Heltid

Svar på interpellationer

Herr talman! Katarina Brännström har frågat statsrådet Åsa Regnér hur utfallet blev av löftet om heltid efter årsskiftet 2014 och vad statsrådet avser att göra för att löftena om rätt till heltid ska infrias för alla som arbetar i offentlig sektor.

Ansvaret inom regeringen är så fördelat att jag besvarar interpellationer om arbetsliv.

Rätten till heltid är central för hela arbetsmarknaden. Heltid ska vara norm, och deltid ska vara en möjlighet.

Regeringen har tilltro till att parterna inom välfärdssektorn ska lösa frågan om heltid som norm. Det är glädjande att Sveriges Kommuner och Landsting som arbetsgivarpart har aviserat att man kommer att föreslå en skrivning i de centrala kollektivavtalen som gör att heltid ska vara norm i kommunernas och landstingens verksamheter och bolag.

Regeringen anser att rätten till heltid också handlar om att göra välfärdsyrkena attraktiva. Ska kommuner och landsting kunna anställa kompetent arbetskraft är det viktigt att kunna erbjuda heltidsarbete.

Jag kan avslutningsvis konstatera att det är betydligt vanligare att socialdemokratiskt styrda kommuner har infört överenskommelser om rätt till heltid än borgerligt styrda kommuner. Mycket skulle vara vunnet om Katarina Brännström kunde uppmuntra sina partikollegor runt om i landet att också införa överenskommelser om rätt till heltid.

Herr talman! Jag ska tacka statsrådet för svaret, men jag tyckte inte att det var så uttömmande. Nu hade jag ställt min fråga ur en jämställdhetsvinkel till Åsa Regnér. Ylva Johansson och jag har diskuterat heltider förut, men vi kan ta ett nytt tag om jämställdhetsvinkeln och frågan om goda arbetsvillkor för kvinnor.

Inför valet gick Socialdemokraterna återigen till val på rätt till heltid som en jämställdhetsfråga. Det är ett löfte som har ställts ut i närmare 20 års tid. Det finns till och med ett kongressbeslut från 2001 om att stifta lag om rätt till heltid, men det blev inte heller av under S-åren. Den 16 juni 2012 skrev partisekreteraren i Socialdemokraterna att alla S-styrda kommuner ska ha infört rätt till heltid. Varje ny tjänst skulle vara en heltid, och alla anställda skulle erbjudas heltidsanställning. Man lovade att redovisa detta efter årsskiftet 2013/14.

Någon redovisning går inte att återfinna någonstans. Jag har sökt i statistik och hittat en del om hur utfallet blev. Det svarar inte ministern på. En av mina frågor gällde hur utfallet blev av löftet. Statistiken visar ingen förbättring, och beslutet har alltså inte haft någon betydelse. De senaste siffrorna jag har fått fram visar att det i 12 procent av Sveriges kommuner finns en rätt till heltid. I kommuner med S-majoritet handlar det om 14 procent. Det Ylva Johansson sa i sitt svar om att det är betydligt bättre i S-kommuner är en sanning med modifikation. Inte ens i de kommuner där Socialdemokraterna har egen majoritet har det gått särskilt bra. Tvärtom går det trögt.

Jag har också frågat om vad statsrådet avser att göra för att någon gång uppfylla löftena om rätt till heltid för alla dessa kvinnor som jobbar särskilt i offentlig sektor med många gånger tuffa och dåliga arbetsvillkor. Nu säger hon att hon litar på att parterna ska sköta frågan åt oss. Det känns inte som den högst prioriterade frågan.

Det är klart att det blir missnöje och sjukskrivningar, dåliga arbetsvillkor och delade turer. Personalpolitiken i kommunerna förs av politikerna. Det är vi folkvalda som bestämmer vilken personalpolitik som ska råda.

Jag har några exempel från Gävle och Sandviken. Undersköterskor uttalar ett stort missnöje över den dåliga och usla personalpolitiken. De tvingas jobba täta helgturer och ha delade turer på dagarna. Villkoren är svåra.

