Kommunsektorns ekonomiska problem

Fru talman! Jan Ericson har frågat mig om jag ser den svenska kommunsektorns problem och vad jag avser att göra rent konkret för att kommunerna ska kunna hantera de ekonomiska problemen.

Jag ser att det ekonomiska läget är ansträngt i många kommuner och regioner. Efter goda år till följd av en stark konjunktur med höga skatteintäkter väntar nu en avmattning i ekonomin. Behovet av att stärka förutsättningarna för kommunsektorn att hantera välfärdsuppdraget är därför stort.

Regeringen prioriterar så att mer resurser går till välfärden kommande år samtidigt som det är viktigt att de existerande medlen används på ett effektivt sätt. Förra mandatperioden tillförde regeringen stora tillskott till välfärden. År 2017 gjordes till exempel en historiskt stor permanent nivåhöjning av de generella statsbidragen. Under denna mandatperiod kommer regeringen att fortsätta förstärka de generella bidragen till kommuner och regioner i jämn takt. I de kommande årens statsbudgetar behöver alla utgiftsökningar prövas mot mer resurser till välfärden och tryggheten.

Men ekonomiska tillskott är inte den enda lösningen. Jag ser att det behövs en kombination av åtgärder för att värna och stärka välfärden. Staten och kommunerna har ett gemensamt ansvar i detta. Kommunsektorn behöver fortsätta effektivisera sin verksamhet och utveckla den efter nya förutsättningar, inom ramen för den kommunala självstyrelsen.

Jag vet att kommunsektorn är van att ställa om sin verksamhet efter demografin och ändrade villkor, och att det är något som görs löpande. Kommunerna behöver därtill fortsätta sitt arbete med att anpassa och utveckla verksamheten för att nå kravet på en hållbar ekonomi.

Samtidigt måste staten ge goda förutsättningar för omställningsarbetet. Kostnadsutjämningen och det kommunalekonomiska utjämningssystemet som helhet är en betydelsefull del i detta. En uppdaterad och förstärkt kostnadsutjämning som går i takt med samhällsutvecklingen och i högre grad kompenserar för gleshet och socioekonomi är viktig för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

Därtill har regeringen genomfört en rad reformer för att de nyanlända som får uppehållstillstånd snabbt ska ges möjlighet att komma in i vårt land, stå på egna ben och lära sig svenska. Nyanlända etablerar sig i en snabbare takt på arbetsmarknaden. Att fortsätta underlätta för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden är viktigt.

Regeringen ska säkra en stabil finansiering av välfärden. Kommunsektorns största inkomstkälla är skatteintäkterna, vilket gör satsningar på jobb och sysselsättning till en mycket viktig komponent för att värna välfärden. Den stigande efterfrågan på kommunala välfärdstjänster behöver mötas på ett kostnadseffektivt sätt genom bland annat nya och förbättrade arbetssätt samt ett innovativt nyttjande av teknik och digitala tjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med starka statsfinanser är Sverige väl rustat för att möta kommande utmaningar. Regeringen avser att fortsätta föra en politik som stärker välfärden och följer därför noga utvecklingen av ekonomin i kommunsektorn.

Fru talman! Tack, Lena Micko, för svaret! Jag måste dock börja med att ifrågasätta påståendet i ministerns svar att nyanlända etablerar sig i en snabbare takt på arbetsmarknaden. Det är faktiskt vilseledande att påstå detta.

Enligt en rapport jag själv har begärt från riksdagens utredningstjänst är det efter två år i etableringsreformen bara 6 procent av de nyanlända som finns i ett arbete utan stöd. 94 procent gör det inte. Hela den lilla förbättring som syns för utrikes födda i statistiken beror på att regeringen räknar personer i extratjänster som fast anställda med ett riktigt jobb, vilket som bekant inte är fallet. Extratjänsterna är en till mer än 100 procent skattefinansierad arbetsmarknadsåtgärd, och inte ett riktigt jobb. Om man räknar bort extratjänsterna är det rent av så att nyanländas etablering har blivit sämre, trots högkonjunkturen.

Men, fru talman, nu över till huvudfrågan: kommunsektorns ansträngda ekonomi. Larmen från den svenska kommun- och regionsektorn kommer i strid ström, trots många år med högkonjunktur med goda skatteintäkter. Orsakerna är flera: demografiska förändringar med en större andel äldre och barn, kraftigt ökade kostnader för mottagandet av nyanlända och en regering som inte sköter statens åtaganden fullt ut utan vältrar över ansvaret på kommunerna. Det gäller exempelvis tryggheten, migrationen, arbetsförmedlingen, vuxenutbildningen och infrastrukturen.

