Höjda marginalskatter

Herr ålderspresident! Maria Malmer Stenergard har frågat mig hur jag ser på risken att vi går miste om såväl resurser till välfärden som arbetade timmar i välfärden när det lönar sig mindre att arbeta. Hon har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka drivkrafterna för att välja arbete framför ledighet samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska de skattemässiga marginaleffekter som läkare och andra yrkesgrupper drabbas av när de jobbar ett extra pass.

På grund av den tidigare regeringens många ofinansierade skattesänkningar ärvde vi ett stort budgetunderskott. Angelägna satsningar som bland annat bidrar till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet måste därför finansieras med bland annat höjda skatter. Högre skatter för personer med relativt hög inkomst har både en god fördelningsprofil och ger nödvändiga skatteintäkter.

I detta sammanhang vill jag poängtera att för de personer som betalar statlig inkomstskatt i dag påverkas inte marginalskatten till följd av begränsade uppräkningar av skiktgränserna för statlig inkomstskatt.

Vidare är det inte bara skatter som påverkar antalet arbetade timmar. Sverige har nu den högsta sysselsättningsgraden i EU. En viktig förutsättning för detta är tillgången till barn- och äldreomsorg. Fortsatta investeringar i välfärden är nödvändiga för att både kvinnor och män ska få möjlighet att arbeta heltid. En bättre äldreomsorg och högre kvalitet i barnomsorgen är inte bara en fråga om en trygg ålderdom respektive barndom utan kan även minska antalet personer som slutar arbeta eller går ned i arbetstid för att ta hand om närstående.

För att få fler i arbete och för att få dem som arbetar att orka arbeta heltid måste vi satsa på utbildning, arbetsmiljö och förebyggande av arbetsrelaterad ohälsa. Inom arbetsmiljöpolitiken har regeringen stärkt resurserna kraftigt. För att fortsatt stärka Arbetsmiljöverkets tillsynsverksamhet tillfördes myndigheten ytterligare medel i regeringens senaste budget. Regeringen har också presenterat en strategi för det moderna arbetslivet och bidragit till en ökad forskning om hållbara arbetsmiljöer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att förbättra arbetsmiljön och villkoren i välfärden behövs ökade resurser, inte minst för att fler ska vilja arbeta inom äldreomsorgen och vården. Regeringen har hittills stärkt välfärden med 30 miljarder kronor - betydande resurser som möjliggör för kommunerna och landstingen att stärka vården, skolan och omsorgen. Sådana investeringar i välfärden har stor betydelse även för arbetsmiljön, inte minst i många kvinnodominerade branscher, som kännetecknas av större problem med ohälsa än andra branscher.

När det gäller bemanningen i vården har regeringen tagit initiativ till en rad åtgärder som kan bidra till bättre kompetensförsörjning. En av dessa är den så kallade professionsmiljarden, som innebär att regeringen årligen avsätter 1 miljard kronor för att stärka och stimulera landstingens arbete med kompetensförsörjningsfrågor.

Regeringen satsar även på utbyggnad av utbildningar inom bristyrken för att kunna möta arbetsmarknadens och vårdens behov, vilket bland annat innefattar sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor.

Herr ålderspresident! Tack, finansministern, för svaret!

Det är människor som driver företag och människor som arbetar som bygger Sverige starkt. Det är de som betalar den skatt som vår välfärd är så beroende av.

Om vi ska se till att vi har ett samhälle som håller ihop och som är starkt för dem som är allra svagast måste arbetslinjen värnas. Arbetslinjen är så mycket mer än att bara få ned arbetslöshetssiffrorna och få upp sysselsättningssiffrorna. Arbetslinjen handlar också om att det ska finnas möjligheter att utvecklas och ta ansvar på jobbet, om att man ska känna att det är meningsfullt och om att det ska märkas när man presterar mer och tar större ansvar.

Därför är jag bekymrad, inte bara över att allt fler av dem som inte har jobb kommer allt längre från arbetsmarknaden, utan också över att de som har jobb känner att det lönar sig allt mindre att jobba mer, anstränga sig mer, utbilda sig mer och ta mer ansvar.

Detta blir extra tydligt i välfärden och tryggheten. Fråga sjuksköterskan som läste vidare till specialistsjuksköterska och som plötsligt blev höginkomsttagare. Fråga polisen som jobbar skift för att jag och finansministern ska kunna sova gott om natten och som plötsligt blev höginkomsttagare. Fråga förskolläraren som sökte och fick jobbet som förskolechef, som ligger vaken på nätterna och funderar över barngrupperna och som plötsligt blev höginkomsttagare. Fråga läkaren, som trots många år i skolbänken och i specialistutbildning tyckte att det var mer värdefullt att gå ned på deltid för att fixa med sommarstugan än att jobba heltid med händerna i vården och hyra in proffs till stugan.

