IP357

Fru talman! Margareta Viklund har frågat dels om assyrier, kaldéer och syrianer kommer att utvisas till norra Irak på samma grund som kurderna, dels vad regeringen planerar för att utreda deras situation, dels slutligen på vad sätt regeringen tänker uppmärksam- ma FN och andra institutioner för mänskliga rättig- heter på deras situation i norra Irak. Regeringens beslut den 11 april 2002 att ändra praxis för asylsökande från norra Irak innebär att beslut om avvisningar till norra Irak kan komma att fattas i framtiden. Det är dock samtidigt klart att av- visningsbesluten inte verkställs utan de avvisades medverkan. Förutsättningar saknas nämligen nu för detta. Det rör sig således om ett självmant återvän- dande. Ingen kommer att sändas hem mot sin vilja. Detta borde stilla den oro som eventuellt kan finnas. Regeringen följer uppmärksamt utvecklingen i norra Irak för att hålla sig underrättad om den all- mänpolitiska situationen i området. Regeringen har kommit till den slutsatsen att läget är stabilt. Denna bedömning delar Sverige med andra europeiska län- der inom och utanför EU. Det är med utgångspunkt från detta som praxis har ändrats. För att direkt besvara Margareta Viklunds fråga om vad som görs för att utreda den kristna minorite- tens situation kan jag bekräfta att Sverige har löpande kontakt med andra länder som har möjlighet att re- gelbundet besöka området, liksom med frivilligorga- nisationer vilka är verksamma i norra Irak. Det har inte gått att få bekräftat de uppgifter som Margareta Viklund framfört om etnisk rensning. Inte heller finns några belägg för en systematisk förföljelse riktad mot den kristna minoriteten. Detta har bekräftats av UNHCR och EU samt av två svenska frivilligorgani- sationer, vilka är verksamma i norra Irak med egen personal på plats. En noggrann utredning har således gjorts inför besvarandet av Margareta Viklunds inter- pellation. Slutsatsen är att kristna som grupp inte kan anses vara särskilt utsatta. Vid den individuella prövning som kommer att göras i Sverige av utlänningsmyn- digheterna kan det givetvis finnas asylskäl för enskil- da personer, kristna liksom kurder. Jag kan försäkra Margareta Viklund att jag avser att fortsatt följa utvecklingen i norra Irak när det gäller både säkerheten och MR-läget. Inget tvivel får råda om att Sverige verkar för att de kristna i norra Irak ska ha möjlighet att utöva de grundläggande rättigheter som erkänns dem i egen- skap av etnisk minoritet i internationella instrument, som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rät- tigheterna och FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna. Enligt dessa grundläggan- de principer ska assyrier, kaldéer och syrianer liksom andra etniska, religiösa eller språkliga minoriteter ges rätt att i gemenskap med andra i sin grupp ha eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk. Den svenska regeringens engagemang i frågor rörande mänskliga rättigheter är känt och erkänt. Detta engagemang är internationellt och gäller såväl norra Irak som övrigt.

