Hinder för ideellt engagemang

Herr talman! Agneta Nilsson har frågat mig hur jag ser på att funktionshindrade inte vågar delta i ideella uppdrag av rädsla för att förlora sin ersättning. Hon har också frågat mig om jag kommer att ta initiativ för att funktionshindrades rätt till samhällsengagemang inte ska påverka sjuk- eller aktivitetsersättningen. Slutligen har hon frågat mig om jag avser att vidta några generella åtgärder för att Försäkringskassans tolkningar kring fritid och ersättning ska förtydligas samt följa upp att uppdraget utförs enligt regelverket.

Regeringen ser givetvis positivt på engagemang i föreningsliv med mera för personer med sjukersättning eller aktivitetsersättning. Ett sådant engagemang påverkar inte heller rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning så länge det inte kan jämställas med förvärvsarbete. Det är också viktigt att försäkrade får tydlig information om regelverket.

Redan i slutet av 90-talet angavs det i förarbetena till lagen (1962:381) om allmän försäkring att det inte är förekomsten av lön eller arvode som avgör om den försäkrade bedöms ha arbetsförmåga. I princip bedöms oavlönat arbete inte på något annat sätt än avlönat arbete. Ideellt arbete, politiska uppdrag och studier som är av den omfattning som yrkesverksamma utför på sin fritid bör emellertid enligt förarbetena inte föranleda att rätten till ersättning ifrågasätts.

Den som har hel sjukersättning har dessutom ett visst utrymme att ägna sig åt sysslor som kan jämställas med arbete utan att rätten till sjukersättning påverkas. Utrymmet motsvarar en åttondel av normal heltid. För den som har beviljats sjukersättning enligt de regler som gällde före den 1 juli 2008 gäller särskilda regler, eftersom det blev en gränsdragningsproblematik där.

Regeringen arbetar för att underlätta aktiviteter under tid med sjukersättning och aktivitetsersättning. Betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU 2021:69) bereds just nu i Regeringskansliet. Ett av förslagen i betänkandet är att det ska vara möjligt att ha sjukersättning och aktivitetsersättning partiellt vilandeförklarad under den tid man studerar. Det framgår också av budgetpropositionen för 2025 att regeringen kommer att se över möjligheten till partiellt vilande sjuk- och aktivitetsersättning vid studier. Det behöver enligt regeringen underlättas för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning att studera och därmed närma sig arbete och självförsörjning.

Herr talman! Jag tackar statsrådet Anna Tenje för svaret.

Det låter bra att regeringen ser positivt på engagemang i föreningsliv för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning samt att betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet från 2021 bereds i Regeringskansliet. Betänkandet handlar ju om att underlätta för arbete, studier, uppdrag med mera under tid med sjuk- och aktivitetsersättning.

Att regeringen arbetar för att underlätta aktiviteter är välkommet. Det är nämligen stor skillnad mellan att ha en fritidsaktivitet och att ha ett förvärvsarbete. Har man ett ideellt uppdrag kan man själv bestämma tiderna samt hur mycket kraft och energi man orkar lägga ned. Man kan ta paus när man vill, och om man på grund av sin diagnos eller sjukdom inte klarar uppdraget under en tid kan man släppa det ett tag och komma igen när man orkar. Där skiljer det sig mot att yrkesarbeta, för då har man en anställning där det krävs att man presterar varje dag utifrån sina arbetsuppgifter.

Herr talman! I Neuroförbundets senaste medlemsundersökning kan man läsa att medlemmar tackar nej till ideella och politiska uppdrag som tar mer än fem timmar i veckan av rädsla för att uppdraget ska likställas med arbete. Förbundets medlemmar känner alltså en så pass stor oro över att förlora ersättning att de inte vågar organisera sig i fritidssysselsättningar av rädsla för att det ska tolkas som ett bevis på arbetsförmåga. Enligt Neuroförbundet har ett femtontal medlemmar förlorat sin sjukersättning på grund av att de haft ett ideellt uppdrag. Även vid Funktionsrättsriksdagen i april, som i år handlade om fritid och hälsa, tog Funktionsrätt Sverige, som är en samarbetsorganisation för över 50 funktionsrättsförbund, upp att många personer med funktionsnedsättning av samma anledning inte vågar engagera sig ideellt.

Herr talman! Att bli isolerad från samhället kan leda till ofrivillig ensamhet och till att man känner sig övergiven, vilket i sin tur kan leda till negativ psykisk hälsa. Ett ideellt uppdrag kan i stället skapa mening i livet och höja livskvaliteten. Ett ideellt uppdrag kan även ge rutiner som annars skulle kunna vara svåra att få till. Engagemang i föreningsliv eller en möjlighet att studera kan vara hälsofrämjande och rehabiliterande samt i förlängningen till och med på sikt leda i riktning mot arbete.

Herr talman! För dem som har kraften och orken att engagera sig och som vill ha ett meningsfullt liv och exempelvis vara aktiv i barnens föreningar, få kämpa för sina ståndpunkter i ett politiskt sammanhang eller få utlopp för en konstnärlig ådra är dessa regler, som tolkas snävt, en begränsning. De är en begränsning för den enskilde, för föreningar och i förlängningen även för samhället, eftersom människor som vill vara aktiva inte vågar.

