Kompetensen och arbetsmiljön för studie-och yrkesvägledare

Fru talman! Michael Svensson har frågat mig vilka reformer jag avser att ta initiativ till för att förbättra kompetensen och arbetsmiljön för studie- och yrkesvägledare.

För mig är det viktigt att studie- och yrkesvägledningen är utformad så att elevernas val inför framtiden baseras på en väl avvägd kombination av elevernas behov och intressen och arbetslivets kompetens- och rekryteringsbehov. Inför dessa val behöver eleverna utveckla kunskaper både om sig själva och om olika valalternativ. Studie- och yrkesvägledning är en viktig del i det livslånga lärandet och ett stöd i en individs ständigt pågående karriärprocess. Den fyller därför en viktig funktion inom såväl grundskolan och gymnasieskolan som vuxenutbildningen.

För närvarande finns flera pågående initiativ som syftar till förbättringar av studie- och yrkesvägledningen.

För det första har regeringen i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1) aviserat att Statens skolverks regeringsuppdrag att genomföra fortbildningsinsatser för främst studie- och yrkesvägledare för att förbättra kvaliteten inom vägledningen ska förlängas och utvidgas. Fortbildningsinsatserna ska för närvarande inriktas mot att utveckla studie- och yrkesvägledningen med särskilt fokus på ökade kunskaper om arbetsmarknaden. Uppdraget bör dessutom byggas ut med ytterligare fokus på att stärka jämställdhetsperspektivet för att bidra till att elevernas studie- och yrkesval inte begränsas av kön eller social eller kulturell bakgrund.

För det andra har regeringen i propositionen Ökad individanpassning - en effektivare sfi och vuxenutbildning (prop. 2014/15:85) som riksdagen beslutade om 2015 (bet. 2014/15:UbU13) föreslagit ändringar i skollagen (2010:800) som syftar till att tydliggöra kraven på kommunerna att tillhandahålla studie- och yrkesvägledning. Enligt de nyligen beslutade lagändringarna är hemkommunen skyldig att se till att den som avser att påbörja kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå eller i svenska för invandrare eller särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå erbjuds studie- och yrkesvägledning.

För det tredje föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2016 att det avsätts medel för att Skolverket ska kunna utforma fortbildningskurser för studie- och yrkesvägledare specifikt om validering. Studie- och yrkesvägledare ska på så sätt få bättre verktyg att kartlägga och klargöra vilka kompetenser och kunskaper elever redan har med sig sedan tidigare.

För det fjärde har Yrkesprogramsutredningen (U2014:01) fått tilläggsdirektiv med uppdrag att bland annat analysera om studie- och yrkesvägledning av god kvalitet erbjuds eleverna i grundskolan och gymnasieskolan i tillräcklig utsträckning och, om det finns behov, föreslå hur studie- och yrkesvägledningen kan utvecklas (dir. 2015:15). Utredningen kommer att lämna sitt slutbetänkande inom bara några dagar, och jag ser fram emot att få ta del av utredningens slutsatser.

Fru talman! Tack, statsrådet, för eftermiddagens tredje svar!

Jag skulle nu kunna raljera om att svaret är tunt, för det brukar man göra ibland, men det ska jag faktiskt inte. Däremot tycker jag kanske att det är en del öppna dörrar som slås in.

Kunskapen finns redan om hur det är ställt med det stora flertalet av landets SYV:are. Många känner sig otillräckliga, och det är naturligtvis inte enbart deras eget fel utan systemets fel.

Under många år har denna grupp setts över axeln. Utbildningen har varit bristfällig och yvig. Många SYV:are har kommit från olika håll och med olika bakgrund. Jag skulle nog vilja säga att många betraktar det som ett lågstatusyrke inom skolan, och där har vi ett av problemen, tror jag. De har till och med lägre status än vad lärarna har. Därför blir det svårt att rekrytera de bästa och mest lämpade och passande till yrket, något som jag tror är väldigt viktigt.

Allt elände i skolan beror självklart inte på SYV:arna. Men de är en viktig grupp, viktigare än vad många av oss inser och säkert också än vad de själva inser.

Längst bort från SYV:arna, alltså på arbetsmarknaden, har vi matchningsproblem. Alltför många måste komplettera sin utbildning. Det tar tid och kostar pengar både för den enskilde och för samhället.

Vi vet att det är alltför många gymnasieelever som känner att de valt fel, att de kanske borde valt ett annat program. Det är svårt att välja om. Det leder ofta till ett fjärde år, förenat med kostnader och problem. Vi vet av studier att enbart ungefär 1 procent av valen grundar sig på råd från SYV:arna när niorna ska söka in till gymnasiet. Det behöver såklart inte enbart vara SYV:arnas fel. Många elever har jättebra föräldrar. De är kloka, nyfikna och vetgiriga, och även eleverna är det. Men 1 procent talar ett ganska tydligt språk, tycker jag.

Faktum kvarstår: Felvalen finns där och kostar jättemycket pengar. Här tror jag att SYV:arna skulle kunna spela en mycket större och aktivare roll.

