Information från utrikesministern och UD med anledning av svenskars död i Dominikanska republiken

Fru talman! Mats Green har frågat mig om jag kan utveckla mitt yttrande som jag gjorde i kammaren den 30 april i år rörande dödsfallsärendena i Dominikanska republiken. Mats Green har även frågat mig om jag är beredd att inom ramen för min tjänsteutövning, bland annat mot bakgrund av vad som framkommer i de handlingar som UD har offentliggjort, ta några initiativ för att bringa klarhet i detta fall.

Låt mig inledningsvis återigen betona att dödsfall utomlands är bland de känsligaste fall som utrikesförvaltningen har att hantera inom ramen för det konsulära uppdraget. Dessa ärenden ges alltid högsta prioritet, och så har också skett i dessa båda dödsfallsärenden. Jag kan försäkra att vi alltid försöker att ge så bra hjälp och stöd som möjligt i varje enskilt fall utifrån det konsulära uppdraget.

Vad gäller Mats Greens första fråga utvecklar jag gärna resonemangen något, men jag vill samtidigt understryka att vi i vår förra interpellationsdebatt i stort sett gick igenom den information som finns att tillgå om fallet. Utrikesdepartementet gör tillsammans med utlandsmyndigheterna noggranna bedömningar av vilka möjligheter vi har att på bästa sätt bistå i ett ärende, vare sig det handlar om praktisk hantering i samband med ett dödsfall eller om det handlar om kontakten med utländska företrädare och myndigheter. Jag vill också understryka att vi alltid verkar för en konsekvent och rättssäker hantering och att vi alltid tar våra kontakter med såväl anhöriga som utländska staters företrädare på största allvar.

Vid den förra interpellationsdebatten den 30 april i år informerade jag Mats Green om att vi i detta fall vid ett flertal tillfällen påtalat för företrädare för Dominikanska republiken vikten av att dessa fall hanteras skyndsamt och att omständigheterna utreds. Detta har vi tagit upp både på plats i Dominikanska republiken och med landets ambassadör här i Sverige.

Angående Mats Greens andra fråga, om nya initiativ, kan jag säga att jag själv så sent som den 11 maj i år hade ett möte med den nytillträdda ambassadören för Dominikanska republiken i Sverige. Jag kunde då personligen understryka vikten av att omständigheterna kring dödsfallen utreds grundligt. Ambassadören försäkrade mig om att hon skulle fortsätta att ta upp frågan i sina kontakter med det dominikanska utrikesdepartementet. Vi kommer därför att få anledning att återkomma till företrädare för Dominikanska republiken i detta ärende. All information som vi får i detta ärende kommer naturligtvis att ges även till anhöriga.

Att bistå svenska resenärer som hamnar i en nödsituation eller avlider utomlands och att ha kontakt med deras anhöriga är en av utrikesförvaltningens kärnuppgifter. Det är dock viktigt att klargöra att det finns uppgifter som faller utanför det konsulära uppdraget. Utrikesdepartementet eller utlandsmyndigheterna kan exempelvis inte granska obduktionsprotokoll och polisrapporter. Detta är en fråga för rättsvårdande myndigheter och medicinsk expertis. Vi kan inte heller agera juridisk rådgivare eller ombud åt enskilda eller ingripa i ett rättsligt förfarande utomlands.

Att man som anhörig vill veta så mycket som möjligt om omständigheterna kring ett dödsfall är naturligtvis helt förståeligt, särskilt om det skett under oklara omständigheter. Här kan utrikesförvaltningen bistå de anhöriga med att efterfråga dokumentation från lokala myndigheter och sjukhus. Det är dock inte Utrikesdepartementets eller utlandsmyndigheternas uppgift att kontrollera riktigheten i obduktionsprotokoll eller uttala sig om innehållet i polisrapporter. För polisiära frågor måste de anhöriga vända sig direkt till de lokala myndigheterna. De ansvarar för en eventuell utredning och för om dokumenten kan bli tillgängliga för de anhöriga. I många länder kan det ta lång tid innan några besked lämnas. Jag har största förståelse för att det för anhöriga kan vara väldigt tungt och frustrerande att inte alltid få full klarhet i vad som hänt.

