Införande av jämlikhetsdata för att komma åt strukturell rasism

Fru talman! Jag vill först säga hej till skolklassen som är på läktaren. Det är roligt att se att det finns intresse från den yngre generationen.

Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig om jag kommer att införa insamling av jämlikhetsdata i Sverige. Låt mig börja med att kommentera de uppgifter som framkommer i bland annat Brottsförebyggande rådets fördjupade rapport om afrofobiska hatbrott som Annika Hirvonen refererar till.

Att människor utsätts för verbala påhopp och våld på grund av sin hudfärg är oacceptabelt. Att en hög andel av dem som utsätts är barn och unga gör frågan än mer angelägen. Alla i Sverige ska också kunna känna sig trygga med att offentliga verksamheter som till exempel hälso- och sjukvården har den kunskap som behövs för att kunna ge en kvalitativ och likvärdig vård. Ingen i Sverige ska behöva utsättas för rasism eller diskriminering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Uppgifter som kan ge kunskap om människors livsvillkor med koppling till rasism och diskriminering är viktiga, och många gånger nödvändiga, för att utforma och följa upp regeringens politik på området. Begreppet jämlikhetsdata är brett och omfattar alla data som är av relevans, såväl kvalitativa som kvantitativa uppgifter. Det används av många aktörer i olika sammanhang, till exempel av EU-kommissionen i dess handbok om jämlikhetsdata 2016.

Brås rapport ger oss, tillsammans med myndighetens tidigare rapporter om antisemitiska och islamofobiska hatbrott, angelägen kunskap om både den utsatthet som olika grupper av människor lever med i Sverige och vilka konsekvenser den får. Nyligen har även Diskrimineringsombudsmannen beslutat att ta fram återkommande rapporter om förekomsten av diskriminering i samhället för att synliggöra på vilka sätt människor utsätts för diskriminering. Dessa rapporter utgör centrala underlag i arbetet med att förebygga och motverka rasism, diskriminering och hatbrott. Det utvecklingsarbete som bedrivs vad gäller till exempel hatbrottsmarkeringar och anmälningar om diskriminering blir därför av stor vikt för att statistiken på området ska kunna få större relevans i arbetet.

Annika Hirvonen nämner Diskrimineringsombudsmannens rapport från 2012 och framhåller vad hon ser som myndighetens slutsats i rapporten. Jag vill i sammanhanget peka på att rapporten lyfter fram att frågan är komplex och att det finns utmaningar när det gäller att inhämta känsliga uppgifter om människors levnadsvillkor. Inte minst skiljer sig inställningen till insamling av sådana data mycket åt mellan olika grupper i samhället, delvis på grund av olika historiska erfarenheter.

Det finns således skäl till att Sverige även fortsatt bör ha en restriktiv syn på statistik och datainsamling med koppling till etnicitet och att frågan därför kräver en djupare analys.

Kunskap är viktigt och ofta en nödvändighet för handling. I det fortsatta arbetet inom ramen för den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott kommer ny kunskap att tas fram. Det är också regeringens avsikt att se till att den kunskap som redan finns om bland annat människors utsatthet för rasism och diskriminering görs tillgänglig och används av berörda aktörer. Det är så vi skapar förändring.

Fru talman! Nyligen larmade ett flertal organisationer om de absolut yttersta konsekvenserna av rasism i Sverige. I hälso- och sjukvården har man kunnat se hur barn med olika hudfärg har getts olika smärtlindring och hur kvinnor i förlossningsvården har fått sämre och mer osäker förlossningsvård med högre risk för mödradödlighet i samband med förlossningen. Det finns även ett fall då en man dog till följd av att man hänvisade till "kulturell svimning" när mannen i själva verket var i akut behov av vård.

