Hyperloop i Sverige

Herr talman! Mathias Sundin har frågat mig vad jag tänker ta för initiativ för att utreda hyperloop som en möjlig kommunikationsform i Sverige.

Låt mig inledningsvis säga att jag välkomnar ny teknik som syftar till att skapa effektivare transportmedel. Regeringen arbetar med forskning och innovationer för att Sverige ska vara en framstående forskningsnation, där forskning och innovation bedrivs med hög kvalitet och bidrar till samhällets utveckling och näringslivets konkurrenskraft.

Regeringen arbetar i samverkan med akademi, myndigheter och industri med forskning och innovationer inom transportområdet. Exempel på sådan samverkan är utveckling av självkörande bilar samt demonstrationsanläggningar av elvägar för minskad miljö- och klimatpåverkan.

När det gäller hyperloopen är tekniken, precis som Mathias Sundin säger, ung och mycket kan ändras. I nuläget har jag därför ingen avsikt att ta initiativ till någon utredning om hyperloop i Sverige. Regeringen följer dock med intresse utvecklingen av denna nya teknik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det här gäller just en ny transport- och kommunikationsteknik - hyperloop. Idén till den föddes i USA ur en frustration över höghastighetståg. Man tyckte att det kostade väldigt mycket, och man fick inte så mycket snabbhet för pengarna. Vi känner igen lite av den debatten här i Sverige också.

Då tog Elon Musk fram ett förslag om detta som han kom att kalla hyperloop. Han brukar lite skämtsamt säga att det är en blandning mellan rörpost, ett airhockeybord och en Concorde, allt i ett. Det är vagnar, eller poddar som det kallas, som transporteras i rör. I röret råder nästan vakuum, vilket gör att luftmotståndet är väldigt lågt, och man kan med eldrift driva de här vagnarna väldigt effektivt och väldigt snabbt. Man ska komma upp i hastigheter på över 1 000 kilometer per timme.

De beräkningar som har gjorts inledningsvis är att kostnaden i alla fall är betydligt lägre än för höghastighetståg, men vi vet naturligtvis hur det är med alla infrastrukturprojekt, och infrastrukturministern vet förmodligen mer än någon annan att det gärna drar iväg. Det finns inga garantier kring hur låga kostnaderna är, men det är ändå en väldigt intressant teknik som har tagits fram.

I de här hastigheterna skulle det ta statsrådet 30 minuter att åka hem till Göteborg från Stockholm. Att åka ned till Malmö härifrån skulle ta ungefär 40 minuter, och härifrån ända upp till Luleå skulle ta en timme. Det är ju ingenting som man ens skulle komma i närheten av med höghastighetståg, även om vi naturligtvis kommer att behöva fler spår i Sverige.

Av min beskrivning låter det hela kanske bara som en kul idé som någon nisse i Kalifornien har klurat ut. Men det är seriösare än så. Det första förslaget togs fram av ingenjörer på rymdföretaget Spacex och elbilstillverkaren Tesla. I Obamaadministrationen har man blivit väldigt intresserad av detta och satt ett forskarteam att titta på de grundläggande beräkningarna: Kan det här i teorin fungera?

Infrastrukturministern i USA följer detta nära. Den slovakiska regeringen har initierat ett projekt kring detta. Här på KTH i Sverige finns det ett intresse liksom på MIT i USA, och en mängd olika forskargrupper runt om i världen jobbar nu med att förädla och ta fram den här reformen. Bara för några dagar sedan genomfördes det första livetestet av tekniken i Nevada.

Vad jag tycker är att regeringen skulle kunna spela en aktiv roll i det. Naturligtvis kan och ska vi inte fatta några beslut om att bygga något sådant här. Det vore mycket oseriöst i det här läget när tekniken är så ung. Däremot kan vi bidra till utvecklingen forskningsmässigt. Om man inte ens vill lägga några pengar på det kan man be Trafikverket titta på tekniken. Det finns ju också projekt här i Sverige, Åland och Finland om att bygga en hyperloop mellan länderna, seriösa projekt där det petas in lite pengar. Svenska staten skulle kunna spela en roll i att driva på den här utvecklingen. Vi ska inte låsa oss vid den på något sätt men att göra i alla fall det.

Svaret från statsrådet är till viss del positivt men ändå negativt just när det gäller kärnan. Varför är det så?

Herr talman! Precis som Mathias Sundin säger är det här en väldigt ny teknik, och det är fortfarande oklart om det kommer att kunna realiseras. Jag skulle också möjligen vilja resa en viss skepsis kring hur det skulle påverka till exempel landskapet. Byggkostnaderna om man skulle ha den här tekniken under marken skulle naturligtvis bli väldigt, väldigt höga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta är förstås sådant som man får titta på när tekniken blir mer utvecklad och man kan göra mer realistiska och underbyggda analyser av vad den skulle kunna innebära.

