Infrastruktur i hela landet

Fru talman! Elisabeth Björnsdotter Rahm har frågat mig om jag avser att skyndsamt se över hur vi ska få hela landet att kunna driva företag utan att hindras av bristfällig infrastruktur. Jag besvarade den 17 september i år en skriftlig fråga från Elisabeth Björnsdotter Rahm och redogjorde då för ett flertal av regeringens insatser för att över hela landet främja näringslivets behov av godstransporter.

Transporter är avgörande för att hela landet ska växa och leva. I den trafikslagsövergripande nationella planen för transportinfrastrukturen för perioden 2018-2029 har regeringen genomfört stora satsningar på Sveriges infrastruktur. Åtgärder för att stärka näringslivets godstransporter är ett av de områden som har prioriterats.

I regeringens nationella godstransportstrategi redovisas ett flertal insatser som nu är under planerande och genomförande. Det handlar bland annat om investeringar i viktiga godsstråk, fördjupning av farleder, insatser för att öka bärigheten på vägar och särskilda satsningar på väg- och järnvägsunderhåll i landsbygd.

Sverige är ett stort och avlångt land i ett europeiskt perspektiv. De olika trafikslagen - vägtrafik, sjöfart, spårtrafik och luftfart - har olika styrkor och svagheter, finns på olika geografiska platser och används för olika syften. Trafikslagen kompletterar varandra och interagerar med varandra.

Vägtransporter är fördelaktiga på kortare sträckor och där det inte av ekonomiska eller logistiska skäl är intressant att välja andra trafikslag, exempelvis uttransport av timmer från avverkningsområden. Spårtrafik som trafikslag kombinerar delar av vägtrafikens flexibilitet och sjöfartens möjlighet att transportera mycket stora volymer.

Till följd av våra geografiska förutsättningar ser transportalternativen olika ut i Sverige. Ingen ska dock behöva tvivla på att regeringens satsningar på infrastruktur sker i hela landet för att bland annat förbättra förutsättningarna för just godstransporter.

Fru talman! Jag tackar infrastrukturministern för svaret, både på min skriftliga fråga och på min interpellation. Men jag vet ärligt talat inte om jag blev så mycket klokare av svaret. Det var en väldigt tydlig uppräkning av de satsningar som görs och kommer att göras.

Min frågeställning om att tillgodose behovet av infrastruktur i hela landet är betydligt större än så. Den innefattar givetvis olika transportsätt som ingår i infrastrukturministerns uppräkning. Men den innefattar också olika transportvägar, logistik, tillgång till resurser och upphandling av anpassad infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har vid ett flertal företagsbesök mötts av liknande frågor - vi försöker vara miljövänliga och klimatsmarta, men det går inte. Driver man företag i Västerbottens inland är alternativen ytterst begränsade. Vägstandarden är dålig. Järnväg saknas och bussförbindelserna är dåliga. Att åka bil på vägen mellan Lycksele och Umeå är på många ställen som att åka på en smal tvättbräda. Denna vägsträcka är ändå en Europaväg och borde hålla högre kvalitet.

I Västerbottens inland finns många exempel på infrastruktur som har dålig standard. Jag träffade en man som hade kört bil från Vilhelmina. På vägrenen höll man på att gräva för bredband. Han sa att underlaget på vägrenen, där man hade grävt för bredband, var jämnare än på den asfalterade körbanan. Det säger lite grann om standarden i vårt land.

Min frågeställning om tillgång till lika infrastruktur i hela landet har flera infallsvinklar. Ett företag som producerar stora mängder byggbodar försökte vara klimatsmart och miljövänligt. Bredvid företagets lokaler finns ett gammalt industrispår där man tyvärr har tagit bort växlarna, så det går inte att använda. Det innebär att transporten måste ske med lastbil till en omlastningscentral, där godset flyttas till järnväg. Det finns en enda specialbyggd lastvagn för byggbodar i hela landet, och det behövs alltså betydligt fler lastvagnar för att transportera de ca 30 byggbodar som produceras per vecka.