Det skulle vara intressant att höra hur regeringen ser på dessa frågor. Vi vet alla att sjukskrivningstalen ökar, särskilt för yngre kvinnor. Vi vet också att det är svårt att rekrytera god arbetskraft till de yrken som krävs i framtiden för att vi ska klara äldreomsorg och annat i välfärden.

När ska det bli verklighet av alla de löften som Socialdemokraterna har ställt ut? Nu innehar man ordförandeskapet i SKL, och i år har löftet återkommit om att införa heltid i välfärdssektorn. Men nu ska det vara en norm, och så hoppas man på arbetsmarknadens parter. Det skulle vara intressant att höra om ministerns kraftfulla åtgärder i den riktningen. Annars kan man inte inför val efter val lova att problemet ska lösas - men sedan inte göra något åt det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Så länge man inte lagstiftar i frågan kommer frågan om heltid i den offentliga sektorn att ligga på kommunerna och landstingen. Då handlar det om att driva på enskilda kommuner och landsting. I Malmö, som jag kommer från, styr Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och där har rätt till heltid införts. Det har visat sig att det går alldeles utmärkt. Det kommer fram många undanflykter när frågan påtalas, men det går faktiskt. Alla har inte heltid i Malmö, men det är extremt få som vill ha heltid som inte redan har fått det. Vi jobbar mot målet att alla som vill ha heltid ska få det.

Alla problem löses inte över natt. Det finns till exempel problem med timanställningar i Malmö, som vi också jobbar med. Det är uppenbart att om ett tydligt mål sätts upp ökar chansen att också nå målet. Där finns ändå en skillnad med Lena Micko, ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting. Nu är heltid inte bara ett mål utan också en norm. Heltid ska vara norm på arbetsmarknaden.

Det är klokt att man väljer den konstruktionen. Om man bara uttalar en rätt till heltid innebär det att deltid ska vara en möjlighet. Tyvärr hänvisar man ofta till att det finns så många med deltid därför att folk vill ha deltid. Det har ofta visat sig vara en sanning med modifikation. Det kan vara så att anställda under perioder av livet, till exempel småbarnsåren, vill ha deltid för att sedan gå upp till heltid, vilket kan vara svårt.

Man ska inte behöva jobba deltid under någon del av sitt arbetsliv på grund av att villkoren är för tuffa. Därför måste målet gå hand i hand med förbättrad arbetsmiljö. Det är ingen liten uppgift, men det är definitivt möjligt om viljan finns.

Det är bättre att vara djärv och säga att heltid ska vara norm. Då kan det bli en debatt om att det inte har gått tillräckligt bra i stället för att man inte vågar ta steget med hänvisning till att det inte går.

Där kan man se en skillnad om man jämför med tidigare styre i Sveriges Kommuner och Landsting: Då hade man inte heltid som norm, och nu har vi det.

Jag tycker också att det är alldeles för tidigt att döma ut det här. Det var ju inte länge sedan man införde det. Vi måste ge det lite tid att fungera, och ansvaret ligger på oss alla att driva på kommuner och landsting i den här frågan så att vi uppnår det.

Det är helt klart att Sveriges Kommuner och Landsting kommer att prioritera den här frågan. Det är också viktigt. Det finns ofta tusen mål, men alla kan inte genomföras samtidigt. Därför är det viktigt att man nu lyfter fram detta som ett högt prioriterat mål.

Denna fråga är över huvud taget avgörande. Vi kan se att kvinnor i dag tjänar i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mindre än män under arbetslivet. För pensionärerna ser det ännu värre ut: Varannan kvinna som går i pension blir garantipensionär, och bland dem som redan är garantipensionärer är 80 procent kvinnor.

Det här har ett samband med deltidsfrågan. Det finns definitivt män som är drabbade, till exempel bland bussförare i offentlig sektor. Där finns det en hel del män. Men överlag är det betydligt fler kvinnor som är drabbade av ofrivillig deltid. Därför är det en viktig jämställdhetsfråga.

Jag tycker att det borde tas emot positivt att vi sätter det här målet. Sedan får vi alla hjälpas åt för att se till att vi kommer närmare det. Vi kanske inte uppnår det helt, men det måste vi klara.

