JO-anmälningar om Försäkringskassan

Fru talman! Veronica Palm har ställt frågor till mig om JO-anmälningar mot Försäkringskassan och har frågat mig vilka åtgärder jag vidtar för att stoppa utvecklingen här och nu och hur jag kan garantera att dessa felaktigheter inte upprepas. Ett väl fungerande trygghetssystem bygger på att de som är berättigade till en ersättning får sin utbetalning inom rimlig tid. Regeringen har därför gett Försäkringskassan i uppdrag att ta fram ett serviceåtagande för vissa socialförsäkringsförmåner. I dessa serviceåtaganden ska Försäkringskassan tydligt ange vilka handläggningstider den försäkrade kan förvänta sig. Det ökade antalet JO-anmälningar är bekymmersamt. Även om antalet är få i jämförelse med de miljontals beslut som Försäkringskassan fattar årligen är anmälningarna givetvis ett problem som vi inte ska bortse från. Många av det senaste årets anmälningar gäller fortsatta problem med långa handläggningstider och svårigheter för kunder att komma i kontakt med Försäkringskassans personal. Även myndighetens omprövningsverksamhet har varit behäftad med problem med långa handläggningstider, vilket JO också har uppmärksammat. Nämnda problem är väl kända för Försäkringskassan som under det gångna året har vidtagit flera åtgärder för att komma till rätta med problemen. Ambitiösa mål för service och bemötande har lett till förbättringar vad gäller tillgängligheten för kunderna. Jag kan konstatera att väntetiderna i kundcenter har blivit betydligt kortare under 2009. Den som har rätt till ersättning från Försäkringskassan ska givetvis kunna känna sig trygg med att få sina pengar i tid. Jag har försäkrat mig om att Försäkringskassan arbetar för att upprätthålla rimliga handläggningstider. För sjukpenning är till exempel myndighetens mål att det ska ta högst 30 dagar att handlägga ett ärende från det att alla uppgifter har kommit in till Försäkringskassan. Detta lyckades myndigheten med i 88 procent av alla fall under 2009. Även om det är en bit kvar har en klar förbättring skett vad gäller handläggningstiderna. År 2005 fick 71 procent sin sjukpenning utbetald inom 30 dagar. Det krävs dock ytterligare insatser för att myndigheten ska nå sina mål avseende handläggningstider. Regeringen har från och med 2010 permanent tillfört Försäkringskassan 600 miljoner kronor så att myndigheten får goda förutsättningar att leva upp till kraven på god service till medborgarna samt till en rättssäker och effektiv verksamhet som håller hög kvalitet. Jag kommer självklart också i fortsättningen att följa hur Försäkringskassan säkerställer att den försäkrade får rätt ersättning i tid. Mot bakgrund av det som nu har redovisats anser jag att det för tillfället inte finns skäl för mig att vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag vill be om ursäkt för att jag är väldigt förkyld så jag kommer inte att ta statsrådet i hand efter debatten, som vi brukar göra. Jag tycker att det är en fin gest annars. Bakgrunden till den här debatten är att antalet JO-anmälningar 2009 var 76 stycken och bara i januari 2010 är det 14 anmälningar. Bakgrunden till det är ju att det är tufft på Försäkringskassan. Det har varit en tuff period med en budget som har åkt upp och ned - vi har kallat det för jojobudget tidigare - och med en hel del nya uppdrag. Det är inte bara sjukförsäkringen utan även en tandvårdsförsäkring, ett vårdnadsbidrag, en jämställdhetsbonus och en hel del nya tilläggsuppdrag som lagts på Försäkringskassan samtidigt som man har varit inne i en omorganisation. JO-anmälningarna uppmärksammades redan förra året. Jag har roat mig med att läsa protokollen från förra årets KU-förhör med statsrådet Husmark Pehrsson: Som minister har jag ansvar för att ge Försäkringskassan och myndigheten förutsättningar för att de ska kunna bedriva verksamheten på ett bra och riktigt sätt. Jag bedömer också att jag gett dessa förutsättningar för att bedriva verksamheten. Jag tror nog att det var en missbedömning. För ett år sedan hade vi också en diskussion om "kris i kassan", som man kallade det i tabloidtidningarna när människor fick vänta i månader för att få sina rättmätiga utbetalningar. Det som då blev socialförsäkringsministerns svar till de försäkrade som väntade på ersättningen de hade rätt till var ett serviceåtagande. Jag har också roat mig med att läsa detta serviceåtagande. Det finns på Försäkringskassans hemsida. Det är vad det är. Det finns en sida på Försäkringskassans hemsida som beskriver när utbetalningar