Invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden

Herr talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till dels en utvärdering av olika arbetsmarknadsprojekt och insatser riktade till invandrade kvinnor, i syfte att få klarhet i vilka projekt som verkligen fungerar, dels en utredning om invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden, i syfte att vidta åtgärder som motverkar osynliggörande och diskriminering.

Jämställdhet är en mycket viktig och prioriterad fråga för regeringen. Statliga myndigheter bidrar till att uppnå de jämställdhetspolitiska målen genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv i relevanta delar av sina verksamheter. Att främja jämställdhet på arbetsmarknaden är alltså en central del av Arbetsförmedlingens uppdrag.

När det gäller den första delen av Amineh Kakabavehs fråga anser regeringen att det är viktigt att insatser och reformer på det arbetsmarknadspolitiska området följs upp och utvärderas. Arbetsförmedlingen ska enligt sin instruktion analysera, följa upp och utvärdera hur myndighetens verksamhet och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna påverkar arbetsmarknadens funktionssätt. Även andra aktörer följer upp och utvärderar arbetsmarknadspolitiken, bland annat Riksrevisionen och Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.

Vidare har Stockholms universitet fått i uppdrag att utvärdera effekterna av etableringsreformen för vissa nyanlända invandrare och hur reformen har påverkat nyanländas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. I utvärderingen ska särskilt kvinnornas situation beaktas. En delrapport om effekterna under de första två åren efter reformens ikraftträdande ska överlämnas till Regeringskansliet senast den 15 april 2015. En slutrapport om effekterna av reformen ska överlämnas till Regeringskansliet senast den 15 april 2016.

När det gäller den andra delen av frågan vet vi att det finns en strukturell diskriminering generellt i samhället - liksom även på arbetsmarknaden - som missgynnar många utrikes födda, inte minst utrikes födda kvinnor. Som Amineh Kakabaveh påpekar finns det fortfarande stora skillnader i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda kvinnor och män, även om sysselsättningsutvecklingen för utrikes födda kvinnor under senare år har varit positiv. Det tar också längre tid för många grupper av nyanlända utrikes födda kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden än det tar för nyanlända män.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsförmedlingens årsredovisning för 2014 redovisar att bland nyanlända med en etableringsplan deltar färre kvinnor än män i arbetsmarknadsutbildning, förberedande utbildning och arbetspraktik. Kvinnor arbetar också i mindre utsträckning än män efter avslutad etableringsplan. Att säkerställa att både kvinnor och män får tillgång till högkvalitativa insatser är därmed en av de största utmaningarna inom etableringsuppdraget.

En särskild utredare hade 2011-2012 i uppdrag att analysera förutsättningarna för nyanlända utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden och att föreslå åtgärder för att öka deras arbetskraftsdeltagande, den så kallade AKKA-utredningen. Utredningen överlämnade sitt slutbetänkande i oktober 2012.

Utredningen finner att skillnaderna bland annat kan förklaras av att kvinnor systematiskt tar del av ett senare och sämre stöd för etableringen. Dessutom kan de ekonomiska incitamenten för att arbeta delvis vara motstridiga, till exempel på grund av möjligheten att använda det kommunala vårdnadsbidraget för barn mellan ett och tre år och möjligheten att ta ut föräldrapenning för äldre nyanlända barn. En viktig slutsats från utredningen är att de flesta utrikes födda kvinnor som står utanför arbetskraften är positiva till att förvärvsarbeta.

Några av utredningens förslag har genomförts. Bland annat har reglerna för föräldrapenningen ändrats på så sätt att det betonas att huvuddelen av föräldrapenningen bör användas när barnet är litet. Vidare har föräldrar fått bättre förutsättningar att kombinera föräldraskap med deltagande i etableringsinsatser. Från och med den 1 augusti kan föräldrar som deltar i etableringsinsatser på deltid och samtidigt vårdar barn med föräldrapenning få sin etableringsplan förlängd. Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 också sin avsikt att avskaffa det kommunala vårdnadsbidraget.

Regeringen har infört en skrivning i Arbetsförmedlingens instruktion att verksamheten ska utformas så att den främjar jämställdhet och motverkar könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen ska också redovisa en plan för hur myndigheten avser att utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering, i syfte att verksamheten ska bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen. Planen ska innehålla identifierade utvecklingsbehov samt mål och aktiviteter som myndigheten avser att vidta och genomföra under 2016-2018. Vidare ska planen beskriva på vilket sätt jämställdhet kan integreras och bli en del av myndighetens ordinarie verksamhet. Planen ska slutredovisas till Regeringskansliet senast den 2 november 2015. Redovisning av åtgärder och resultat ska även ske årligen i myndighetens årsredovisning.