Herr talman! Jag hade inte tänkt ge mig in i debatten, men jag kunde inte låta bli.

Vi är rörande överens om att det är fler kvinnor än män som arbetar deltid, både frivilligt och ofrivilligt. Vi har koll på siffrorna och statistiken oavsett om vi tillhör vänsterregeringen, oppositionen eller Alliansen.

Men om jag tolkar ministern rätt i svaret och i debatten kommer hon inte att göra ett dugg av det här vallöftet. Återigen: Vad kommer ministern att göra med sitt vallöfte när det gäller rätt till heltid?

Herr talman! Det är ett stort problem att så många människor arbetar deltid och att en stor andel av dem också gör det ofrivilligt. Men även om man har frivillig deltid lämnar man endast ett deltidsjobb efter sig när man till exempel blir föräldraledig eller går vidare till ett annat arbete, vilket gör att problemet liksom fortplantar sig. Det är alltså mycket viktigt att komma till rätta med problemet att en så stor andel av arbetsmarknaden är deltidsanställningar och att det huvudsakligen är ett problem för kvinnor.

Den förra socialdemokratiska regeringen tog fram ett lagförslag för att lagstifta om rätt till heltid. Det lagförslaget mötte betydande kritik i remissomgångarna från de allra flesta parter. Av det drar jag slutsatsen att det är svårt att lagstifta i den här frågan. Lagstiftning är ett ganska trubbigt instrument för att komma till rätta med de villkor som ska gälla på väldigt olikartade arbetsplatser. Kollektivavtal är en bättre väg att gå.

Nu har vi äntligen en ny majoritet i Sveriges Kommuner och Landsting. Jag förstår inte riktigt vad Katarina Brännström menar när hon säger att jag hoppas på arbetsmarknadens parter. Ja, Sveriges Kommuner och Landsting är en mycket betydande part på arbetsmarknaden. Man har en dryg miljon som man sluter avtal för. Det är mer än 20 procent av den svenska arbetsmarknaden. Det är klart att ett avtal som gäller 1,1 miljoner människor på allvar påverkar villkoren på svensk arbetsmarknad. Det är, tror jag, den bästa vägen att gå.

Av dem som är anställda inom SKL:s avtalsområde är 80 procent kvinnor. Av dem som jobbar inom SKL:s avtalsområde är det knappt en kvarts miljon människor som jobbar deltid. En betydande del av deltidsproblematiken finns alltså inom kommuner och landsting. Det är inte bara en stor del av arbetsmarknaden utan också en väldigt stor andel av deltidsproblematiken. Det är klart att om vi kan komma till rätta med det och göra heltid till norm i alla kommuner och landsting, då kommer det på allvar att påverka hela den svenska arbetsmarknaden.

Som jag inledde med att säga: Jag bedömer att avtalsvägen är en smidigare och bättre väg att gå än lagstiftningsvägen, även om jag inte utesluter det senare.

Jag känner inte riktigt igen de siffror som Katarina Brännström hänvisar till. När Kommunalarbetaren gjorde en genomgång kom tidningen fram till att man i ungefär 44 procent av kommunerna hade rätt till heltid. I den genomgången var det 54 procent i röda, socialdemokratiskt ledda kommuner och 36 procent i borgerligt ledda kommuner. Jag vet inte vad som är den exakta siffran, men jag tycker att siffran som Katarina Brännström hänvisade till är väldigt låg. Jag känner inte riktigt igen den.

Men jag vill inte förminska problemet. Det är ett stort problem, och det behöver lösas. Nu har vi en ny ledning för SKL som har utlovat att man i den avtalsrörelse som börjar nu i höst kommer att arbeta för - och jag kan inte se att man kommer att möta något motstånd från sin motpart - att göra heltid till norm på hela SKL:s avtalsområde. Det är någonting som jag verkligen ser fram mot och som kommer att göra skillnad på riktigt.

Herr talman! I den här frågan tror jag att det många gånger är så att idealen och målen krockar med verkligheten. Jag tror att vi alla är överens om att villkoren måste bli bättre och att rätt till heltid bör bli betydligt vanligare. Men det kostar ju pengar. Det är därför det inte har genomförts. Min fråga till ministern är därför: Avser regeringen att tillföra extra pengar till kommuner och landsting för att kunna genomföra detta? I annat fall tror jag inte att vi når målen den här gången heller.