Vad anser ministern, utifrån sitt ansvarsområde, om att funktionsrättsföreningarna ser detta – att människor inte vågar engagera sig – som ett så stort problem?

Herr talman! Det råder ingen tvekan om att jag och ledamoten har ganska lika syn på den här frågan och att vi båda ser positivt på att personer med sjuk- och aktivitetsersättning har möjlighet att engagera sig i föreningslivet och i annan ideell verksamhet. Det är bra för personer att de, trots sin situation i övrigt, kan engagera sig, komma iväg och träffa andra att dela erfarenheter med. Det är även bra för föreningslivet och andra engagerade medlemmar.

Ett engagemang av sådan här karaktär har ju också en positiv inverkan på vägen tillbaka till arbete för väldigt många. Att fler får möjlighet att komma tillbaka i arbete och arbetsgemenskap är en central del i regeringens politik. Bland annat arbetar vi för att underlätta aktiviteter under tid med sjuk- och aktivitetsersättning.

Betänkandet vi talar om, En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet, bereds ju i Regeringskansliet. Ett av förslagen i betänkandet är som sagt att det ska vara möjligt att ha sjukersättning och aktivitetsersättning partiellt vilandeförklarad under en tid med studier. Det framgår också i budgetpropositionen att vi ämnar gå vidare med detta och att vi kommer att se över möjligheten till en partiellt vilande sjuk- och aktivitetsersättning. Det innebär att man utan risk att förlora sin sjuk- och aktivitetsersättning har möjlighet att prova på studier och att våga ta steget.

Detta är ett sätt att hyvla ned trösklarna och att minska risken för människor med sjuk- och aktivitetsersättning och ge dem större möjligheter att närma sig arbetsmarknaden. Vi vill ju att fler ska våga ta steget och prova på hur det känns att studera utan att riskera att förlora sin ersättning om det skulle vara så att man inte fixar det just där och då. Detta är ännu en pusselbit som vi från regeringens sida nu lägger fram för att man ska kunna närma sig ett arbete och självförsörjning.

Nyligen gick vi också vidare med förslag om att den som har sjukpenning ska kunna arbetspröva utan krav på prestation eller förlust av sjukpenning. Detta är ännu ett exempel på hur regeringen tänker och på hur regeringen konkret arbetar med att sänka trösklarna och skapa fler vägar tillbaka till arbetslivet och till egenförsörjning.

Det råder ingen tvekan om att det här är viktiga frågor. Jag håller med om interpellantens utgångspunkt att det är viktigt med fler vägar tillbaka och fler möjligheter att engagera sig ideellt i föreningslivet och i civilsamhället.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

I volym 2 av betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet, som bereds i Regeringskansliet, kan man läsa följande: ”Fritidsaktiviteter som motsvarar den omfattning som en yrkesverksam person i vanligen utför på sin fritid, såsom deltagande i viss omfattning i föreningsliv eller kursverksamhet m.m., ska dock inte beaktas vid bedömningen av den enskildes arbetsförmåga.”

Herr talman! Alla som lever i en demokrati har rätt att vara med och påverka i intresseorganisationer i till exempel funktionsrättsrörelsen. I FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige har antagit, står det i artikel 29 att konventionsstaterna förpliktar sig att ”aktivt främja en miljö där personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i skötseln av offentliga angelägenheter, utan diskriminering och på samma villkor som andra, samt uppmuntra deras deltagande i offentliga angelägenheter, däribland genom att delta i enskilda organisationer och sammanslutningar som är verksamma i landets offentliga och politiska liv”.

Herr talman! I Försäkringskassans vägledning för sjukersättning står det under bisysslor, uppdrag, ideellt arbete och fritidssysslor att deltagande i föreningsliv, kursverksamhet med mera på motsvarande sätt som en yrkesverksam person vanligen gör på sin fritid inte påverkar rätten till sjukersättning.

Så långt stämmer det överens med våra demokratiska rättigheter, FN-konventionens artikel 29 och det betänkande som Regeringskansliet bereder. Det blir dock svårt att veta vad man ska förhålla sig till om man har sjuk- eller aktivitetsersättning när man läser vidare. Det står att fritidsintressen normalt inte påverkar rätten till sjukersättning, men om omfattning, inkomst, insats eller uppdrag kan jämställas med förvärvsarbete kan sjuk- eller aktivitetsersättningen påverkas.

Herr talman! Från Försäkringskassan kan detta tolkas som att funktionshindrade inte får lov att ha något fritidsengagemang, och enligt ett kammarrättsbeslut från den 6 december 2017 kan ett ordförandeuppdrag i en ideell förening jämställas med arbete. Då är det förståeligt att man inte vågar engagera sig i en funktionshindersförening även om man vill.

Herr talman! Nu när funktionsrättsrörelsen har uppmärksammat detta problem undrar jag när regeringen kommer att ta fram ett förslag utifrån betänkandet för att göra det mer förutsägbart och enkelt för funktionshindrade som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning att kunna ha en fritidssysselsättning.

