Kemikalierna i våra kroppar

Fru talman! Sven Gunnar Persson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att sådana kemikalier som vi bär på i våra kroppar ska sluta användas i material och varor. Först vill jag betona att jag delar den oro som Sven Gunnar Persson ger uttryck för när det gäller kemikalier som lagras i kroppen och att dessa bland annat finns i varor i vår omgivning. Jag är också väl bekant med Världsnaturfondens och Kungl. Tekniska högskolans undersökning av förekomst av sådana ämnen i blodet hos ett antal testade familjer i olika EU-länder. Den typ av ämnen vi talar om är svårnedbrytbara, persistenta, och, anrikas i människor och andra levande organismer, det vill säga de är bioackumulerande. Spridningen av dessa ämnen känner inga gränser utan sker genom handel med varor och långväga transporter via luft och vatten. Sverige möter detta med att arbeta för åtgärder på alla nivåer; nationellt, på EU-nivå och globalt. I det internationella samarbetet prioriterar regeringen arbetet med den globala kemikaliestrategin, som kallas SAICM, högt och vi agerar nu kraftfullt för att den ska kunna antas i februari 2006. Andra viktiga internationella processer är Stockholmskonventionen om persistenta organiska föreningar, POP, och arbetet med kvicksilver under FN:s miljöprogram, Unep. På EU-nivå är regeringens arbete med den nya europeiska kemikalielagstiftningen, Reach, bland de allra högst prioriterade frågorna inom miljöområdet. Hanteringen av just persistenta och bioackumulerande ämnen är prioriterade i Reach och kommer att innebära restriktioner för både tillverkning och användning. Sverige driver också frågan om att redovisa farliga ämnen i varor. Eftersom förhandlingarna kring Reach fortfarande pågår så är det ännu inte möjligt att bedöma i vilken mån den nya lagstiftningen kommer att bidra till att lösa problemet. Sverige deltar i flera andra processer av betydelse på EU-nivå. Den kommande revideringen av växtskyddsmedelsdirektivet och det pågående arbetet med registrering och utvärdering av både växtskyddsmedel och biocider är exempel på sådana processer. Eftersom kemikalieområdet i relativt hög grad är harmoniserat genom EU-lagstiftning så är Sveriges utrymme att vidta nationella åtgärder begränsat. Men möjligheten att nationellt införa hårdare regler för hanteringen av kemikalier finns och utnyttjas också av regeringen. Detta gäller bland annat farliga ämnen som inte är reglerade eller inte kan förväntas bli reglerade inom en snar framtid på EU-nivå. Sverige har gått före med vissa bromerade flamskyddsmedel, kvicksilver och PFOS. Det finns också exempel där svenska initiativ lett till att regleringar införs på EU-nivå till exempel de giftiga så kallade HA-oljorna i däck. Sverige har också framfört starka invändningar mot EU-kommissionens förslag att undanta det bromerade flamskyddsmedlet deka-BDE i RoHS-direktivet om elektroniska produkter. Vi avser att driva den frågan vidare i EU. Det är mycket allvarligt att den unga generationen har så högt antal kemikalier i blodet. Barn exponeras och kan påverkas av miljöfaktorer på ett annat sätt än vuxna och vi vet för lite om kemikaliers effekter på barns hälsa. Regeringen anser därför att det är nödvändigt att åtgärda bristerna på kunskap och att förbättra barns miljö. I miljömålspropositionen finns flera miljökvalitetsmål, däribland Giftfri miljö och Frisk luft, som har bäring på barns miljö och hälsa. Sverige har också åtagit sig att ta fram en nationell handlingsplan för barns miljö och hälsa inom ramen för WHO-Europa. Här är farliga kemikalier ett prioriterat område. Företagens arbete med åtgärder som produktvalsprincipen och miljömärkning måste stimuleras och stödjas. Med ökad kunskap och bättre tillgång till information om miljö- och hälsorisker med kemikalieanvändning så drivs arbetet framåt i företag, myndigheter och hos allmänheten. Forskningen kring kemiska hälso- och miljörisker är här av stor betydelse. Kunskapen om kemikalier måste förmedlas till tillverkare och användare av varor. Exempel på ett verktyg för kunskapsförmedling är databasen Prio, som tagits fram av Kemikalieinspektionen och som innehåller information om vilka farliga kemikalier som förekommer i olika varugrupper. För att ytterligare intensifiera arbetet för att uppnå en giftfri miljö har regeringen i budgetpropositionen 2005 föreslagit ökningar av anslaget till Kemikalieinspektionen. Avslutningsvis vill jag peka på att svensk arbetsmiljölagstiftning begränsar användningen av farliga kemikalier på våra arbetsplatser. Svaret på Sven Gunnar Perssons fråga är sammanfattningsvis att Sverige arbetar långsiktigt inte bara nationellt men också globalt och på EU-nivå för att minska användningen av kemikalier som har sådana egenskaper att de kan lagras i kroppen. Lagstiftningen behöver kompletteras med frivilliga åtgärder, kunskapsuppbyggnad och bättre tillgång till information. Med de åtgärderna sammantagna är det min ambition att vi ska kunna nå miljömålet Giftfri miljö.

