Helcom

Herr talman! Ärade ledamot! Ärade åhörare! Jens Holm har frågat mig hur jag avser att säkra genomförandet av redan beslutade åtaganden i Baltic Sea Action Plan, hur jag avser att verkställa de förslag som Naturvårdsverket lagt fram och om jag avser att verka för att få till stånd bindande reduktionsmål för kväve och fosfor. Jag delar Jens Holms oro över Östersjöns miljötillstånd. Tack vare konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö, Helcom, har ett gott samarbete etablerats mellan Östersjöländerna. Arbetet grundas på ett gediget vetenskapligt arbete som sedan utformas som gemensamma rekommendationer till länderna. Det är upp till länderna att genomföra rekommendationerna på nationell nivå, och det finns inga sanktionsmöjligheter mot de länder som inte följer rekommendationerna. Stora framsteg har gjorts i miljöarbetet, bland annat genom att begränsa utsläppen av växtnäringsämnen från kommunala reningsverk och insatser inom jordbruket. Vi står dock fortfarande inför stora utmaningar i form av algblomningar, nedslammade skärgårdsvikar samt utbredd syrebrist i Östersjöns djupvatten, särskilt i egentliga Östersjön söder om Gotland. Eftersom Sverige har den längsta kustlinjen och den största ekonomiska zonen har vi också de största möjligheterna att använda havet som resurs och hållbart nyttja dess ekosystemtjänster. Detta medför att Sverige har ett speciellt engagemang för Östersjöfrågorna. Regeringen har därför satt havsmiljön som en av de främsta prioriteringarna inom miljöområdet, och ett stort antal åtgärder har vidtagits för att förbättra miljötillståndet. Anslaget 1:12 för åtgärder för havs- och vattenmiljö, som infördes 2007, samma år som Helcoms Baltic Sea Action Plan (BSAP) antogs, har successivt ökat. Regeringen har nu i budgetpropositionen för 2014 föreslagit riksdagen att anslaget 1:12 ska ligga på närmare 673 miljoner kronor år 2014. I budgetpropositionen föreslås bland annat en satsning på lokala vattenvårdsprojekt, LOVA, med 75 miljoner kronor från och med nästa år och framåt. Vidare föreslås en satsning på 32 miljoner kronor under åren 2014-2017 för arbete med avancerad rening av avloppsvatten. Genom anslaget för havs- och vattenmiljö har mycket arbete genomförts för att förbättra havs- och vattenmiljön. Lokala aktörer har engagerats. Sverige har också tillsammans med Finland stött Baltic Sea Action Plan-fonden, BSAP-fonden, som initierat större investeringsförberedande projekt i Ryssland, Polen, Vitryssland, Estland, Finland och Sverige. Genom EU:s strategi för Östersjöområdet som antogs under Sveriges ordförandeskap i EU har BSAP inkluderats som bas för det övergripande målet att rädda havsmiljön. Detta kommer att ha stor betydelse för fördelningen av EU-medel under den nya budgetperioden 2014-2020, alltså EU:s långtidsbudget. Åtgärdsarbetet för Östersjön i Sverige inriktas på att uppfylla kravet på god miljöstatus i EU:s havsmiljödirektiv. Det framgår tydligt av direktivet att god miljöstatus är ett bindande kvalitetskrav som ska nås för ett antal i direktivet angivna deskriptorer. Hur målen ska nås, det vill säga vilka åtgärder som ska vidtas, ska medlemsstaterna ta fram i sina åtgärdsprogram. Regeringens skrivelse Åtgärder för levande hav , Skr. 2009/10:213, och Sveriges Förslag till åtgärdsplan för genomförandet av Helcoms aktionsplan för Östersjön , som till stor del bygger på de förslag presenterade av Naturvårdsverket som Jens Holm åsyftar i sin interpellation, utgör naturligtvis ett av flera underlag för de åtgärdsprogram som ska tas fram under havsmiljödirektivet. Åtgärdsprogrammet för att uppnå god miljöstatus måste dessutom beakta andra underlag för att täcka alla aspekter av god miljöstatus. Och man ska göra konsekvensanalyser, inbegripet kostnadsnyttoanalyser av detta. För att rädda Östersjön måste vi arbeta på bred front inom olika sektorer. De lokala aktörer som investerar i och driver reningsverken, den enskilda jordbrukaren, hamnoperatören, redaren, industriledaren eller industriägaren är nyckeln till framgång. Jag är faktiskt imponerad av den handlingsvilja och entusiasm som finns längs våra kuster. Det är viktigt att jordbruket, sjöfarten, fisket, reningsverken och industrin fortsatt tar sitt ansvar för att minska utsläppen. Samtidigt finns potential för att utveckla och effektivisera miljöarbetet. I detta ingår exempelvis att börja fundera över och få fram forskning om hur vi ska kunna beta av den historiska miljöskulden, i form av den interna belastningen av växtnäringsämnen som accelererar övergödningen av Östersjön. Genom att genomföra de kraftfulla insatser som jag har beskrivit och driva på i det regionala samarbetet med Baltic Sea Action Plan är jag övertygad om att vi faktiskt är på god väg med vår räddningsplan för Östersjön.

Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret på min interpellation. Innan jag går in på sakfrågan skulle jag vilja understryka att jag skickade in den här interpellationen den 19 september. Interpellationens rubrik är: Inför Helcom. Jag ville självklart ha den här debatten inför det viktiga Helcommötet i Köpenhamn den 3 oktober eftersom vi inte hade haft någon parlamentarisk behandling inför det viktiga mötet om Östersjöns framtid. Då får jag till svar från miljöministern att vi ska ha den här debatten den 17 oktober, i dag. När jag tittar lite noggrannare på hur miljöministern behandlar interpellationer från oss riksdagsledamöter framkommer det att miljöministern svarar försenat på 64 procent av alla interpellationer som har skickats in till henne. Lena Ek! Det här tycker inte jag är att respektera riksdagen. Jag tycker att det är nonchalant mot oss aktiva riksdagsledamöter, som vill diskutera viktiga miljöfrågor med dig. Jag vill höra från dig att du i framtiden kommer att besvara våra interpellationer snabbare än du har gjort tidigare. Vad gäller Helcom och det allvarliga läget för Östersjön framhåller miljöministern i sitt svar att man i budgetpropositionen föreslår att anslaget 1:12 ska vara 673 miljoner kronor. Det kan låta som mycket pengar för havsmiljöarbetet. Och det är mer pengar än vad det var i fjol; det kan jag hålla med om. Men då ska vi komma ihåg att i fjolårets budget drog Lena Ek ned det här anslaget till havsmiljön med mer än 200 miljoner kronor. Vår ansvariga myndighet, Havs- och vattenmyndigheten, sade att de inte kan betala ut några LOVA-pengar till våra länsstyrelser så att de lokalt kan göra riktiga och viktiga vattenvårdsprojekt. Jag vill fråga miljöministern: Varför denna ryckighet? Varför drar ni ned med mer än 200 miljoner ett år? Och varför återför ni de pengarna nästa år? Ni gör det inte fullt ut, men nu är det i alla fall på en anständig nivå. Det underlättar inte arbetet med att rädda Östersjön om man behandlar sådana här viktiga utgiftsområden på det här sättet. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är bra att ni nu anslår mer pengar, men vi tycker att det behövs mer pengar än så för att rädda Östersjön. Därför anslår vi totalt sett 85 miljoner kronor mer än vad regeringen gör för att vi ska kunna genomföra fler lokala vattenvårdsprojekt och för att Havs- och vattenmyndigheten ska få mer resurser för att genomföra det här viktiga arbetet. Sedan skulle jag vilja ställa en fråga angående slutsatserna från Helcommötet i Köpenhamn den 3 oktober. Man kan läsa på s. 12. Det står att alla länder har åtagit sig att reducera överskottet av näringsämnen. Och alla länder har målsättningar vad gäller kväve- och fosforutsläpp och att de ska minska kraftigt. Det står också att man på gårdsbasis ska göra växtnäringsbalanser, att man ska räkna ut hur stora utsläppen är på de olika platserna. Det här gör man redan i Danmark och Tyskland. För jordbruk efter jordbruk identifierar man utsläppen av kväve och fosfor, och man kommer med konkreta strategier när det gäller hur man ska kunna minska de utsläppen. Här vill jag fråga miljöministern hur hon kommer att se till att vi lever upp till de överenskommelser som gjordes i Köpenhamn, särskilt det som står på s. 12.

