Hastighetssänkningar och tillväxten

Fru talman! har ställt en fråga till mig om hastighetsgränser på våra vägar.

God tillgänglighet i hela Sverige är viktig för att det ska vara möjligt att bo, leva och verka i alla delar av landet och för att Sverige ska kunna hålla ihop. Regeringen genomför nu stora investeringar i väginfrastrukturen för att stärka tillgängligheten men också öka trafiksäkerheten. I den nationella planen för transportinfrastrukturen satsas totalt 164 miljarder kronor på underhåll av de statliga vägarna. Det skapar möjligheter att bland annat förbättra vägnätets robusthet, höja standarden och förbättra tillgängligheten.

Sedan 2014 arbetar Trafikverket med en systematisk översyn av hastighetsgränser på statliga vägar runt omkring i landet. Genom att anpassa hastighetsgränserna till vägarnas utformning samt om- och nybyggnationer kan liv räddas. Av det statliga vägnätet, som totalt omfattar cirka 10 000 mil, är det ett begränsat vägnät som kommer att påverkas av översynen. Fram till 2025 planerar Trafikverket att cirka 120 mil statlig väg ska få höjd hastighetsgräns och att cirka 425 mil ska skyltas om till lägre hastighetsgräns.

Trafikverket fördelar nu upp till 1 miljard kronor för att samfinansiera trafiksäkerhetsåtgärder på det regionala vägnätet. Åtgärder som förkortar restiden på landsbygd ska prioriteras. Det medför att hastigheten även kan höjas på delar av vägnätet.

Det är viktigt att vi fortsätter att göra rätt insatser i vägnätet där de gör nytta. I linje med nollvisionen byggs och underhålls vägnätet med en hög trafiksäkerhet som utgångspunkt.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Tomas Eneroth för svaret.

Jag är förvisso en trogen tågresenär, men jag åker också en hel del på väg. Jag kör alla tänkbara fordon därpå. Jag har över tid sett en dramatisk förändring när det gäller underhållet på vägarna. Det har fått konsekvensen att man har sänkt hastigheten på en stor del av vägnätet. Det påverkar i sin tur dem som lever och bor i de områdena. Vi behöver inte tala enbart om Norrlands inland, även om jag kommer att diskutera det också lite grann.

Vi kan titta på Skaraborg, där jag själv bor. Där har man sänkt hastigheten. Man har till och med dragit in busslinjer för att vägen har för dålig standard. Västtrafik vill inte riskera förarnas och resenärernas säkerhet. Därför väljer man att lägga ned en busslinje. Det är anmärkningsvärt att detta sker på en av de statliga vägarna.

Det är oerhört viktigt att man kan leva, bo och verka i hela Sverige. Man ska kunna driva sitt företag även i Norrlands inland eller uppe i Värmlands skogar. Det är lika viktigt som att man ska kunna ta sig fram i storstadsområden. Alla skattekronor är lika mycket värda, och allas tid är lika mycket värd.

Man hör ofta i debatten att det är viktigt att dra ned restiden på tågresor så att man kan förflytta sig snabbare mellan exempelvis Stockholm och Malmö eller Stockholm och Göteborg. Då räknar man hela tiden minuter och vad som kan vara till fördel för att få fler att åka tåg. Det är precis lika viktigt för dem som bor ute på landsbygden att kunna förflytta sig så att själva transporten sker inom rimliga tider.

Jag hävdar att en stor del av vägnätet nu har fått en hastighetsgräns som allvarligt påverkar möjligheten för arbetspendling eller för att driva företag i dessa områden. Godstransporterna i sig påverkas inte rasande mycket eftersom en lastbil har en högsta tillåten hastighet på 80 kilometer. Men många andra transporter måste ha en rimlig restid. Det kan handla om att ta sig till och från jobbet, det vill säga arbetspendling, och det gäller oavsett om man åker buss eller i egen personbil.

