Hoten mot kristna befolkningsgrupper i Irak

Fru talman! Lars Adaktusson har frågat mig om jag är beredd att kräva att Iraks regering tar ansvar för och aktivt skyddar sitt lands kristna befolkningsgrupper. Lars Adaktusson har också frågat mig om jag stöder tillkomsten av en provins följt av politiskt självstyre för Nineveslättens assyrier, syrianer och kaldéer.

Jag delar Lars Adaktussons ståndpunkt när det gäller vikten av att skydda Iraks religiösa och etniska minoriteter, inklusive den kristna befolkningen. Kristna befolkningsgrupper bosatta i Mosul och på Nineveslätten drabbades mycket hårt under Daish, och många har fortfarande inte kunnat återvända hem. Ansvariga för de allvarliga brott som under konflikten begåtts av Daish mot minoriteter måste ställas till svars, och Sverige har agerat tydligt för att ansvarsutkrävande ska komma till stånd.

För fredlig samexistens krävs fortsatta politiska och ekonomiska reformer för att skapa ett mer inkluderande samhälle och en starkare rättsstat som skyddar utsatta grupper. Diskriminering av religiösa minoriteter är tyvärr vanligt förekommande i Irak även efter att Daish besegrats.

I möten med företrädare för den irakiska regeringen och när Irak diskuteras i FN och EU lyfter Sverige aktivt fram vikten av religions- och övertygelsefrihet och av att minska etniska och religiösa minoriteters utsatthet. Frågan om minoriteters rättigheter diskuterades till exempel i samband med Iraks utrikesministers besök i Sverige i maj. Sveriges ambassad i Bagdad för också en regelbunden dialog med kristna samfund i Irak för att hålla sig uppdaterad om deras situation. Sveriges sändebud för interkulturell och interreligiös dialog besökte Irak i april och hade bland annat möten med företrädare för de kaldeiska och assyriska kyrkorna.

Som Lars Adaktusson nämner i sin fråga är den humanitära situationen och säkerhetsläget i de områden där Iraks kristna befolkningsgrupper tidigare var bosatta fortsatt svår. Situationen har gjort att mycket få internflyktingar från dessa områden har kunnat återvända till sina tidigare hem.

Sveriges utvecklingssamarbete med Irak fokuserar särskilt på insatser för återuppbyggnad och stabilisering i de områden som befriats från Daish, inklusive Nineveslätten, som är hem för många assyrier, syrianer och kaldéer. Utvecklingssamarbetet omfattar totalt 1 miljard kronor för perioden 2017-2021.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det krävs en långsiktig politisk lösning på de problem som utgör grunden för den svåra belägenheten för assyrier, syrianer och kaldéer som har sina hemtrakter i den del av Irak som utgör det så kallade omtvistade området. En överenskommelse rörande det omtvistade området utgör en av de viktigaste utestående frågorna i en politisk process som måste lösas av irakierna själva inom ramen för Iraks författning. För att möjliggöra återvändande och återuppbyggnad är det på kort sikt särskilt viktigt med en överenskommelse mellan den federala regeringen i Bagdad och provinsregeringen i Erbil i frågan om ansvaret för administrationen, styrningen och säkerheten i området kring Sinjar.

Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka utrikesministern för svaret.

Jag välkomnar att statsrådet uttrycker situationens allvar för de kristna befolkningsgrupperna och att regeringen är beredd - som jag uppfattar det - att ta upp frågorna med de politiskt ansvariga i Bagdad. Dessvärre är inte detta något som kan vänta eller skjutas på framtiden. Vi vet att det råder en politiskt instabil situation just nu, men förtrycket mot assyrier/syrianer/kaldéer pågår i detta nu. Etnisk rensning tvingar dagligen kristna familjer att fly.