Herr talman! Havsmiljöarbetet är en av regeringens viktigaste prioriteringar. Åtgärder på hemmaplan som bidrar till genomförandet av det svenska åtagandet i Helcoms aktionsplan är på gång och ger resultat. Vi har stött den så kallade BSAP-fonden, som har startat 34 intressanta projekt runt Östersjön, inte bara i Sverige utan också i Ryssland, Polen, Estland, Finland och Vitryssland. På hemmaplan har vi permanentat ett LOVA-program som nu får 75 miljoner per år till projekt för Östersjön. Och Sverige har varit drivande för Östersjöstrategin, där BSAP är stommen för miljökomponenten. Östersjöstrategin ger BSAP ett mer tvärsektoriellt fokus som också involverar de andra sektorerna. Ett exempel på att det faktiskt går åt rätt håll är att den svenska belastningen av kväve har minskat med över 5 000 ton när det gäller Egentliga Östersjön och Kattegatt. Det gör att vi endast har kvar ca 3 000 ton när det gäller Egentliga Östersjön, av alla våra kvävebeting. Också utsläppen av fosfor går ned. Men där är utmaningen större. Vi har en större restpost. Jens Holm frågar vad vi tänker göra och jämför med arbetet i Tyskland. Jag hoppas att det inte är någon överraskning för Jens Holm att Jordbruksverket har bindande regler för hur lantbrukets gödselhantering ska gå till i hela mellersta Sverige, i hela södra Sverige, i ett brett band runt kusterna och runt våra stora insjöar. Rekommendationerna är väldigt tydliga. Varje enskild lantbrukare har väldigt tydliga regler som handlar om hur man får sprida, vad man får sprida och dessutom hur mycket. Vi har regler för hur mycket gödselbelastning man får ha på den åkerareal som man har. Alltihop detta görs tillsammans med frivilliga åtgärder utöver detta som Sveriges lantbrukare vidtar. Det är över 10 000 enskilda företagare som har deltagit i detta. De har skapat kunskap, engagerat sig och dragit med sina grannar och sett till att det fungerar. Allt detta är en del av de svenska utsläppen går ned. Vi prioriterar havsmiljöfrågorna. Det visas bland annat av att vi har inrättat en stor ny myndighet under alliansregeringen. Myndigheten har rejäla anslag, för nästa år 637 miljoner. Det är mycket pengar. Myndighetens anslag planeras i fyraårsperioder. Det innebär att det är möjligt att göra långsiktiga åtgärder.

Herr talman! Jag vill börja med att igen ställa frågan om Lena Ek framdeles kommer att göra allt hon kan för att svara på våra interpellationer i tid. Det vore på sin plats med ett svar från miljöministern på den frågan. Det låter bra när Lena Ek säger att hon planerar för fyra år framåt. Jag får hoppas att det åtminstone för fyra år framåt inte kommer att blir några nya neddragningar på havs- och miljöområdet. Det behövs snarare mer resurser. Ett sätt att tillföra mer resurser till området samtidigt som man minskar utsläppen är att man inför en skatt på det som smutsar ned och inför en skatt på handelsgödsel. Det hade vi tidigare i Sverige. Det var en skatt som minskade utsläppen men också en skatt som drog in pengar till det viktiga miljöarbetet som man kunde göra ute i lantbruket. Jag läste Centerpartiets nya miljöprogram, Lena Ek, och jag har förstås också läst budgeten där ni föreslår en skatt på kemikalier. Det är bra. Det går helt i linje med tanken på att förorenaren ska betala. Vi kan tänka oss en skatt på kemikalier. Jag kan sträcka ut handen här. När ni lägger fram det förslag kommer vi i Vänsterpartiet att rösta för. Men om vi kan tänka oss att förorenaren ska betala på kemikalieområdet, varför gör vi inte det på handelsgödselområdet? Varför kan vi inte ha en skatt på handelsgödsel? Det hade vi tidigare, men din regering har avskaffat det. Det beklagar jag. Det är ett effektivt sätt att både mobilisera resurser och få ned utsläppen. När man lyssnar på Lena Ek får man intrycket av att allting går ganska bra. Vi har minskat våra utsläpp av kväve. Men fortfarande är det över 9 000 ton kväve som vi ska minska enligt åtagandet som man bestämde i Köpenhamn. Även om man har betat av en del av