Konjunkturinstitutets studie om hushållsnära tjänster

Herr talman! Maria Larsson har frågat mig om jag är beredd att ompröva den rådande linjen kring avdrag för hushållsnära tjänster. Frågan är ställd med anledning av Konjunkturinstitutets studie om hushållsnära tjänster, som Maria Larsson hänvisar till. Jag har tidigare i ett flertal interpellationer förklarat att jag inte är beredd att vidta några åtgärder inom skattesystemet för att stimulera köp av hushållsnära tjänster. Inte heller det faktum att Konjunkturinstitutet sedan dess har presenterat en studie om hushållsnära tjänster ger mig anledning att ändra min uppfattning. Låt mig först upprepa mina argument för varför jag inte anser det vara prioriterat med särlösningar för vissa typer av arbetsuppgifter för att därefter kort, utan att gå in i några tekniska detaljer, kommentera Konjunkturinstitutets studie. Frågan om särskilda skatteregler för hushållstjänster har enligt min mening inte samma prioritet som mer generellt inriktade åtgärder. Genom generellt inriktade åtgärder undviks snedvridningar av ekonomin och avgränsningsproblem. När det gäller skattesystemets utformning är regeringens huvudlinje att stimulera arbetsmarknadsdeltagande, arbetsutbud, sysselsättning och utbildning med brett inriktade justeringar av skatteuttaget på förvärvsinkomster. Vid förändringar i skattereglerna är ambitionen, liksom vid 1990-1991 års skattereform, att skapa så enkla, neutrala och likformiga skatteregler som möjligt. Den pågående inkomstskatteomläggningen i och med kompensationen för den allmänna pensionsavgiften har medfört lägre skatter för alla låg- och medelinkomsttagare. Den privata servicesektorn är en viktig bransch som kommer att växa med eller utan skattesubventioner. Att med skattemedel styra vilken inriktning denna expansion ska ha anser jag vara direkt felaktigt. Särregler för enstaka branscher eller yrkesområden skapar alltid krångel och gränsdragningsproblem. Särregler är dessutom i allmänhet orättvisa: Varför ska de som jobbar i icke gynnade branscher betala högre skatter än övriga? Likaså: Varför ska man genom särskilda skatteregler av detta slag gynna konsumtion av hushållstjänster framför annan konsumtion? Det är trots allt de med högre inkomster som främst kommer att efterfråga denna typ av tjänster och därmed få del av skattesubventionen. Notera i detta sammanhang att det så kallade ROT-avdraget har en konjunkturpolitisk bakgrund, där avsikten är att mildra effekterna av den svaga utvecklingen på byggarbetsmarknaden. Några särskilda konjunkturpolitiska skäl för en stimulans av hushållstjänstesektorn finns enligt min mening inte. I ljuset av den demografiska utvecklingen och ett framtida arbetskraftsbehov inom främst offentlig sektor - det vill säga vård, skola och omsorg - anser jag att man bör vara särskilt försiktig med särregleringar av denna sort. Vad gäller Konjunkturinstitutets studie vill jag inledningsvis välkomna denna typ av kvalificerade och genomarbetade bidrag till diskussionen. Jag finner studien kvalificerad i den meningen att analysen utgår från en nationalekonomisk modell och nyttjar denna för att utvärdera ett tänkt avdrag för hushållsnära tjänster i Sverige. Studien är genomarbetad i den meningen att i brist på svenska erfarenheter används tillgänglig statistik från andra länder för att göra utvärderingen så verklighetstrogen för svenska förhållanden som möjligt. Studien bygger på en rad antaganden, dels antaganden om hur reduktionen ska vara utformad, dels - vilket är av avgörande betydelse i studien - beteendeantaganden, det vill säga hur individer ändrar sitt beteende utifrån förändringar i skattesystemet. Studien visar på en ökad sysselsättning, minskad svart sektor för hushållsnära tjänster och att detta uppnås utan negativ budgetpåverkan. Jag säger inte att dessa antaganden på något sätt är felaktiga eller att regeringen har bättre information om beteendeantaganden, men jag måste ändock konstatera att dessa har en avgörande betydelse för de resultat som redovisas. Det är förvisso sant att förändringar i skattesystemet på sikt kommer att ändra individers beteende, men jag menar att det i fallet med överföring från svart till vit arbetskraft är mycket svårt att utifrån nuvarande kunskap mer exakt kunna säga i vilken omfattning detta kan komma att ske. Jag menar dock att oavsett vilka antaganden man gör om individers beteendeförändringar och, som ett resultat av dessa, vad den typ av studie som Konjunkturinstitutet genomfört visar för resultat måste man ställa den principiella ekonomiska frågan om det är rätt att staten ska subventionera en viss form av sysselsättning. Mot bakgrund av mina argument ovan finner jag inte skäl för det. Jag är alltså inte beredd att vidta några åtgärder inom skattesystemet för köp av hushållsnära tjänster.