Ändå vet vi att det politiska styret har betydelse för hur personalpolitik sker i kommuner och landsting. Jag var stolt över att Stockholm gick före under förra mandatperioden och införde rätt till heltid. En stor kommun med jättemånga anställda visade att det gick att göra detta nu när man hade den politiska viljan - efter löften många år tidigare från Socialdemokraterna.

Jag håller med Ylva Johansson - jag tror att det är mycket bättre att gå avtalsvägen än lagstiftningsvägen. Jag förstår att lagförslaget fick kritik, för en lag slår över hela arbetsmarknaden. Där kan man inte begränsa sig till offentlig sektor.

Det är klart att en liten butik som säljer varor eller en liten restaurang som bara har kunder vissa dagar i veckan inte kan ha heltidstjänster. Det vore orimligt. Vi skulle förlora väldigt många jobb på det. Men jag tror att det finns risk att vi förlorar jobb även med alltför hårda krav på rätt till heltid, för det kostar pengar. Min fråga är därför: Kommer regeringen att tillföra extra pengar?

Sedan är det detta med vilka siffror vi använder oss av. Den siffra som ministern använder hittade också jag hos Kommunal. Den är några år gammal. Men då handlade det om att man hade rätt till heltid "i någon form". Det var väldigt mycket delade turer, varannanhelgstjänstgöring och annat som gjorde att människor i själva verket inte jobbade heltid. Man kan alltså mäta på olika sätt. Om man har rätt till heltid men arbetsvillkoren blir så dåliga och så svåra att man faktiskt inte klarar av det, då är inte den rätten mycket värd.

Allra vanligast med rätt till heltid är det i de kommuner som har blocköverskridande styre. Det tycker jag är ganska intressant. Man kanske måste komma överens lite vidare och över längre tid i fråga om hur man ska lösa ett problem som faktiskt är ett framtidsproblem.

Vi och våra föräldrar vill alla bli omhändertagna den dag då vi är så pass gamla att vi kräver omsorg i någon form. Därför måste vi se till att rekrytera yngre arbetskraft. Jag tror inte att unga människor i dag ställer upp på de dåliga villkor som har erbjudits år efter år i våra kommuner. Att inte ha något inflytande över sitt arbete, att alltid bara vara en robot som hela tiden flyttas hit och dit - det blir ingen god arbetsmiljö av det. Och som sagt, även där Socialdemokraterna har egen majoritet och aldrig har behövt kompromissa finns det många exempel på att det inte har blivit bättre.

För att det här ska bli verklighet måste nog regeringen tillföra smörjmedel till processen. Annars kommer vi att stå här igen om något år utan att se något bättre resultat.

Herr talman! När vi diskuterar ekonomin i detta kan man konstatera att vi i Malmö, trots att vi har haft en tuff ekonomisk utmaning nästan har klarat målet. Det är ytterst få personer som önskar heltid som inte har fått det än. Det visar att om viljan finns är det också möjligt om man prioriterar frågan.

Vi vill satsa på välfärden och se till att det är tillräckligt många anställda i skola, vård och omsorg och i hela den offentliga sektorn. Det innebär också att man klarar uppdraget på ett bättre sätt, så att det blir högre kvalitet, bättre arbetsmiljö och därmed också förutsättningar att orka jobba heltid. Vi måste också ta med i beräkningen att en del jobb är så tuffa att personalen knappt orkar jobba heltid. Därför måste detta gå hand i hand med fler anställda, där det behövs, och bättre arbetsmiljö. Det är två områden som vi också satsar på.

Målet om heltid måste vi ha. Det är klart att man kan kombinera det med dålig arbetsmiljö och delade turer. Men min uppfattning är snarare att det har gått hand i hand - man har försökt koppla ihop rätten till heltid med att ta bort de delade turerna. Inom till exempel äldreomsorgen är det vanligt att man kommer tidigt till jobbet och ordnar med frukost och morgonruljangsen med de äldre. Sedan är det lunch. På eftermiddagen är det lite lugnare, och då har det förekommit obetalda timmar. Sedan får de jobba på kvällen igen, när det är kvällsmat och läggdags. Där försöker man hålla ihop arbetsdagen. Det är egentligen helt naturligt att man låter målet om heltid gå hand i hand med sammanhållna turer.

