Järnvägens roll i totalförsvaret

Fru talman! Aylin Nouri har frågat mig om jag anser att järnvägen underhålls och rustas i tillräcklig hastighet och med tillräcklig kvalitet för att klara våra växande totalförsvarsbehov, och om inte, om jag avser att vidta några åtgärder. Vidare har Aylin Nouri frågat mig om jag bedömer att nuvarande organisering och styrning av järnvägsunderhållet är ändamålsenlig ur ett totalförsvarsperspektiv och om jag avser att ta några initiativ utifrån min bedömning. Slutligen har Aylin Nouri frågat mig om jag avser att ta initiativ till att stärka den offentliga rådigheten över järnvägens infrastruktur.

I propositionen Totalförsvaret 2025–2030 (prop. 2024/25:34) konstaterar regeringen att verksamhet av vikt för totalförsvaret behöver tillmätas större betydelse än tidigare när avvägningar görs mellan olika samhällsintressen. Trafikverket ska därför beakta totalförsvarets behov av transportinfrastruktur, bland annat behovet av att upprätthålla samhällsviktiga funktioner inför och under höjd beredskap och ytterst krig samt att möjliggöra militär rörlighet och Natos militära operationer, inklusive värdlandsstöd.

Trafikverket är beredskapsmyndighet och sektorsansvarig myndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Beredskapsmyndigheterna är en viktig del av det civila försvaret och ska bland annat samverka med Försvarsmakten avseende behovet av stöd till det militära försvaret.

I regleringsbrevet till Trafikverket för 2025 har Trafikverket fått i uppdrag att vidta särskilda åtgärder för stärkt skydd av den statliga infrastrukturen som väganläggningar, bangårdar och samhällsviktiga anläggningar för järnvägen samt förmågehöjande åtgärder för att vidmakthålla och reparera transportinfrastruktur vid höjd beredskap och krig. Åtgärderna ska syfta till att utveckla och stärka det civila försvaret och därmed bidra till en högre samlad förmåga inom totalförsvaret.

Underhållet av infrastrukturen har under lång tid tillförts för lite resurser samtidigt som kostnadskontrollen har varit bristfällig. I flera decennier har underhållet av både vägar och järnvägar nedprioriterats, och underhållsskulden har tillåtits växa. Det har medfört att det långsiktigt inte har funnits ekonomiska förutsättningar för Trafikverket att genomföra nödvändigt underhåll för att upprätthålla järnvägens skick.

Regeringen arbetar för en transportinfrastruktur som fungerar, där vägarna är hela och tågen går i tid. Behoven är stora, inte minst för totalförsvarets behov, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det innebär att vi måste vårda det befintliga transportsystemet och prioritera underhåll men också investera i ny infrastruktur där det behövs.

Regeringen vänder nu den destruktiva trenden att prioritera ned underhåll och prioriterar i stället upp denna centrala verksamhet, både vad gäller mer pengar till underhåll och mer underhåll för pengarna. Järnvägen står inför en kraftig upprustning under den kommande planperioden 2026−2037 avseende den nationella statliga transportinfrastrukturen. Till följd av regeringens satsningar sker nu ett trendbrott, och underhållet kommer för första gången på många år att ligga på en nivå där järnvägens skick kan bibehållas. Under de kommande åren kommer även det eftersatta underhållet att minska.

Vad gäller Aylin Nouris fråga om att ta initiativ till att stärka den offentliga rådigheten över järnvägens infrastruktur finns det i dag ingen inskränkning i rådigheten över den järnvägsinfrastruktur som ägs och förvaltas av staten genom Trafikverket, vilket är den absoluta majoriteten av infrastrukturen. Resterande delar av landets järnvägsnät ägs och förvaltas av andra infrastrukturförvaltare, till exempel kommuner och företag. Jag avser inte att ändra på den ordningen.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag måste dock säga att det är svårt att förstå den tillbakalutade hållning som statsrådet intar här i kammaren i dag. Vi diskuterar inte vilken ambitionsnivå som vore trevlig att ha någon gång i framtiden. Vi diskuterar Sveriges förmåga att säkra sitt totalförsvar här och nu.

