Investeringsstöd till hyresbostäder

Fru talman! Ida Drougge har frågat mig om jag tänker verka för att avveckla investeringsstöden och när det i så fall kan ske.

Jag vill börja med att säga att det inte är aktuellt att avveckla investeringsstödet till hyresbostäder och bostäder för studerande. Ida Drougge anser att stödet är kostsamt och ineffektivt. Jag delar inte den uppfattningen.

Vi behöver bygga mer hyresrätter i Sverige, och då är det här stödet viktigt. Det behövs för att få fram fler hyresrätter med rimliga hyror, framför allt i de regioner där det behövs mest.

Stödet infördes i slutet av 2016 och har formellt sett funnits under fyra år. I praktiken har det dock varit något besvärligare än så eftersom riksdagen i december 2018 beslutade om en budget för staten som innebar att stödgivningen fick avslutas tvärt. Det blev inte möjligt att bevilja stöd till ansökningar som redan hade inkommit, detta trots att många företag lagt ned mycket tid och pengar för att projektera lämpliga projekt i förlitan på att staten hanterar sin stödgivning, inklusive eventuell avveckling, med respekt för de resurser som man har lagt ned. Stödet kunde dock återstartas inom ramen för januariavtalet, men det har tagit tid att få alla pusselbitar på plats.

Trots detta finns tydliga indikationer på att stödet har varit framgångsrikt. Fram till och med den 28 februari i år har investeringsstöd beviljats till anordnande av 45 000 nya bostäder, varav 21 000 bostäder redan finns på plats. Dessa bostäder har också en lägre hyra än andra nyproducerade hyresbostäder och villkor som gör att fler hushåll kan efterfråga dem.

Investeringsstödet har varit och är ett viktigt verktyg för att upprätthålla en hög byggtakt, vilket är särskilt viktigt om vi går in i en lågkonjunktur.

Fru talman! Regeringen har lagt 11 miljarder på investeringsstödet till hyresrätter. Man säger att man gör det för att lindra konsekvenserna av marknadens systemfel. I stället sätter man dyra plåster på ett marknadsmisslyckande, ett systemfel, snarare än att försöka lösa systemfelets orsaker. Konsekvensen blir ett sådant ineffektivt stöd som investeringsstödet är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under eftermiddagen har vi i flera tidigare interpellationsdebatter hört bostadsministern hänvisa till stödet som en anledning till att det byggs mycket och att byggandet har ökat, särskilt för unga och äldre. Men stöden har utvärderats ett flertal gånger. Bland annat har Riksrevisionen tittat på det. Nyligen kom en ny studie från Evidens, gjord på uppdrag av Fastighetsägarna och Byggindustrierna. Den visar återigen hur ineffektivt investeringsstödet är.

Man kan fråga sig hur många utvärderingar av investeringsstödet som krävs för att bostadsministern och regeringen ska ta till sig av kritiken.

Det framgår bland annat att Stockholm, som väldigt ofta beskrivs som den kommun som har landets största bostadsbrist, återfinns på plats 14 när det gäller antalet beviljade stöd. Det som Sveriges Kommuner och Regioner brukar benämna mindre städer får i högre utsträckning stöd beviljade.

Om man tittar på antalet bostäder som det har lett till kan man inte se någon korrelation mellan stödet och att det byggs fler bostäder. Utan det går i stor utsträckning till bostäder som annars ändå hade byggts.

Ytterligare något som framkommer i de många utvärderingarna är att resultatet, det vill säga bostäder som går till unga och äldre, är cirka 10 procent, om man går på Märta Stenevis siffror, fru talman. Det blir ungefär 2 500 bostäder. Detta bör man särskilt ta till sig givet att man säger att det ska gå till målgruppen unga och äldre. Av de 21 000 som är byggda har övriga inte gått till denna målgrupp. Man kan tvärtom se att köerna till de bostäder som tagit emot investeringsstöd är längre än till andra lägenheter. De som bor i dem har generellt högre inkomster än vad andra personer har som bor i området.

Med detta som bakgrund skulle jag vilja fråga bostadsministern .