Inte sällan motarbetar dessutom statens egna myndigheter, exempelvis länsstyrelserna, kommunerna i frågor rörande till exempel byggnation och strandskydd. Detsamma gäller Trafikverket, som försvårar byggnation på landsbygd genom orimliga krav på begränsning av utfarter, krav på gång och cykelvägar och en massa annat. Kommunerna upplever ofta att de får allt fler uppgifter och allt mindre stöd från staten.

Det nya kostnadsutjämningssystemet hjälper visserligen en del kommuner att få något mer resurser men medför samtidigt att andra kommuner får avsevärt mindre. Att bara omfördela kostnaderna mellan kommunerna löser inga långsiktiga problem. Moderaterna välkomnar såklart att en del kommuner får ökade resurser tack vare det nya kostnadsutjämningssystemet, men vi hade samtidigt velat se en förändring så att inte någon kommun samtidigt får minskade resurser. Och då behövs mer pengar i systemet - pengar som vi moderater har satt av i vår budget.

JÖK-partiernas budget fokuserar tyvärr på helt andra saker än kommunerna och välfärden. Socialdemokraterna talar mycket om behovet av mer pengar till kommunerna, men deras politik prioriterar annat. I den så kallade JÖK-budgeten fick kommunsektorn stå tillbaka.

Vi moderater gör tvärtom och tillför kommunsektorn 50 procent mer i nya pengar än vad regeringen gör i budgeten för 2020. Dessutom gör vi om betydande delar av de riktade statsbidragen till generella, vilket ökar kommunernas handlingsutrymme.

Vi moderater effektiviserar och lägger ned myndigheter. Vi justerar ned biståndet mot FN:s rekommenderade mål. Vi säger nej till meningslösa byggsubventioner, ineffektiv klimatpolitik, extratjänster, friår, familjevecka och elcykelpremier. Vi stramar upp migrations- och integrationspolitiken, vi inför bidragstak och kvalificering för nyanlända i bidragssystemen och vi inför villkor i försörjningsstödet. Vi avskaffar även ränteavdrag för sms-lån och kontokortskrediter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta ger oss utrymme att satsa mycket mer på välfärden och kommunerna, polisen och rättsväsendet. Det ger oss utrymme att sänka skatter för både löntagare och pensionärer, att sänka drivmedelsskatterna med 1 krona per liter och att samtidigt ha större överskott i statsfinanserna än regeringen och stödpartierna.

Med vår moderata politik blir det mer pengar till välfärden och kommunerna. Med Socialdemokraternas politik får kommuner och landsting stå tillbaka.

Fru talman! Lena Micko säger många vackra saker i sitt interpellationssvar, men tyvärr lever inte politiken upp till detta. Jag vill därför fråga Lena Micko igen hur hon menar att Socialdemokraterna ska klara att tillföra kommunsektorn mer pengar när man prioriterar helt andra saker i sin budget.

Fru talman! Regeringen prognostiserar i sin budget för år 2020 att socialbidragstagandet denna mandatperiod ska öka med 13,3 procent samtidigt som man prognostiserar att befolkningen kommer att öka med 3 procent.

Denna ökning i bidragsberoende innebär inte bara ett personligt lidande för de individer som förpassas till ett liv i utanförskap; den innebär också kraftigt ökade kostnader för kommunerna i form av bidragsutbetalningar och förlorade skatteintäkter från personer som inte arbetar.

Kommunerna behöver fler redskap för att bryta bidragsberoende. Bidragstak, aktivitetskrav för alla som lever med försörjningsstöd och hembesök är bara några exempel.

Jag vill därför fråga civilministern: Varför vägrar regeringen gå vidare med förslag om nya redskap för kommunerna för att kunna bryta bidragsberoendet?

Fru talman! När det gäller etableringsfrågorna och frågorna om att komma in på arbetsmarknaden och att detta inte alltid går så snabbt finns det alltid mer att önska och mer att arbeta med.

