Karenssystem för personal som lämnar statsförvaltningen

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Mikael Oscarsson har frågat mig hur jag avser att gå vidare med den översyn av behovet av, och möjligheterna till, att införa ett karenssystem för personal som lämnar statsförvaltningen till förmån för försvars- och säkerhetsindustrin vilken aviseras i den försvarspolitiska inriktningspropositionen.

Inledningsvis vill jag framhålla att det redan i dag finns ett antal regler till skydd för det allmänna vid övergångar mellan offentlig och privat verksamhet. Exempelvis gäller som huvudregel tystnadsplikten avseende uppgifter som omfattas av sekretess även efter att en anställning i det allmänna har upphört. Detta utesluter dock inte att ytterligare reglering i vissa fall kan behövas, och bestämmelser om karenstid skulle kunna vara ett sätt.

Jag har inom Försvarsdepartementet initierat ett arbete med att göra en inledande bedömning av behovet av och möjligheterna till att införa ett karenssystem. Det rör sig om komplexa principiella och rättsliga frågor som inte är begränsade till försvarsområdet och som kräver en grundlig behandling. Å ena sidan måste det så långt som det är möjligt säkerställas att övergångar mellan offentlig och privat verksamhet inte står i strid med det allmännas intresse. Å andra sidan måste hänsyn tas till den grundlagsskyddade närings- och yrkesfriheten. Det ska även framhållas att det finns fördelar med rörlighet mellan offentlig och privat verksamhet.

Frågan om och i så fall i vilken utsträckning karensregler bör införas, vilka befattningshavare som bör omfattas och vilka förutsättningar som finns för detta behöver således analyseras närmare. Omfattningen av och formen för den fortsatta hanteringen av frågan får bestämmas efter den inledande analys som nu görs.

Fru talman! Bakgrunden till denna interpellationsdebatt är det arbete som har gjorts i Försvarsberedningen, både den här och den förra, och som har lett fram till att regeringen i inriktningspropositionen som riksdagen röstat igenom säger följande:

"Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer, i likhet med Försvarsberedningen, att behovet av och möjligheterna till att införa ett karenssystem för personal som lämnar statsförvaltningen till förmån för försvars- och säkerhetsindustrin bör ses över. Försvarsområdets unika karaktär bl.a. i fråga om sekretess och det nära samarbetet mellan industri och stat medför att en särskild reglering bör övervägas."

Det är just detta som är bakgrunden. Försvarsområdet är unikt till sin karaktär. Relationen mellan kunden, det vill säga vi skattebetalare, och industrin är ofta mycket tät och sekretessbehovet stort.

Som jag nämner i min interpellation har under en följd av år flera statligt anställda, officerare, tjänstemän och politiker gått över till försvarsindustrin mer eller mindre direkt från sin tjänst inom statsförvaltningen.

Blotta misstanken om att någon på ett otillbörligt sätt skulle kunna gynnas av dessa övergångar på skattebetalarnas bekostnad måste undvikas. Ett viktigt steg i den riktningen skulle vara införandet av ett karenssystem. Det här är någonting som finns i Storbritannien och Norge. Vi har fått kritik från EU-kommissionen, fru talman, för att vi saknar det här och för att det är ett oreglerat område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har framför mig en artikel från Aftonbladet. Den handlar om Jonas Hjelm, som är ett exempel.

"Det var den 15 november 2005 som Sverige slöt det kritiserade avtalet, Memorandum of Understanding, MOU, om militärt samarbete med Saudiarabien. MoU:et innebar att Saab kunde sälja radarsystemet Erieye för omkring 5 miljarder kronor till diktaturen.

Jonas Hjelm var under det förberedande arbetet och framtagandet av MoU:et dåvarande försvarsminister Leni Björklunds statssekreterare och den högste tjänstemannen vid försvarsdepartementet." Han hade alltså hand om det här. "I december 2006" - alltså strax efter valförlusten - "gick han till Saab, där han blev ansvarig för företagets Europakontakter och bevakningen av den svenska försvarsmarknaden."

