Kommunal lantmäterimyndighet

Fru talman! Nu ska vi alltså i stället diskutera de långa handläggningstiderna hos Lantmäteriet.

Lars Beckman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med just de långa handläggningstiderna hos Lantmäteriet, och i så fall när. Han har också frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att underlätta för enskilda kommuner, till exempel Ljusdals kommun, att inrätta en egen kommunal lantmäterimyndighet för att på så sätt kunna korta de långa handläggningstiderna. Det här är alltså en diskussion om samma sak, fast ur ett annat perspektiv.

När det gäller Lars Beckmans första fråga besvarade jag så sent som i januari, november samt augusti i fjol likalydande frågor från hans partikollegor John Widegren, Jan R Andersson och Sten Bergheden. Med hänsyn till den korta tid som har gått sedan jag besvarade dessa frågor får jag, åtminstone delvis, hänvisa till de svar jag har lämnat tidigare.

När det gäller Lars Beckmans andra fråga besvarade jag en motsvarande fråga från honom i maj i fjol. Jag redogjorde då bland annat för hur en ansökan om kommunal lantmäterimyndighet hanteras och för att prövningen av en sådan sker på rättsliga grunder.

I januari 2017 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att utvärdera hur organiseringen av fastighetsbildningen i en statlig lantmäterimyndighet och ett antal kommunala lantmäterimyndigheter fungerar utifrån kraven på en enhetlig, rättssäker och effektiv fastighetsbildning. Uppdraget slutrapporterades den sista oktober 2017.

I slutrapporten konstaterar Statskontoret bland annat att det uppdelade huvudmannaskapet - att det finns både en statlig lantmäteriorganisation och i en rad kommuner kommunala sådana - medför att resurserna inte utnyttjas effektivt i ett läge där kompetensförsörjningen är en utmaning för hela fastighetsbildningen i hela Sverige. Statskontorets bedömning är vidare att bristen på framför allt erfarna lantmätare och konkurrens om personalen har bidragit till Lantmäteriets långa handläggningstider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot denna bakgrund framstår det som högst tveksamt att det skulle gå att korta handläggningstiderna genom att underlätta för enskilda kommuner att inrätta egna kommunala lantmäterimyndigheter. Det kan bli tvärtom, det vill säga att det blir sämre för alla. De förslag som Statskontoret för fram i sin rapport, som vi nyligen har fått, bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen och Lantmäteriet har vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med Lantmäteriets långa handläggningstider. Både regeringen och Lantmäteriet fortsätter även att följa handläggningstidernas utveckling och effekten av vidtagna åtgärder. Om de inte visar sig vara tillräckliga kommer jag att ytterligare skärpa kraven på myndigheten att korta handläggningstiderna.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Den här debatten anknyter till den föregående.

På den lilla jobb- och näringslivsturné som jag gjorde förra året i kommunerna i Gävleborg träffade jag kommunledningen i Ljusdal och den moderata kommunstyrelseordföranden Lars Molin. Vi pratade såklart om vad som är viktigt för landsbygden och för en kommunledning i en kommun i norra Hälsingland. Vi pratade om konsekvenser av dubbla arbetsgivaravgifter för unga, om de höjda bensin- och dieselskatterna, om risker för elförsörjningen, om införandet av kilometerskatt, om avsmalnande och trafiksäkra vägar och minskade resurser till vägunderhåll. Men vi pratade också om statens samhällsservice.

Många företagare och invånare i Ljusdal kontaktar kommunen och säger att det inte är rimligt att det ska ta flera år att stycka av mark i Ljusdal. Det hindrar samhällsutvecklingen. Därför gick Ljusdals kommun in med en ansökan till regeringen om att få göra en egen, kommunal, lantmäterimyndighet. Jag vet att också Falun, Höganäs, Malung-Sälen, Vetlanda och Ängelholm gjorde det. Tyvärr har de fått avslag, vilket är olyckligt.

Jag googlade i går inför den här interpellationsdebatten och skrev: handläggningstid Lantmäteriverket. Av träffarna man får kan man se kommun efter kommun som kritiserar regeringen. Man kan läsa på Jordbruksaktuellts sida om en företagare som kontaktat Lantmäteriet och frågat varför det "skulle ta så lång tid". Enligt artikeln svarade lantmätaren: "För att vi har monopol."

Jag tror alltså, till skillnad från statsrådet, att en viss form av konkurrens på området mycket väl skulle kunna skynda på handläggningstiderna. Framför allt skulle man ge de lokala kommunerna rådighet att själva påverka sin samhällsutveckling. En inlandskommun som Ljusdal har nämligen nog med problem med avflyttning och avfolkning, med att Trafikverket släcker ned belysningen, med att Telia tar bort kopparnätet eller med att Trafikverket gör om en asfaltväg till en grusväg. Ska de dessutom inte kunna få samhällsservice?