Tvärbanan mellan Hällnäs och Lycksele är inte elektrifierad och finns inte med i järnvägsplanen för 2018-2029, så det lär dröja innan den blir det. Detta innebär att det företag som trafikerar bansträckan måste använda sig av det enda diesellok de har. Som en jämförelse förfogar företaget över 90 ellok. Man är alltså väldigt sårbar när det gäller denna transport. När avlastning väl ska ske i Stockholm eller Malmö är avlastningskapaciteten för liten, så det går inte att lasta av de byggbodar som transporterats dit med tåg.

Det jag försöker beskriva är sammanfattningsvis att det finns en iver att vara klimatsmart och miljövänlig, men det fungerar inte, vilket innebär att all transport sker på gummihjul. All transport på gummihjul är i dag straffbeskattad. Därför kvarstår min fråga: Är detta infrastruktur på lika villkor?

Fru talman! Tack, Elisabeth Björnsdotter Rahm! Jag ska allt erkänna att jag blir bekymrad när jag hör beskrivningen. Elisabeth Björnsdotter Rahm tillhör ju ett parti som under lång tid lät bli att investera i infrastruktur.

När vi kom till makten valde vi att lägga 100 miljarder mer på infrastruktur. Det är 164 miljarder bara till vägunderhåll. Vägstandarden har blivit försämrad, inte minst på grund av underinvesteringar när en moderatledd regering valde att prioritera skattesänkningar i stället för att göra satsningar på infrastruktur i hela landet.

När vi nu gör prioriteringar av vad som är viktigast gäller det att göra dem både i stad och i land. I Västerbotten och norra Sverige var den tydliga prioriteringen från samtliga politiska partier att satsa på Norrbotniabanan. Det är där vi nu väljer att påbörja bygget och dessutom intensifiera satsningen. Det är ett jätteviktigt projekt för hela regionen och för hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska komma ihåg att den kanske redan hade kunnat vara en bra bit på väg, för den fanns med i den nationella planen 2005. Men så fick vi en moderatledd regering med Fredrik Reinfeldt i spetsen, och då tog man bort Norrbotniabanan för att i stället fortsätta att göra satsningar i andra delar av landet.

Nu är Norrbotniabanan på plats, och vi har påbörjat bygget. Jag ser fram emot att påskynda bygget av den, för både för Norrland och för hela Sverige är den en otroligt viktig investering.

Men naturligtvis gör vi också insatser i andra delar av landet. Just när det gäller mindre spår som kan elektrifieras och moderniseras för skogsindustrin pågår det arbete just nu.

I Malungsfors återinvigde vi nyligen Västerdalsbanan. Den hade varit stängd i tio år. Det innebär att skogsindustrin nu kan skicka sina transporter längs Västerdalsbanan, längs hela Vasaloppsvägen. Det blir nu 7 500 färre lastbilar om året som färdas den sträckan. Det är 8 000 ton koldioxid mindre i utsläpp tack vare att vi renoverar en bana och ger skogsindustrin möjlighet att elektrifiera sina transporter och frakta skogsråvara längs den sträckan.

Vilka resurser gjorde detta möjligt? Det var Klimatklivspengar, samma resurser som Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i den budget som de senast röstade igenom ville ta bort. Där föreslog ni nämligen en ordentlig neddragning av klimatanslagen. Då hade vi inte fått den här typen av upprustningar.

Vill man se till att Sverige klarar omställningen i stad och på landsbygd, för skogsindustrin och för andra delar av landet, måste man vara beredd att också avsätta resurser till infrastrukturinvesteringar och klimatpolitik. Det är på det sättet vi gör den här omställningen möjlig i hela landet, och det gör den här regeringen. Det är skillnad nu, och det är nu det händer.

Fru talman! Före 2005 fanns det en satsning på Norrbotniabanan som motsvarade en mil, och det var mellan Umeå och Dåvamyran. Det är väl inte en järnvägssatsning som jag tycker att man kan vara stolt över, men jag är glad över att man har återupptagit projekteringen av Norrbotniabanan, för den är viktig för hela Sveriges infrastruktur.

Men låt mig återkomma till min frågeställning, som egentligen handlar om jämlik infrastruktur i hela landet. Man borde ha gjort en konsekvensanalys innan man började med straffbeskattning på allt som kallas gummihjul och vägtrafik. Har man inga andra alternativ att tillgå blir det en straffbeskattning.

