Havsbaserad vindkraft i Kattegatt

Herr talman! Christofer Bergenblock har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att möjliggöra utbyggnaden av havsbaserad vindkraft utanför Hallandskusten och i övriga Sverige.

Elproduktionen behöver byggas ut för att möta elanvändningen i enlighet med det riksdagsbestämda planeringsmålet för elsystemet. Planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra klimatomställningen. Elproduktionen behöver även bidra till att leverera de förmågor som elsystemet behöver i enlighet med leveranssäkerhetsmålet. I ett leveranssäkert elsystem behöver både energin och effekten räcka till.

Vindkraften är numera Sveriges största energislag mätt i installerad effekt. Mer väderberoende produktion i elsystemet ökar dock prisvolatiliteten, som blir särskilt påtagligt vintertid när elanvändningen är högre. Vindkraften kan på kort sikt stå för majoriteten av den tillkommande elproduktionen som behövs för att möta elanvändningen och bidra till planeringsmålet. Men i och med vindkraftens väderberoende och höga andel av den totala elproduktionen behöver också vindkraften bidra mer till Sveriges leveranssäkerhet och försörjningstrygghet.

Regeringen är i färd med att genomföra flera konkreta åtgärder som stärker förutsättningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraften i Sverige.

I februari gav regeringen Statens energimyndighet i uppdrag att betala ut 340 miljoner kronor som beslutats i budgeten för 2025 och 370 miljoner kronor för 2026 till kommuner som har vindkraft. Både landbaserad och kustnära havsbaserad vindkraft ingår i detta. Utbetalningen till kommunerna har genomförts under våren med i storleksordningen 20 000 kronor per installerad megawatt vindkraft för vardera året. Ersättningen är avsedd att vara långsiktig, och därför förbereder regeringen en förordning som gör det möjligt att betala ut de medel som beräknats för kommande budgetår.

Regeringen avser också att inom kort lägga fram ett förslag till ny lag om intäktsdelning från vindkraftsanläggningar. Förslaget innebär också att närboende ska få del av intäkterna från nya vindkraftsparker, och detta omfattar även kustnära anläggningar. Tillsammans syftar regeringens åtgärder till att stärka lokalsamhällena, öka kommunernas incitament att säga ja till ny vindkraft och kompensera de kommuner som redan låtit vindkraft byggas genom att skapa lokal nytta och ökad acceptans.

Vidare har regeringen hittills under mandatperioden beviljat ansökningar om tillstånd för tre havsbaserade vindkraftsparker i Västerhavet, som planeras ge cirka 3 000 megawatt installerad havsvind till tidigt 2030-tal. Dessutom är flera tillståndsärenden om havsbaserad vindkraft föremål för beredning hos berörd länsstyrelse eller i slutskedet av beredning i Regeringskansliet. För att snabba på tillståndsprocesserna har regeringen skjutit till 15 miljoner kronor per år till länsstyrelserna för deras beredning av ärenden om vindkraft till havs.

Affärsverket svenska kraftnät ska enligt sin instruktion bygga ut transmissionsnätet på land eller till havs baserat på samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar. Den tidigare instruktionen gick ut på att transmissionsnätet skulle byggas ut till havs även när det inte var samhällsekonomiskt lönsamt. Om kostnaderna för att ansluta havsbaserad vindkraft på det sättet ska bäras av nätkundskollektivet när det inte är samhällsekonomiskt motiverat skulle det innebära att nätkunderna subventionerar den havsbaserade vindkraften. Det är angeläget att utbyggnaden av elsystemet sker på ett kostnadseffektivt sätt så att den sammanlagda elkostnaden för kunderna kan hållas nere.

Regeringen arbetar på bred front för att få till ett robust, leveranssäkert elsystem som levererar el till konkurrenskraftiga priser årets alla dagar, oavsett väder och vind, där det behövs, när det behövs.

Herr talman! Jag tackar energi- och näringsminister Ebba Busch för svaret.

