Hyresgästers ställning i samband med renoveringar

Herr talman! Markus Kallifatides har ställt två frågor på hyresrättens område som jag tänkte besvara gemensamt.

Den första frågan är om jag och regeringen ser någon anledning att genomföra en översyn av lagstiftningen kring fastighetsägares ansvar för fastighetsskötsel i syfte att förstärka skyddet för de boendes boendemiljö.

Den andra frågan är vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att genomföra för att stärka hyresgästers ställning i samband med renoveringar, till exempel genom den lagändring som Socialdemokraterna föreslagit och för vilken det finns beredningsunderlag.

Det är en given utgångspunkt för regeringen att alla boende, oavsett boendeform, har rätt till en trygg boendemiljö. Regeringen arbetar därför kontinuerligt med att förbättra det hyresrättsliga regelverket och stärka hyresgästernas skydd. Under mandatperioden har vi skapat bättre förutsättningar för tryggare bostadsområden genom att det numera är lättare att säga upp hyresgäster som begår brott. Det leder till ökad trygghet för övriga hyresgäster.

Regeringen arbetar på bred front för att förbättra bostadsmarknaden i stort och har bland annat främjat nyproduktion av hyresbostäder genom en förbättrad hyressättningsmodell för så kallad presumtionshyra. Regeringen har också alldeles nyligen beslutat om två lagrådsremisser med förslag som syftar till att sänka trösklarna till bostadsmarknaden och få en mer effektiv användning av bostäder som redan finns på marknaden. Det föreslås bland annat enklare regler för enskilda som vill hyra ut sin bostad och för företag som vill hyra ut bostäder till sina anställda.

Vad gäller Markus Kallifatides första fråga kan jag inte uttala mig om hyresnämndens prövning av enskilda ärenden. Med det sagt ser jag förstås på ett mer allmänt plan allvarligt på uppgifter om att hyresgäster bor under dåliga förhållanden. Sådana boendemiljöer som beskrivs i interpellationen med brister i byggnaders skick, risker för hälsa och säkerhet och långvarigt eftersatt underhåll är kort sagt inte acceptabelt.

I hyreslagen och bostadsförvaltningslagen finns en skyddslagstiftning som ger möjlighet att ingripa mot oseriösa hyresvärdar som missköter sina fastigheter. Regelverket ger goda förutsättningar att ingripa mot oseriösa hyresvärdar som inte förvaltar sina fastigheter på ett godtagbart sätt, och hyresnämnden har reella möjligheter att ingripa med tvångsförvaltning i de mest allvarliga fallen av misskötsel. I dagsläget ser jag inte någon anledning att göra en översyn av reglerna, men självklart följer jag och regeringen frågan noggrant.

Vad gäller den andra frågan som Markus Kallifatides ställer syftar rätten till inflytande vid renoveringsåtgärder bland annat till att skydda hyresgäster mot hyreshöjningar på grund av renoveringsåtgärder som är omotiverade från hyresgästens synpunkt. Hyresgästinflytandet utgör en viktig del av det hyresrättsliga skyddet. Detta måste samtidigt vägas mot hyresvärdens berättigade intresse av att kunna driva en rationell uthyrningsverksamhet. Hyresvärdar har ett förvaltningsansvar och måste därför kunna vidta renoveringar och andra standardhöjande åtgärder för bostäderna för att lägenheterna inte ska förfalla.

Även i detta avseende ger regelverket hyresgäster ett skydd i samband med renoveringar. Det faktum att hyresnämnderna ofta beslutar till hyresvärdens fördel innebär inte nödvändigtvis att reglerna är felaktigt utformade. Många ärenden når inte hyresnämnderna eftersom inflytandet för hyresgästerna leder till att man gör upp i godo. När det gäller det förslag som Markus Kallifatides nämner noterar jag att den förra regeringen bedömde att det inte kunde genomföras med det aktuella beredningsunderlaget som grund.

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Herr talman! Hyresgästers rättigheter står inte särskilt högt i kurs för den här regeringen. Två helt olika interpellationer slås här ihop till en interpellationsdebatt. Jag noterar det, och jag utgår från att också Sveriges hyresgäster noterar det. Jag börjar dock med frågan om allvarligt bristande fastighetsskötsel.

I januari förra året lämnades betänkande 2025:5 av Utredningen om åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön. Betänkandet behandlar bland annat frågor om olika former av obligatorisk områdessamverkan. Det är en fråga som kommer upp här i riksdagen under våren.