Det pågår ett ganska intensivt forskningsarbete kring den här nya tekniken, och som jag sa i mitt svar har regeringen för avsikt att följa det. Det är också spännande om exempelvis KTH, andra lärosäten eller forskningsinstitut av olika slag i Sverige har ett intresse och söker samarbeten kring det här. Det finns naturligtvis en stor frihet inom de ramar som universitet och högskolor har i Sverige att ingå i den här typen av samarbetsprojekt om det blir aktuellt.

Däremot har regeringen i det här skedet inga planer på att lägga ett uppdrag till exempelvis Trafikverket av det enkla skälet att vi tror att den här tekniken är lite för omogen för att det ska läggas ett så konkret uppdrag att förbereda eller gå in i någon konkret diskussion från Trafikverkets sida.

Om man ska koppla något lite grann till det som är i planeringen i Sverige, det arbete som pågår kring Sverigeförhandlingen och den nya höghastighetsbaneutbyggnaden här, kan man nog säga att den här nya tekniken inte riktigt löser de utmaningar som höghastighetsjärnväg mellan våra tre stora städer skulle lösa, av det enkla skälet att där har man valt att inte bygga ett helt separat höghastighetsnät. Sverige har förmodligen en för låg befolkningsdensitet för att kunna bära investeringskostnaderna för en bana som bara kan trafikeras med höghastighetståg och också har ett väldigt starkt fokus på ändpunktstrafiken.

En del av funktionen i det som man nu planerar för, eller som man utreder, är att tillföra kapacitet också för att kunna leda om trafik när det uppstår fel i befintlig infrastruktur. Tanken är också att man ska kunna utveckla den inomregionala trafiken, där snabba men dock regionaltåg kan trafikera framför allt i närheten av ändpunkterna. Den typen av funktioner skulle man naturligtvis inte få med en sådan här teknik, utan då skulle det vara en helt annan funktion än den som vi nu planerar för.

Det räcker alltså inte att bara titta på kostnad, utan man behöver också titta på vilka nyttor man kan få med viss teknik. Just i det här skedet skulle jag ändå bedöma att i den process vi är när det gäller höghastighetsbanor i Sverige skulle den här tekniken kanske inte svara upp mot alla de behov som finns i det svenska järnvägsnätet.

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att man verkligen lyfter blicken när man tänker på den här tekniken. Det är klart att den inte skulle passa in i vårt nuvarande transportsystem rätt av så att man bara jackar in den någonstans, utan det är ett nytt sätt att transportera som använder ny teknik för att binda ihop ett land. Man kan tänka sig hur snabbt man skulle kunna komma vidare ned mot kontinenten.

Infrastruktursystem i en nation är naturligtvis någonting oerhört komplext. Men just därför är det viktigt att lyfta blicken ibland och se vad som finns vid horisonten - eller inte ens så långt bort - för att inte låsa in sig i det gamla systemet hela vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med en ny teknik är det naturligtvis en mängd olika problem och utmaningar man behöver lösa när det gäller säkerhet och allt möjligt, bland annat hur det påverkar landskapet. Men vi vet ju att tåg i alla fall i dag har väldigt stor påverkan på landskapet och på städer. Där det går tåg blir det ofta någon form av linje eller mur, synlig eller osynlig, genom en stad.

Det här binder ihop människor med snabba transporter men kan också dela upp på detta sätt. Tanken här är bland annat att man ska ha det på pyloner så att det inte får lika stor påverkan på landskapet på själva marken, men man kan också ha det i tunnlar eller under marken på något annat sätt.

Som jag sa tidigare: Jag föreslår inte på något sätt att regeringen ska gå in i det här och satsa järnet. Jag förstår fullkomligt att man inte vill det. Men när sådan här utveckling sker är det viktigt med signaler. Man behöver inte pumpa in en massa pengar i detta, men det är viktigt att man tar det på allvar och bidrar till utvecklingen. Det betyder inte att man låser sig vid att det här ska vara det sätt vi bygger på om fem tio år, men man bidrar till utvecklingen.

USA:s regering klarar av detta alldeles utmärkt. Man bidrar till utvecklingen; man är inte låst vid det här på något sätt. Den slovakiska regeringen gör samma sak.

Nu ser vi att det poppar upp en mängd olika initiativ. Det pumpas in mycket pengar - ett av de här företagen tog alldeles nyss emot tre kvarts miljard för utveckling av den här tekniken. För dem som investerar i sådan här teknik och forskning är det naturligtvis viktigt med signaler - vad säger regeringen om det här? Är man negativ eller positiv? Tar man till sig detta? Finns det någon möjlighet att något sådant här byggs? Det påverkar naturligtvis deras investeringsbeslut.

När det gäller projektet Sverige-Åland-Finland har jag ingen aning om hur realistiskt det är eller om det kommer att bli någonting av det, men positiva signaler gör att man kan ta det vidare. Nu har man gett i uppdrag till KPMG att göra en idéstudie om det här. Jag tror att de första idéerna ska presenteras i Almedalen.

Det är jättebra att regeringen inte avfärdar det här fullständigt, men jag tror att man kan ha en aktivare roll i utvecklingen än att bara titta på. Det krävs faktiskt inte mycket. Det här är en av många framtidsfrågor där regeringen kan driva på. Jag hoppas att framtiden inte tar slut nu bara för att framtidsministern fick sparken.

