Fru talman! Elver Jonsson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att Sverige som nation ska leva upp till de höga folkhälsopolitiska mål som hål- ler tillbaka alkoholkonsumtionen och dess skador. Jonsson har vidare frågat om jag avser att inom EU:s ram verka för att goda erfarenheter från svensk drogpolitik starkare ska kunna etableras också i Eu- ropa samt om jag avser att gå i täten för en bred folk- lig kampanj i avsikt att senarelägga den alltför tidiga ungdomsdebuten med alkohol och tobak. För att motverka negativa effekter för folkhälsan beslutade riksdagen den 21 februari 2001 om en na- tionell handlingsplan för att förebygga alkoholskador (prop. 2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8, rskr. 2000/01:144). I handlingsplanen redovisas ett antal områden där insatser behöver genomföras och för- stärkas fram till år 2005. Syftet med handlingsplanen är att lägga fast grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till minskad alkoholkonsumtion och be- gränsar alkoholskadorna. Huvudinriktningen för alkoholpolitiken enligt handlingsplanen ska vara att stimulera utvecklingen av målinriktade och samordnade förebyggande insat- ser på kommunal nivå. Förstärkta åtgärder behövs dessutom i form av särskilda stödinsatser för risk- grupper och individer med riskbeteende, vård- och behandlingsinsatser, opinionsbildning och informa- tion, begränsning av tillgången på och marknadsfö- ringen av alkoholdrycker, kompetensutveckling, uppföljning av konsumtions- och skadeutvecklingen samt alkoholforskning. Förstärkta åtgärder behövs också för att utveckla samarbetet på europeisk och internationell nivå. För genomförandet av handlingsplanen disponeras 550 miljoner kronor under tre år. En särskild kom- mitté har tillsatts med uppgift att samordna insatserna på nationell nivå och att i samspel med kommunerna och landstingen stimulera insatserna på regional och lokal nivå. Kommittén har också fått i uppdrag att svara för information och opinionsbildning nationellt och att genomföra seminarier, konferensserier etc. som syftar till att förankra innehållet i planen och stimulera utvecklingen av olika förebyggande verk- samheter såväl lokalt som regionalt. Arbetet med att förverkliga handlingsplanens in- tentioner befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Insat- serna är av långsiktig karaktär där stora ansträngning- ar nu görs för att utveckla kompetens, metoder och verksamheter på framför allt lokal och regional nivå. Utgångspunkten för kommitténs arbete är de priorite- ringar som gjorts i den nationella handlingsplanen vari ingår insatser för att skjuta upp den alltför tidiga alkoholdebuten bland ungdomar. Detta arbete bör rimligen ges en chans att genomföras och utvecklas innan vi börjar prata om nya kampanjer och nya åt- gärder. När det gäller att inom EU:s ram verka för att go- da erfarenheter från svensk drogpolitik starkare ska kunna etableras också inom Europa har Sverige sedan flera år bedrivit ett aktivt och framgångsrikt arbete. EU:s ministerråd har enhälligt ställt sig bakom Sveriges förslag om behovet av en alkoholstrategi, och kommissionen har uppmanats att påbörja arbetet med en sådan strategi för att minska alkoholens ska- deverkningar. Rådet har vidare enhälligt antagit kommissionens förslag till rekommendationer om åtgärder mot unga människors, särskilt barns och ungdomars, alkoholkonsumtion. Rekommendationen, som också är ett svenskt initiativ, är ett första steg på väg mot en övergripande alkoholstrategi inom EU. Sveriges regering arrangerade WHO:s europeiska ministerkonferens om unga och alkohol i Stockholm i februari förra året. Konferensen blev en framgång för Sverige, WHO och för det alkoholförebyggande ar- betet. 51 europeiska regeringar ställde sig bakom en ovanligt kraftfull deklaration om att skydda Europas ungdomar från alkoholskador. Stockholmskonferen- sen och deklarationen har fungerat som inspiration och ett viktigt politiskt dokument i flera europeiska länder och resulterat i efterföljande konferenser och initiativ. Sverige har tillsammans med Finland tagit initia- tiv till länderjämförande alkoholstudier inom EU:s medlemsländer, de s.k. ECAS-studierna. Studierna har kommit att utgöra den vetenskapliga grunden för det fortsatta arbetet inom EU. Sverige har även pre- senterat en expertrapport om alkohol och alkoholpo- litik för ministerrådet i juni 2001. Regeringen kommer även fortsättningsvis att ak- tivt arbeta för att stärka folkhälsoarbetet inom EU för att på så sätt påverka övriga medlemsländer, men även kommissionen, att i större utsträckning än i dag behandla alkohol som i första hand en hälsodetermi- nant och folkhälsofråga och inte som en handelsvara bland övriga varor.