Betänkandet ger också en aktuell kunskapsbild när det gäller ordning och reda i den byggda miljön. Det föreslås att en utredning ska få i uppgift att utreda konstaterade brister i tillsynen av den byggda miljön och ge förslag på hur dessa kan åtgärdas. Utredningen pekar på behov av utbildningar, mallar och handböcker kopplat till olika tillsynsmyndigheters verksamhetsområden och behov av översyn av kommuners verktyg och incitament att utöva tillsyn.

Herr talman! Även i de fall där tillsyn faktiskt fungerar eller när Hyresgästföreningen driver en fråga om tvångsförvaltning, som till exempel i Vårberg i södra Stockholm, finns dock tydliga problem med vår lagstiftning. Utredningen ser utrymme för förbättringar när det gäller regelverket kring just tvångsförvaltning.

Om en hyresnämnd beslutar om tvångsförvaltning ska den samtidigt utse en tvångsförvaltare. Kommunen ska lägga fram förslag på förvaltare, men kommunen har inga befogenheter att tvinga någon att vara förvaltare. Om varken kommunen eller hyresnämnden kan hitta en lämplig förvaltare faller hela frågan om tvångsförvaltning. En fråga från utredningens arbete är alltså om någon borde pekas ut som skyldig att ta på sig ansvaret för tvångsförvaltning. Är det kommunen eller kanske ett statligt fastighetsbolag?

Utredningen har uppfattat ytterligare en rad tydliga brister och problem, till exempel att det krävs omfattande bevisning i ärendena. Det krävs hyresgäster som är beredda och inte rädda för att vittna i hyresnämnden. Det är inte heller ovanligt att hyresgäster som både kan och vill vittna hinner flytta innan frågan om tvångsförvaltning tas upp i hyresnämnden.

Herr talman! Trots detta meddelar justitieministern här i dag att han i dagsläget inte ser någon anledning att göra en översyn av reglerna om bland annat tvångsförvaltning, men han bedyrar också att regeringen följer frågan noga.

Herr talman! Nu när jag har upplyst justitieministern om vad staten faktiskt vet om det här området undrar jag om han är beredd att ompröva beskedet om sitt ställningstagande.

Herr talman! Tack, Markus Kallifatides, för möjligheten att diskutera de här angelägna frågorna i dag!

Jag vill understryka att antalet avgivna interpellationssvar på Kallifatides frågor inte är det som avgör engagemanget i frågorna, utan det är förstås kvaliteten i svaren och också i den förda politiken.

Många av de frågor och omständigheter som Markus Kallifatides tar upp är verkligen värda att tas på stort allvar. Jag säger att vi följer frågorna noga, och jag vet att det är ett så kallat standardsvar från alla regeringar när det kommer till hur man hanterar frågor av olika slag. Men när jag säger det kan jag försäkra er om att det finns en mycket seriös intention att följa just hur de här frågorna utvecklar sig.

Det handlar förstås också om att ställa sig frågan: Vad är tillämpningsproblem snarare än lagstiftningsproblem? Vilket utrymme finns för det hyresrättsliga systemet att hantera frågor på ett effektivare sätt?

Det gäller till exempel en fråga som Markus Kallifatides tog upp, nämligen att hyresgäster kan hinna flytta innan frågor kommer i skarpt läge i den rättsliga prövningen. Detta är inte nödvändigtvis en lagstiftningsfråga utan en handläggningsfråga, som handlar om hur frågorna i praktiken bereds, när de hanteras och avgörs, i vilket tempo processen förs framåt och så vidare.

Det faktum att en väl utformad lagstiftning nu inte är föremål för en större översyn är inte samma sak som att det inte finns frågor, inte minst handläggningsfrågor, i systemet som utan tvekan är värda att följa upp och säkert också i förekommande fall åtgärda.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är väldigt bra att frågorna reses. Även om jag inte kan gå in på ett enskilt fall som det i Vårberg kan jag möjligtvis sträcka mig så långt som att säga att det säkert aktualiserar en del frågor som olika aktörer i systemet har anledning att reflektera över. Man kan då se om det också inom ramen för dagens befintliga regelverk finns möjligheter att göra anpassningar så att man kan hantera den här typen av problem på ett ännu bättre sätt när man blickar framåt.

Herr talman! Stort tack, justitieministern, för svaret!

Det har hänt några gånger under mandatperioden att våra interpellationsdebatter har föranlett initiativ från justitieministern. Det har bland annat gällt nya instruktioner till Bolagsverket och frågan om att likställa bostadsrättsinnehavares och hyresgästers ansvar för trygghet i närområdet.

