Idrottsutbildningar i gymnasie- och gymnasiesärskola

Herr ålderspresident! Alexandra Anstrell har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka att antalet platser till utbildningar som ger möjlighet att utöva idrott vid gymnasiestudier minskar, hur jag avser att hantera problematiken med lärarbrist inom utbildningar i gymnasie- och gymnasiesärskolan samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att främja svensk folkhälsa genom idrottsutbildningar.

Regeringen anser att det är viktigt att det finns idrottsutbildningar med specialidrott i gymnasie- och gymnasiesärskolan för att ungdomar som är elitsatsande inom sin idrott samtidigt ska få möjlighet att få med sig en gymnasial utbildning så att de står rustade inför framtiden, både under och efter en elitidrottssatsning.

Därför remitterade Utbildningsdepartementet den 17 juli promemorian Idrottsutbildningar i gymnasie- och gymnasiesärskolan (U2020/04134). Förslagen i promemorian tar sin utgångspunkt i problem med nuvarande idrottsutbildningar som har lyfts fram av bland andra Skolverket, Riksidrottsförbundet och Sveriges Kommuner och Regioner. Under den översyn som gjorts inom Utbildningsdepartementet har dessutom diskussioner förts med skolhuvudmän och specialidrottsförbund.

Problem som lyfts och som knyter an till interpellantens frågeställningar handlar bland annat om att de nationellt godkända idrottsutbildningarna, som kallas NIU, i hög grad har expanderat och att det inte enbart är ungdomar som är elitsatsande inom sin idrott som går på dessa utbildningar, trots att dessa enligt gymnasieförordningen ska ha elitidrottskaraktär. Ett annat problem som berörts är lärarbristen.

Avsikten med idrottsutbildningar med specialidrott i gymnasie- och gymnasiesärskolan är att de elever som går dessa ska få en utbildning tillsammans med andra som också befinner sig på elitnivå inom sin åldersklass. Eleverna kan då utbyta erfarenheter och dela de utmaningar som en elitidrottssatsning som kombineras med en gymnasial utbildning för med sig.

Ungdomar som inte är elitidrottare inom sin ålderskategori men som ändå vill satsa på en idrott ska dock enligt det remitterade förslaget även fortsatt ges möjlighet att utöva idrott vid gymnasiestudier. Det är lika viktigt som att utbildningarna med specialidrott förbehålls de ungdomar som tillhör elitidrottarna.

Därför föreslår Utbildningsdepartementet i promemorian att de kursplaner inom ämnet idrott och hälsa som möjliggör satsningar inom en idrott ska ses över av Statens skolverk så att de bättre kan anpassas till att enbart avse utveckling inom en vald idrott. Huvudmän som så önskar kan på detta sätt erbjuda en gymnasial utbildning som kombineras med en satsning på en viss idrott. Behoven hos både elever som uppnått elitnivå och övriga idrottssatsande elever kommer därmed att kunna tas om hand på ett bättre sätt än i dag.

Den svenska folkhälsan främjas på olika sätt inom skolväsendet, inte enbart inom ämnet idrott och hälsa utan också i andra ämnen och genom elevhälsans insatser. Inom idrottsutbildningar är det viktigt att betona värdet av balans mellan idrott, studier och fritid. Det är också viktigt att ungdomarna har tillgång till sådan kompetens som kan behövas för deras hälsa i denna särskilda situation, till exempel vad gäller näringslära och förebyggande av skador.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lärarbristen är ett stort problem inte bara inom idrottsutbildningarna, utan inom hela skolväsendet. Det är lämpligt att överväga åtgärder för att tillgodose behovet av lärare i ämnet specialidrott, främst i samband med de andra åtgärder regeringen vidtar för att minska lärarbristen. När det gäller den specifika frågeställningen om lärare i specialidrott framhålls det i promemorian att Gymnastik- och idrottshögskolan tillsammans med övriga lärosäten som anordnar utbildning i ämnet specialidrott för blivande lärare bör utveckla metoder för hur yrkesverksamma lärare i ämnet kan nå legitimation och behörighet - vilket vore ett steg i rätt riktning.

Validering är viktigt i detta sammanhang och i förekommande fall även vissa ämnesspecifika kompletteringar, bland annat med tanke på tränares tidigare kunskaper och erfarenheter. Jag vill också lyfta fram att det inte finns något som hindrar att skolhuvudmännen jämte legitimerade och behöriga lärare i ämnet specialidrott kompletterar med tränare som är experter inom en viss idrott.