Världen befinner sig i en klimatkris, och vi har de senaste åren sett ständigt ökade värmerekord vad gäller temperaturen på jorden. Det visar hur viktigt det är att klara utmaningen med den gröna omställningen. Utsläppen av växthusgaser minskar inte på det sätt de behöver i förhållande till Parisavtalets mål, och i Sverige har vi under mandatperioden dessutom sett hur växthusgaserna ökar i utsläpp.

Vi behöver elektrifiera Sverige för att klara av utmaningen, och där är jag övertygad om att vi är helt överens mellan regeringen och Centerpartiet. Det handlar om att elektrifiera fordonsflottan och även industrin, inte minst vad gäller grön ståltillverkning, batteritillverkning och andra elintensiva produkter som behöver tas fram. Det finns beräkningar som säger att vi behöver fördubbla elproduktionen i Sverige fram till 2040–2045, och det är där målet ligger. Samtidigt har vi under de senaste åren inte kunnat se några substantiella tillskott av elenergi till systemet, trots det stora behovet.

År 2022 fanns fortfarande stora förhoppningar om att vindkraften skulle byggas ut. Vi kom in i en valrörelse som handlade om stora stålskogar av vindkraftverk som skulle motarbetas, oavsett om det var på land eller till havs. Därefter har mycket gått i stå av de projekt som var på gång.

Jag kommer från Halland, och jag tittar naturligtvis ut över Kattegatt, inte minst eftersom jag bor precis i ett litet fiskeläge vid kanten av Kattegatt. När mandatperioden började var där tre projekt på gång, nämligen Stora Middelgrund, Kattegatt Syd och Galatea-Galene. Av dessa har regeringen sagt ja till ett och ett halvt. Stora Middelgrund fick nej, Kattegatt Syd fick ja och Galene blev kvar av OX2:s projekt.

Totalt har regeringen under mandatperioden sagt ja till fyra havsvindprojekt och nej till 16. Det intressanta är att av de fyra havsvindprojekt som har fått ja är det inget som har börjat byggas. Ingen utbyggnad sker. Vattenfall meddelade för länge sedan att man pausar sina projekt utifrån de förutsättningar som finns nu. OX2, som skulle bygga ut Galene i Kattegatt, har meddelat att man pausar sitt projekt därför att förutsättningarna inte finns. Varför gör de inte det? Jo, därför att spelreglerna har förändrats under mandatperioden. Det handlar om anslutningen till de havsbaserade vindkraftsparkerna, som inte kommer att ske på det sätt som bestämdes i energiöverenskommelsen 2016.

Det handlar samtidigt om den osäkerhet som har skapats på energimarknaden genom det oerhörda fokuset på och den kraftiga subventioneringen av ny kärnkraft. Det gör marknaden osäker för den som vill investera i havsbaserad vindkraft de kommande 20, 30, 40 åren.

Vad ska ministern göra för att få Vattenfall, OX2 och andra intressenter att faktiskt påbörja den helt nödvändiga utbyggnaden av havsbaserad vindkraft, inte minst i Kattegatt?

Herr talman! Jag tänker bygga vidare lite på grundläget för svensk energi och kanske framför allt vindkraften. I SVK:s information om anslutningsärenden är det relevant att titta på de anslutningsärenden som rör både produktion och konsumtion. Då ser man att företag och hushåll står i kö för att få ansluta sig till tidslinjen 2030.

Fyra motsvarar 20 500 megawatt fördelat på hela landet. Det är alltså en jätteefterfrågan, precis som Christofer Bergenblock är inne på. Det skulle öka maxeffekten från konsumtionen från dagens 25 000 megawatt till 45 500 megawatt. Vi talar om en rejäl ökning på under tio år.

Enligt SVK:s information har vi totalt 20 781 megawatt i anslutningskön för produktion. Där står solkraft för 5 000, vindkraft för 10 000 och övrig elproduktion för 6 000. Det finns också en del batterilagring i detta.

Tittar vi på konsumtion, som ökar tack vare att vi de senaste åren faktiskt har lyckats öka effektbalansen i Sverige, ser vi att den ligger på 32 248 – också väldigt högt. Det är datacenter, industri och övrig elanvändning.

Det finns alltså en jättestor efterfrågan. Det finns också många ansökningar om att få ansluta till elnätet för att släppa på produktion.

