IB-programmets (International Baccalaureate) ändrade förutsättningar

Svar på interpellationer

Herr talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag och regeringen står bakom det beslut som Universitets- och högskolerådet (UHR) har fattat när det gäller föreskrifter om värdering av utländska betyg och vilka konsekvensanalyser jag och regeringen har till beslutet vad gäller risken att detta beslut driver studiebegåvningar ur landet.

Under den senaste tiden har jag besvarat ett antal skriftliga frågor från oppositionen om värdering av utländska gymnasiala betyg som till stor del berör samma sak. Jag står fast vid de svaren.

Låt mig inleda med att säga att jag håller med Alexandra Anstrell om att IB-utbildning är en bra och viktig utbildning som ger en god förberedelse för högskolestudier.

När det gäller UHR vill jag säga följande. UHR som myndighet har ett bemyndigande i högskoleförordningen att meddela föreskrifter om meritvärdering av betyg. UHR har remitterat ett förslag till nya föreskrifter om värdering av utländska betyg och tagit hänsyn till remissynpunkter, och därefter har myndighetens styrelse fattat ett beslut. I myndighetens uppdrag ligger att så långt som möjligt se till att olika grupper av sökande till högskolan konkurrerar på likvärdiga villkor. Det finns inget i UHR:s agerande som ger mig anledning att ifrågasätta myndighetens sätt att fullgöra sitt uppdrag.

När det gäller sakfrågan vill jag understryka att jag har stor respekt för den oro som inte minst företrädare för IB-utbildning uttrycker. Däremot är jag rädd att oron till stor del bygger på okunskap. Frågan om hur IB-betygen ska värderas är en del av en betydligt större helhet och hänger samman med den tidigare borgerliga regeringens gymnasiereform.

Den årskull som påbörjade gymnasieskolan hösten 2011 fick betydligt svårare att få högsta betyg än vad det hade varit tidigare. Under en övergångsperiod skapades därför en tillfällig urvalsgrupp för sökande med betyg från den nya gymnasieskolan. Denna grupp upphör från och med höstterminen 2017.

De utländska betygen (inklusive IB-betygen) har hittills värderats i förhållande till betygsfördelningen i den tidigare gymnasieskolan, där det var betydligt fler elever än nu som fick högsta möjliga betyg. För att sökande med utländska betyg inte systematiskt ska konkurrera ut elever från den nya gymnasieskolan när den tillfälliga urvalsgruppen till hösten upphör måste värderingen av de utländska betygen anpassas till betygsättningen i den nya gymnasieskolan. UHR:s utgångspunkt har varit att andelen elever med betyg från till exempel IB-utbildning som får det högsta möjliga meritvärdet ska vara lika stor som andelen elever i den mest jämförbara gruppen i den svenska gymnasieskolan.

Den grupp som IB-eleverna i första hand kommer att konkurrera med platserna om är elever som gått i den nya gymnasieskolan. I den nya meritvärderingen kommer båda grupperna att få svårare än tidigare att få högsta möjliga meritvärde. Därmed kommer de meritvärden som krävs för att antas till populära högskoleutbildningar sannolikt att sjunka. Detta innebär alltså inte att det blir svårare att antas till populära högskoleutbildningar, även om färre sökande från IB-utbildningar än tidigare får högsta möjliga meritvärde. Jag vill verkligen betona detta, herr talman!

Det finns alltså inget som talar för att sökande med betyg från IB-utbildning inte kommer att stå sig väl i konkurrensen med sökande från den nya gymnasieskolan. Därför bedömer jag inte heller att de förändringar som UHR har beslutat om riskerar att driva studiebegåvningar ur landet. Utan en justerad värdering av utländska betyg skulle konsekvensen däremot bli att de elever som gått i den svenska gymnasieskolan skulle få svårt att konkurrera om platserna på populära högskoleutbildningar. Det vore olyckligt.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Hellmark Knutsson för svaret.

Statsrådet säger i sitt svar att det tidigare var betydligt fler elever som fick högsta möjliga betyg i gymnasieskolan än nu. Med förändringen av Gy 11 är det nu betydligt svårare än tidigare att få högsta betyg i gymnasieskolan.