Fru talman! I detta finns många frågor, och jag kan ana mig till ungefär vilka riksdagsledamoten var ute efter.

Först vill jag säga att stödet i sin nuvarande form inte är utvärderat annat än i en beställd rapport utförd av Evidens. Stödet har omformats för att det ska få just en högre träffsäkerhet. Det är riksdagsledamoten säkert medveten om, så jag behöver inte fördjupa mig i det.

När det gäller hur effektivt stödet har varit och hur det har uppnått målen vill jag, med all respekt för Evidens som har tagit fram rapporten och för dess beställare, påpeka att de utvärderar mot mål som inte har funnits. Det har aldrig varit ett uttalat mål att just Stockholms stad skulle få fler bostäder. Vad vi vill ha är fler bostäder i en funktionell region. Det har investeringsstödet däremot gått till.

När riksdagsledamoten pekar på mindre städer ingår bland dem kranskommuner till Stockholms stad. När man tittar på den funktionella arbetsmarknadsregionen, vilken jag utgår från att också Moderaterna är besjälade av att det ska finnas bostäder i, går investeringsstödet dit där det är tänkt.

Vad investeringsstödet heller aldrig var tänkt att vara var ett social housing-projekt. Det här är nyproducerade bostäder. Jag är övertygad om, fru talman, att riksdagsledamoten är hundra procent medveten om att nyproduktion är dyrare än befintligt bestånd. Att jämföra kötiderna i en nyproducerad fastighet med kötiderna i hela det befintliga beståndet blir inte att jämföra äpplen och äpplen, utan man jämför äpplen och päron.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser däremot att vi har skapat möjligheten att vika en åttondel av bostäderna i varje projekt till antingen unga eller till personer som står långt ifrån bostadsmarknaden, till exempel genom sociala kontrakt. Eftersom vi kan göra sådana uppgörelser tillför det här ett väldigt värdefullt tillskott av bostäder.

Det här handlar dock fortfarande om nya bostäder. Nya bostäder lättar däremot på trycket i det befintliga beståndet, det vill säga om man kan tillföra många nya bostäder frigörs också billigare bostäder i det befintliga beståndet. Det här är en grundläggande mekanism på bostadsmarknaden, och jag tror att riksdagsledamoten också är väl medveten om detta så jag ska inte föreläsa om det. Jag tror att vi är överens om det här.

Investeringsstödet infördes som sagt i slutet av 2016. Det har förändrats sedan dess. Vi har inte samma bild av att det är ineffektivt. Tvärtom visar alla signaler vi får nu att det ger nya bostäder. Framför allt ger det en typ av bostäder som fler kan efterfråga än i den normala nyproduktionen. Innan vi hade investeringsstödet på plats såg vi hur nyproduktionen visserligen tillförde nya bostäder, inte minst genom Sverigeförhandlingen som vi har pratat om tidigare, men de var oerhört dyra.

Investeringsstödet skapar en ny typ av bostäder in i nyproduktionen som har rimligare hyror. De är inte lika billiga som i det befintliga beståndet - så kommer det aldrig att vara - men de tillför en ny typ av bostäder, och det är ett väldigt viktigt tillskott. Dessutom håller det byggtakten uppe i en tid när vi har ett oerhört stort behov av att inte tappa fart i bostadsbyggandet.

Jag skulle säga att investeringsstöden har varit mycket effektiva, och jag avser inte att avveckla dem.

Fru talman! Investeringsstöd och marknader som regleras nästan in absurdum blir lätt väldigt komplicerade, och det får konsekvenser i många fler led än bara direkt.

Om man jämför statistiken kan man se att en konsekvens av investeringsstödet är att det bor färre unga i nyproducerade hyresrätter som har fått stödet än i nyproducerade hyresrätter som inte har fått stödet. Jag använder begreppet unga för jag har förstått på bostadsministern att de är en av de grupper som man vill främja med stödet. Det är alltså färre unga som bor i hyresrätt med stöd än unga som bor i nya hyresrätter utan stöd.