ska ske. Det står att om du har rätt till bostadstillägg kan du få det inom, och sedan anges en viss tid. Men det finns ingen individuell bedömning, ingen individuell kontakt i det här serviceåtagandet. Det är en beskrivning av Försäkringskassans uppgifter. I 5 av det 50-tal försäkringsslag som Försäkringskassan har att serva medborgarna med kan man med e-legitimation gå in och få en djupare beskrivning. Serviceåtagandet blir ju lite som jobb- och utvecklingsgarantin. Man leker med orden. Det är ingen service, lika lite som jobb- och utvecklingsgarantin är en garanti för jobb eller utveckling. I dag finns det mer än hundra tusen människor i jobb- och utvecklingsgarantin. En av fem får en aktiv åtgärd. Resten får passivitet och en ersättning. Min slutsats måste vara att det här inte duger. Rättssäkerheten och tilliten till försäkringen måste stärkas. Tilliten stärks bäst genom att rättssäkerheten stärks. Då är jag lite nyfiken på om statsrådet har några ytterligare åtgärder, några ytterligare tankar mot bakgrund av att JO-anmälningarna har ökat lavinartat. Hur ska rättssäkerheten i försäkringen ytterligare kunna stärkas?

Fru talman! Det är väl känt att vi under ett antal år har diskuterat olika typer av problem med Försäkringskassans service till allmänheten. Jag tror att vi alla har varit upprörda över bland annat de JO-rapporter som har kommit tidigare och som har visat just att människor har fått vänta orimligt länge på handläggning och beslut. Samtidigt och just därför har alliansen både i utskottet och i regeringen med kraft agerat för att ändra den här utvecklingen. Människor ska kunna lita på de myndigheter som har hand om våra socialförsäkringar i Sverige. Jag känner verkligen mycket för de människor som på olika sätt har behandlats illa i de här sammanhangen. Regeringen har verkligen inte tvekat att vidta åtgärder här. De tre saker jag framför allt tänker på är dels att riksdagen på regeringens förslag har beslutat om resursförstärkningar till Försäkringskassan, dels att vi har beslutat att inrätta en ny tillsynsmyndighet, Inspektionen för socialförsäkringen, och dels att vi har beslutat att Försäkringskassan ska utarbeta ett serviceåtagande. I sitt inlägg avfärdade Veronica Palm detta serviceåtagande som ointressant. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi - jag tror nästan för första gången i myndigheternas historia i Sverige - har en så tydlig beskrivning av vad myndigheten är skyldig att göra och när medborgaren har anledning att påpeka att hon har blivit felaktigt behandlad. Det står tydligt hur snabbt man ska få kontakt, vilken rätt man har att tala med handläggare och så vidare. Det räcker naturligtvis inte att det står på en hemsida, utan man ska leva upp till det också. Det är väldigt viktigt att medborgarna vet vilka rättigheter de har. Man kan säga att vi har många bra myndigheter i Sverige, men vi har inte varit så duktiga genom åren på att informera om vilka rättigheter medborgarna har. Därför tycker jag att det här är ett bra första steg. När vi har en så här viktig debatt tycker jag att det är synd att man glömmer vissa saker. Veronica Palm glömde bland annat att nämna att utvecklingen har gått åt rätt håll och att statistiken när det gäller tider innan det fattas beslut och innan utbetalning kommer är bättre nu, att det är fler fall som avgörs inom den stadgade tiden än vad det var till exempel före regeringsskiftet 2006. Det är alltså inte bra med Försäkringskassans service än, men det är bättre nu än vad det var för fyra år sedan. Det ska vi inte glömma bort att nämna. En annan sak: Interpellationen handlar om anmälningar. Anmälningar kan vara välgrundade eller mindre välgrundade - det vet man inte. Däremot har JO gjort ett antal genomgångar, och politiska genomgångar, och jag var med på de dragningarna. En sak som JO sade väldigt tydligt var att de brister som Försäkringskassan visar inte har någonting med regeringens olika typer av reformer av socialförsäkringen att göra, därför att en myndighet ska kunna klara av att lagar och bestämmelser ändras. Ändå halkade Veronica Palm in i detta, som jag vet att oppositionen har gjort flera gånger, där man blandar ihop de politiska besluten med svårigheterna på Försäkringskassan. De svårigheterna började ju något år före regeringsskiftet. Avslutningsvis hade det varit intressant att i den här diskussionen höra inte bara kritik utan också vilka förslag Socialdemokraterna har för att raskt förbättra servicegraden på Försäkringskassan.