Herr talman! Väl mött, finansministern! Det har varit många timmar i kammaren i dag. Det kanske börjar gå mot sitt slut. Vi verkar inte vara så många i den här debatten - även om det här också är en debatt som har återkommit några gånger. Men vi byter ju ministrar, så det blir liksom ändå ny eld. Jag tror inte att jag har debatterat frågan tidigare med finansminister Pär Nuder. Det har ju också varit lite olika ministrar ute och uttalat sig i den här frågan. Vissa har varit ganska positiva till hushållsnära tjänster, eller hushållstjänster. Andra har varit mer njugga i sin inställning. Pär Nuder verkar tillhöra den senare kategorin att döma av svaret, som jag får passa på att tacka för. I svaret kan vi läsa att finansministern anser att Konjunkturinstitutets, det statliga Konjunkturinstitutets, beräkningar om att en sådan här skattesubvention skulle ge någonstans mellan 3 000 och 19 000 nya jobb, beroende på vilket scenario som är realistiskt, är osäkra. Han tror inte heller att de svarta jobb som i dag bevisligen finns skulle bli vita genom en sådan här reform. Vad är då regeringens svar på detta? Vad är det man vill göra i stället? Som jag har tolkat det måste det vara plusjobben som på något sätt ställs mot vårt förslag. Vänsterkartellen har ju i budgetförslaget inrättat plusjobb, 20 000, som ska vara 2006 och 2007, under två års tid. De är alltså av en tillfällig karaktär. De varar just över valet, av någon tillfällighet. Tanken är att långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna ska komma i fråga. Det är ju positivt. Konjunkturinstitutet har också tittat på plusjobben. De påstår - men det kanske inte heller är att lita på eftersom finansministern inte verkar lita på statliga Konjunkturinstitutet så värst mycket - att två sådana här plusjobb kommer att tränga undan ett gammalt jobb. De fackliga organisationerna har också uttryckt en oro för detta. Om Konjunkturinstitutets beräkningar stämmer härvidlag skulle det innebära att vi har 10 000 färre jobb efter 2007, när de här jobben ska bort. De innebär en statlig subvention på 1 250 kr per dag och person om man tar ut hela beloppet. Det är ju en klar subvention av en viss form av sysselsättning, tycker jag nog. Mot detta har vi ställt det här förslaget, som innebär permanenta jobb som varar över tid, där människor kan känna sig trygga om att ha ett fast jobb och en fast inkomst. Det ger möjlighet till ganska många nya företag. Personer som har en "entreprenöriell" läggning kan utan stora kapitalinsatser faktiskt starta företag. Det innebär, också här, att långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna kommer i fråga. De finska exemplen visar att så har varit fallet. De som står längst från arbetsmarknaden i dag kan komma tillbaka den här vägen. Det visar Konjunkturinstitutet också i sin rapport. Det skapar en helt ny marknad, som i dag bara är svart i Sverige. För det är ju inte så att bara de med höga inkomster med vårt förslag skulle kunna köpa. Så är det i Socialdemokraternas Sverige i dag. Det här skulle ge möjlighet för människor med lägre inkomster att också kunna köpa den här typen av tjänster i stället för att utföra dem själva. Nya jobb kommer att skapas. Det är osäkert hur många, men vi vet att nya jobb kommer att skapas. I en tid av högkonjunktur men med en otroligt hög arbetslöshet vägrar Pär Nuder att ens erkänna att det här skulle ha någon betydelse för en permanent sysselsättningsökning. Vad skulle kunna få Pär Nuder att tycka att det här ändå vore ett förslag att tänka över? Hur många jobb skulle det handla om?