Herr talman! Som jag inledde med att säga påverkar sådant engagemang som styrelsearbete i förening eller annat ideellt uppdrag inte rätten till sjuk- eller aktivitetsersättning så länge det inte kan jämställas med förvärvsarbete.

Vi är nog alla medvetna om att ett ideellt engagemang kan innebära olika stor arbetsinsats. Ett ordförandeskap i en förening, som ledamoten exemplifierade med, kan mycket väl vara omfattande och betungande. Det finns alltså en gränsdragningsproblematik, och hur vi än väljer att formulera lagtexter eller regelverk kommer det att göras individuella bedömningar. Men gränsdragningsproblematiken gör vissa fall svårbedömda.

De organisationer jag träffar och samtalar med, vilket är väldigt många, är helt med på ordningen att man ska kunna ha ett ideellt engagemang och vara aktiv och att sjukersättningen och aktivitetsersättningen ska vara till för dem som inte kan arbeta.

Vi ska värna vårt socialförsäkringssystem, men samtidigt ska det givetvis vara möjligt att vara aktiv ideellt i civilsamhället. Vårt sjukförsäkringssystem är till för dem som på grund av sjukdom och funktionsnedsättning inte kan arbeta.

Det kan vara komplicerat, men det är viktigt att påpeka att det finns ett visst utrymme för den som har sjukersättning att ägna sig åt sysslor som kan jämställas med ett förvärvsarbete utan att rätten till ersättning påverkas. Gränsen går vid en åttondel av en vanlig heltid.

För den enskilde är det viktigt med tydlighet och förutsägbarhet, och jag tror att det är det detta egentligen handlar om. När jag talar med de organisationer som tar upp att deras medlemmar ibland inte vågar engagera sig och ta uppdrag handlar det ofta om kunskap, tolkning och tydlighet snarare än exempel på där Försäkringskassan bedömt att det är ett förvärvsarbete och att man därmed har förlorat sin ersättning. Det är i grund och botten rädslan att göra fel som hindrar många att ta ett ideellt uppdrag, till exempel i en styrelse, vilket är beklagligt.

Därför ska Försäkringskassan i egenskap av statlig förvaltningsmyndighet bland annat arbeta med att främja en likformig tillämpning av sjukförsäkringen. Det är oerhört viktigt. Det ska vara lätt att göra rätt, det ska vara tydligt och det ska vara transparent. Det här är ett ständigt pågående arbete, och enligt Försäkringskassans regleringsbrev för 2025 ska man bland annat redovisa vilka åtgärder man har vidtagit för att regelverket för bedömning av arbetsförmåga och rätten till ersättning tillämpas enhetligt och rättssäkert samt vilka resultat dessa åtgärder har lett till. Detta för jag en kontinuerlig dialog med Försäkringskassan om, just för att det är viktigt.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag har de senaste veckorna träffat en del organisationer och föreningar för funktionshinder, och på varje ställe jag har varit tar man upp med mig hur reglerna är skrivna och hur de tolkas av Försäkringskassan.

I en av föreningarna träffade jag en ung rullstolsburen man med ganska stora fysiska hinder. Han var aktiv och engagerad i samhället och i frågor som rör funktionshinder och ville engagera sig mer, men han hölls tillbaka av Försäkringskassans strikta regler. Hans önskan var att reglerna skulle uppmuntra till ideellt engagemang i stället för att begränsa.

Det innebär alltså en osäkerhet för människor med funktionsnedsättning som vill delta i ideella uppdrag att lagstiftningen är svårtolkad och att Försäkringskassans tillämpning är för restriktiv.

Jag håller med ministern om att det är viktigt att försäkrade får tydlig information om regelverket. Men det är också viktigt att regelverket inte tolkas godtyckligt. Möjligheten att delta i föreningsliv ska vara lika för alla. Det behöver därför definieras tydligare vad som räknas som ideellt arbete, hur det påverkar rätten till ersättning och vad som är förvärvsarbete.

Utifrån de demokratiska rättigheterna och FN-konventionen är det av vikt att regleringen och tolkningen av densamma ses över. Jag ser därför fram emot vad regeringen kommer fram till utifrån betänkandet, inte för egen del utan för de föreningar och människor som behöver få klarhet.

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten för interpellationen och debatten.

Föreningsliv och ideellt engagemang är meningsfullt och kan vara en inkörsport till arbete, gemenskap och inkludering för den som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning. Jag är mån om att hålla alla dörrar öppna och sänka alla tänkbara trösklar så att fler får en arbetsgemenskap och egen försörjning.

Som jag har nämnt under debatten vidtar regeringen nu flera åtgärder. Bland annat handlar det om att ge personer med sjuk- eller aktivitetsersättning möjlighet att ha partiellt vilande ersättning under studier. Vi kommer att återkomma till detta, som jag tror kan bli en viktig pusselbit framöver. Jag utesluter dock inte fler pusselbitar för att fler ska komma i arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.