Fru talman! När jag nu tackar statsrådet för svaret inställer sig en fråga: Vart tog handlingskraften och det sociala engagemanget vägen? Socialministern ger en redovisning av departe- mentets och regeringens politik, i första hand kopplad till den nationella handlingsplanen och de insatser som har genomförts - men där siktsträckan är tre år. En annan hänvisning är att mycket av det som ska ske ska ske på kommunal nivå. Men vi vet att dels brottas kommunerna med en tung egen ekonomi och ofta har en ursäkt för att inte göra extrainsatser, dels finns det ett ganska svalt intresse i många kommuner. De eld- själar som skulle behövas i lokalpolitiken för att leva upp till högstämda alkohol- och drogpolitiska mål saknas ofta. Socialministern säger att det nu behövs särskilda stödinsatser för riskgrupper och individer med riskbeteenden. Det behövs information, opini- onsbildning och, inte minst viktigt, begränsning av marknadsföringen av alkoholdrycker. Smaka på de orden, kammarledamöter, läktarpub- lik och socialministern. Å ena sidan talar vi, regering och riksdag, om riskgrupper, opinionsbildning och att begränsa tillgången på alkohol. När detta är sagt, å andra sidan, är alltför många obekymrade om att det sker ett ökat alkoholflöde i kölvattnet av en slapp och för lite socialt inriktad alkoholpolitik. Det kan väl knappast anses vara en begränsning av tillgången på alkohol när utskänkningstillstånden har fördubblats på några få år? Det gäller även den ökade försäljning- en som bryggare, vintraktörer och spritimportörer eftersträvar. Är socialminister Lars Engqvist nöjd med situationen som gäller framför allt för ungdo- mar? I ministerns svar hänvisades till WHO- konferensen i Stockholm förra året. Jag delar uppfatt- ningen att det var en bra konferens. Men den svenska regeringen synes ganska obekymrad över vad den förre norske statsministern och numera WHO-chefen Gro Harlem Brundtland berättade under konferensen, nämligen att ute i Europa, inklusive Sverige, avlider mer än 50 000 ungdomar varje år på grund av alltför hög alkoholkonsumtion. Är det ett faktum som plågar Socialdepartementet? Hittills, fru talman, har rege- ringen inte dragit i nödbromsen. En av de mest alarmerande uppgifterna i dessa yttersta dagar är det kraftigt ökade rattfylleriet. Fors- kare påstår att det har ett starkt samband med den allt slappare alkoholpolitiken som har rått under senare år. Upptäcktsrisken är låg, och domstolar dömer till andra påföljder än fängelse vid grovt rattfylleri. Det innebär bl.a. att de dömda inte heller genomgår de rehabiliteringsprogram som normalt skulle ingå i påföljderna. Dessa signaler leder ju alldeles fel. Fors- karen Leifman säger att det är en mycket kraftig upp- gång jämfört med situationen för bara fyra år sedan. Detta sker samtidigt som vi i Sverige lever med doktrinen om den s.k. nollvisionen i trafiken, dvs. att ingen ska dödas eller svårt skadas. Nu har vi en situ- ation där var fjärde, kanske var tredje, dödsolycka är alkoholrelaterad. Samtalar inte regeringen om hur nollvisionen ska förverkligas med tanke på samban- det med alkohol- och drogbruk?