kvävebetinget är det fortfarande mycket kvar. Fosforbetinget handlar om att mer än 500 ton fosfor ska bort. Jag har inte en aning om hur det ska gå till, Lena Ek, med de styrmedel och beslut som ni har haft hittills. Jag vill utveckla min fråga som jag ställde tidigare. Det var angående slutsatserna från Köpenhamn. Jag talar om s. 12, och det kan verka väldigt tekniskt. En av slutsatserna är just att man ska se till att reducera överskottet av både kväve och fosfor och gå ned och göra det på lantbruksnivå. Man måste upprätta strategier - det brukar kallas växtnäringsbalanser - för att man ska få ned utsläppen. Det arbetet ska vara helt och hållet klart till 2018. Jag undrar då, Lena Ek: Menar du att allt detta redan finns på plats i Sverige utifrån Jordbruksverkets föreskrifter? Behöver vi verkligen inte göra mer? Tycker du att det frivilliga arbetet som finns i Sverige med till exempel Greppa näringen, som är ett väldigt viktigt arbete, verkligen räcker? Behöver vi inte göra mer i Sverige, Lena Ek, för att minska avgångarna av fosfor och kväve? När det gäller Greppa näringen vill jag också understryka att det är 10 000 lantbrukare. Men det är mångfalt fler som inte är med i Greppa näringen. Det är viktigt att understryka. Det är därför det är så viktigt med bindande åtaganden identifierade ned på bonde- och hektarnivå så att vi kan vara säkra på att alla tar sitt ansvar.

Herr talman! Vi glider nu från en debatt som rör Östersjön och miljötillståndet i Östersjön till en debatt om olika sätt att se på hur miljön och miljöfrågor ska hanteras. Jag är inte förvånad att Jens Holm tar upp mer skatter och bindande regler ända ned till den enskilde lantbrukaren. Det är vanligt. Jag försöker ha en miljöpolitik där det ska vara enklast, billigast och roligast att vara miljövänlig. Har vi frivilliga åtgärder i kombination med det bindande som Jordbruksverket har, och som jag just har beskrivit i mitt förra inlägg, och det fungerar ser inte jag någon anledning att belasta svenska företagare eller svenskt lantbruk med ännu mer byråkrati. Om vi tittar på kvävebelastningen enligt OECD-sammanställningen, som man väl får lita på, kan vi se att Danmark har en belastning på 110 kilo kväve per hektar medan Sverige har 36 kilo per hektar. Det är en väldig skillnad. Kvävet har gått ned i Östersjön. Vi hade ett beting när vi började arbetet på 9 000 ton. Nu är det 3 000 ton kvar. Vi har gått ned med två tredjedelar. Åtgärderna fungerar. På fosforsidan är det 300 ton kvar av vårt beting. Kombinationen av de bindande regler som Jordbruksverket har för enskilda gårdars hantering och de frivilliga åtgärder som vi har för jordbruket plus vad vi gör med avloppsrening gör att jag tror att vi kommer att klara våra svenska beting utan att lägga på en byråkratisk rapporteringsbörda som Jens Holm vill ha. Det är otroligt viktigt, för Östersjön behöver det. Vi måste dessutom fundera över hur vi hanterar den historiska skulden. Där har vi ännu inte tekniken på plats. Det kräver internationellt samarbete och forskning. De anslagen har vi redan satt på plats i form av ökade både energi- och miljöforskningsanslag. Jag tror att vi 1. är på rätt väg, det visar statistiken, 2. att kombinationen av Jordbruksverkets bindande åtgärder och frivilliga åtgärder inom Greppa näringen ger resultat. Jag måste ställa en fråga. Vi ser att reglerna för hur man bedriver lantbruk på andra sidan Östersjön är annorlunda. Vi ser att det finns många som är intresserade av att flytta produktion. Jag vill att vi ska ha svensk matproduktion kvar i Sverige. Den ska naturligtvis vara hälsovänlig och miljövänlig. Men jag vill också att de som odlar mat ska ha tid att ägna sig åt att odla mat och inte bara hålla på med byråkrati. Därför står jag fast vid att den modell vi har är en bra avvägning. Den har gett resultat. Vi ska se till att den fortsätter att ge resultat. Jag vill inte ha Jens Holms ökade bördor på svensk matproduktion. Den är, särskilt i ett internationellt perspektiv, rätt miljöbra.