Jag fick en siffra från en handläggare på Ljusdals kommun. Han sa att det skulle ta mellan ett och två år för ett sådant ärende att handläggas i dag. Ett år ligger ärendet bara i en pappershög. Och sedan tar det ett år till innan arbetet har utförts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det räcker inte att vi står i den här kammaren och tycker att det är ett problem. Det måste vidtas konkreta åtgärder. En konkret åtgärd skulle kunna vara att Ljusdals kommun och alla andra kommuner som jag nyss räknade upp fick sätta upp egna avdelningar för kommunal fastighetsbildning.

Fru talman! Det vore intressant att få höra den principiella förklaringen till att man nekar kommuner rådighet över de frågorna.

Fru talman! Jag vill återigen tacka ministern för samma svar när det gäller Lantmäteriet och möjligheterna att sköta den verksamheten.

Jag vet inte hur många gånger som vi har haft debatter om detta. Varje gång landar ministern i att man följer detta noga. Det är brist på personal, men man följer utvecklingen. Någonstans måste vi inse att det snart har gått fyra år, och det enda som regeringen och ministern har gjort under tiden är att följa utvecklingen. Vi har inte sett några förbättringar på de här punkterna trots att varken företag, vägföreningar eller andra kan få sina andelar och utbyggnader färdigstämplade på grund av att det inte finns personal och att arbetet inte sköts på vår egen myndighet.

Nu måste väl ändå ministern komma med något mer konkret. Det här håller inte längre. Det räcker inte med att bara följa utvecklingen, utan nu måste regelverket förenklas. Jag utgår från att ministern har studerat hur man har gjort i Finland för att underlätta för bland annat vägsamfälligheter att själva ta beslut för att kunna gå vidare.

Om man inte har personal borde man väl ändå kunna se över hur man kan underlätta för den personal som finns i dag för att ärendehanteringen ska gå snabbare. När man vill bygga eller göra andra saker i samhället i dag, då är det regeringen, ministern och våra myndigheter som bromsar utvecklingen. Jag skulle vilja höra lite mer konkret om vad som kommer att hända efter detta än bara det som ministern säger: Jag följer utvecklingen.

Fru talman! Jag tycker att det vore bra om Sten Bergheden lyssnade till svaret. Jag har inte alls sagt att jag bara följer utvecklingen. Det är sällan som en fråga har skapat en så snabb och stor förändring som den här har gjort. Vi har bytt ut större delen av styrelsen. Vi har tillsatt en ny styrelseordförande och en ny generaldirektör. Den huvuduppgift som vi från departementet har ålagt den nytillträdda är att man måste få ordning på handläggningstiderna. Det är den övergripande stora frågan.

Den nya generaldirektören tillträdde den 1 januari. Jag inväntar att den nytillträdda ska kunna presentera en systematisk plan för hur man under den närmaste tiden ska få ned handläggningstiderna och klara av den här viktiga frågan.

Under det senaste året har vi gett en rad uppdrag till Lantmäteriet för att man ska korta handläggningstiderna, ändra organisationen, se till att inrapporteringen blir effektivare, tydligare och enklare. Det är den bakgrund och förklaring som jag kan ge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi pratar nu om kommunala lantmäterimyndigheter. Det finns ingenting som talar för att det skulle leda till en snabbare handläggning, tvärtom. Jag gav Statskontoret i uppdrag att göra en utredning om organisationen. Den talar snarare för att ju fler kommunala lantmäteriorganisationer, desto sämre blir hanteringen totalt sett, desto längre blir handläggningstiderna.

Det blir ett dubbelt arbete med både en kommunal och en statlig verksamhet. Det blir knappast någon konkurrens, som Lars Beckman var inne på, tvärtom. Då används resurserna på ett mindre effektivt sätt. Det kan inte vara en viktig uppgift. Särskilt i mindre och medelstora kommuner är det inte så smart om en kommun tar över organisationen och de lantmätare som finns i området, medan kommunerna runt omkring får nöja sig med det som blir kvar. Andra lantmätare ska då sköta det statliga lantmäteriet.

Det är inte heller så att den kommunala lantmäteriorganisationen alltid är så mycket snabbare. Det varierar ju ganska mycket.

Fru talman! Jag ska erkänna att jag är en stor och varm anhängare av kommunalt självstyre. Jag är en stor och varm anhängare av att kommunerna ska ha rådighet över sin egen situation. Just därför har jag lyssnat på vad kommunledningarna säger, till exempel i Ljusdals kommun.