Med tanke på statsrådets tillbakalutade hållning kanske det är på sin plats att jag påminner statsrådet om att vår infrastruktur är grunden för hela samhällets funktionalitet. Då menar jag inte bara vår välfärd, vårt välstånd, vår tillväxt, att man kan ta sig till jobbet och att vårt land ska knytas ihop från norr till söder, utan jag menar utan också för vårt totalförsvar.

Jag känner mig manad att påminna statsrådet om att svensk infrastruktur är enormt eftersatt, och det gäller inte minst järnvägen. Tågen går inte i tid i tillräcklig utsträckning, de kommer inte fram i tid i tillräcklig utsträckning och avsaknaden av järnvägskapacitet är enorm.

Till saken hör, fru talman, att Sverige har världens mest avreglerade järnväg. Den demokratiska kontrollen saknas. Trafikverket utför inte något underhåll i egen regi utan anlitar privata entreprenörer som i sin tur anlitar underkonsulter. Det finns ingen långsiktig styrning, ingen beredskapsförmåga som är värd namnet, inga incitament att arbeta samhällsekonomiskt eller för totalförsvarets krav.

Sverige behöver inte fler nivåer av upphandlingskedjor. Sverige behöver återta kontrollen över sin kritiska infrastruktur.

Det är läge för svensk politik, rättare sagt regeringen, att bestämma sig. Ska järnvägen fortsatt behandlas som ett marknadsexperiment, eller är det dags att vi ser kritisk svensk infrastruktur som en gemensam samhällsnytta?

Min poäng, fru talman, är att det som inte fungerar till vardags inte heller kommer att fungera i kris eller ytterst i krig. I det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i borde samtliga partier i Sveriges riksdag dela vår oro över hur eftersatt den svenska järnvägen är. Vill SD-regeringen inte lyssna på oss socialdemokrater kan man ju lyssna på Natokritik. Ständiga förseningar, kapacitetsbrist, urspårningar och trasiga anläggningar gör att man knappast kan kalla vår järnväg för motståndskraftig så som krävs i Natos artikel 3, som handlar om medlemsstaternas egen förmåga att stå emot väpnade angrepp.

Vi måste rusta vårt land starkt och motståndskraftigt, och det är brådskande. Därför lägger vi socialdemokrater 750 miljoner kronor mer för 2025 än regeringen för att snabbare arbeta bort underhållsskulden.

Fru talman! Infrastrukturen är grunden, ryggraden, i vårt totalförsvar. Den kan inte outsourcas. Den kan inte vänta. Den kan inte styras av marknadslogik. Den kräver offentlig rådighet, robusthet och resurser här och nu.

Jag hoppas att statsrådet kan ge ett mer allvarstyngt och ansvarstagande svar i sitt nästa inlägg.

Fru talman! Tack till min riksdagskollega Aylin Nouri för denna viktiga interpellation! Tack till infrastrukturministern för svaret!

Det är bra att regeringen lyfter fram totalförsvarets behov av en skrivning i regleringsbrevet till Trafikverket, men det räcker inte att tala om bara instruktioner. Jag tycker att vi också behöver gå djupare och se över hela modellen för hur järnvägsunderhållet är organiserat.

Sanningen är att vi i dag lever med ett marknadsmisslyckande. Underhållet av järnvägen har organiserats på ett sätt som skapat splittring, kortsiktighet och bristande kontroll. I dag har vi ett system där ansvar har styckats upp mellan Trafikverket och en rad privata aktörer, där kunskap och kompetens urholkas när upphandlingar snurrar vidare och där de som har ansvar för järnvägsnätets skick ofta inte har möjlighet att agera i tid. Det är inte hållbart, särskilt när vi talar om järnvägsunderhåll som en del av totalförsvaret.

För totalförsvaret handlar det inte bara om att möjliggöra en militär rörlighet eller om att säkra Natotransporter. Det handlar om hela samhällets motståndskraft, om att säkra att sjuktransporter fungerar, om att livsmedel kan distribueras och om att människor kan evakueras eller ta sig till arbete och skolor när det är kris. Det kräver ett fungerande och robust transportsystem. Då duger det inte med en uppstyckad, sårbar och marknadsstyrd modell.