Att överge sin hembygd, där förfäder brukat jorden och där släkt och vänner levt i generationer, är ingen enkel sak. Det slår sönder livet, och det omkullkastar den tillvaro som mödosamt byggts upp med familj, arbete och trygghet. Det var detta vi såg när hundratusentals kristna på kort tid flydde undan Islamiska staten 2014. Att Mosul och Nineveslätten tömdes på sin kristna befolkning innebar oräkneliga tragedier och svårt mänskligt lidande. På ett övergripande plan innebar övergreppen att folkrättens värsta och mest avskyvärda brott begicks. Systematiskt genomförde IS ett folkmord mot kristna och yazidier.

Fru talman! I dag är det omedelbara hotet från IS inte lika överhängande, men synen på kristna och yazidier som otrogna och därmed icke önskvärda lever kvar. Med tyst godkännande från regeringen i Bagdad pågår just nu det som kallas en demografisk förändring. I städer och byar på Nineveslätten förändras befolkningssammansättningen. Där kristna familjer har levt flyttar muslimska familjer in. På flera platser där assyrier/syrianer/kaldéer historiskt och under lång tid varit i majoritet tar shiamuslimska shabaker över.

Parallellt med detta stärker, som vi vet, Iran sitt inflytande. Diktaturregimen i Teheran kontrollerar i dag en shiamuslimsk milisstyrka i Irak med 60 000-70 000 soldater. Efter ett flertal incidenter där kristna angripits är misstron stor mot den Iranstödda milisen, och många som nyligen har återvänt till Nineveslätten bestämmer sig för att ge sig av igen.

Ansvaret för att stoppa denna allvarliga utveckling ligger hos den politiska ledningen i Bagdad. Den irakiska regeringen har möjlighet att vidta den enskilda åtgärd som i dagsläget skulle betyda allra mest för de kristna befolkningsgrupperna, nämligen att uppgradera Nineveslätten till provins och ge assyrier/syrianer/kaldéer rätt till politiskt självstyre. Detta är politiskt fullt möjligt, och det ligger inom ramen för Iraks konstitution. Ett beslut i den riktningen fattades också i början av 2014, men det har aldrig implementerats.

Jag vill ställa följande frågor, Ann Linde: Vad är förklaringen till att den svenska regeringen inte tydligt vill stödja ett politiskt självstyre? Varför inte gå offren för IS folkmord till mötes i en för dem helt avgörande fråga?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(forts.)

Fru talman! Den kristna befolkningen från den del av Irak som ingår i det så kallade omtvistade området drabbas hårt av den politiska oenigheten rörande kontrollen över detta område. Oklarheten bidrar till ett fortsatt instabilt säkerhetsläge och till påtagliga hinder för humanitär hjälp och återuppbyggnadsinsatser på Nineveslätten.

Som jag nämnde i mitt tidigare svar krävs det en långsiktig politisk lösning på de problem som förhindrar den kristna befolkningen och andra minoritetsgrupper att återvända hem. För att säkerställa långsiktig fredlig samexistens behövs en inkluderande politisk process för nationell försoning och för genomförande av reformer som leder till full respekt för de mänskliga rättigheterna utan diskriminering. En sådan process är också av stor vikt för att lösa den övergripande frågan om kontrollen över det omtvistade området och för att upprätta ett lagligt styre av dessa områden som har befolkningens stöd.

Efter förra årets regeringsskifte i Irak har förhandlingarna mellan den federala regeringen i Bagdad och provinsregeringen i Erbil haft ett förnyat momentum. Förbättringen av relationerna mellan Bagdad och Erbil har dock tyvärr inte resulterat i några verkliga genombrott som har inneburit en förändring av situationen på marken.

Det internationella samfundet kan stötta den nationella irakiska dialogen inte minst genom FN:s insats i Irak, Unami. Unami har som en av sina uppgifter att hjälpa Irak i en process för att lösa konflikterna om de omtvistade områdena. Sverige verkade under vår tid i säkerhetsrådet för en roll för insatsen inom detta område, och vi har därefter fortsatt att stödja ett aktivt engagemang från FN i Irak rörande försoning och fredsbyggande.