Jag är helt övertygad om att Ljusdals kommun inte vill inrätta den kommunala lantmäterimyndigheten för att göra det sämre för kommunmedborgarna i Ljusdal. Tvärtom är jag helt övertygad om att kommunledningen i Ljusdal och Ljusdals kommuns tjänstemän vill göra det för att det ska bli bättre och gå snabbare för kommuninvånarna i Ljusdal. Det är precis på samma sätt som man vill göra i Falun, Höganäs, Malung-Sälen, Vetlanda och Ängelholm.

De fördelar med att inrätta kommunala lantmäterimyndigheter, som kommunerna lyfter fram, är att plan-, bygg- och fastighetsbildningsprocessen kan förenklas och förkortas. Man bedömer också att man vill ha närhet till beslutsfattarna. Statsrådet är naturligtvis väl medveten om att Lantmäteriverket lämnade Ljusdals kommun. Man lade ned sitt kontor där och flyttade därifrån. Staten drog sig tillbaka från Hälsingland, vilket har fått i det närmaste katastrofala följder.

Samma sak säger det lokala kommunalrådet, Hans Unander - socialdemokrat - till P4. Han är helt förtvivlad över den bristande samhällsservicen. Samma sak säger Eva Cooper från Företagarna som skrev om detta i januari. Man kan läsa sida upp och sida ned om detta.

Man kan möjligtvis ha förståelse för att det här problemet inte kommer att lösas förrän den nya moderatledda alliansregeringen är på plats. Det går att vidta åtgärder, till exempel låta de kommuner som vill driva den här verksamheten själva ta över - detta för att kunna korta handläggningstiderna.

Sedan kan jag förstå att en statlig monopolorganisation inte är positiv till det. Vi i den här församlingen är naturligtvis inte myndigheternas företrädare, utan vi är medborgarnas företrädare. Medborgarna förtjänar att väntetiderna kortas.

I Malung sker det en väldigt stor och expansiv utbyggnad, och jag förstår att det är ett jättehinder när handläggningstiderna uppgår till år i stället för månader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag reagerade på en mening i svaret där det sägs: Så sent som i maj besvarade jag en motsvarande fråga. Det har gått väldigt lång tid sedan dess. I företagarvärlden är det lång tid, det är möjligt att det är kort tid i politiken. Men det är det inte för en företagarvärld eller för en kommun som ser möjligheter till expansion och näringslivsutveckling. Men det är bara segt och går sakta.

Jag tycker att det är olyckligt att den miljöpartistiska och socialdemokratiska regeringen avslår dessa kommuners önskemål om att kunna påverka sin egen samhällsutveckling. Precis som Sten Bergheden hade jag önskat att man hade haft lite mer action och lite mer konkreta förslag som gör att man faktiskt får ned handläggningstiderna.

Till syvende och sist är det landsbygdens utveckling som hindras av de långa handläggningstiderna.

Fru talman! Javisst, jag förstår av ministerns svar att idén är att om kommunerna själva fick ta hand om en del av ansvaret skulle det bli olika i Sverige. En del av kommunerna skulle jobba snabbare medan andra jobbade med regeringen, ministern och Lantmäteriet, och då skulle det ta lite längre tid. Det är väl underförstått att ministern vill att det ska vara lika för alla, i det här fallet lika dåligt för alla.

Det är lite synd med tanke på att det finns industrifastigheter och annat som vill bygga ut. De får inte sina tomter uppmätta och kommer inte vidare. De ringer till oss riksdagsledamöter och undrar vad vi ska göra åt detta. Jag brukar hänvisa till jag vet att ministern noga följer utvecklingen. De brukar inte vara riktigt nöjda med det svaret, utan de vill att man ska göra någonting mer.

I mitt förra anförande frågade jag: Har ministern tittat på hur man har gjort i Finland? Där har man underlättat när det gäller vägar och sådant. Det har kommit önskemål från vägsamfälligheter att de själva skulle kunna ta över en del av andelsförfarandet och på så sätt få en enklare hantering.

En sak är budgeten och styret över Lantmäteriet, en annan är ledningen av Lantmäteriet. Den har ju ministern bytt ut. Men fortfarande har vi det stora verktyget kvar, nämligen regelförenklingar. När man ser att det är stora problem och att man vill expandera skulle man kunna titta på andra länder. Då är åter frågan: Varför ser man inte över reglerna och ser till att man kan underlätta en del för att hanteringen ska gå snabbare, oavsett om det är kommunerna eller om Lantmäteriet som sköter dessa delar?

Återigen: Har ministern studerat exemplet med Finland?

Fru talman! Den fråga som Sten Bergheden nu tar upp diskuterade vi alldeles nyss i den förra interpellationsdebatten. Jag vet inte om vi ska ta det hela en gång till, eller vad är ni ute efter egentligen?

