Hemtjänstpersonalens arbetsmiljö

Herr talman! Eva Olofsson har frågat mig vad jag avser att göra för att förändra förhållandena till det bättre för hemtjänstens personal. Det är nedslående att Arbetsmiljöverkets jämförelse av verksamheterna hemtjänst och teknisk förvaltning visar att arbetsmiljön är betydligt sämre inom hemtjänsten. Dock framkom det i Arbetsmiljöverkets uppföljning i kommunerna att det finns en ambition att göra förändringar i de grundläggande förutsättningarna för arbetsmiljön. Arbetsgivaren har ansvar för personalens arbetsvillkor. Ett väl fungerande ledarskap är i sammanhanget en viktig komponent i att skapa god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för personalen. Ett strukturerat ledarskap som ger personalen möjlighet att stärka sin kompetens och som främjar evidensbaserade metoder och arbetssätt ger också bättre förutsättningar till minskad stress. Regeringen bidrar till kompetensstärkande insatser för såväl ledare som personal genom ledarskapsutbildningen för chefer i äldreomsorgen och Omvårdnadslyftet för baspersonalen. Den nationella ledarskapsutbildningen startade i höstas. Över 600 chefer har slutfört den första delkursen, och till den nya kursstarten i januari var över 400 ledare anmälda. Omvårdnadslyftet infördes 2011 och syftar till att stärka såväl den grundläggande som den specialiserade kompetensen bland personalen. Sedan januari 2013 innefattas även personal som arbetar med personer med funktionsnedsättning med stöd av socialtjänstlagen. Hittills har ca 10 000 personer påbörjat en utbildning inom ramen för satsningen. Vi kan konstatera att insatserna börjar visa resultat. Enligt Socialstyrelsen har andelen personal med grundläggande utbildning för vård och omsorg ökat från 76 procent år 2008 till 86 procent 2013 i särskilt boende och från 67 procent till 75 procent när det gäller hemtjänst. Regeringens satsning på de mest sjuka äldre som omfattar sammanlagt 4,3 miljarder kronor syftar bland annat till att stimulera ett systematiskt förbättringsarbete. Exempelvis bidrar satsningen på kvalitetsregister till att ge personal goda förutsättningar och bättre verktyg för att utveckla och utföra sitt arbete. Regeringen gav år 2011 Arbetsmiljöverket i uppdrag att synliggöra och förbättra kvinnors hälsa i arbetslivet. Rapporten som Eva Olofsson refererar till är genomförd inom ramen för regeringens treåriga satsning. I slutändan är det dock arbetsgivarna som måste vara aktiva i att skapa förändrings- och förbättringsarbete som ger synliga resultat i arbetsmiljön för de anställda.