Herr ålderspresident! Före valet lovade Socialdemokraterna att inte höja inkomstskatten för vanliga löntagare. Fråga sjuksköterskan eller polisen vad det löftet var värt! Tre av tio sjuksköterskor, fyra av tio barnmorskor, fyra av tio poliser och fem av tio lokförare - det är de nya höginkomsttagarna, vars inkomster är så svindlande höga att regeringen tycker att de måste börja betala statlig inkomstskatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är ett svek, inte bara mot dem som drabbas utan också mot välfärden. Om välfärden ska vara stark och om det här samhället ska fungera måste det löna sig bättre att jobba.

Under alliansregeringens tid ökade skatteintäkterna till kommuner och landsting med 26 procent. Det var 26 procent i ökade resurser för dem som till stor del finansierar just vår välfärd. Det var en viktig utveckling. Antalet läkare, barnmorskor och sjuksköterskor per invånare steg.

Tack vare att vi behåller drivkrafterna för att arbeta kunde vi också i vår senaste budget avsätta 60 miljarder till välfärden fram till år 2020. Det är 20 miljarder mer än regeringen.

Välfärden riskeras inte av rimliga skattenivåer. Den riskeras av minskade drivkrafter och politiker som tar människors arbete och ansträngning för givna. Allt hänger ihop, men den insikten avspeglas tyvärr inte i finansministerns svar. Detta oroar.

Skattemedel tas inte från en outsinlig källa utan från människors arbete. Den källan sinar om arbete inte lönar sig. Och när människor arbetar mindre, varifrån ska då finansministern ta pengarna till alla de satsningar som hon räknar upp i sitt svar? Eller har hon inte räknat på det?

Herr ålderspresident! Maria Malmer Stenergard säger att skatteintäkterna ökade under Alliansens tid vid makten. Ja, och det berodde ju inte på att Alliansen sänkte skatten utan på att kommunerna ökade skatten. Samtidigt som den moderatledda alliansregeringen sänkte skatten på statlig nivå - mest för dem som tjänar mest - fick kommuner och landsting för att klara välfärdens verksamheter höja kommunalskatten, som vi ju vet inte är progressiv på samma sätt som den statliga inkomstskatten. Det är detta som förklarar att skatteintäkterna ökade.

Maria Malmer Stenergard tar i sina exempel i huvudsak upp anställda inom välfärden. Här har vi nog olika syn. Tror vi, som Maria Malmer Stenergard, att det är bra för dem som jobbar i välfärden att vi ökar skatteintäkterna, eller tror vi att det är dåligt för dem som jobbar i välfärden när vi ökar skatteintäkterna? Min övertygelse är naturligtvis att när vi ökar skatteintäkterna och, som den här regeringen, tillför 30 miljarder till välfärdens verksamheter blir det också bättre för dem som arbetar där, för undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Då får de fler kollegor, och det finns möjlighet för landstings- och kommunpolitikerna att arbeta för deras arbetsvillkor och löner. Så arbetar vi i den här regeringen.

Till skillnad från Maria Malmer Stenergards parti, som lämnade efter sig stora underskott i de offentliga finanserna när man satt i regeringsställning - man hade sänkt skatten med 130 miljarder - arbetar vi med att finansiera våra reformer och se till att det är ordning i statsfinanserna. Vi höjer en del skatter, däremot inte för vanliga inkomsttagare, och ser till att vi har den finansiering som krävs.

Maria Malmer Stenergard talar mycket om marginalskatterna. Men trots att alliansregeringen sänkte skatterna med 130 miljarder valde man att inte röra marginalskatten. Om Maria Malmer Stenergard och Moderaterna tycker att den är ett så stort problem, varför gjorde man då inget åt marginalskatten under de år man satt i regeringsställning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag noterar att finansministern upprepar sitt löfte att inte höja skatten för vanliga inkomsttagare. Jag föreslår återigen att vi frågar sjuksköterskan och polisen om de anser sig vara höginkomsttagare. Detta är ett svek, oavsett vad finansministern säger här i dag.

Skattetrycket sjönk under alliansregeringen, men ändå ökade skatteintäkterna. Det har med drivkrafter att göra.