Herr talman! Det kom ett påstående här om att det inte har skett några substantiella tillskott av energi de senaste åren. Men enligt fakta har det tillkommit 7 200 megawatt installerad produktionskapacitet. Det är ganska mycket. Det motsvarar kraften från väldigt många kärnkraftverk, om man vill omvandla till det. Det motsvarar till exempel mer än hela det tänkta stödprogrammet för ny kärnkraft. 7 200 är en stor entitet.

Då kan man fråga sig: Hur mycket mer av detta har svensken kunnat konsumera? Vi har ökat effektbalansen med ungefär 2 000. Det är det riktigt viktiga för Sveriges vidkommande. Men vi har inte kunnat öka konsumtionen så jättemycket mer i relation till den installerade produktionskapaciteten, på grund av att det är mycket vindkraft.

Varför drar jag alla de här siffrorna? Det gör jag bland annat för att bekräfta Bergenblocks bild av att vi har stora behov framåt, men även för att nyansera bilden av att havsbaserad vindkraft skulle vara lösningen på detta.

Regeringen har vidtagit många åtgärder för att bana väg för både landbaserad och havsbaserad vindkraft. Tempot i tillståndsprövningen för havsbaserad vindkraft och att vi har gett länsstyrelserna mer muskler för att hantera detta vittnar om det.

Vi har även mäktat med att göra för landbaserad vindkraft vad de rödgröna inte mäktade med under åtta år när det gäller ekonomiska incitament och att stödja den ytterligare. Detta uppfattar jag är välkommet från Centerpartiets sida.

Jag menar dock att vi fortfarande står vid punkten att det är svårt att motivera att stora kostnader läggs ut på nätkundskollektivet, till exempel för att ta anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft, samtidigt som den havsbaserade vindkraften i hela Europa just nu sliter väldigt mycket för att få ekonomin att gå ihop. I Danmark kliver man in med 90 miljarder för att täcka förluster för Ørsted, som är ett av de stora vindkraftsbolagen. Det är inte en framkomlig väg för en välfärds- och tillväxtnation som Sverige.

Herr talman! Är havsbaserad vindkraft lösningen på allting? Nej, det är det naturligtvis inte. Det är en del av lösningen. Vi har ett väldigt robust energisystem i Sverige redan i dag. Det har energiministern själv framfört i diskussion med EU vad gäller användandet av våra flaskhalsintäkter i Sverige.

Förra året producerade vi 168 terawattimmar. 33 av dessa gick på export. Tittar man på fördelningen ser man att vattenkraften, som alltjämt är vår stora bas- och reglerkraft, stod för 41 procent, kärnkraften stod för 27 procent och vindkraften stod för 23 procent. Kärnkraften stod för en relativt liten del förra året därför att det inom den produktionen var långa tider med avställning.

Det vi behöver är ett system med flera ben att stå på. Där spelar såväl kärnkraften som vattenkraften och vindkraften viktiga roller. Solkraften kommer att spela en allt större roll framöver – det är jag övertygad om – om rätt incitament ges.

Energilagring kommer att bli oerhört viktigt i det systemet. Vi ska vara medvetna om att vattenkraften faktiskt står för en enorm energilagringskapacitet i Sverige i dag. Det gör att man kan spara energi till vinterhalvåret, vilket man ju inte kan göra när det gäller vare sig vindkraften eller kärnkraften. Men i vattenkraften har vi en reglerkraft. Men vi behöver energilagringssystem, med både vätgas och batterier, och naturligtvis vattenkraften.

Vi behöver även utnyttja värmekraftverken mer, som stabilisator i systemet. Vi behöver också smarta, intelligenta system för att hantera effekttopparna. Men för att klara av den här omställningen behöver vi en ökad produktion.

Regeringens politik hittills har inte lett till denna ökade produktion vad gäller den havsbaserade vindkraften. Havsbaserad vindkraft har ju den stora fördelen, gentemot landbaserad, att den har en betydligt stabilare produktion över hela året, till stor del även under vinterhalvåret då den kan vara mer volatil på den landbaserade sidan.