Regeringen följer noga situationen för utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden och utesluter inte att ytterligare åtgärder för att främja en ökad jämställdhet kan komma att bli nödvändiga.

Herr talman! Tack, statsrådet Ylva Johansson, för ett bra och positivt svar! Det är glädjande att regeringen vill satsa på målgruppen invandrade kvinnor.

Svaret är generellt, men det behövs mer specifika satsningar på utrikes födda kvinnor, särskilt kvinnor födda utanför Europa. Vi vet att det tar sju år innan de etablerar sig på arbetsmarknaden. Tyvärr kan en stor del av dessa kvinnor inte etablera sig, och när de gör det så är det inom vård och omsorg. Vi vet att den svenska välfärden bygger på den börda invandrade kvinnor bär. De bär upp större delen av vården och omsorgen. Det är fler sjukskrivningar bland dem. Fler är lågavlönade. De är mer utsatta för våld, till exempel hedersrelaterat våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns mängder av kulturella och andra hinder. Utbildning är en sådan fråga. Särskilt i Mellanöstern och Sydostasien har kvinnor inte en särskilt stor chans att komma ut på arbetsmarknaden även om de har högre utbildning. Om de kommer hit möter de en mångfald i förtrycket i form av hem, samhälle och arbetsmarknad tillsammans med de försämringar som har åstadkommits under de åtta åren med en högerregering. Det har varit fråga om vårdnadsbidrag, RUT-avdrag och en hel del försämringar i jämställdhetspolitiken. Därför behövs mer satsningar, mer pengar och mer forskning.

Det finns en hel del forskning på detta område. Wuokko Knocke, Aleksandra Ålund, Fereshteh Ahmadi, Mehrdad Darvishpour och många andra har forskat i dessa frågor under de senaste 10-15 åren. Problemet är att forskningsresultaten inte används. Det finns forskning, men det behövs politiska verktyg för att åstadkomma något.

Om två dagar är det den 8 mars, och strålkastarna är på Sverige. Vilken självbild ska vi ha som kvinnor, politiker, vänsterpartister, socialdemokrater eller som politiker från något annat politiskt parti i Sveriges riksdag? Vi är stolta över de politiska landvinningar som har gjorts i vårt land beträffande jämställdhet.

Vi vet att lönerna generellt sett är mycket lägre för alla kvinnor och specifikt för den målgruppen. Det är svårt för många av dem att komma ut på arbetsmarknaden. Satsningarna på utbildning försämrades under högerregeringen.

Vad gör man specifikt för att ge kompetensutveckling och mer utbildning, skapa utbildningsplatser, förbättra lönerna, se över deltidsarbete och minska sjukskrivningarna? Vad gör regeringen specifikt i dessa frågor?

Herr talman! Låt mig först säga att jag uppskattar Amineh Kakabavehs genuina engagemang och kunskap i de här frågorna. Det krävs många som arbetar för att vi ska nå en förändrad situation för invandrade kvinnor på den svenska arbetsmarknaden. Det är stor kompetens som i dag inte tas till vara, och det är många individer som inte kan stå för sin egen försörjning. Det finns alltså mycket stora vinster i att förbättra situationen för kvinnor med utländsk bakgrund på den svenska arbetsmarknaden.

Det är viktigt att komma ihåg, herr talman, att de kvinnor vi talar om är väldigt olika. Det är viktigt att vi inte gör alla till en grupp. Det som slog mig när jag läste AKKA-utredningen var att kvinnor med utländsk bakgrund bedöms stereotypt av Arbetsförmedlingen. De betraktas som om de är mindre benägna att arbeta och får inte del av insatser för att komma ut på arbetsmarknaden i samma utsträckning som män. Det är svårt att hitta någon annan förklaring till det än fördomar och diskriminering, och det är väldigt allvarligt.

För att angripa frågan tror jag att en viktig del är hur vi styr Arbetsförmedlingen. Från regeringens sida är det viktigt att vi inte bara satsar ökade resurser på arbetsmarknadspolitiken - vilket vi ju gör och vill göra - utan att vi också ger arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen större frihet och större utrymme för professionella bedömningar. Man ska inte behöva ha speciella insatser för varje grupp, utan man ska ha större möjlighet att använda lite bredare insatser och att styra mer mot vad som faktiskt ger resultat. Regeringen arbetar med att genomföra de förändringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En viktig del i att kunna använda resurserna lite friare handlar om samarbetet med kommunerna. För den grupp kvinnor som står väldigt långt från arbetsmarknaden, kvinnor som kanske inte ens är inskrivna på Arbetsförmedlingen, gör en del kommuner väldigt stora insatser för att fånga upp och motivera dem att komma in på arbetsmarknaden.