Då precis som nu har IB-programmen sin sjugradiga betygsskala, där en elev kan få max 45 poäng i sin examen. Betygen är fortsatt av hög kvalitet och sätts externt efter slutexamen, vilket gör dem i stort sett inflationsskyddade. Här har alltså ingen förändring skett.

Den betygskonvertering som UHR:s siffror bygger på gäller elever med gymnasieexamen. 76 procent av eleverna på IB får gymnasieexamen medan 94 procent på gymnasiet får gymnasieexamen. Det är alltså färre elever som får gymnasieexamen på IB än på gymnasiet. En rimlig slutsats kan vara att det är svårare att få diplom från IB än gymnasieexamen från ett vanligt program.

Herr talman! Det är viktigt att lyfta fram i debatten att 1 av 465 i världen når 45 poäng på IB. I Sverige skrev 1 330 elever slutexamen 2015. Två av dessa fick 45 poäng.

Om man i stället bygger denna betygskonvertering på alla elever, där gymnasieelever med meritvärde 9 eller lägre och IB-elever med betyg under 24 båda får noll, visar det att UHR:s tidigare betygskonvertering för IB-elever legat ganska bra, förutom för dem som ligger på 80 procent och över. En ändring där kan vara rimlig ur den synvinkeln.

Däremot är UHR:s beslut för drastiskt, då IB:s betygskonvertering ligger väsentligt under gymnasieelevernas betyg. Denna skillnad har till och med ökat jämfört med hur man konverterade dem i relation till Gy 94.

En beräkning med alla elever inräknade gjord av en statistiker och professor i nationalekonomi visar på en annan konverteringskala, som i mångt och mycket landar i en liknande den vi har haft tidigare men är mer rättvisande vad gäller de sista 20 procenten - och jag trodde att det var just rättvisa vi var ute efter.

Herr talman! Jag ber att få upprepa min inledning. Tidigare var det alltså betydligt fler elever än nu som fick högsta möjliga betyg i gymnasieskolan. Med förändringen av Gy 11 är det alltså betydligt svårare att få högsta betyg, vilket också var meningen. Men IB-programmen har inte förändrats.

Det har alltså blivit svårare att få högre betyg i gymnasieskolan, vilket Gy 11-reformen bland annat handlar om och som är bra, men det har inte skett någon förändring av IB-betygen. Att man då vill konvertera dem strängare för att man har gjort en uppryckning av gymnasieskolan är för mig en gåta.

UHR rapporterar i dag att förändringar av meritvärdering slår hårdast på program där det krävs höga meritpoäng för att antas. Det är precis där dessa elever drabbas.

Fru statsrådet säger i sitt svar att hon är rädd att oron för IB-konverteringen bygger på okunskap. Men när oroade kritiker är rektorer, skolledarförbund, politiska företrädare och en professor i nationalekonomi blir jag mer rädd att vi har en regering som inte tar ansvar.

Kritik har framförts till UHR för statistikräkningen, men kritikerna har fått svaret att detta är gängse metod.

Att minus och minus blir plus är jag med på, men fel plus fel blir just bara dubbelfel.

Jag uppmanar ministern att ta tillfället i akt. Det finns tid att styra om detta.

Herr talman! I dag var UHR i utbildningsutskottet för att diskutera just denna fråga. De var tydliga med att de hade fått ett regeringsuppdrag som bland annat innebar att skulle använda en rent statistisk metod och att man inte skulle ha några övergångsbestämmelser.

Det senare innebär att det drabbar retroaktivt. Elever som har gått ut, redan går på eller har sökt IB-programmet får uppleva att deras förutsättningar att söka till högre utbildning har förändrats helt och hållet. Antingen ska de gå om gymnasieskolan, välja om eller byta program mitt under sin gymnasietid för att kunna åtgärda detta.

IB-elever har tidigare funnits i samma kvotgrupp som de som har de gamla gymnasiebetygen, alltså G, VG och MVG. Dessa, i den kvotgrupp som kallas Gy 00, får behålla sin värdering medan de som har gått ut IB får se sin värdering och sina betyg förändras retroaktivt.

UHR:s motiv till att använda en statistisk metod för omvärdering i stället för en kvalitativ analys är att man i så fall skulle behöva titta på så många olika internationella utbildningar, vilket inte är möjligt och görbart.