Utbildningen måste ses över liksom fortbildningen för dem som redan verkar i yrket i dag. Jag tror att det behövs ett reellt kunskapslyft, som ju är ett av statsrådets ansvarsområden. Det avser inte bara elever utan i detta fall SYV:are.

Jag har varit ute och pratat med väldigt många SYV:are. Okunskapen bland dem är stor vad gäller gymnasiet, dess olika program och vad de leder till och också naturligtvis, när det gäller SYV:arna på gymnasiet, hur arbetsmarknaden ser ut i dag och hur man kan komplettera sin utbildning.

Herr talman! Tack, Mikael Svensson, för en tredje interpellation denna afton, en väldigt bra sådan även i det här fallet!

Det svar som jag ger interpellanten är en början på något som jag tror kommer att vara ett stort och viktigt reformarbete, för studie- och yrkesvägledningen, som den fungerar i dag, kommer att fordra stora förändringar.

Jag tror att det vi bland annat behöver göra är att se till den här funktionen blir mer av en aktiv och offensiv funktion i skolan, att man jobbar mer ute i klassrummen, träffar eleverna under hela studiegången, både på högstadiet och på gymnasiet. Detta arbete måste ske kontinuerligt. Jag tror också att man behöver jobba aktivt med att uppdatera bilden av hur arbetsmarknaden ser ut. Detta måste vara någonting som sipprar ned till eleverna. Eleverna behöver förstå att det finns yrken bortom polis, svetsare, advokat och läkare, att det finns annat som är väldigt relevant för arbetsmarknaden. Men de måste också få information om detta.

Ansatsen är rätt tydlig från min sida. Det här är något som jag ämnar att ta tag i under året som kommer. Jag tror att studie- och yrkesvägledningen kommer att vara en viktig del i en mer välfungerande arbetsmarknad där matchningen fungerar bättre. Elever ska kunna göra mer informerade val på högstadiet, och framför allt på gymnasiet, och välja något som speglar deras egna önskningar och intressen. Men det ska i högre grad också ge en bättre kompetensförsörjning, vilket efterfrågas av arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det gläder mig att höra att dessa problem kan lyftas upp.

Det har gjorts samhällsekonomiska beräkningar. Varje elev som slutar i förtid på gymnasiet eller inte får en examen, och det är ungefär 15 000, kostar samhället ca 15 miljoner kronor per individ under sin livscykel. Räknar vi lågt och tar fem årskullar gånger 10 miljoner gånger 12 000 elever hamnar vi på astronomiska summor.

Av den anledningen tror jag att man också ska se över finansieringsmodellen för svensk skola, men det är föremål för en annan debatt.

Det finns alltså jättemycket pengar att spara om vi får bättre utbildade SYV:are och betydligt fler SYV:are.

Jag tycker att en del av den kunskap som SYV:arna förmedlar ska ingå i lärarutbildningen i fortsättningen. Det räcker inte att det finns SYV:are på skolorna. Denna kunskap ska finnas naturligt hos lärarna liksom en bra kontakt med arbetsmarknaden.

Regeringen kanske till och med ska tänka sig någon form av snabbspår för att utbilda fler SYV:are. När det gäller tillgången till SYV:are på grundskola och gymnasieskola går det i de bästa kommunerna 14 elever per SYV. I de sämsta kommunerna går det upp till 6 900 elever per SYV. Här finns alltså mycket att göra.

Herr talman! Utöver det Michael Svensson nämner behöver vi se över hur studie- och yrkesvägledningen kan vara en funktion som kopplas tydligare till det som arbetsmarknadens parter tycker är relevant och viktigt.

Därför fann jag det viktigt att ge den pågående Yrkesprogramsutredningen i uppdrag att titta på hur just samverkan med arbetsmarknaden och arbetsmarknadens parter kan bli ännu bättre för hela gymnasieskolan men också för studie- och yrkesvägledningen i och med att den funktionen är central för de val eleverna gör.

Jag instämmer i den stora analysen. Varje felval blir också en brist för arbetsmarknaden senare. Vi vet att en av anledningarna till att vi har en så pass hög arbetslöshet som vi har i Sverige är matchningsproblemet och rekryteringsgapet på arbetsmarknaden. I dagsläget vill ca 7 procent av vår befolkning ha jobb men kan inte få jobb samtidigt som vart femte rekryteringsförsök från företagarhåll misslyckas.

Matchningsproblematiken börjar redan i skolan. Felvalen blir i slutändan ett stort samhällsproblem. Denna felande länk kan eventuellt vara starten på ett betydligt större samhällsproblem som vi behöver kommer till rätta med.

Låt oss återkomma till frågan framöver, och jag fortsätter gärna diskussionen.

Herr talman! För mig återstår bara att önska alla i kammaren en trevlig kväll.

Herr talman! Jag tackar Michael Svensson för det. Jag önskar dig och alla andra i kammaren en trevlig kväll. Det gäller även dem som har haft tålamod att titta på denna interpellationsdebatt.

Överläggningen var härmed avslutad.