Till exempel sker en statlig medfinansiering av persontrafiken på den tvärbana som går mellan Umeå och Lycksele. Av den är bara en tredjedel elektrifierad, så man måste alltså använda diesellok. Det är återigen en väldigt känslig trafiksträcka. Nu pågår dock förhandlingar om att medfinansieringen ska upphöra då man inte kan finansiera parallella infrastruktursätt, alltså både tåg och buss. Det gör mig lite fundersam. Hur tänker man här?

De tåg som är upphandlade och trafikerar den här sträckan är inte anpassade efter vintertrafik, och i Västerbotten har vi vinter. Vi har ganska mycket vinter och ganska mycket snö och kallt, vilket innebär att tåget inte går, för det tycker inte om vinter och snö. Då blir det buss i stället. Ska vi då straffbeskatta trafiken på gummihjul får vi en väldigt knepig situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag återkommer därför till min fråga om lika infrastruktur i hela landet. Vi har ingen tunnelbana i Västerbotten, och vi har väldigt få tåg. I min hemkommun Lycksele har man till och med lagt ned lokaltrafiken, för man tyckte inte att det var värt att satsa på lokaltrafik. Det innebär att väldigt många i Västerbotten och Västerbottens inland är beroende av bil, och biltrafik straffbeskattas. Det är inte riktigt att ha samma villkor i hela landet när det gäller infrastruktur.

Fru talman! Tack Elisabeth Björnsdotter Rahm! Nej, det finns ingen tunnelbana i Västerbotten. Det finns det inte hemma i Växjö heller, som jag kommer från, eller i Kosta med 800 invånare, där jag har vuxit upp. Jag är väl bekant med vad det innebär att få använda bilen. Den är jätteviktig. Det är därför vi ser till att vi som behöver bilen också kan göra vår klimatinsats genom reduktionsplikten, så att vi ökar biobränsleinblandningen i våra bilar - då minskar bilsektorns utsläpp - eller genom att vi påskyndar elektrifieringen, bygger ut laddinfrastruktur och ser till att vi sakta men säkert får fler elbilar. Det är den förändring som sker inom transportsektorn.

Här gör Moderaterna ett annat val. Man går nu fram och föreslår en sänkning av bensinskatten med 1 krona. Det gör man i ett läge när Greta Thunberg och hundratusentals ungdomar över världen protesterar och demonstrerar för att de är oroliga för sin framtid. Häromdagen skrev 11 000 forskare ett upprop om att vi närmar oss en akut klimatkris. Då går Moderaterna fram och föreslår sänkt bensinskatt med 1 krona och en neddragning av klimatanslaget. Moderaterna säger nej till Klimatklivspengar som kan möjliggöra just satsningar på elektrifiering av järnväg i glesbygd som Västerdalsbanan.

Det där med trovärdighet är ändå ganska viktigt när man framför politiska budskap. I det här fallet har Moderaterna uppenbart bekymmer med att försöka hävda att man står för en omställning och ett klimatengagemang samtidigt som man systematiskt drar ned på klimatbudgeten och dessutom vill sänka bensinskatten med 1 krona. Det kallas populism, men det är inte att ta ansvar!

När det sedan gäller Västerbotten gör vi insatser för flyget efter Nextjets konkurs. Det handlar om förstärkta stöd till vägar. Det handlar naturligtvis om ökat vägunderhåll och järnvägsunderhåll och om elektrifiering, men den viktigaste prioriteringen som politiker i regionen har sagt till regeringen att vi skulle satsa på var Norrbotniabanan. Nu är bygget igång. Nu har vi till och med ett januariavtal där vi säger att det ska intensifieras, för det är viktigt inte bara för Västerbotten utan för hela Norrland och hela Sverige.