Herr talman! Jag interpellerade statsrådet Maria Larsson just för att jag ville veta vad hon och regeringen vill göra med resultatet från den undersökning som man själv har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att göra. Nu har de visat på problemen. Tyvärr kan jag konstatera att svaren handlar om en del saker som kanske mer indirekt eller inte alls påverkar sjukskrivning, arbetsvillkor och stress. Statsrådet lägger ansvaret på arbetsgivaren och kommunerna. De har ett stort ansvar, men jag anser att det också finns ett nationellt ansvar i de här frågorna. När det ser ut så här när det gäller arbetsvillkoren för hemtjänstens personal drabbas också de äldre. När personalen i hemtjänsten är stressad, när de äldre får mindre hjälp än vad de ska enligt sin biståndsbedömning, när det är stor omsättning på personalen därför att sjuktal och arbetsskador ökar får de äldre mindre möjligheter att påverka sina insatser och sin vardag. Detta är också en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna - kvinnors arbetsvillkor i kvinnodominerade jobb. Vi kan se att det snarare har gått mot försämringar än förbättringar under de senaste åtta åren. Man har jämfört hemtjänsten, som är kvinnodominerad, med tekniska förvaltningar, som är mansdominerade. Då kan man se att arbetssituationen inom hemtjänsten är mer pressad. Medarbetarna upplever i större utsträckning att arbetskrav och arbetsbelastning är ett arbetsmiljöproblem. Man kan också se att cheferna i hemtjänsten har mycket mer underställd personal och att de i liten grad kan vara närvarande chefer om man jämför med cheferna inom teknisk verksamhet. Det är många fler inom hemtjänsten än inom den tekniska förvaltningen som upplever sömnproblem, hjärtklappning och nedstämdhet kopplade till jobbet. Det är fler inom hemtjänsten som känner att de inte kommer att orka jobba till pensionen. Arbetsmiljöverket lyfter fram en viktig fråga när de säger att det dessutom finns en skillnad: Hemtjänsten jobbar med människor. Det är människor som personalen ska ta hand om, medan den tekniska verksamheten har fokus på materiella objekt. Det kan många gånger göra det mycket mer komplicerat att klara hemtjänstens verksamhet. Innan jag glömmer det tänkte jag påminna statsrådet om att om statsrådet Maria Larsson har någon fråga angående min hemstad Göteborg kan hon denna gång ställa frågan medan jag har något inlägg kvar. Så brukar inte statsrådet göra, utan hon tar det i sitt slutinlägg. Och då får inte jag säga något. Vänsterpartiet ser detta tydligt som något där vi behöver göra nationella satsningar. Som har lyfts fram i många sammanhang är detta en fråga som innehåller flera olika delar, men resursfrågan är en stor del. Man har på olika sätt försökt hålla nere kostnaderna i kommunen, och man har inte satsat tillräckligt mycket pengar. Ett argument som man ständigt får höra är: Vi borde ha heltider, fasta tjänster och arbetsvillkor som motsvarar dem inom teknisk förvaltning, men det har vi inte råd med. Men man har råd med det i de mansdominerade jobben. Vänsterpartiet tycker att man behöver öronmärka pengar till äldreomsorgen nationellt. Vi har en hemtjänstmiljard som vi har öronmärkt. Vi vill se till att heltid blir verklighet och att otrygga timanställningar ska begränsas. Vi har en tioårig fortsatt kompetenssatsning med utbildningsvikariat. Jag vill gärna höra vad statsrådet Maria Larsson har för framtidsförslag för att lösa detta, och inte vad statsrådet har gjort.

Herr talman! Den kommunala verksamheten är mångfasetterad. Det är en viktig rapport som Arbetsmiljöverket har kommit fram med på regeringens uppdrag. Vi vill ge den kunskapen ut till kommunerna genom att jämföra verksamheter som är tydligt mansdominerade och kvinnodominerade. Jag skulle önska att skillnaderna inte fanns. Jag tror att om den fackliga aktiviteten hade sett annorlunda ut för kvinnors möjligheter i den kommunala sektorn skulle vi inte ha haft så stora skillnader. Här finns det mer att önska. Jag vill dock inte lyfta ansvaret från kommunerna, som Eva Olofsson antyder att hon vill göra. Hon säger att det borde vara ett större ansvar för staten. Men vill hon förstatliga äldreomsorgen? Är det detta hon säger? Arbetsgivaransvaret ligger på kommunerna. Vi vill från statens sida bidra till att stödja kommunerna, och det är det vi har gjort. Det finns mer pengar i äldreomsorgen i dag än det gjorde när vi tillträdde. Det har ökat från 80 miljarder till 100 miljarder. Det är både kommunerna och staten som har tillfört dessa pengar. Det är fler anställda i äldreomsorgen i dag än det var när vi tillträdde. Eva Olofsson radar upp en rad saker och säger att detta drabbar också de äldre. Nej, det kan vi inte riktigt se när det gäller nöjdhetsundersökningar hos de äldre. De äldre har faktiskt blivit mer nöjda under tidens gång. Men jag håller med Eva Olofsson om att det måste satsas på bra arbetsvillkor för äldreomsorgens personal. Kontinuitet i verksamheterna - att det är samma person som kommer och som sedan finns kvar - är så betydelsefullt för vilken kvalitet man upplever från de äldres sida. Därför gör kommunerna klokt i att se till att skapa goda villkor inte bara för den tekniska personalen utan också för äldreomsorgens personal. Vi kan ge stöd till kommunerna, men det är arbetsgivaren som måste ta ansvaret. Så fungerar det i de flesta verksamheter, och jag tror att det är en riktig ordning som bör behållas här.