Botkyrka är ett exempel på en kommun som har bedrivit ett sådant arbete. Där har man tidigare mötts av en styrning av Arbetsförmedlingen som har gjort det svårt att samarbeta och att använda de kommunala och de statliga resurserna gemensamt för att rusta människor för att kunna komma in på arbetsmarknaden eller tillbaka till arbetsmarknaden.

Där öppnar vi nu för en helt annan möjlighet för Arbetsförmedlingen att samarbeta med kommunerna på ett friare sätt och använda resurserna på ett mer gemensamt sätt.

När det gäller det jag tyckte var väldigt allvarligt i AKKA-utredningen, att även Arbetsförmedlingen och arbetsförmedlarna agerar på ett sådant sätt att man faktiskt understöder eller bidrar till diskriminering, är det uppdrag som nu har lagts på Arbetsförmedlingen, att återkomma med en plan för jämställdhetsintegrering i sitt eget arbete, en viktig del. Utredningen föreslog att man skulle satsa på kompetensutveckling av arbetsförmedlarna för en mer könsneutral matchning. Det kan vara ett sätt att göra det på. Men för mig som minister är det viktigt att säga att det är Arbetsförmedlingens sak att själv komma fram till huruvida det är kompetensutveckling eller andra delar som krävs för att man ska uppnå det som är ett absolut krav från regeringen på myndigheten, nämligen att män och kvinnor ska mötas på ett likvärdigt sätt och få samma möjligheter att matchas mot arbetsmarknaden.

Herr talman! Tack, statsrådet, för redogörelsen! Det var intressant att höra.

Det är faktiskt så här, ministern, när det gäller invandrade kvinnor. Det är helt sant att det finns en stereotyp i samhället, på arbetsmarknaden och hos arbetsgivaren men också i hemmet. En undersökning som har gjorts i hela Europa under de senaste tio åren visar att invandrade kvinnor, särskilt från länder utanför Europa, har en bra inställning till arbetsmarknaden, till själva migrationen och till förändringar. Men de möter många hinder. I hemlandet har det varit apartheid med många hinder för att komma ut på arbetsmarknaden.

Helt plötsligt kommer de hit. Här är det rasism eller diskriminering som råder, som ministern själv nämnde. Det finns också en hel del hinder i hemmet i form av barn och omsorg och det obetalda arbete det medför. Det drabbar invandrade kvinnor särskilt hårt, och därför behövs det särskilda satsningar.

Jag möter i Botkyrka, Tensta och Rinkeby - i förrgår var jag i Skärholmen - analfabetiska kvinnor. Självklart är kvinnorna inte en grupp. Liksom män är de olika grupper. Katarina Gunnarsson på Sveriges Radio gjorde ett reportage om analfabetiska kvinnor för två sedan. Enligt henne fanns det då mer än 1 200.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att debattera detta den 19 mars. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern är med då. Då kommer vi att diskutera att analfabetismen bland utlandsfödda kvinnor är mycket stor här i Sverige. Det är en allvarlig signal när det gäller jämställdhet men också när det gäller diskriminering, hemsituationen, etableringen på arbetsmarknaden och vilken pension och andra skatteförmåner man får. Det hänger ihop med om man har arbetat eller inte. Därför kommer hela vårt system att drabbas av detta, inte bara den enskilda kvinnan. Därför menar jag att det behövs enskilda insatser för de här grupperna.

Självklart är inte svenska kvinnor, europeiska kvinnor, invandrarkvinnor eller kurdiska kvinnor en enda grupp. Vi har olika förutsättningar och olika möjligheter. Men det är också så att vi alla är kvinnor, att vi alla är drabbade. I Sverige tjänar vi fortfarande bara pengar fram till kl. 15.56. Därför finns 15:56-rörelsen i Sverige. Vår lön räcker inte ens hela dagen, medan mäns lön generellt sett räcker.