Jag tycker dock att IB har en särställning jämfört med andra internationella gymnasieutbildningar. Dessa elever går ju i stor utsträckning på svenska gymnasieskolor i Sverige, och IB-programmet är som ett gymnasieprogram bland flera.

Frågan är om det är rimligt att göra så här. De flesta IB-elever söker till svensk högre utbildning. De har gått på svenska gymnasier, och har bott i Sverige under hela sin gymnasietid. Det vore rimligt att de behandlades likadant som andra gymnasieelever i stället för att klumpas ihop med elever som har gått internationella utbildningar utomlands.

Jag tycker att vi i Sverige ska värna den typ av utbildning som IB är. Det är en utbildning av hög kvalitet som säkerställer att betygen är rättvisa och inte utsatta för inflation. Den ger också möjlighet att välja olika utbildningar utomlands.

Jag undrar om statsrådet är beredd att se över denna fråga och kräva en kvalitativ analys och att låta IB få en särställning jämfört med andra internationella gymnasieprogram som finns med i samma kvot. Jag undrar också om statsrådet är beredd att ta fram övergångsbestämmelser så att inte de som redan har gått ut IB eller går där i dag drabbas hårt.

Herr talman! När det gäller själva sakfrågan har jag som sagt respekt för den oro som har uttryckts från flera håll för både nuvarande och framtida IB-elevers möjlighet till vidare studier.

Jag tror dock att oron är delvis obefogad. Jag kan inte se att de beslutade förändringarna, som kommer att gälla likvärdigt från en och samma tidpunkt, skulle innebära att det relativt blir svårare att komma in på populära högskoleutbildningar. Detta är det viktiga att betona. Jag ser inte heller någon grund för att det skulle ge en retroaktiv effekt av något slag.

Myndigheten har i uppdrag att följa konsekvenserna av sina beslut och hur detta faller ut. Jag kommer också via departementet att följa myndighetens arbete kring detta genom våra myndighetsdialoger för att se om det blir de effekter som man befarar - men som jag inte i dag kan se att det finns någon grund för.

Det är viktigt att vi har ett likvärdigt antagningssystem. Ingen ska vare sig gynnas eller missgynnas.

Vi behöver också se till att de studiebegåvningar vi har i den svenska gymnasieskolan kan konkurrera på samma villkor om de attraktiva högskoleutbildningarna.

Vad gäller övergången till den nya gymnasieskolans meritvärdering från den gamla ville man ge just den här typen av övergångsbestämmelser. Men när det successivt kommer in elever som har det nya gymnasiebetyget ser vi att de förfördelas i jämförelse med IB-eleverna, som jämförs mot de gamla betygen.

Det är detta som jag inte tycker är okej. Jag tycker att det är viktigt att vi varken gynnar eller missgynnar några elever. Vi behöver alla talanger, oavsett om de har gått en internationell utbildning eller en svensk gymnasieutbildning.

Som svar på frågan om jämförelse vill jag säga att med det nya systemet kommer färre att nå högsta meritvärde såväl inom den svenska gymnasieskolan som inom IB. Detta innebär att meritvärdena för dessa högskoleutbildningar kommer att sjunka, och därmed kommer man att ha samma möjligheter att konkurrera om platserna.

Den senaste tiden har de utländska betygen faktiskt varit kraftigt överrepresenterade bland de antagna på de mest populära högskoleutbildningarna, därför att de svenska gymnasieeleverna har missgynnats allteftersom den nya meritvärderingen i den nya gymnasieskolan har ökat i andel. Därför är det viktigt att justeringen görs, så vi får en likvärdig antagning till vår högre utbildning.

Som sagt ska jag följa upp detta noga och föra en dialog om hur myndigheten följer upp sitt beslut och om det finns grund för den oro som oppositionen och de faktiskt berörda har uttryckt. I dag kan jag inte se att det finns grund för denna oro.

Herr talman! IB:s betygskonvertering är en omdiskuterad fråga. Det är många som har hört av sig till mig och varit oroade. Senast i går hörde Linnea av sig, en elev som läser sista året på IB i Jönköping.