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för det klargörande svaret på interpellationen. Jag är helt övertygad om att det kan finnas behov av att klarlägga ytterligare en del missförstånd som Veronica Palm har gett uttryck för. Efter förra valet övertog vi en sjukförsäkring i totalt förfall, efter Socialdemokraternas vanstyre av socialförsäkringarna i allmänhet och sjukförsäkringen i synnerhet. Det hade kommit att bli på det sättet, som det tidigare socialdemokratiska statsrådet Anna Hedborg uttryckte det, att sjukförsäkringen var en parkeringsplats för problem som den inte var avsedd för. Med det menades att den hade blivit en alternativ arbetslöshetsförsäkring eller en försäkring som fångade upp problem som den inte var tänkt att vara till för. I kombination med detta hade vi inga tidiga aktiva rehabiliteringsåtgärder i sjukskrivningsprocessen, utan människor gick in i en lång passiv väntan utan att få den vård och den rehabilitering som man skulle ha haft behov av. Efter en lång passiv väntan utan rehabiliteringsinsatser fördes man över i förtidspension och permanent utanförskap. Socialdemokraterna förtidspensionerade 140 personer om dagen under sin tid vid makten - i stället för att ge dessa människor den vård, den hjälp och den rehabilitering som de skulle ha haft behov av, som skulle ha kunnat hjälpa dem tillbaka till arbetslivet. Det var så situationen såg ut för tre och ett halvt år sedan. Nu har vi ändrat på detta. Nu har vi ersatt den gamla passiva sjukskrivningspolitiken med tidiga aktiva rehabiliteringsinsatser. Det är inte bara själva innehållet i sjukförsäkringen som vi har ändrat. Vi har också tagit itu med en del andra problem som Socialdemokraterna lämnade efter sig. När man drog i gång den stora omorganisationen av Försäkringskassan under den socialdemokratiska regeringens tid missade man nämligen någonting högst väsentligt, och det var att införa någon form av kontrollmyndighet över socialförsäkringarna och Försäkringskassan. Det här har vi nu också rättat till. Sedan förra året har vi Inspektionen för socialförsäkringen, som är till för att granska Försäkringskassan och hur socialförsäkringarna fungerar för att de ska fungera på ett effektivt och rättssäkert sätt. Jag skulle vilja, precis som Ulf Nilsson tidigare efterlyste från talarstolen, höra inte bara vad som är Socialdemokraternas förslag utan också vad som är oppositionens alternativ. Det har så här långt varit väldigt otydligt. Om man säger sig vilja gå till val för att bilda en gemensam regering behöver man också leverera gemensamma besked om vad det är man vill åstadkomma om man skulle få väljarnas förtroende. Här har oppositionen fortfarande en lång rad svar att leverera på de frågor som ställts om vad som är det rödgröna alternativet. Vad vill de rödgröna partierna göra om de får väljarnas förtroende? Försök reda ut de frågetecknen och komma med svar på frågorna så att medborgarna och väljarna vet vad de kan förvänta sig av en rödgrön regering. Just nu är allting väldigt oklart.