Det viktigaste är dock att man faktiskt vågar sätta upp målet om rätt till heltid.

Herr talman! Precis som har sagts i tidigare inlägg är det vanligt förekommande att kvinnor jobbar deltid, särskilt inom vård och omsorg. Här ska kommuner och landsting ta ansvar. Det verkar vi vara rörande överens om, jag och arbetsmarknadsministern.

Det talas dock lite med kluven tunga här i plenisalen. I sitt första inlägg sa Hillevi Larsson att man ska lagstifta i frågan. Sedan kommer arbetsmarknadsministern och säger att man inte ska lagstifta - det har varit ute på remiss, och det är ett trubbigt instrument att lagstifta i denna fråga. Däremot ska man ha rätt till heltid som norm, vilket jag tycker är rimligt och ställer mig bakom. Som man eller kvinna ska man ha möjlighet att arbeta heltid. Det är därför det är så viktigt att fråga arbetsmarknadsministern vad som är Socialdemokraternas linje. Det talas ju med kluven tunga. Är det heltid som ska lagstiftas eller inte? Heltid ska absolut göras till en norm, och Katarina Brännström frågade: Tillför regeringen, som har ansvar i dag, några pengar till SKL för att se till att detta verkställs? Detta är en viktig fråga, särskilt inom vård och omsorg, där 75 procent av kvinnorna jobbar deltid, frivilligt och ofrivilligt. Vad gör ministern på området?

Herr talman! I min värld är rätt till något detsamma som en rättighet. Man har rätt till yttrandefrihet, rätt till sjukvård och en massa andra rättigheter.

På socialdemokratiska affischer runt om i landet stod det med stora bokstäver att man skulle byta regering så att vi skulle få rätt till heltid. Som vanligt med socialdemokratiska vallöften har det hela ändrats när man väl kommer till regeringsmakten. Plötsligt var det inte längre en garanti utan bara en målsättning, och den här "rätten" blev en "norm". Återigen ser vi den ohederlighet i kommunikationen gentemot väljare och andra som regeringen och Socialdemokraterna gjort till en paradgren. Man säger en sak, men när det kommer till kritan ändrar man sig och säger: Äh, det var komplicerat. Det där hade vi inte tänkt på.

Man var lite oförberedd. Sedan blev det en "norm" och sedan en "målsättning" och till sist bara lite så där. Det är väl ungefär Socialdemokraterna i sitt esse.

Man tar exempel från Malmö, denna värdiga kommunala vinnare av Darwin Award, där man slagit sönder välfärden. Trots att Socialdemokraterna har haft makten länge och att man får miljarder i utjämning och har miljarder på banken lyckas man fortfarande inte få sin ekonomi och sin personalpolicy att gå ihop, så att man faktiskt gör något åt de delade turerna och de dåliga arbetsvillkoren. Detta visar på hur Socialdemokraterna talar med kluven tunga, inte bara här utan även när man är ute hos väljarna. Man säger en sak, men när man får regeringsmakten gör man en annan.

Därför är det intressant att fråga ministern: Vad ämnar regeringen, som du sitter i, göra för att fler ska få heltid? Socialdemokraterna hade ju detta som vallöfte. Och vad är regeringens målsättning? Hur många procent av dem som i dag har deltid ska upp i heltid? Hur många procent av dem som i dag har ofrivillig deltid kommer att ha heltid när det är dags för val nästa gång? Vad är ert mål, och hur planerar ni att nå dit? Det vore väldigt intressant att veta.

Herr talman! Om ett arbete som motsvarar 200 procent, alltså två heltidstjänster, ska utföras, är det inte dyrare att låta två personer utföra det på heltid än att låta tre eller fyra personer utföra arbetet på deltid. Det är alltså inte per definition dyrare att ha heltidsanställningar än deltidsanställningar. Däremot kan man säga att om man samtidigt kan öka bemanningen går det lättare att få fram bra scheman för dem som går upp till heltid. Det är också ett av skälen till att regeringen nu tillför stora resurser för ökad bemanning i äldreomsorgen, vilket är ett av de områden där vi har allra störst andel deltidsanställda.