Fru talman! Staten behöver ta tillbaka kontrollen. Det räcker inte att säga att Trafikverket äger spåren. Det handlar om att också ta tillbaka kompetensen, resurserna och det direkta utförandet i statlig regi. Det finns i dag bred kunskap om att detta är rätt väg att gå. Fackliga organisationer, utredningar, forskare och anställda vittnar om hur dagens modell skapar ineffektivitet, säkerhetsbrister och onödiga kostnader. Det är inte rimligt att staten ska betala för att olika entreprenörer ska konkurrera bort varandra samtidigt som vi förlorar den långsiktiga kompetens som krävs för att järnvägen ska fungera.

Fru talman! Ska vi klara försörjningsberedskapen, totalförsvarskraven och klimatomställningen måste vi också klara att tänka om. En fungerande järnväg binder samman Sverige. Den är nödvändig både i vardagen och vid kris. Men då måste den underhållas av ett system som är byggt för samhällets bästa, inte för kortsiktig vinst. Därför vill jag uppmana regeringen att ta nästa steg. Det är bra att tala om prioriteringar. Men ännu viktigare är att organisera järnvägsunderhållet på ett sätt som är effektivt, robust och långsiktigt.

Jag vill fråga statsrådet: Om regeringen menar allvar med att prioritera totalförsvarets behov, varför vågar man inte ta tillbaka järnvägsunderhållet i egen regi så att vi kan bygga en samlad, stark och säker järnvägsinfrastruktur? Jag ser fram emot ett svar.

Fru talman! Ledamoten ska förstås få ett svar. Den här frågan är utredd.

Den förra regeringen gav utredaren Gunnar Alexandersson i uppdrag att titta på detta, och han kom fram till att just det ledamöterna föreslår skulle vara mycket ineffektivt och i praktiken helt ogenomförbart. Ägna er gärna åt politisk retorik! Men det som är viktigt nu, fru talman, är att få fler underhållsarbeten på plats så snabbt som möjligt, där alla goda krafter arbetar tillsammans för att underhålla svensk infrastruktur. Den håller inte måttet fullt ut. Jag håller med ledamöterna om det. Men den utredning som den socialdemokratiska regeringen gav ett tilläggsdirektiv till kom fram till det här redan för över tio år sedan. Sedan dess har det legat en våt filt över järnvägsunderhållet.

Mycket av det vi ser i dag är resultat av en passivitet som ingen annan än Socialdemokraterna bär ansvar för. Men regeringen tar ansvar genom att nu göra allt vi kan för att både stärka Trafikverkets beställarkompetens och operativa förmåga och få alla att dra åt samma håll. Det, fru talman, har lett till att det i år genomförs 1 700 arbeten när det gäller underhåll av den svenska järnvägen. Det är fler än någonsin. Är det tillräckligt? Nej, det behöver göras mer. Men att gå från ord till handling tror jag är viktigt.

Fru talman! På frukten känner man trädet. Titta på regeringens handlingar, som har lett till att vi nu har en budget som bryter med den negativa trend som varit under de senaste åren. Det handlar inte minst om de två senaste nationella planerna som de två senaste S-regeringarna bär ansvaret för, men det har också varit ett ansvar som delas över blockgränserna. Det ska jag vara tydlig med att lyfta fram, fru talman, i debatten. Men nu bryter vi den här trenden.

För att stoppa nedbrytningen av järnvägen behöver underhållsanslaget komma upp i en nivå om cirka 15 miljarder kronor per år. År 2025 lägger regeringen drygt 18 miljarder kronor på vidmakthållande av järnvägen, och det vill säga att vi stoppar nedbrytningen och samtidigt återtar eftersatt underhåll. Det är positivt att höra att det finns en samsyn kring detta. Däremot är det svårt att anslå de 750 miljoner kronor som Aylin Nouri talar om, eftersom vi nu lägger max av vad man klarar av utan att påverka trafiken i större utsträckning än nödvändigt.

Trafiken kommer att påverkas. Det såg vi inte minst i påskhelgen, då mycket banarbete genomfördes. Det kommer att vara mycket av den varan under året när det genomförs 1 700 underhållsarbeten. Det handlar inte bara om underhållsarbetena i sig, utan det är viktigt att träffa strategiska växlar, att byta kontaktledningar innan de har rasat ned och att göra banarbeten för att öka robustheten. Detta är viktigt för att hela Sverige ska fungera. Det är viktigt för Sveriges totalförsvarsförmåga.