Föreställningar om skillnader mellan människor baserade på till exempel hudfärg som inte har någon grund i vetenskap är farliga. Så länge dessa föreställningar och deras konsekvenser inte synliggörs på ett strukturellt plan finns en risk att det hela viftas bort som enstaka incidenter och att adekvata åtgärder inte införs. Därför efterfrågar många nu strukturell datainsamling kopplad till rasism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 2021 gav Miljöpartiet i regering Brå i uppgift att ta fram den tredje i en serie rapporter som belyser rasismen i Sverige. De första rapporterna behandlade antisemitism och islamofobi. Brås nya studie om afrofobiska hatbrott synliggör det som väldigt många har vittnat om under lång tid, nämligen hur hatbrott sker öppet på gator och torg, i kollektivtrafiken och på skolor och arbetsplatser. Det kan vara alltifrån verbala påhopp, där nordet och andra nedsättande uttryck används. Men i nästan en femtedel av anmälningarna förekommer också våld, och det är ett alarmerande resultat.

Konsekvenserna för den individ som utsätts och som bär med sig oron för att utsättas sätter fysiska spår i kroppen i form av ohälsa. Det får förstås särskilt konsekvenser för barn.

Låt oss titta på Sveriges jämställdhetsarbete. Sverige är numera ett av världens mest jämställda länder när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Den mest centrala bakgrunden till det är att vi har väldigt bra statistik som är könsuppdelad. Könsuppdelad statistik har varit ett verktyg för forskare, men den har också gjort det väldigt enkelt att se strukturell ojämställdhet och därmed möjliggjort rätt åtgärder.

Jag är övertygad om att om vi hade bättre kunskap om strukturell rasism skulle vi kunna nå motsvarande framsteg där. Sverige har ju fått kritik från både EU och FN för att vi saknar kunskap om rasism. Därför behövs jämlikhetsdata.

Fru talman! Jag delar helt Annika Hirvonens syn på att den strukturella rasismen som finns i vårt samhälle är ett reellt problem och att det är ett problem som kräver åtgärder. Här finns ingen som helst konflikt mellan mig, eller regeringen, och Annika Hirvonen. Frågan här gäller vilka åtgärder som ska vidtas för att hantera denna problematik.

Annika Hirvonen har i sin interpellation hänvisat till en rapport från Brå från 2012. Om detta var en enkel fråga hade man nog kunnat hantera det här för länge sedan. Slutsatsen i Brås rapport är dock att det är en komplex fråga. Om det inte hade varit det hade Annika Hirvonens miljöparti under alla regeringsår kunnat hantera frågan på det sätt som hon nu efterfrågar. Frågan är dock komplex.

Regeringen har långtgående planer för hur den ska hantera den strukturella rasism som bland andra afrosvenskar utsätts för. Vi har insatser inom ramen för planen, och de åtgärdsprogram mot olika former av rasism som tidigare beslutats ligger fast. Regeringen kommer att fortsätta arbetet inom ramen för den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott med samma höga ambitionsnivå som den tidigare regeringen hade.

Bland dessa åtgärder finns både specifika insatser mot olika former av rasism och insatser som innebär bredare grepp mot rasism. Det handlar bland annat om insatser för att förebygga och motverka rasism inom skolan, hälso- och sjukvården och arbetslivet.

Som jag tidigare nämnde är det regeringens avsikt att bland annat arbeta för att kunskap om rasism och liknande former att fientlighet tillgängliggörs och används av olika aktörer. Som exempel kan nämnas att lärare, rektorer och andra aktörer som arbetar med barn och unga behöver ha relevant kunskap för sitt arbete i enlighet med skolans demokratifrämjande uppdrag men också för att kunna hantera olika uttryck av rasism och liknande former av fientlighet i klassrummet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De kunskapshöjande insatser som Forum för levande historia i samarbete med Skolverket erbjuder anställda inom skolan fortsätter också att vara viktiga i arbetet mot rasism. Forum för levande historia genomför även insatser för att öka kunskapen om olika former av rasism i historien, i dag riktat till offentligt anställda i andra yrkesgrupper. Därutöver fortsätter även Socialstyrelsen, i enlighet med sitt uppdrag, att ta fram, utveckla och sprida kunskapsstöd för att motverka förekomsten av rasism, främja allas lika rättigheter och möjligheter inom hälso- och sjukvården och bidra till en jämlik vård.