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på en mycket het och brännbar fråga. Jag är dock inte sär- skilt nöjd med det. Innan jag går vidare med mitt inlägg vill jag göra en rättelse. När jag i interpellationstexten anger nam- nen på olika områden i norra Irak ska ordet "byarna" bytas ut mot ordet "regionerna". Det är jag och ingen annan som har skrivit fel. Jag beklagar detta skrivfel, som dock i princip inte påverkar innehållet och an- demeningen i interpellationen. Fru talman! Som svar på den första frågan säger ministern att beslutet att ändra praxis för asylsökande från norra Irak gäller avvisningar för framtiden men att avvisningsbesluten inte verkställs utan de avvisa- des medverkan. Det handlar om ett självmant åter- vändande. Ingen kommer att sändas hem mot sin vilja. Ministerns svar är ägnat att lugna men väcker en- dast nya frågor. Om regeringsbeslutet är ett avvis- ningsbeslut borde väl detta innebära att utrymmet för frivillighet från de avvisades sida är ganska begrän- sat, eller hur? Varför skulle folk från norra Irak, oav- sett etnisk bakgrund, vilja återvända frivilligt just nu? Vad är det i grundförutsättningarna för de här männi- skornas möjligheter till ett drägligt liv som har änd- rats just nu? Om det finns så tydliga förändringar att regeringen tror att det finns en önskan hos dessa människor att återvända frivilligt, varför då fatta beslut om avvisning? Är kanske avvisningsbeslutet en fingervisning från regeringen om att hårdare tag i form av myndighetsutövning är att vänta om folk inte frivilligt väljer att återvända? När det gäller läget i norra Irak beror väl det på med vilka ögon man tittar på situationen. Saddam Hussein har ju mer eller mindre mot sin vilja åtmin- stone tillfälligt givit upp norra Irak. Han har också mer eller mindre mot sin vilja accepterat att kurderna där i princip kan skapa embryot till en egen stat. Trots interna strider mellan olika kurdiska fraktioner är området i princip bra för kurderna, men det är inte lika bra för de minoriteter som också finns i området, bl.a. de kristna assyrier/syrianerna och kaldéerna. Det finns i dag inget organ som kan garantera att rättssäkerheten upprätthålls i området, vilket flera av mina exempel i interpellationen visar. Olagligheter sker också mot kurder, men när de drabbar minori- tetsgrupper som den assyrisk/syrianska och kaldéiska folkgruppen är det extra känsligt eftersom deras situ- ation som ett kristet folk i den muslimska världen är oerhört utsatt. Ministern anger i svaret att flera internationella organ, däribland två svenska hjälporganisationer, inte kan bekräfta att assyrier/syrianerna och kaldéerna i norra Irak är utsatta för systematiska förföljelser. Jag skulle därför vilja ställa en motfråga till ministern: Kan de källor som ministern åberopar verifiera att medlemmar ur den kristna minoriteten inte utsätts för mer eller mindre systematiska förföljelser? Utrikesminister Anna Lindh svarade på en fråga om norra Irak i augusti förra året. Då sade hon bl.a.: "De uppgifter som frågeställarna för fram och som vi har fått även från andra håll blir mot denna bakgrund desto mer oroande. Det är oacceptabelt att minorite- terna i området, assyrier, syrianer och kaldéer, utsätts för förtryck och hot. Jag avser att ta upp frågan i internationella sammanhang." Det finns också en annan aspekt att ta i beaktande när det gäller om de kristna minoriteterna kan anses som förföljda eller inte, nämligen folkgruppens egen uppfattning av sin situation. Hur uppfattar assyri- er/syrianer och kaldéer i norra Irak sin dagliga situa- tion?

Fru talman! Det beslut som fattades den 11 april utgår från att en enda omständighet har tillkommit utöver de som tidigare var för handen. Enligt UNHCR:s bedömning har situationen under en längre period i norra Irak inte varit sådan att ett automatiskt skäl för asyl skulle vara för handen bara för att man kommer därifrån. Så har det varit under lång tid. Skälet till att folk inte avvisas till norra Irak har varit att det inte har varit möjligt att återvända. Vad som har tillkommit är en uppgörelse med en turkisk frivilligorganisation. Villkoret för denna upp- görelse är dock att återvändandet ska vara frivilligt. Frivillighet är alltså en förutsättning för att man ska kunna ta sig tillbaka till norra Irak via Turkiet med hjälp av denna frivilligorganisation. Det är den inter- nationella migrationsorganisationen som har förmed- lat uppgörelsen. Självmant återvändande är ett villkor för att uppgörelsen har kunnat träffas. Det var det första skälet för beslutet. Det är fullständigt självklart att varje individuellt asylansökningsärende kommer att prövas. Det är det viktiga, och jag har fått lägga ned mycket möda för att förklara det också i umgänget med enskilda perso- ner från norra Irak. Om vederbörande är förföljd eller löper risk att förföljas är det ett asylskäl. Därför vill jag svara på Margareta Viklunds direkta fråga att jag inte alls utesluter att vi kommer att se människor som sökt asyl också kommer att få det därför att de är förföljda - assyrier/syrianer och kaldéer liksom kur- der. Beslutet innebär bara att den generella automati- ken är avskaffad. Dessutom föreställer jag mig inte alls att situatio- nen i norra Irak skulle vara något lyckorike, någon idyll. Jag är helt på det klara med att det finns många svårigheter för de människor som bor i området. Jag instämmer helt i Margareta Viklunds bedömning att Saddam Husseins kontroll i dag inte är större än att man i dag har kunnat bygga upp en egen förvaltning oberoende av Saddam Hussein. Till sist vill jag säga att vi har gjort mycket grundliga undersökningar till följd av de tidigare diskussionerna, dels med hjälp av Diakonia, som är en utomordentligt välrenommerad organisation, dels med hjälp av en annan frivilligorganisation, Qandil, som är verksam i norra Irak. Ingen av dem kan be- kräfta de iakttagelser som Margareta Viklund har gjort i sin interpellation om etnisk rensning. Det ute- sluter inte enskilda människoöden av den typ som interpellationen talar om. Däremot bekräftas inte den generella bilden av de utredningarna.

