Illegala vapen

Herr talman! Leif Jakobsson har frågat mig vilka åtgärder jag planerar att vidta i syfte att ta krafttag mot den illegala vapenhandeln. Dessutom har Leif Jakobsson frågat när den utlovade vapenamnestin ska genomföras. Jag vill inledningsvis understryka att den svenska vapenlagstiftningen håller en hög skyddsnivå internationellt sett. Trots att Sverige är ett förhållandevis vapentätt land är den del av det totala antalet våldsbrott som förövas med skjutvapen relativt liten. I takt med att det sker förändringar i samhället måste emellertid regelverket ses över och ändras. För att minska antalet illegala skjutvapen behöver åtgärder vidtas på flera fronter. Illegala vapen är ett internationellt problem, och det internationella samarbetet spelar därför en viktig roll. För ett antal år sedan antog FN det så kallade vapenprotokollet. Vapenprotokollet är ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Det huvudsakliga syftet med protokollet är att främja, underlätta och förstärka samarbetet mellan staterna för att förebygga, bekämpa och eliminera olaglig tillverkning och handel med skjutvapen. Regeringen avser att inom kort till Lagrådet överlämna ett förslag med de lagändringar som bedöms vara nödvändiga för att Sverige ska kunna tillträda protokollet. Lagrådsremissen kommer även att innehålla förslag till sådana lagändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till ändringsdirektivet till EU:s vapendirektiv. I lagrådsremissen kommer regeringen att föreslå att skjutvapen och vapendelar samt förpackningar med ammunition ska märkas vid tillverkningen och att skjutvapen och vapendelar som förs in till Sverige ska förses med märkning. Vidare föreslås straffansvar för den som bryter mot dessa bestämmelser eller som förfalskar eller olovligen utplånar, avlägsnar eller ändrar angiven märkning. Syftet med bestämmelserna om märkningen är att den ska underlätta möjligheten att spåra och identifiera vapen för att motverka illegal tillverkning och handel med vapen. I lagrådsremissen kommer även andra förslag att lämnas som syftar till att förbättra kontrollen av skjutvapen, till exempel att Tullverket ska få rätt att göra kontrollbesök hos den som för in eller för ut vapen ur landet. Jag är övertygad om att de nya reglerna, som föreslås träda i kraft den 1 juli 2011, kommer att bli ett viktigt instrument i det långsiktiga arbetet mot illegal vapenhantering. Parallellt med detta arbete pågår en översyn av vissa andra delar av vapenlagstiftningen. Den utredare som har haft i uppdrag att se över vapenlagstiftningen redovisade sitt uppdrag i våras. Det finns skäl att nämna några av förslagen. Utredaren föreslår att det tydliggörs när ett vapenbrott ska bedömas som grovt. Dessutom föreslås att kraven på vapenhandlare skärps och att beslutsunderlaget i vapenärenden förbättras. Förslagen har remissbehandlats och de bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Avsikten är att en proposition ska lämnas till riksdagen under våren 2011. När det gäller frågan om vapenamnesti är det övergripande syftet med en amnesti att minska mängden illegala vapen för att därigenom reducera antalet brott där skjutvapen används. Det har genomförts två tidsbegränsade vapenamnestier i Sverige. Den första genomfördes av den borgerliga regeringen år 1993. Den senaste vapenamnestin genomfördes under förra mandatperioden. Resultaten får anses goda. Under de tre månader, mars-maj 2007, som amnestin pågick lämnades ca 14 000 skjutvapen och 14 ton ammunition in. Det är mycket. Som Leif Jakobsson påpekar har jag lovat att föreslå riksdagen ytterligare en tillfällig vapenamnesti. Frågan om när under mandatperioden en sådan lämpligen kan genomföras utifrån de olika aspekter som måste analyseras övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.