Fru talman! Jag får tacka ministern för det upplästa interpellationssvaret. Jag hoppas att hon i dag, till skillnad från i den förra interpellationsdebatten om det svenska paret Silvas oförklarade död i Dominikanska republiken, besvarar de frågor som ställs och diskuterar sakfrågan i stället för att läsa innantill från samma på förhand skrivna svar oavsett vilka frågor som ställs. Respekten, fru talman, för sakfrågan och för de anhöriga kräver det.

Utifrån det svar som ministern nyss läste upp har jag ett antal uppenbara frågor. På min ena interpellationsfråga svarar ministern nu att vi i vår förra interpellationsdebatt i stort sett gick igenom all den information som finns att tillgå i fallet och att hon inte vill ha en ny diskussion om det. Det är ärligt talat ett hyfsat missvisande påstående, fru talman. Jag hade då ett antal frågor om det material i fallet Silva, över 200 sidor, som UD dagen innan hade tvingats lämna ut till Jönköpings-Posten. UD vägrade först att lämna ut någonting över huvud taget men tvingades till detta efter att en överklagandeprocess inletts. I det materialet bekräftas alla de uppgifter som JP påtalat under mer än ett års tid.

Ministern säger nu alltså att vi har gått igenom alla uppgifter som finns i fallet. Jag ställde då ett antal frågor kring dessa, fru talman, men inte en enda av dessa frågor kommenterades, än mindre besvarades, av Ann Linde. Jag noterar att ministern varken i dag eller vid förra debatten med ett enda ord berört UD:s utlämnade handlingar och det som där framkommer, bland annat att flera UD-tjänstemän, dock ej ministern, konstaterar att det finns stora frågetecken och oklarheter vad gäller dominikanska myndigheters uppgifter om paret Silvas död. Jag vill att ministern här i dag kommenterar det som framkom i de handlingarna från Utrikesdepartementet.

Fru talman! Ministern svarar att hon haft ett möte med den dominikanska ambassadören och krävt att dödsfallen "utreds grundligt". Det är bra och förhoppningsvis ett halvt steg framåt, även om det sker mer än ett år efter paret Silvas oförklarade död. Flera veckor efter deras död länsades deras bankkonton, för att bara nämna något inom dominikanska myndigheters egna väggar.

Fru talman! Om man nu från officiellt dominikanskt håll med mindre justeringar egentligen bara återupprepar de undvikande, ofullständiga och ibland direkt felaktiga icke-svar man hittills givit förutsätter jag att utrikesminister Ann Linde inte passivt kommer att nöja sig med detta. Gör man det blir ju det bara ett diplomatiskt spel för gallerierna.

Fru talman! Låt mig vara mycket tydlig, så att det inte råder några som helst missuppfattningar om mina svar på Mats Greens frågor i den här interpellationen. Svaret på Mats Greens första fråga, om jag kan utveckla mitt yttrande som jag lämnade i kammaren den 30 april rörande dödsfallsärendena i Dominikanska republiken, då jag informerade om att Utrikesdepartementet vid ett flertal tillfällen haft kontakt med företrädare för Dominikanska republiken, är följande: Varje enskilt konsulärt ärende hanteras i enlighet med gällande regelverk och föreskrifter. Ett dödsfallsärende har alltid högsta prioritet. Vid komplicerade ärenden tas de kontakter som vi bedömer är påkallade. Det kan till exempel vara kontakter med lokala myndigheter eller företrädare för en främmande stat.

I de aktuella fallen hade vi från allra första början etablerat en kontakt med den lokala polisen via vår honorärkonsul i Dominikanska republiken. Efter att vi informerat oss om händelserna mer i detalj togs även kontakt med den dåvarande dominikanska ambassadören i Stockholm. Syftet med detta möte var att tydliggöra hur allvarligt vi såg på det inträffade och att vi var angelägna om att dessa fall hanterades grundligt och skyndsamt. Efter det första mötet med ambassadören hölls sedan ett flertal andra möten med företrädare för Dominikanska republiken.

Jag hade som sagt själv ett personligt möte med den nytillträdda dominikanska ambassadören så sent som i maj. Jag återupprepade då dessa krav och kravet på en utredning som UD har fört fram hela tiden. Det är alltså inte ett krav som är ett år efter.

Ambassadören försäkrade mig om att hon återigen skulle ta upp frågan med det dominikanska utrikesdepartementet. Vi kommer därför att få anledning att återkomma till företrädare för Dominikanska republiken i detta fall.

Svaret på Mats Greens andra fråga om jag är beredd att inom ramen för min tjänsteutövning ta några initiativ för att bringa klarhet i detta fall är att jag redan har besvarat den frågan.