Jag följer således frågan nära och kommer att ta del av remissynpunkterna på promemorian och därefter noga överväga vilka eventuella förändringar som behöver genomföras.

Herr ålderspresident! Tack, utbildningsministern, för svaren! Jag är glad och tacksam över att det finns förslag med i promemorian om att man ska kunna lösa den finansiering av visst material som elev eller vårdnadshavare har stått för.

I propositionen finns dock några andra frågor som jag undrar över. Det är just detta jag har ställt frågor till ministern om. Jag undrar vilka åtgärder ministern avser att vidta för att motverka att antalet platser till utbildningar som ger möjlighet att utöva idrott vid gymnasiestudier minskar, hur ministern avser att hantera problematiken med lärarbristen inom utbildningarna och vilka åtgärder ministern avser att vidta för att främja svensk folkhälsa genom idrottsutbildningar.

Herr ålderspresident! Jag uppfattade att svaret på min första fråga var att det i dag är för många NIU- och LIU-utbildningar och att alla inte håller måttet. Alltså blir förslaget att i stället lägga ned dem. Jag tycker att det förslaget verkar konstigt. Om något inte är bra, är det då inte bättre att vara tydligare i regelverket och ha bra resultatuppföljningar? Det är ju ett ganska vanligt tillvägagångssätt när man vill få fram bättre kvalitet.

Att lägga ned NIU och LIU, så som beskrivs i promemorian, skulle innebära ungefär en halvering av dagens över 9 000 platser. NIU och LIU ger ändå en stämpel av lite högre kvalitet jämfört med att bara byta ut dem mot att ge fler skolor möjlighet att ge ämnet specialidrott.

Det sägs att fyra av fem personer som nått våra landslag har gått via ett idrottsgymnasium, inte bara RIG. Elever som går dessa gymnasier får möjlighet till anpassade studier, nutritionshjälp och mental träning. De får träna på sin skoltid. Men redan i dag finns det alltså ungdomar som slutar med sin sport därför att de inte kommer in på något av de alternativ som finns. Om regeringen nu väljer att föreslå att antalet platser ska halveras tror jag att det blir än fler som hoppar av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att detta är en jobbig fråga att lösa. Men bara för att en fråga är jobbig att lösa tycker jag inte att man kan lösa den med att bara lägga ned verksamheterna.

Herr ålderspresident! Vad gäller min andra fråga om hanteringen av lärarbristen har jag fått bra svar av ministern. Svaret som framhålls i promemorian är att GIH tillsammans med övriga lärosäten som anordnar utbildning i ämnet specialidrott för blivande lärare bör utveckla metoder för yrkesverksamma lärare i ämnet att nå legitimation och behörighet. Jag tror verkligen att det är ett steg i rätt riktning. Jag tror att det är bra med valideringen, och jag håller verkligen med utbildningsministern om det.

Dock är det inte så enkelt som att om vi bara utbildar dem kommer detta att lösa sig. Vi behöver fler som vill och kan. Till det ska nämnas att alla skolor kanske inte kan erbjuda en heltidstjänst. Just den idrotten kanske bara behöver en tränare eller en specialidrottslärare på, säg, 50 procent. I det fallet kanske tränaren har en egen firma och gör någonting annat också och kanske inte vill vara anställd utan vara sin egen. Många är ju mångsysslare inom den kategorin. Då tänker jag att det blir jättesvårt för en skola att anställa någon som inte kan jobba bara 50 procent. Släpper man då inte fram möjligheten att anställa någon på entreprenad tror jag att detta kommer att vara ett stort hinder. Jag tror att den möjligheten är jätteviktig, inte minst på många små orter. Det ligger ju många idrottsgymnasier ute i landet, och det måste finnas förutsättningar för att alla ska kunna vara med. Håller inte ministern med om det?

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet Anna Ekström för svaret på interpellationen från Moderaterna om idrottsgymnasier.

Det förslag som departementet har skickat ut baseras ju bara delvis på det tillkännagivande som riksdagen gjorde på initiativ av utbildningsutskottet för drygt ett år sedan om att se över avgiftsfrågan för elitutbildningar kopplat till idrottsgymnasierna. Det är i den delen vi har ställt krav på regeringen att återkomma med förtydliganden och göra det möjligt att under vissa förhållanden, inte minst när det gäller dyra utbildningar och utbildningar med dyr utrustning, göra undantag i skollagen så att man slipper kritik från Statens skolinspektion.