Fru talman! Jag begärde ordet eftersom jag var här för debatt i ett annat ärende. Det här är ett angeläget område. Jag tror att de två föregående talarna lite har missförstått vad dagens interpellationsdebatt handlar om. Jag hade inte tänkt gå upp här och ha någon allmänpolitisk debatt om sjukförsäkringen, för det är inte det den här interpellationen handlar om. Det handlar mer om den oro som människor känner och ger uttryck för genom att JO-anmäla hanteringen av den försäkring vi har. Min oro är att människor upplever en större oro i de här sammanhangen och att vi därför har ett ökat antal anmälningar till JO. Det är det interpellationsdebatten egentligen borde handla om. Ulf Nilsson säger att vi inte gjorde någonting förut. Jo, vi införde någonting som hette 3-30-90, som jag tror att Ulf Nilsson mycket väl känner till. Det innehöll en rätt för den enskilde att inom 90 dagar få det som vi pratar mycket om i dag, det vill säga stöd för sin rehabilitering. Det har ni tagit bort. Ni har tagit bort stödet för den enskilde, rätten att få det stöd som vi pratar om. Jag tycker att det är beklagligt att man har gått den vägen. Det var en av de väldigt viktiga saker som vi införde redan 2003. Försäkringskassan hade också på den tiden svårt att leva upp till det - jag är mycket väl medveten om det. Men den regeln var väldigt viktig och är det också fortsättningsvis. Det är en punkt som vi tänker fortsätta att driva väldigt hårt. Den enskilde måste ha en rättighet att hantera sin situation när det gäller sjukförsäkringsfrågorna. Det är ett uttryck som jag tycker visar sig i det ökade antalet JO-anmälningar. Jag vill också lyfta upp en annan dimension, som kanske inte kommer fram så mycket än så länge men som jag tror är på väg fram. Det gäller förändringen av förtroendemannamedverkan när det gäller sjukförsäkringen. Ni har ju valt att ta bort de förtroendevalda i Försäkringskassans styrelser runt om i landet men också i Socialförsäkringsnämnderna. I mina kontakter med LO-TCO Rättsskydd har jag fått veta att man är bekymrad över utvecklingen nu, där väldigt många människor känner sig utelämnade och inte känner någon möjlighet att påverka. Jag tror att vi kommer att få se ökad osäkerhet när det gäller tillämpningen av de regler ni har infört. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till det. Hur har regeringen hittills fångat upp den förändring som man har genomfört, som många upplever som osäker och besvärlig? Man kommer i kläm och tycker inte att man får sin rätt prövad. Jag tror att ett antal av de JO-anmälningar som vi får har sin grund i att man känner sig väldigt utelämnad i de regelförändringar som man har genomfört.

Fru talman! Jag tänker också uppehålla mig vid överklaganden, ändrade beslut och JO-anmälningar. Det finns mycket annat att diskutera på området som vi säkert kan återkomma till. Jag ska läsa upp några siffror, även om de kanske är svåra att ta till sig. Jag ska göra det så sakta jag kan, så att vi ändå ser vad som faktiskt händer när det gäller överklaganden och JO-anmälningar. Försäkringskassan fattar i dag 7,2 miljoner beslut. Det är färre nu än det har varit tidigare. Det har varit många miljoner fler beslut tidigare år. 2 promille av de totala besluten ändras av Försäkringskassan själv vid överklagande. Av anmälningarna till länsrätten 2009 ändrades 0,3 promille av det totala antalet beslut. Till JO anmäldes 2009 ett av 9 000 beslut från Försäkringskassan, och kritik mot Försäkringskassan kom i ett fall på 100 000. Detta är naturligtvis ändå inte bra. Jag säger det inte som en ursäkt eller för att vi ska bortse från dessa fall, även om det handlar om 0,3 promille. Självklart finns det bakom varje anmälan till JO eller länsrätten en människa som känner att han inte har blivit tillräckligt väl omhändertagen, inte tillräckligt väl bemött, inte fått sin ersättning i tid eller som på annat sätt vill framföra sitt klagomål. Inte på något sätt bortser jag från de anmälningar som är gjorda. Min kraft kommer självklart att åtgå till att försöka minska överklagandena och anmälningarna än mer, men jag vill ändå ställa dem i proportion till det totala antalet ärenden. När Veronica