Herr talman! Självklart kan inte stat, regering och riksdag ta över arbetsgivaransvaret fullt ut. Det finns hos kommunerna och Sveriges Kommuner och Landsting. Motparten är naturligtvis facket. Man kan dock ta ett betydligt större nationellt ansvar i dag. Man kan fundera över varför det går på skolområdet. Varför kan man till exempel säga att vi ska ha fler lärare och mindre skolklasser? Varför kan man diskutera utrymme för lärarnas ökade löner? Varför kan man diskutera att inrätta karriärvägar för lärare etcetera? Men inom äldreomsorgen går det inte. Man kan konstatera att det går inom ett område, men inte inom ett annat. Vi tycker att det går på äldreomsorgens område också. När det gäller mer resurser kan jag säga att anhöriga tar hand om mer i dag när det gäller äldre än tidigare. Det beror inte på att äldreomsorgen gör mycket mer i dag än förut utan på att man ligger mycket kortare på sjukhus, man kommer snabbt hem, färre bor på äldreboende i dag än förut, man har människor med mycket större omsorgsbehov i hemtjänsten och man har inte fått resurser i förhållande till antalet äldre och omsorgsbehoven så att man kan klara detta. Det är inte bara en rapport som har kommit sedan jag skrev interpellationen, utan flera. Häromdagen kom en rapport som talar om att arbetsskadorna ökar, speciellt inom det område vi diskuterar: vård och omsorg. Tunga lyft, stress och påfrestande relationer lyfts fram som orsaker. Vi har sjukfrånvaroutvecklingen 2010-2013. Var ligger de högsta sjuktalen? Jo, hos dem som jobbar inom detta område. Sjukskrivningstalen ökar. Kommunal kom med en rapport nu i veckan där de jämför anställningsvillkor och löner i privat och kommunalt driven äldreomsorg. De slår hål på den borgerliga myten att man genom fler arbetsgivare och privatisering skulle få bättre anställningsvillkor och högre löner. Fredrik Reinfeldt sade i regeringsförklaringen: "Med fler arbetsgivare att välja på läggs grunden för bättre arbetsvillkor och bättre löneutveckling i offentlig sektor." Kommunal har tittat på SCB och arbetskraftsutvecklingen och gjort en stor enkät bland sina medlemmar. Man ser att hos privata utförare ligger andelen som jobbar deltid och andelen timanställda högre, och andelen som jobbar deltid och vill få en heltid men inte har fått det är 11 procent högre hos privata utförare än inom kommunal verksamhet. Lönerna är något lägre och lönespridningen större, men den går ned. Den lösning Fredrik Reinfeldt och regeringen har haft har inte förbättrat arbetsvillkoren för kvinnorna. Då måste vi naturligtvis hitta andra vägar. Vi har aldrig trott på detta. Jag ser det som en del i att det i dag finns företag utan kollektivavtal, där man inte kan vara säker på att gällande försäkringar finns, och företag som har väldigt mycket timanställningar och deltider, vilket har lett till en försämring. Många kommuner har pressat ned hemtjänstens kostnader mycket. När man har gått ut och lagt ersättningstimmen till privata utförare och kommunen har man också passat på att tänka att det skulle bli lite billigare. Utifrån det har arbetsvillkoren tryckts tillbaka. Vi kan också se att det finns några man jobbar hos som man är mer nöjd med - de ideella utförarna. Det tycker jag är spännande, och det är en utmaning för kommunerna. Personalen tycker att de har mer delaktighet och kan påverka mer. Jag skulle vilja veta vad ministern vill göra för att förändra den verklighet vi nu ser, med ökade sjuktal och arbetsskador och dåliga arbetsvillkor i hemtjänsten.