Jag har tittat på promemorian - regeringen har ändå godkänt att den ska skickas ut, och det är klart att regeringen kan påverka innehållet och vad man vill remittera i sina förslag - och det förvånar mig att en socialdemokratisk regering skickar ut ett förslag som innebär långt färre idrottsgymnasieskolor och ännu mer fokus på elit, med risk att det sker på bekostnad av bredd.

Alla politiker och kollegor runt om i landet som har hört av sig, kommenterat och gett inspel säger: Vi vill ha både elitsatsning och bredd. All forskning och alla folkhälsovetenskapliga studier när det gäller idrottsutbildning säger att vi måste parera och värna de här tillsammans.

Om det är så, herr ålderspresident, att det brister i uppföljning, i kvalitet, i ekonomiska hantering, i den interkommunala ersättningen och i alla de här tekniska delarna är det väl i så fall dem vi ska fokusera på. Och detta är inte något som bara poppar upp, utan det är staten, representerad av Skolverket och Statens skolinspektion, som gör en bedömning och godkänner dessa idrottsgymnasieutbildningar som kommunerna finansierar. Det finns alltså redan en statlig kontroll, men det är uppenbart att det är där det har brustit. Den nationella kvalitetskontrollen och tillståndsprocessen har uppenbarligen brustit. Det är också en kritik mot regeringens egna myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag nöjer mig inte, herr ålderspresident, när regeringen hänvisar till att man ska se över kursplanerna. Vi har ju precis sett över kursplanerna för skolväsendet. För bara drygt en månad sedan beslutade regeringen de nya kursplanerna. Det är inget arbete som man bara kan dra igång hipp som happ.

Vi liberaler säger: Skärp upp regelverket! Ta bort de oseriösa! Säkra att pengarna används på korrekt sätt! Om det finns befogad tung kritik från både Riksidrottsförbundet och specialförbunden ska vi lyssna på den, men då ska vi skapa ett nationellt kvalitetssystem som rensar ut de oseriösa men värnar både elit och bredd. Jag hoppas innerligt att statsrådet redan i dag kan ge besked om att hon ska säkra båda delarna. Inte bara jag utan även avnämarna, kommunerna, är oerhört oroliga över huruvida de kommunala och regionala idrottsutbildningarna kommer att få finnas kvar eller inte om regeringens förslag går igenom.

Herr ålderspresident! Specialidrottsprogrammen spelar en stor roll för många elever på våra skolor som har både RIG, NIU och LIU. De har blivit ett sätt att profilera sig som skola, men även som kommun. Fyra av fem som nått våra landslag har gått via ett idrottsgymnasium. De som inte kommer in slutar oftast med idrotten, tyvärr. Det finns inga andra vägar utanför gymnasiet.

Enligt regeringen ska antalet idrottselever halveras. Det här kommer att påverka hela barn- och ungdomsidrotten. Det kan leda till att ungdomar måste specialisera sig tidigare än i dag, samtidigt som vi också vet att breddidrotten är otroligt viktig.

Mora gymnasium har en lång tid haft längdskidåkning, skidorientering, hockey, innebandy och fotboll. Totalt på Mora gymnasium går 40 procent av eleverna - eller 330 elever - på ett idrottsprogram. Av dessa är det 40 på RIG, 112 på NIU och 178 på LIU.

SCB:s undersökning av levnadsförhållanden, Barn-ULF, visar att ca 60 procent av ungdomarna i 12-18-årsåldern idrottade i förening eller klubb under 2017-2018. År 2019 fanns det i Sverige ca 882 000 personer som hade uppdrag som ledare, domare eller annat i föreningen, enligt RF och SCB.

Idrotten engagerar och spelar en roll i det svenska samhället. Jag känner mig mycket orolig att idrottandet nu kommer att minska bland ungdomar när RIG kommer att vara enda möjligheten för idrottsutövande på gymnasienivå. Detta kommer att vara mycket negativt för idrottande ungdomar, men också för en idrottskommun som Mora.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag vill tacka för den här fantastiska uppvisningen av kärlek och omtanke om vår ungdomsidrott. Det värmer en utbildningsministers hjärta!