Herr talman! Tack för svaret! Ibland gör det nytta att skriva en interpellation. Jag ställde två frågor, och bägge frågorna har hanterats från det att interpellationen skrevs fram till i dag - i alla fall delvis. Justitieministern har besökt Malmö och gjort utfästelser när det gäller att skärpa vapenlagstiftningen, och Polisstyrelsen i Skåne har fått ett svar på skrivelsen om vapenamnesti. Det är bra. Det är riksdagens kontrollmakt och möjlighet att driva på utvecklingen. Anledningen till att jag skrev interpellationen uppstod när jag hörde Eva-Gun Westford, informatör vid Malmöpolisen, säga i P1-morgon att de vet att det är hur lätt som helst att få tag på illegala vapen. De beslagtar vapen i Malmö nästan dagligen. Det är naturligtvis bra att vapen beslagtas, men det innebär samtidigt att det finns många fler vapen. Ministern refererar till att det finns en stark vapenlagstiftning i grunden. Så är det, naturligtvis. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att öppnare gränser och nedskurna resurser för tullen innebär att illegala vapen flödar in framför allt över Öresundsbron och med de färjor som går till kontinenten. Det här oroar i allra högsta grad människor i vardagen. Det är så enkelt att få tag på handeldvapen och visa upp dem som en del av sin styrka eller roll. Det är förödande. Vi måste försöka slå tillbaka innan utvecklingen har gått för långt. Ministern redovisar insatser som i huvudsak handlar om att täppa till läckaget från den legala vapenhandeln in i den illegala. Det ska ske med hjälp av märkning och kontroll av dem som handlar med vapen på legal grund och naturligtvis med hjälp av de internationella överenskommelser som finns. Men tyvärr sker långt ifrån all vapentillverkning och vapenhandel enligt internationella överenskommelser, utan det här är en ännu mycket större marknad som är svart och grå. Där hjälper inga märkningar, och där hjälper inga kontroller av seriösa vapenhandlare, utan där måste det till ordentliga och bra resurser för tullen och ett uppdrag för tullen att koncentrera sig på detta. Annars är risken att vi koncentrerar oss på det som kanske är lite lättare att ta tag i. Den illegala införseln av vapen till Sverige i dag är i huvudsak inte ett problem på grund av att det sker misstag i den legala vapenhandeln, utan den är en del av den organiserade brottsligheten. Den organiserade brottsligheten är dubbel, för vapenhandeln är dels en inkomstkälla för att förse andra brottslingar med vapen, dels en förutsättning för den organiserade brottsligheten i sig. Att angripa den illegala vapenhandeln kan faktiskt vara en nyckel till att ge sig på den organiserade brottsligheten på ett mer strukturerat och effektivt sätt. Jag kommer tillbaka till lite idéer.

Herr talman! Jag förstår att den här översynen av lagstiftningen handlar om att komma åt den kriminella delen, och jag tänker på en fråga i samband med det. Särskilt i gränsbygder för man över vapen ganska ofta i vardagen. Jag bor själv vid den svensk-finska gränsen, och det är ett delat land. Byarna heter detsamma oavsett på vilken sida av älven de ligger. Man går ofta över på den andra sidan och jagar tillsammans, åt båda hållen. Har man tittat på det så att man nu inte inför en lagstiftning som försvårar det här? Det är ju inte fråga om illegal verksamhet. Den här lagstiftningen får inte bli den typen av gränshinder.