I den stora skattereformen från 1991 fanns det två huvudsakliga principer. En av principerna var att skattebetalarna skulle ha hälften kvar. Staten skulle aldrig ta mer än man själv fick behålla. Den principen övergavs snabbt när man införde värnskatten - som någon sa: Det finns inget mer permanent än en tillfällig åtgärd. Det kan vara bra för oss politiker att komma ihåg detta.

En annan princip var att bara 10 procent av löntagarna skulle betala statlig inkomstskatt. Detta justerades sedan till 15 procent, men grundtanken var densamma, alltså att endast en liten del av löntagarna skulle betala statlig inkomstskatt. Det är ju därför man räknar upp brytpunkten. Gör man inte det blir ju till slut alla löntagare höginkomsttagare.

Under sittande regering tvingas allt fler att betala statlig inkomstskatt. I stället för 15 procent av löntagarna handlar det nu om var tredje heltidsarbetande eller 24 procent av alla löntagare. Det är nu inte en skatt för dem som tjänar allra mest, utan en skatt för breda grupper som jobbar hårt men som får behålla allt mindre.

Om man har en månadslön på 36 575 kronor får man i dag börja betala statlig inkomstskatt. Om man skulle följa principerna för skattereformen, så att endast 15 procent av löntagarna skulle betala statlig inkomstskatt, skulle gränsen i stället gå vid 42 400 kronor. Det hade nog vanliga löntagare tyckt vara betydligt mer rimligt.

När övriga världen går mot sänkta marginalskatter för att klara konkurrensen går Sverige åt andra hållet. Från ett redan extremt skatteläge, och från ett läge där det lönar sig rekordlite att utbilda sig, ska vi alltså göra det ännu mindre lönsamt att jobba och att anstränga sig.

Almega visade nyligen i en rapport att marginalskatterna gör att Sverige kan gå miste om en läkarkapacitet motsvarande 2 800 heltidstjänster per år för att det lönar sig för dåligt att arbeta och att jobba ett extra pass. I stället för att jobba väljer läkarna att vara lediga eller ta ut kompledigt i stället för lön. Många väljer att jobba deltid - detta i ett läge när det är vårdköer i många landsting. Frågan som finansministern måste ställa sig är: Har Sveriges patienter verkligen råd med detta?

En chef inom sjukvården säger så här: Vi behöver inte fler händer i primärvården, men vi behöver få dem som redan är anställda att jobba mer. Minst två tredjedelar av våra läkare jobbar deltid. Om marginalskatterna var lägre skulle vi kunna få dem att engagera sig mer och gå upp till heltid.

Som skattepolitiken utvecklar sig nu tycks det faktiskt bara finnas en bärande princip kvar: Så många som möjligt ska betala så mycket som möjligt. Som jag redan har varit inne på är det ett högt spel med en sådan princip. Det är nämligen välfärden som utgör insatsen i det spelet.

Alldeles bortsett från detta finns det också moraliska aspekter. Det är inte rimligt att en hårt arbetande barnmorska ska betraktas och beskattas som höginkomsttagare, eller att en extra arbetad timme ska beskattas så hårt att den som jobbar den får behålla mindre än vad staten tar. Precis som det måste löna sig bättre att gå från bidrag till arbete måste det också löna sig bättre att anstränga sig, att utbilda sig och att jobba lite extra. Det är bara på detta sätt vi bygger vår välfärd stark.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! På Maria Malmer Stenergard kan det låta som att människor fick höjd skatt före årsskiftet eller kommer att få höjd skatt efter nästa årsskifte. Maria Malmer Stenergard vet mycket väl att så inte var fallet. Om hon inte vet detta är det mycket bekymmersamt. Ingen sjuksköterska eller polis fick höjd skatt mellan sista december förra året och den 1 januari i år, och ingen sjuksköterska, polis eller barnmorska kommer heller att få höjd skatt mellan den sista december i år och den 1 januari 2018. Det fungerar nämligen inte så.

Det vi gör är att vi begränsar en skattesänkning. Vi höjer inte skatten. Detta vet Maria Malmer Stenergard.

Maria Malmer Stenergard talar om principerna för 1990-91 års skattereform. Om hon tycker att den är intressant undrar jag naturligtvis om hon står bakom också de andra principerna i den reformen, alltså fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt. Hon får gärna svara på om hon står bakom de principerna också, eller om hon har plockat de principer som för tillfället passar bäst.

