Hatbrott mot svenskar

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till en förändring av hatbrottslagstiftningen för att tydliggöra möjligheten att döma personer med svenskfientliga motiv för hatbrott.

Hatbrott kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar emellertid att 1 procent, eller cirka 30 fall, av anmälda brott med främlingsfientliga och rasistiska hatbrottsmotiv under 2020 gällde svensk nationalitet. Det finns troligtvis ett stort mörkertal av hatbrott som inte anmäls, oavsett hatbrottsmotiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som framgår av mina svar på bland annat riksdagsfrågorna 2019/20:2142 och 2020/21:990 samt interpellation 2019/20:351 kan ett brott som har som motiv att kränka offret på grund av hans eller hennes svenska ursprung bedömas som hatbrott. Lagstiftningen är inte otydlig på den här punkten och behöver alltså inte ses över.

Regeringen och rättsväsendet lägger stor vikt vid arbetet mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott.

När det gäller åtgärder som avser rättsväsendet kan jag nämna att Polismyndigheten har fått i uppdrag att fortsatt arbeta för att bekämpa hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Polismyndigheten ska bland annat redovisa resultatet av fortsatta åtgärder och beskriva hur samverkan med myndigheter och organisationer bedrivs samt hur en fungerande dialog säkerställs gentemot grupper som utsätts för denna typ av brott. Även Åklagarmyndigheten har vidtagit åtgärder för att höja kvaliteten på arbetet mot hatbrott.

Det pågår alltså ett intensivt arbete mot hatbrott som jag avser att följa.

Fru talman! Rasism eller fientlighet är inte på något sätt en fråga som är begränsad till ett lands ursprungsbefolkning mot ett lands minoriteter, inte heller i Sverige. Svenskarna anses i internationella mätningar vara ett folk som i jämförelse med andra är väldigt toleranta mot personer med annan bakgrund än de själva. Problemet i Sverige finns inte minst mellan olika invandrargrupper eller i form av förakt från invandrargrupper gentemot svenskarna och den svenska kulturen.

I den svenska lagstiftningen kan många olika typer av brott anses vara hatbrott. Avgörande är om motivet är att exempelvis kränka en person på grund av dennas hudfärg, etnicitet eller nationella ursprung. I Sverige har ingen person dömts för hatbrott mot svenskar på grund av just den kränktes hudfärg, etnicitet eller nationella ursprung, detta trots att svenskfientligheten är utbredd och att det i Sverige i dag finns såväl kommuner som stadsdelar och inte minst skolor där svenskar är i minoritet.

Dagens lagstiftning omöjliggör inte att någon blir dömd för hatbrott med svenskfientliga motiv, men trots att svenskfientligheten är utbredd har ingen person hittills blivit dömd för denna typ av hatbrott.

Min bedömning är därför att lagstiftningen behöver omarbetas så att det tydliggörs att hatbrott inte ska vara ett straffrättsligt skydd enbart för invandrare och minoritetsgrupper utan att det också ska gälla svenskarna, just för att de är svenskar.

Med bakgrund av detta vill jag ställa en följdfråga till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson: Ministern anser inte att lagstiftningen behöver ses över, men vad tror ministern då är anledningen till att ingen dömts för hatbrott mot svenskar, trots att svenskfientligheten är påtaglig?

Fru talman! Svaret på den frågan är uppenbart: att det är så extremt låg andel av inkomna anmälningar som rör just hatbrott mot svenskar. Det säger jag i interpellationssvaret. Det är alltså 1 procent av alla anmälningar om hatbrott som handlar om hatbrott mot svenskar. Då är det kanske inte så konstigt att det inte har kommit några domar. Av alla anmälda hatbrott totalt sett är det bara mellan 3 och 5 procent som går vidare till åtal och lagföring. Om det bara är en ynka procent av alla anmälningar om hatbrott som rör hatbrott mot svenskar är det kanske inte så konstigt att vi inte har sett någon fällande dom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Pontus Andersson säger att svenskfientligheten är utbredd. Vad har han för belägg för det? Om svenskfientligheten hade varit utbredd hade väl en betydligt högre andel än 1 procent av anmälningarna rört just den här gruppen, men så är det alltså inte. Min motfråga till Pontus Andersson är just: Vad har han för belägg när han påstår att svenskfientligheten är utbredd?

När det sedan i sak gäller lagstiftningen slår Pontus Andersson helt och hållet in öppna dörrar. Det han vill ha kriminaliserat är ju redan kriminaliserat. Lagstiftningen är tydlig på den punkten, och det har jag också svarat gång efter gång när jag fått de här frågorna. Jag har svarat det på två riksdagsfrågor och en interpellation tidigare. Någon gång kanske det borde gå fram också till Sverigedemokraterna att lagstiftningen redan är tydlig på den här punkten.

Fru talman! Till att börja med var den där tweeten sann. Det var de sämsta polissiffrorna under väldigt lång tid. Nu är läget ett annat. Efter att vi tillträdde 2014 har vi byggt ut svenskt polisväsen kraftigt. Vi har startat två nya polisutbildningar, en i Borås och en i Malmö. Det är nu ett högre antal poliser, över 3 000, som går igenom sin utbildning än någonsin tidigare. Vi har nu fler poliser totalt sett än någonsin tidigare, och det kommer hela tiden, varje halvår, ut nya poliser från våra utbildningsorter. Vi har alltså vänt den utvecklingen.