För att få till en utbyggnad av den havsbaserade vindkraften räcker det dock inte att ge tillstånd. Det behövs också förutsättningar för att den ska kunna byggas ut. I Halland har vi sett fram emot de två stora projekten. Kattegatt Syd, med ungefär 80 vindkraftverk 2–3 mil ut från kusten, skulle ge i storleksordningen 5 terawattimmar per år. Det motsvarar ungefär 750 000 hushålls förbrukning. Galene med ytterligare 20 vindkraftverk skulle ge en produktion på ungefär 1,7 terawattimmar. Det motsvarar förbrukningen hos 320 000 hushåll.

De här parkerna skulle förstås dessutom skapa arbetstillfällen, men de skulle framför allt vara ett viktigt tillskott till elsystemet i elområde 3 och 4 på kort och medellång sikt. Vi behöver ju bygga ut energiförsörjningen även de kommande åren. Även om det skulle bli ny kärnkraft om 10–15 år kan vi inte vänta in den.

Jag återkommer alltså till frågan. Flaskhalsen i det här systemet är utbyggnaden av anslutningspunkter från transmissionsnätet till den havsbaserade vindkraften. Svenska kraftnät sitter på stora resurser i form av flaskhalsintäkter. Min fråga till ministern är om hon ser en möjlighet att förtydliga uppdraget till Svenska kraftnät för att få till den här utbyggnaden?

Herr talman! Vi har gett ett viktigt uppdrag om att se över incitamenten för den intermittenta kraftproduktionen i Sverige. Här har vi haft en viktig dialog med primärt både solkrafts- och vindkraftsproducenter. Det kan handla om tempo i beslutsprocesser, ekonomiska incitament, bättre överblick och transparens i vad som avgör ett beslut, till exempel när det kommunala vetot kommer in, och liknande. Det är en viktig dialog med den delen av energibranschen som inte har hållits tidigare.

Inte minst vindkraftsbranschen känner själva att de skulle kunna utveckla sin teknik för att bidra mer till leveranssäkerheten i systemet. Man ska alltså inte bara producera en massa el när det blåser men ha väldigt liten möjlighet att bidra till att plocka ned de pristoppar och den volatilitet som skapas i både produktion och kostnader till följd av det.

Herr talman! Här vill jag verkligen bejaka det Bergenblock är inne på i fråga om att vi behöver ha fler ben att stå på. Batterilagring och energilagring i stort är något som det är viktigt att ha starkt fokus på och bana väg för som lösning på vindkraftens volatilitet och som gör att vi kan få ännu bättre användning av den i systemet.

Från regeringens sida bejakar vi fullt ut att havsbaserad vindkraft är en del av lösningen – vi behöver ha flera ben att stå på – och att den kan komma på plats tidigare. Frågan är bara hur mycket pengar vi ska lägga på detta. I dagsläget kan vi till exempel inte använda flaskhalsintäkterna för att täcka anslutningskostnaderna. Vi skulle då också behandla ett kraftslag på ett sätt som vi inte gör med något annat kraftslag.

Både jag och regeringens utredare har tidigare tittat på frågan om teknikneutral riskdelning för kapitalintensiv kraftproduktion, som havsbaserad vindkraft är. Vi är alltjämt öppna för det. Men då ska man vara medveten om att en sådan riskdelningsmodell – apropå den riskdelningsmodell som vi nu har för kärnkraft – måste bygga på relationen till vad man levererar.

Bergenblock kommenterar återkommande vattenkraftens goda nyttor i systemet. Även där kan jag bara hålla med. Vattenkraften har en kapacitetsfaktor på långt över 80. Sedan kommer kärnkraften med ungefär 74. Därefter är det ett rejält hack ned till den havsbaserade vindkraften med 18 och den landbaserade vindkraften med 11. Det gör att kraftslagen i väldigt olika grad garanterat finns i systemet. Då behöver man kanske också ha riskdelning och instrument som står i relation till det. Man är neutral inför tekniken, men man kan inte vara neutral inför hur mycket som levereras in i systemet.