Mitt budskap var väldigt tydligt hela tiden. Vi vill att omständigheterna kring dödsfallen utreds grundligt så långt det är möjligt så att vi kan förmedla den informationen till de anhöriga. Med det sagt har vi naturligtvis inga möjligheter att ingripa i ett rättsligt förfarande i ett annat land.

Jag förstår mer än väl den sorg och den frustration som de anhöriga känner över att inte få full klarhet. Det är därför som vi kommer att fortsätta att följa det här fallet i våra framtida kontakter med Dominikanska republiken.

Fru talman! Att säga att man har besvarat en fråga och att sedan också göra det är helt olika saker. Jag får återupprepa min sista fråga som jag inte fick besvarad. Det är dessutom den viktigaste frågan.

Om man nu från officiellt dominikanskt håll med mindre justeringar egentligen bara återupprepar de undvikande, ofullständiga och direkt felaktiga icke-svar man har givit hittills förutsätter jag att Ann Linde inte passivt kommer att nöja sig med det svaret. Det var min fråga. Jag skulle fortfarande önska att utrikesministern besvarar den.

Fru talman! Vi har hittills diskuterat UD:s hantering i förhållande till Dominikanska republiken i fallet Silva. Relevant i fallet är också UD:s, där ministern är departementschef, egen hantering av frågan i Sverige.

Det gäller i synnerhet agerandet gentemot medierna i allmänhet och mot Jönköpings-Posten i synnerhet. Det agerandet står i tvär kontrast till bristen på agerande gentemot Dominikanska republiken i detta fall.

Det är alltså inte bara så att när hennes eget departement blir granskat har det mest kommit irritation varvat med tystnad från utrikesministern. Det har även varit så att man från officiellt UD-håll skriftligen har kontaktat Jönköpings-Postens chefredaktör Herman Nikolic för att ge sin syn på pressfrihet. Nikolic redogör för detta i Jönköpings-Posten den 15 maj detta år.

Utrikesdepartementet framförde bland annat att tidningens publiceringar inte var korrekta, trots att de framtvingade handlingarna från UD sedan visade att de definitivt var det. Man framförde att tidningen inte valt "rätt" från UD. Att tidningens reporter skulle ha sammanfattat sina intryck annorlunda.

Framför allt och mest anmärkningsvärt, fru talman, meddelade UD att man i fortsättningen ville "granska" intervjun på förhand innan den publicerades. Det ironiska är att detta framfördes från UD bara några dagar innan världsdagen för pressfrihet den 3 maj.

Fru talman! För dem av oss som varit chefer för myndigheter hade ett sådant agerande och ett sådant synsätt gentemot medier varit otänkbart, ohållbart och oacceptabelt.

För att inte tala om hur smidigt det hade varit för politiker om man kunde sätta krav på att granska och godkänna delar av reportage där man förekommer. Det är egentligen värt sin egen mässa, sin egen interpellation.

Jag skulle vilja att utrikesministern här redogör för om hon som departementschef och högst ansvarig står bakom det agerandet och de skriftliga uttalandena från hennes departement.

Den frågan tillsammans med min tidigare fråga om svaret från dominikanskt håll skulle jag vädja till utrikesministern att ta tillfället i akt och besvara.

Fru talman! Som svar på Mats Greens fråga om vi passivt accepterar de svar som vi får från Dominikanska republiken är svaret nej. UD har aldrig passivt accepterat de svar vi får, utan vi fortsätter att fråga och begära klarhet i detta.

Jag har vid flera tillfällen redogjort för Mats Green vad det konsulära uppdraget innebär, vilken hjälp vi kan bistå svenskar med utomlands och vilka begränsningar som finns givet det konsulära ramverket.

Jag vill ändå ta tillfället i akt att betona att när det inträffar ett dödsfall i utlandet ger utrikesförvaltningen det högsta prioritet. Det är, som jag nämnt tidigare, bland de känsligaste fallen som vi har att hantera.

Både Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna gör allt de kan för att underlätta för de anhöriga med den nödvändiga praktiska hanteringen som omfattas av det konsulära uppdraget.

Jag har i mediesammanhang fått synpunkter på att jag, precis som interpellanten Mats Green, läser innantill i svaret på de konsulära ärendena och att det skulle vara ett tecken på bristande respekt.

