Infrastrukturpropositionen 2016

Fru talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig hur arbetet fortlöper med förberedelserna inför infrastrukturpropositionen 2016 på Näringsdepartementet. Jessica Rosencrantz har även frågat om jag tänker utforma infrastrukturpropositionen 2016 med kapacitetsutredningen från 2012 som grund och om jag avser att ta hänsyn till några av de slutsatser som framkom i kapacitetsutredningen från 2012 i framtagandet av infrastrukturpropositionen 2016.

Den 21 maj i år gav regeringen Trafikverket i uppdrag att ta fram inriktningsunderlag för infrastrukturplaneringen inför planperioden 2018-2029. Regeringens syfte med uppdraget är att hämta in underlag för en proposition med förslag till inriktning för infrastrukturplaneringen och ekonomiska ramar för planperioden. När riksdagen har slagit fast en inriktning följer åtgärdsplanering i syfte att ta fram en trafikslagsövergripande nationell plan samt länsplaner för transportinfrastrukturen. Fastställelse av planerna beräknas till våren 2018. Trafikverkets inriktningsunderlag ska redovisas senast den 30 november 2015.

Trafikverket har i sitt uppdrag i uppgift att ta fram ett aktuellt underlag för den kommande planperioden. Jag utgår från att Trafikverket genomför sitt uppdrag med hänsyn till tidigare underlag till regeringen, bland annat kapacitetsutredningen, i den mån det bedömer att de fortfarande är relevanta och att Trafikverket i övrigt tillför ny kunskap och nya bedömningar. Hur regeringen hanterar sina underlag får jag återkomma till i samband med propositionen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi kan nu konstatera att det har kommit ett uppdrag till Trafikverket att ta fram det inriktningsunderlag som statsrådet beskriver. Det är väldigt bra att processen är igång.

Det finns ett antal fastställda mål av Sveriges riksdag för hur vårt transportsystem ska utformas. Ett sådant är att transportsystemet ska vara samhällsekonomiskt effektivt, och vi ska ha en hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet.

Allt detta är viktiga ord: effektivt och hållbart, medborgare och näringsliv, hela landet. Det fordras en stor eftertanke i den infrastrukturproposition som regeringen avser att leverera under 2016. Det finns därmed en del viktiga frågor att svara på.

I infrastrukturpropositionen ska riktningen pekas ut för vårt transportsystem framöver. Jag ställer mig frågan: Vilka viktiga besked kan vi vänta oss i infrastrukturpropositionen? Kommer det exempelvis att ges besked om Bromma flygplats framtid? Där vet vi att utredningen ska redovisas i oktober 2016.

Det har skapats en betydande osäkerhet i hela landet. Kan vi nu äntligen räkna med tydliga besked i infrastrukturpropositionen? Kommer vi att få besked om järnvägens organisation, som hela branschen och hela Sverige väntar på? Vi vet allihop att det inte räcker med att ösa pengar över järnvägen. Vi behöver också se till att järnvägens organisation fungerar. Kommer de beskeden i infrastrukturpropositionen?

Fru talman! Framför allt vill jag ställa frågan: Vilka garantier kan statsrådet ge till alla de regioner runt om i landet som funderar på om de objekt som ligger i den nuvarande nationella planen fortfarande gäller? Jag kan läsa på s. 4 i uppdraget till Trafikverket: "Trafikverket ska redovisa en bedömning av om objekt i gällande nationella trafikslagsövergripande planen för utveckling av transportsystemet för perioden 2014-2025 påverkas på något betydande sätt av de förutsättningar som gäller för inriktningsanalyserna." På ren svenska: Det ter sig kanske som att de objekt som redan har blivit utlovade i den nationella plan som nu gäller inte längre kommer att bestå.

Fru talman! Miljöpartiet har genom åren gjort sig känt för ett ganska kraftigt motstånd mot diverse vägbyggen. Man har gjort kraftiga neddragningar till vägunderhåll i sina budgetmotioner i den här församlingen. Motståndet gentemot Förbifart Stockholm har väl inte gått någon förbi. Är det så att det nu är payback, att Miljöpartiet på något sätt ska få igenom minskade vägsatsningar i gengäld för att Förbifart Stockholm började byggas?