För ungefär en kvart sedan svarade jag att vi har tittat på det här. Jag kan mycket väl tänka mig att göra en sådan förändring. Det är bra om vi kan få in förenklingar och ta bort regler som är onödigt försvårande för att på så vis öka effektiviteten. Det finns dock en fråga som ännu inte har hanterats klart och som gäller rättssäkerheten, vilket Justitiedepartementet har lyft fram. Vi måste i viss utsträckning respektera detta och låta frågan tas om hand innan vi gör förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I övrigt tycker jag nog att den frågeställning som Lars Beckman och Sten Bergheden för fram är en illusion. När man låtsas som att man har löst problemet om man bara låter kommunerna själva sköta det hela har man inte riktigt förstått problemet. I mycket handlar det här om en brist på lantmätare och en brist på kompetens runt om i Sverige. Den mycket märkliga organisation som vi har, där det dels finns 30-40 kommunala lantmäterier, dels en statlig organisation för samma verksamhet, är inte effektiv så som det fungerar i dag.

Det är möjligt att det vore mer effektivt att låta hela verksamheten vara kommunal, åtminstone för de lite större kommunerna. De har råd att betala mer och har kanske lantmätare boende hos sig. Men för många av de små kommunerna vore detta utan tvekan en katastrof. Det finns personalbrist i Sverige i dag. Vi måste långsiktigt lösa kompetensfrågan för att få bukt med problemet. Jag tror också att man inom Lantmäteriet kan bli effektivare.

På kort sikt är det definitivt ingen lösning att avskaffa det statliga Lantmäteriet och tro att kommunerna själva kan lösa frågan. Det kan vara en lösning för de större kommunerna, men för de små vore det en katastrof.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet och jag har två helt skilda uppfattningar. Jag tror på kommunalt självstyre och att kommunerna på landsbygden måste få rådighet över den egna situationen. Kommuner runt om i Sverige, oavsett partifärg, framför kritik mot att den statliga lantmäteriverksamheten fungerar dåligt. Detta skadar samhällsutvecklingen och företagsamheten, och det orsakar stora problem.

Jag har respekt för att vi har olika uppfattningar i frågan. Miljöpartiet tror på storskalighet och tror uppenbart på en annan lösning. Det gör inte jag. Jag tror på att kommunerna ska få äga sin situation.

Hittills har jag inte hört någon säga "vi har brist på tandläkare inom Folktandvården, så därför ska vi förbjuda privata tandläkare". Det är ingen idé, och det finns inget sådant konkret förslag. Men i frågan vi nu diskuterar verkar retoriken vara just sådan. Jag tror absolut att man kan få en bättre och snabbare hantering om man ger kommunerna rådighet över frågan. Det är vad det hela handlar om.

När Företagarna har rankat och betygsatt olika myndigheter får Lantmäteriet tyvärr ett väldigt lågt betyg. Det fick ett betyg på 2,9, vilket är lägre än genomsnittet för övriga myndigheter i Företagarnas myndighetsrankning 2017. Vad man klagar på är långa handläggningstider och dyra kostnader. Det kanske inte är så konstigt att en monopolverksamhet lätt hamnar i just det.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att statsrådet kommer med konkreta saker som gör att handläggningstiderna kortas.

Fru talman! Jag tror på decentralisering och kommunalt självstyre, och jag gör det antagligen mycket mer än vad Lars Beckman gör. Jag har jobbat med frågan här i riksdagen under väldigt många år. Men jag tror inte på det inte i alla lägen. Exempelvis tycker jag inte att det var så lyckat med järnvägsföretag som äger olika små delar av järnvägsnätet och inte har en sammanhållen organisation för detta. Det finns andra exempel på organisationer som fungerar bättre om det hela är sammanhållet och om man ser det som en helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lantmäteriet är i dag en verksamhet som kräver mycket utvecklingsarbete. Myndigheten står i en digitaliseringsfas som kräver stora investeringar och satsningar utifrån en gemensam bild. Detta klarar inte små kommunala enheter att göra. Man har kanske möjlighet att ha en eller två lantmätare anställda. Då kan man knappast dra igång stora projekt som kostar 10 eller 100 miljoner kronor för att exempelvis byta system.

Vi behöver en gemensam organisation för en del av statens verksamheter. Detta är en sådan där en gemensam organisation behövs om vi ska hänga med i utvecklingen och ligga långt framme.

Lantmäteriet är ju inom en rad områden väldigt starkt. De är duktiga och ligger långt framme internationellt sett inom till exempel geodata och annat. Det är fel att säga att Lantmäteriet generellt är en dålig och ineffektiv organisation, för så är det inte.

Det finns dock delar som inte fungerar som de borde. Det gäller exempelvis handläggningstiderna för fastigheter. Allt detta jobbar vi med stenhårt. Det finns en ny ledning som vi nu räknar med ska komma till rätta med de här problemen.

Överläggningen var härmed avslutad.