Det finns också ett exempel från senare tid. Den förra regeringen agerade tillsammans med Försvarsmakten och fattade beslut som gjorde att Saab för en jämförelsevis billig peng kunde köpa Kockums av tyska Thyssen Krupp. Det finns en statssekreterare som heter Gunnar Wieslander, som då var ansvarig och som sedan, ganska tätt inpå, blev chef för just den här verksamheten på Saab Kockums.

Jag har inga anklagelser mot de här personerna, inte på något sätt, men jag tycker ändå att det illustrerar vikten av detta. Det är inte bara taget ur luften, utan det här behöver regleras.

Min fråga är: Vilka åtgärder har försvarsministern vidtagit för att förverkliga det som Försvarsberedningen beställde och som nu också klubbas i inriktningspropositionen?

Fru talman! Jag har varit i försvarsutskottet i dag och redogjort för det här.

Man får ha i åtanke att riksdagen fattar sina beslut i juni och att det är många beslut som ska verkställas med anledning av inriktningspropositionen. Det här är ett av dem.

Det vi har inlett med är en inledande analys av behovet av och möjligheterna till att införa ett karenssystem. Den analysen, som genomförs på departementet, kommer att ligga till grund för nästa steg i processen. Vi har alltså inlett steg ett.

Det är klart att de exempel Mikael Oscarsson lyfter upp indirekt kastar någon form av skugga på de här personerna, oavsett hur man förklarar det. Men det här är ju inget nytt problem, utan det här hade även den förra regeringen kunnat hantera under sina åtta år om den hade varit på hugget i sammanhanget.

Nu är vi där vi är, och vi har den här inriktningspropositionen. Jag ska göra det jag kan på mitt område för att hitta ett system som är rimligt här.

Det är väl också så att det här har en bredare potential än bara försvarssektorn. Det rör även andra områden i Regeringskansliet, så det måste breddas där också. Frågan är alltså bredare än bara försvaret.

Men det finns saker som gör att man måste fundera rätt noggrant på det här. Det finns risker. Den som jobbar inom offentlig sektor eller inom försvarssektorn och har tillgång till olika typer av uppgifter kan riskera otillbörlig påverkan i olika beslutssituationer till följd av löften om ny anställning inom privat sektor i ett längre perspektiv. Det finns en risk att känslig information, kunskap eller tidigare kontakter kan utnyttjas på ett sätt som sätter konkurrensen ur spel och står i strid med det allmännas intresse i samband med sådana här övergångar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man har misstanken att sådant sker påverkar det naturligtvis förtroendet för den offentliga sektorn. Det kan därför behövas regler och rutiner för att hantera den rörlighet som finns mellan offentlig och privat verksamhet. Här har jag och Oscarsson inte några uppfattningar som strider mot varandra.

Vi har inlett en analys i steg ett, och vi ska återkomma med en mer genomarbetad tanke. Vi kan gå vidare när den analysen är klar. Den informationen kommer då också att delges.

Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret, och jag är glad för den samsyn som försvarsministern ger uttryck för i sitt svar. Det tycker jag är positivt.

Men det finns en sak som faktiskt gör mig lite orolig, och det är det försvarsministern uttrycker om att det här ska breddas. Jag förstår att det är komplext, men om det ska breddas till alla departement, fru talman, tror jag att det är detsamma som att säga att detta aldrig blir av.

I Försvarsberedningen talas det om att beställningen gäller just personal som lämnar statsförvaltningen till förmån för försvars- och säkerhetsindustrin. Man måste ju börja skära i denna korv någonstans, om jag får uttrycka mig så. Ska vi få den lagstiftning och reglering som efterfrågas från många håll - både industrin och enskilda människor skulle nog tycka att det var skönt att veta vad som gäller och slippa sväva i okunnighet - är det farligt att säga att detta ska breddas, för då kan det dra ut på tiden och dröja väldigt länge.

Regeringen väljer själv hur man förbereder det. Kanske behöver man ha en särskild utredare som gör en snabbutredning och jämför systemen i Norge, Storbritannien och andra länder och hur de har löst detta och som kan se hur vi kan styra upp det så att vi får den transparens och klarhet som EU-kommissionen efterfrågar. I Sverige finns en sådan karantän för dem som sitter i Riksbanken.