Herr talman! Får jag börja med det sista: Ja, vi har tittat på det här, och såvitt jag kan bedöma tar man hänsyn till att det ska kunna ske ett normalt umgänge över gränserna när det gäller vanliga jaktvapen och även när det gäller vapen vid tävlingar. Jag ska leta fram mer detaljer om det till nästa vända. Låt mig gå tillbaka till Leif Jakobsson. Jag vill inte förminska värdet av interpellationer. Tvärtom tror jag att det är väldigt viktigt att lyfta upp den här frågan i riksdagen, för det ger mer uppmärksamhet åt ett seriöst och viktigt ämne. Men både arbetet med FN:s vapenprotokoll, och hur vi ska genomföra det i Sverige, och översynen av vapenlagstiftningen är sådant som regeringen har arbetat med långt innan interpellationen ställdes och långt innan de frågorna kom upp. Annars hade vi inte varit där vi är. Det är naturligtvis det väsentliga. Leif Jakobsson hänvisar i interpellationen till att det skulle ha kommit en framställan om vapenamnesti från Malmö stad, men någon sådan finns inte. Däremot har det kommit en från polisstyrelsen, och den inkom efter att jag och Luciano Astudillo hade haft en interpellationsdebatt här kammaren där jag var väldigt tydlig med att jag var positiv till en vapenamnesti också framgent. Man ska nog inte tro att man skjuter regeringen framför sig, utan vi har tvärtom jobbat aktivt med de här frågorna och kommer att fortsätta att göra det. Jag tar väldigt allvarligt på just den införsel som är illegal. Men jag vill gärna säga till Leif Jakobsson att när man studerar hur den illegala vapenhanteringen går till är det uppenbart att en del av den införseln sker parallellt med den legala vapenhandeln. Det är därför kontroll av vapenhandlare är viktig. Ju mer ordning och reda vi har på den legala hanteringen, desto mindre utrymme finns det för att parallellt med den införseln ta in vapen på illegal väg. Det här är faktiskt väldigt viktigt. Att då också diskutera att ge tullen möjligheter till besök och annat är otroligt väsentligt för att stävja det. Det är en speciell situation i Skåne. Vi har bron, och med den trafik som kommer där är det inte helt enkelt att ha koll på alla fordon. Jag har besökt tullen mer än en gång och diskuterat detta. Faktum är att man efter mitt första besök gjorde ett större beslag, vilket var bra - men det var nog inte min förtjänst. Det är lite grann som att leta efter en nål i en höstack. Vapeninförseln sker också på mer än en väg i Skåneområdet. Det jag diskuterade med dem i förra veckan var snarast att vi behöver skaffa oss bättre koll genom ett slags helikopterperspektiv för att se på vilka olika vägar som vapen kommer in i Skåne, för att bättre samordna det som görs av tullen, polisen och andra och kunna stävja detta. Problemet med vapen är att de inte fungerar som narkotika. Narkotikan förs in i mängder, och den försvinner därför att folk använder den. När vapnen väl har kommit in gör de skada under lång tid. Vapen bunkras upp och kan ligga väldigt länge. Det är alltså inte bara införselfrågan man måste jobba med utan också arbetet med att komma åt vapen som redan finns här och kanske har funnits länge. Vi jobbar mycket med det, och vi diskuterar med tullen och polisen hur man bättre ska kunna samordna insatserna för att minska antalet illegala vapen i omlopp, för det är det väsentliga.

Herr talman! Vi har fått höra lite grann hur olika villkoren är i olika delar av vårt land. Jag har full respekt för min partikollegas krav på att man lätt ska kunna ta sig över gränsen med ett vapen mellan Haparanda och Torneå. Vi vill nog inte att det ska vara lika lätt att knalla över Öresundsbron med ett laddat vapen. Vi har väldigt olika erfarenheter av verkligheten. Som jag säger är det här någonting som verkligen berör människor och som gör att man är väldigt orolig i vardagen. Det var inte alls min avsikt att säga att insatserna för att skärpa den legala vapenhandeln skulle vara oviktiga - tvärtom är de viktiga. Men vi måste också ta oss an den svåra frågan, som är långt ifrån vanlig import eller något annat: det som är ren smugglingsverksamhet och en del av den internationella organiserade brottsligheten. Jag har själv motionerat här i riksdagen om att använda vapenlagstiftningen när brott är kopplade till organiserad brottslighet. Precis som när det gäller hatbrott skulle man kunna döma till straff i den högre delen av straffskalan om brottet är kopplat till organiserad brottslighet. Vapenbrotten skulle vara alldeles utmärkta där, för de är verkligen en indikator på att någon är inblandad i organiserad brottslighet. Här måste vi ta till väldigt starka metoder för att stoppa den organiserade brottsligheten. Jag menar att den både livnär sig på och kräver illegala vapen för att kunna leva. Koppla ihop de två delarna och låt oss göra någonting riktigt ordentligt av det! Nål i en höstack - javisst, mycket av tullens jobb är så. Men än så länge har inte tullen ett specifikt uppdrag att leta efter illegala vapen, och det vill vi att den ska ha. Vi vill att i alla fall tullen i Skåne får väldigt tydliga signaler om att det här är ett prioriterat område. Jag tror nog att man kan utveckla teknik för att bli lite mer pricksäker än att bara se nålen i en höstack, för det är i så fall precis samma problem som man har när det gäller narkotikan. Vi har från Socialdemokraternas sida sagt att vi är beredda att använda straffskalan på ett betydligt tuffare sätt när det gäller grova vapenbrott. Man kan se det så att det egentligen är förberedelse till mord att beväpna sig med ett skarpladdat vapen; det skulle kunna vara möjligt för den som gör det. Det måste få genomslag. Jag vet att vi kommer att få en diskussion om alla de legala vapenägarna, om folk som jagar och är aktiva i sportskytte på olika sätt. Jag har hittills haft all respekt för dem, och det har jag fortfarande. Men problemet är nu så stort att den obekvämhet som ett hårdare regelverk för legala vapen innebär får den som på legal grund vill ha ett vapen faktiskt underkasta sig. Detta kan annars göra vårt samhälle väldigt mycket osäkrare.