Fru talman! Jag vill också tacka socialministern för svaret, och jag vill också tacka Elver Jonsson som har ställt dessa viktiga frågor. Jag vill speciellt tacka socialministern för det sista han sade i sitt svar, nämligen att ministern och Sve- rige kommer att jobba för att alkohol ska behandlas som en hälsodeterminant och folkhälsofråga i EU och inte som en handelsvara bland andra varor. Det känns oerhört bra, och det gläder mig verkligen. Jag tackar speciellt för att vi får detta så tydligt beskrivet för oss. Socialministern hänvisade till det beslut riksdagen fattade den 21 februari. Vi beslutade om den natio- nella handlingsplanen för att förebygga alkoholska- dor. Det är alldeles riktigt att det inte går att kom- mentera det arbetet än eftersom det är just igångsatt. Men nog tycker jag att det tål att prata mer om al- koholfrågan. Jag såg en siffra förra veckan att det finns de som tror att alkoholskadorna i vårt land kos- tar 130 miljarder kronor. Då vet jag att man inte har räknat in speciellt mycket kostnader kring anhörigas lidande eller för att de behöver vara lediga från jobbet på grund av att de lever tillsammans med någon som brukar eller missbrukar för mycket alkohol. I det sammanhanget kan de 550 miljoner som man har anslagit för att titta på detta tyckas som en droppe i havet, men det är ju extrapengar. Jag ska också välkomna socialministern till den grupp människor som ibland brukar kallas vuxna barn till alkoholister. Jag tillhör också den gruppen. Det är en grupp som det hittills har varit väldigt tyst om. Min förhoppning är att det kanske börjar hända fler saker nu när det blir mer kända människor än vad jag är som sluter sig till den gruppen. Jag har haft förmå- nen att jobba med den gruppen människor. Det har hjälpt mig privat, men det har också gjort att jag har fått en oerhörd insikt om hur man påverkas när man har levt med en människa som har missbrukat alko- hol. I Aftonbladet i förra veckan var det en artikelserie om barn till alkoholister. Man beräknar att de här barnen kan vara så många som 200 000. Den grupp vuxna som är barn till alkoholister, den grupp som socialministern och jag tillhör, kan röra sig om så många som en halv miljon människor. Många av dessa klarar naturligtvis att leva sina liv på ett bra sätt. Vissa klarar det med lite hjälp, men många be- höver väldigt mycket hjälp. Jag tycker att den grup- pen är värd att stötta. Jag frågar då socialministern om han i det här läget kan tänka sig några konkreta insatser för just den gruppen, vuxna barn till alkoho- lister.

Fru talman! Elver Jonsson och jag har flera gång- er diskuterat alkoholpolitiken här, ofta grundat på någon interpellation från Elver Jonsson. Jag ska vara alldeles uppriktig och säga att just nu är jag otroligt rädd för att alkoholpolitiken förs här, men bara här. Vi fattar beslut här, men det händer inget utanför riksdagen. Det är inte Elver Jonsson ansvarig för. Det är inte riksdagen ansvarig för. Men vi har ett gemen- samt ansvar att se till att vi för en alkoholdebatt i det här samhället som gör att alla människor, folkrörel- ser, föreningslivet, idrottsrörelsen, kommunalpoliti- ker, kommuner, landsting och landstingspolitiker börjar förstå vad det är vi står inför. Den handlingsplan som beslutades av Sveriges riksdag förra året är faktiskt alldeles lysande. Den är ambitiös i sin målbeskrivning. Den anvisar en strategi för att arbeta som är väl genomtänkt och som kan fungera väl. Tanken är att varje kommun ska upprätta en egen alkoholpolitisk handlingsplan som behandlar allt från förebyggande arbete över till att ge hjälp och stöd åt missbrukare. Det inkluderar också familjer till missbrukare, dvs. både anhöriga och barn. Det hand- lar också om att bygga ut missbruksvården och se till att man är strikt när det gäller tillgänglighet till alko- hol. Tanken är inte att vi ska förbjuda alkohol. Det in- ser vem som helst. Det