Har försvarsministern fortsättningsvis inriktningen att på sitt område leverera det som står i Försvarsberedningen? Eller är det den bredare inriktningen som gäller? Det är viktigt att få reda på.

Det gäller också tidsperspektivet. Tiden går fort. Frågan är om det finns planer på att lägga fram en proposition senast inom ett år så att vi i god tid under mandatperioden kan få denna reglering på plats.

Fru talman! I mitt inledande inlägg sa jag att det rör sig om komplexa principiella och rättsliga frågor som inte är begränsade till försvarsområdet och som kräver en grundlig behandling.

Det jag är ute efter är att man också ser att principbeslut på ett område kan få effekter i ett bredare perspektiv. Därför är det viktigt att agera så att man inte gör fel och skapar situationer som i nästa steg ter sig som orimliga. Jag är ingen anhängare av principen fort och fel, så det är bättre att se frågan i sin fulla vidd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mitt område är givetvis försvarsområdet. Utifrån det kommer jag att verka för att vi ska göra något inom den sektorn, men jag kan inte bortse från att det förmodligen får vidare konsekvenser. Jag tror att det är rimligt att Oscarsson förlikar sig med det.

Jag är väl medveten om hur det är formulerat i inriktningspropositionen, men vi ska inte sätta oss i en sits där vi hanterar detta för valhänt eller för snabbt så att vi sedan får problem.

Hur ska detta i så fall genomföras, frågar Oscarsson. Det kan införas genom författningsregleringar eller avtalsregleringar. Det beror på vad man kommer fram till i en eventuell utredning.

Det vi tittar på i översynen på Försvarsdepartementet är just hur de olika stegen ska se ut och hur vi ska lägga upp det så att det blir bra och vettigt.

Men att hantera bredden i frågan med vänster hand och säga att vi kan strunta i ett bredare betraktelsesätt tror jag inte håller i konfrontationen med verkligheten.

Jag vet inte om vi behöver slita upp några känslor i detta sammanhang. Vi är överens i grunden. Du kanske får förlita dig på att vi försöker hantera detta på ett så grannlaga och grundligt sätt som möjligt så att vi kommer framåt och får något gjort, Mikael Oscarsson. Jag anser, precis som du, att vi ska försöka åstadkomma något, men vi ska göra det så att det håller.

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Jag är som sagt glad över försvarsministerns klarläggande att detta är något som försvarsministern har för avsikt att ta tag i.

Fort och fel är aldrig bra, men långsamt och inget är också fel. Försvarsberedningen har tydligt pekat ut detta, och det finns flera historiska exempel som ger anledning att titta på det. Även EU-kommissionen har påpekat det. För alla inblandade vore det bra att det regleras.

Jag är för en grundlig utredning där vi tittar på dessa länder och hur vi kan få in det i svensk lagstiftning. Jag vill dock att vi agerar så fort som möjligt när vi har alla fakta på bordet.

Jag har inget emot att det i förlängningen breddas till andra områden. Mitt ansvar i riksdagen som försvarspolitisk talesperson för Kristdemokraterna är dock att bevaka det vi kom överens om i Försvarsberedningen: att ett karenssystem för personal som lämnar statsförvaltningen till förmån för försvars- och säkerhetsindustrin bör ses över med tanke på den unika karaktären i fråga om sekretess och nära samarbete.

Jag tackar försvarsministern och emotser en proposition så småningom så att vi kan få en lagstiftning på plats.

Fru talman! Jag tror att vi i grunden är överens, så det finns inte så mycket att träta om.

Försvarspropositionen är på 120 sidor. Det är mängder av beslut som ska effektueras. Ska vi klara det får vi försöka respektera att det finns en rejäl arbetsmängd och att alla frågor inte kan lösas med omedelbar verkan. Det kommer att ta lite tid, framför allt om ambitionen är att vi ska göra det på ett sådant sätt att saker och ting blir genomförbara och att vi inte går på pumpen i ett senare skede.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar för debatten. Det är bra att frågor lyfts upp till ytan och får klargöras ibland.

Överläggningen var härmed avslutad.