importen av alkohol till Sverige

Fru talman! Tobias Billström har frågat närings- minister Leif Pagrotsky om han avser att ta initiativ för att hanteringen av importen av alkohol till Sverige via Systembolaget från annat EU-land ska underlättas i enlighet med artikel 28. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan. Distansförsäljning av spritdrycker, vin och stark- öl, det vill säga direktförsäljning från annat land till privatperson för konsumtion i Sverige, till exempel via postorder eller Internet, är i dag inte tillåten i Sverige annat än genom Systembolagets försorg. Anledningen är att detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl endast får bedrivas av Systembolaget. Att tillåta distansförsäljning från annat EU-land direkt till konsument i Sverige skulle onekligen vara ett hot mot Systembolagets detaljhandelsmonopol. Nuvarande ordning där Systembolaget har en skyldighet att vid beställning ombesörja privatimport av sådana varor som inte finns i Systembolagets sortiment anser jag vara en väl avvägd service med hänsyn till logistik och alkoholpolitik. De beställda dryckerna utlämnas av Systembolaget efter det att mottagaren har betalat för skatt och hantering. Systembolaget kontrollerar också att mottagaren har uppnått 20 års ålder. Med beaktande av Systembolagets omfattande försälj- ningsnät och serviceskyldighet framstår också förfa- randet som mindre omständligt än om kunderna själ- va skulle ombesörja transporten genom anlitande av någon annan mellanhand. Inte heller framstår förfa- randet som mer kostsamt. Lagstiftningen på alkoholområdet syftar till att begränsa det privata vinstintresset och alkoholens tillgänglighet samt till att skydda ungdomen. Det har därför varit viktigt att hitta ett system när det gäller distansförsäljning av alkohol från andra länder till Sverige som tar hänsyn också till dessa folkhälsopo- litiska aspekter, inte minst ålderskontroll och till- gänglighet. Systembolagets importservice utgör ett sådant icke-diskriminerande system som också är proportionellt i förhållande till det eftersträvade må- let. En rätt till distansförsäljning vid sidan av Sys- tembolagets importservice skulle skapa betydande svårigheter med ålderskontroll, skatteuttag med mera och allvarligt undergräva den folkhälsopolitiska reg- leringen på alkoholområdet. Enligt den svenska rege- ringen ger också EG-domstolens avgörande i det så kallade Franzénmålet stöd för den gällande ordning- en. Att låta beställaren göra beställningen direkt till leverantören som levererar beställningen till lämplig systembutik ser jag ingen direkt vinst med. Jag avser därför inte att ta några initiativ till att ändra nuvaran- de ordning.

Fru talman! Jag ska be att få tacka ministern för svaret. Pacta sunt servanda. Avtal ska hållas, heter det på juristspråk. När Sverige blev medlem i Europeiska unionen förband sig vårt land att hålla ett avtal, näm- ligen att följa EG-rätten. I en av dessa bestämmelser, närmare bestämt artikel 28 i Romfördraget, fastslås att medlemsstaterna inte får hindra handel mellan varandra eller införa sådana restriktioner som innebär hinder. Men i Sverige har vi ett sådant hinder. Vi har ett förbud för privatpersoner mot att importera sprit- drycker, vin och starköl exempelvis via Internet eller postorder. Detta motiveras, som vi hörde statsrådet nyss deklarera, med regeringens folkhälsomål. Man kan förvisso diskutera innehållet och slut- målet i folkhälsomålen, men det är, till skillnad från vad Morgan Johansson tycks tro, inte riktigt vad vi ska göra i dag. Vi ska i stället tala om varför vissa resonemang är hållbara och varför vissa inte är det. Låt oss börja med att bryta upp statsrådets reso- nemang i några delar. Först och främst antyder stats- rådet i svaret att jag förespråkar distansförsäljning av alkohol från annat EU-land direkt till konsument i Sverige. Men det är inte vad min fråga handlar om. Jag undrar vad som sker om en svensk privatperson genom Internet beställer vin eller öl för sitt eget pri- vata bruk från en säljare i ett annat EU-land, om vinet eller ölet efter köpet av säljaren transporteras till Systembolaget, som därefter lämnar ut och för sälja- rens räkning tar ut betalning för drycken samt vid utlämningen prövar om det finns något hinder mot utlämning av drycken som är motiverat av alkohol- politiska syften, exempelvis att kontrollera att motta- garen och köparen uppfyller ålderskravet. Jag tror att det är viktigt att vi är överens om vad vi pratar om. Morgan Johansson glömmer sedan hastigt och lustigt att distansförsäljning till en enskild person i Sverige i dag begränsas genom en öppet diskrimine- rande åtgärd som inte tillåter säljaren av varorna att använda sig av den fria rörlighet som annars gäller på den inre marknaden i unionen. Det är alltså inte tillå- tet för en privatperson att anlita en enskild leverantör eller att använda sig av detaljförsäljning via Internet. Men det systemet har inget stöd i det undantag som Sverige fick vid vårt inträde i unionen. Det är helt och hållet en efterkonstruktion. Därför är det naturligt att statsrådet sedan vecklar in sig i ett antal krystade förklaringar. Låt oss ta transportfrågan, som statsrådet berörde i sitt svar, som utgångspunkt. Javisst, det är så att transporten av buteljerna förutsätter att det vid slut- destinationen finns någon som kontrollerar åldern på den som tar emot varan och någon som dessutom längs med vägen tar ut skatt. Men det sistnämnda har vi redan en modell för, och det är den som tillämpas i Finland, där man hanterar frågan som källskatt i stil med momsredovisning. Det kan väl inte statsrådet vara omedveten om? Vad gäller åldersfrågan kan man ju bara konstate- ra att distansförsäljningen snarare ökar möjligheterna att kontrollera jämfört med i dag. Glöm inte bort att det bara är dem som expediten de facto frågar om legitimation som i dag blir kontrollerade. Med Inter- netköp blir hela processen däremot integrerad genom legitimationskontroll i samband med utlämnandet av försändelsen. Vad säger statsrådet om det? Ja, ingen- ting i sitt svar såvitt jag kan se. Jag tycker kort sagt att det är platt fall framåt för Morgan Johanssons resonemang. Om vi i dag följde artikel 28:s intentioner skulle kontrollen snarare öka med 100 %, i klar motsats till vad statsrådet hävdar i sitt svar, och statens möjligheter att få in sina skatte- pengar skulle förbli oförändrade. Det är alltså two down and one to go, som det heter.