är en omöjlighet att förbjuda alkohol. Men däremot ska vi skapa alkoholfria miljö- er. Barn och alkohol hör inte ihop. Trafik och alkohol hör inte ihop. Arbete och alkohol hör inte ihop. Så skulle vi bit för bit bygga alkoholfria miljöer för att minska alkoholkonsumtionen och bekämpa alkohol- skaderiskerna. Det har beslutats här, och nu är arbetet på gång. Det hålls en rad möten i kommunerna. Kommunerna arbetar med det. Men samtidigt kan vi se hur alltfler aktörer agerar för en liberalisering av alkoholpolitiken, för en gene- rösare tillgänglighet och för att fler krogar ska öppna. Det har blivit opportunt i den politiska debatten att säga att nu ska vi börja dricka klockan sju på morg- narna också därför att det gubevars råkar vara fot- bolls-VM. Jag känner att vi kan mötas här och diskutera. Vi kan vara hur engagerade som helst, men om vi inte kan förmå alla andra aktörer att ta sitt ansvar kommer vi inte att lyckas. Nu finns det anledning att vara bekymrad. Elver Jonsson frågar om jag är nöjd med situationen. Nej, absolut inte. Vi ser ju nu hur konsumtionen ökar. Vi ser också hur konsumtionen ökar bland unga männi- skor. Nu förs alkoholen tillbaka in på arbetsplatserna med motivet att det gubevars är nya arbetsplatser. Det är kreativa arbetsplatser. Men det sade man när jag började min journalistbana också. Då sade man att på de här tidningsredaktionerna ska man gärna dricka lite grann därför att det är så kreativt. Det sade man på byggarbetsplatserna när man skulle fira taklags- festen. Det sade man på varvet i Karlskrona därför att lärlingarna skulle lära sig att hantera spriten. Så lyck- ades vi föra bort alkoholen från arbetsplatserna under 1900-talet. Det är kanske en av de största framgång- arna. Och nu märker vi att vi är tillbaka. Jag tror att vi nu gemensamt över partigränserna, dvs. de politiska partier som står bakom en restriktiv alkoholpolitik - alla partier har gubevars inte samma uppfattning - måste gå ut och arbeta för detta i den allmänna opinionen. Vi måste föra debatten och uppmana folkrörelser att ta ett ansvar. Om vi inte gör det slutar det väl med att Elver Jonsson, jag och några till debatterar detta i riksdagen och fattar kloka beslut, men det händer ingenting i samhället i övrigt. Regeringen har naturligtvis ett stort ansvar. Vi ska se till att lagstiftningen fungerar och att resurserna finns. Men inte ens världens bästa regering kan för- ändra verkligheten om vi inte kan få människor att ta sitt eget ansvar.

Fru talman! I det här sammanhanget tror jag inte att vi kan tala om världens bästa regering, inte ännu i alla fall. Jag har många gånger sagt, och det har inte Lars Engqvist polemiserat mot, att alkoholpolitik bygger ett hus med många byggstenar. Man kan inte rycka ut ett och annat och tro att det är lika stabilt. Lars Engqvist säger att vi inte kan göra detta iso- lerat. Vi kan stå här i kammaren och tala, men vem bryr sig om det? Det är riktigt om det bara blir det. Men det kan också vara startpunkten. Jag har några gånger uppmanat socialministern att gå ut med ett linjetal om hur det borde vara. Det skulle vara ett stort stöd för socialarbetare, för föräldrar och för kommunpolitiker. Överväg det ännu en gång! Jag lovar att det kommer många och lyssnar till det talet. Det är ett publikt ämne som socialministern tar till orda i. Det som långsiktigt är ett bekymmer är uppgifter i dagens tidning om att var tredje kvinna dricker alko- hol under graviditeten, trots att vi vet att all alkohol går över till fostret. En barnmorska säger i dag i DN: Ingen skulle fylla en nappflaska med rödvin och ge till barn, men det är vad vi gör när vi dricker under graviditeten. Hon fortsätter: Jag tycker att man inte ska utsätta barn för berusning. Det blir antagligen riktigt berusat och kanske medvetslöst. Hon tillägger: Alkohol är alltid farligt för foster eftersom hjärnan växer under hela graviditeten. Professorn