En effekt av att slå ihop två interpellationsdebatter, herr talman, är att interpellationsdebatten blir kortare. Det blir mindre tid för interpellanten att förklara bakgrunden till sina två helt olika frågor om olika grupper av hyresgästers mycket väsentliga intressen.

Jag uppskattar att justitieministern uppenbarligen lyssnade noga på mitt första inlägg och pekade ut att det finns handläggningsfrågor att diskutera här. Jag vill dock understryka att det också finns en ett år gammal statlig utredning här, som pekar på tydliga lagstiftningsfrågor med anledning av det kunskapsläge som man sammanfattar.

Utredningen 2025:5 föreslår faktiskt att krav på tillstånd för fastighetsägare att hyra ut till bostadshyresgäster ska utredas. Utredningens kartläggning har visat att det finns ett problem med djupt oseriösa fastighetsägare som inte sköter förvaltningen av bostadsfastigheter. En fastighet med bristande underhåll kan påverka ett helt område negativt. Utredningen bedömer att inte minst kommuner behöver starkare påtryckningsmedel i förhållande till fastighetsägare för att dels komma till rätta med befintliga problem, dels försvåra för oseriösa fastighetsägare att alls komma in på marknaden.

Den här regeringen kommer att avfärda tidigare förslag om en ny förvärvslagstiftning. Även det är ett ärende som kommer upp här i riksdagen under våren i samband med omfattande liberaliseringar vad avser andrahandsuthyrning och så kallade företagsbostäder. Det här är konkreta steg mot marknadshyror, herr talman.

Det är nog inte att förvänta sig att just den här regeringen då också ska se över villkoren för hyresgäster i samband med renoveringar, vilket är den andra interpellationsfrågan. Problemen med mycket kraftiga hyreshöjningar i samband med renoveringar och hyresgäster som upplever sig överkörda i de processerna avfärdas, trots färdiga utredningsförslag.

Den fråga som jag ändå vill få förd till protokollet här i riksdagen handlar alltså om att införa begreppet ”skäligt” som bedömningsgrund när hyresnämnden ska ge tillstånd till renoveringsåtgärder. Skälighetsbedömningen ska handla om att hyresgästerna har haft tillräcklig påverkan i samrådsprocessen. Den ska också handla om att adekvata, meningsfulla alternativ med olika konsekvenser i termer av hyresnivå faktiskt har presenterats för hyresgästerna att ta ställning till. Detta är något som ska krävas av fastighetsägaren.

Om nu justitieministern inte gillar det utredningsförslag som finns och som vi socialdemokrater vill genomföra – vad vill då justitieministern göra i stället? En fråga som kanske är ännu mer av intresse är denna: Vad vill Sverigedemokraterna?

Justitieministern kanske kan upplysa oss även om det. Vi har ju som bekant inte möjlighet att ställa interpellationer till det parti som i hög grad styr den här regeringens initiativ.

Herr talman! Jag kan till att börja med känna sympati för det Markus Kallifatides sa allra sist. Det är många moderata ledamöter som under årens lopp har velat ställa frågor till Vänsterpartiet, som i praktiken har styrt den socialdemokratiska regeringen åtminstone sedan 70-talet och framåt.

Men nu är det som det är. Det är de partier och statsråd som ingår i regeringen som kan bli föremål för frågor, och då vill jag bara för klarhetens skull ställa en kontrollfråga. När Markus Kallifatides nu talar om beredningsunderlaget avses väl Hyresgästutredningens betänkande från 2017? Vän av ordning tänker då att 2017 är några år sedan, vilket också betyder att den socialdemokratiska regeringen hade åtminstone fem år på sig att genomföra detta. Det gjorde man inte utan fann skäl att avstå, sannolikt för att man analyserade innehållet och inte riktigt tyckte att det räckte till för den här typen av reformer. Beredningsunderlaget räckte inte för att göra detta.

Möjligtvis kan den upplysningen tjäna lite nyanserande till varför den här regeringen inte rusar åstad och genomför precis det som står i den utredningen; uppenbarligen gjorde Socialdemokraterna under många år i regeringsställning samma bedömning att avstå av de skälen.

Detta ska med andra ord inte förväxlas med en hållning som skulle betyda att man inte bryr sig om förhållandena för hyresgästerna. Jag förstår att man möjligtvis kan beskriva det delvis lite olika beroende på vad man har för utsiktspunkt, men jag tycker att man ska ta fasta på att det som kommer till hyresnämnden och som ska avgöras är det som är tvistigt. Mycket annat som har varit tvistigt har man av olika skäl ändå kunnat förlikas kring, och man har hittat lösningar som både hyresvärdar och hyresgäster kan leva med. Det är väl i sig ett uttryck för att vårt system trots allt i normalfallet fungerar som det är tänkt.