Det problemet finns också i den här gruppen. Det finns enligt den senaste undersökningen 100 000 ungdomar som hindras från att följa sina drömmar och från att gifta sig med vem de vill. Det påverkar också den här gruppen senare i livet när det gäller utbildning och val av universitet och att flytta hemifrån. Till exempel har flickor med invandrarbakgrund från många hem - jag säger inte alla - mycket svårare att få gå på universitet och studera. Det är ett hinder senare i livet för att kunna förkovra sig och etablera sig på arbetsmarknaden.

Därför behövs det generella satsningar. Det räcker inte att bara en kommun gör det; Ylva Johansson nämnde Botkyrka.

Det finns också de osynliggjorda. Det är mer än 3 500 som inte är skrivna någonstans, och större delen av dem är kvinnor.

Herr talman! Det är sant som Amineh Kakabaveh säger: Det är många kvinnor som i sitt ursprungsland aldrig har fått chansen att utbilda sig, lönearbeta eller ens lära sig läsa och skriva som kommer till Sverige.

Självklart ska man ha rätt att lära sig läsa och skriva och få utbildning när man kommer till Sverige. Men jag vill betona att det är viktigt att vi ser att även kvinnor som inte har fått chansen till utbildning eller att lönearbeta har massor av viktig kompetens och kan arbeta. Det är ju inte så att man inte har arbetat bara för att man inte har kunnat lönearbeta. Det här är människor som har gjort ett mycket viktigt arbete och tagit stort ansvar.

Det är en utmaning för det svenska samhället att ge chansen till utbildning men också ta till vara den arbetsförmåga och kompetens som dessa kvinnor har med sig. Även om man inte har papper på det och även om man inte har lönearbetat tidigare är det förmågor som man har. Det är en stor utmaning att ta till vara den kompetensen och se hur den kan användas i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden.

Jag ser att en viktig väg blir att erbjuda kombinationer av utbildning och arbete. Självklart ska vi ge chansen till utbildning, men jag ser också att många mår bra av att komma ut i arbetslivet, vara på en arbetsplats och delta i ett vuxet sammanhang där man tjänar egna pengar. Det förenklar och underlättar också utbildningen och språkutvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, statsrådet! Det är självklart att man ska ta till vara människors kompetens, särskilt kvinnors, med tanke på vårt lands historia och Sveriges landvinningar när det gäller jämställdhet. Men de landvinningarna gäller dessvärre inte hela vägen, ut till alla.

Ministern var själv inne på att det finns olika stereotyper. De invandrarkvinnor som diskrimineras på arbetsmarknaden är faktiskt också de som har byggt vård och omsorg och arbetat inom industrin. Det är kvinnor från Östeuropa, kvinnor från Finland och Jugoslavien under de senaste 60 åren. Det är faktiskt tack vare deras arbetskraftsinsatser, även från kvinnor som inte har haft så hög utbildning, som vi har kunnat bygga vår välfärd. Det är självklart viktigt.

Man ska också komma ihåg att den gruppen är mycket drabbad av till exempel deltidssjukskrivningar. Jag har många vänner, tiotals bara i Skärholmen och Botkyrka och hundratals bara i Stockholm. Varenda en har ont i axlarna, i armen, i huvudet. Det är spänningar, tungt arbete och inte så hög lön. Man måste helt enkelt ha telefonen med sig till sovrummet och ha den under kudden, och när arbetsgivaren ringer ska man finnas till hands. Det handlar om deltider och osäkra anställningar, som mycket drabbar de här kvinnorna, den här gruppen.

Därför behövs det, säger jag igen, specifika satsningar. Men också generella satsningar är bra för att ta bort deltider. Deltid ska vara en möjlighet och inte något obligatoriskt. Vårdnadsbidraget har också varit en kvinnofälla, särskilt för den här gruppen.

Herr talman! Tack, Amineh Kakabaveh, för debatten! Jag kan lova Amineh Kakabaveh att den feministiska regering som vi nu har ska göra skillnad också när det gäller invandrade kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden.

I går tog regeringen beslut om att ändra instruktionen för Arbetsförmedlingen och återinföra det mål som fanns tidigare om att myndigheten ska arbeta för jämställdhet och motverka en könssegregerad arbetsmarknad. Myndigheten har fått i uppdrag att ta fram en plan för hur man ska utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering och hur Arbetsförmedlingen i sin verksamhet ska bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen, som bland annat handlar om kvinnors möjligheter till makt och inflytande över sitt eget liv och sin egen försörjning.

Självklart, herr talman, kommer det att krävas ytterligare insatser. Regeringen kommer att ta flera steg för att vi ska göra skillnad på arbetsmarknaden och att det ska synas att vi har en feministisk regering.

Överläggningen var härmed avslutad.