vid narkotikakliniken här i Stockholm, Ulf Rydberg, säger i samma tidning: Inom sjukvården har tydligheten i budskapet inte varit imponerande. Han avslutar sina kommentarer med att här måste alla hjälpa till - skolan, anhöriga och sjukvården - och jag lägger gärna till också vi politiker. I Aftonbladets artikel Mamma, pappa, sprit som föredömligt publicerades skriver alkoholläkaren Sven Andréasson: "När tillräckligt många barn har blivit ihjälslagna eller påkörda av berusade vuxna; när tillräckligt många tonåringar från medelklasshem dött i alkoholförgiftning; när tillräckligt många barn föds med fosterskador orsakade av alkohol - först då kommer samhället att vakna." Vad har då regeringen gjort i den här situationen. Jo, man har skrivit många rapporter. Det har varit många konferenser. Det har getts ut handlingsplaner och redogörelser. Men samtidigt har man också haft en tillåtande attityd som gör att alltfler drabbas av det utbud som vi i tidigare beslut har sagt inte skulle vara vare sig aggressivt eller lockande. Regeringen har inte haft någon brådska att ingripa för att skydda folkhälsan. I stället har man agerat i rakt motsatt riktning. Då tänker jag på tre saker. För det första när man mot tidigare riksdagsbeslut beslutade att hålla Systembolaget öppet också på lördagar. För det andra att man gav efter för de skyhöga in- förselregler som EU prackade på oss. Regeringen föll undan. För det tredje var man mycket rask med att öppna statliga kasinon, trots att man erkände spelberoendets faror och vetskapen om att kasinoverksamhet inte är något som gynnar folkhälsan eller människors eko- nomi. Ofta leder det till både ohälsa och bankrutt. Fru talman! Det är märkligt att ett parti med så stolta traditioner inom socialpolitiken kan falla un- dan. Inte ens ordet social i partinamnet lär spela nå- gon större roll. När det moderata socialborgarrådet i Stockholm inbjöd till dygnet-runt-utskänkning störta- de det socialdemokratiska oppositionsrådet fram, och nu går man i armkrok. Det hedrar socialministern att han, som jag tolkar det, tar avstånd från den typen av populistiska utspel. Det är ovärdigt de främsta politi- kerna i landets huvudstad att göra sådana utspel. Det gynnar sannerligen inte folkhälsan, fru talman.

Fru talman! Det är väldigt sällan som jag brukar känna glädje när någon annan människa är orolig, men i det här fallet måste jag säga att det gläder mig att socialministern är så tydlig och engagerad och känner en stark oro för hur vi ska lösa de här frågorna i framtiden. Oro kan vara en stark drivkraft för att få bra förändringar till stånd. Vi pratar ofta om alkoholfria zoner, och ministern nämnde arbetet, trafiken, graviditeten och barns upp- växttid. Jag tror att vi i det sammanhanget måste bli mycket tydligare. Jag tycker ibland att man suddar ut gränserna och tillåter alkohol lite här och lite där. Då blir man otydlig. Vi kan börja med arbetsplatserna och med oss själva i regering och riksdag. Vi träffas rätt ofta på sammankomster där det förekommer alkoholdrickan- de. Man kan säga att vi kan sköta det här, men jag menar att man någonstans måste vara tydlig. Anting- en har man alkohol, eller så har man det inte. Fru talman! Jag vill använda mina sista sekunder i debatten till att tacka Elver Jonsson. Det här är för- modligen min sista debatt i alkoholfrågor i riksdagen, och jag måste säga att jag är oerhört förtjust i Elver Jonsson. Det vet hans hustru om, så det får jag säga. Det kommer att bli trist här i riksdagen när du inte är här, Elver. Du har varit så oerhört engagerad och så enormt handlingskraftig i alkoholfrågor. Du och jag tycker lika också i andra frågor, men jag har i det här sammanhanget fått oerhört mycket hjälp och stöd från dig. Jag kommer att sakna dig, och även fler i riksda- gen - som jag tror även socialministern - kommer att sakna debatterna med dig i den här kammaren. Tack så mycket!