Det här beror på att det finns ett kösystem även till de hyresrätter som har fått stöd. Kösystemet, som inte finns som ett stort problem i särskilt många andra länder, skapar ett extra högt tryck på de bostäder som tar emot stöd eftersom hyran är lägre. Det är fler som köar dit. Det säger sig självt att en ung person i 19-årsåldern har sämre möjlighet att ha byggt upp en lång kötid än vad en äldre person har. Återigen får stödet inte den effekt för exempelvis unga som man är ute efter.

Det är också lite naivt att bortse från de andra problem som kvarstår på hyresmarknaden.

Det här systemet döljer också något. Bostadsministern har rätt i att det byggs mycket bostäder nu. Vi har också väldigt låga räntor nu, så det är för tillfället väldigt gynnsamt att bygga bostäder. När konjunkturen går ned kommer de allvarligare konsekvenserna av den icke-fungerande hyresmarknad som vi har att synas ännu tydligare än vad de gör nu. Det här vet vi. Så har det varit förut, så det är egentligen inga nyheter. Så länge man inte tar tag i detta utan försöker sätta plåster på såren med hjälp av dyra investeringsstöd kommer inte det grundläggande problemet att bli löst. Jag undrar därför hur bostadsministern ser på att det bor färre unga i nyproducerade hyresrätter som har fått det här stödet än i andra nyproducerade hyresrätter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ser inget stort problem med det. Investeringsstödet är fortfarande inte tänkt för att bygga särskilda bostäder för särskilda grupper, utan vi har en generell bostadspolitik i Sverige. Investeringsstödet tillför bostäder och möjliggör för fastighetsägarna att avdela en åttondel av lägenheterna. Det är inte minst viktigt för de sociala kontrakten för dem som inte kommer in på bostadsmarknaden över huvud taget.

Men om de här bostäderna når en annan grupp, så att de frigör billigare bostäder i det befintliga beståndet, ser jag inte riktigt problemet med det. Det är ju i så fall bra. Det är positivt att vi får in nya bostäder på bostadsmarknaden. De som har höga inkomster kan efterfråga dessa bostäder, och då kan de som är yngre med lägre inkomster i större utsträckning efterfråga de lägenheter som finns i det befintliga beståndet.

Det här är anledningen till att vi jagar efter byggtakten. Vi vill ha en hög byggtakt därför att man under mandatperioderna före de senaste två byggde alldeles för lite under lång tid. Vi har en boskuld. Vi behöver fler bostäder, och vi behöver jaga i kapp för att vi ska få en bättre fungerande bostadsmarknad, både i det hyrda och i det ägda.

Det är mycket riktigt så att räntorna är väldigt låga. Det har också inneburit att bostadspriserna stuckit väldigt högt under de senaste åren. Det här innebär en enorm tröskel för unga personer - och för den delen för förstagångsköpare som inte är unga - att ta sig in i det ägda boendet. Det är anledningen till att regeringen nu försöker hitta sätt att överbrygga detta, men också anledningen till att amorteringskraven är viktiga, något som jag debatterat med riksdagsledamotens kollega tidigare i dag. Vi kan hamna i en situation där räntorna går upp, något som uppenbarligen även riksdagsledamoten ser en risk för. Om de går upp till 2 procent har vi en dubblering av räntekostnaderna, och då kommer det att finnas familjer vars ekonomi slås sönder om de inte har tillräckliga marginaler.

Därför är de bostäder som tillförs i och med investeringsstödet och som har lägre hyror viktiga för bostadsmarknaden, för bostadsmarknaden hänger ihop. Vi ska inte bygga bostäder och säga att bara en viss grupp får bo där. Bostadsmarknaden är kommunicerande kärl. När vi tillför bostäder med rimliga hyror i en ände frigörs också möjligheter i andra änden.

Vi ska kunna hjälpa förstagångsköpare att ta sig in på den ägda bostadsmarknaden utan att skuldsätta sig så högt att de riskerar att få sin framtida ekonomi sönderslagen av en räntehöjning, vilket jag är gammal nog att minnas effekterna av på 90-talet. Vi måste ta möjligheterna att få människor att kunna efterfråga ägt boende utan de konsekvenserna.