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för ett ambitiöst och engagerat svar på min fråga. Det visar att hon och regeringen tar de här frågorna på stort allvar. Det finns också en stor enighet i Sveriges riksdag och i Sverige om att det här är oerhört viktigt. Den här enigheten borde ge en kanske ännu större kraft i arbetet. Jag ser det som en moralisk förpliktelse att förhindra den kränkning av människovärde och människoliv som det innebär att vi alla, oftast helt ovetande, har en cocktail av gifter skakande runt i vårt blodomlopp. Min fråga tar sin utgångspunkt i den undersökning som Världsnaturfonden och Kungl. Tekniska högskolan presenterat och som visar att av 107 undersökta kemikalier finns över 70 i blodet hos någon av försökspersonerna. Det finns störst antal i mormorsgenerationen, men där är det främst de äldre kemikalierna. Medelåldern har färre kemikalier i sig än den yngre generationen. I den yngre generationen finns också de nya kemikalierna mest företrädda, de som miljöministern mycket riktigt pekade på - bromerade flamskyddsmedel och andra - som ju finns i datorer, kläder, smink, ja överallt i vår miljö. Det är en ständigt pågående ofrivillig förorening av våra kroppar, genom inandning, genom huden, genom textilier och genom elektronik - en pågående förorening som vi inte har kontroll över fullt ut. Små barn har inte undersökts, och förmodligen är det de som får allra mest av de här ämnena i sig genom att de oftast befinner sig på en lägre nivå i höjdled och kanske andas in damm där det rörs upp, till exempel. Miljöministern påpekar mycket riktigt att vi vet för lite om ämnena och deras effekter. Därför menar jag att försiktighetsprincipen måste skärpas. När vi inte vet måste den som vill introducera ett ämne på marknaden bevisa att det är ofarligt. Håller miljöministern med om den synen på försiktighetsprincipen? Miljöministern pekar på förhoppningar om att nå miljömålet Giftfri miljö. I utvärderingarna sägs det ju att det är mycket svårt att uppnå det miljömålet även med stora insatser. Det visar att vi måste förstärka kampen mot dem som inte vill agera kraftfullt, även om det är kommissionen, Europadomstolen eller WTO. Den fria rörligheten kan inte vara viktigare än liv och hälsa! Delar miljöministern min uppfattning att det måste bli ett slut på användandet av de farliga kemikalier som nu tillförs, lagras och i vissa fall förökas i våra kroppar?