Det jag slås av under alla mina besök i landets kommuner är att det pågår ett intensivt arbete där man försöker pröva olika vägar. Vi ser att det finns erfarenheter att dela med sig av mellan kommunerna, och extratjänsterna har varit ett bra sätt att komma in på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken är en väg in på arbetsmarknaden. Det finns bra sätt för olika arbetsgivare och kommuner att tillsammans, och även med stöd av staten, se till att detta är något som växer i omfattning.

Vi kommer i Sverige att ha ett stort problem med kompetensförsörjningen under flera år. Det kommer att fattas medarbetare. Det kommer att vara stor konkurrens om nästa generation när det gäller arbetskraften. Därför spelar det stor roll att vi ser till att ha bra vägar för dem som har kommit till vårt land och som har rätt att stanna här att komma in i de jobb som kommer att finnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statens ansvar är att ge förutsättningar för att vi ska klara välfärden på ett bra sätt på lokal och regional nivå. Det finns naturligtvis en rad frågor som vi behöver diskutera tillsammans med kommunerna om förbättringar som behöver göras på flera områden. Jag känner mig ändå ganska tillfredsställd med att vi har ett pågående arbete, inte minst i den kommande välfärdskommissionen. Den kommer att arbeta tillsammans med kommunsektorn med hur vi gemensamt ska försöka förenkla regler, minska de detaljerade statsbidragen och åstadkomma förändringar där.

När det handlar om prioritering av resurser spelar kostnadsutjämningar roll för många av de mindre kommunerna, där gleshet har haft betydelse i det som också riksdagen har ställt sig bakom. Samtidigt finns det inte bara ett enda sätt eller en enda form som kommer att lösa alla de problem vi har. Det kommer att behövas flera olika sätt att arbeta på.

Jag kan därför understryka att inte minst prioritering av resurser till välfärden är någonting som vi socialdemokrater kommer att arbeta intensivt med så att vi får ett resultat med tillskott. Förutsättningarna och verkligheten i dag innebär att vi har en M-KD-SD-budget som vi arbetar utifrån. Det är den som riksdagen har ställt sig bakom, och den har inneburit att ett antal miljoner har försvunnit från välfärden.

Josefin Malmqvist ställde en fråga om att antalet socialbidragstagare ökar. Det här är naturligtvis en allvarlig fråga när det handlar om att minska bidragsberoendet. Samtidigt arbetar flera kommuner aktivt med att låta biståndet bli en aktivitetsersättning, det vill säga en ersättning för att komma ut i sysselsättning och arbete.

Detta är någonting som jag tycker att det är intressant att ta del av och få erfarenheter av, för att se vad vi som stat samtidigt kan göra för att stödja mer av detta arbete.

Fru talman! Jag tvivlar inte ett ögonblick på att kommunerna verkligen gör vad de kan för att detta med extratjänster ska bli någonting bra. Förutsättningarna var dock ganska dåliga från början, och vi kan konstatera att det har blivit ytterst svaga resultat.

Nu upprepar ministern att det är viktigt att prioritera. Hon sa ju i sitt svar att i de kommande årens statsbudgetar behöver alla utgiftsökningar prövas mot mer resurser till välfärden och tryggheten. Men varför gör man inte det då? Ni har ju prioriterat helt andra saker i budgeten än kommunsektorn. Det är helt obegripligt. Det går rakt emot svaret från ministern.

Sedan ifrågasätter jag påståendet att M-KD-budgeten skulle ha gjort att ett antal miljarder har försvunnit från välfärden. Sanningen är ju att MKD-budgeten tillförde välfärden mer pengar. Kommunerna fick mer pengar i vår budget.

Nåväl, fru talman! År 2018 var Lena Micko ordförande för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, numera Sveriges Kommuner och Regioner. I en intervju i Svenska Dagbladet den 26 april 2018 konstaterade hon, tillsammans med resten av dåvarande SKL:s ledning, att de riktade statsbidragen var ett växande problem som "sätter käppar i hjulen för förnyelse". Man skrev även att administrationen av de riktade statsbidragen är så betungande att en medelstor kommun behöver ha flera personer anställda bara för att söka, följa upp och redovisa bidragen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I artikeln konstaterar Lena Micko med flera: "Sveriges medborgare och den svenska välfärden har inte råd att fortsätta med ineffektiva satsningar i form av riktade statsbidrag." Man säger i artikeln att generella statsbidrag bör vara huvudregeln. Då var alltså Lena Micko ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting. Mellan 2012 och 2018 ökade de riktade statsbidragen med 60 procent medan de generella minskade något, trots att kommunerna alltså efterfrågat motsatsen.