Herr talman! Det är en viktig arbetsgivarfråga att se till att man har en frisk personal. Det är bra för den enskilde men också lönsamt för kommunerna. Dagens Samhälle hade en intressant artikel där de visade vad sjuktalen kostar för kommunerna. Det är ganska alarmerande siffror, och det är ett stort mänskligt lidande. Jag menar att väldigt många chefer i äldreomsorgen har alldeles för många medarbetare. Jämfört med den organisation som finns på den tekniska sidan skiljer det mycket. Eva Olofsson får allt inom äldreomsorgen att låta bedrövligt. Men låt oss inte glömma att vi faktiskt har rankats som världens bästa land att åldras i. Någonting måste ändå fungera, även om det inte låter så på Eva Olofsson. Jag vill dock understryka och hålla med om att det finns en stor förbättringspotential när det gäller personalens villkor, så att vi kan säkerställa att vi har personal i framtiden. Vi har visst varit med och byggt de karriärvägar som ni aldrig medverkade till att de blev byggda. I dag finns det specialiseringsutbildning för undersköterskor. I dag finns det en ledarskapsutbildning på plats för äldreomsorgens chefer. Det kom ni aldrig fram till när ni hade inflytande på regeringsmakten. Stå inte här och säg att vi inte har gjort något, Eva Olofsson! Vi har gjort väldigt mycket. I dag finns möjligheten att driva egen verksamhet. Det vill Eva Olofsson ta bort. Att lägga ut verksamheten på en annan utförare kostar inte mer för hemtjänsten. Lagstiftningen - LOV - ger samma ersättning till alla som den kommunala verksamheten kostar. Det är samma pengar, Eva Olofsson, och det är lika villkor som gäller. Jag tror att både Eva Olofssons och mina partikamrater i många kommuner driver exempelvis möjligheten till heltidstjänst om man så önskar. Eva Olofsson refererar till de senaste dagarnas debattartiklar. Det har kommit en rapport från Kommunal. Det som presenteras i den rapporten stämmer inte överens med det som under ganska många år har presenterats i form av Jobbhälsobarometern från Svenskt Kvalitetsindex. År efter år uppges där att privat anställda är mer nöjda med arbetsbelastning, arbetsledning och möjlighet att utvecklas i arbetet. De tycker också att deras kompetens tas till vara i högre utsträckning och att de har goda möjligheter att påverka hur arbetet ska utföras. De är även nöjdare med lönen än kollegerna i offentlig regi. Det är vad Svenskt Kvalitetsindex kommer fram till år efter år.

Herr talman! Jag skulle vilja att Maria Larsson kommenterar att sjuktalen är högst i denna grupp, att sjuktalen och arbetsskadorna ökar samt det som Arbetsmiljöverket rapportar, nämligen att många känner att det är så pressat och stressat att de mår dåligt och inte kommer att orka jobba fram till pensionen. Jag tycker att detta är allvarliga signaler som vi måste reagera på. Jag tar Kommunals rapport på stort allvar. När vi tittar på denna uppgift vet vi att det i dag finns fler deltider och osäkra timanställningar. Att ha en otrygg anställning och inte veta om man kan försörja sig själv ger inte trygghet eller inflytande och gör inte att man trivs bättre på jobbet. Jag tycker också att ministern hoppar över resursfrågan. Statsbidragen till kommuner och landsting har inte räknats upp. Man har missat 2 ½ miljard. Det behöver göras många insatser och en fortsatt långsiktig kompetenssatsning - vi föreslår tio år med utbildningsvikariat. Kommer ni att ha som löfte i valrörelsen att fortsätta den kompetenssatsningen? Genom att satsa på en hemtjänstmiljard hjälper vi till nationellt att leva upp till att tid och personkontinuitet är de viktigaste kvalitetsfaktorerna. Det tycker vi är en väldigt bra satsning. Jag är helt säker på att vi måste satsa mer resurser på äldreomsorgen därför att den är underfinansierad i dag. Det finns ett värde i att kommunerna tar sitt ansvar, men det är oerhört viktigt att vi också gör det nationellt härifrån. För det handlar om en bra omsorg för de äldre men också om att människor ska orka och vilja jobba inom äldreomsorgen framöver.

Herr talman! Att diskutera med Vänsterpartiet är ganska förutsägbart, för de säger i varje debatt: Mer resurser! Mer resurser! Det kan vara en lösning som är befogad i vissa kommuner men kanske inte i alla. Det är inte heller så att man ser omedelbara samband när man tittar på kvaliteten och vad de äldre själva tycker om kvaliteten utifrån hur mycket resurser som är satsade. Det handlar också om hur man använder resurserna och hur man använder och organiserar personalen för att tillvaron ska vara mindre stressad. Jag hävdar att det systematiska kvalitetsarbete som vi har infört som arbetssätt på väldigt många ställen med statligt stöd har underlättat tillvaron för många arbetare i äldreomsorgen. Det är vad de säger själva. Genom att arbeta på ett systematiskt sätt får de plötsligt mer tid över för att umgås med de äldre. BPSD-registret är ett exempel där jag får många sådana signaler. Sjukfrånvaron är olycklig; jag tycker också det. Mer måste göras för att minska sjukfrånvaron och konstatera vilka nycklarna är för att göra det. Men låt oss också titta på de regionala skillnaderna. Låt oss vara aktiva, både vi som kristdemokrater och ni som vänsterpartister ute i kommunerna, för att vrida och vända på den frågan och titta på vad som behöver göras på den kommunala nivån. När det gäller vallöften kommer vi att återkomma till dem så småningom, men det är inget jag kommer att presentera i dag.