Fru talman! Jag sade inledningsvis att detta inte är någon lätt fråga. Den är ganska jobbig, svår och komplicerad. Jag undrar lite över klargörandet om att Turkiet hade uttalat att man ville ha med ordet frivil- lighet. På vad sätt är Turkiet inblandat i frågan? Det gäller ju en utväxling mellan Sverige och norra Irak. Är det någon slags ekonomisk uppgörelse; det kanske är en ful tanke. Vad är det för uppgörelse som Turkiet har blivit inblandad i? Ministern ifrågasätter fortfarande mina uppgifter om förföljelse. De uppgifter som jag har är verifiera- de av de kristna kyrkorna i norra Irak bl.a. Ord står mot ord, i så fall. Något himmelrike är det inte för någon som bor där, det vet jag. Det förstår jag. Jag har personligen lett flera olika projekt i landet även om jag inte fick komma in. Det var Turkiet som bromsade mig. Varje händelse mot en assyrier/syrian eller en kal- dée har stor betydelse för alla assyrier/syrianer och kaldéer. De har en så utsatt position. Många är också så rädda att de flyr. De fråntas både egendom och mark. Även om det utåt sett kan tyckas som om fri- heten är total så är den inte det. Det finns ett ständigt hot på ett mycket finkänsligt och diffust, för en utom- stående mer eller mindre dolt plan som ligger som ett dok, en tung hand över de kristna i norra Irak. Jag har gruppens muntliga och också invandrarsekreterares ord på det. Vi vet i dag väldigt lite om hur den politiska ut- vecklingen i de områden i norra Irak som i dag be- härskas i huvudsak av den kurdiska befolkningen kommer att se ut i framtiden. Det har vi ingen aning om. Kanske kan området vara grunden till den egna stat som kurderna så hett längtar efter. Jag har i prin- cip ingenting emot en sådan utveckling under förut- sättning att världssamfundet och EU:s medlemsländer och därmed också Sverige inte ger något erkännande åt ett självständigt kurdiskt område, oavsett hur det organiseras, om inte kurderna förbehållslöst bekänner sig till de demokratiska principerna och till FN:s grundläggande principer om mänskliga rättigheter. Det innebär att de kristna minoriteterna assyri- er/syrianernas och kaldéernas mänskliga och med- borgerliga rättigheter garanteras fullt ut utan någon form av inskränkning. Min fråga är därför: Lovar invandrarminister, mi- grationsminister, biståndsminister Jan O Karlsson att den svenska regeringen inte kommer att erkänna ett fritt självstyrande norra Irak under kurdisk ledning med mindre än att denna kurdiska ledning förbe- hållslöst lovar att ansluta sig till demokratins princi- per och till FN:s grundläggande principer om de mänskliga rättigheterna, för att därigenom garantera att assyrier/syrianerna och kaldéerna i området kan leva ett tryggt och normalt liv?

Fru talman! Det beslut som jag nämnde har före- gåtts av en uppgörelse som träffats med förmedling av International Organization for Migration, en upp- görelse mellan Migrationsverket och en turkisk fri- villigorganisation. Den turkiska frivilligorganisatio- nen har lovat att vara behjälplig med transporten genom Turkiet. För att nå Kurdistan måste man åka genom Turkiet. Denna frivilligorganisation ställer dock som villkor för sin medverkan att de som hjälps genom Turkiet tillbaka till Kurdistan ska återvända självmant. Några andra komponenter finns inte i denna uppgörelse. Det är det som gör att det bara kan bli fråga om ett självmant återvändande. Jag ska inom kort berätta hur det har fungerat. Det finns en del intressant att berätta om det. Vad beträffar förhållandena i norra Irak har UNHCR tillfrågats inför besvarandet av interpellatio- nen. Svaret från UNHCR har varit att den kristna minoriteten i norra Irak icke kan anses vara en sådan utsatt grupp som beskrivs i interpellationen. UNHCR själv ger inte flyktingstatus för att en flykting från norra Irak är kristen. Det är inte ett kriterium som vägs in. Jag ska citera ett avsnitt ur Diakonias kommentar till interpellationen. Materialet står självfallet till interpellantens förfogande, genom kontakt med bi- ståndsministerns kansli. Jag återger klämmen i Dia- konias kommentar: "Beskrivningen av de kristnas situation i Norra Irak (Kurdistan) som finns i Margareta Viklunds (kd) interpellation, överensstämmer inte med vår bild av de kristnas situation i Kurdistan. Låt oss förklara grunden till vår uppfattning och en snabb genomgång av exemplen som finns i Viklunds interpellation." Därefter gör man en hel genomgång. Det är likadant med Qandil - de tar också avstånd från den här beskrivningen. Vi har också utgått från en nederländsk rapport om läget i norra Irak som beskriver situationen så att de kristna i norra Irak har frihet att utöva sin religion. När det gäller den generella bilden har vi alltså gjort en mycket grundlig genomgång, och de olika källorna pekar i samma riktning. Jag understryker gärna för Margareta Viklund att vi inte på något sätt utesluter att det finns förföljda människor, och framför allt förföljda kristna, i Kurdi- stan. Det utesluter framför allt inte att de kristna i övriga delar av Irak lider mycket svåra umbäranden. Vi har inte heller varit likgiltiga inför detta, utan jag har lagt fram ett uppdrag till Sida om en ny bi- ståndsstrategi för Kurdistan, som vi inom kort kom- mer att få fram. Vi håller också nära kontakt med organisationerna i Kurdistan - inte minst för att värna om styrelseskicket och de mänskliga rättigheterna. Inom kort kommer därför också åtgärder att vidtas i syfte att just stärka arbetet med de mänskliga rättig- heterna i vid mening i detta område. Vi har alltså inte bara fattat beslut om att ändra praxis när det gäller uppehållstillstånd, utan vi arbetar på bred front med en biståndsinsats för detta område.