Det här är bara några av alla de insatser som med regeringens stöd kommer att genomföras för att förebygga och motverka rasism. Åtgärder kommer som sagt att vidtas, men frågan om införande av jämlikhetsdata är en betydligt mer komplex fråga än vad Annika Hirvonen framför i den här debatten. Där krävs noggranna avvägningar mellan olika intressen.

Fru talman! Frågan om jämlikhetsdata är inte enkel. Men det är inte en ursäkt för att inte arbeta med den. Det som förespråkas av EU och FN handlar om jämlikhetsdata som baseras på frivillighet, anonymitet och självidentifikation. Med hjälp av de här kriterierna, att insamlingen är frivillig, anonym och baserad på självidentifikation, tar man bort många av de risker som verkligen vore väldigt allvarliga om det handlade om sådan registrering som gjorts på olagligt sätt i bland annat polisens romregister och som Miljöpartiet absolut inte förordar. Det har både inom företagsvärlden och i många andra länder gjorts många försök där man arbetat aktivt med jämlikhetsdata och utvecklat metoder som både är träffsäkra och eliminerar mycket av de risker som skulle finnas om det inte var frivilligt, anonymt och baserat på självidentifikation.

När FN nyligen granskade Sveriges arbete mot rasism påtalade man återigen avsaknaden av tillförlitlig kunskap. Här måste Sverige göra mer. Jag välkomnar verkligen att den här regeringen och Paulina Brandberg avser att arbeta vidare med den plan mot rasism och liknande former av fientlighet som Miljöpartiet arbetade fram i regeringen.

Samtidigt är jag orolig, eftersom det i Tidöavtalet finns spår av en rasistisk politik från Sverigedemokraterna, exempelvis uppmaningar till rasprofilering i polisens verksamhet. Det här är någonting som jag uppmanar statsrådet Paulina Brandberg att kraftfullt motarbeta och bevaka. Jag är övertygad om att det vore förödande om polisen systematiskt skulle visitera personer med mörk hy eller personer med ett utseende som gör att de till exempel liknar en viss flyktinggrupp som Sverigedemokraterna inte tycker om. Att bli utsatt för "slumpmässiga kontroller" väldigt ofta är mycket påfrestande. Om polisen utsätter samma personer för visitationer finns det en risk att de till slut känner att polisen inte är på deras sida, trots att de är laglydiga och precis som alla andra gör sitt bästa för att bidra till samhället, gå till jobbet och betala skatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är en utveckling som jag oroar mig mycket för när jag jämför det som står i Tidöavtalet med formuleringar hos Sverigedemokraterna. Jag skulle verkligen uppmana Paulina Brandberg att dels ta avstånd från rasprofilering som metod i polisens arbete, dels inte resignera inför att frågan om jämlikhetsdata är komplex utan föra den framåt. Här finns det möjligheter att hitta verktyg för att synliggöra strukturell rasism och därefter motarbeta den.

Fru talman! Som Annika Hirvonen nog känner till har vi i EU en dataskyddsförordning som är direkt bindande och tillämplig i alla medlemsstater. Den säger att det som huvudregel är förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung eller religiös övertygelse. Undantag kan göras under vissa förutsättningar, bland annat för behandling som är nödvändig för statistiska ändamål. Men det behöver alltid göras en avvägning av samhällsintresset i förhållande till integritetsrisker.

Dataskyddsförordningens förbud finns av en anledning. Det finns skäl att visa stor försiktighet i förhållande till insamling av känsliga personuppgifter av det här slaget. Metoder som eventuellt skulle kunna användas måste kunna garantera deltagarnas integritet. Vi vet att det finns grupper som är positiva till insamling av den här typen av data, men det finns också grupper som känner stor oro inför en eventuell insamling av den här typen av uppgifter. Det finns också överväganden att göra när det gäller klassificering eller gruppindelning, som också krävs vid behandling av en större mängd statistiska data. Det finns alltså skäl att vara fortsatt restriktiv med statistik och datainsamling med koppling till etnicitet. Detta är anledningen till att det här är en fråga som kräver en mycket djup analys.