Palm talar om den "lavinartade" ökningen av överklaganden kan jag säga att i antalet överklaganden till länsrätten mellan 2007 och 2009 är skillnaden 143. Jag vill också påminna om Försäkringskassans totala antal beslut: 7,2 miljoner. Det finns överklagandemöjligheter. Vi ska vara glada och stolta över att vi har den möjligheten i vårt land och att den också används av människor som känner sig förfördelade eller orättvist behandlade. Vi har den inom Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Vi ser också en tendens att människor i dag använder denna möjlighet på ett helt annat sätt än tidigare. Man är inte rädd för överheten. Man kämpar för sin sak och sin rättvisa på ett helt annat sätt än man har gjort tidigare. Denna tendens ser vi i hela Sverige. Vi ska självklart fortsätta arbeta för att antalet överklaganden ska bli så litet som möjligt. När det gäller handläggningstider vet jag inte om Veronica Palm och Kurt Kvarnström har läst Försäkringskassans årsredovisning. Där står på s. 12: "Ett mycket glädjande resultat ur ett kundperspektiv är att handläggningstiderna har utvecklats positivt". Orsaker till de tidigare svaga resultaten "kan vara att det har tagit tid för de nyrekryterade medarbetarna att nå tillräcklig kapacitet". Min ambition är att fortsatt se till att antalet överklaganden och JO-anmälningar ska bli så litet som möjligt, men vi ska också vara ärliga och sätta detta i proportion till de 7,2 miljoner beslut som Försäkringskassans personal fattar.

Fru talman! Jag sade tidigare att jag är orolig för rättssäkerheten och vad upplevelsen av brist på rättssäkerhet gör med tilliten till sjukförsäkringen hos de försäkrade, alltså alla medborgare. Jag vill bara ge en bild av den känsla som finns i befolkningen de senaste åren. LO kom med en rapport för något år sedan om tilliten till och synen på sjukförsäkringen. Den gjordes bland både LO-, TCO- och Sacomedlemmar och ett genomsnitt av hela befolkningen. Den handlar inte bara om LO-medlemmar. Rapporten säger att sex av tio tillfrågade tror att man ekonomiskt inte kommer att klara långvarig sjukdom. Där är det ingen skillnad mellan LO-, TCO- och Sacomedlemmar. Varannan av de tillfrågade tror att man kommer att få trygghet i stöd och rehabilitering tillbaka till arbetet om man råkar ut för en olycka. Varannan tillfrågad saknar också förtroende för att Försäkringskassan kommer att göra en riktig behandling av ens sjukskrivningsansökan när den kommer in. Det är alltså friska, arbetande människor som inte litar på att den försäkring de varit med och betalat till genom avstått löneutrymme under hela sitt yrkesliv också finns där om de skulle behöva den och råkar ut för en olycka eller en sjukdom. Det oroar mig. Jag vill ha en trygg sjukförsäkring både för dem som är sjuka och för alla andra, också för alla oss som har turen att vara friska. När tilliten raseras skapas det grogrund för privata tilläggsförsäkringar och privata lösningar, och det är jag orolig för. All internationell och historisk jämförelse visar att generella, allomfattande välfärdsförsäkringar med bred riskspridning och solidarisk finansiering är det bästa sättet att både utjämna klyftor och lyfta sjuka och fattiga människor ur fattigdom. Men det är också det bästa sättet att driva tillväxt och upprätthålla en arbetslinje värd namnet. Helt riktigt ska, som ministern säger, JO-anmälningarna ställas i proportion, och de kan helt riktigt, som Gunnar Axén säger, ibland ha och ibland inte ha grund. Men oavsett detta är de en indikator på brister i rättssäkerheten och brister i tilliten till försäkringen. Detta i sig underminerar tilliten, vilket också underminerar försäkringen. Där är min största oro. När man pratar om sjukförsäkring handlar det ofta om ersättningar, men min största oro är bristen på tillit - att de försämringar som nu har skett och den brist på tillit som människor känner underminerar hela den generella välfärden. Det är jag djupt orolig för. Då blir min fråga till statsrådet: Anser statsrådet precis som jag att det faktum att rättssäkerheten och tilliten riskerar att skadas också är något som skadar den generella och allomfattande sjukförsäkringen?