Fru talman! Jag kan ändå inte komma ifrån att det som väl ändå ligger bakom Tobias Billströms glö- dande engagemang i den här frågan handlar mindre om praktik och logistik och mer om att försöka hitta en ordning där man kan undergräva Systembolagets monopol, och det är det som vi är lite rädda för. Som det är nu kan man ringa till Systembolaget och säga att man vill ha ett visst vin från en viss gård. Sedan tar Systembolaget hem det, och man hämtar ut det där. Om jag har förstått Tobias Billström rätt ska man i stället ringa till gården och sedan ombesörja transporten till Systembolaget så att det en vacker dag dyker upp en pall med det vin som är beställt. Sedan ska man åka till det Systembolaget och hämta ut det. Så är själva tanken, om jag förstår det rätt. Jag får nog ärligen säga att det framstår som både mer praktiskt och enkelt och dessutom billigare att Systembolaget ombesörjer själva transporten. Det kan ju faktiskt röra sig om ganska stora vinster i form av stordriftsfördelar i det här fallet, så att man lyckas pressa kostnaderna för leveranserna. Man uppnår ju i så fall ingenting som jag förstår det med Tobias Bill- ströms modell i förenklingshänseende, snarare tvärt- om: Det framstår som mycket dyrare och mycket mer komplicerat. När det gäller Systembolaget och dess ställning i förhållande till EU inleder Tobias Billström med att säga "pacta sunt servanda, avtal ska hållas". Det är precis det som jag också brukar argumentera för, men då hänvisar jag inte bara till fördraget utan också till de överenskommelser som gjordes i och med att vi gick in i EU den 1 januari 1995. Där var det väldigt tydligt så att den ordning som vi skapade här var ett icke-diskriminerande system som framstår som oer- hört generöst för den enskilde vad gäller att kunna beställa hem varor från hela Europa på det här sättet. Den ordningen godkändes av den dåvarande EU- kommissionen och ministerrådet, och jag förutsätter att EU också i dagsläget står för den ordningen och den överenskommelsen också framdeles. Vi håller vår del av avtalet här, och jag förutsätter då att också EU-kommissionen och ministerrådet kommer att stå för sin del av överenskommelsen.