Utan landsbygden, där väldigt många lever och verkar, klarar sig inte städerna. Och utan städerna klarar sig heller inte landsbygden. Man får inte ställa stad mot land, men det måste vara lika naturligt att ha en snabb och enkel resväg om man bor i Värmland eller Västerbotten som om man bor i Tibro, utanför Göteborg eller något sådant.

Enligt mig lever regeringen inte upp till det begrepp den ofta använder sig av, det vill säga att hela Sverige ska leva. Det hörs inte på min dialekt men jag har på min pappas sida rötter uppe i Vilhelmina. Jag är ofta där uppe. I just Vilhelmina startades inlandsupproret av Inez Abrahamsson. Varför gjorde hon det? Jo, hon upplevde att landsbygden sätts på undantag i diskussionen om en väl fungerande infrastruktur.

Jag vill gärna höra hur statsrådet resonerar. Det gäller att säkra möjligheterna att driva företag och att leva och verka, oavsett var man väljer att starta sin verksamhet eller sätta sina bopålar.

Fru talman! Jag kommer själv från Kosta, som är ett litet samhälle mitt i Småland med 800 invånare. Jag är väl förtrogen med hur viktigt det är att vägarna har bra standard. Där finns inga höghastighetståg eller andra transportmöjligheter. Det är bilen som gäller, och det är viktigt att vägarna har bra kvalitet.

Det har varit en hjärtefråga för mig sedan jag tillträdde som infrastrukturminister att göra satsningar på infrastruktur, naturligtvis generellt sett men inte minst också för att stärka vägnätet så att det blir mer trafiksäkert. Det har skett efter år av underinvesteringar. Under många år hade Sverige borgerliga regeringar som struntade i att satsa på infrastruktur. Den underhållsskuld som vi ärvde var därför väldigt stor.

År 2018 kunde vi presentera den kanske största satsningen på infrastruktur - 700 miljarder kronor. Bara på vägunderhåll satsade vi 164 miljarder kronor. Sedan dess har vi skjutit till medel i varje budget. Nu senast blev det 1,5 miljarder i en satsning på vägar i landsbygd.

Det är helt rätt: landet måste hålla ihop. Vi måste kunna satsa på ökad tillgänglighet både i Stockholm, Göteborg och Malmö och i hela landet. Därför är satsningar på Västerdalsbanan, som jag tidigare har berättat om här i riksdagen, på Västerbottens inlands vägar eller på vägar hemma i Kosta i Småland otroligt viktiga för att rädda liv och se till att trafiksäkerheten är hög men också för att ha en bra tillgänglighet. Det är så vi håller ihop som land. Vi ska inte splittra och ställa stad mot land.

I den nationella planen 2018 ökade vi, utöver satsningen på vägunderhåll, trafiksäkerhetsåtgärderna så att staten kan hjälpa till att även på länsvägar öka trafiksäkerhet genom att samfinansiera mitträcken. Det gör att man i länsplanerna kan peka ut en viss väg där man inte vill ha en sänkt hastighet utan snarare höja den och är beredd att prioritera medel för att sätta dit ett mitträcke så att en 90-väg blir 100 i stället för 80.

I grunden är det detta arbete som nu pågår. Men visst är det så att man i Trafikverkets arbete överväger att göra hastighetssänkningar. Det gäller på 425 mil väg av de 10 000 mil statliga vägar som finns. Vi har därför öppnat möjligheterna för samfinansiering så att man på långa pendlingssträckor kanske kan få snabbare transporter.

Jag vill dock ta tillfället i akt och nämna att när man kör en kortare sträcka - låt oss säga tre mil - innebär en sänkning från 90 till 80 en tidsförlust på 50 sekunder per mil. Det är två och en halv minut.

Jag har full förståelse och tycker själv att man på längre sträckor ska göra förbättringar som gör att vi inte sänker hastigheten. Men man räddar liv med hastighetssänkningar på korta sträckor.