Solkraften har enligt SVK fördubblats de senaste åren, och vindkraften är nu störst i systemet. Det är tyvärr en del av problemet. Det är därför vi nu försöker hitta kompensatoriska åtgärder. Jag hör inte riktigt tydligt vad Centerpartiets förslag till lösning är. Vi kan inte använda flaskhalsintäkterna på det sätt som efterfrågas. Men vi är beredda att fullfölja idéerna om incitament även för den väderberoende kraftproduktionen. Vi är också beredda att titta vidare på frågan om teknikneutral riskdelning för kapitalintensiv kraftproduktion. Längre än så är det svårt att gå i det här läget.

Herr talman! År 2016 var Centerpartiet med och ingick en energiöverenskommelse tillsammans med Kristdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Att komma överens om långsiktiga spelregler är en väldigt god väg att gå. Men då gäller det också att de som står bakom överenskommelsen håller sig till de långsiktiga spelreglerna eller ser till att man gemensamt kommer överens om nya spelregler.

Det parti som först av alla valde att lämna den här energiöverenskommelsen var Kristdemokraterna. Moderaterna gjorde detsamma inför kommande valrörelse. Sedan var den finito.

Vi vet att det är överenskommelser av denna form som behövs. Dessutom efterfrågas de av inte minst näringslivet och industrin. Svenskt Näringsliv hör till dem som varit allra tydligast med att man vill ha en bred energiöverenskommelse i Sverige, så att man vet hur förutsättningarna ser ut för utbyggnad av energi och hur systemet kommer att se ut under de kommande åren.

Centerpartiet är helt med på att återigen ingå en bred och långsiktig energiöverenskommelse där olika kraftslag hanteras på ett likartat sätt och där det finns spelregler. Sedan är frågan om det ska finnas en riskdelningsmodell, om det ska ges statliga kreditgarantier eller om man helt enkelt ska få spela på lika villkor, men det är viktigt att det finns en likhet.

Det viktigaste är att man tar tag i detta, att en sådan energiöverenskommelse ingås och att det därefter går att lita på resultatet. Detta har dock inte skett hittills under åren med Tidöregeringen. Min fråga är avslutningsvis: Kan vi förvänta oss att energi- och näringsministern tar initiativ till en långsiktig energiöverenskommelse som ger stabilitet i systemet och för näringslivet?

Herr talman! Nu står jag här och representerar hela regeringen. Det är välbekant att de olika partierna har tyckt lite olika och varit beredda vid olika tillfällen att gå i mål med ett bredare handslag för långsiktigt hållbara spelregler på energiområdet. Vad jag själv tycker är en illa dold hemlighet.

Det jag tycker att man ska ta fasta på är det stora skifte som har skett de senaste åren. I den här kammaren finns nu en bred uppslutning för att värna vattenkraften. Ibland är det någon som trillar dit – jag tyckte mig höra lite bekymmersamma uttalanden från Amanda Lind vid ett studiebesök gällande vattenkraft för ett tag sedan. Men på det stora hela har det varit positiva tongångar om värdet av att värna vattenkraften.

Bergenblock markerar till exempel frågan om kraftvärmen. Fjärrvärmen är likaså otroligt viktig. Jag är glad att vi har kunnat återstarta Öresundsverket under den här mandatperioden. Vi tittar nu på ett pilotprojekt med gasturbiner och är beredda att fortsätta investera i Kraftlyftet, som även kortsiktigt kan bana väg för bättre effektbalans i Sverige.

Det finns nu en mycket bredare samsyn om kärnkraftens värde i dag i Sverige och om att den behövs för lång tid framöver. Det är något som majoriteten i kammaren står bakom.

Det som jag tydligt hör från svenska folket och från näringslivet är: Lös uppgiften! Vi struntar i om ni står på presskonferenser eller inte – lös uppgiften!

Jag är beredd att fortsätta tala med alla som önskar att vi löser uppgiften och att bygga vidare på det vi gjort. Vi har rört oss bort från kampen mellan kraftslagen. Vi styr mot teknikneutralitet. Det ska finnas tillräckligt med el där och när den behövs i hela landet.

Jag vill tacka så mycket för interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.