snabbt när inkörningsproblemen var över.

Niklas Wykman tycker att vi på Finansdepartementet öppet bör redovisa alla våra resonemang. Det är en intressant idé. Vi kanske skulle ha direktsändningar via webben från Finansdepartementets möten för att redovisa våra interna resonemang. Det var dock inget, vad jag minns, som man hade under den tid då Niklas Wykman arbetade på Finansdepartementet. Regeringen redovisar sina resonemang i budgetpropositionen där vi motiverar varför vi gör de olika förändringar vi gör i både skatter och utgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Niklas Wykman säger att RUT-avdraget är viktigt för människor, inte minst kvinnor, som behöver stöd för att arbeta och ta för sig på arbetsmarknaden. För de kvinnor som behöver den typen av stöd för att ta för sig och göra karriär görs heller ingen förändring, och jag tror nog inte att de kvinnor som har en genomsnittlig inkomst på 960 000 kronor, alltså nästan 1 miljon per år, behöver statligt bidrag för att ta för sig på arbetsmarknaden.

Herr talman! Vi kanske ska sänka debattonen något och reflektera över vad finansministern säger. Finansministern säger att höginkomsttagarkvinnor inte behöver stöd och hjälp från politiken. Det här handlar inte bara om höginkomsttagarkvinnor. Finansministern lägger kanske här ihop hela hushållsekonomin, väljer ett genomsnitt av inkomsterna hos dem som tjänar mycket och blandar kanske in männens inkomster i kvinnornas inkomster i den här beräkningen och kan då konstatera, utifrån dessa antaganden, att de inte behöver stöd och hjälp.

Herr talman! Jag är helt övertygad om att de strukturer och normer som finns mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden, i hem och i relationer påverkar alla kvinnor. RUT-avdraget har varit viktigt för att de med svag etablering på arbetsmarknaden ska få komma in och få en chans - kanske lära sig ett språk och kanske få möjlighet att utvecklas i sina yrkeskunskaper - och för att just kvinnor ska få öka sitt deltagande på arbetsmarknaden.

Finansministern föreställer sig alltså att så fort inkomsterna är höga finns jämställdheten där. Jag är inte alls övertygad om det. Det stämmer inte, och det ser man om man kollar på våldsstatistik och brottsstatistik eller om man gör mätningar av skillnader i hur mycket som städas hemma, vem som tar hand om barnen, hämtar på förskola och så vidare. För mig är det i alla fall tydligt att det finns ojämställdhet också i höginkomsttagarfamiljer.

Menar man allvar med att man vill ha jämställdhet mellan könen kan det inte bara vara för dem som har en viss inkomst. Min ambition för jämställdhet är det ska gälla alla män och alla kvinnor oavsett vad man har i lönekuvertet, och här ger sig finansministern på en reform som skapar jämställdhet. Det är tydligen okej att inte ha jämställdhet för vissa.

Herr talman! Vad jag förstår har jag inte fått svar på mina frågor om varför ett jobb som innebär att serva rika inte räknas som ett riktigt jobb och inte heller varför kundens inkomst är avgörande, enligt finansministern. Det är beklagligt. Det riskerar tyvärr att leda till att ännu en interpellation behöver ställas. Men finansministern kanske kommer med svaret i sitt sista inlägg.

Tyvärr visar finansministern att symbolpolitiken för S-MP går före jobben. Trots att det fortfarande är tufft för unga och nyanlända att komma in på arbetsmarknaden vill man riskera att dramatiskt försämra villkoren för RUT-branschen. Redan hotet om försämringar av villkoren har stoppat tillväxten i hemservicebranschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns inget annat argument än det ideologiska. Det är bara att beklaga. S-MP vill inte inse att ett jobb är ett jobb, även om kunden har hög inkomst och att det jobbet gör att den anställda får in en fot på arbetsmarknaden, kanske lär sig svenska, får pensionspoäng och annat som hör till de vita jobben.

Jag vill ändå tacka finansministern för debatten. Jag antar att vi är ömsesidigt glada över att slippa se varandra på ett tag, och jag önskar en god jul.

Herr talman! Nej, jag är inte alls glad över att inte få se Anette Åkesson. Jag kommer tvärtom att sakna Anette Åkesson under julledigheten och lovar att skicka henne en tanke, kanske inte på julafton men absolut på juldagen. Jag uppskattar de intressanta interpellationsdebatter vi har.

Anette Åkesson frågar om kundens inkomst är avgörande. Kundens inkomst är självklart inte avgörande. Vi har lyft upp den genomsnittliga inkomsten på dem som kommer att påverkas av detta då jag vill visa att det inte är osannolikt att de personerna kommer att fortsätta köpa RUT-tjänster, eftersom de har väldigt höga inkomster.

Niklas Wykman undrar var den här uppgiften kommer från. Det är genomsnittlig inkomst. Det är viktigt att understryka det.

Jag delar Niklas Wykmans uppfattning om att den ojämställdhet som finns i samhället finns i alla samhällsskikt. Ojämställdhet finns bland kvinnor som tjänar mycket, och ojämställdhet finns bland kvinnor som tjänar mindre. Därför behöver naturligtvis alla kvinnor stöd i olika former, för att jämställdheten i alla samhällsskikt i Sverige ska öka. När det gäller stöd för att köpa städning och andra hushållstjänster för mer än 25 000 om året är just det stödet inte lika viktigt för personer som i genomsnitt tjänar 960 000 kronor om året.

Niklas Wykman påstår att man inte får något stöd om man har hög inkomst. Så är det inte. Man får precis som alla andra ett stöd upp till 25 000 kronor om året. Ur ett internationellt perspektiv, i jämförelse med till exempel Danmark, är det oerhört generöst.

Regeringen gör mycket begränsade reformer i RUT-systemet. Det påverkar ungefär 1 procent av köparna. De har en inkomst på ungefär 1 miljon. Det är de fakta som ligger på bordet.

Överläggningen var härmed avslutad.