Thomas Morell har i tidigare debatter med mig talat om hur trafikanterna kör kläderna av kroppen på vägarbetare. Han har framhållit att många trafikanter kör alldeles för fort och vilken risk det innebär för dem som har det tuffa och viktiga uppdraget att förbättra standarden på våra vägar. Thomas Morell har också krävt att vi ska ha en ökad trafikövervakning. Ja, detta är en del i det hela.

Att vi är bäst och världsledande i nollvisionen, att vi har färre döda än någonsin i trafiken hänger samman med att vi kombinerar hastighetssänkningar med trafikövervakning, automatisk kameraövervakning, säkra vägar med mitträcken och inte minst säkra bilar och en bra fordonspark. Låt oss därför undvika hastighetspopulismen. Låt oss få en diskussion om rätt insatser som räddar liv samtidigt som vi ökar tillgängligheten i hela landet. Inför den kommande nationella planen kommer en viktig del att utgöras av en fortsatt ökning av trafiksäkerheten, inte minst med tanke på att vi har ett nytt mål för att ytterligare pressa tillbaka antalet dödade och skadade i trafiken.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! När det gäller trafiksäkerhet behöver statsrådet inte försöka övertyga mig om vikten av att vi kör som folk på vägen. Det är oerhört viktigt att vi som trafikanter följer de lagar och regler som finns. Konsekvenserna av en olycka blir avsevärt mindre om utgångshastigheten är låg innan själva kollisionen inträffar. Det är dock inte detta som är det stora bekymret.

Bekymret är den ryckighet som blir i hastigheten på vägarna. Det återspeglas oftast när man har gjort åtgärder som dessa. Det gör att många kör alldeles för fort för att ta sig förbi. Lastbilar blir hängande bakom personbilar som enligt den egna mätaren kör i 80 kilometer medan den verkliga farten är betydligt lägre. En hastighetsmätare i en personbil får ju inte visa mer än vad som är den verkliga hastigheten. Det gör att man får en differens mellan den tunga och den lätta trafiken. Det skapar situationer som man försöker ta sig förbi, och det bygger köer.

E20 utgör ett lysande exempel på hur fel det kan bli. E20 är en väg där jag har stått och trampat på under åtskilliga timmar. Jag har också varit vid åtskilliga olyckor på denna väg. Där har man nu sänkt hastigheten till 80 kilometer i trafiksäkerhetens namn. Jag förstår varför man har gjort det för vägen är verkligen i dåligt skick. Här skulle man ha vidtagit andra åtgärder än att sänka farten; vägen borde ha byggts om. Massor av människor har dött och skadats under årens lopp. Nu har man gjort en hastighetssänkning till 80 kilometer. Det skapar ständiga konflikter på vägen. Jag pratar ofta med mina gamla kollegor som jobbar utmed den vägen. De säger att det inte går en dag utan att det är på håret att svåra olyckor inträffar.

Om man vill studera när det går riktigt illa kan man titta på E20 som går genom Skaraborg. Vägen är ett skräckexempel om man talar om trafiksäkerhet. Men det var inte detta som själva interpellationen handlade om. Den handlade om att vi måste få ett vägsystem som fungerar även utanför de stora regionerna.

Jag bor i Skaraborg. Det är en hyggligt central del av Sverige. Men likväl är det emellanåt lite marigt att ta sig fram på grund av att vägnätet inte är väl utvecklat för den trafikmiljö som finns i dag.

Visst satsas det 164 miljarder kronor, men frågan är var pengarna landar. Det är fortfarande så att en väldigt stor del av vägnätet inte håller rimlig standard.

Jag åker av naturliga skäl mycket mellan Tibro och Vilhelmina och har kunnat följa utvecklingen längs den vägsträckningen och i de landsändarna. Butiker slås igen och industriell verksamhet läggs ned. Det beror på att människor inte upplever att det fungerar att leva och verka i området. Annars hade de inte lämnat det. När jag åker där ser jag butiksfönster som är igenspikade med plyfaskivor och industrier som står och förfaller. När jag passerar Lesjöfors, Tandsjöborg och så vidare ser jag hur utvecklingen har gått nedåt i de här områdena. Det beror på att man inte har en infrastruktur som fungerar ordentligt.