Herr talman! Precis som Maria Larsson nyss sade i sitt anförande är faktiskt denna debatt om hushållsnära tjänster en favorit i repris, och den kommer förmodligen, som såporna i tv, att komma i repris många gånger till innan detta riksdagsår är slut. Sedan vet vi inte vad som händer, men förhoppningsvis finns det en annan finansminister då. Kan inte finansministern visa mod och tala om att även en finansminister kan ha fel och kan komma på bättre tankar? Herr talman! Visst kan jag hålla med finansministern om att särregler i allmänhet inte är bra. Men ibland måste man göra undantag, nämligen när fördelarna vida överstiger nackdelarna, och det gör de i detta fall. Och det finns många fördelar, för samhället, för barnfamiljer, för äldre och framför allt för dem som i dag utför dessa hushållstjänster utan någon som helst trygghet. Både finansministern och jag vet ju att de tjänster som vi talar om finns i dag, men i dag utförs de i det fördolda. Vi vet inte riktigt hur många det är som har svart städhjälp hemma. Det kanske är fler i Stockholm än i min hemkommun Borås. Dessa kvinnor - i de allra flesta fall är det kvinnor som utför svarta jobb - är inte försäkrade, har ingen arbetslöshetsförsäkring och tjänar inte heller in pensionspoäng för en tryggare ålderdom. Jag kan inte förstå att ministern och Socialdemokraterna så totalt nonchalerar dessa kvinnor som är några av de mest utsatta i vårt samhälle. Kan det månne vara därför att det är kvinnor som det handlar om? När det är ont om byggjobb - alltså vita byggjobb, svarta finns - inom en manlig bransch med en stor organisation bakom sig, då är ROT-avdraget inte långt borta. Men dessa kvinnor har inte någon organisation bakom sig över huvud taget. Men förhållandena är ganska lika - få vita jobb, men en stor svart marknad. Herr talman! Jag tror tvärtemot vad finansministern tror, nämligen att om man kan få dessa hushållstjänster till en rimlig kostnad kommer fler svarta jobb att bli vita och vi kommer att få fler företag. Det innebär förutom en större trygghet för de personer som går från svart till vitt även att fler personer betalar skatt och att statskassan får mer pengar. Den beräkning som Konjunkturinstitutet gjort vittnar ändå om att staten kommer att gå med vinst om förslaget om hushållsnära tjänster går igenom. Herr talman! Jag tror också att statskassan har pengar att hämta genom att till exempel föräldrar får mer tid till att göra saker tillsammans med sina barn på lördagar i stället för att dammsuga och städa toaletter. I dag slits en småbarnsmamma hårt av allt dubbelarbete - också en småbarnspappa förstås, även om det fortfarande tyvärr är så att det är kvinnorna som utför det mesta hushållsarbetet hemma med kanske sjukskrivning som följd och ökade kostnader för samhället. Det måste vara mycket bättre, både för barn och för föräldrar, att åka till djurparken i Borås i stället när man är ledig. Herr talman! Även äldre har behov av sådana tjänster i hemmet som de vid en biståndsbedömning kanske inte har fått hjälp med. Det är tjänster som den redan hårt dubbelarbetande mamman som jag talade om förut annars kanske måste göra åt sin mamma eller pappa. Jag ställer samma fråga som Maria Larsson ställde nyss: Kan finansministern tänka sig att tänka om och ha modet att våga göra någonting nytt i denna fråga och kanske få en skatt uppkallad efter sig?