Herr talman! Låt mig apropå det senaste säga: Vi är nog överens om att vi kan tänka oss både den ena och den andra regeln som gör det lite jobbigare för legal användning - om det påverkar den illegala vapenanvändningen. Men att bara krångla till det hela gör ingen lyckligare. Tillfällig införsel av vapen tog Sven-Erik Bucht upp. Det är exempelvis så att det vid jakt, tävling eller motsvarande finns undantag från märkningskraven i FN:s vapenprotokoll. Det finns alltså. Men låt oss gå ifrån detta med den legala vapenanvändningen och gå tillbaka till den internationella brottsligheten. Jag delar uppfattningen att väldigt mycket är i händerna på den grova, organiserade brottsligheten. Vårt internationella samarbete och den mobilisering som görs mot grov organiserad brottslighet är därför väsentlig. Det är också viktigt att samverka internationellt när det gäller vapenlagstiftningen, och det kommer vi att göra genom de förslag som kommer till riksdagen senare i år. Leif Jakobsson hade en idé om en särskild lagstiftning för dem som begår vapenbrott och är medlemmar i kriminella organisationer. Jag sätter ett visst frågetecken inför det. Grundprincipen i Sverige är ändå att lagen ska vara lika för alla - det är viktigt. Dessutom har vi rätt mycket bekymmer rent byråkratiskt och juridiskt att reda ut om någon är med eller inte med i en kriminell organisation, eftersom de är mer eller mindre lösligt sammansatta av och till. Frågan om hur man ska bedöma vilka påföljder vi ska ha och vad som ska vara försvårande omständigheter finns däremot med i den påföljdsöversyn som en parlamentarisk utredning arbetar med. Där finns det möjlighet att se på den frågan. Vi vet också att många av de illegala vapen som finns i omlopp, inte minst i Skåne, kommer från Balkanländerna. Det är otroligt viktigt att arbeta med just de handelsvägarna. Där måste tullen och polisen samarbeta. Det är riktigt att vapeninförsel inte markeras särskilt i regleringsbrevet för tullen. Likväl arbetar man med de frågorna och gör det på ett bra sätt. Jag för diskussioner om hur man kanske borde prioritera de frågorna ytterligare, för jag tror att det är helt nödvändigt att arbeta med det. Det är nog ändå så - vill jag säga utifrån de diskussioner som jag har haft med sakkunniga på området - att vi framför allt behöver ha en bättre bild av hur införseln sker. Då är det också viktigt att arbeta med de olika vapenhandlare som vi har och arbeta med de legala vägarna, för att täppa till möjligheterna att så att säga åka snålskjuts på de vägarna. Men det är också viktigt att arbeta med frågor om vapenamnesti, som fanns med i interpellationen. Sammanfattningsvis menar jag att vi har en hel del på gång när det gäller de här frågorna. Det är också möjligt för Socialdemokraterna - jag utgår nog ifrån att det blir så - att så småningom stödja förstärkningar i skrivningarna om möjligheten att bedöma vapenbrott som grova, förslag som finns i den utredning som har remitterats. Vi är inte färdiga med förslagen än, men något som kan vara en försvårande omständighet är att man kan befara att vapen kommer till brottslig användning - då betecknar man brottet som grovt. Det är ett sätt att komma högre i straffskalan och också få mer aktivitet för att stoppa den typen av kriminalitet.