Frågan om visitationszoner är någonting som den här regeringen kommer att utreda. Det finns ingen skrivning i Tidöavtalet som säger att det här kommer att ske utifrån ras eller etniskt ursprung. När man utreder den typen av förslag är det viktigt att det handlar om en åtgärd som likt alla andra åtgärder i vårt samhälle, särskilt inom rättsväsendet, självklart måste vidtas på ett rättssäkert sätt med beaktande av likabehandlingsprincipen enligt vår grundlag.

Frågan är som sagt komplex och kräver en djup analys. Men den här regeringen kommer att arbeta med en hög ambitionsnivå för att bekämpa den strukturella rasismen.

Fru talman! Först vill jag säga något om de farhågor som Paulina Brandberg lyfter fram. Den metod som EU förespråkar för jämlikhetsdata handlar om anonymitet, som undanröjer de risker kring integritet som statsrådet lyfter fram, frivillighet, som gör att den som på grund av exempelvis oro eller helt andra skäl inte vill svara på anonyma enkäter inte behöver göra det, och självidentifikation, vilket är jätteviktigt när det kommer till klassificering. Det är centralt att människor själva får identifiera sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här kräver djup analys, absolut, och min fråga är helt enkelt: Avser Paulina Brandberg att göra en sådan djup analys så att frågan kan föras vidare? Jag tror nämligen att det här är den mest centrala åtgärden om vi ska komma åt den strukturella rasismen på samma effektiva och breda sätt som vi har arbetat för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Fru talman! När det gäller frågan om rasprofilering hos polisen riskerar visitationszonerna, som Paulina Brandberg mycket riktigt också antyder, att leda till att personer med utländsk bakgrund eller mörkare hudfärg oftare kommer att utsättas för visitation. Men det är faktiskt en helt annan formulering i Tidöavtalet som min oro handlar om, nämligen det som beskriver hur polisen ska bedriva sitt arbete "effektivt". Lyssnar man på till exempel Sverigedemokraternas Tobias Andersson menar ju han att polisen måste vidta rasprofilering just för att man anser att det är effektivt.

Jag tror att detta vore förödande ur perspektivet att folk kommer att utsättas för strukturell rasism.

Fru talman! Som jag sa inledningsvis vill jag verkligen understryka att uppgifter om människors utsatthet för rasism, diskriminering och hatbrott i vårt samhälle ska tas på största allvar. Regeringen fortsätter därför med ett stort antal insatser som genomförs av flera olika myndigheter.

Annika Hirvonen pratar om att insamlande av jämlikhetsdata är någonting som bygger på frivillighet och samtycke. Men att väga nytta mot risker och avgöra hur sådana data kan användas är kanske inte alltid en bedömning som den enskilde kan göra helt och hållet. Det vill jag understryka. Att kunna se hela bilden inklusive de risker som finns med den typen av insamling av data är ett väldigt stort ansvar att lägga på den enskilde. Det finns stora svårigheter i detta, och det är som sagt en fråga som kräver en mycket djup analys.

Vi kommer att fortsätta arbetet som ska bidra till att fördjupa kunskapen inom detta område. Vi kommer att med de metoder som finns i dag fortsätta att noggrant följa hur utbredd både den strukturella rasismen och annan form av diskriminering i samhället är.

Vi behöver också i det fortsatta arbetet ha en nära dialog med olika delar av civilsamhället för att kunna arbeta så effektivt som möjligt med den här problematiken. Det är så vi kan skapa bättre förutsättningar för arbetet med att förebygga och motverka olika former av rasism på ett sätt som faktiskt gör skillnad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.