Fru talman! Motivet för att jag ska delta i debatten är inte att jag skulle kunna tillföra debatten någon ytterligare klokskap eller sakkunskap. Det finns hos frågare, svarare och andra meddebattörer tillräckligt mycket av insikter och kunskaper i alkoholfrågan, och jag har inte möjligheter att beskriva läget på något annat sätt än vad som redan har skett. De beslut som riksdagen har tagit, bl.a. om ak- tionsplanen, är naturligtvis av utomordentligt stort värde. Vi är dock just beträffande den nationella planen angelägna om att säga att det nu är kommu- nerna som har ansvaret för den men att kommunerna inte klarar att genomföra bra planer utan att de också får ett ordentligt stöd på det nationella planet från riksdag och från regering. Det krävs inte bara att man tar beslut utan också att man deltar i debatten och försöker peka på de olika svårigheter som finns. Jag skulle också gärna vilja ta tillfället i akt att konstatera att socialministern i sista stycket av inter- pellationssvaret använde ett uttryck som gläder mig väldigt mycket, nämligen att alkohol inte är som vilken handelsvara som helst. Detta återfinns faktiskt i en motion från ett antal socialdemokrater vilken väcktes i samband med att Sverige, som det då hette, upptog förhandlingar om den västeuropeiska integra- tionen. Vårt yrkande var att man skulle försöka un- danta alkohol från detta integrationsarbete. Detta var möjligen något utopistiskt tänkt men förvisso rätt. Det är alldeles klart att man inte kan hantera alkohol liksom inte heller tobak som om det vore vilken vara som helst, utan det är motiverat med olika slag av restriktioner. Det är väl ingen tvekan om att det finns en enighet på den punkten. Svårigheten är att stå emot det kommersiella tryck som för närva- rande finns i dessa frågor. Det finns också en brist på kunskap hos läkare. Jag tittade sent i går kväll på det program där Tina Nordström lagade mat, ett mycket trevligt och bra program. I det ansåg en läkare att vi skulle äta mera hälsokorrekt, och han hade ett vinglas med sig och talade om de antioxidanter som fanns i vinet. Dess- utom skulle man inte dricka som svenskarna gör utan som fransmännen gör. Så kan man ju säga, men när en läkare gör det är det risk för att folk tror på det. När fransmännen dricker som fransmännen gör har de mycket värre alkoholskador än vad vi har i Sverige. Vi förfasar oss över dessa, men de franska skadorna är av betydande omfattning. I den miljön, där man rekommenderar konsumtion av alkohol, är det inte så lätt att hävda vare sig helnykterheten eller återhållsamheten. Till sist, fru talman, vill jag i detta inlägg peka på att man också får tänka sig för lite grann vad man även som regering sätter i gång med. Jag tänker på svartspritkampanjen. Vi får då och då mejl - så även i dag - där folk förfasar sig över alkoholsituationen och problemen och refererar till svartsprit. Men det är ju inte svartspriten som är problemet utan den av staten sålda och den på olika sätt legalt införda spri- ten som är det stora alkoholproblemet. Genom den kampanj som man ägnat sig åt med regeringens goda minne har svartspriten fått stå i fokus som det egent- liga problemet, och det tycker jag helt enkelt är fel.