Maria Malmer Stenergard tar också upp läkarna. Vi har ett stort problem med att få fast anställda läkare i vården. En orsak till detta är att många jobbar som stafettläkare i stället för som fast anställda. Här kämpar just nu Moderaterna för att det fortsatt ska vara skattemässigt gynnat att jobba som stafettläkare och vara egenföretagare jämfört med att vara fast anställd i ett landsting. Det är klart att detta inte är bra för landstingen runt om i Sverige. I dagsläget har man 100 000 mindre i skatt om man arbetar som egenanställd stafettläkare jämfört med om man har fast anställning i landsting. Det är klart att detta försvårar för landstingen.

Vi vill göra något åt detta med de nya 3:12-förslag som vi har lagt fram. De skulle minska skattefördelen med att vara egenanställd och jobba som stafettläkare jämfört med att vara fast anställd. Men detta försöker Moderaterna hindra. Jag tror att det skulle vara bra både för landstingen och för läkare och sjuksköterskor, och för inte minst patienterna, om fler läkare var fast anställda.

Maria Malmer Stenergard undrar om patienterna har råd med att barnmorskor betalar statlig inkomstskatt. Frågan är om patienterna har råd med Moderaternas sjätte jobbskatteavdrag.

Jag hade en fråga som Maria Malmer Stenergard inte svarade på. Om hon nu tycker att marginalskatten är så viktig, varför sänkte Moderaterna inte marginalskatten när man satt i regeringsställning? Ni talar också om att det finns en moral i att ha hälften kvar. Men trots att ni gjorde skattesänkningar med 130 miljarder kronor sänkte ni inte marginalskatten så att det blev hälften kvar under de åtta år ni satt i regeringsställning. Om marginalskatten är så viktig, varför gjorde ni ingenting åt den?

Herr ålderspresident! Ja, vi prioriterade att sänka skatten för dem som tjänade minst. Regeringen tycks prioritera att höja skatten för alla. Här vill jag poängtera att om man hade fortsatt att räkna upp brytpunkten, som man brukar göra, hade folk haft mindre i skatt än vad de får nu. Om inte finansministern förstår det är jag riktigt oroad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är på många sätt ett fantastiskt land, men vi får inte ta det för givet. Vi måste hela tiden kämpa för att behålla styrkan i vår ekonomi och i välfärden. Vi moderater vill fortsätta sänka skatterna för dem som tjänar minst för att skillnaden ska märkas när man går från bidrag till arbete, till exempel, och för att ansträngningen ska löna sig. Men vi vill också göra det mer lönsamt att arbeta för dem som tjänar mer. Det vill vi av två skäl. För det första är det moraliskt riktigt att man får betalt för att anstränga sig, även efter att staten har dragit skatten. För det andra vågar vi inte spela högt med välfärden som insats.

Under alliansregeringen ökade intäkterna till välfärden med 26 procent, tack vare att det lönade sig mer att arbeta. Vi tog ansvar för välfärden.

Regeringens vänsterpartistiska skattehöjarpolitik har gått så långt att det nu är hårt arbetande människor i välfärdens kärna och i tryggheten som beskattas som höginkomsttagare. Det är poliserna, specialistsjuksköterskorna, förstelärarna och förskolecheferna. Alla dessa behövs mer än någonsin, och de behöver känna sig motiverade. Arbetsmiljön är oerhört viktig, men det är också drivkrafterna.

Regeringens svar är att höja skatten och att minska drivkrafterna. Svaret borde i stället vara ett helt annat: att göra det mer lönsamt att jobba, att utbilda sig och att anstränga sig. Det handlar om dem som ställer klockan, packar matlådan, pusslar med hämtningstider och går till jobbet. Detta borde också göras för elevernas, patienternas och medborgarnas skull.

Herr ålderspresident! Maria Malmer Stenergard oroar sig över regeringens skattepolitik. Det har hon gjort i två och ett halvt år. I två och ett halvt år har vi hört Maria Malmer Stenergard och en rad andra moderater berätta här i talarstolen om vilka förskräckliga konsekvenser regeringens skattepolitik skulle få. Ingen skulle vilja starta företag. Man skulle inte vilja utbilda sig. Man skulle inte vilja jobba längre.

Nu ser vi resultaten, efter två och ett halvt år. Det kom nya siffror från Statistiska centralbyrån i dag. Sysselsättningen har ökat med 200 000 sedan vi kom i regeringsställning. Arbetslösheten minskar. Ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år. Och trots allt som Maria Malmer Stenergard säger om att regeringens politik gör att människor inte kommer att vilja jobba den där extra timmen ökar faktiskt också antalet arbetade timmar. Det är resultatet av regeringens politik.

Överläggningen var härmed avslutad.