Fru talman! Ja, inte blir statsrådets argument bätt- re bara för att de upprepas! Morgan Johansson påstår själv i sitt svar till mig att det blir mindre omständligt för kunden om man slipper att själv anlita transportör, och han avslutar med att han inte kan se några direkta vinster med en förändring. Men vad som skulle bli resultatet av en förändring kan statsrådet rimligen inte ha någon egentlig uppfattning om. Vi har en konkurrenssituation på transportmark- naden. Det är möjligt att Systembolaget skulle plocka hem transporter åt privatpersoner av varorna i kraft av sin storlek och sin styrka, men det är också möjligt att man inte skulle göra det, helst som man officiellt svarar på förfrågningar från kunder med att det skulle kosta ca 1 000 kr plus 17 % på priset från vinleve- rantören även för en mindre kvantitet. Detta är offici- ella svar från Systembolaget på frågor i det här ären- det. Det är alltså rätt mycket pengar för den enskilde vi pratar om. Statsrådet gissar alltså bara, och det håller faktiskt inte som skäl. Vidare har vi frågan om Franzéndomen, som ock- så tas upp i statsrådets svar. Den kan i flera avseen- den diskuteras, men den lämnar knappast ett så över- tygande stöd åt regeringens politik som statsrådet vill låta påskina. Vad domen kungjorde var den legala riktigheten av ett förbud mot försäljning över disk utan kontroll. Men detta ger inget stöd för totalförbud mot försäljning till privatpersoner via Internet så länge utlämningen sker under kontrollerade former, alltså via Systembolaget eller en mellanhand, exem- pelvis ett postkontor. Att stödja sig på den domen är alltså inte att rekommendera, men det gör statsrådet i sitt svar. När vi nu har slagit fast att regeringens linje har rätt stora brister kan det vara på sin plats att klargöra vissa saker. Jag kan personligen tycka att regeringens alkoholpolitiska mål saknar verklighetsförankring, att målen är obsoleta och att Morgan Johansson snart kommer att få se sig själv omkullsprungen av utveck- lingen. Jag kan också hävda att statsrådet reducerar sig själv till en av de museivakter för vilka det social- demokratiska partiet har blivit så berömt, det vill säga någon som bevarar det förgångna och samtidigt väg- rar släppa in framtiden. Märk väl: Jag kan hävda allt detta - men jag gör det inte. I stället vill jag hävda att det är just genom sin blindhet inför utvecklingen som statsrådet förvandlar sig till den främste dödgrävaren för den politik som han själv säger sig vilja försvara. I stället för att ge Systembolaget en nyordning och en möjlighet att på sikt åstadkomma förutsättningar för att konkurrera med andra aktörer så gör statsrådet och regeringen precis tvärtom. Undantag från EG-fördragets bestämmelser rö- rande kvantitativa importrestriktioner för alkoholhal- tiga drycker kommer inte att finnas i all evighet. Det måste statsrådet och regeringen inse. Om regeringen menade allvar med sin folkhälsoretorik, som statsrå- det nu i flera interpellationsdebatter i dag har fram- fört, borde man alltså snarare agera i tid än att som nu bli släpad baklänges in i framtiden, passiv inför den utveckling som kommer vare sig vi önskar det eller inte.

Fru talman! Tobias Billström har en väldigt ödes- bunden tro, nästan defaitistisk: Det här kommer att bli på ett visst sätt, antingen vi vill det eller inte - det är bara att acceptera läget. Det är i och för sig ett ganska intressant inlägg, där jag först blir utsedd till muse- ivakt och sedan i nästa andetag blir utsedd till död- grävare. Det är tur att det bara är fyra minuters inlägg, annars vet man aldrig var man skulle ha slutat - kan- ske på begravningsplatsen själv, om tiden hade varit längre. Jag tycker att det i det inlägg som Tobias Bill- ström nyss höll ganska tydligt blev klart vad det är han egentligen söker, nämligen olika sätt att under- gräva Systembolaget. Han kommer med en modell för att hämta hem vin till Sverige, som ju inte på något sätt skulle vara bättre, varken för konsumenten eller för Systembolaget, och så säger han: Låt oss pröva den här modellen i stället! Han gör det, väl medveten om den sprängkraft som finns bakom, nämligen risken för att det i så fall skulle kunna leda till att Systembolagets monopol som sådant sätts i fråga. Jag lägger inga värderingar i det. Tobias Billström vill inte ha Systembolagsmonopolet utan försöker undergräva det, och där har han också sitt parti med sig. Problemet är bara att det har inneburit att Mode- raterna helt har mält sig ur den alkoholpolitiska de- batten. Moderaterna finns över huvud taget inte med när vi andra sex partier försöker göra någon nytta för att minska den ökande alkoholkonsumtionen i landet. Vi bygger upp förebyggande insatser. Vi försöker förbättra brottsbekämpningen på det här området. Vi försöker satsa på missbrukarvården. Vi försöker ha en sammanhållen strategi för alkoholpolitiken. När vi gör detta ställer sig Moderaterna vid sidan om, och man viftar helt och hållet bort problematiken. Jag tror att Moderaterna gjorde ett väldigt stort misstag i alkoholpolitiken i valrörelsen. Man under- skattade sprängkraften. Man drev frågan om dygnet- runtöppna krogar här i Stockholm. Då fick man kan- ske rösterna från festprissarna kring Stureplan, men dem hade man kanske fått ändå. Man glömde att det satt tusentals tonårsföräldrar i förorterna som undrade över och som var oroade för det ökande drickandet bland de unga. Man sände då signalen att detta är en fråga som moderaterna inte bryr sig om, att detta är en fråga där vi ändå kommer att bli omsprungna och att det bara är att acceptera utvecklingen. Jag tror att man har gjort ett strategiskt väldigt stort misstag. Sedan tror jag också att man har fel i sak. Det är inte ditåt vindarna blåser. Nu har debatten vänt. Nu är det de som tillämpar en låt-gå-politik på alkoholområdet som har problem i debatten, inte vi som står för en ansvarstagande politik. Dessutom, som jag var inne på i resonemanget kring den förra interpellationen, tror jag att vindarna faktiskt håller på att vända i Europa. Vi har mycket lättare från svensk sida att driva alkoholpolitik med den nya ordning som finns i Europa och med de nya medlemsländerna bakom oss.