Herr talman! Östersjön är ett av världens värst drabbade hav, Lena Ek. Det har mycket att göra med att Östersjön är ett innanhav med väldigt låg vattengenomströmning. Vi vet att antalet döda bottnar har tredubblats bara under de senaste tio åren. Alla som har varit i Stockholms skärgård eller på Gotland under sommaren vet hur fruktansvärd algblomningen kan vara sommartid. Det är ett direkt resultat av ett hav som håller på att gödas igen. Jag tar upp jordbruket därför att jordbruket troligen är den främsta källan till övergödningen. Väldigt många lantbrukare i Sverige gör ett fantastiskt jobb, det vill jag understryka. Men den statistik du tar upp, Lena ek, är generella siffror. Det visar bara hur det är i Sverige generellt. Där ligger vi bra till om man jämför med Danmark och Tyskland. Därför tycker jag att det är så viktigt att vi tar ned statistiken på enskild gårds nivå, på hektarnivå, så att vi kan identifiera de områden, i synnerhet i Halland och Skåne, där vi har störst problem med övergödning. Där måste man verkligen sätta in insatser. Jag tycker att det är synd att Lena Ek inte har det anslaget i sin politik. Det är märkligt att Lena Ek säger att det här kommer att gå jättebra, när vi har ett beting att minska utsläppen av fosfor med 500 ton. Jag förstår inte, Lena Ek, hur det ska gå till med de styrmedel och åtgärder som vi har i dag. Jag tycker inte att Lena Ek svarade på min fråga. Ni vill införa en skatt på kemikalier, men ni vill inte ha en avgift på det som smutsar ned i jordbruket och som genererar pengar till den viktiga miljöomställningen av svenskt lantbruk.

Herr talman! Tror du inte, Jens Holm, att matproduktionen flyttar till andra sidan Östersjön om det bara är Sverige som inför en sådan skatt? Tror du inte det? Jag ser tydligt behoven när det gäller Östersjön, och det gör hela regeringen. Det är anledningen till att alliansregeringen har sett till att vi har fått Havs- och vattenmyndigheten. Jag har sett till att vi har tre utredningar som jobbar med vattenfrågor. Vi har höga anslag, ökande anslag, till Havs- och vattenmyndigheten. Vi har LOVA-bidrag, som nu är permanentade, inte projektpengar. Vi har projektpengar för metangasreducering, särskilt för södra Sverige. Vi har Greppa näringen, som också får stöd. Här finns en hel katalog med åtgärder för att se till miljötillståndet i Östersjön förbättras. Vi ser att kväveutsläppen har gått ned två tredjedelar av vårt beting. Vi ska fortsätta att fullgöra hela vårt beting successivt. Vi ser att kväveutsläppen går ned, och vi ska fortsätta med det. Det som vi ska jobba med nu handlar om kemikalie- och läkemedelsutsläpp. De uppdragen finns i årets budget. Jag ställer åter frågan till Jens Holm: Tror du inte att den svenska matproduktionen flyttar, om man inför en skatt här som inte finns i något konkurrentland, och flyttar till länder som dessutom har sämre villkor för djurhälsa och människors hälsa och sämre förhållanden vad gäller salmonella, övergödning, kemikalier och kväveutsläpp?