Jag har några korta påpekanden. Först och främst: Som regelverket i dag ser ut är syftet med den här typen av idrottsgymnasier som vi diskuterar nu att det ska gå att kombinera en elitsatsning med gymnasiestudier. Det syftet är väldigt viktigt. Det är viktigt för att ungdomar som vill elitsatsa på sin sport också ska kunna gå gymnasiet och kunna fullgöra sin gymnasieutbildning och för att det ska finnas både praktiska och tilltalande möjligheter för ungdomar att satsa helhjärtat på sin elitidrott.

Men regelverket är skrivet så att det ska handla om en elitsatsning, och bakgrunden till att den här promemorian har tagits fram är de signaler som har kommit inte bara från Skolverket utan också från Sveriges Kommuner och Regioner, Riksidrottsförbundet och en del specialidrottsförbund om att systemet inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt. Det här är inte nya signaler, utan det här är signaler som har kommit under ett antal år.

En annan sak som jag verkligen vill påpeka och påminna om är att den svenska skolan har ett uppdrag i sina kursplaner och läroplaner att se till att det finns en möjlighet för alla elever att vara fysiskt aktiva under skoldagen och under skolveckan. Det är på intet sätt någonting som ska vara förbehållet enbart de elever som går på riksidrottsgymnasium eller dagens NIU eller LIU.

Jag vill också påminna om att det på intet sätt finns någon motsättning mellan att man vill ha en breddsatsning på idrott och att man vill ha en elitsatsning. I min värld sporrar de elitsatsande ungdomarna många ungdomar som satsar på bredden, och förekomsten av en bred idrott är ju själva förutsättningen för att det ska finnas en elit.

Får jag påminna om ytterligare en sak som kanske borde vara självklar. Det är att det vi nu diskuterar inte är en proposition, som jag tror att Alexandra Anstrell felaktigt råkade säga i sin första replik, utan det är en promemoria. Den är utskickad och framtagen inom Utbildningsdepartementet. Vi skickar ut den på remiss av ett enda skäl, och det är att vi vill ha synpunkter. Vi är intresserade av synpunkter på det här förslaget.

Att promemorian har tagits fram i nära samarbete med både Sveriges Kommuner och Regioner och Riksidrottsförbundet borde borga för att det är en promemoria som har ett ganska starkt stöd. Men självklart kommer regeringen att lyssna till och ta till sig de synpunkter som förs fram i remissomgången. Det är, fru talman, själva orsaken till att ha en remissomgång.

En sista sak vill jag påpeka innan jag tackar för ordet den här gången, och det är att Roger Haddad gjorde en poäng av att det vore tokigt att titta på kursplanerna nu när vi precis har ändrat kursplanerna för grundskolan. Jag vill då påminna om att det vi diskuterar här är gymnasieutbildning. De kursplaner som vi ändrade för bara några månader sedan i nära samarbete mellan regeringen och bland annat Liberalerna var kursplaner som avsåg grundskolan.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag tänker att det här med att vaska fram talanger inte är alldeles enkelt, speciellt inte i unga åldrar. Då är det bra att det finns många att leta bland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 2019 rapporterades det att 12 procent av de svenska fyraåringarna lider av övervikt eller fetma. Skillnaderna är stora mellan barn i rika och fattiga områden, mellan stad och glesbygd och mellan pojkar och flickor. Överviktiga barn får det svårare i skolan och har sämre självkänsla. Det sägs att det i dag endast är 11 procent av alla 14-åriga flickor och 17 procent av pojkarna som är regelbundet fysiskt aktiva en timme om dagen. Resten är så kallade soffpotatisar. Man kan undra varför det ser ut så och vad som görs för att vända den trenden.

Fru talman! Regeringens nationella samordnare för att främja ökad fysisk aktivitet skrev på DN Debatt häromdagen om att vårt stillasittande liv är den allra farligaste pandemin. Jag citerar ur artikeln: "När vi ser människor jogga är det lätt att tro att alla motionerar. Så är det inte. En liten grupp motionerar flitigt flera gånger i veckan, medan en allt större grupp är helt inaktiv. Den utvecklingen måste vi vända."

Vidare skriver han: "För bara några decennier sedan rörde sig de flesta människor tillräckligt varje dag. Man promenerade och cyklade och fick på ett naturligt sätt ihop den rekommenderade dosen fysisk aktivitet. I dag sker en polarisering: antingen går man på gym och springer i skogen. Eller också sitter man helt still. Den stillasittande gruppen blir allt större."