Fru talman! Jag kan försäkra Sven Gunnar Persson att det nog inte finns en regering i världen som driver detta hårdare än vad Sverige gör. Vi agerar mycket aktivt i EU. Vi hör till dem som hårdast driver skärpta krav i EU:s kemikalielagstiftning. Vi leder och har ordförandeskapet i den process som handlar om den globala kemikaliestrategin, och vi har mycket tydliga miljömål i Sverige kring just det som Sven Gunnar Persson frågade om, nämligen att vi ska fasa ut de farligaste kemikalierna. De ska bort ur användningen. Därför har vi också en mycket tydlig betoning på substitutionsprincipen. Vi har också, vill jag säga, varit en pionjärnation när det gäller tillämpningen av försiktighetsprincip och substitutionsprincip. Vi ska se till ämnenas egenskaper. Vi ska inte behöva bevisa att människor exponeras för dem för att de ska bort ur kretsloppet. Den positionen driver vi mycket starkt i EU-förhandlingarna i dag. Vi är också ledande när det gäller kunskapsuppbyggnad. Jag vill betona detta: Utan kunskap kan vi inte agera mot kemikalier. Det handlar alltså om att skaffa kunskap, det handlar om information så att man får kunskap om vad som finns i varorna och det handlar om att fasa ut i en trestegsraket. Det är detta vi agerar för. Vi talar nu om nya ämnen som kommer fram. Jag håller med om att det finns ett starkt stöd för en stark kemikaliepolitik i Sveriges riksdag. Det möter jag ofta. Tyvärr har vi dock ännu inte sett någon tydlig manifestation av detta från den borgerliga sidan eller alliansen i presentationen av den nya politik som man vill driva i framtiden. Bland de arbetsgrupper som finns syns ingen miljöarbetsgrupp. Vi har heller inte sett några tydliga förslag om exakt hur ni vill driva kemikaliepolitiken, även om vi ofta hör att det finns ett starkt stöd för de principer vi arbetar för. En viktig fråga här handlar till exempel om hur långt vi är beredda att driva nationella åtgärder om vi inte kommer fram på EU-nivån. Jag tror att vi alla är eniga om att det bästa sättet är att driva en harmoniserad politik. Den starkaste politiken driver vi tillsammans eftersom de här ämnena sprids både genom varor och genom luft och vatten. En stark kemikalielagstiftning på EU-nivå är alltså vårt bästa skydd liksom ett starkt samarbete världen över. Men när det gäller till exempel bromerade flamskyddsmedel, som är ett av de nya farliga ämnen som just finns i våra ungdomars blod, som finns i till exempel elektroniken men också i textilier, ser vi nu att vi möter ett starkt motstånd av ett alltmer konservativt EU. Nyligen har man, som jag nämnde i mitt svar beslutat sig för att ta bort deka-BDE, ett av de flamskyddsmedel som vi bedömer som mycket farligt, från elektronikproduktdirektivet, och det innebär att vi återigen kan få en spridning av deka. Vi kommer nu att gå fram i EU och driva frågan om ett nationellt förbud. Vi kommer också att se över möjligheten att göra det på andra områden. Min fråga till Sven Gunnar Persson är: Innebär enigheten att Kristdemokraterna och övriga partier i det borgerliga blocket också är beredda att driva till exempel frågan om bromerade flamskyddsmedel nationellt, om vi inte kommer fram på EU-nivå? Det tror jag är en nyckelfråga för att se om vi även i fortsättningen ska driva en skarp kemikaliepolitik.