Vi måste göra det möjligt för unga att ta sig in på bostadsmarknaden och ha någonstans att bo. De ska kunna tacka ja till en studieplats eller tacka ja till ett jobb utan att skuldsätta sig. I stället ska det finnas tillgängliga billigare och enklare boenden att få tag i. Om det då är en bostad i det befintliga beståndet eller en bostad byggd med investeringsstödet är inte det centrala. Det centrala är att det kommer in tillräckligt mycket nya bostäder på bostadsmarknaden för att det ska finnas bostäder för alla. Det har investeringsstödet bidragit till. Det har gjort att vi har hållit uppe det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Investeringsstödet har också gjort att det tillförs hyresrätter. Under åren före investeringsstödet byggdes det mycket, men det som byggdes var dyra bostadsrätter och dyra hyresrätter. Nu får vi en bättre mix i nyproduktionen och därmed också en bättre tillgänglighet även i det befintliga beståndet.

Fru talman! Jag måste tacka för att bostadsministern tar upp en sak i detta regelverk som jag ännu inte hade hunnit gå in på och som jag faktiskt i ärlighetens namn hade glömt bort lite. Det är i alla fall en intressant iakttagelse som jag tycker att man ska ha med sig. Som investeringsstödet är utformat byggs den typ av hyresrätter som tar emot det här stödet i områden som redan har en snarlik hyresnivå. Man får alltså inte, fru talman, den mix som jag uppfattar att bostadsministern är ute efter. Det är inte lönsamt och inte möjligt för producenterna av bostäder att bygga dem i ett område där värdet på bostäderna ligger betydligt högre, för man måste kvala in till den lägre hyresnivån. Man kan inte få så mycket stöd per bostad att man kan bygga bostäderna i ett område med väldigt eftertraktade lägen, utan man måste anpassa sig till ett område som är kvalificerat för den hyresnivån. Det är också en av de faktorer som gör att Stockholms stad, med högre bostadspriser och högre priser på mark, hamnar på plats nummer 14.

Med det sagt kan jag konstatera att den här debatten visar att Moderaterna uppenbarligen står väldigt långt ifrån Miljöpartiet och regeringen i synen på investeringsstöd och huruvida det är en effektiv åtgärd för att få till stånd bostäder efter behov.

Fru talman! Vi har 290 kommuner i Sverige. Om Stockholms stad är på plats 14 av dem som fått investeringsstöd tycker jag att det ändå låter rätt rimligt. Vad vi kan vara väldigt säkra på är att investeringsstödsnivåerna, kraven som ställs på hyrorna och markpriserna tillsammans innebär att bostäderna inte kommer att byggas på Hötorget, på Södermalm eller över huvud taget i Stockholms innerstad. Markpriserna är för höga. Men Stockholm är en betydligt större arbetsmarknadsregion än så. I de kommuner som ingår i arbetsmarknadsregionen byggs det däremot. Nära 90 procent av de bostäder som har fått stöd finns i de regioner och kommuner där de största behoven finns. Investeringsstödet har alltså träffat de regionerna. Det har träffat Stockholmsregionen för dem som studerar på Stockholms universitet, studerar inom regionen eller arbetar inom regionen. Regionen är större än bara Stockholms stad.

Det här är viktigt i kristider, eftersom det på en svag marknad är hyresrätter som driver byggtakten. Det ser vi väldigt tydligt just nu. Regeringen har ansvar för att hålla uppe byggandet i dåliga tider. Investeringsstödet har varit och är ett viktigt verktyg för att upprätthålla en hög byggtakt, särskilt i lågkonjunktur. Jag avser att fortsätta använda det för ett ökat bostadsbyggande, för det behövs mer hyresrätter i Sverige. Stödet behövs för att få fram fler hyresrätter med rimliga hyror, framför allt i de regioner där de behövs mest. Där har också investeringsstödet träffat. 90 procent av de bostäder som har fått stöd finns i de här regionerna och kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.