Hur ska jag tolka och hela Sveriges olika regioner tolka de besked som ges i uppdraget till Trafikverket att man ska se över om den nuvarande nationella planens objekt ska gälla? Hur blir det med E22:an? Hur blir det med E20 genom Västra Götaland? Kan Sveriges regioner, medborgare och företag lita på att nuvarande nationell plan gäller? Eller blir det återigen så att alla kort kastas upp och alla objekt äventyras? Det oroar mig, fru talman, och det oroar i så fall nog väldigt många i Sverige.

Fru talman! Jag undrade just varför det kom en interpellation som handlade om kapacitetsutredningen. Nu förstår jag att interpellationen inte alls handlar om kapacitetsutredningen utan om helt andra saker. Det är att spela upp en oro och sprida en bild av att ingenting är säkert med den nya regeringen och att vad som helst kan hända. Det var ganska kreativt att ställa frågan om kapacitetsutredningen och sedan inte över huvud taget tala om kapacitetsutredningen.

Hur som helst lägger regeringen fram propositioner till riksdagen när regeringen är färdig med beredningen av propositioner. Så kommer att vara fallet även när det gäller infrastruktursatsningar framöver. Det är ganska självklart att man om man gör en förnyad bedömning - till exempel av trafikvolymer, befolkningstillväxt eller av näringslivets behov - också ser över behovet av transportinfrastruktur som är kopplat till just sådana behov.

Den planperiod som man jobbar med sträcker sig över en ganska lång tid. Det innebär att saker kan hinna förändras ganska ordentligt under den tid som planen gäller. Dock vill jag vara väldigt tydlig med att säga att den nationella plan som nu ligger inte i någon del har förändrats. Regeringen har inte någon plan på att förändra den.

Däremot är det rimligt att Trafikverket när det får i uppdrag att titta på förutsättningarna för nästkommande period också ser på: Finns det saker som har inträffat i verkligheten där transportinfrastrukturen ska landa ned som gör att man exempelvis behöver göra justeringar i prioriteringsordningen mellan objekt som finns i gällande nationell plan?

Alternativet till att ha den öppningen för Trafikverket vore att säga: Det spelar ingen roll hur mycket verkligheten förändras. Det vi beslutade för fem tio år sedan ska gälla i varje fall. Jag vet inte om Jessica Rosencrantz tycker att det vore en mer rimlig hållning i frågan.

Fru talman! Det blev beskrivet som att jag hade en kreativ frågeställning. Jag kan konstatera att min första fråga till statsrådet löd: Hur fortlöper arbetet med förberedelserna inför infrastrukturpropositionen 2016 på Näringsdepartementet?

Det är en ganska bred fråga. Det är naturligtvis så att jag och flera andra är nyfikna. Infrastrukturpropositionen sätter ramarna för hela vårt transportsystem för de kommande elva åren. Frågorna blir betydligt bredare än att bara tala om kapacitetsutredningen. Den frågan besvarade statsrådet redan i sitt första inlägg.

Jag vill ändå återkomma, fru talman, till frågeställningen om vad vi egentligen kan vänta oss framöver. Jag konstaterar att jag inte får några besked. Å ena sidan kan verkligheten förändras, och det kan finnas anledning att göra modifieringar. Å andra sidan säger statsrådet att vi alla kan vara lugna och att nuvarande plan gäller. Det går inte riktigt ihop. Det vore klädsamt om statsrådet kunde beskriva detta ytterligare. Är det så att samtliga objekt i den nuvarande nationella planen gäller? Om vi kan få det klargörandet från statsrådet kan det nog lugna många regioner, medborgare och företag runt om i landet.

Meningarna som finns i uppdraget till Trafikverket andas något helt annorlunda. Där står tvärtom att man ska se över samtliga objekt i nuvarande plan och se om någonting behöver förändras. Vad detta innebär i klartext är att många regioner och många människor runt om i vårt land har kämpat för att se till att viktiga infrastruktursatsningar kommer med i nuvarande nationell plan, och plötsligt ger nu regeringen en indikation om att så inte längre skulle vara fallet och att till exempel de viktiga vägprojekt som planeras och har påbörjats kanske inte alls ska bli av.