Jag håller med Aylin Nouri om orden här och nu. Men vi går från ord till handling. Vi avbröt tidigt i mandatperioden planeringen av nya stambanor för höghastighetståg. Enligt Riksrevisionen åt det upp 160 miljarder kronor av kommande planers finansiering. Det finns en underhållsskuld på järnvägssidan på 91 miljarder kronor. Det eftersatta underhållet har ökat med cirka 36 miljarder kronor bara jämfört med föregående inriktningsunderlag. Då är det viktigt att sätta spaden i backen och prioritera så att det blir mer pengar till underhåll och mer underhåll för pengarna.

Fru talman! Jag tycker att det är olyckligt att statsrådet ägnar så mycket av sin tid åt att skylla på tidigare regeringar. Det är ju faktiskt statsrådet som är infrastrukturminister, men på detta vis duckar han sitt politiska ansvar för Sveriges transportsystem och beredskap.

Låt mig påminna om att Trafikverket är en politiskt styrd myndighet. Det verkar statsrådet glömma. Regeringen har ansvaret för att styra målen, prioritera resurserna och se till att vårt land har en fungerande transportinfrastruktur i kris, till vardags och ytterst i krig. Det är regeringens ansvar att vår infrastruktur präglas av robusthet, egen kapacitet och den statliga rådighet som behövs.

Jag hörde statsrådet prata om trendbrott och också om så kallade historiska satsningar som regeringen gör för att beta av underhållsskulden. Men sanningen är att den underhållsbudget som SD-regeringen presenterat inte på långa vägar räcker för att beta av den massiva underhållsskulden. Vem som helst förstår att en blygsam ökning med 5 procent av anslagen till underhållsskulden i tider av inflation och enorma kostnadsökningar i realiteten snarare innebär nedskärningar.

I det allvarliga säkerhetsläge som Sverige befinner sig i duger det inte. Det är ett historiskt misstag, fru talman. En större del av anslagen behöver gå till järnvägsunderhållet om vi ska klara beredskapen. De satsningar som regeringen lägger fram kommer de kommande tolv åren i bästa fall att räcka till status quo. Det duger inte när robustheten redan är undermålig.

Vi socialdemokrater föreslår 45 miljarder kronor mer till underhållet av järnvägen de kommande tolv åren och 750 miljoner mer redan i år. Det är sådana satsningar som behövs för att bygga ett totalförsvar värt namnet.

Fru talman! SD-regeringen saknar en sense of urgency. Bland de första beslut som den här regeringen tog var att riva upp planeringen av nya stambanor. Men behoven av utbyggd järnväg och kapacitet kvarstår. Trafikverket säger självt i en rapport som kom nyligen att den kapacitet som regeringen rev upp beslutet om behövs. Den enda skillnaden nu är att svenska folket har fått en dubbelsmäll. Man går miste om viktig EU-finansiering. För svenska folket blir notan dyrare och väntan på kritisk infrastruktur längre.

Vår infrastruktur måste byggas stark, inte minst i det säkerhetspolitiska läge som råder. Därför lade jag ett initiativ på trafikutskottets bord om att samla samtliga riksdagens partier i en arbetsgrupp för att enas om infrastruktur och beredskap. Men Tidöpartierna röstade nej. De ville inte ens bereda frågan vidare. I en tid när vi behöver samlas väljer regeringspartierna att gå i precis motsatt riktning – mer splittring.

Mina frågor till statsrådet kvarstår. Vi behöver politisk samling för att stärka vår motståndskraft. Anser statsrådet verkligen att ett fragmentiserat, avreglerat järnvägssystem är optimalt för att möta kris eller ytterst krig?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag vill börja med att upplysa ministern om att påståendet att den socialdemokratiska regeringen inte har prioriterat järnvägsinfrastrukturen är felaktigt. Mellan 2006 och 2025 har riksdagen inte haft socialdemokratisk majoritet. Men trots det har vi de gånger när vi har styrt landet prioriterat järnväg och järnvägsunderhåll. Bara 2018 gjorde vi investeringar på 47 procent av den nationella planen, och 2022 var investeringarna 30 procent av den nationella planen. Jag tycker att statsrådet ska hålla sig till fakta.

Fru talman! Efter dagens debatt kan jag konstatera att det står klart att regeringen inte fullt ut tar problemen inom järnvägen på allvar. Ministern verkar fortsatt obekymrad över sönderprivatiseringen inom järnvägen, trots att det skapar allvarliga sårbarheter för totalförsvaret. Ministern verkar också vara nöjd med att skjuta återtagandet av underhållet långt på framtiden när vi borde agera kraftfullt redan nu.