Nu ser vi till - och det har vi gjort under våra åtta år - att bygga ut inte bara polis utan också åklagare, ekobrottsmyndighet, domstolar och kriminalvård, det vill säga hela rättsväsendet.

Det var alltså berättigad kritik som jag riktade mot den dåvarande justitieministern. Men på just den punkten, när det gäller att bygga ut rättsväsendet kraftigt, har vi vänt utvecklingen.

Jag frågade om Pontus Andersson har några belägg för att svenskfientligheten är utbredd. Han kommer med några enstaka brott och säger att det är vedervärdiga brott. Jag skulle också kunna läsa upp vedervärdiga brott som begåtts på det andra hållet, det vill säga där svenskar har begått vedervärdiga våldsbrott mot människor med utländsk bakgrund som exempel på den typen av brottslighet.

Men det är inget argument för att just svenskfientlighet skulle vara utbrett. Om det hade varit på det sättet hade vi nog haft betydligt fler anmälningar än 1 procent av alla fall om just det. 99 procent av alla anmälningar om hatbrott har inte den bakgrunden. Visst begås det brott med den bakgrunden. Men att därmed påstå att svenskfientligheten är utbredd har Pontus Andersson inget belägg för.

Det måste vara polis, åklagare och domstolar som bedömer när det ska dömas för hatbrott eller inte. Men om det kommer in så få anmälningar är det nog ganska naturligt att det än så länge inte finns en fällande dom i den frågan. Man får helt enkelt se hur det utvecklas framöver. Om det kommer in fler anmälningar kommer man kanske så småningom att kunna få en fällande dom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lagstiftningen som sådan är dock tydlig. Om det begås brott med sådana motiv omfattas de av den lagstiftning som i dag finns.

Fru talman! Jag kan konstatera att vi förmodligen inte kommer att komma mycket längre i den här debatten. Justitieministern är uppenbarligen nöjd med den lagstiftning vi har och med att den är utformad på ett sådant sätt att vi inte har sett en enda dom som innebär att hatbrott har skett mot svenskar. Om det skulle vara så att det gick att bli dömd skulle vi kunna ha den lagstiftning som vi har.

Jag kan också beklaga att problemet förringas. Det finns mängder med personer som har givits gästfrihet i vårt land och som tackar för det genom att bete sig illa mot svenskarna. Fyra av fem ungdomar som utsätts för rån har svensk bakgrund. Två av tre av de som rånar har utländsk bakgrund. Det är ingen slump. Man kan inte heller tolka statistiken som att det skulle vara en slump. Det gäller särskilt kombinationen av vittnesmål och berättelser från offer men också från rånarna själva.

Jag tror tyvärr att det handlar om att justitieministern inte vill ta i denna fråga. Det passar inte in i Socialdemokraternas intersektionella klassanalys att svenskar kan bli utsatta för denna typ av brott. Därför väljer man att blunda och låtsas som att det regnar. Inte ens när personer som blir förnedringsrånade blir kallade för vidriga jävla svenne anses det vara hatbrott.

Min bedömning är därför att lagstiftningen behöver omarbetas så att det tydliggörs att hatbrott inte förblir ett straffrättsligt skydd enbart för invandrare och minoritetsgrupper utan också för svenskarna.

Sverige är svenskarnas hem. Det finns ingen annan plats på jorden som vi kan kalla vårt hem. Att lagstiftningen då brister i fråga om svenskarnas trygghet i sitt eget hem är direkt skamligt. Jag står fast vid att en förändring måste ske. Det är beklagligt att Morgan Johansson inte håller med.

Fru talman! När det gäller det sista, att Sverige är svenskarnas hem, vill jag bara säga att Sverige är hem för alla som bor i Sverige. Alldeles oavsett vilken bakgrund man har, vilken etnicitet man har, vilken hudfärg man har, vilket språk man pratar och vilken religion man har är Sverige vårt gemensamma hem. Det finns ingen exklusivitet för någon hudfärg, religion eller etnicitet. Så är det. Sverige är hem för alla oss som bor här i Sverige.

Det är kanske det som är grundproblemet för Sverigedemokraterna. Ni har aldrig någonsin erkänt det, Pontus Andersson. Ni vill inte erkänna det. Ni vill att Sverige ska vara ett land där bara så kallade etniska svenskar ska få lov att bo. Den kommentaren avslöjar sannerligen Sverigedemokraternas ideologiska högerextrema hemvist.

Nej, Sverige är ett hem för alla oss som bor här, oavsett vilken bakgrund vi har. Så är det.

När det gäller sakfrågan är lagstiftningen tydlig. Även om ett hatbrott begås mot svenskar kan det dömas enligt den lagstiftning som finns. Men det är återigen bara 1 procent av alla anmälningar om hatbrott som har kommit in som har den bakgrunden. Om det skulle vara så utbrett borde antalet anmälningar vara betydligt större. Det är min slutsats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man granskar statistiken och tittar på de anmälda hatbrotten ser man att det är hudfärg, nationalitet och etnisk bakgrund som är vanligast förekommande. Det gäller för 18 procent av de utsatta männen och 12 procent av de utsatta kvinnorna. Men Pontus Andersson och Sverigedemokraterna väljer alltså att se den ena procenten men inte resten av fallen. Det är också talande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.