Jag nämnde några exempel - ta E20 och E22:an. Hur blir det i Västra Götaland? Kommer man att få den efterlängtade vägen eller inte? Hur blir det med E10:an och så vidare? Runt om i hela Sverige väcks en rad olika frågor. Då är det viktigt att ministern klargör detta. Gäller alla objekt i nationell plan?

Fru talman! Mitt uppdrag är inte att skapa osäkerhet. Men mitt uppdrag är att granska regeringen och att granska vad de olika regeringspartierna för fram, vilket tyvärr ofta är två olika saker eftersom det finns två regeringspartier. Ett av regeringspartierna har gjort till sin huvuduppgift att bekämpa bilismen och att bekämpa de vägbyggen som vi ser runt om i vårt land. Då oroar det naturligtvis mig om texten andas att man ska börja se över samtliga projekt.

Vi kan konstatera att tongångarna har varit höga från Miljöpartiets sida när det gäller att Förbifart Stockholm genomdrevs mot partiets vilja och att vägbygget återupptogs. Jag ställer mig då frågan: Vill man i detta dokument smyga in någon form av payback time där Miljöpartiet när Förbifart Stockholm nu byggs i gengäld får stoppa någon annan vägsatsning? Miljöpartiet drog som sagt i opposition i sina budgetmotioner ned på vägunderhållet med många, många miljarder.

Fru talman! Är det så, statsrådet, att regionerna runt om i Sverige kan känna sig lugna? Är det så att samtliga objekt i nationell plan ligger kvar? Blir det inte någon ny huggsexa? Kvarstår de planerade projekten?

Fru talman! Det är så med propositioner och andra förslag som ännu inte har lagts fram att det inte riktigt går att svara på vad de exakt kommer att innehålla.

Det första underlaget till hanteringen är det som Trafikverket nu har fått i uppdrag att ta fram. Det uppdraget ska redovisas den 30 november i år, vilket innebär att i dagsläget har varken det här statsrådet eller någon annan den fulla kontrollen över vilka besked som kommer att lämnas eller vilka prioriteringar som kommer att behöva göras.

Det finns ett antal objekt i nationell plan där regeringen har fattat beslut om byggstart år ett, två och tre. Det är så man brukar hantera objekt i nationell plan. De ligger självklart fast. Det finns ingen relevans i att ställa frågan om huruvida påbörjade projekt kommer att avbrytas. Det som är påbörjat är påbörjat, och det finns ingen ambition från regeringen att förändra det.

Däremot frågar jag igen: Tycker Jessica Rosencrantz att det är en rimligare hållning att Trafikverket inte utgår från hur verkligheten eventuellt har förändrats och vilka förnyade krav och prioriteringar som eventuellt behöver göras i den kommande nationella planen jämfört med den nu gällande? Menar Jessica Rosencrantz att det som ligger långt fram i gällande nationell plan och i slutet av den planperioden ska vara heligt för all framtid, även om det visar sig att verkligheten har utvecklats på ett sätt så att man skulle behöva göra andra prioriteringar? Är det detta som Jessica Rosencrantz menar?

Jag vill vara tydlig med att säga att Miljöpartiet inte är Trafikverket. Det som Jessica Rosencrantz läser ur är ett uppdrag till Trafikverket. Trafikverket ska ta fram så bra underlag som möjligt för att regeringen i nästa steg ska kunna lägga fram förslag till riksdagen med så relevanta och realistiska ramar som möjligt och med en så bra och heltäckande inriktning som möjligt för de kommande årens planering när det gäller infrastrukturprojekt.

Enskilda objekt tar vi inte ställning till i detta förslag till riksdagen, utan det kommer sedan i den nationella planen och i de länsplaner som det senare kommer att fattas beslut om. Därför är det alldeles för tidigt att börja tala om vilka eventuella enskilda objekt som kommer att nämnas i en kommande nationell plan.