Uppe i Vilhelmina, där jag har mina rötter, fanns det en enorm industriell verksamhet när jag var ung. Om man åker ned nu och tittar vid järnvägen, där sågen låg, ser man att alltihop ligger för fäfot. Det är 6 400 invånare i Vilhelmina kommun, som är 15 mil lång. Då förstår man vilken situation den delen av landet befinner sig i. Det är som jag sa till kommunalrådet där för några år sedan: Det är rena självmordsuppdraget att vara kommunalråd i en inlandskommun med tanke på de förutsättningar som råder.

Fru talman! Jag har besökt Vilhelmina och träffat kommunens företrädare. Jag har varit i många kommuner för den delen. Det är tufft att vara kommunalråd var som helst.

Under väldigt lång tid satsade vi i Sverige inte tillräckligt på infrastruktur. Man prioriterade skattesänkningar med jobbskatteavdrag framför att bygga Sverige starkt, och det märks. Det märks i städerna, och det märks inte minst på landsbygden. Det är det som är skälet till att vi sedan vi tillträdde har valt att investera mer i infrastruktur än någonsin. Men det tar tid att reparera efter år av underinvesteringar. 164 miljarder är den största satsningen någonsin.

Till det ska vi för övrigt, om vi pratar om Västerbotten, lägga satsningen på BK4. Bara i norregionen lägger vi totalt sett miljarder på att förbättra vägarnas bärighet och tjälsäkerhet och förstärka broar, så att lastbilar på ända upp till 74 ton ska kunna köra där. Det gör vi för att gynna inte minst skogsnäringen men också besöksnäringen. Jag tror att det är helt avgörande. Ska vi klara inte minst klimatomställningen i Sverige måste vi se till att alla känner att de är med på den vagnen och att investeringarna sker i hela landet. Det är regeringens viktigaste prioritering. Därför finns i den infrastrukturplan som redan nu gäller satsningar på stambanor, på Norrbotniabanan och på Sydostlänken, men också på vägar på Västerbottens landsbygd. Det finns mer resurser är någonsin.

I det sammanhanget måste vi också ha kraften att orka värna trafiksäkerheten. I och med att utgångspunkten för Thomas Morells interpellation är hastighetssänkningarna vill jag att man ska förstå att viktiga åtgärder för att öka trafiksäkerheten är att sätta upp mitträcken för att på det sättet kunna bibehålla eller till och med öka hastigheten men också faktiskt ibland att göra sänkningar på sträckor där det finns risk för allvarliga olyckor. Risken att omkomma i en olycka minskar med 40 procent om man sänker från 90 till 80 kilometer i timmen. Då ska vi komma ihåg att tidsåtgången bara ökar med 50 sekunder per mil. Därför tycker jag att vi på kortare pendlingssträckor ska acceptera att man gör den typen av insatser, men också andra.

Sedan är det naturligtvis så att anledningen till att vi kan göra detta är att vi ser behovet av ett starkt samhälle och av att med gemensamma skattemedel göra investeringar i hela landet, inte minst i infrastruktur. Thomas Morell tillhör ett parti, Sverigedemokraterna, som vill bilda regering eller agera tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna, vilka systematiskt underlåtit att satsa på infrastruktur och dessutom har valt att prioritera skattesänkningar framför investeringar. I grunden kommer ändå den frågan tillbaka. Hur tänker sig Thomas Morell att vi framöver ska kunna få förstärkt kvalitet på vägar när de partier han väljer att samarbeta med är samma partier som under väldigt lång tid underlät att göra investeringar?