Fru talman! Jag undrar om inte ministern håller med om att förslaget i regeringens promemoria om att dra ned på antalet platser på våra idrottsgymnasier rimmar ganska illa med uppdraget att främja ökad fysisk aktivitet.

Sedan är det också så att själva idrotterna tillför mycket av struktur för många ungdomar. Alla idrotter har regler under tävlingarna, alla idrotter kräver träning och andra förberedelser, och på lite högre nivå, elitnivå, krävs det också att elitungdomarna reser till tävlingar, deltar i träningsläger och mycket mer för att kunna lyckas med sin sport. Det krävs lite mer.

Idrott förser ungdomar med fysisk aktivitet, absolut, men de får också mycket annat. Många som har svårt att koncentrera sig får ett redskap för att kunna koncentrera sig bättre. De allra flesta håller numera med om att utan fysisk aktivitet är det i det närmaste omöjligt att få ordentlig vila. Våra kroppar är konstruerade för att användas, och om vi inte låter kroppen användas utsöndras inte många av de hormoner som till exempel gör att vi kan sova på nätterna.

Ministern var själv inne på att många elitidrottare är goda förebilder för ungdomar. Då tänker jag att det finns en större bredd även i elitidrotten - man behöver inte ha eliteliten. Jag tror att det är viktigt att man försöker ge de signaler man kan om att det är viktigt med folkhälsa och att det är viktigt med idrott. Jag tycker inte att det rimmar speciellt bra med det här i promemorian om att dra ned antalet platser för att kombinera sin elitidrott med gymnasiestudier. Skulle det inte vara en bättre idé att ha kvar både NIU och LIU, styra upp regelverken och kvaliteten och samtidigt öppna upp för att fler skolor ska kunna ge ämnet specialidrott?

Fru talman! Vi levererade grundskolans kursplaner och ett antal ämnesplaner. Man såg också över ett antal programstrukturer när det gäller gymnasieskolan. Det är självklart så att även gymnasiet kommer att förändras från den 1 juli nästa år. Eftersom tillkännagivandet redan var känt när det gäller det här frågeområdet, idrottsgymnasieskolorna, hade man i så fall kunnat passa på när Skolverket ändå höll på. Det var det som var min poäng.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kärnan i vår kritik och oro, fru talman, är att den här promemorian som regeringen har skickat ut kommer att få konsekvensen att bredden kommer att påverkas negativt. Upp till hälften av antalet utbildningsplatser i landet kan ryka samtidigt som alla politiker oavsett kulör säger att vi ska stimulera till idrott, att vi ska värna och stötta rörelse, att vi ska röra på oss mer och att forskning och alla undersökningar visar att det även har positiv inverkan på inlärningen. Några av de här gymnasieskolorna på kommunal nivå har faktiskt lyckats vända resultaten från att vara skolor som man har sökt sig bort från till att man söker sig aktivt till dem för att de har den inriktning som statens skolverk eller Skolinspektionen har godkänt. Det tycker jag att vi ska ta till oss och bevara.

Det står ännu inte tydligt, fru talman, hur de skolorna ska kunna fungera fortsättningsvis. Det är det jag önskar att statsrådet kommenterar lite grann. Det räcker inte att hänvisa till att det här kommer att lösas och bli ännu bättre än i dag och att man ger ett uppdrag till Skolverket att se över kursplanen.

Avnämarna, alltså kommunerna och ett antal fristående skolor - jag har bara haft kontakt med kommunala skolor - är oroliga och ser inte den självklara lösningen som regeringen tar upp.

Fru talman! Än en gång måste jag säga tack för det engagemang som visas för våra idrottande ungdomar.

Jag ska bara helt kort påminna om några viktiga utgångspunkter. Den första utgångspunkten i den promemoria som är utskickad är att vi ska se till att få fler riksidrottsgymnasier, fler gymnasier där vi kan känna oss hundraprocentigt säkra på att eleverna får en elitidrottssatsning i kombination med sin gymnasieutbildning. Det har kommit bort lite i de här frågorna. Men det är en viktig utgångspunkt. I promemorian föreslås många fler platser på riksidrottsgymnasierna.

En annan sak jag vill påminna om i den här debatten, som sjuder av glädje över att ungdomar idrottar, är att det är viktigt att komma ihåg att dagens riksidrottsgymnasier, nationella idrottsutbildningar och lokala idrottsutbildningar inte når hela årskurser. De når en mindre del av ungdomarna.