Herr talman! Nej, Maria Larsson, det är inte jag som tycker att Konjunkturinstitutets beräkningar är osäkra, utan det är Konjunkturinstitutet självt som säger det. Man säger att beräkningarna i rapporten är ". synnerligen osäkra och resultaten styrs helt av vilka antaganden som görs. De bör således ses som räkneexempel avseende möjliga effekter och inte som en uppskattning av de mest sannolika effekterna." Det är ett citat från Konjunkturinstitutets rapport. Den visar för övrigt på tre olika alternativ. Och i det alternativ som jag bedömer som mest trovärdigt kommer det att skapas omkring 3 000 jobb samtidigt som skatten på övriga varor och tjänster måste höjas. Då menar jag att det är bättre att satsa resurserna inom just vården, skolan och omsorgen, vilket jag bedömer skulle medföra att mer än dubbelt så många jobb skulle skapas. Att subventionera privat sysselsättning i en specifik bransch är en dyr åtgärd med liten effekt på sysselsättningen. Och jag tar under det kommande året mer än gärna debatten om huruvida vi ska subventionera privat sysselsättning, det vill säga städhjälp i hemmet, eller förbättra kvaliteten inom hemtjänsten eller äldreomsorgen. När det gäller frågan om svartarbete inom sektorn har jag även på denna punkt vid ett flertal tillfällen besvarat frågor om förhållandet mellan hushållsnära tjänster och svartarbete. Jag har bland annat svarat Rigmor Stenmark att det inte finns några enkla samband mellan förekomsten av illegalt arbete och skatternas nivå och att det inte heller är det illegala arbetets andel av en sektor som ska vara avgörande för skattetryckets nivå. Frågan om ROT-avdraget kommer från tid till annan upp i debatten. Jag kan bara upprepa det som jag sade i mitt förra svar, nämligen att det var en konjunkturpolitisk åtgärd. Vi har inget ROT-avdrag för närvarande. Vi behöver inte ha det därför att det för närvarande är full sväng i byggsektorn, inte minst beroende på den goda ekonomiska politik som regeringen bedriver. Jag har heller aldrig någonsin hört att ett system med subventionerade hushållsnära tjänster skulle ha något slags konjunkturpolitisk verkan avgränsad i tiden, utan det är ett permanent system. Det som jag inte förstår när jag debatterar den här frågan, om det så är med liberaler eller kristdemokrater, är att det är jag som ska behöva sjunga marknadsekonomins höga visa. Jag är emot subventioner av privat sysselsättning. Jag är förvånad över att en folkpartist som ändå står bakom den stora skattereform som vi genomförde för 15 år sedan, då vi skulle utradera undantag och då vi skulle ha ett likformigt och enhetligt system för att värna de breda och stabila skattebaserna, nu pläderar för undantag som kommer att skapa gränsdragningsproblem, och som kommer att innebära att vi skapar ytterligare en lapp på det lapptäcke som skattesystemet därmed riskerar att bli. Men, som sagt, jag kan inte förstå varför vi ska subventionera privat sysselsättning och att jag som socialdemokrat ska behöva erinra mina borgerliga kolleger om nödvändigheten av att låta marknadsmekanismer gälla även på detta område.

Herr talman! Jag tror att finansministern hoppar över ett tankeled här. Detta är en nödvändighet till följd av en långvarig socialdemokratisk regeringstid som har drivit upp skatterna så att vi har fått väldigt höga skattekilar på arbete. Jag kan hålla med om att generellt inriktade åtgärder är en mycket bättre väg att gå. Men nu befinner vi oss i ett läge där människor inte har råd att köpa den här typen av tjänster alls i vårt land och där vi har en växande svart marknad därför att skattekilarna på arbete ser ut som de gör. Och det är tack vare en socialdemokratisk regering. Det är läget som vi har i dag. Och jag menar att detta är en sektor som måste tillåtas blomstra också i vårt land. Då är den väg som vi har att gå kortsiktigt, innan vi har fått en borgerlig regering som kan arbeta mer strukturellt med skatterna, att faktiskt vidta denna åtgärd för att få i gång en bransch som redan finns men som i dag bara finns för dem som är rika. Jag vill vidga den och ge möjlighet för ensamstående mammor med en låg inkomst eller med en medelinkomst att också köpa denna typ av tjänster. Det finns en hel del logiska kullerbyttor i Pär Nuders resonemang. Så upprepar han att det är mycket bättre att man inom hemtjänsten och äldreomsorgen får denna stora subvention som minsann inte är generell till sin karaktär utan väldigt specialinriktad för en viss form av sysselsättning. Där är det accepterat därför att det där sker inom kommunens omsorg. Men ställ en fråga till den kvinna som i dag är långtidssjukskriven och som har att välja mellan att få ett tvåårigt vikariat, ett plusjobb i kommunen eller att få möjlighet till ett varaktigt jobb där hon får möjlighet att efter 2007 faktiskt fortsätta denna verksamhet på en marknad som vi med en skattesubvention kan göra en bra lösning för och där många människor kan få köpa en typ av tjänster som det finns behov av men som är helt