Jag delar inte uppfattningen att det per definition skulle vara dyrare att ha heltidsanställda än deltidsanställda. Det finns också en hel del forskning om detta som visar precis samma sak.

Utöver detta står vi inför stora rekryteringsbehov inom offentlig sektor. Inte minst gäller det undersköterskor, som är den grupp som kanske allra mest drabbas av deltidsanställningar. Det behöver rekryteras närmare 130 000 nya undersköterskor de närmaste sju åren, enligt SKL:s egna bedömningar. Det är klart att detta blir omöjligt att klara om man inte samtidigt förbättrar villkoren i yrket. Att misslyckas med den rekryteringen blir väldigt dyrt.

Jag delar inte uppfattningen att det är dyrt att införa heltid som norm, men ändå tillför regeringen resurser för ökad bemanning i äldreomsorgen, huvudsakligen för att höja kvaliteten i äldreomsorgen, men det för det positiva med sig att det också underlättar för att få fram bra scheman när man går över till heltid som norm.

Jag är glad över att Katarina Brännström talar så positivt om blocköverskridande samarbete. Det var överraskande men roligt att höra. Jag tror mycket på blocköverskridande samarbete, och jag är helt säker på att SKL:s nya ledning kommer att söka brett stöd för en arbetsgivarpolicy som gör heltid till norm, vilket man nu vill gå igång med.

Det ställs olika frågor här om vallöften. Det var det socialdemokratiska partiet som ställde ut vallöfte, och det socialdemokratiska partiet kommer att leverera vallöftet om heltid som norm inom hela SKL:s avtalsområde. Den nya ledningen där tillträdde för en dryg månad sedan, när den valdes på kongressen.

Avtalsrörelsen börjar efter sommaren - på allvar. Nytt avtal ska slutas om ungefär ett år. Det är då vi får se om man kan leverera det som vi har lovat.

Man kan lyssna till Heléne Fritzon, som är ansvarig och ordförande i förhandlingsdelegationen. Hon visar precis den höga ambitionsnivå som vi socialdemokrater har. Vi ska inte bara ge rätt till heltid. Det kan nämligen finnas ganska många individer som av olika skäl tackar nej till den rätten. Vi ska göra heltid till norm, vilket innebär att alla tjänster är heltid. Den som då jobbar deltid är deltidstjänstledig från sin tjänst. Det är ambitionen.

Jag hoppas att man kan nå en bred politisk majoritet för detta inom SKL, att det ska finnas fler partier som vill ställa upp på den policyn, så att vi får en annan ordning på denna stora del av arbetsmarknaden. Det är en enormt stor del av arbetsmarknaden för deltidsanställda som anställningar i kommuner och landsting utgör.

Låt mig bara säga något alldeles sist, herr talman! Hanif Balis hårresande anklagelser mot Malmö kommun och helt verklighetsfrånvända beskrivning av hur verkligheten ser ut i Malmö kommun svär mot det som gäller och går faktiskt över alla gränser.

Herr talman! Det här med vallöften är en paradgren som Socialdemokraterna har. Man ställer ut olika vallöften. Man tar tillbaka dem efter valet eller skjuter dem på framtiden. Eller så skjuter man över dem på någon annan som ska ordna eller lösa dem.

Socialdemokraterna gick till val på frågan om rätt till heltid. Det var en av Löfvens stora valfrågor. Jag har här ett utdrag ur lördagsintervjun med Löfven den 10 maj 2014. Socialdemokraterna lovar alla anställda i vård och omsorg rätt till heltidsarbete om partiet vinner valet. Löfven säger: Jag levererar något bättre än en lag. Jag levererar ett kollektivavtal, ett nationellt kollektivavtal där heltid blir norm.

Heltid ska bli norm i all offentligt finansierad vård och omsorg. Det ska gälla alla som i dag ofrivilligt arbetar deltid. De som jobbar delade turer, kanske både morgon och kväll, ska slippa det.