Jag ställer frågan igen: Tycker Jessica Rosencrantz att det är en rimligare hållning att i beräkningarna över huvud taget inte ta med förändringar som har skett i verkligheten när man tittar på de objekt som ligger långt fram i gällande nationell plan? Eller är det möjligen så att det är rimligt att Trafikverket gör en helhetsbedömning av de behov som man ser av både människors förutsättningar att transportera sig och företags möjligheter att transportera sitt gods? Det är nämligen det uppdrag som jag anser att Trafikverket har fått: att ta fram ett så fullödigt underlag som möjligt till regeringen.

Fru talman! Verkligheten förändras, och det behöver man naturligtvis ta hänsyn till. Men regeringen äger den process som nu pågår både när det gäller arbetet med och framtagandet av inriktningsunderlag och när det gäller själva infrastrukturpropositionen. Då kan man åtminstone begära några klara besked.

Jag blir anklagad här för att sprida oro. Så är det ofta när vi från oppositionens sida ifrågasätter regeringens agerande. Då skapar vi oro, säger man. Problemet är att oron är befogad, eftersom statsrådet inte kan ge besked och inte kan ge några garantier när det gäller vilka objekt som kvarstår eller inte.

Påbörjade projekt ska naturligtvis slutföras, sägs det. Förlåt mig, fru talman, men det är inte mitt minne av det gångna riksdagsåret att samtliga infrastrukturprojekt fullföljs. Vi kunde konstatera att man före valet i ett högt tonläge från Socialdemokraternas sida deklarerade att Förbifart Stockholm minsann skulle byggas. Vad hände? Det blev ett stopp för Förbifart Stockholm till en kostnad av över 100 miljoner kronor för skattebetalarna. Det var tack vare en kraftfull opposition i den här kammaren som vi äntligen fick igång byggandet igen.

Statsrådet får ursäkta min oro, men jag tycker nog att den är befogad. Det oroar mig att statsrådet inte kan ge tydligare besked. Då kan jag bara konstatera att det helt enkelt är så att alla kort ligger på bordet igen och att det är upp till regioner och kommunpolitiker runt om i vårt land att återigen se till att föra fram de viktiga intressen som egentligen redan har tillgodosetts i den nuvarande planen.

Jag hoppas att viktiga vägprojekt som E20 och E22:an inte stoppas av Miljöpartiets notoriska vägmotstånd. Men jag kan just bara hoppas och önska, för jag får inga klara besked av statsrådet.

I detta anförande instämde Erik Ottoson och Edward Riedl (båda M).

Fru talman! Jag tror att det är känt för de flesta, inklusive Jessica Rosencrantz, att frågan om Förbifart Stockholm egentligen inte gällde själva bygget i sig utan finansieringen och hur intäkterna från trängselskatten skulle fördelas mellan väg- och kollektivtrafikprojekt i Stockholmsregionen. Initiativet till att omförhandla detta togs inte av regeringen utan av den nya majoriteten i Stockholms stad. Det regeringen gjorde var inte att häva beslutet utan att frysa bygget i väntan på en eventuell omförhandling av hur trängselskatteintäkterna skulle användas.

Att av detta dra slutsatsen att alla projekt gällande nationell plan är ifrågasatta är att dra lite onödigt höga växlar på det som har varit fallet tidigare. Det är också att sprida en obefogad oro.

Däremot vidhåller jag att om verkligheten har förändrats på ett sätt så att man behöver göra en annan prioritering framöver än vad man trodde för tio år sedan, när man fattade beslut om flera av de objekt som ligger i nuvarande nationell plan, är det rimligt att göra en sådan avvägning.

Jessica Rosencrantz nämnde i sitt första inlägg att enligt riksdagens regelverk ska infrastrukturen bland annat vara samhällsekonomiskt effektiv. Är det samhällsekonomiskt effektivt att bara låta saker ligga kvar även om de inte längre är relevanta? Jag tycker nog kanske inte det, utan jag tycker att det är rimligt att Trafikverket har möjlighet att ge ett så fullödigt underlag som möjligt så att regeringen kan ta fram förslag till riksdagen som uppfyller precis de krav som Jessica Rosencrantz själv nämnde i sitt inledande inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.