Fru talman! Alla är inte för ett svenskt medlem- skap i EU, men jag är av en rad skäl för det. När Sverige blev medlem ställdes vi som var för ett med- lemskap inför en enorm utmaning. De flesta av oss visste att det faktiskt skulle innebära att en del av de instrument som vi använt i alkoholpolitiken åtminsto- ne skulle förlora sin skärpa. Det skulle bli svårare att upprätthålla de införselregler som vi hade. EU hade andra anspråk på oss. Vi förstod också att vi skulle tvingas vidta en rad andra åtgärder exempelvis på beskattningens område för att kunna upprätthålla trovärdigheten när det gäller exempelvis vårt eget distributionssystem. Vi sade då att vi trodde att det var möjligt att på ett klokt sätt möta utmaningarna. Först och främst behöver vi ju inte göra mer än vad som är absolut nödvändigt. Jag envisas med att säga att vi inte behö- ver sänka skatten mer än vad som är absolut nödvän- digt. Vi ska inte vara först när det gäller att anpassa skatterna. Det är viktigt att vi upprätthåller ett högt pris för att minska konsumtionen. Vi behöver inte vara duktigast när det gäller att följa EU:s spelregler, men vi ska naturligtvis göra det som vi är tvingade att göra för att ändå leva upp till de krav som EU ställer. Vi kan möta den nya situa- tionen genom att effektivisera våra instrument på andra områden. Det är då oerhört viktigt att vi får alla samhälleliga aktörer att ta ett ansvar för att upprätt- hålla alkoholfria zoner, som Yvonne Oscarsson säger. Jag tror att det är en framgångsrik strategi att se till att unga människor inte börjar konsumera alkohol förrän högre upp i åldrarna och att se till att skolan blir alkoholfri. Vi ska hålla fast vid ambitionen att kunna erbjuda ungdomsgårdar och föreningsgårdar som är alkoholfria. Vi ska erbjuda stöd till förenings- livet för barn och ungdomar och få idrottsrörelsen att engagera sig för att hålla alkoholen borta från idrot- ten. Vi kan gå igenom bit för bit av samhället och frå- ga oss: Kan vi hålla alkoholen borta här? Då kan vi klara de utmaningar som vårt EU-medlemskap ställer oss inför. Jag menar att det här arbetet är på gång. Samtidigt som vi för att behålla Systembolaget har tvingats acceptera en viss förändring av Systembola- gets verksamhet möter vi detta med åtgärder på andra områden. Men vi kan bli framgångsrika bara ifall vi också argumenterar inför varje enskild medborgare om detta och får medborgarna att ställa upp. Jag kan berätta att jag har förärats en egen hemsida av Moderata Ung- domsförbundet i Stockholm. Den heter Förmyndare nu eller något liknande. På hemsidan drivs en enorm kampanj mot, som man säger, alla strävanden efter förmynderi. Det som man har irriterat sig över är att jag har sagt att jag inte tycker att det är rimligt att krogarna serverar alkohol fram till kl. 5 på morgonen och dessutom att jag inte tycker att det är rimligt att man börjar servera alkohol på morgonen. Om man har den minsta egen erfarenhet av dessa problem och vad det betyder är man livrädd för att vi snabbt ska gå tillbaka till en utveckling som vi dessbättre var på väg bort från under 50-, 60- och 70-talen. Jag är stolt över att betraktas som förmyndare i det sammanhanget. Det är viktigt att vi tar ett ansvar. Men jag inser att det inte räcker att vi är några styck- en som gör det. Vi måste arbeta entusiastiskt för det- ta. Jag ska passa på att instämma i Yvonne Oscars- sons tack till Elver Jonsson. Han är en av dem som vågat ta fajten. Han har vågat ta debatten och engage- rat sig för detta. Jag hoppas att han fortsätter göra det. Vi behöver vara många som gör det för att lyckas. Sedan kan vi ha olika uppfattningar om hur effek- tiv man är och ifall regeringen har gjort rätt. Men det är viktigt att vi som står för en restriktiv alkoholpoli- tik faktiskt ser till så att andra ställer upp på våra tankar.