Vi måste se till att vi har en bra kvalitet på det svenska vägnätet, och vi måste se till att de resurser vi lägger på att förbättra vägunderhållet också går till vägunderhåll. Regeringen har nyligen gett ett uppdrag till Trafikverket att ordentligt genomlysa kostnaderna för byggnation och underhåll av vägar. Detta tillsammans med att vi satsar på klimatomställning och elektrifiering av vägarna och bygger ut järnvägen, sjöfarten och andra hållbara transportmedel gör att Sverige har möjlighet att bli världens första fossilfria välfärdsland och ett land där vi kan färdas tryggt och säkert i hela landet. Det är min vision, och det är den vi arbetar för att uppnå.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Hastighetssänkningar beror oftast på att vägen är i för dåligt skick. Detta är det grundläggande problemet. Vägarna håller inte den standard man rimligen kan begära i förhållande till trafikmängden. Det här får konsekvenser för möjligheterna att bedriva verksamheter runt om i landet.

En minut är precis lika mycket värd för den som bor ute på landsbygden som för den som exempelvis ska åka med snabbtåget mellan Stockholm och Malmö. Det blir ett lite galet synsätt när man värderar den tid som resande får lägga olika beroende på var de åker.

När det gäller investeringar i infrastrukturen: 164 miljarder är ruggigt mycket pengar. Men det är ändå för lite för att återställa det som är skadat i vägnätet. Det handlar inte bara om potthål, sättningar i vägbanan och sådana saker, utan det kan också vara mycket annat, exempelvis vinterväghållning. Jag satt i dag på morgonen och pratade med en åkare som satt fast. Han körde inte uppe i Västernorrland, där de har haft så mycket snö, utan det var här nere i södra Sverige. Underhållet var inte tillräckligt bra för att vägen skulle vara farbar.

Detta får också konsekvenser för den industriella verksamheten. När det gods som fraktas på väg inte kommer fram till mottagaren i tid påverkar det vår industriproduktion. Därför är det så rasande viktigt att vi satsar på att hålla en robust väginfrastruktur, så att vi säkerställer produktion och boende över hela Sverige, oavsett om vi pratar om Västerbotten, Småland, Skaraborg eller någon annan del av landet. Här har regeringen en del att göra, även om det satsas 164 miljarder.

Fru talman! Ja, här har regeringen en del att göra - på grund av att de partier som Thomas Morell säger sig vilja samarbeta med underlät att göra investeringar i väginfrastrukturen under lång tid. De satte skattesänkningar framför sådant som bygger samhället starkt.

Vi har sedan vi tillträdde gjort rekordstora satsningar på infrastrukturen, inte bara på järnvägen utan också på vägar och övrigt. Vi står nu i begrepp att arbeta med kommande nationell plan, där det handlar om att öka standarden och trafiksäkerheten på vägarna men kanske också elektrifiera, så att vi kan få elvägar eller laddinfrastruktur som gör att vi klarar omställningen till hållbarhet, om att bygga än mer järnväg, så att mer gods kan färdas på järnväg men också så att fler människor - vi är över 10 miljoner i Sverige nu för tiden - kan få möjlighet att resa klimatsmart till jobbet eller till vänner, och inte minst om att satsa på att utveckla våra hamnar och sjöfarten, så att vi kan avlasta trycket på vägarna i och med att mer gods går på järnväg eller med sjöfart. Det är så Infrastruktursverige hänger ihop.

I grunden avgörs detta av hur mycket pengar man är beredd att satsa. Sverigedemokraterna kommer så småningom att behöva visa korten och säga på vilket sätt man vill värna de satsningar på vägar som Thomas Morell säger sig stå för. Hittills har det varit så att Sverigedemokraterna, när det väl har gällt, valt att samarbeta med partier som inte velat prioritera att bygga Sverige starkt utan i stället prioriterat att satsa på skattesänkningar.

Jag vill att Sverige ska vara ett land som investerar än mer i infrastruktur. Vi är ett litet exportberoende industriland, men vi är ett stort land geografiskt, och vi behöver ha bra kommunikationer i hela landet. Det är minst lika mycket värt att tjäna minuter på landsbygden som i storstaden, och det är framför allt mycket värt att visa att vi gör satsningar i hela landet, så att vi håller ihop och inte populistiskt försöker vidga klyftor eller peka på skillnader utan löser den här samhällsutmaningen tillsammans. Det är min vision.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.