Låt mig vara mycket tydlig. Det är precis tvärtom. Av respekt för de anhöriga och den känsliga situationen vill jag på intet sätt riskera att säga någonting som kan förvärra situationen i det här läget.

När det gäller UD:s kontakter med Jönköpings-Posten kan jag försäkra att det har skett korrekt och att det är helt motiverat att få se sina egna citat, detta för att undvika missförstånd.

Svaret på Mats Greens fråga är: Jag står bakom det sätt som vår kommunikationsmyndighet, vår kommunikationsavdelning och vår konsulära avdelning har hanterat relationerna till pressen.

Utrikesdepartementets och utlandsmyndigheternas uppdrag när en svensk person avlider i utlandet är främst att säkerställa identiteten på den avlidne och se till att de närmast anhöriga underrättas via svensk polis.

Utlandsmyndigheterna kan också hjälpa anhöriga att få fram nödvändig dokumentation för till exempel hemtransport av den avlidne och meddela Skatteverket om dödsfallet så att de kan registrera personen som avliden i folkbokföringen. Finns det en giltig reseförsäkring kan anhöriga få hjälp av försäkringsbolaget.

När man vänder sig till Utrikesdepartementet ska man bemötas av respekt och ett korrekt agerande. Vår konsulära service ges på ett likvärdigt och rättssäkert sätt oavsett var i världen du befinner dig.

Förhållandena och regelverken i olika länder skiljer sig åt. Ibland kan det påverka förutsättningarna för det konsulära uppdraget. Men jag kan försäkra Mats Green om att utrikesförvaltningen alltid gör sitt bästa för att bistå svenskar utomlands som är i behov av konsulärt stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi har fått ett svar här i dag. Det är att utrikesministern står bakom det minst sagt anmärkningsvärda synsätt som uppenbarligen hela Utrikesdepartementet har vad gäller synen på en fri press och mediers möjligheter att utifrån fakta rapportera från de omständigheter som finns. Detta är som sagt värt sin egen mässa. Det kommer också att bli en egen mässa i form av en interpellation om det.

Fru talman! Man får ursäkta mig, men jag kan inte annat än att tycka att det är ganska anmärkningsvärt att utrikesministern i alla delar fullt ut verkar se det här fallet som ett rent praktiskt och administrativt ärende då två svenska medborgare dog.

Man nämner ingenting om själva knäckfrågan här om hur de dödsfallen gick till och de helt ofullständiga svar som hittills har presenterats av dominikanska myndigheten.

Fru talman! Avslutningsvis: Utrikesministern gör rent allmänt intrycket av att vara irriterad av att behöva lägga en del av sin dyrbara tid på att diskutera detta. Det kanske är ett helt felaktigt intryck. Men det är nog det intryck de flesta får efter att ha följt detta i mer än ett års tid.

Jag hoppas att vi kan gå vidare i nya debatter och nya diskussioner, framför allt när det gäller utrikesministerns hantering av sakfrågorna och kommunikationen med de anhöriga. Jag hoppas också att vi kommer att få se bättring och att vi kommer att få se en annan, konstruktiv, dialog från Utrikesdepartementet och dess chef.

Fru talman! Utrikesdepartementet hanterar tusentals konsulära ärenden årligen. Vår huvuduppgift är att bistå svenskar utomlands som har hamnat i olika nödsituationer med råd och stöd. Detta inkluderar naturligtvis också anhöriga som har drabbats av det värsta tänkbara - att förlora en familjemedlem eller en nära anhörig.

Tack vare goda relationer med andra stater, inklusive Dominikanska republiken, kan vi ta upp känsliga ärenden som är viktiga för oss, till exempel detta akuta fall, utan att det påverkar den mellanstatliga relationen. Tragiska dödsfall i utlandet är ingenting som riskerar relationen mellan länder, även om vi ställer mycket tydliga krav på svar.

De diplomatiska relationerna är en förutsättning för att vi ska kunna hjälpa och stötta varandra när det sker olyckor och dödsfall som drabbar medborgare i våra respektive länder. Självklart måste det finnas en respekt för de lagar och regler som gäller i landet i fråga. Utrikesdepartementet kan inte ingripa i ett annat lands rättskipning eller myndighetsutövning. På samma sätt förutsätter vi att andra stater respekterar vår självständighet.

Med det sagt finns det inte något som hindrar oss från att säkerställa att hanteringen av de konsulära ärendena går rätt till och att svenskars rättigheter blir tillvaratagna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.