Fru talman! Miljöministern vet mycket väl att Kristdemokraterna under flera år har drivit och i motionsform framställt förslag om att vi ska fasa ut samtliga bromerade flamskyddsmedel i Sverige. Det är en fråga som vi naturligtvis kommer att fortsätta driva, och vi hoppas att vi får regeringen med oss i den delen. Vår EU-parlamentariker kämpar hårt inom den konservativa gruppen, som tråkigt nog inte är lika radikal som vi i Sverige när det gäller miljö- och kemikaliefrågorna. Det är en gigantisk uppgift som vi står inför. Miljöministern kan räkna med vårt stöd. Vi kommer att fortsätta driva på när det gäller det här arbetet. Vi har också starkt stött den svenska positionen och drivit på den när det gäller arbetet med Reach. Det är en gigantisk uppgift, och det kan få oöverblickbara konsekvenser om vi misslyckas. Därför är minsta tvekan farlig. Bara inom EU fanns redan 1981 över 100 000 olika kemiska ämnen registrerade, och sedan dess har det tillkommit mängder med nya. Vi vet inte heller hur de reagerar med varandra. Varje ämne undersöks oftast för sig, vilket gör att gränsvärdena blir väldigt osäkra. Därför behövs en oerhört noggrann prövning, och bristfälligt testade ämnen måste betraktas som farliga tills motsatsen bevisats. Det är min syn på försiktighetsprincipen, och jag hoppas att miljöministern delar den. Den finns i både svensk lag, i EU och i internationella konventioner. När det gäller bromerade flamskyddsmedel används ett 70-tal sådana i Sverige, varav kanske tio är riktigt genomanalyserade. Flera tusen ton används fortfarande i Sverige, och halterna i modersmjölken och i naturen stiger. Som miljöministern också sade bryts de inte ned utan finns kvar. Redan i samband med Esbjergdelegationen 1995 var miljöministrarna överens om att de ska fasas ut. Det är viktigt att det arbetet nu sker med kraft. Det finns ersättningsmedel. Det är det fina i kråksången. Både branscher, Räddningsverk och företag pekar på att de går att ersätta. Därför skulle jag önska att vi snabbt kunde komma fram till ett beslut om förbud för import av alla bromerade flamskyddsmedel. Är du beredd att arbeta för detta, trots den fria rörligheten för varor och tjänster? Det är viktigt att de företag och branscher som ligger i framkant och redan ersatt sina varor inte konkurreras ut av billiga importvaror där dessa medel fortfarande finns kvar. Alltså: Går det att driva försiktighetsprincipen starkare? Går det att se frågan på det sätt som jag gör? Är du beredd att arbeta för ett snabbt förbud av de allra flesta bromerade flamskyddsmedlen i Sverige?

Fru talman! Jag är glad att Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är eniga om utfasningen av de bromerade flamskyddsmedlen. Här har vi varit mycket tydliga. Jag vet att Kristdemokraternas representant i Europaparlamentet också arbetat mycket aktivt med dessa frågor. Min oro gäller, precis som Sven Gunnar Persson antyder, var den stora konservativa gruppen står och var Sveriges andra riksdagspartier står. Det vore intressant att få en presentation av alliansens miljöpolitik på det här området och se om alla partier är lika framåt som Kristdemokraterna i fråga om utfasningen. Vi är nu på väg och arbetar aktivt för det. Som jag nämnde i mitt tidigare svar är vi på väg att till EU-kommissionen notifiera ett nationellt förbud mot deka-BDE. Vi arbetar också mycket aktivt när det gäller elektronikprodukterna. Jag är oerhört besviken över att vi, trots ett intensivt arbete, mötts av att kommissionen på ett sätt som vi ifrågasätter valt att undanta ett av de bromerade flamskyddsmedlen, nämligen deka-BDE, från det förbud som fanns för elektroniska produkter. Ungefär 80 % av detta bromerade flamskyddsmedel finns i elektroniska produkter. Det är alltså mycket allvarligt. Vi har erfarit att Europaparlamentet har för avsikt att agera i den här frågan eftersom kommissionen förbigått parlamentet. Även den svenska regeringen har en beredskap att agera i frågan. Vi har en gång - råd och parlament tillsammans - beslutat att deka-BDE inte ska vara tillåtet i elektroniska produkter. Det förbudet anser vi bör bibehållas. Vi anser inte att kommissionen kan dra bort det av egen kraft. Sverige står för fri rörlighet av varor och tjänster. Vi tycker att det är mycket viktigt att vi har fri rörlighet, en fri marknad i Europa, en fri marknad i världen. Det har hög prioritet. Emellertid anser vi också att detta inte får gå ut över ett starkt miljöskydd, och det finns