Fru talman! Diskussionen handlar här om hur vi kan få myndigheterna att tillgodose medborgarnas rättigheter bättre. Det är klart att det är en viktig uppgift för oss som folkvalda att i alla sammanhang stå på medborgarens sida och se till att han eller hon får sina rättigheter tillgodosedda. Jag tycker att alliansen med arbetet för att förbättra Försäkringskassan har tillgodosett de rättigheterna. Det var därför vi inrättade en inspektion över socialförsäkringarna och det var därför Försäkringskassan fick uppdraget om ett serviceåtagande. Det är en annan sak som jag tycker är rätt viktig. I Sverige är myndigheterna sedan gammalt snabba med att lägga på extraavgifter om en människa betalar en räkning lite för sent. Däremot har vi ingen tradition av att myndigheterna får kompensera medborgarna. Jag tycker att det är viktigt och vi från Folkpartiet har flera gånger fört fram att bland annat Försäkringskassan ska kunna betala straffavgifter när man är för sen i sin handläggning och sina beslut. Därför är det väldigt glädjande att regeringen har tillsatt en utredning som snabbt ska utreda möjligheterna till en omvänd kompensationsavgift. Det exemplet glömde jag nämna. Det finns alltså ett antal exempel på hur vi i alliansen arbetar med att stärka medborgarnas roll i förhållande till myndigheterna och förbättra Försäkringskassans service. Visserligen är en interpellation en fråga, och det är mycket viktigt att oppositionen ställer frågor till regeringen, men det hade varit intressant att höra vilka förslag ni har. Ni har bara talat om att det inte är bra, och det håller vi med om. Det är inte tillräckligt bra, men det har blivit bättre sedan ni var i regeringsställning, och vi har räknat upp ett antal åtgärder. Något litet exempel på åtgärd för att förbättra servicen som ni tycker att vi har glömt hade varit intressant att höra i den här debatten, fru talman.

Fru talman! Veronica Palm säger att hon är oroad över en ökad rättsosäkerhet. Man blir väldigt förvånad när man får höra sådant, fru talman, därför att om nu Socialdemokraterna hade brytt sig om rättssäkerheten skulle de väl inte ha lämnat socialförsäkringen så för fäfot att de helt struntade i att inrätta en inspektionsmyndighet som skulle kunna granska effektiviteten och rättssäkerheten i socialförsäkringarna i allmänhet och i sjukförsäkringen i synnerhet när Försäkringskassan omorganiserades. De struntade ju fullständigt i att det behövdes en inspektionsmyndighet som skulle kunna ha fokus just på detta med rättssäkerheten. Vi har nu inrättat en sådan inspektionsmyndighet för att kunna granska, följa upp och stärka rättssäkerheten i socialförsäkringarna. Jag är väldigt förvånad över att Socialdemokraterna helt och hållet negligerade detta när de själva hade makten. Kurt Kvarnström talar om att vi har avvecklat socialförsäkringsnämnderna. Men det finns ingenting i systemet med regionala socialförsäkringsnämnder som talar för att det skulle ha lett till någon form av ökad rättssäkerhet, tvärtom. Under det gamla socialdemokratiska styret och under den tiden vi hade socialförsäkringsnämnder visade det sig att skillnaden i hur man behandlades av Försäkringskassan var stor över landet. Man kunde vara sjukskriven olika lång tid för en och samma diagnos beroende på var man bodde i landet. Skillnaderna var stora i sjukskrivningstider mellan kvinnor och män. Hur man behandlades berodde på hur den politiska sammansättningen av socialförsäkringsnämnderna såg ut. Det var en rättsosäkerhet. Därför är ett avskaffande av socialförsäkringsnämnderna ett bidrag till att stärka rättssäkerheten och likabehandlingen av medborgarna.