outvecklad i vårt land. Om finansministern inte tror på Konjunkturinstitutet, så titta på vad som har hänt i Finland. Svartarbetet har minskat radikalt, från 60 % till 25 % enligt beräkningar. Nya jobb har skapats, framför allt bland långtidsarbetslösa - 7 000 årsarbeten. Många fler har fått en egenförsörjning. Många nya företag har bildats, och en ny marknad utan undanträngningseffekter växer fram som snart vart sjätte hushåll nyttjar. Konjunkturinstitutets rapport om undanträngningseffekterna av plusjobben är väldigt tydlig. Hur många räknar finansministern med ska mista jobbet i kommunal verksamhet i dag till följd av plusjobben? Det är en fråga som det är relevant att ställa. Jag beklagar att finansministern stoppar huvudet i sanden och inte alls vill titta på den här problematiken. Det är två förslag som faktiskt väldigt tydligt står mot varandra. Finansministern väljer då att anta det sämsta av de två förslagen. Det finns en annan väg att gå. Titta på de finska exemplen. Läs och lär av dem! Detta har införts i Finland i stor politisk samstämmighet - det har inte varit bråk. I Sverige går en ideologisk skiljelinje. Socialdemokraterna vägrar att se möjligheterna att skapa en ny marknad med nya jobb. I Finland har Socialdemokraterna inte varit lika enkelspåriga, utan de har kunnat se det här i ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. Det hade varit nyttigt också i vårt land.

Herr talman! Som jag sade i mitt förra inlägg tycker inte heller jag att det är bra med undantag. Men ibland måste man göra undantag. Det måste man när det finns så pass många fördelar jämfört med nackdelar. När det gäller den skattereform som vi var med om att genomdriva 1990/91 ser det inte riktigt likadant ut som på den tiden då vi kom överens om den. Det har skett åtminstone 200 förändringar i den. Regeln gäller inte längre att det ska löna sig att arbeta och ha hälften kvar. Det där har man redan tagit bort. Finansministern, de här jobben finns i dag men är svarta. De lever i det fördolda. Jag har inte fått svar på frågan om hur vi ska kunna få de jobben vita. Har finansministern något alternativ, något annat förslag än det som vi inom alliansen har framfört? I så fall skulle jag gärna vilja höra det. Och finansministern, ibland måste man våga. Det finns beräkningar - om än alltså antaganden. Man säger att det kanske inte är så säkert. Men man måste, som sagt, våga göra något. Gör ett försök i en del av landet! Eftersom jag bor i Västra Götaland föreslår jag ett försök där. Det är ett lagom stort område med en och en halv miljon invånare. Gör något, särskilt för de kvinnor som i dag jobbar på den svarta marknaden - människor som är väldigt hårt utsatta - och gör något för barnfamiljerna där man behöver ha mer tid för varandra! Det påverkar även de äldre.

Herr talman! Först och främst skulle det vara intressant att höra vilken rapport om plusjobben som Konjunkturinstitutet har utarbetat. Som ansvarigt statsråd för Konjunkturinstitutet vore det intressant att veta vilken rapport det är som Maria Larsson åsyftar. När det gäller de finska erfarenheterna är det värt att påminna om att det finska systemet för hushållsavdrag även inkluderar renoveringstjänster - alltså motsvarande vårt ROT-avdrag. Av den utvärdering som finns av det finska systemet framgår att merparten av de nya tjänsterna i Finland har skapats just inom renoveringssektorn, närmare bestämt mellan ca 4 600 och 5 800 tjänster. Antalet nya städtjänster, som uppenbart är vad vi här diskuterar - alltså städhjälp i hemmet - är betydligt mindre, mellan ungefär 700 och drygt 900 tjänster. När det sedan gäller frågan om hur svartarbete ska motverkas kan jag säga att det ska göras genom skärpt lagstiftning och ökad skattekontroll. Regeringen tillför Skatteverket nya resurser för att kunna skärpa skattekontrollen. Att vi med hjälp av sänkta skatter skulle jaga svartarbete från den ena branschen till den andra vänder jag mig med skärpa mot. Svartarbete ska bekämpas på egna meriter, inte med hjälp av sänkta skatter. Sedan gäller det den fråga som Maria Larsson återkommer till, nämligen frågan om kontrasten till regeringens politik vad gäller plusjobben. Jag välkomnar, som sagt, den diskussionen. Jag är inte så säker på att Maria Larsson och andra borgerliga företrädare kommer att fortsätta den diskussionen när plusjobben väl är på plats. Jag tror nämligen att de kommer att vara väldigt välkomna. De kommer att höja kvaliteten i äldreomsorgen och i hemtjänsten. Det kommer att bli mindre stressigt. Det kommer att innebära att personalen får mer tid tillsammans med de gamla och så vidare. Vi har medvetet valt att satsa på detta därför att vi vill förstärka kvaliteten. Däremot vill vi inte subventionera en privat bransch med skattemedel där vi på förhand vet att merparten av subventionen kommer att hamna i hushåll som redan i dag har ekonomiska resurser att anställa sin städhjälp, om man nu vill lägga sina surt förtjänade pengar på just den typen av verksamhet.