I det utskickade förslaget står det klart och tydligt att också de ungdomar som inte elitsatsar, de ungdomar som enbart - om det nu skulle vara enbart - vill använda sin idrottstid på gymnasiet till utveckling inom en vald idrott ska få större chanser att göra det. Personligen tycker jag att det är en viktig sak att en ordentlig och stark satsning på idrott och hälsa inom ramen för gymnasieutbildningen inte bara ska vara förbehållen, som det i dag står i lagtexten, dem som elitsatsar. Det ska också kunna avse utveckling.

Fru talman! Sist men inte minst har jag nu här i riksdagens talarstol förklarat lite om skälen till att promemorian är utformad på det sätt den är. Jag vill säga som det är: Skälet till att man skickar ut saker på remiss är att man vill få in synpunkter.

Jag har fått höra ett antal synpunkter här i talarstolen. En del har handlat om elevers möjligheter att utvecklas och röra på sig. Något fler har handlat om kommuners och friskolors möjligheter att marknadsföra och profilera sig. Men vi är förenade i önskemålet om att de svenska gymnasieeleverna ska ha goda och rika möjligheter att utveckla sig inom en idrott. Jag är övertygad om att vi kommer att hitta bra lösningar som ska leda dit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för alla påminnelser och för svaret!

Jag undrar vad man har tänkt säga till eleverna om det förslag som nu har gått ut på remiss. Det är bra att det är ute på remiss. Men bara genom att något skickas ut på remiss är det många som tror att det är vad som kommer att gälla. Jag tror att många kommer att tänka: Är deras utbildning inte tillräckligt bra? Är det just den som kommer att bli utpekad för att inte hålla bra kvalitet? Är den så dålig att den måste läggas ned? Vilka signaler ger det till ungdomar och egentligen till hela samhället?

Ministern sa att man hade tänkt få fram fler RIG-platser, men inte lika många platser som det är i dag, eller hur? Jag tänker att det ger en signal om att det bara är eliteliten som räknas och att alla andra är oviktiga. Jag tänker också att det ger en signal om att elitsatsa tidigare, långt ned i åldrarna, för att kunna få en av de åtråvärda platserna. Vi inte får glömma att det här med att leta fram talanger måste få ta lite tid. Grundtanken har varit att försöka skjuta det högre upp i åldrarna än tidigare.

En nedläggning av hälften av alla möjligheter att på riktigt kunna satsa på sin sport samtidigt som man klarar av sin skola tror jag skulle vara riktigt skadligt för hela Idrottssverige. Vi vet alla att det är viktigt att klara av skolan. Då klarar man sig bra i livet. Vi vet också hur bra det är med idrottssatsningar för elevers ledarskap och struktur, för hela välmåendet.

Fru talman! Visst vore det väl bättre om fler kunde kombinera sin elitidrott med sin skolgång på riktigt och få chansen till utbildning i nutrition, mental träning och så vidare. Det skulle ge bättre folkhälsa på totalen. Håller inte ministern med om det?

Fru talman! Alexandra Anstrell frågar mig vilka signaler regeringen vill skicka genom att lämna ut promemorian. En viktig signal är att vi vill ha in synpunkter. Vi vill säkerställa att det finns möjlighet för den stora och breda folkrörelse som idrotten bland annat är att lämna synpunkter och svar på remissen.

En annan viktig signal är att vi vill att det ska vara möjligt att förena elitidrottande med att gå en gymnasieutbildning av hög kvalitet. Vi vill att de som elitsatsar också ska kunna gå på gymnasiet.

Ytterligare en signal är att vi gärna ser att specialidrott som ämne utvecklas, också på ett sådant sätt att det kan bidra till att ungdomar utvecklas inom sin idrott och att fler ska få chansen att göra det.

Ännu en signal skulle kunna vara att fysisk aktivitet är något som vi vill ha mer, inte mindre, av i den svenska skolan i allmänhet och i den svenska gymnasieskolan.

Fru talman! Jag tackar så mycket för den här debatten. Det är alltid trevligt att debattera om skolan. Det är extra roligt att debattera om ett ämne som engagerar så mycket som gymnasieskolan i kombination med idrott. Jag ser den här debatten som ett uttryck för hur viktig vi tycker att gymnasieskolan är men också hur viktigt det är att kunna förena gymnasieskolan med ett aktivt idrottsintresse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen kommer att ta del av de synpunkter som kommer in på remisspromemorian. Jag ser fram emot att sedan fortsätta diskutera denna sak med kammarens ledamöter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.