Vi socialdemokrater vill stärka järnvägsunderhållet direkt och bygga en starkare offentlig demokratisk kontroll över infrastrukturen – inte för ideologins skull utan för att Sverige behöver det i en orolig omvärld. Ska vi ha ett totalförsvar som fungerar kan vi inte ha en järnväg som liknar en Kalle Anka-järnväg, det vill säga en splittrad och sårbar järnväg.

Sverige förtjänar en sammanhållen, stark och säker infrastruktur, och det kräver politiskt mod att ta tillbaka kontrollen. Det gör vi genom att ta tillbaka kontrollen över järnvägsunderhållet.

Fru talman! När man själv inte riktigt har levererat kan det vara lätt att peka på något annat. Det var det som var min ambition med att ge en liten historisk tillbakablick. Många av de problem vi ser i dag är frukten av beslut eller icke-beslut, prioriteringar eller icke-prioriteringar sedan tidigare.

Det stämmer att järnvägsunderhållet ökade under den förra regeringen, men frågan man måste ställa sig är: Var det tillräckligt? Nej, vi ser ju svart på vitt att det inte var tillräckligt. Det eftersatta underhållet ökade med cirka 36 miljarder kronor jämfört med föregående inriktningsunderlag, det som är från 2020.

Underhållsskulden på järnvägssidan har vuxit lavinartat. Därför har regeringen fattat beslut om att prioritera underhåll. Det stod det om i vår första regeringsförklaring. Vi fattade beslut om att avbryta planeringen av stambanor för höghastighetståg, som ligger långt fram i tiden och som inte motsvarar behoven här och nu. De skulle bidra till att svensk infrastruktur rustades upp men åt sig upp över 160 miljarder av utrymmet i den nationella planen, inte bara nu utan också för lång tid framöver.

När jag berättar om det trendbrott som nu sker syftar jag på att det för första gången läggs en budget som ser till att järnvägsunderhållsskulden faktiskt inte växer och att skicket på järnvägen inte fortsätter att försämras.

Den ökning som görs är i själva verket större än 5 procent, eftersom den förra regeringen lät Trafikverket belasta underhållsbudgeten med förvaltningskostnader, det vill säga personal på Trafikverket. Det var pengar som skulle gå till underhåll och vidmakthållande av järnväg. Dessa frigör vi nu så att anslaget inte längre belastas av det.

Det innebär att ökningen i själva verket är 18 procent, vilket ledamöterna i trafikutskottet känner till. Jag har mycket noga gått igenom det här med trafikutskottet, fru talman. Jag tror att det är viktigt att belysa detta också i kammaren. Det är ju summor som är låsta av Sveriges riksdag och som har gått till annat än vad riksdagen har fattat beslut om. Det rättar regeringen nu till, vilket gör att vi får en bättre transparens, bättre kostnadskontroll och budgetdisciplin. Men vi frigör också pengar som ska gå till järnvägsunderhåll.

Det här har gjort att vi i år har 1 700 järnvägsunderhållsarbeten, vilket är det högsta antalet någonsin. Det har skett tack vare gott samarbete mellan Trafikverket och underhållsentreprenörer. Trafikverket har fått ett tydligt uppdrag att stärka sin operativa förmåga och sin beställarkompetens och att samarbeta med underhållsentreprenörer som är beredda att bidra till att rusta upp svensk infrastruktur.

I det här läget är det viktigt att alla goda krafter samarbetar. Trafikverkets roll behöver självfallet stärkas, något regeringen redan har genomfört. Det är utifrån det uppdraget de arbetar nu, fru talman.

Ledamöterna kommer här med ett gammalt förslag som deras regering själv inte gjorde någonting åt. Det är inte vad vi är inriktade på. Vi har riktat in oss på att öka robustheten och få en punktlighet på plats som är värd namnet.

Även om jag inte tror att man ska dra alltför stora växlar på det ser vi dock att mars var den bästa månaden på två år och blev en bra månad för svenska tågresenärer. Fler än nio av tio persontåg kom fram i tid, vilket är det bästa resultatet sedan april 2023. Det här är siffror från Trafikverkets punktlighetsrapport, som kommer till mig och alla andra varje månad.

