Fru talman! Margareta Israelsson har denna gång frågat mig vad jag tänker göra med anledning av att Jan Åman är ledamot i styrelsen för Statens kulturråd samtidigt som han är vd för Stiftelsen Färgfabriken som erhåller bidrag från Statens kulturråd. Margareta Israelsson beskriver detta som en problematisk jävssituation. Styrelsen för Statens kulturråd utses av regeringen. Ett viktigt kriterium för valet av ledamöter är att styrelsen ska representera en blandning av olika kompetenser och erfarenheter från främst kulturområdet. Det är då inte rimligt att personer från kultursektorn inte ska få komma i fråga för denna typ av uppdrag med hänvisning till att de har inflytande i en stödberättigad verksamhet. Det viktiga är i stället att förvaltningslagens jävsregler efterlevs. Bestämmelserna om jäv avser handläggningen av enskilda ärenden. Den som är jävig i ett visst ärende får inte delta i handläggningen av detta. Jag förutsätter att dessa regler tillämpas på ett korrekt sätt hos Statens kulturråd såväl som hos övriga myndigheter. Avslutningsvis vill jag informera om att sedan interpellationen ställdes har Jan Åman på egen begäran entledigats från sitt uppdrag som ledamot i styrelsen för Statens kulturråd. Då Margareta Israelsson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Lars Wegendal i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Först måste jag återigen beklaga att Margareta Israelsson inte kan vara den som debatterar frågan med kulturministern. Sedan vill jag naturligtvis rikta ett tack för svaret till ministern. Som Margareta Israelsson skriver i interpellationen utsåg regeringen så sent som den 23 oktober Jan Åman till ledamot i Statens kulturråds styrelse. Att vara ledamot i Statens kulturråds styrelse är ett mycket betydelsefullt uppdrag som kräver god insikt, goda kunskaper och bred erfarenhet från många områden, gott personligt omdöme och inte minst oklanderlig oväld. Kulturrådet beslutar över övergripande policyfrågor inom vitt skilda delar av kulturområdet, vilket självfallet inbegriper hur bidragshanteringen ska skötas. Man kan ställa sig undrande inför detta att regeringen så lättvindigt ändå bortser från det faktum att Färgfabriken, där Jan Åman var vd vid utnämningen, årligen erhåller betydande bidrag från Kulturrådet. Kan man då tala om oväld? Jag undrar förstås också om resonemang i fråga om jävssituationer i Kulturrådets styrelse har förts. Generellt sett kan sägas att regeringens utnämningspolitik inom kulturområdet lämnar mycket övrigt att önska. Det kan inte nog betonas att vi ser ytterst kritiskt på de olika utnämningar som har skett och som sedan av olika skäl har ansetts vara ytterst olämpliga, inte bara av oss socialdemokrater. Fru talman! Min fråga, som egentligen kvarstår men som delvis kan få omformuleras eftersom Jan Åman har entledigats är följande: Har ministern verkligen vidtagit alla åtgärder före utnämningen av Jan Åman för att undvika en jävssituation i Statens kulturråd?

Fru talman! Det är inte frågan om att lättvindigt bortse från det här. Självfallet fördes en diskussion inför förslaget att Jan Åman skulle ta plats i Statens kulturråds styrelse. Men nu är det så att han har stark kredd och kunskap om kulturområdet, och det gäller fortfarande. Sedan kan vi bara beklaga det som nu har hänt och som vi fortfarande inte vet så mycket om. Den utredningen pågår, så den kan jag inte uttala mig om. När det gäller den ledamot Jan Åman ersatte kan jag inte minst beklaga den behandling han fick framför allt i medierna. Jag är klart bekymrad över att en ledamot blir utsatt för hot, otidigheter och rena oförskämdheter. Så bör det inte gå till, och det tycker jag på många sätt är ett betydligt allvarligare problem. I Statens kulturråd sitter nio personer som representerar olika delar av samhället. Jävssituationer uppstår ganska ofta, kan man säga, inte bara på kulturområdet utan på fler områden därför att Sverige är ett litet land. Det hör också till saken att man har väl genomarbetade rutiner för hur man ska hantera de här frågorna. Det här är inte någon ny situation. På kulturområdets sida utnämner vi ungefär 400 personer i olika styrelser, nämnder och insynsråd. Det är väldigt många, och det är ett gediget arbete. Det läggs ned mycket möda på att finna rätt personer. Jag kan konstatera att vi förvisso kände till att Färgfabriken hade mottagit statliga medel via Statens kulturråd. Men det är inte första gången som detta har skett. Leif Stinnerbom, regissör vid Västanå teater, satt i Kulturrådet under den förra mandatperioden tillsatt av kulturminister Leif Pagrotsky. Västanå teater fick mer pengar - 2 miljoner kronor - och får det fortfarande, för det är en utmärkt verksamhet. Leif Stinnerbom kunde kanske i någon mån betraktas som jävig, men deltog självfallet inte i besluten. Jan Åman hann aldrig delta i något beslut som gällde Färgfabriken. Även Sture Carlsson, som är vd för Svensk Scenkonst, kan i viss mån hamna i en jävssituation, om inte annat så i delikatessjäv. Det här är en fråga som diskuteras och som ska diskuteras. Det finns referensgrupper och kommittéer såväl under Statens kulturråd som under Bildkonstnärsnämnden, Statens konstråd och Konstnärsnämnden. Frågan måste alltid vara uppe, och det är inte märkligt om det ibland uppstår någon form av jäv. Därför är det viktigt att vara öppen med detta, och det har vi också varit när det har gällt Jan Åman.