Detta är något som vi moderater har tagit fasta på i vår budgetmotion i år, där vi utöver att tillföra 50 procent mer generella pengar även gör om de riktade statsbidragen till generella i ganska stor omfattning.

Men regeringen, med Lena Micko som ansvarig minister, inte bara fortsätter med en hög andel riktade statsbidrag utan ökar i årets budget andelen ytterligare. Det är alltså större andel av statsbidragen som är riktade i den här budgeten än i förra årets.

Då är min enkla fråga: När tänker Lena Micko genomföra det som hon så tydligt efterfrågade när hon var ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting?

Fru talman! Många kommuner kämpar hårt, men de behöver redskap för att bryta bidragsberoendet. Jag noterar att civilministern inte svarar på min fråga varför regeringen inte ger kommunerna redskap för att bryta utanförskapet.

Under min tid som kommunalråd i Sundbyberg minskade vi bidragsberoendet med i snitt 17 procent per år, att jämföra med 2 procent per år i riket under samma tid. Det visar att det med lokal politik går att göra skillnad. Men kommunerna behöver fler redskap.

Jag skulle också vilja skjuta in en ny fråga. Som min kollega Jan Ericson var inne på är det en majoritet av de nyanlända som lämnar etableringen som inte går till osubventionerat arbete. Det är fortfarande en väldigt liten andel som gör det. Det innebär att staten alltså vältrar över kostnader för sin egen misslyckade integrationspolitik på kommunerna utan att ge kommunerna redskap eller förutsättningar att hantera detta.

Moderaterna menar att kommunerna bör få ett större ansvar för att hantera integrationen. Vi bör ha ett närmare samarbete. Detta har jag noterat att regeringen inte står bakom. Vi menar också att kommunerna behöver få ekonomiska förutsättningar för att hantera detta. Därför vill jag fråga civilministern: Varför motsätter sig regeringen att kommunerna ska få förutsättningar att städa upp efter regeringens misslyckade integrationspolitik?

Fru talman! Det blir lite märkligt att Moderaterna helt plötsligt skulle vara kommunernas bästa vän. Det är ingenting som jag har sett under alla de år som jag har varit kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Linköping, eller ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting, tvärtom. Det är bra om ni nu börjar vakna och tycker att det är viktigt med resurser. Samtidigt har vi sett nedskärningar och sänkta skatter genom åren. Det har inte tillfört kommunsektorn mer pengar.

Det finns betydligt mer att göra - absolut! Jag kan verkligen garantera att socialdemokratins viktigaste uppgift när det gäller resurser kommer att vara att se till att vi har en stark välfärd och mer resurser till trygghet över huvud taget. Sedan kommer det naturligtvis i budgetförhandlingar att vara diskussion kring hur mycket det handlar om. Det kommer vi att återkomma om. Jag känner mig dock trygg i att detta är en prioriterad fråga för oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har gjort mycket. Vi har tillfört en hel del. Det kommer inte att räcka fullt ut för det resurstillskott som man önskar i dag. Samtidigt måste vi när vi tillför mer resurser ha ett eget arbete igång i kommunerna kring vad de själva ska göra - därav det gemensamma arbetet.

Inte minst när det gäller de riktade statsbidragen, som Jan Ericson tar upp, kommer det att vara av betydelse att vi konkret ser de förändringar som nu kommer till stånd. Det är ett intensivt arbete som nu pågår, både på Utbildningsdepartementet och på Socialdepartementet, där det också kommer att bli tydligt hur detta i fortsättningen ska stödja kommuner och regioner på ett bra sätt.

Det är ett bra arbete som är igång, och även om det finns en bra styrning på många områden är jag övertygad om att vi kommer att få se en bättre och inte så detaljerad statlig styrning. Min förhoppning är att vi ganska snart kan se resultat på det här området.

Sedan måste jag på tal om extratjänsterna säga att Sveriges Kommuner och Regioner, oavsett politisk ledning, har beskrivit det som och också kunnat visa att dessa har gett ett lyckat resultat när det gäller att komma ut på arbetsmarknaden.