Regeringen uppmanar kontinuerligt både den federala regeringen i Bagdad och provinsregeringen i Erbil till dialog och fortsatta ansträngningar för att lösa utestående frågor som styrningen av det omtvistade området. Statsminister Löfven tog till exempel upp frågan om dialogen Bagdad-Erbil vid ett möte med Iraks president i februari. Regeringen har också i kontakter med Irak, inklusive i samband med Iraks utrikesministers besök i Sverige i maj, särskilt tagit upp frågan om vikten av att så snart som möjligt etablera en gemensam styrning och stabil säkerhetsstruktur i området kring staden Sinjar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att understryka att kontrollen över de omtvistade områdena inte enbart är en fråga mellan Bagdad och Erbil. De minoritetsgrupper, som den kristna befolkningen, som har sina hemtrakter i det området måste få sina intressen tillgodosedda och sina röster hörda i diskussionerna om områdets framtid.

Fru talman! Det låter lite grann som att vi inte står så långt ifrån varandra när det gäller detta med politiskt självstyre. Ändå låter det på utrikesministern som att det inte går att från svensk sida uttala ett stöd för ett självstyre.

Det är viktigt att i detta sammanhang betona att vad det handlar om är att det finns utrymme i Iraks konstitution för att uppgradera de historiska områdena kring Nineveslätten till en provins och ge befolkningarna där självstyre. Det är alltså inte en delning av Irak vi talar om; det är ett självstyre så som det regleras i konstitutionen.

Jag vill också understryka att det runt om i Europa bland Sveriges likasinnade länder finns en insikt om betydelsen av ett sådant beslut. I oktober 2016 antog Europaparlamentet en resolution som uttrycker ett tydligt stöd för bildandet av en provins omfattande Nineveslätten. I resolutionen lyfter parlamentet fram det som kallas inhemska folkgruppers rätt till säkerhet, skydd och självstyre. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater, däribland Sverige, att stödja den irakiska regeringen i bildandet av en provins på Nineveslätten.

Fru talman! Det vi talar om här är tiotusentals människor som tillhör de svagaste och mest utsatta. Det vi talar om är människor som trots att de varit med om detta oerhörda har hållit hoppet levande om att en dag kunna återvända.

I dag tvingas vi konstatera att förhoppningarna har kommit på skam. Trots vissa ljusglimtar i form av återuppbyggnad av bostäder, infrastruktur och annat som raserades av IS är det mörka moln som hänger över Nineveslätten. Av 125 000 assyrier/syrianer/kaldéer som levde där innan IS drog fram har knappt hälften kunnat återvända. Av Mosuls 200 000 kristna har noll kunnat återvända. Återuppbyggnaden går för sakta, men framför allt saknas det säkerhet och möjlighet att själv fatta beslut om framtiden.

Jag tror att den svenska regeringen med - som utrikesministern har sagt - goda relationer till Irak och omfattande utvecklingssamarbete skulle kunna använda det inflytande som följer av detta till att politiskt mer tydligt och konkret stödja den kristna ursprungsbefolkningen.

Utifrån vad hon har sagt här tycks utrikesministern luta åt att det inte blir något stöd för självstyre. Då blir en viktig fråga hängande i luften: Vad är regeringens besked till de kristna och yazidiska grupperna om det inte finns något stöd för självstyre? De vill inget hellre än att återvända till sin historiska hembygd, men de kan inte på grund av förföljelse och etnisk rensning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Frågan om ökat självstyre för vissa grupper i Irak är en fråga för Iraks folk att avgöra inom ramen för en inkluderande demokratisk process som respekterar både folkrätten, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det är också viktigt att de omtvistade områdena inte är en fråga som diskuteras enbart mellan Bagdad och Erbil utan att minoritetsgrupperna får göra sina röster hörda i diskussionerna.