Herr talman! Det är klart att man alltid kan hitta invändningar och säga att det blir byråkratiskt och konstigt. Men när det gäller hatbrott har vi en lagstiftning som gör att vi pekar på domstolarna och säger att om detta finns som ett motiv ska de döma på ett annat sätt och påföljden bli en annan. Jag tycker att man rejält borde pröva möjligheten att göra likadant med organiserad brottslighet. Då blir det kanske inte lika kul att gå omkring med ett klubbmärke på västen eller något liknande, när man vet att vilken förseelse som helst kommer att straffas på annat sätt då. Detta är giftet i vårt samhälle - den organiserade brottsligheten. Vi måste pröva de olika metoderna. Jag har lämnat in en motion till riksdagen. Jag är varken jurist eller något annat, men jag har sagt: Tänk över och titta över den här möjligheten! Det skulle kunna vara ett sätt att göra det mindre attraktivt att vara medlem i en sådan organisation och framför allt påverka nyrekryteringen till de kriminella organisationerna. Unga människor ska inte se det som en karriärväg utan något som är väldigt mycket farligare än allt annat. Jag vill sedan ägna den sista stunden åt amnestin. Det är bra att det kommer en amnesti. När den görs skulle jag vilja se att den görs brett, så att det inte bara annonseras om att det går att lämna in vapen som man inte längre vill ha och som man inte har någon rätt att ha. Det kan bli ett tillfälle att stötta släktingar, föräldrar, vänner, arbetskamrater, föreningsledare och andra som vet att de i sin närhet har någon som de kanske misstänker eller vet har illegala vapen. Det ska vara ett brett arbete som engagerar många i att faktiskt få uppmärksamhet kring detta. Det skulle kunna vara ett stöd för dem att säga: Under den här tiden kan du bli av men den där leksaken som du inte ska ha. Gör inte bara amnestin till en teknisk fråga om att man rent juridiskt kan bli av med ett vapen, utan se till att amnestin blir något som kan ge stöd åt alla runt omkring som vill hjälpa framför allt ungdomar!

Herr talman! Jag har två synpunkter slutligen. Först och främst beträffande kopplingen mellan påföljd och grov, organiserad brottslighet: Jag tycker framför allt att vi ska göra det mindre attraktivt att vara med i en kriminell organisation över huvud taget. Det handlar om att kapa vinster och att ge unga människor andra framtidsmöjligheter. Det tror jag är otroligt viktigt. När det gäller vapenamnestin delar jag helt Leif Jakobssons uppfattning att det är viktigt att göra reklam för varan också. Det är faktiskt så att de vapenamnestier som har genomförts har överraskat myndigheterna. Det visar sig att det är många vänner, bekanta, släktingar och även en och annan ångerfull människa som känner "Det här vapnet vill jag inte ha i min närhet" och har använt sig av denna möjlighet. Jag tror det är helt riktigt att man kan nå längre om man gör ordentlig information kring amnestin. Det är ett av skälen till att man behöver fundera lite grann på vilken tidsaspekt man behöver ha för att kunna arbeta brett med information och annat och också göra det lätt för människor att lämna in vapen. Sedan finns naturligtvis också aspekten att om man har vapenamnestier alltför tätt riskerar man att undergräva respekten för de lagar som vi har. Det är alltså en balansgång. Men jag lovar att ta till mig och fundera mycket över hur vi kan göra för att faktiskt öka beredvilligheten att lämna in vapen som far omkring i samhället alldeles i onödan. Jag lovar dessutom att vi kommer att fortsätta att arbeta med kraft mot den organiserade brottsligheten.