Linnea efterfrågar, utöver mina frågor i interpellationen, en kvalitativ jämförelse mellan IB och svenska program, alltså en undersökning av vad som krävs av eleverna för att nå höga betyg i respektive skolsystem.

Herr talman! Jag ska läsa högt ur Linneas mejl: UHR tycks ha jämfört IB-elever och elever på naturvetenskapliga programmet. De har sett att dessa elever har likvärdiga betyg från högstadiet men att IB-elever sedan drar ifrån och får högre avgångsbetyg från gymnasiet än naturelever. Har de inte tänkt på att det kan finnas en anledning till det? Det kan ju faktiskt vara så att IB-systemet ställer högre krav på sina elever och att detta resulterar i högre betyg. Betygsskillnaden behöver, menar jag, inte bero på ett matematiskt fel i betygsöversättningen. Det kan ju vara så att IB-elever faktiskt går ut med högre betyg än elever på naturvetenskapliga program, punkt.

Har statsrådet Hellmark Knutsson något att säga till Linnea och hennes klasskompisar?

Ytterligare en relevant fråga, precis som Maria Stockhaus lyfte upp, är varför tidigare IB-elevers betyg devalveras när de gymnasielever som har G, VG eller MVG får behålla sina betygssnitt? Vore det inte rimligt med en likabehandlingsprincip där IB-elever får behålla sin tidigare konvertering och därmed behandlas likvärdigt med de elever som de redan har delat kvotgrupp med?

UHR:s beslut togs när elever i årskurs 3 redan valt och påbörjat sitt program och således inte hade möjlighet att ändra sitt val. Likaså drabbas elever som har tagit ett års studieuppehåll efter examen 2016. Vidare drabbas också de elever som tar examen i år.

I går fick jag ett ytterligare mejl, från en biträdande rektor för ett av Sveriges IB-program. Han är också rektor för andra program, vanliga gymnasieprogram. Han berättade att de nu håller på med ansökningarna till Storbritannien, som ska vara klara på fredag, i morgon alltså. De slår nu rekord i antal ansökningar till Storbritannien, det vill säga att eleverna söker sig bort från Sverige.

Att inom det svenska skolväsendet kunna ta del av en utbildning som ger tillgång till både svenska och internationella universitet lockar många svenska ungdomar i dag. Då får vi hoppas att detta inte är en nationell trend, byggd på den okunskap som ministern talar om.

Herr talman! Att vi ska ha ett rättvist och likvärdigt antagningssystem tror jag inte att någon ifrågasätter. Det är oerhört viktigt.

Det är också viktigt att den ansträngning som krävs för att få ett högre betyg syns i den värdering som görs av betygen, om man inte har ett svenskt gymnasiebetyg. Det är just en sådan kvalitativ analys av IB som vi efterfrågar, i och med att denna utbildning faktiskt genomförs i Sverige - en analys där man går in djupare på utbildningen i stället för att klumpa ihop den i en statistisk körning, som man gör när man tittar på andra internationella gymnasieutbildningar.

Jag skulle vilja ha en kommentar om retroaktiviteten, för den tycker jag är ganska anmärkningsvärd. Den undergräver förtroendet för politiska beslut som fattas om viktiga saker som elevers utbildning och framtid. När man väljer en utbildning måste man kunna känna sig trygg med att de kriterier och förutsättningar som gäller också kommer att gälla när man har gått ut utbildningen och att de inte ändras retroaktivt, som i detta fall.

Jag vill veta om statsrådet tycker att det är rimligt att man agerar på det sättet - att man låter beslut få verkningsgrad retroaktivt. Att man ska följa utvecklingen och ha kontakt med myndigheten hjälper inte Linnea och hennes klasskompisar, som sitter mitt i detta just nu. Det kommer antagligen att vara för sent för dem.

Herr talman! Jag har som sagt redan kommenterat detta. Jag ser inte att det finns någon saklig grund för oron för att detta ska ge en retroaktiv effekt av något slag. Tvärtom ser jag att det var en viktig åtgärd som man var tvungen att vidta för att inte missgynna svenska elever som har gått i den nya svenska gymnasieskolan. De blev kraftigt missgynnade när de ökade i antal. Däremot behövde man ha en övergångsperiod för detta.

