Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Det är människor i arbete som bygger Sverige starkt. Tack vare dem kan vi ha duktiga lärare i skolan, god mat på omsorgsboendet och trygg vård på akutmottagningen. Ju fler som jobbar och utvecklas på jobbet, desto tryggare blir vår välfärd, eftersom fler kan vara med och betala och färre behöver bidrag.
Fyra av fem jobb skapas i små och medelstora företag. Villkoren är avgörande för om företagen ska kunna fortsätta att vara Sveriges jobbmotor. Skatterna är en viktig del i det.
Nyligen överlämnades utredningen om de så kallade 3:12-reglerna, som rör just beskattning av delägare i mindre företag. Utredningen tillsattes av alliansregeringen för att underlätta ägarskiften i de bolagen, och i de delarna har utredningen också presenterat viktiga förslag.
Men när den nuvarande regeringen kom till makten förändrade den direktiven väsentligt, med det enda syftet att höja skatten. Det har nu resulterat i förslag på skattehöjningar om närmare 5 miljarder kronor, något som riskerar att drabba företag och jobb i Sverige hårt. Av själva utredningen framgår att förslagen kan leda till just minskat företagande och färre jobb. Skattehöjningarna står tydligt i strid med regeringens mål om att ha lägst arbetslöshet i EU år 2020. Dessutom vittnar det om kortsiktiga perspektiv.
Att tro att höjningar av skatten alltid innebär långvarigt ökade intäkter är att blunda för hur skatter faktiskt påverkar människors och företags vilja att investera och att utvecklas. När färre tycker att det lönar sig att jobba blir det också färre som gör det. Detta är bakgrunden till min interpellation till finansministern.
Hur avser regeringen att gå vidare med utredningens förslag? Hur ser finansministern på risken att jobben blir färre när det blir mindre lönsamt att driva företag? Och hur ser finansministern på risken att de offentliga finanserna drabbas när det lönar sig mindre att arbeta, att anställa och att driva företag?
Finansministern svarar att det inte bara är skatten som spelar roll. Det stämmer naturligtvis. Men skatten är en oerhört viktig del, eftersom den påverkar lönsamheten, viljan att investera och viljan att ta risker. Entreprenörskapsutredningen, som är en annan statlig utredning, skriver att skatter sannolikt är det viktigaste och mest kraftfulla ramverk som den politiska makten har för att skapa en dynamisk och entreprenörvänlig miljö. Därför, fru talman, ska man vara försiktig när man rattar skatterna.
Jag tycker att det är intressant att finansministern tar upp just World Economic Forum. De framgångarna beror ju till stor del på alliansregeringens reformer för att få ned skatterna på arbete - det är viktigast för dem som tjänar minst - och på att Alliansen tog Sverige föredömligt väl ur den ekonomiska krisen. Därför finns det i dag förutsättningar för bra tillväxt och sjunkande arbetslöshet. Det har däremot väldigt lite att göra med regeringens näringspolitik, så som finansministern säger i sitt svar. Tvärtom förstärker regeringens politik de farhågor som World Economic Forum lyfter när det gäller Sverige. När det gäller skatternas effekt på drivkraft att arbeta rasar Sverige från plats 94 till 120. Skattetrycket på arbete bedöms till och med som en större risk än bostadsmarknaden, som vi alla vet är dysfunktionell.
Regeringen väljer trots detta att höja skatten på arbete - tvärtemot alla rekommendationer. Det görs trots att finansministern själv i dag säger till mig att det ska vara fortsatt goda skattemässiga villkor för att driva företag, vilket bidrar till tillväxt, jobb och stabila offentliga finanser.
Varför har man höjt skatten på jobb och företagande med 40 miljarder? Och varför planerar man att höja den med ytterligare 20 miljarder kronor, varav 5 på Sveriges jobbmotor - entreprenörerna?