Detta följer en trend. I februari kom fler persontåg fram i tid, skriver man. Punktligheten ökade till 89 procent, vilket är drygt 2 procentenheter högre än månaden innan och bättre än februari förra året. Samtidigt rullar rekordmånga tåg på järnvägen, som också rustas mer än någonsin.

Jag säger inte detta för att jag är nöjd, utan för att illustrera att vår omläggning av växlarna för järnvägspolitiken och vår prioritering av åtgärder här och nu för att stärka upp underhållet börjar ge effekt. Vi är inte färdiga än, men jag tackar för engagemanget för den svenska järnvägen, fru talman.

Fru talman! Den som lyssnar på statsrådet kan ifrågasätta ambitionen: att underhållsskulden inte ska växa. Så mycket mer måste ju göras. Det räcker inte att den inte ska växa; den måste betas av. Det måste finnas en plan för när vi verkligen tar tag i och tar itu med den enorma underhållsskuld som infrastrukturen och järnvägen präglas av.

Jag noterar att infrastrukturministern pratar om samarbete, och jag önskar att detta också gällde i verkligheten. Vi befinner oss i ett enormt allvarligt säkerhetsläge, och då måste Sveriges riksdag komma samman. En utbyggnad av svensk järnväg, som det finns ett enormt stort behov av och som Nato pekar på som avgörande för vår motståndskraft, kräver att politiken kommer samman. Att då rösta nej och vara ointresserad av att sätta sig ned tillsammans med oppositionen är inte att visa ledarskap och ta ansvar för Sverige i en tuff tid.

Infrastrukturen kan inte vänta till nästa planperiod. Totalförsvaret kan inte bygga på privata vinstincitament. Demokratisk kontroll kan inte ersättas av marknadsexperiment. Sverige förtjänar bättre.

Vårt samhälle måste hålla ihop – i vardagen, i kris och ytterst, som sagt, i krig. Då behöver vi robusthet, offentlig rådighet och långsiktigt ledarskap.

Vi visar på ett alternativ, och vi gör det även genom förslag till finansiering. Om statsrådet och den här regeringen menar allvar med att man vill se en infrastruktur som är robust och pålitlig är det bara att följa våra exempel.

Fru talman! Ibland blir det lite bekymmer när man kanske har ett färdigskrivet anförande. ”Inte vänta till nästa planperiod”, säger ledamoten. Jag har beskrivit hur vi månad för månad arbetar med att få igång underhållsarbeten, fler än någonsin under 2025. Detta börjar få resultat.

Vi tittar förstås gärna på finansiering, och det har vi också gjort. Vi har tittat på Socialdemokraternas förslag till finansiering, fru talman. Socialdemokraterna är väldigt stolta över de 45 miljarder kronor som man menar ska gå till järnvägsunderhåll. Det är mycket oklart om detta går att genomföra eftersom den nivå vi har lagt järnvägsunderhållet på är den maximala. Men det Aylin Nouri inte berättar är att hon tar pengarna från vägunderhållet. Hon slaktar upprustningen av svenska vägar, vilket också är helt avgörande, fru talman, för att vi ska ha en beredskap och en robusthet värd namnet. Nato är lika intresserat av det svenska vägnätet och av att regeringen nu har en plan för att bygga upp BK4-nätet – vägar med bärighetsklass 4, som klarar av de riktigt tunga transporterna – i hela landet.

Berätta gärna om detta också! Med socialdemokratisk politik kommer pengar som inte går att omsätta i järnvägsunderhåll att brinna inne. Det kommer fortsatt att finnas potthål på vägarna. På vägsidan maximerar vi också underhållet, fru talman, och har en plan för att komma i kapp med allt eftersatt underhåll. Och på järnvägssidan maximerar vi nu budgeten och avsätter de medel som har saknats tidigare, under tidigare regeringar med olika färg, för att vi ska få en järnväg som man kan lita på. Detta är viktigt för att hela Sverige ska fungera. Det handlar om mer pengar till underhåll, men det handlar också om mer underhåll för pengarna.

Svar på interpellationer

Arbete pågår. Jag är glad för engagemanget. Detta är något som vi kommer att fortsätta följa så att man ska kunna lita på infrastrukturen i vårt avlånga land, fru talman.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.