Vi ska ha ett antagningssystem som varken gynnar eller missgynnar någon. Detta är också UHR:s uppdrag. Det är ett myndighetsbeslut som myndighetens styrelse har fattat utifrån det uppdrag de har, att vi ska ha en likvärdig antagning till högre utbildning.

Vi ska vara rädda om våra talanger, men de finns inte bara på IB-utbildningar utan också i den svenska gymnasieskolan. De måste också kunna konkurrera med sina meritvärden för att komma in på de populära utbildningarna, och det är betydligt svårare nu att nå de högsta värdena. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha ett system där de missgynnas systematiskt, och jag hoppas att inte heller Moderaterna kan det.

UHR:s uppdrag är som sagt att få till en likvärdig antagning. Det är detta som de har jobbat med. Jag har inte sett något i deras beslutsunderlag som får mig att tro att de har gjort fel i denna process. Tvärtom har jag stor respekt för myndighetens kompetens, också när det gäller att värdera olika utbildningar. De jobbar med detta dagligen och kan det väldigt väl.

Med detta sagt är ett av mina uppdrag att följa om det som man är orolig för faktiskt sker, men i dagsläget kan jag inte se att det finns en saklig grund för denna oro. Myndigheten har ett ansvar för att följa upp sina beslut för att se att de leder till det som är uppdraget, nämligen att få en likvärdig antagning till svensk högre utbildning.

Herr talman! Med det av UHR föreslagna systemet, där 20 gymnasiepoäng krävs för många utbildningar, blir Sverige det enda land i världen där universiteten kräver nästan maximala 45 poäng från IB-gymnasierna för antagning.

För att bli antagen till Cambridge, som rankas som Europas främsta universitet, krävs i dag 40 poäng eller mer. Men för att komma in på många svenska lärosäten kommer det med detta förslag att krävas 44-45 poäng samt full pott på meritpoängen för en IB-elev.

Mot detta har även det socialdemokratiska skolborgarrådet i Stockholm pläderat förtjänstfullt i Dagens Samhälle. Han och Lotta Edholm från Liberalerna menar i artikeln att den förändring som UHR föreslår kommer att leda till att IB-programmen tappar sin attraktivitet för elever i Sverige som planerar att studera på svenska universitet.

Svenska elever kommer att välja bort IB-utbildningen eftersom de nya konverteringsnivåerna omöjliggör för dem att, trots höga betyg, konkurrera om platserna på universitet och högskolor med elever från de andra gymnasieprogrammen. De skriver vidare att de elever som ändå väljer att gå IB-programmet inte kommer att söka sig till högre utbildningar i Sverige, med lägre internationell rankning, utan till utländska som välkomnar dem.

Min fråga till fru ministern är: Är deras oro också byggd på okunskap?

Herr talman! Jag tackar Alexandra Anstrell för en konkret fråga. Men vi har ännu inte sett var antagningsnivåerna kommer att hamna med detta nya system. Därför kan varken ni eller jag svara på den frågan. När det blir färre som kan nå de högsta meritvärdena - men vi minskar inte antalet platser på dessa populära högskoleutbildningar - kommer antagligen de meritvärden som krävs för att man ska kunna ta sig in att sjunka. Då kan man mycket väl komma in som IB-elev även om man inte har nått det högsta meritvärdet, på samma sätt som en svensk elev som har gått i svensk gymnasieskola och som inte har nått det högsta meritvärdet ändå kan antas till dessa populära högskoleutbildningar på samma och lika villkor. Det är det som är det viktiga.

Jag hoppas återigen att Moderaterna inte vill ha någon annan typ av gräddfil utan att vi ska ha en likvärdig antagning till vår högre utbildning, så att både talanger som har gått IB-utbildning och talanger som har gått svensk gymnasieskola ska ha möjlighet att komma in på svensk högre utbildning och att de ska konkurrera likvärdigt. Det är detta uppdrag som UHR nu har genomfört, och man har också fattat ett självständigt myndighetsbeslut.

På sedvanligt sätt kommer jag att följa detta, precis som myndigheten själv har till uppgift att följa det. Men för mig som högskoleminister är det otroligt viktigt att vi har ett likvärdigt och transparent antagningssystem som varken gynnar eller missgynnar någon.

Överläggningen var härmed avslutad.