Fru talman! Först och främst ska jag säga något angående mina formuleringar. Det är ju sagt att kärt barn har många namn. Det är på det viset som jag hoppas att statsrådet uppfattar mina kommentarer om museivakter och dödgrävare. Morgan Johansson framhärdar i att det inte går att ändra lagen därför att folkhälsan skulle hotas. Själv ser jag, som jag har påpekat, ett väsentligt mycket större hot i att inte ändra lagen. Man kan tänka sig att Sverige skulle fällas i EG- domstolen för fördragsbrott. Sådana rättsfall kommer att inträffa. Det kan vi vara helt säkra på. Är det nå- gonting som vi kan vara helt säkra på i den svenska alkoholdebatten så är det att vi kommer att få se en mängd rättsfall framöver. Då tvingas vi att förändra oss hur som helst. Men i så fall löper vi risken att omläggningen av alkoholpolitiken kanske inte sker ordnat utan tvärtom kaotiskt och oplanerat. Vad händer till exempel i höst när Danmark plockar ned sin alkoholskatt? Jag har ännu inte sett ett enda förslag från ministern på hur man ska hantera en situation då en flaska vodka på andra sidan Öresund helt plötsligt kommer att kosta 100 kr. Jag kan inte se hur det skulle gagna någon att vi gör en hastig och oordnad reträtt från den nuvarande politiken. Att i stället ha framförhållningen som led- stjärna och att göra Internethandeln till en integrerad del av den svenska alkoholkulturen hade däremot varit framsynt. Men, summa summarum, det är inte mycket till hållbara argument för sin linje som statsrådet har lyckats prestera. Låt oss hoppas att insikten trots allt kommer att uppenbara sig i sinom tid.

Fru talman! Jag tycker att det har varit en trevlig diskussion. Vi har prövat argumenten. Det är klart att Tobias Billström kanske inte tycker att mina bär, men jag anar hela tiden av hans argumentation att han egentligen är emot Systembolaget och att det är det som ligger bakom. Han erkänner också att det i alla fall ligger något lite i det. Det är klart att man inte kan utesluta ytterligare prövningar av alkoholpolitiken i EG-domstolen. Men vad jag ville påpeka var att det faktiskt nu också finns en rörelse i Europa som inte är fullt så låt-gå-aktig som Tobias Billström kanske vill ge intryck av. Det finns tvärtom en växande oro också bland EU:s med- lemsländer och de kommande medlemsländerna för hur situationen ser ut. Jag ska ta upp ett exempel som kanske är lite an- märkningsvärt. Italien kommer nu att ta över ordför- andeskapet i EU. Jag träffade den italienska hälsomi- nistern för ungefär två månader sedan. Då ville jag prata tobaksfrågor och, även om jag tänkte att det kanske inte var lönt, alkoholfrågor med honom. Det visade sig att han tände på just alkoholfrågorna. Det finns nämligen också i Italien en diskussion om pro- blemet med alltför mycket drickande bland de unga. Och han sade: Kom till Milano i början av september och redovisa vad du skulle vilja ha för EU- rekommendationer på det alkoholpolitiska området! Jag tog honom förstås på orden, så vi tänker åka dit. Det är ett sätt att från Sveriges sida väcka den alkoholpolitiska debatten till liv igen i ministerrådet. Den här konferensen i Milano föregår hälsominister- mötet i september. Det här är ett initiativ som jag faktiskt tycker kan tolkas som ett tecken på att det händer saker också i Europa på detta område.