Fru talman! Det vi vill göra och tänker fortsätta att göra är att öka delaktigheten i försäkringen från de försäkrades sida men också från samhällets sida i större omfattning. Den passningen skulle jag gärna vilja skicka till Gunnar Axén. Han förefaller till en del historielös när det gäller uppföljningen av hur försäkringen fungerat. Det fanns någonting som hette försäkringsdelegationer, som under det första trevande året lämnade inte mindre än 50 förslag till förändringar i hanteringen av våra socialförsäkringar. De uppkom utifrån det lokala engagemanget ute i samhället. De var ingen oviktig del i förhållande till den inspektion som ni nu har infört. Jag vill stryka under att det fanns ett tänk bakom det. Jobbet ute i försäkringsdelegationerna hade inte hunnit komma i gång, utan de avvecklades utan någon som helst analys. Det var det som skedde. Det vi vill göra är att verkligen öka delaktigheten för att människor inte ska behöva gå ända dit som vi i dag pratar om, ända till en JO-anmälan därför att man känner sig orättvist behandlad på olika sätt. Det är väldigt viktigt att lyfta fram den enskildes rätt i det sammanhanget. Har de stora skillnaderna som Gunnar Axén pratar om blivit mindre? Det finns inget belägg för det i dagsläget. Jag ställde också frågor om förändringen av försäkringssystemen när det gäller socialförsäkringsnämnderna. Finns det någon uppföljning som visar att den förändring som ni har genomfört, att man den ena stunden är föredragande och den andra stunden beslutande i de enskilda ärendena, har lett till en större rättssäkerhet? Det här återkommer vi säkert till. Men enligt de uppgifter som jag har i dag från LO-TCO Rättsskydd har rättssäkerheten inte ökat för de här människorna som i dag känner sig väldigt tillplattade beroende på hur de här frågorna hanteras i dagsläget.

Fru talman! Jag kan bara instämma i vad Gunnar Axén sade. Vi höjer lätt på ögonbrynen när vi hör Socialdemokraterna prata om rättssäkerhet. När Försäkringskassan blev en enmyndighet, just som Gunnar Axén nämner, beslutad av denna riksdag 2005 och som inleddes 2005 glömde man bort Riksförsäkringsverket som var en oberoende granskare av denna gigantiskt stora myndighet. Man sade: Det räcker med internkontroll. Men det gör det inte. Därför gjorde vi en utredning och tillsatte inspektionen över socialförsäkringarna. Jag råder och rekommenderar Socialdemokraterna att titta på deras granskningsplan. Där kan man för första gången se att en oberoende myndighet ser över socialförsäkringarna, Försäkringskassans hela verksamhet och alla de pengar som de där har att förvalta. Det hade behövts redan på den tiden. Veronica Palm inledde med att prata om jojopengar. Ja, det var precis så det var under alla år tidigare. Man fick pengar i budgeten och fick sedan tilläggspengar på våren och tilläggspengar på hösten. Det var helt orimligt för Försäkringskassan att leva efter er typ av budgetering. Därför har vi i stället förstärkt Försäkringskassans budget med en permanent utökning med 600 miljoner kronor. En annan sak som är väldigt viktig om vi ska återgå till rättssäkerheten och att få sina pengar i tid handlar om att sjukintygen är av god kvalitet. Både Försäkringskassan och Riksrevisionen har anmärkt på kvaliteten på sjukintyg, som det inte längre heter utan medicinskt underlag för bedömning av arbetsförmåga vid sjukdom. Det är ganska stor skillnad på det. Därför har vi nu gett Försäkringskassan, Socialstyrelsen, läkarna och inte minst landstingen 500 miljoner kronor så att vi äntligen får medicinska underlag som följs och som skrivs på rätt och riktigt sätt. Försäkringskassans årsredovisning, sidan 13, rekommenderar jag igen. Jag hörde interpellanten prata om oro ute hos den friska befolkningen, men hur mår man då om man är sjuk och behöver använda Försäkringskassan? Det står så här: "Kundernas betyg på Försäkringskassan har förbättrats sedan 2008." "Trenden är att resultaten har förbättrats sedan mätningen i våras." De som är sjuka och behöver Försäkringskassan känner att de får en förklaring på ett kompetent sätt när det gäller regler, bemötande och tillgänglighet, även på telefon, så allting går i rätt riktning. Ändå står ni här och försöker skrämma och oroa många människor och tar till enkäter som handlar om vad friska människor tycker. Självklart är tilliten till Försäkringskassan viktig, men för mig är det viktigt att veta att de som behöver Försäkringskassan känner att de blir bemötta på ett riktigt sätt. Fastnade i sjukförsäkringen, Kurt Kvarnström, det gjorde man när man förtidspensionerades, många gånger mot sin vilja. Man fick 64 procent i ersättning. Det var ett sakligt skäl för uppsägning. Vi kunde tidigare se hur människor under första året fastnade på steg ett av de sju stegen och aldrig kom vidare. Vad gäller försäkringsdelegationer och socialförsäkringsnämnder fokuserar Kurt Kvarnström på det politiska innehållet i systemet. Vi fokuserar på individen och enskilda människors möjlighet att få rehabilitering och komma tillbaka. Vi bortser från de politiskt styrda organisationerna och systemet. Vi fokuserar på människor.