Herr talman! Framtiden är fortfarande i allra högsta grad närvarande. Nu finns det dessutom ett antal väldigt intressanta och spännande rapporter som blickar lite längre fram i framtiden än vad vi normalt hanterar inom Regeringskansliet. Det känns som ett bra stöd i det vidare arbetet.

Jag skulle vilja säga att vi har en generellt väldigt positiv inställning till ny teknik. Vi vet av erfarenhet och ser i omvärlden att ny teknik kan medföra stark påverkan på samhällsutvecklingen. I de tider i historien då man har gjort språng i utvecklingen har det ofta handlat om en teknisk landvinning som har nått många människor, och därigenom har man ställt om hela samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just i transportsektorn skulle jag vilja påstå att vi är i en sådan brytningstid just nu. Många nya tekniker utvecklas ungefär samtidigt. De gamla sanningarna om den bensindrivna bilen som var och en har stående i sitt garage eller möjligen på gatan utanför som det förhärskande sättet att transportera sig, den eran, är på väg att övergå i någonting annat tack vare ny teknik men också nya beteendemönster och helt nya krav från samhället. Därför tycker jag att det är viktigt att vi bejakar alla möjliga nya tekniska landvinningar och inte låser oss vid att just den här tekniken kommer att användas i framtiden.

Jag tror också att det är olyckligt om vi fattar politiska beslut om vilka tekniska lösningar eller teknikutvecklingsprojekt som man ska satsa på. Jag tror att vi tydligt ska slå vakt om forskningens fria ställning och frihet att själv ta sig an de olika forskningsprojekt som man tycker är intressanta. Skulle vi fatta politiska beslut och säga att den här tekniken ska ni titta närmare på men inte den där, då tror jag att vi kväser snarare än uppmuntrar forskning kring olika nya tekniska lösningar. Därmed inte sagt att vi inte ska vara med i utvecklingen.

Regeringen har i dagsläget inga avsikter att ta några konkreta initiativ i fråga om just den här tekniska lösningen men kommer med stort intresse att följa både den här utvecklingen och utvecklingen inom andra områden avseende transport och mycket annat.

Herr talman! Vi är helt överens om att politiken inte ska sätta den här tekniken före en annan och så vidare. Det är inget sådant jag föreslår.

Vad jag föreslår är att man har en positiv attityd till detta, att man ger till exempel Trafikverket - det kanske finns någon mer lämplig instans - i uppdrag att titta närmare på den här tekniken för att se hur den skulle kunna användas i Sverige. Det betyder inte att man sedan ska bygga den. Det är som sagt en ung teknik; vi vet inte vart den tar vägen.

Men vad som har skett nu, och det är väl ett tecken i tiden, är att hyperloop har blivit ett globalt projekt som tusentals människor i många olika länder bidrar till att utveckla. Regeringar och stater måste alltså inte vara den drivande kraften som står för majoriteten av jobbet här. Det sker ändå. Men för att människor ska vilja bidra till och se möjligheter i det här och för att det ska investeras pengar - det går ändå åt en hel del - är regeringar och stater viktiga eftersom det är de som sedan ska bygga detta. Det kan finnas viss privat finansiering, men den här typen av tunga investeringar i infrastrukturen står stater för.

Jag tycker att du säger så många rätta saker, Anna Johansson. Det är bara agerandet som saknas. Jag tror att vi står mitt i ett skifte i fråga om självkörande bilar, mycket billigare tillgång till rymden och mycket annat inom kommunikation och transport runt om i vår värld. Då har regeringen och du som statsråd möjlighet att agera på den här utvecklingen - inte styra och dirigera den men driva på den och vara en positiv faktor. Du säger rätt saker, men agera också!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Att lägga ett väldigt specifikt uppdrag på Trafikverket att vara med och forska om eller utveckla just den här tekniken är precis en sådan detaljstyrning som jag hör att vi är överens om att vi inte ska ha.

Den 1 juni kommer statsministern att presentera ett samverkansprogram inom transportsektorn, och vi kommer i höst att lägga fram en forskningspolitisk proposition i riksdagen. Båda har starkt fokus på hur forskning och innovation kan bidra till samhällsnytta och hur staten genom ett aktivt deltagande med resurser till exempelvis forskningsprojekt, samverkansplattformar och så vidare kan vara med som en drivande kraft i att låta dem som har forskningsresultaten och är tekniska experter samverka mellan olika forskningsområden - teknik men också beteendevetenskap och stadsbyggnadsfrågor - för att hitta de klokaste lösningarna för framtiden.

Det finns en enorm potential i detta, och för de ambitioner som regeringen har om att nå EU:s lägsta arbetslöshet till 2020, att nå klimatmålen och att utveckla Sverige till ett jämlikt samhälle där man kan arbeta och bo i alla delar av landet har den här typen av forskning oerhört stor betydelse. Jag tror alltså att vi kommer att kunna finna varandra också i det fortsätta arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.