Då undrar jag: Hur ska detta inte kosta pengar? Ylva Johansson säger: Det blir inte dyrare. Det är klart att det blir, om man inte ska ha delade turer och om man inte ska jobba täta helgturer. Vilken personalpolitik tänker ni föra om det inte ska kosta mer pengar? Det vore intressant att få höra det.

Socialdemokraterna slingrar sig som en orm. Jag upprepar Hanif Balis frågor: Vilket är målet med era vallöften? När ska detta vara infört? När ska Carin Jämtins kaxiga uttalande från 2012 faktiskt bli verklighet? Det gäller ju också någon gång att efter ett val leverera det man har sagt före ett val. Det måste väl ändå finnas någon plan för det här målet, det viktiga och största vallöftet.

Herr talman! Jag tror att vi kan summera arbetsmarknadsministerns utspel här om vad regeringen kommer att göra i den här frågan. Man ska förlita sig helt på SKL. Regeringen ämnar inte göra någonting. Det socialdemokratiska partiet ämnar göra någonting, men regeringen har ingen plan i den här frågan.

Regeringen verkar inte ha någon målsättning heller. Egentligen hamnar vi i någon form av teknisk diskussion om att SKL ska lösa det. Vi ska inte ha rätt till heltid. Vi ska ha heltid som norm. Sedan ska människor få ta tjänstledigt.

Men det vore seriöst intressant att veta vad arbetsmarknadsministern ämnar göra. Arbetsmarknadsministern började den här interpellationsdebatten med att säga att det här var hennes ansvarsområde. Då vill jag fråga henne vad hon och regeringen ämnar göra för att minska andelen som ofrivilligt arbetar deltid men även vad regeringens målsättning är.

Låt oss säga att arbetsmarknadens parter inte klarar av det här och att den här normen inte fungerar! Stänger då Socialdemokraterna dörren för rätt till heltid, den paroll som har funnits i 20 år? Är det borta nu?

Nu ska heltid vara norm. Det ska vara det enda, och det handlar endast om arbetsmarknadens parter. Är det detta som är regeringens löfte, helt enkelt? Jag fick nämligen intrycket i många debatter och många diskussioner under valrörelsen att man faktiskt sökte väljarnas förtroende för att bilda regering och för att sedan göra någonting i den här frågan. Hillevi Larsson förklarade det också, nämligen att lagstiftning var en väg. Det verkar alltså som att ni inte har synkat er retorik. Det vore bra att veta vad regeringen ämnar göra.

Herr talman! Det är roligt med den stora omsorg om socialdemokratiska löften som visas här från de moderata ledamöterna.

Katarina Brännström läste upp vårt vallöfte. Det var ett citat av Stefan Löfven. Han lovade att om Socialdemokraterna fick majoritet skulle vi inom SKL leverera ett nationellt kollektivavtal som gör heltid till norm för alla de 1,1 miljoner personer som arbetar inom det avtalsområdet. Det är också det som håller på att ske.

Det valdes en ny ledning inom SKL för en dryg månad sedan. Man arbetar nu med att ändra den arbetsgivarpolicyn, och man går in i en avtalsrörelse. Jag tror inte att man kommer att möta motstånd från sin motpart när man vill införa heltid som norm. Vi kommer att leverera precis det löfte som vi ställde ut.

Självklart kan man inte utesluta lagstiftning. Men jag tror inte att lagstiftning är det bästa sättet att lösa problemet med så många deltidsanställningar, som är ett stort problem på arbetsmarknaden. Jag tror att det viktigaste området är vård och omsorg, där vi har de största problemen. Där har vi numera en politisk ledning som har en annan ambitionsnivå än den gamla. Det har den tack vare att den består av bland annat mitt parti men också av andra partier som delar övertygelsen om att vi ska göra heltid till norm. Detta ska vi göra för att framför allt kvinnor - en majoritet är nämligen kvinnor; nio av tio deltidsanställda inom SKL:s avtalsområde är kvinnor - ska få heltidsanställning.

Överläggningen var härmed avslutad.