Fru talman! Det var en konstig avslutning av ett statsråd som har genomfört några av de mest stelbenta regler som någonsin har funnits i en sjukförsäkring. Man bortser helt från individen och går mer och mer åt en diagnosbaserad försäkring med fasta tidsgränser och en sista dag i försäkringen. Då är det systemen man värnar och inte individen som är inne i dem. När det gäller tilliten, rättssäkerheten och JO-anmälningarna är det uppenbart att vi har olika syn. Jag vill ha en försäkring som fungerar. Självklart ska det finnas möjlighet att överklaga om det inte blir rätt. Givetvis ska man ha en granskning av en stor myndighet, men det är inte alltid lösningen. Från högern säger man att alla människor har rätt. Det är bara att gå in på hemsidan och överklaga. Så enkel är dock inte verkligheten för den som har råkat ut för en olycka, för den som är orolig för hur ekonomin ska se ut nästa månad och för den som känner sig lite nervös att gå till sin arbetsgivare och kräva ett arbetsgivarintyg för att kunna gå till Försäkringskassan för att få hela sin ekonomi genomlyst. Det är inte så det fungerar i verkligheten. Det är en i ordets sämsta mening liberal syn på samhället. Jag är ganska liberal i andra sammanhang, men här tror jag inte att det är så enkelt att en hemsida och rätten att överklaga är det som löser rättssäkerheten. Det måste funka i verkligheten. Det finns två tydliga alternativ när det gäller sjukförsäkringen. Jag tar gärna en debatt med Gunnar Axén om det vilken dag som helst. Det finns en rödgrön överenskommelse som jag på sex sekunder inte hinner redogöra för men som finns tydlig att läsa på rodgron.se. Välkommen dit och tack för debatten!

Fru talman! Veronica Palm är upprörd över att Försäkringskassan och dess handläggare ibland kommer med felaktiga beslut till människor. Det är beslut som överklagas till JO som riktar kritik mot Försäkringskassan. Människor som känner sig förfördelade av de beslut som medarbetare på Försäkringskassan har fattat överklagar till länsrätten och får rätt. Ett sådant exempel var de gravida kvinnor som överklagade till länsrätten för att de inte fick rätt till sjukpenning av Försäkringskassans handläggare. Det visade sig att de gravida kvinnorna fick rätt till sjukpenning eftersom lagen var så utformad att de hade rätt till ersättning. Det är många gånger svårt för Försäkringskassans handläggare att alltid göra en rätt och riktig bedömning. Därför ska de ha det stöd och den utbildning och information som krävs för att på så sätt kunna minska behovet av att överklaga. Veronica Palm talar om rättssäkerheten. Vi håller med. Men varför tog ni då bort Riksförsäkringsverket och en oberoende tillsyn av sjukförsäkringen? Jag vet att Veronica Palm inte kan svara nu, så jag återkommer till den debatten så småningom. Nu har vi Inspektionen för socialförsäkringen, men ni vill i stället införa regionala medborgarråd. Återigen är det något politikerstyrt. Vi såg vad som hände med socialförsäkringsnämnderna och de övriga politiska organisationerna. Många politiker gjorde ett bra arbete, men många politiker i nämnder som skulle bestämma över andra människors liv och framtid gjorde inte vad de skulle. Med en ny myndighet som är rättssäker får man lika beslut över hela landet. Samtidigt har vi Inspektionen för socialförsäkringen som måste garantera att människor behandlas lika. Titta på den enskilda individen och fortsätt inte fokusera på de politiska organisationerna!