Fru talman! Ministern sade i en bisats att de krist- na kriterierna inte hade vägts in i, som jag uppfattade det, den hotbild - om man kan använda ett sådant uttryck - som gäller situationen för människorna i åtminstone liten grad. Jag tror att jag uppfattade det hela rätt. Assyrier/syrianerna och kaldéerna är en folkgrupp som genom olika slags förföljelser mer och mer de- cimeras i hela Mellanöstern. Många försöker fly till väst och många - hundratusentals sägs det - befinner sig i dag som flyktingar i Jordanien dit de flytt från framför allt Irak. De har det mycket svårt där, och de fruktar för sina liv. Så sent som i förra veckan träffa- de jag assyrisk/syrianska flyktingar därifrån. I den terroristvärld och antikristna värld som i dag finns i framför allt Mellanöstern, och som intensifie- rats efter den 11 september 2001, utsätts ofta de krist- na grupperna och folken för regelrätt förföljelse. Jag anser att vi i västvärlden inte har uppmärksammat detta tillräckligt. Jag blir lite grann skrämd av minis- terns svar. I beskrivningar av olika folks och folk- gruppers situation glöms på ett märkligt sätt ofta det assyrisk/syrianska och kaldéiska folket bort. Jag skulle till sist vilja ställa en fråga till minis- tern. Som jag ser det har vi i EU-länderna, inklusive Sverige, ett moraliskt ansvar när det gäller mänskliga rättigheter, och Socialdemokraterna har i alla tider försökt ställa sig på de svagas och utsattas sida. Om detta fortfarande är en socialdemokratisk princip har regeringen ett moraliskt ansvar att ta till vara även de kristna minoriteternas intressen också i norra Irak - hur än läget är och hur än framtiden kommer att bli i norra Irak. Håller ministern med mig om detta?

Fru talman! Låt mig försöka att skingra två miss- förstånd. Det gäller för det första det kriterium som jag sade inte vägdes in. Det var fråga om UNHCR:s prövning av flyktingärenden i norra Irak. Det var alltså inte mitt påstående utan jag återgav UNHCR:s uppgift för att berätta att vi har utrett det hela. En annan sak som jag sade i mitt förra svar ska jag kanske utveckla lite för tydlighets skull. Det gäll- er kristna från andra delar av Irak, alltså från regim- kontrollerat område. Det är ingen tvekan om att de lider svåra umbäranden. Under det besök som jag, fru talman, gjorde i Gimo på valborgsmässoafton var en av dem som jag besökte just en kristen familj från regimkontrollerat område. Det råder ingen som helst tvekan om att det inte minst i det av Saddam Hussein kontrollerade Irak är oerhört farligt att bekänna sig till den kristna religionen. Jag delar helt interpellantens syn på att vi i den kristna världen har en moralisk förpliktelse gentemot våra trosfränder som förföljs. Och jag vill på intet sätt utesluta - tvärtom vill jag understryka - att de som förföljs för sin tros skull självfallet ska få skydd hos oss. Det är fullständigt självklart. Det fina, och det som gör att jag är stolt över att vara svensk och tillhöra toleranssamhället, är att alla som förföljs för sin tro ska få skydd av oss - oavsett vilken tro det är fråga om. Låt alltså inte denna inter- pellationsdebatt sluta i att jag inte skulle vara enig med Margareta Viklund om våra förpliktelser. Beslutet om norra Irak gäller den generella till- lämpningen. Vår utredning pekar delvis i en annan riktning än den som Margareta Viklund tar upp i sin interpellation, men det är ingen som helst tvekan om att det i stora delar av den region som Margareta Viklund talar om råder utomordentligt allvarliga förhållanden som vi har all anledning att uppmärk- samma. På den punkten vill jag svara bekräftande på Margareta Viklunds fråga.