Vi menar att det är oerhört viktigt att det blir ett inkluderande och pluralistiskt samhälle i Irak, att man underbygger en stark rättsstat och att det finns starka statliga institutioner. Sverige för en kontinuerlig dialog med Irak om minoriteterna, och då ingår naturligtvis de kristna minoriteternas politiska representation och deras rättigheter. Men återigen: Det är centralt att det är ett brett samtal med samtliga parter för en fortsatt försoning och för att lösa ut utestående frågor kring det omtvistade området.

Som Lars Adaktusson underströk har upptrappningen mellan USA och Iran påverkat instabiliteten i Irak och både Iraks befolkning och befolkningen i hela regionen. Säkerhetsläget riskerar att bli ännu sämre om de internationella trupper som är satta att kämpa mot Daish behöver dras tillbaka. Jag har framfört alla dessa frågor när jag har pratat med min irakiske kollega utrikesminister al-Hakim. Bland annat skulle minoritetsgrupperna stå väldigt sårbara om det kommer förnyade skarpa angrepp från Daish.

Fru talman! Ibland i debatter är delade meningar uppfriskande. I andra sammanhang är åsiktsskillnader mer beklagliga. Så känns det här, när vi talar om detta.

Faktum är att utan ett gemensamt politiskt stöd från omvärlden kommer Iraks och Mellanösterns kristna att försvinna. På samma sätt som det judiska livet sedan länge är utraderat i arabvärlden och i muslimska majoritetssamhällen riskerar kristenheten att inom kort tillhöra historien. Kyrkklockorna som har ringt i 1 700 år riskerar att tystna och kyrkor och historiska platser att förfalla.

För de tusentals som är direkt drabbade av detta har omvärlden ett stort ansvar. Det gäller även oss i Sverige. Kristdemokraterna har de senaste åren kritiserat regeringen för att inte se på den här situationen med tillräckligt stort allvar. Vi har kritiserat att förföljelsen av kristna inte någon gång nämndes i utrikesdeklarationen under förra mandatperioden, alltså under den tid då IS folkmord pågick i Irak och Syrien. Vi står för den kritiken. Vi tycker att den är berättigad.

Fru talman! I morgon presenterar organisationen Open Doors sin årliga World Watch List. Det är en förteckning över de 50 länder i världen där förföljelsen av kristna är värst. Varför inte låta den rapporten bli utgångspunkt för ett mer aktivt handlande från regeringens sida när det gäller det globala problem som förföljelsen av kristna är just nu?

Fru talman! Jag håller med Lars Adaktusson om att förföljelsen av kristna är ett problem. Det gäller inte bara i Irak utan även på andra ställen. Men om vi nu koncentrerar oss just på händelseutvecklingen i Irak följer vi den väldigt nära liksom vilka konsekvenser detta får för de olika befolkningsgrupperna. Irak har en lång historia av etnisk och religiös mångfald, och vi menar att det finns ett stort värde för hela världssamfundet att bevara det här unika historiska arvet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Situationen för de kristna befolkningsgrupperna är mycket bekymmersam även sedan Daish drevs bort från Nineveslätten och området kring Mosul. På kort sikt är en förbättrad säkerhet och återuppbyggnad av minoriteternas hemtrakter i de befriade områdena viktiga förutsättningar för att den kristna befolkningen ska kunna återvända. På längre sikt kvarstår många viktiga frågor som ansvarsutkrävande, uppbyggnad av starka statliga institutioner, att det blir en rättsstat och att man får insatser för ett mer inkluderande medborgarskap.

De här frågorna är av stor betydelse för att skapa varaktiga förutsättningar för ett pluralistiskt samhälle i Irak som skyddar och tar ansvar för landets minoritetsgrupper inklusive de kristna grupperna.

Sverige har ett brett och långsiktigt engagemang i Irak. Det syftar till att stödja framväxten av ett demokratiskt samhälle som också inkluderar minoritetsgrupperna. Vi betonar det här när vi pratar med regeringsföreträdare. Vi betonar att man måste ha full respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. Vi driver också i EU och FN frågan om tydliga åtgärder för ställningstagande för reformer som ska gå i denna riktning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.