Herr talman! Ja, hemtjänsten och äldreomsorgen behöver förstärkas. Där har det ju kapitalt nedrustats under de senaste tio åren. Där vill jag ha varaktiga jobb. Jag undrar vem som ska klappa de gamla på kinden när de två åren har gått, när plusjobben tar slut. Det gör de ju år 2007, eller hur, finansministern? Vem ska sedan klappa de gamla på kinden? Den frågan skulle jag väldigt gärna vilja ha ett svar på. Är det så att ROT-avdraget också borde ingå i begreppet "hushållsnära tjänster" så inte oss emot. Är det detta som är problematiken kan vi tänka oss att vidga begreppet, precis som man har gjort i Finland. Finansministern säger att det inte verkar vara tillräckligt många jobb inom städbranschen, 30 % inom städområdet till exempel. Ja, men det är ändå jobb - varaktiga, permanenta, jobb på en arbetsmarknad där Sverige i dag har en väldigt hög arbetslöshet. Jag tycker att det är föraktfullt av landets finansminister att ringakta det faktum att ett antal jobb kan skapas. Människor som kan få en utkomst, en försörjning, där vi undanröjer det problem med skattekilar som i dag utgör ett hinder för människor med vanliga inkomster att köpa den här typen av tjänster är något som Pär Nuder ringaktar och uttrycker sig föraktfullt om. Om jag vore finansminister i det här landet skulle jag ta varje chans att tillskapa nya jobb. I dag är 73 % av befolkningen sysselsatt. För att nå upp bara till 1997 års sysselsättningsgrad saknas det 450 000 nya jobb! Är inte detta något som håller finansministern vaken om nätterna? Man ratar jobb som faktiskt kan skapas på en marknad som kan växa. Jag ser att vi inte kommer särskilt mycket längre och kan bara önska att finansministern får träffa sin finländska socialdemokratiska kollega många gånger och följa exemplet i Finland och så småningom kanske vaknar, för det det finns intressanta erfarenheter att hämta från våra grannländer.

Herr talman! Maria Larssons argument blir inte bättre för att hon beskyller mig för att vara föraktfull. Jag vet vilken roll Kristdemokraterna har ålagts i den borgerliga alliansen. Det är ju ni som går i bräschen för denna typ av utfall mot de politiska motståndarna - ni har fått den rollen. Det är intressant att se att ni så konsekvent fullföljer den. Det ska anmärkas på person när sakargumenten inte håller. Det är uppenbarligen någonting som vi får vänja oss vid. Hittills har det inte varit särskilt framgångsrikt för Kristdemokraterna. För varje mätning närmar ni er alltmer 4-procentsspärren. Men lycka till om ni tror att det är en framkomlig väg! På en punkt kan Maria Larsson vara lugn. Jag är nämligen fullständigt övertygad om att de plusjobb som vi vill introducera i hemtjänsten, i äldreomsorgen och i skolans värld kommer att vara efterfrågade och kommer att permanentas i bemärkelsen att man kommer att nyanställa i Sveriges kommuner och landsting under de kommande åren. Kommunsektorn har nämligen goda ekonomiska förutsättningar för det nu. Man kan nyanställa och man kan göra kvalitetssäkringar långsiktigt. Med plusjobben förenar vi ambitionen att höja kvaliteten i hemtjänsten och äldreomsorgen med att vi ger möjlighet för en långtidsarbetslös att komma in på arbetsmarknaden. Jämför den politiken med att skattesubventionera sådana som mig som ska få möjlighet till subventionerad städhjälp i hemmet - detta kommer vi att ställa väljarna inför.