situationer när vi måste agera och säga att vi inte kan låta den fria rörligheten av varor och tjänster gå förbi miljökraven. När det gäller bromerade flamskyddsmedel har vi en sådan situation. Vårt första val är alltid att försöka få med alla EU-länder på ett gemensamt förbud så att vi kan enas om att ha fri rörlighet och ett starkt miljöskydd. Om vi inte kan det och det är fråga om ett mycket bekymmersamt fall, som deka-BDE, är vi beredda att agera. Det är därför vi nu notifierar deka-BDE till kommissionen. Vi ger också Kemikalieinspektionen i uppdrag att se över möjligheten till ett nationellt förbud för övriga bromerade flamskyddsmedel. Det gör vi i ett läge när vi ser att det är svårt att komma fram på EU-nivå eftersom motståndet är för hårt. Vi gör bedömningen att de bromerade flamskyddsmedlen hör till de nya farliga, ackumulerande ämnen som bör fasas ut, och där måste vi alltså agera mycket aktivt och ligga i framkant. Jag gläder mig åt att vi har samma uppfattning i den frågan. När det gäller försiktighetsprincipen vill jag än en gång försäkra att vi driver frågan om försiktighetsprincipen med full kraft. Den definieras i något olika termer. Det förs många diskussioner om det. Vi har i EU tillsammans drivit fram hur vi ska formulera den. Vi har en stark tolkning av försiktighetsprincipen, och vi driver den mycket tydligt också i de internationella förhandlingarna, där försiktighetsprincipen nästan alltid är uppe. Just när det till exempel gäller de persistenta och de ackumulerande kemikalierna har vi gjort stora framsteg, inte minst inom ramen för Stockholmskonventionen, beträffande en skärpt och tydlig tillämpning av försiktighetsprincipen. Det arbetet kommer vi att fortsätta med.

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för de goda omdömena om kristdemokratisk kemikaliepolitik och miljöpolitik. Jag kan försäkra ministern att jag inte mött några invändningar från de övriga partierna i alliansen. Antingen har de inte tordats eller också har de inga invändningar. Frågan för dagen är alltså: Vad kan göras för att fasa ut de farliga kemikalier som finns i våra kroppar, i vårt blod. Det har varit ett bra och förhoppningsvis för eventuella åhörare intressant samtal. Miljöministern har stor kunskap och insikt om vad som behöver göras och visar också en vilja att göra det. För mig kvarstår tyvärr vissa frågetecken när det gäller förmågan att genomföra det nödvändiga - kanske inte så mycket beroende på miljöministerns egen förmåga, utan på förmågan hos det system som vi är insatta i. Det gäller också viljan att sticka ut och gå före. Den finns ju, men finns den i tillräcklig omfattning? Min avslutande vädjan till miljöministern blir därför: Låt försiktighetsprincipen få ännu större genomslag. Låt riskerna för hälsa och miljö stå över den fria rörligheten av varor. För fram beslut som gör att bromerade flamskyddsmedel försvinner från vårt land. Med hänsyn till påverkan på talmannens och kammarpersonalens mentala hälsa avstår jag från att föreslå att ministern och jag ska sjunga duett, men nog skulle vi kunna förenas i sångstrofen: Kan vi, vill vi, törs vi? Ja, vi kan, vi vill, vi törs. Tack för en bra debatt!

Fru talman! Efter denna nästan musikaliska avslutning ska jag inte förlänga debatten i onödan. Låt mig säga att vi kan och vi vill och vi törs. Det är jag alldeles övertygad om. Vi har också visat det. Jag nämnde tidigare att OECD i sin bedömning av svensk kemikaliepolitik noterar att vi ligger bland de absolut främsta i världen både när det gäller kunskap och forskning och när det gäller att driva dessa frågor. Det ska vi fortsätta att göra. Jag vill betona att det är många utöver regering och riksdag som kan göra - och gör - stora insatser. Många i svenskt näringsliv ligger långt framme. Många företag jobbar på ett föredömligt sätt med dessa frågor och gör stora insatser. Det är viktigt, och det arbetet kommer vi att fortsätta att stödja. Jag är övertygad om att det är en strategi som på sikt kommer att vinna allt större gehör. Det märker vi inte minst på den internationella arenan. Det finns i dag ett oerhört intresse i världen för att öka kunskapen om kemikalier och få kapacitet att hantera dessa tiotusentals kemikalier som bidrar till sjukdom och död bland många människor - betydligt fler än hos oss. Det är ett internationellt ansvar som vi måste ta. När det gäller dessa frågor kommer det som vi gör i Sverige och i EU att ha betydelse för hela vår jords framtid.