Fru talman! Tack för vänligheter som är överdriv- na. Men, som någon sade, det är skönt att höra det någon gång. Jag delar självfallet socialministerns uppfattning att vi ska ta vårt ansvar. Men vad som sägs och görs från ett lands socialminister är inte oviktigt. Det lyssnar man på, särskilt om man som Socialdemokraterna har en ganska anpasslig och vänlig riksdagsgrupp. Då betyder det väldigt mycket vad regeringen säger och tycker. Socialministern tar också upp EU-inträdet som en diskussionspunkt och säger att det blev svårare. Men, fru talman, det var inte omöjligt att bjuda betydligt större motstånd än vad regeringens finansminister gjorde när det gäller införselfrågorna. När det brinner tar man inte fotogen i brandslang- arna. Det är lite av vad som har hänt. När det dricks för mycket öppnar regeringen upp alltför mycket på utskänkningssidan genom att tillåta kommunerna så mycket, genom lördagsöppet och genom att inte göra motstånd mot de aktörer som finns. Jag är överens med socialministern om att de är oerhört aggressiva och att vi måste se till att ha en lagstiftning som kan stävja det. Sedan mitten av 80-talet har jag motionerat om och hävdat de alkoholfria zoner vi talade om. Vi är tydligen överens om att de är viktiga. Det finns en acceptans bland allmänheten som jag tror vi skulle utnyttja. Det finns ett och annat plustecken som vi kanske missar. Om de fem alkoholfria öarna fick ett genomslag skulle den totala konsumtionen minska. Det är också ett viktigt mål, att få ned konsumtionen. Då reduceras skador och antalet för tidiga dödsfall. En sista gång i den sista repliken till socialminis- tern: Håll ett stort tal på detta tema inför skolavslut- ningar och sommarfester och ta med det bästa av det socialministern har sagt här i dag!

Fru talman! Några ord om medlemskapet i EU: Jag tillhör dem som främjade det medlemskapet och också insåg vissa risker. Det är väl inte så säkert att hela attitydförändringen egentligen beror på själva medlemskapet utan i lika hög grad på den allmänna integrationen, resandet osv. Det är ingen tvekan om att de kommersiella krafterna har fått ett betydande insteg i den svenska alkoholpolitiken, oberoende av hur man definierar orsaken till det. Den svenska al- koholpolitiken utmärktes tidigare av den s.k. desin- tresseringsprincipen, nämligen att man inte tillät privatpersoner att tjäna pengar på den här frågan. Vi kan också konstatera att vi tillsammans, alla partier utom Moderaterna, med stöd från regeringen tvärtemot vad de flesta förståsigpåare faktiskt sade lyckades behålla Systembolaget. Jag var uppvaktad, inte bara av en utan av flera, som ansåg att det klo- kaste man kunde göra för att ha någon kontroll över alkoholpolitiken var att överge det mesta av grund- stenarna i den i samband med EU-medlemskapet för att på det sättet kunna hantera frågan. Ingenting kun- de vara en felaktigare bedömning. Fru talman! Till sist vill jag konstatera att Elver Jonsson har presterat ännu en av sina många inter- pellationer och debatter kring olika alkoholfrågor. Han har gjort det med stor entusiasm under en lång följd av år. Vi som delar hans grundvärderingar har också anledning att uttrycka tacksamhet för det arbete som Elver har gjort.

Fru talman! De sista orden kan bli ganska korta. Jag försöker verkligen hålla den typen av tal när jag är ute. Jag försöker också skriva om detta. Allt uppmärksammas inte. Det är ett annat bekymmer. Vi lever i en tid när det som som i själva verket är avsett som ett gemensamt ansvarstagande kan uppfattas som restriktioner och förmynderi. Det betraktas inte heller som särskilt intressant. Jag lovar Elver Jonsson att jag ska stå på. Jag tror att det är viktigt. Jag är alldeles övertygad om att vi måste se till att fler tar ansvar. För att lyckas måste vi leva upp till det som Elver Jonsson har motionerat om många gånger, som finns inskrivet i vår handlings- plan. Vi måste vara benhårda med att upprätta alko- holfria zoner. Alkohol och arbete, alkohol och skola, alkohol och trafik, alkohol och graviditet hör inte ihop. Vi måste se till att leva upp till det. Lyckas vi med det kommer också konsumtionen att minska. Där har vi ett gemensamt ansvar. Jag lovar att jag ska göra nya försök.