Jag var i går på Logistikdag Norr och träffade i Luleå företrädare för näringslivet i hela regionen. Det var åkeriföretagare, godstransportörer och regionala företrädare. Uppslutningen bakom Norrbotniabanan var väldigt stark. Och glädjen över att regeringen nu har sett till att bygget är igång efter det avbrott som skedde när Moderaterna hade regeringsmakten var också väldigt stor. Nu ska vi fortsätta att intensifiera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag vill ändå passa på att ställa en fråga om det som Elisabeth Björnsdotter Rahm kallar straffbeskattning på vägar. Vi hade precis en interpellationsdebatt om cabotage- och yrkestrafiken. I dag har vi en ordning där de enda som betalar för våra vägar är svenska åkerier. Genom eurovinjetten, som snart avvecklas, behöver utländska åkare inte betala. Därför har vi fört en diskussion om vägslitageskatt eller olika former av avgifter för att även utländska åkerier och åkare ska betala när de kör på svenska vägar. De duktiga åkeriföretag som finns i Västerbotten och Norrbotten drabbas ju nu av osjyst konkurrens när de får betala medan andra åkare inte gör det.

Moderaterna har varit hårdnackade motståndare till blotta tanken på att hitta en annan typ av beskattning. Vore det inte rimligare att jämna ut villkoren, så att inte åkerier i Västerbottens inland drabbas av osjyst konkurrens från utländska åkerier och vi får lika villkor? När svenska åkare kör utomlands får de faktiskt betala avgifter på tyska eller franska vägar. Därför blir min fråga tillbaka: Vore det inte rimligt att också där ha bra och lika konkurrensvillkor?

Fru talman! Ingen ska tvivla på att den socialdemokratiska regeringen satsar på infrastruktur i hela landet. Så säger infrastrukturministern i sitt svar till mig. Man satsar 230 miljarder kronor på snabbtåg. Det står i januariöverenskommelsen. Denna satsning på snabbtåg kommer ju inte att ske i norra delen av Sverige.

Jag är imponerad, och jag tycker att det låter jättefint när statsrådet beskriver alla de stora satsningar som görs på den infrastruktur som finns. Det är jättebra att vi försöker övergå till mer elbilar, men när tillgången på laddstolpar är så dålig har jag väldigt svårt att motivera mina väljare runt om i mitt hemlän att satsa på att köpa en elbil. Det är inte optimalt att vintertid stå stilla i en timme och vänta på att ladda sin bil för att man ska kunna ta sig hem.

Återigen är andemeningen i min interpellation att vi ska se till hela landet när vi gör satsningar på infrastruktur och inte straffbeskatta vissa delar av landet för att kunna satsa på andra delar av landet, vilket görs i dag när man straffbeskattar allt som går på gummihjul.

Fru talman och Elisabeth Björnsdotter Rahm! Jag noterar att jag inte fick något svar på frågan om vägslitageskatten. Det är enkelt att lite allmänt tala om straffbeskattning på gummihjul. Men allvarligt talat, det vi talar om är hur vi ska klara omställningen i transportsystemen. Är det rimligt med osjysta konkurrensvillkor där utländska åkare kan åka gratis på svenska vägar medan svenska åkare ska betala? Jag tycker att vi behöver förändra detta.

Vi ska göra gemensamma insatser så att man kan ställa om transportsektorn i hela landet. Det gör vi genom att göra stora investeringar för att bygga ut elinfrastrukturen. Vi kan göra det i dag eftersom vi har stora elöverskott i Sverige - det är viktigt att komma ihåg. 85 miljarder kronor sedan energiöverenskommelsen är beslutade investeringar i förnybar energi. Det innebär att vi i dag har så stora elöverskott att det vida skulle räcka till att elektrifiera hela transportsektorn. Det är därför vi nu sakta men säkert - nej, inte sakta men säkert, utan ganska snabbt - bygger ut elinfrastrukturen i hela landet och ser till att vi kan få laddstolpar. Det är också en spännande utveckling med elvägar för tyngre fordon. Då kan vi minska klimatpåverkan från vägtransporterna samtidigt som vi bygger mer järnväg och inte minst utvecklar sjöfarten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är så moderniseringen och klimatomställningen ser ut. Då blir det svårt att förstå att Moderaterna, ett parti som tidigare har stått näringslivet nära och kunnat se förutsättningarna för att modernisera och därmed skapa nya exportinkomster - nu i stället säger: Sänk bensinskatten med 1 krona, och dra ned på klimatanslagen!

Det håller inte. Det krävs lite mod och ansvar för den framtida inriktningen för Sverige. Vi kan klara klimatutvecklingen i hela landet, såväl i Västerbottens inland som hemma hos mig i Småland.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.