Till Josefin Malmqvist vill jag säga att de insatser som görs för att minska bidragsberoendet - det är ett arbete som sker i många kommuner, och det finns många lyckade exempel på det - naturligtvis är någonting som vi ska stödja. Jag kan inte se någon motsättning i det. Behövs det ytterligare verktyg ska vi naturligtvis diskutera det. I grund och botten kommer det dock att handla om att vi tillsammans med kommuner och regioner ser vad vi kan hjälpas åt med, var staten behöver ge bättre förutsättningar och vad kommunerna har att lära av varandra. Jag tror till exempel inte minst att digitaliseringsarbetet kommer att behöva ta mer fart än vad som är fallet i dag.

Fru talman! Civilministern myntar här uttrycket att Moderaterna bevisligen är kommunernas bästa vän. Hon sa inte det, men det är faktiskt så.

(Statsrådet LENA MICKO (S): Det skulle hon inte säga.)

Under alliansåren rådde det faktiskt balans mellan kommunernas intäkter och kostnader, trots finanskris och lågkonjunktur. Det är SKL:s egna siffror. Sedan maktskiftet 2014 växer däremot obalanserna - i en högkonjunktur. Jag tycker att det säger det mesta.

Fru talman! Jag konstaterar att det är fyra saker som krävs från statens sida för att kommunerna långsiktigt ska ha en rimlig chans att klara sin ekonomi.

För det första måste staten ta ansvar för sina grunduppgifter. Det gäller allt från asylmottagande till arbetsförmedling, trygghetsfrågor och infrastruktur. Tyvärr tar inte dagens regering detta ansvar utan vältrar över kostnader på kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra behöver statsbidragen till kommunerna öka. Tyvärr prioriterar regeringen annat. Moderaterna satsar 50 procent mer i ökade statsbidrag kommande år än vad regeringsunderlaget gör.

För det tredje behöver de riktade statsbidragen som sagt i högre grad göras om till generella. Regeringen gör tyvärr tvärtom.

För det fjärde är det helt avgörande för kommunerna att alla delar av vårt land har ett starkt näringsliv och att fler kommer i arbete i riktiga jobb. En stark näringslivspolitik, rimliga skatter på företagande, god tillgång på el, en trygg välfärd och ett starkt rättsväsen är viktiga delar i detta. Tyvärr har dagens regering misslyckats på i stort sett samtliga av dessa punkter.

Jag kan bara konstatera att Lena Micko med sin bakgrund säkerligen är den absolut bäst insatta och kunnigaste ministern när det gäller kommunsektorns problem och att hon egentligen vet vad som behöver göras. Jag tvivlar dock tyvärr starkt på att hon får genomslag för detta i regeringen. Den nu lagda budget som riksdagen ska debattera i nästa vecka pekar i en helt annan riktning, och jag kan bara beklaga detta.

Avslutningsvis vill jag bjuda in Lena Micko till vår budgetdebatt i finansutskottet om kommunsektorns ekonomi i nästa vecka, den 18 december. Det skulle vara välkommet att höra ministerns syn på dessa frågor i en lite längre debatt.

Fru talman! Det är bra och viktigt att diskutera kommunernas ekonomi, och det kommer vi säkert att återkomma till i olika sammanhang.

Jag kan börja med att säga att jag inte under de år som jag har varit verksam, och det är väldigt många år, har sett att Moderaterna gått i bräschen för att ge mer tillskott till kommunsektorn. Det är i så fall ett sent uppvaknande om de gör det nu. Jag är glad om det är fler som ser de här behoven. Det kommer att handla om hur vi ska se till att ha en bra kostnadsutjämning nu som ska verka, att de kommuner som har störst behov också får tillskott och att vi håller ihop vårt land och ser till att vi inte har kommuner som håller på med social dumpning, vilket vi kommer att ta reda på mer om i januari.

Vi måste se till att vårt land håller ihop och att kommunerna samarbetar kring detta. Alla har ett ansvar oavsett om vi talar om nyanlända eller om de medborgare som redan finns i kommunerna. Det är oerhört viktigt.

Välfärden behöver mer resurser. Att hålla ihop vårt land och samarbeta kring samhällsservicen kommer att vara oerhört viktigt för att medborgarna ska få det som de faktiskt behöver.

Jag kan avslutningsvis säga att vi håller på med ett intensivt arbete när det gäller att förbättra statens styrning till kommunerna och regionerna och när det gäller att se till att vi också minskar de detaljerade statsbidragen. Vi socialdemokrater kommer alltid att sätta välfärden först.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.