Fru talman! Jäv - alla typer av jäv - är som kulturministern håller med om en oerhört viktig fråga. Det är ingen fråga som man endast kan vifta undan med att säga att man förutsätter att Statens kulturråd och övriga myndigheter följer de regler som finns och att man tillämpar reglerna på ett korrekt sätt. Det krävs naturligtvis mycket, mycket mer omfattande utbildningsinsatser som kulturministern måste ta initiativ till. Det är svårt att förvänta sig att de personer som man utser till en styrelse inom kultursektorn, och säkerligen även inom andra sektorer, har en kunskap om jäv och i vilka situationer de själva ska hävda jäv. Kulturministern skriver i sitt svar att en person som blir invald på en så viktig post som ledamot i Statens kulturråd ska representera en kompetens och en erfarenhet och att det är fullt rimligt att personer från kultursektorn måste kunna komma i fråga för denna typ av uppdrag. Det är en rimlig ståndpunkt. Men har man väl sagt det finns det en medvetenhet om att det faktiskt kan inträffa situationer som är ytterst problematiska. Detta med Färgfabriken och Statens kulturråds generösa bidrag till denna verksamhet är just ett exempel på en sådan situation. När jag läser kulturministerns svar där hon lägger hela beskrivningen av att detta är en besvärlig situation i knät på Margareta Israelsson känns det som om ministern marginaliserar problemet och inte riktigt vill kännas vid att det faktiskt finns ett politiskt ansvar i frågan. För visst finns det en politisk dimension även i denna frågeställning, ministern?

Fru talman! Jag förstår mig inte på det här, snälla Lars Wegendal! Du pratar om att vifta undan och marginalisera. Jag har ju hela tiden i mina inlägg här sagt att det här är en viktig fråga och en diskussion som vi måste hålla vid liv hela tiden. Det är självklart, och det gör man ju också i de här myndigheterna. Jag förstår inte - var det här då inte ett problem under den förra, socialdemokratiska regeringen? Då hade man ju också en ledamot som i hög grad i så fall kunde betraktas som jävig, det vill säga regissören vid Västanå teater. Jag är övertygad om att man kunde lösa det här på bästa sätt. Finansdepartementet har tagit fram riktlinjer för statliga myndighetsstyrelser i en skrift som heter Effektiv styrelse - vägledning för statliga myndighetsstyrelser . Där tas frågan om jäv upp. Det görs också i de utbildningar som alltid ordnas för nya ledamöter i olika myndighetsstyrelser. Därtill har Riksrevisionen gjort en granskning av bidragsgivningen vid Kulturrådet och Konstnärsnämnden där det framgår att det mycket tydligt finns en medvetenhet om risken för jäv hos båda dessa myndigheter. Riksrevisionen kom inte med någon kritik mot exempelvis Kulturrådets hantering av jävsituationen. Jag förstår inte att Lars Wegendal ska sätta sig över Riksrevisionen.

Fru talman! Om jag har förstått det hela rätt menar kulturministern att frågan om jäv ska undvikas genom att personen i fråga inte deltar i de beslut där jäv kan förekomma. Att så är fallet i de beslut där bidrag ska delas ut till det företag där styrelseledamoten var vd upplever jag att vi kan vara överens om. Men hur ser kulturministern på alla andra bidragsbeslut? Finns det inte ansökningar som avslås? Och ger inte de avslagen ett ökat utrymme för andra sökande att få bidrag? Blir inte därför en person som är vd i ett företag som får bidrag automatiskt jävig i alla andra bidragsbeslut oavsett om de rör den egna verksamheten eller ej? Har kulturministern en uppfattning i just den frågan? Vilket ansvar ämnar kulturministern ta när det gäller att hennes utnämningar faktiskt kan skada Statens kulturråd som institution och dess oväld som bidragsgivare? Avslutningsvis, fru talman och kulturministern, vill jag gärna önska er en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Diskussionen blir alltmer bisarr och frågorna alltmer hypotetiska. Jag tolkar Lars Wegendal så att man av taktiska skäl skulle rösta emot bidrag i någon tro att det i stället skulle bli mer bidrag på något annat område. Det är inte riktigt hela havet stormar på Statens kulturråd. Jag vill gärna påpeka att det inte är så. Det fungerar tvärtom väldigt bra. Dessutom bereds ärendena av referensgrupper där det förvisso sitter människor med en stor insikt och kunskap i kulturlivet. Det kan nog tänkas de i någon mening också är bekanta med en del av de verksamheter som de är satta dela ut bidrag till. Så kan det vara i ett litet land som Sverige. Det är vi alla medvetna om. Inte minst därför är det viktigt att man är väldigt tydlig och har en policy när det handlar om mutor, jäv och annan otillbörlig påverkan som det heter, och det har man. Inte ens Riksrevisionen, om jag får upprepa mig själv, såg några som helst problem med de här frågorna, och de har ändå granskat detta hos Statens kulturråd. Och så var inte heller fallet hos Konstnärsnämnden för den delen. Jag tycker att det blir lite grann av en storm i ett vattenglas. Det är riktigt att vi ska vara medvetna om det här och vara försiktiga, och det anser jag också att vi är. Med detta vill jag även önska Lars Wegendal en god jul och ett gott nytt år.