Sedan kommer det alltid att finnas frågor som är så tvistiga att man inte kommer överens, och då kommer de upp till en rättslig prövning. Om det i fler fall utfaller till hyresvärdens fördel kan jag dock inte bara utifrån detta dra slutsatsen att lagstiftningen överlag skulle vara biased för hyresvärdar och mot hyresgäster. Det kan ju kort och gott vara så att den rättsliga bedömningen är sådan att det i de fallen ändå verkar rimligt att hyresvärden drar det längsta strået.

Med det sagt tycker jag att hela problembilden är väldigt angelägen att diskutera. Vår lagstiftning har växt fram under lång tid, inte minst genom socialdemokratin under årens lopp, och även om lagstiftningen har sina skönhetsfläckar och utrymme för reformer ser den trots allt båda dessa legitima intressen och försöker att hitta ett sätt att väga av det.

Det finns alltså inte för närvarande någon plan för en större reform eller översyn av reglerna på det här området från vår sida. Detta ska dock inte tas till intäkt för ett ointresse eller för den delen ett uttryck för ett ensidigt hyresvärdsperspektiv på frågorna. Jag tycker att den balans som finns i lagstiftningen är god. Sedan följer vi förstås noga hur det används i praktiken. Jag utesluter inte alls att det i framtiden finns skäl för förändringar av olika slag.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

När det gäller de förberedda förslagen om ändring i lagstiftningen när det gäller prövning i hyresnämnd av renoveringsåtgärder och deras skälighet eller icke skälighet mot hyresgästerna vill jag påminna om att det fanns andra majoritetsförhållanden i Sveriges riksdag den mandatperioden, vilket mycket väl kan vara en viktig faktor i hur den dåvarande S-ledda minoritetsregeringen ställde sig till vilka förslag som kunde läggas fram med goda möjligheter att röstas igenom i Sveriges riksdag. Detta tror jag att justitieministern känner igen.

Jag vill tacka för debatten. Jag noterar Gunnar Strömmers pragmatiska snarare än konfrontatoriska linje, men jag vill ändå dela med mig av mina intryck från ett besök i Vårberg i södra Stockholm i onsdags. Det ser förfärligt ut, justitieministern! Det handlar om hyresgäster som absolut inte får det de har rätt till. De har betalat hyra, men de får inte det de har rätt till. Folk är rädda och utmattade, justitieministern, och vi, staten, står tämligen lamt och tittar på.

Jag har träffat många – otaliga – hyresgäster som behandlas illa av sina hyresvärdar. Det är verkligheten, justitieministern, och det är därför vi socialdemokrater kommer att fortsätta att driva frågor både om allvarligt bristande fastighetsskötsel och villkoren för hyreshöjningar i samband med renovering.

Jag vill tacka för debatten. Jag menar att den tydligt har visat både på viktiga frågor och vikten av fler politiska åtgärder.

Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för att frågorna lyfts och för ett genuint engagemang för människor som kan befinna sig i ett väldigt utsatt läge! Det kan man göra som hyresgäst; det råder ingen tvekan om det.

Jag har för egen del gjort trygghetsvandringar tillsammans med Hyresgästföreningen och även ihop med företrädare för fastighetsägarsidan och också promenerat genom områden där man med blotta ögat kan se vilka hyresgäster som bor hos hyresvärdar som tar sitt ansvar, fastighetsägare som är angelägna om att det ska bli bra både för hyresgästen och för det lokalsamhälle där man verkar, och i samma områden har jag sett exempel på fastighetsägare som uppenbarligen inte alls är beredda att ta det ansvaret. Det finns alltså en legitimitet i frågeställningen, sett både ur den enskilda hyresgästens synvinkel och ur ett bredare samhällsperspektiv. Det råder det inte någon som helst tvekan om.

Vi kan naturligtvis diskutera i vad mån en bättre utveckling framåt förutsätter ytterligare ingripande från lagstiftaren eller inte, men vi kan i varje fall vara överens om att vi vill att Sverige ska vara ett land där människor bor inte bara under anständiga omständigheter utan under goda omständigheter, där människor har rättigheter som respekteras och där den som äger fastigheter tar sitt ansvar både för hyresgästerna, om det är det det handlar om, och för det omgivande lokalsamhället. Den dialogen fortsätter jag gärna, och jag tackar för möjligheten att få diskutera under de här formerna i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.